104 NAMES OF AUTUMN
CONTENS
अत्यय अपर अपरशरद् आश्विनचिह्नित उपशरदम् ऋतु कणभ कार्त्तिक काल कालप्रभात घन घनकाल घनव्यपाय घनागम घनात्यय घनान्त चन्द्र जल जलद जलविषुव जलांशु तिथ तिथः तोयकण तोयद तोयदात्यय तोयम् त्रियुग धाराधर परिणत पुण्डरीकातपत्र पूर्व पूर्वशारद प्रमुदित प्राकृतज्वर प्रावृडत्यय फलम् फलागम मुद् मेघः मेघान्त रजस् वर्षः वर्षावसान वर्षावसाय वर्षाशरद् वर्षाशराद् वारिकोश वारिद विषुपद विषुवम् विशाख विशारद विश्वशारद शतक शतशारद शरच्चन्द्र शरच्चन्द्रिका शरच्छालि शरच्छिखिन् शरज्ज्योत्स्ना शरत्कान्तिमय शरत्कामिन् शरत्काल शरत्त्रियामा शरत्पद्म शरत्पर्वन् शरत्पर्वशशिन् शरत्प्रतीक्षम् शरत्प्रावृषिक शरत्समय शरत्सस्य शरद् शरद शरदन्त शरदम्बुधर शरदा शरदागम शरदिज शरदुदाशय शरदृतुवर्णन शरद्गत शरद्घन शरद्धिमरुचि शरद्ध्रद शरद्यामिनी शरद्वधू शरद्वन्त् शरद्वर्णन शरद्विहार शरन्मुख शरन्मेघ शरन्मेघवत् शारद शारदिक शारदिकः शारदिन् शारदीन शारदीय शारदीयमहापूजा शारद्य संधिपूजा सात्त्विक सारण
अत्यय – atyaya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899atyaya “aty-aya” see s.v.
atyaya “aty-aya” m. (fr. “i” with “ati” see “atī”), passing, lapse, passage m. passing away, perishing, death m. danger, risk, evil, suffering m. transgression, guilt, vice m. getting at, attacking m. overcoming, mastering (mentally) m. a class Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 atyaya , atyayika &c. See under atī. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch atyaya (von i mit ati) m. 1) “Vorübergang, das Verstreichen” (atikrama) P. 2, 1, 6. AK. 3, 4, 152. H. an. 3, 476. MED. j. 66. toyadātyaya R. 2, 72, 19. kālātyaya M. 8, 145. R. 1, 2, 8. 69, 5. 4, 61, 50. 5, 92, 17. himātyaya 1, 11, 21. 2, 24, 8. ātapātyaya RAGH. 1, 52. — 2) “das zu-Grunde-Gehen, das auf-den-Lauf-Gehen, das in-Gefahr-Gerathen”: jīvitātyayamāpannaḥ “der in Gefahr ist das Leben zu verlieren” M. 10, 104. prāṇānāmatyaye “wenn das Leben in Gefahr ist” 5, 27. = prāṇātyaye YĀJÑ. 1, 179. śarīrasyātyaye M. 8, 69 (KULL. = śarīropaghāte). 6, 68 (KULL. = śarīrasya pīḍāyām). putradārātyayaṁ prāptaḥ (KULL. = kṣudavasannaputrakalatraḥ) 10, 99. neyamatyayamāpnuyāt SUŚR. 1, 370, 8. “Tod” AK. 2, 8, 2, 84. H. 323. an. 3, 476. MED. j. 66. — 3) = kṛcchra AK. 3, 4, 152. H. an. MED. “Leiden, Beschwerden”: pānātyaya “in Folge des Genusses geistiger Getränke” SUŚR. 2, 477, 2. 478, 13. u. s. w. alpātyaya “geringe Leiden verursachend” 1, 353, 14. 2, 189, 17. niratyaya “keine Leiden verursachend” 1, 353, 14. — 4) “Versehen, Vergehen” (doṣa) AK. 3, 4, 152. H. an. MED. kṣetrikasyātyaye M. 8, 243. dāpyo ‘ṣṭaguṇamatyayam “ist zu strafen mit dem achtfachen Vergehen” 400 (aus dieser oder einer ähnlichen Stelle mag die Bedeutung “Strafe” AK. 3, 4, 152. H. an. 3, 476. MED. j. 66. geschlossen worden sein). atyayamatyayato deśaya “bekenne die Sünde der Sünde wegen” (buddh.) BURN. Intr. I, 299. — 5) “das Ueberschreiten”: kṣurasya dhārā niśitā duratyayā KAṬHOP. 3, 14. — 6) “Angriff” YĀJÑ. 2, 12. — 7) “das Ergründen”: buddhiśca te lokairapi duratyayā R. 3, 71, 15. — 8) “Art” (?): nānātyayānāṁ vṛkṣāṇām “verschiedenartiger Bäume” CHĀND. UP. 6, 9, 1. bahava ime ‘sminpuruṣe kāmā nānātyayāḥ 4, 10, 3. atyaya “das Hinübergehen”: anatyaya ŚAT. BR. 13, 8, 4, 1. 2. – Z. 18 lies atyayamatyayato. — Vgl. duratyaya, niratyaya, mahātyaya. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 atyaya atyaya, i. e. ati-i + a, m. 1. Passing away, lapse (of time), Man. 8, 145. 2. Death. 3. Danger, Man. 5, 27. 4. Transgression, crime, fault, Man. 8, 243; dāpyo ‘ṣṭaguṇam atyayam, ‘he shall be fined eight times the amount of the defraudation,’ Man. 8, 400. — Comp. an-, adj. imperishable. kāla-, m. lapse of time, Man. 8, 145. jala-, m. the end of the rainy season, i. e. autumn. tapa-, m. 1. the end of the hot season, i. e. the rainy season. 2. the end of the heat, i. e. sunset, Śāk. d. 60. duratyaya, i. e. dus-, adj., f. yā, 1. hard to be crossed (as a river), MBh. 4, 1970. 2. hard to be attained, 13, 4880. 3. unfathomable, Rām. 3, 71, 15. niratyaya, i. e. nis-, adj., f. yā, 1. free from danger. 2. infallible. mahā-, 1. m. great pain, Chr. 11, 15. 2. adj. very pernicious, Chr. 22, 22. su-mahā-, adj. very dangerous, Chr. 37, 3. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 atyaya m. going beyond, passing-away; transgression, offence, sin; distress, pain, danger; end, death. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 atyaya ati+aya, m. passing away, lapse; end; risk, jeopardy, danger; fault, transgression. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 atyaya pu° ati + iṇa–ac . atikrame, abhāve, vināśe, doṣe, kṛcchre, atikramya gamane, kāryasyāvaśyambhāvābhāve ca . prāṇātyaye ca saṁprāpte yo’nnamatti yatastataḥ . na sa pāpena lipyeta padmapatramivāmbhaseti smṛtiḥ . kṣurasya dhārā niśitā duratyayeti purā° atyayaṁ kālātikramaṁ na sahate ṭhak ātyayikaḥ . vilambākṣame kārye tri° . ātyayikeṣu kāryeṣu sadya evādhivāsayediti purāṇam . |
अपर – apara | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899apara “a-para” mfn. having nothing beyond or after, having no rival or
superior. apara mf (“ā”) n. (fr. “apa”), posterior, later, latter (opposed to “pūrva”; often in comp.) mf (“ā”) n. following mf (“ā”) n. western mf (“ā”) n. inferior, lower (opposed to “para”) mf (“ā”) n. other, another (opposed to “sva”) mf (“ā”) n. different (with abl.) mf (“ā”) n. being in the west of mf (“ā”) n. distant, opposite. Sometimes “apara” is used as a conjunction to connect words or sentences e.g. “aparaṁ-ca”, moreover apara m. the hind foot of an elephant apara mf (“ā”) n. (“ā”) f. the west apara m. the hind quarter of an elephant apara m. the womb apara mf (“ā”) n. (“ī”) f. (used in the pl.) or (“am”) ([ vi, 33, 5]) n. the future apara m. (“aparam” [] or “aparam” [) ind. in future, for the future apara mf (“ā”) n. (“aparam”) ind. again, moreover apara m. in the west of (abl.) apara mf (“ā”) n. (“eṇa”) ind. (with acc.) behind, west, to the west of ([cf. Goth. and Old Germ. ‘afar’, and the Mod. Germ. ‘aber’, in such words as ‘Aber-mal’, ‘Aber-witz’]). Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 apara a. (treated as a pronoun in some senses) (1) Having nothing higher or superior, unrivalled, matchless; without a rival or second (nāsti paro yasmāt); strīratnasṛṣṭiraparā pratibhāti sāme S. 2. 9; cf. anuttama, anuttara. (2) [na pṛṇāti saṁtoṣayati pṝ-ac] (a) Another, other (used as adj. or subst.). (b) More, additional; Ms. 11. 5. (c) Second, another Pt. 4. 37; khaṁ keśavo’para ivākramituṁ pravṛttaḥ Mk. 5. 2 like another (rival) Keśava. (d) Different; other; anye kṛtayuge dharmāstretāyāṁ dvāpare’pare Ms. 1. 85; Ks. 26. 235; Pt. 4. 6 (with gen). (e) Ordinay, of the middle sort (madhyama); paritaptopyaparaḥ susaṁvṛtiḥ Śi. 16. 23. (3) Belonging to another, not one’s own (opp. sva); yadi svāścāparāścaiva viṁderan yoṣito dvijāḥ Ms. 9. 85 of another caste. (4) Hinder, posterior, latter, later, (in time or space) (opp. pūrva); the last; pūrvāsaṁdhyāṁ japaṁstiṣṭhetsvakāle cāparāṁ ciraṁ Ms. 4. 93; rātreraparaḥ kālaḥ Nir.; oft. used as first member of a genitive Tatpurusha comp. meaning ‘the hind part,’ ‘latter part or half’; -pakṣaḥ the latter half of a month; -hemaṁtaḥ latter half of winter; -kāyaḥ hind part of the body &c.; -varṣā -śarad latter part of the rains, autumn &c. (5) Following, the next. (6) Western; payasi prapitsuraparāṁbunidheḥ Śi. 9. 1, Ku. 1. 1; Mu. 4. 21. (7) Inferior, lower (nikṛṣṭaḥ); apareyamitastvanyāṁ prakṛtiṁ viddhi me parāṁ Bg. 7. 5. (8) (In Nyāya) Nonextensive, not covering too much, one of the two kinds of sāmānya, see Bhaṣa P. 8. (paraṁ = adhikavṛtti) higher, aparaṁ = nyūnavṛtti lower, or adhikadeśavṛttitvaṁ paraṁ, alpadeśavṛttitvaṁ aparaṁ Muktā. (9) Distant; opposite. When apara is used in the singular as a correlative to eka the one, former, it means the other, the latter; eko yayau caitrarathapradeśān saurājyaramyānaparo vidarbhān R. 5. 60; when used in pl. it means ‘others’, ‘and others’, and the words generally used as its correlatives are eke, kecit -kāścit &c., apare, anye; kecidraktapaṭīkṛtāśca jāṭilāḥ kāpālikāścāpare Pt. 4. 34; eke samūhurbalareṇusaṁhatiṁ śirobhirājñāmapare mahībhṛtaḥ Śi. 12. 45 some-others; śākhinaḥ kecidadhyaṣṭhurnyamāṁkṣurapareṁbudhau . anye tvalaṁghiṣuḥ śailān guhāsknye nyelaṣata .. kecidāsiṣata stabdhā bhayātkecidaghūrṇiṣuḥ . udatāriṣuraṁbhodhiṁ vānarāḥ setunāpare Bk. 15. 3133. –raḥ (1) The hind foot of an elephant; baddhāparāṇi parito nigaḍānyalāvīt Śi. 5. 48 (Malli. caramapādāgrāṇi). (2) An enemy (na pṛṇāti saṁtoṣayāti). –rā (1) Western direction, the west. (2) The hind part of an elephant. (3) Sacred learning, learning the four Vedas with the 6 Angas. (4) The womb; the outer skin of the embryo. (5) Suppressed menstruation in pregnancy. –rī Ved. The future, future times; atāparībhyomaghavā vijigye Rv. 1. 32. 13. –raṁ (1) The future, any thing to be done in future (kārya); tadetadbrahmāpūrvamaparamanaṁtaṁ Bṛ. Ār. Up. (nāsti aparaṁ kāryaṁ yasya). (2) The hind quarter of an elephant. –raṁ adv. Again, moreover, in future, for the future; aparaṁca moreover; apareṇa behind, west of, to the west of (with gen. or acc.). [cf. Goth. afar; Germ. aber, as in aberglauben]. — Comp. –agni (agnī dual) 1. the southern and western fires (dakṣiṇa and gārhapatya). –2. the last fire i. e. used at the funeral ceremony (-gniḥ). –aṁgaṁ one of the 8 divisions of guṇībhūtavyaṁgya (the second kind of kāvya) mentioned in K. P. 5. In this the vyaṁgya or suggested sense is subordinate to something else; agūḍhamaparasyāṁgaṁ; aparasya rasādervācyasya vā (vākyārthībhūtasya) aṁgaṁ rasādi anuraṇanarūpaṁ vā; e. g. ayaṁ sa rasanotkarṣī pīnastanavimardanaḥ . nābhyūrujaghanasparśī nīvivisraṁsanaḥ karaḥ, where śṛṁgāra is subordinate to karuṇa. –aṁta a. living at the western borders. ( –taḥ) 1. the western border or extremity, the extreme end or term; the western shore. –2. (pl.) the country or inhabitants of the western-borders near the Sahya mountain; aparāṁtajayodyataiḥ (anīkaiḥ) R. 4. 53 western people. –3. the kings of this country. –4. death, -jñānaṁ anticipation of one’s end. –5. the hind foot of an elephant; mṛducaladaparāṁtodīritāṁdūninādaṁ Śi. 11. 7; 18. 32. –aṁtakaḥ 1. = -aṁtaḥ pl. –2. N. of a song; Y. 3. 113; -aṁtikā N. of a metre consisting of 64 mātrās. –aparāḥ, -re, -rāṇi another and another, several, various. –ardhaṁ the latter or second half. –ahṇaḥ [fr. ahan changed to ahna, P. II. 4. 29, V. 4. 88] the latter part of the day, the afternoon, closing or last watch of the day; Ms. 3. 278; Śi. 9. 4; -tana, -hnetana belonging to this time; -kṛtaṁ P. II. 1. 45. –itarā the east. –kānyakubja a. situated in or belonging to the western part of Kanyakubja. –kālaḥ later period. –godānaṁ (also goḍani or goḍāni) N. of a country to the west of Mahameru (according to Buddhistic ideas). –ja a. born later or at the end of the world. ( –jaḥ) the destroying fire. –janaḥ an inhabitant of the west, the western people. –dakṣiṇaṁ ind. in the south-west (belonging to the tiṣṭhadru class). –pakṣaḥ 1. the second or dark half of the month. –2. the other or opposite side; a defendant (in law). –paṁcālāḥ the western Panchālas. –para a. one and the other, several, various; aparaparāḥ sārthāḥ gacchaṁti P. VI. 1. 144 Sk. several caravans go; (apare ca pare ca sakṛdeva gacchaṁti). –pāṇinīyāḥ the pupils of Paṇini living in the west. –praṇeya a. easily led or influenced by others, docile, tractable. –bhāvaḥ 1. being another or different, difference. –2. succession, continuation. –rātraḥ [aparaṁ rātreḥ] the latter or closing part of night, the last watch of night (P. V. 4. 87); -kṛtaṁ P. II. 1. 45. –lokaḥ the other world, the next world, Paradise. –vaktrā, –ktraṁ N. of a metre. –vairāgyaṁ a kind of Vairāgya mentioned by Patanjali (dṛṣṭānuśrāvikaviṣayavitṛṣṇasya vaśīkārasaṁjñaṁ vairāgyaṁ). –sakthaṁ the hind thigh. –svastikaṁ the western point in the horizon. –haimana a. belonging to the latter half of winter (P. VII. 3. 11). Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch apara (von 1. apa) 1) pron. adj. f. ā gaṇa sarvādi; VOP. 3, 9. Declin. P. 1, 1, 34. 7, 1, 16. VOP. 3, 12. 37. a) “der hintere, der spätere” (Gegens. pūrva): antarā pūrvamaparaṁ ca ketum ṚV. 10, 139, 2. parā pūrveṣāṁ sakhyā vṛṇakti vitarturāṇo aparebhireti 6, 47, 17. na mṛṣyate prathamaṁ nāparaṁ vacaḥ 1, 145, 2. ākṣitpūrvāsvaparā anūrut 3, 55, 5. 1, 31, 4. 74, 8. 120, 2. 6, 47, 15. 7, 6, 3. 10, 18, 5. 27, 7. 44, 7. ŚAT. BR. 7, 1, 1, 27. 8, 4, 4, 9. 10, 3, 5, 2. NIR. 1, 13. aparakūvarī KĀTY. ŚR. 12, 4, 12. aparapakṣa “die zweite Hälfte des Monats” ŚAT. BR. 6, 7, 4, 7. Gegens. pūrvapakṣa 14, 6, 1, 7. (= BṚH. ĀR. UP. 3, 1, 5). NIR. 5, 11. 11, 6. M. 3, 278. (aparaḥ pakṣaḥ geht voran) und apūryamāṇapakṣa CHĀND. UP. 5, 10, 3. pūrvaṁ kūlam ist “das diesseitige Ufer”, aparaṁ kūlam “das jenseitige”, BṚH. ĀR. UP. 4, 3, 18. aparā saṁdhyā “Abendröthe”, pūrvā saṁdhyā “Morgenröthe”, M. 4, 93. rātreraparaḥ kālaḥ NIR. 2, 18. Gegens. para BHAG. 4, 4: aparaṁ bhavato janma paraṁ janma vivasvataḥ. Häufig am Anfange eines comp. P. 2, 1, 58. 2, 1. Vgl. pūrvāpara. — b) “der folgende”: apare ‘hni “am folgenden Tage” R. 2, 65, 1. — c) “westlich” (Gegens. pūrva “östlich)”: pūrve samudre – apare samudre ŚAT. BR. 10, 6, 4, 1. (= BṚH. ĀR. UP. 1, 1, 2.) ŚĀK. 99, 15. aparānapi śālvādīn R. 4, 43, 23. Häufig mit einem Volksn. compon.: aparacīnān R. 4, 44, 14. u. s. w. Vgl. apareṇa. — d) “nachstehend, geringer, niedriger” (Gegens. para, mit Anklang an eine falsche Etymologie vermittelst des neg. a): yasmātparaṁ nāparamasti kiṁcit ŚVETĀŚV. UP. 3, 9. paraṁ cāparaṁ ca brahma PRAŚNOP. 5, 2. parā caivāparā ca (vidyā) MUṆḌ. UP. 1, 1, 4. 5. apareyamitastvanyāṁ prakṛtiṁ viddhi me parām BHAG. 7, 5. paramaparaṁ ceti dvividhaṁ sāmānyam ZdmG.VI, 13, N. 4. BHĀṢĀP. 7. 9. (RÖER übers. para durch “extensive”, apara durch “non-extensive”). — e) “ein anderer” (itara) MED. r. 105. svāyaṁbhuvasya manoḥ ṣaḍvaṁśyā manavo ‘pare M. 1, 61. pañcāparāḥ 7, 157. HIḌ. 2, 32. N. 12, 75. R. 3, 3, 12. 15, 26. u. s. w. sā cāparakārye preṣitā VET. 9, 4. mit dem abl.: nāto ‘paraḥ kaścana saha śarīreṇāmṛto ‘sat ŚAT. BR. 10, 4, 3, 9. īdṛśaṁ karma tvattaḥ kurvīta ko ‘paraḥ R. 6, 84, 29. tannāstyupāyo vetālasādhanādaparo ‘tra me KATHĀS. 26, 235. mit dem gen.: tatte dhūrta hṛdi sthitā priyatamā kācinmamaivāparā PAÑCAT. IV, 7. — “der andere”: aparāḥ – kanyāḥ “die übrigen” R. 3, 20, 11. tato ‘pare M. 9, 123. daśāpare 165. — “verschieden”: bimbādivoddhṛtau vimbau rāmadehāttathāparau (“zwei verschiedene”) R. 1, 4, 12. — “entgegengesetzt” (arvācīna) MED. r. 105. — “ein anderer, ein zweiter”: namaste ‘stu yājñavalkya yo ma etaṁ (sc. praśnaṁ) vyavaco ‘parasmai dhārayasva BṚH. ĀR. UP. 3, 8, 5. vasāparāṇi (“weitere”) dvātriṁśataṁ varṣāṇi CHĀND. UP. 8, 9, 3. ŚAT. BR. 11, 1, 2, 11. kṛtadāro ‘parāndārānbhikṣitvā yo ‘dhigacchati M. 11, 5. nakṣatramālāmaparām VIŚV.10, 21. saptarṣīnaparān 20. Häufig bei Vergleichungen: strīratnasṛṣṭiraparā pratibhāti me ŚĀK. 42. dharma ivāparaḥ R. 1, 1, 19. indra ivāparaḥ 3, 21, 31. VIŚV. 1, 10. 6, 2. 19. 10, 20. PAÑCAT. IV, 39. KATHĀS. 4, 7. — “ein anderer, ein fremder” (Gegens. sva): aparapuruṣāḥ “andere, fremde Leute” (gegenüber den samāneṣu) ŚAT. BR. 10, 3, 5, 11. yadi svāścāparāścaiva (“aus der eigenen oder aus einer fremden Kaste”) vinderanyoṣito dvijāḥ M. 9, 85. — Bisweilen bloss anreihend: hlādinī yāvanī caiva nalinī ca tathāparā “und ferner die” Nalinī R. 1, 44, 14. gāyanaiśca virāgiṇyo vādanaiśca tathāparaiḥ 19, 12. 3, 34, 32. — apare ‘parān “einer den andern”: pātayantyapare ‘parān R. 5, 73, 37. eka – – apara “der eine – der andere” R. 1, 39, 8. AMAR. 16. ŚUKAS. 39, 15. H. 1230 eke – apare “Einige – Andere” P. 7, 2, 45, Sch. = kecit – apare M. 9, 32. = kecit – kecidapare (“einige Andere”) BRĀHMAṆ. 1, 31. Bei mehrfacher Gliederung: eke – eke – apare M. 4, 22–24. kecit – tathāpare – ca – tathāpare 3, 134. aparāḥ – aparāḥ – aparāḥ – anyāḥ R. 5, 13, 55. anye — (fehlt) — apare – anye M. 1, 85. eke – anye – eke – apare – apare 12, 123; vgl. noch N. 12, 87. R. 1, 4, 18–22. 5, 13, 35. 38. 40, 13. fgg. und den Artikel anya. Während anya nicht selten am Anf. eines comp. in substantivischer Bedeutung auftritt (z. B. in anyamanas “dessen Sinn auf Jmd anders gerichtet ist”), steht apara mit einem folgenden subst. stets in einem Congruenzverhältniss. — 2) m. “Hinterfuss des Elephanten” VAIJ. beim Sch. zu ŚIŚ. 5, 48. und zu KIR. 7, 37. — 3) f. aparā. a) “Westen” H. 167. — b) “Hintertheil des Elephanten” H. 1228. — c) “Uterus” MED. r. 105. — 3) f. aparī (a- P. 4, 1, 30.) pl. “künftige Zeiten, Zukunft”: utāparīṣu kṛṇute sakhāyam “für die Zukunft gewinnt er einen Freund” ṚV. 10, 117, 3. utāparībhyo maghavā vi jigye 1, 32, 13. o te yanti ye aparīṣu paśyān 113, 11. ahaṁ prajā ajanayaṁ pṛthivyāmahaṁ janibhyo aparīṣu putrān 10, 183, 3. kaṁ svidevāparīṣu mahānāgamivābhisaṁsāraṁ didṛkṣitāro ya evametatprayājānāṁ yaśo veditā ŚAT. BR. 11, 2, 7, 12. — 4) n. a) “Zukunft”: nūnaṁ na indrāparāya ca syāḥ ṚV. 6, 33, 5. Vgl. aparī und aparam. — b) “Hintertheil des Elephanten” MED. r. 105. H. 1228, Sch.; vgl. aparā. “b.” — Vgl. avara. apara 1) c) diś MBH. 6, 4801. ambunidhi ŚIŚ. 9, 1. aparāmbhodhi KATHĀS. 73, 329. — e) bhavantyaśucayaḥ sparśena yasyāpare d. i. “rein” Spr. 3020. mahīyāneva nāparaḥ d. i. “ein Geringer” 4925. apara 1) e) kimaparam “was Anderes?” Spr. (II) 6117. so v. a. “was thut es zur Sache? gleichviel” 18. 6004 (anders in der Uebersetzung). — 3) c) “Nachgeburt” CARAKA 4, 8. SUŚR. 1, 328, 10. 2, 217, 6. avarā v. l.; vgl. amarā. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 apara I. apa + ra, adj., f. rā. 1. Posterior, Man. 3, 278; with sandhyā, Evening-twilight, Man. 4, 93. 2. Following, Rām. 2, 65, 1. 3. Western, Śiś. 9, 1. 4. Other, Pañc. 55, 13. -acc. ram, adv. Moreover, Pañc. 71, 1. II. a-para, adj. 1. Inferior, Bhag. 7, 5. 2. Relative, Bhāṣāp. 7; 9. 3. Modern, Man. 9, 99. — Comp. pūrva-, I. adj. 1. being before and behind. 2. prior and subsequent. II. n. sing. 1. east and west. 2. connexion, Man. 8, 56 (Proof, and thing to be proved, Ragh.). — Cf. Goth. afar, after, N.H.G. aber. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 apara [1] a. hinder, farther, later, inferior, posterior, western; following (in sp. & t.); different from, another than (abl. or gen.), foreign (opp. sva), particular, strange, extraordinary. m. apara hind-foot of an elephant. n. aparam adv. in future (also aparam); further, moreover (±ca); west of (abl.). apareṇa behind, west of (acc.). apara [2] n. -rī f. the future. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 apara 1. apa-ra, a. hinder, further; later, following; western; to the west of (ab.); inferior; other; different form (ab.); opposite; strange, unusual: -m, ad. subsequently, in the future, after; moreover, besides; to the west of (ab.); m. elephant’s hind foot. apara 2. apa-ra, n. future; -kārya, n. later transaction. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 apara na° na pūryate yataḥ pṛ–apādāne, ap . gajasya paścādbhāge . baddhāparāṇi parito nigaḍānyalāvoditi māghaḥ . parito baddhaḥ aparaḥ paścimagrādoyairiti malli° . na pṛṇāti santoṣayati pṛ–ac . śatrau, bhinne tri° . anye kṛtayuge dharmāstretāyāṁ dvāpare’pare iti manuḥ tamā samudrādapare pare nṛpāḥ naiṣa° paścimāyāṁ diśi strī aparadiggaṇiketi māghaḥ parakālavṛttau tri° . pūrbāṁ sandhyāṁ japan tiṣṭhet svakāle cāparāṁ ciramiti manuḥ . paścādvṛttau tri° pūrbāparau toyanidhī vagāhya kumā° . ṛgvedādividyāyāṁ strī . dvevidye viditavye iti hasma brahmavido vadanti parā caivāparā ca tatrāparā ṛgvedo yajurvedaḥ sāmavedo’tharvavedaḥ śikṣā kalpo vyākaraṇaṁ niruktaṁ chando jyotiṣamiti ṛ° bhā° dhṛnā śrutiḥ . asya ca kāladeśādiniyame sarvanāmakāryam . tatra pūrbādibhyo navabhyo vā iti pā° vā tatkarma . aparatvañca daiśikaṁ kālikaṁ ca dvividhaṁ, tatra svāpekṣayā udayācalaviprakṛṣṭatvam daiśikamaparatvam svāpekṣayādhikasūryaspandanavattvaṁ kālikam . uktodāhṛtau daiśikam kālikantu . aparaṁ bhavato janma paraṁ janma vivasvata iti gītā . alpadeśavṛttirūpe vyāpye tri° sāmānyaṁ dvividhaṁ proktaṁ parañcāparameva ca . vyāpakatvāt parāpi syāt vyāpyatvādaparāpi ca bhāṣā° . dravyatvādeḥ ghaṭatvādyapekṣayā adhikadeśavṛttitvāt paratvaṁ sattāpekṣayāalpadeśavṛttitvāt aparatvamiti muktā° . dravyatvādika jātistu parāparatayocyate iti bhāṣā° . svāyambhuvasya ca mano ṣaḍvaṁśyā manavo’pare iti aparakālikā bhinnā vā ityarthaḥ . nikṛṣṭe . bhūmirāpo’nalo vāyuḥ svaṁ manobuddhireva ca ahaṅkāra itīyaṁ me bhinnā prakṛtiraṣṭadhā aparevamitastvanyāṁ prakṛtiṁ viddhi me parāmiti gītā . tatra bhūmyādīnāmitarapadārthyakṛtitve’pi jaḍatvāt saṁhatya kāritvāt svayamasamarthatvena jīvasya bhogādyarthameva pravṛttimattvācca nikṛṣṭatvam . jīvasya tu tadapekṣayā paratvam .. uttarakālikatvāt taddhikāralakṣaṇe kārye tadetadbrahmā’pūrbamanaparamanantamiti vṛha° upa° . nāsti aparaṁ kāryaṁ yasyeti bhā° . vastutaḥ svarūpapracyavābhāvena kūṭasthasya na kāryakāritvamata eva na kartṛtvaṁ na karmāṇi lokasya sṛjati prabhuḥ ajñānenāvṛtaṁ jñānaṁ tena muhyanti jantava iti gītāyām tasyākartṛtvamuktaṁ kartṛtvantu ajñānopahiteśvarasyeti na virodhaḥ . samudāyinaḥ śeṣabhāge apararātraḥ aparāhṇaḥ ekadeśi sa° . asya pūrbapadasthasya paścādeśaḥ paścārdham na° śeṣārdhe . aparasmin bhavaḥ ḍimac paścimaḥ śeṣabhave . prathamāpañcamyādideśakālavṛtte raparaśabdāt prathamādyarthe ati . paścāt . adhikamadhaḥśabde dṛśyam . asya digvācakatvāt tena samāse deśavācinaḥ ṇidādi taddhite uttarapadasyaiva vṛddhiḥ aparapāñcālaka ityādi . |
अपरशरद् – aparaśarad | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899aparaśarad “apara-śarad” f. the latter part of the autumn. |
आश्विनचिह्नित – āśvinacihnita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899āśvinacihnita “āśvina-cihnita” n. the autumnal equinox
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch āśvinacihnita (1. ā- + ci-) n. “Herbst-Aequinoctium” ŚABDAR. im ŚKDR. u. jalaviṣuva. |
उपशरदम् – upaśaradam | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899upaśaradam “upa-śaradam” ind. (fr. “śarad” g. “śarad-ādi” , at or near
the autumn. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch upaśaradam (von upa + śarad) adv. “zur Herbstzeit” P. 5, 4, 107, Sch. VOP. 6, 62. |
ऋतु – ṛtu | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899ṛtu m. ( i, 72) any settled point of time, fixed time, time appointed for
any action (esp. for sacrifices and other regular worship), right or fit time m. an epoch, period (esp. a division or part of the year), season (the number of the divisions of the year is in ancient times, three, five, six, seven, twelve, thirteen, and twenty-four; in later time six seasons are enumerated, viz. Vasanta, “spring”; Grīṣma, “the hot season”; Varṣās (f. nom. pl.), “the rainy season” , “autumn”; Hemanta, “winter”; and śiśira, “the cool season”; the seasons are not unfrequently personified, addressed in Mantras, and worshipped by libations) &c. &c. m. symbolical expression for the number six &c. m. the menstrual discharge (in women), the time after the courses (favourable for procreation; according to sixteen days after their appearance) &c. m. sexual union at the above time m. fixed order, order, rule ([]) m. light, splendour m. a particular mineral m. N. of a ṛiṣi m. of the twelfth Manu. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch ṛtu (desselben Ursprungs wie ṛta) m. Uṇ. 1, 71. 1) “bestimmte Zeit, Zeitpunkt, zugemessene Zeit”: prārannṛtūṁranu “zu ihren Zeiten, ein Jedes zu seiner Zeit” ṚV. 1, 49, 3. srucā yajātā ṛtubhirdhruvebhiḥ 84, 18. ṛturjanitrī (ṛturjanitrīya n. “das mit” ṛrtujanitrī “beginnende” Sūkta ŚĀÑKH. ŚR. 11, 14, 10. 22) “die Zeit (eine bestimmte) ist seine Mutter” 2, 13, 1. mā mātrā śāryapasaḥ pura ṛtoḥ “vor der Zeit” 28, 5. ṛtūṁranyo vidadhajjāyate punaḥ (der Mond) 10, 85, 18. Namentlich von den Zeitpunkten des Opfers und anderer regelmässiger Verehrung: veda me deva ṛtupā ṛtūnām 5, 12, 3. ṛtuṁ naro na pra minantyete 7, 103, 9. viśvāṁ ṛtunā vaso maha uśandevāṁ uśataḥ pāyaya haviḥ 2, 37, 6. 38, 4. sa yajñiyo yajatu yajñiyāṁ ṛtūn 10, 11, 1. vidvāṁ ṛtūṁ ṛtupate yajeha 2, 1. 3. 1, 95, 3. AV. 11, 1, 4. Häufig im instr., namentlich pl.: “zu seiner Zeit, in den rechten Zeiten, zur Opfer – oder Festzeit”; so z. B. ṚV. 1, 15, 1. fgg., wo die Commentatoren eine Personification ganz unpassend annehmen, wie schon aus dem Wechsel von ṛtunā, ṛtubhiḥ, ṛtūṁranu hervorgeht; desgleichen 2, 37, 1. fgg. und ähnlich an vielen andern Stellen. āgandeva ṛtubhirvardhatu kṣayam ṚV. 4, 53, 7. tvamutsāṁ ṛtubhirbadbadhānāṁ araṁha ūdhaḥ parvatasya 5, 32, 2. (devāḥ) ṛtubhirhavanaśrutaḥ 6, 52, 10. ṛtubhirṛtupā pāhi somamindra 3, 47, 3. ṛtubhirṛbhavo mādayadhvam 4, 34, 2. 9, 66, 9. 10, 7, 6. prāśnantyṛtubhirniṣadya AV. 12, 3, 32. 3, 8, 1. VS. 18, 33. 12, 61. — 2) “Zeitabschnitt”, insbes. “Jahresabschnitt, Jahreszeit.” Die gewöhnlich angenommene Zahl der Jahreszeiten ist “fünf”, nämlich Vasanta, Grīṣma, Varṣā pl., Śarad, Hemanta – Śiśira (so VS. 10, 10. fgg. AV. 8, 9, 15. 13, 1, 18. ŚAT. BR. 1, 3, 5, 11. 6, 2, 2, 3. 11, 1, 1, 26 u.s.w. TS. 4, 3, 3, 1. 2. 5, 3, 1, 2. pañcartavo hemantaśiśirayoḥ samāsena AIT. BR. 1, 1. auch Varṣā-Śarad werden zusammengef. statt Hemanta-Śiśira ŚAT. BR. 13, 6, 1, 10. 11. mit Weglassung von Śiśira CHĀND. UP. 2, 5, 1), oder “sechs”, mit Scheidung der beiden letzten, VS. 21, 23. fgg. AV. 12, 1, 36. ŚAT. BR. 1, 7, 2, 21. 2, 4, 2, 24. TS. 5, 1, 5, 2. pañca vā ṛtavaḥ saṁvatsarasya, yadyu ṣaḍevartavaḥ ŚAT. BR. 4, 5, 5, 12. 8, 5, 1, 14. 21. 22. AK. 1, 1, 3, 12. H. 155. an. 2, 160. MED. t. 6. MBH. 3, 10663. R. 1, 19, 1. 2, 25, 9. tatra māghādayo dvādaśa māsā dvimāsikamṛtuṁ kṛtvā ṣaḍṛtavo bhavanti. te śiśiravasantagrīṣmavarṣāśaraddhemantāḥ. SUŚR. 1, 19, 7. 20, 1. ṣaḍṛtūṁśca namaskuryāt M. 3, 217. Als sechs Männer gedacht, welche mit goldenen und silbernen Würfeln spielen, MBH. 13, 2368. 2381. Indessen wird auch die Zahl “sieben” angenommen, sei es durch Einrechnung des 13ten Monats, sei es als Ausdruck der unbestimmten Vielheit für “Jahresabschnitte” überhaupt: ahamṛtūṁrajanayaṁ sapta sākam AV. 6, 61, 2. 8, 9, 18. ŚAT. BR. 8, 5, 1, 15. fgg. 9, 1, 2, 31. 3, 1, 19. 5, 2, 8. oder auch “zwölf”, indem sie mit den “Monaten” gleichgestellt werden, AV. 11, 6, 22. madhuśca mādhavaśca vāsantikāvṛtū VS. 13, 25. 14, 6. 15. 16. 27. 15, 57. Vgl. Sch. zu P. 4, 3, 19–21. Der Schol. zu JYOTIS 9 sagt, dass alte Lehrer auch 24 (also “Halbmonate”) und 366 (“Tage”) ṛtu angenommen hätten, LIA. I, 221, N. Endlich werden “drei” gezählt: trayo vā ṛtavaḥ saṁvatsarasya ŚAT. BR. 14, 1, 1, 28. – VS. 27, 1. AV. 1, 10, 9. 10. 35, 4. 5, 28, 2. 13. 8, 8, 22. 9, 17. TS. 4, 4, 11, 1. yatha ṛtava ṛtubhiryanti sādhu ṚV. 10, 18, 5. anta ṛtūnāṁ hemantaḥ ŚAT. BR. 1, 5, 3, 13 (die Buddhisten beginnen mit hemanta BURN. Intr. 569). ṛtavaḥ samiddhāḥ prajāśca prajanayantyoṣadhīśca pacanti 3, 4, 7. 5, 3, 8. yathartuliṅgānyṛtavaḥ svayamevartuparyaye. svāni svānyabhipadyante tathā karmāṇi dehinaḥ.. M. 1, 30. ṛtūnāṁ parivartena R. 2, 105, 23. rāmaśca sītayā sārdhaṁ vijahāra bahūnṛtūn 1, 77, 25. ṛtavaḥ śiśirādayaḥ MBH. 14, 1213. ṛtūnāṁ kusumākaraḥ (aham) BHAG. 10, 35. ṛtau “zur entsprechenden Zeit des Jahres” M. 4, 105. ṛtvante 26. ṛtvantāsu ca rātriṣu 119. yathartupuṣpitā drumāḥ R. 5, 73, 59. tena hyṛtusamavāyacihnaṁ pratipadyatāṁ latā kusumam ŚĀK. 108, 10. ṛtupraiṣa AIT. BR. 5, 9. ŚĀÑKH. ŚR. 7, 8, 2. 10, 7, 8. ṛtupaśu “ein den” Ṛtu “geweihtes Thier” ŚAT. BR. 13, 5, 4, 28. Collectiv im sg. VS. 39, 6. Vgl. ṛtuthā, ṛtuśas. — 3) “die Regeln der Weiber”, insbes. “die unmittelbar darauffolgenden, zur Zeugung günstigen Tage” AK. 3, 4, 64. H. 536. an. 2, 160. MED. t. 6. vyantu devīrya ṛturjanīnām ṚV. 5, 46, 8. KĀTY. ŚR. 5, 2, 21. NIR. 12, 46. SUŚR. 1, 316, 2. 318, 16. 18. MBH. 3, 3402. ṛtuḥ svābhāvikaḥ strīṇāṁ rātrayaḥ ṣoḍaśa u. s. w. M. 3, 46. fgg. yathāvidhyadhigamyaināṁ śuklavastrāṁ śucivratām. mitho bhajetā prasavātsakṛtsakṛdṛtāvṛtau.. 9, 70. 4, 128. YĀJÑ. 1, 11. 79. MBH. 1, 4740. yathāyamaturbandhyo na bhavati tathā kriyatām 750. ṛturmātuḥ piturvījaṁ daivataṁ paramaṁ patiḥ 14, 2739. yāvatta kanyāmṛtavaḥ spṛśanti tulyaiḥ sakāmāmapi yācyamānām. tāvanti bhūtāni hatāni tābhyāṁ mātāpitṛbhyāmiti dharmavādaḥ.. VIṢṆU in DĀY. 272, 17. ṛtuṣu naivābhigamanam PAÑCAT. Pr. 8. “der Beischlaf selbst zu dieser Zeit”: pitre na dadyācchulkaṁ tu kanyāmṛtumatīṁ haran. sa hi svāmyādatikrāmedṛtūnāṁ pratirodhanāt.. M. 9, 93. ṛtuṁ vai yācamānāyā na dadāti pumānṛtum. bhrūṇahetyucyate brahmansa iha brahmavādibhiḥ.. MBH. 1, 3456. 3455. sā tvāṁ yāce prasādyāhamṛtuṁ dehi narādhipa 3409. — 4) “bestimmte Folge, Ordnung”: ekastvaṣṭuraśvasyā viśastā dvā yantārā bhavatastatha ṛtuḥ “es giebt einen Schlächter, zwei Haltende, so auch eine feste Regel” (für das Zerlegen des Opferpferdes) oder: “so ist die Regel” ṚV. 1, 162, 19. — 5) “Glanz” MED. t. 6. — 6) “eine bes. Art Kollyrium” (suvīra) VIŚVA im ŚKDR. — 7) N. pr. des 12ten Manu VP. 268, N. 8. — Vgl. anṛtu. ṛtu 2) so v. a. “Monat” WEBER, JYOT. 112. Nax. 2, 341. 351. “Halbmonat”: bahule ‘pyṛtau JYOT. 30. Bez. “der Zahl sechs” VARĀH. BṚH. S. 77, 24. 98, 1. Ind. St. 8, 167. — 7) N. pr. eines Ṛṣi Ind. St.3,210,b. ṛtu 2) als Bez. “der Zahl sechs” SŪRYAS. 1, 31. 37. 12, 88. — 3) die Zeit wird BHĀVAPR. 2 auf 16 Tage vom Erscheinen der menses an gerechnet. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 ṛtu ṛ + tu, m. 1. Order (ved.). 2. Right time, Chr. 288, 3 = Rigv. i. 49, 3. 3. A season (of the year), Man. 3, 217. 4. The menstrual discharge, MBh. 14, 2739. 5. The season approved for sexual intercourse, Man. 3, 46, sqq. — Comp. an-, m. wrong season, Man. 4, 104; for sexual intercourse, 5, 153. The aff. tu is a form of tvan and ṛ of ar; the older form would be * artvan = Lat. ordo, base ordon. — Cf. [greek] for [greek]. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 ṛtu m. right or fixed time, period, epoch, season (mostly reckoned as 6, but also 5, 7, 12, & 24); the menses of a woman & coition at that time; fixed order, rule. — ṛtunā & ṛtubhis in time, at the appointed time, esp. for sacrifice or a festival: pura ṛtos before the (right) time, too early. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 ṛtu ṛ-tu, m. fixed time, right time for sacrifice; period, season; the menses, esp. the days immediately following and suitable for conception; sexual intercourse at such time; settled sequence; order; rule in. sg. & pl. at the right time, in due season; lc. at the proper season. |
कणभ – kaṇabha | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kaṇabha “kaṇa-bha” m. “shining like a grain” (“kaṇa iva bhāti”), a kind of
fly with a sting Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kaṇabha m. “Stechfliege”: makṣikākaṇabhajalāyukā mukhasaṁdaṁśaviṣāḥ SUŚR. 2, 258, 1. 289, 15. Auch kaṇabhaka 287, 19. — Vgl. kaṇā. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 kaṇabha kaṇabha, m. A kind of fly (an autumn fly ?), Suśr. 2, 258, 1. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 kaṇabha pu° kaṇa iva bhāti bhā–ka . agniprakṛtike suśrutokte kīṭabhede . trikaṇṭakaḥ kuṇī cāpi hastikakṣo’parājitaḥ . catvāra ete kaṇabhāvyākhyātāstīvravedanāḥ suśruḥ . svārthe kan tatrārthe . kauṇḍilyakaḥ kaṇabhakaḥ ityupakramya ete hyagniprakṛtayaścaturviṁśatireva ca . vairbhavantīha daṣṭānāṁ rogāḥ pittanimittajāḥ suśru° . |
कार्त्तिक – kārttika | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kārttika m. (fr. “kṛttikā” q.v.; with or without “māsa”), N. of a month
corresponding to part of October and November (the twelfth month of the year, when the full moon is near the Pleiades) &c. m. N. of Skanda (see “kārttikeya”) m. of a Varsha m. of a medical author kārttika m. (“as”, or “am”) mn. N. of the first year in Jupiter’s period of revolution kārttika n. N. of a Tīrtha Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kārttika (von kṛttikā “die Plejaden”) 1) m. a) (mit oder ohne māsa) N. eines Herbstmonats P. 4, 2, 23. “der 12te Monat im Jahre” AK. 1, 1, 3, 17. TRIK. 1, 1, 112. H. 155. HĀR. 151. LĀṬY. 9, 12, 13. kārttikamārgaśīrṣau śarat SUŚR. 1, 20, 3. MBH. 2, 918. 13, 5161. PAÑCAT. III, 36. BHĀG. P. 6, 19, 20. — b) patron. von Skanda (s. kārttikeya) BRAHMAVAIV. P. im ŚKDR. — c) N. eines Varsha: sa ca kṛttikārohiṇyorekatarasminbṛhaspaterastodayaikatarasaṁbandhe bhavati.. MALAMĀSAT. im ŚKDR. — 2) f. kārttikī (mit oder ohne rātri) “der Vollmondstag im Monat” Kārttika, “der Tag an welchem der Vollmond im Sternbild” Kṛttikā “steht” KĀTY. ŚR. 5, 6, 1. ŚĀÑKH. ŚR. 3, 15, 1. PĀR. GṚHY. 3, 9. atha vivāha ūrdhvaṁ kārttikyā ā vaiśākhyāḥ KAUŚ. 57. P. 4, 2, 23. MBH. 3, 4073. 4079. 12554. 15, 358. R. 4, 25, 15. SUŚR. 2, 173, 14. RAGH. 19, 39. -vrata Verz. d. B. H. No. 468. kārttika 1) a) -māhātmya Verz. d. Oxf. H. 14,b,27. 15,b, No. 59. – māsamāhātmya 302,a,4. — b) lies metron. st. patron. und vgl. Verz. d. Oxf. H. 26,a,7. fgg. — d) N. pr. eines medic. Autors Verz. d. Oxf. H. 311.b,29. 314,b,6 v. u. — 2) VARĀH. BṚH. S. 5, 69. — 3) m. (sc. abda) und n. (sc. varṣa) N. “des ersten Jahres in der 12jährigen Umlaufszeit des Jupiters” VARĀH. BṚH. S. 8, 2. fg. — 4) f. ī “die” Śakti “des” Kārttikeya Verz. d. Oxf. H. 25,b, N. 5. — 5) n. N. pr. eines Tīrtha Verz. d. Oxf. H. 39,b,24. kārttika 3) (Nachträge) SŪRYAS. 14, 17. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 kārttika kārttika, i. e. kṛttikā + a, I. m. The name of a month (OctoberNovember), MBh. 2, 918. II. f. kī, The day of this month on which the moon is full, MBh. 3, 4073. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 kārttika m. a cert. month in autumn, also = seq. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 kārttika kārttika, m. N. of a month (October-November): ī, f. day of full moon in Kārttika; e-ya, m. met. of Skanda, god of war.. |
काल – kāla | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kāla mf (“ī” ) n. (fr. 3. “kal”?), black, of a dark colour, dark-blue &c.
kāla m. a black or dark-blue colour kāla m. the black part of the eye kāla m. the Indian cuckoo kāla m. the poisonous serpent Coluber Nāga (= “kālasarpa”) kāla m. the plant Cassia Sophora kāla m. a red kind of Plumbago kāla m. the resin of the plant Shorea robusta kāla m. the planet Saturn kāla m. N. of śiva kāla m. of Rudra kāla m. of a son of Hrada 189 kāla m. of the prince Kāla-yavana kāla m. of a brother of king Prasena-jit kāla m. of a future Buddha kāla m. of an author of Mantras (= Aśva-ghosha) kāla m. of a Nāga-rāja kāla m. of a Rakshas kāla m. of an enemy of śiva kāla m. of a mountain kāla m. of one of the nine treasures kāla m. a mystical N. of the letter “m” kāla mf (“ī” ) n. (“ā”) f. N. of several plants (Indigofera tinctoria ; Piper longum ; (perhaps) Ipomoea atropurpurea ; Nigella indica ; Rubia Munjista ; Ruellia longifolia ; Physalis flexuosa ; Bignonia suaveolens kāla m. the fruit of the Kālā g. “harītaky-ādi” kāla m. N. of a “śakti” kāla m. of a daughter of Daksha (the mother of the Kāleyas or Kālakeyas, a family of Asuras) kāla m. N. of Durgā kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. black colour, ink or blacking kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. abuse, censure, defamation kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. a row or succession of black clouds kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. night kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. a worm or animalcule generated in the acetous fermentation of milk (= “kṣīra-kīṭa” or “kṣāra-kīṭa”) kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. the plant Kālāṇjanī kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. Ipomoea Turpethum kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. a kind of clay kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. Bignonia suaveolens kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. one of the seven tongues or flames of fire kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. a form of Durgā kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. one of the Mātṛis or divine mothers kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. N. of a female evil spirit (mother of the Kālakeyas) 11552 kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. one of the sixteen Vidyā-devīs kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. N. of Satyavatī, wife of king śāntanu and mother of Vyāsa or Kṛiṣṇa-dvaipāyana (after her marriage she had a son Vicitra- vīrya, whose widows were married by Kṛiṣṇa-dvaipāyana, and bore to him Dhṛita-rāṣṭra and Pāṇḍu ; according to other legends Kālī is the wife of Bhīmasena and mother of Sarvagata kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. (with or without “gaṅgā”) N. of a river kāla n. a black kind of Agallochum kāla n. a kind of perfume (“kakkolaka”) kāla n. iron kāla m. (3. “kal”, “to calculate or enumerate”), [ifc. f. “ā” , a fixed or right point of time, a space of time, time (in general) &c. m. the proper time or season for (gen. dat. loc., in comp., inf., or Pot. with “yad” e.g. “kālaḥ prasthānasya” or “-nāya” or “-ne”, time for departure; “kriyā-kāla”, time for action ; “nāyaṁ kālo vilambitum”, this is not the time to delay ; “kālo yad bhuṇjīta bhavān”, it is time for you to eat &c. m. occasion, circumstance m. season &c. m. meal-time (twice a day, hence “ubhau kālau”, “in the morning and in the evening” ; “ṣaṣṭhe kāle”, “in the evening of the third day” ; “ṣaṣṭhānna-kāla”, “one who eats only at the sixth meal-time, i.e. who passes five meals without eating and has no meal till the evening of the third day” ; or without “anna” e.g. “caturtha-kālam”, “at the fourth meal- time i.e. at the evening of the second day” m. hour (hence “ṣaṣṭhe kāle ‘hnaḥ”, “at the sixth hour of the day, i.e. at noon” m. a period of time, time of the world (= “yuga”) m. measure of time, prosody m. a section, part m. the end m. death by age m. time (as leading to events, the causes of which are imperceptible to the mind of man), destiny, fate &c. m. time (as destroying all things), death, time of death (often personified and represented with the attributes of Yama, regent of the dead, or even identified with him: hence “kālam-i” or “kālaṁ-kṛ”, “to die” &c.; “kāla” in this sense is frequently connected with “antaka, mṛtyu” e.g. “abhy-adhāvata prajāḥ kāla ivāntakaḥ”, “e attacked the people like Time the destroyer” ; cf. “kālāntaka; kāla” personified is also a Devarshi in Indra’s court, and a son of Dhruva kāla m. (“am”) acc. ind. for a certain time (e.g. “mahāntaṁ kālam”, for a long time kāla m. “nitya-k-“, constantly, always kāla m. “dīrgha-k-“, during a long time kāla m. (“ena”) instr. ind. in the course of time &c. m. with “gacchatā” id. kāla m. “dīrgheṇa kālena”, during a long time m. after a long time kāla m. “kālena mahatā” or “bahunā” id. kāla m. (“āt”) abl. ind. in the course of time kāla m. “kālasya dīrghasya” or “mahataḥ” id. &c. kāla m. “kasya-cit kālasya”, after some time kāla m. (“e”) loc. ind. in time, seasonably (cf. “a-kāle”) kāla m. “kāle gacchati”, in the course of time kāla m. “kāle yāte”, after some time kāla m. “kāle kāle”, always in time kāla m. ([cf. [characters]; Lat. ‘calen-doe’: Hib. ‘ceal’, “death and everything terrible.”]) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 kāla a. (lī f.) (1) Black, of a dark or dark-blue colour. (2) Injuring, hurting. –laḥ (1) The black or dark-blue colour. (2) Time (in general); vilaṁbitaphalaiḥ kālaṁ nināya sa manorathaiḥ R. 1. 33; tasminkāle at that time; kāvyaśāstravinodena kālo gacchati dhīmatāṁ H. 1. (1) the wise pass their time &c. (3) Fit or opportune time (to do a thing), proper time or occasion; (with gen., loc., dat., or inf.); R. 3. 12, 4. 6, 12. 69; parjanyaḥ kālavarṣī Mk. 10. 60. (4) A period or portion of time (as the hours or watches of a day); ṣaṣṭhe kāle divasasya V. 2. 1; Ms. 5. 153. (5) The weather. (6) Time considered as one of the nine dravyas by the Vaiśeṣikas. (7) The Supreme spirit regarded as the destroyer of the universe, being a personification of the destructive principle; kālaḥ kālyā bhuvanaphalake kraḍiti prāṇiśāraiḥ Bh. 3. 39. (8) (a) Yama, the god of death; kaḥ kālasya na gocarāṁtaragataḥ Pt. 1. 146. (b) Death, time of death. (9) Fate, destiny. (10) The black part of the eye. (11) The (Indian) cuckoo. (12) The planet Saturn. (13) N. of Śiva. (14) A measure of time (in music or prosody). (15) A person who distils and sells spirituous liquor. (16) A section, or part (17) A red kind of plumbago. (18) Resin, pitch (19) N. of an enemy of Śiva. (20) (with the Jainas) One of the nine treasures. (21) A mystical name for the letter m. –lā (1) N. of several plants. (2) N. of a daughter of Daksha. (3) An epithet of Durgā. –lī (1) Blackness. (2) Ink, black ink. (3) An epithet of Pārvatī, Śiva’s wife. (4) A row of black clouds. (5) A woman with a dark complexion. (6) N. of Satyavatī, mother of Vyāsa. (7) Night. (8) Censure, blame. (9) One of the seven tongues of Fire. (10) A form of Durgā; kālītanayaḥ a buffalo. (11) One of the Mātṛs or divine mothers. (12) N. of a wife of Bhīma. (13) A sister of Yama. (14) A kind of learning (mahāviḍyā). (15) A small shrub used as a purgative. –laṁ (1) Iron. (2) A kind of perfume. — Comp. –ayasaṁ iron. –akṣarikaḥ a scholar, one who can read and decipher. –agaru n. a kind of sandal tree, black kind of aloe; Bv. 1. 70, R. 4. 81. (–n.) the wood of that tree; Rs. 4. 5; 5. 5. –agniḥ, –analaḥ 1. the destructive fire at the end of the world. –2. an epithet of Rudra. –3. a kind of bead (rudrākṣa). –aṁga a. having a dark-blue body (as a sword with a dark-blue edge). –ajinaṁ the hide of a black antelope. –aṁjanaṁ a sort of collyrium; Ku. 7. 20, 82. ( –nī) a small shrub used as a purgative. –aṁḍajaḥ the (Indian) cuckoo. –atikramaḥ –maṇaṁ delay, being late; Pt. 1. 154. –atipātaḥ, –atirekaḥ loss of time, delay; Māl 2. –atīta a. elapsed, passed by. –atyayaḥ 1. delay, lapse of time. –2. loss by lapse of time. –adhyakṣaḥ 1. ‘presiding over time’, epithet of the sun. –2. the Supreme soul. –anunādin m. 1. a bee. –2. a sparrow. –3. the Chātaka bird. –anusārakaḥ 1. Tagara tree. –2. yellow sandal. –anusāriḥ, –anusārin, –anusārivā, –anusāryaḥ, –ryakaḥ benzoin. –aṁtakaḥ time, regarded as the god of death, and the destroyer of every thing. –aṁtaraṁ 1. an interval. –2. a period of time. –3. another time or opportunity. -āvṛta a. hidden or concealed in the womb of time. -kṣama a. able to bear delay; akālakṣamā devyāḥ śarīrāvasthā K. 263; S. 4. -prekṣin Pt. 3. 172. -viṣaḥ an animal venomous only when enraged, as a rat. –abhraḥ a dark, watery cloud. –avadhiḥ appointed time. –avabodhaḥ knowledge of time and circumstances; Mal. 3. 11. –aśuddhiḥ f., –aśaucaṁ period of mourning, ceremonial impurity caused by the birth of a child or death of a relation in the family; see aśauca. –ākṛṣṭa a. 1. led to death. –2. produced or brought by time. –ātmaka a. depending on time or destiny. –ātman m. the Supreme spirit. –āyasaṁ iron. –upta a. sown in due season. –kaṁjaṁ a blue lotus. –kaṭaṁkaṭaḥ an epithet of Śiva. –kaṁṭhaḥ 1. a peacock. –2. a sparrow. –3. a wagtail. –4. a gallinule. –5. an epithet of Śiva; U. 6. –kaṁṭhakaḥ –kaṁṭakaḥ a gallinule. –kaṁḍakaḥ a water-snake. –karaṇaṁ appointing or fixing time. –karṇikā, –karṇī misfortune. –karman n. death. –kalāyaḥ dark pulse. –kalpa a. fatal, deadly. –kālaḥ Supreme being. –kīlaḥ noise. –kuṁṭhaḥ Yama. –kuṣṭhaḥ a myrrh. –kūṭaḥ, –ṭaṁ (a) a deadly poison; S. 6. (b) the poison churned out of the ocean and drunk by Śiva; adyāpi nojjhati haraḥ kila kālakūṭaṁ Ch. P. 50. –kṛt m. 1. the sun. –2. a peacock. –3. Supreme spirit. –kṛta 1. produced by time. –2. fixed, appointed. –3. lent or deposited. –4. done for a long time. (–taḥ) the sun. –kramaḥ lapse of time, course of time; kālakrameṇa in course or process of time; Ku. 1. 19. –kriyā 1. fixing a time. –2. death. –kṣepaḥ 1. delay, loss of time; Me. 22; maraṇe kālakṣepaṁ mākuru Pt. 1. –2. passing the time. –khaṁjaṁ, –khaṁjanaṁ, –khaṁḍaṁ the liver. — gaṁgā the river Yamunā. –grāṁthiḥ a year. –ghātin a. killing by degrees or slowly (as a poison) –cakraṁ 1. the wheel of time (time being represented as a wheel always moving). –2. a cycle. –3. (hence fig.) the wheel of fortune, the vicissitudes of life. (–kraḥ) an epithet of the sun. — cihnaṁ a symptom of approaching death. codita a. summoned by the angel of death. –jyeṣṭha a. senior in years, grown up; U. 5. 12. –jña a. knowing the proPer time or occasion (of any action); atyārūḍho hi nārīṇāmakālajño manobhavaḥ R. 12. 33; Śi. 2. 83. (–jñaḥ) 1. an astrologer. –2. a cock. –jñānin m. an epithet of Śiva. –trayaṁ the three times; the past, the present, and the future; -darśī K. 46. –daṁḍaḥ death. –damanī an epithet of Durgā. –dharmaḥ, –dharman m. 1. the line of conduct suitable to any particular time. –2. the law or rule of time. –3. effects proper to the time. –4. fated time, death; na punarjīvitaḥ kaścitkāladharmamupāgataḥ Mb.; parītāḥ kāladharmaṇā &c. –dhāraṇā prolongation of time. –naraḥ (in astrology) the figure of a man’s body. — nāthaḥ, –nidhiḥ Śiva. –niyogaḥ decree of fate or destiny; laṁdhyatena khalu kālaniyogaḥ Ki. 9. 13. –nirūpaṇaṁ determination of time, chronology. –nemiḥ 1. the rim of the wheel of time. –2. N. of a demon, uncle of Rāvaṇa, deputed by him to kill Hanūmat. –3. N. of a demon with 100 hands killed by Viṣṇu. -ariḥ, ripuḥ, haraḥ, han m. epithets of Kṛṣṇa. –pakva a. ripened by time, i. e. spontaneously; Ms. 6. 17, 21; Y. 3. 49. –parivāsaḥ standing for a time so as to become stale. –pāśaḥ the noose of Yama or death. –pāśikaḥ a hangman. –pṛṣṭhaṁ 1. a species of antelope. –2. a heron. (–kaṁ) 1. N. of the bow of Karṇa; Ve. 4. –2. a bow in general. –prabhātaṁ autumn or Śarad; (the two months following the rainy season considered as the best time). –bhakṣaḥ an epithet of Śiva. –bhṛt m. the sun. –bhairavaḥ an epithet of Śiva. –mānaṁ a measure of time. –mukhaḥ a species of ape. –meṣī f. the Mañjiṣṭha plant. –yavanaḥ a king of Yavanas and enemy of Kṛṣṇa and an invincible foe of the Yadavas. Kṛṣṇa, finding it impossible to vanquish him on the field of battle, cunningly decoyed him to the cave where Muchakunda was sleeping who burnt him down. –yāpaḥ, –yāpanaṁ procrastination, delay, putting off. –yogaḥ fate, destiny. -taḥ according to the requirements of the time; Pt. 1. 184. –yogin m. an epithet of Śiva. –rātriḥ, –rātrī f. 1. a dark night. –2. a sister of Yama. –3. the Amāvasyā on which lamps are lighted (in the Divālī holidays). –4. the night of destruction at the end of the world (identified with Durgā). –5. a particular night in the life of man, on the 7th day of the 7th month of the 77th year. –lohaṁ –lauhaṁ steel. –viprakarṣaḥ prolongation of time. –vṛddhiḥ f. periodical interest (payable monthly, quarterly, or at stated times); Ms. 8. 153. –velā the time of Saturn, i. e. a particular time of the day (half a watch every day) at which any religious act is improper. –saṁkarṣā a girl 9 years old personating Durga at a festival. –saṁrodhaḥ 1. keeping back for a long time; Ms. 8. 143. –2. lapse of a long period of time. –sadṛśa a. opportune, timely. –saṁpanna a. dated, bearing a date. –sarpaḥ the black and most poisonous variety of the snake. –sāraḥ the black antelope. (–raṁ) a yellow sort of sandal wood. –sūtraṁ, –sūtrakaṁ 1. thread of time or death. –2. N. of a particular hell; Y. 3. 222; Ms. 4. 88. –skaṁdaḥ the Tamāla tree. –svarūpa a. terrible as death, (deathlike in form). –haraḥ an epithet of Śiva. –haraṇaṁ loss of time, delay; S. 3; U. 5; Mv. 4. 41. –hāniḥ f. delay; R. 13. 16. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kāla 1) adj. f. ī P. 4, 1, 42. “blauschwarz, schwarz”; als m. “die blauschwarze Farbe, Schwärze” AK. 1, 1, 4, 23. TRIK. 3, 3, 382. H. 1397. an. 2, 478. MED. l. 7. P. 5, 4, 33. (rathe) kālāśvayukte R. 6, 67, 2. kālāḥ kāñcanasaṁnāhāstasmiṁstamasi rākṣasāḥ. samadṛśyanta 19, 5. kālāni bhūtvā māṁsāni śīryante yasya dehinaḥ SUŚR. 1, 299, 19. kālajīmūta R. 3, 55, 13. kālamegha 4, 10, 26. 6, 79, 13. MBH. 1, 7184. VET. 4, 20. kālabāla und kālabāla ŚĀNT. 4, 4. MBH. 1, 1236. tasyāḥ – dīrdhaveṇī – dadṛśe svasitā snigdhā kālī vyālīva mūrdhani 3, 16191. kālī strī pāṇḍurairdantaiḥ 16, 57. timirābhyāhatāṁ kālīmaprakāśāṁ niśāmiva R. 2, 114, 2. pramadā 5, 27, 17. — 2) m. a) “das Schwarze im Auge” SUŚR. 2, 336, 20. Vgl. kālaka. — b) “der indische Kuckuck” RĀJAN. im ŚKDR. — c) = kālasarpa VET. 16, 13. — d) “Cassia Sophora Lin.” (s. kāsamarda). — e) “eine Art Plumbago” (raktacitraka). — f) “das Harz der Shorea robusta” (rāla) RĀJAN. im ŚKDR. — g) “der Planet Saturn” (vgl. nīlavāsas) DĪPIKĀ im ŚKDR. — h) ein Bein. Śiva’s H. an. H. ś. 45. MED.; vgl. kālakaṇṭha, mahākāla und kālī Durgā. = Rudra BHĀG. P. 3, 12, 12. — i) N. pr. eines Sohnes von Hrada HARIV. 189. eines Fürsten (kālayavana) BHĀG. P. 3, 3, 10. eines Bruders des Königs Prasenajit BURN. Intr. 173. eines künftigen Buddha Lot. de la b. l. 126. eines Nāgarāja VYUTP. 85. eines Rakshas R. 6, 69, 12. eines Feindes von Śiva (s. kālāsuhṛd). — k) N. pr. eines Berges R. 4, 44, 21. — l) N. eines der 9 Schätze bei den Jaina H. 193, Sch. — m) myst. Bez. des “Buchstabens m” Ind. St. 2, 316. — 3) f. kālā a) N. verschiedener Pflanzen: “Indigofera tinctoria Lin.” AK. 2, 4, 3, 13. H. an. MED.; “Piper longum Lin.” AK. 2, 4, 3, 15; eine der “Ipomoea Turpethum” nahe verwandte Pflanze, viell. “Ipomoea atropurpurea Chois.” AK. 2, 4, 3, 27. H. an. MED. SUŚR. 1, 131, 19. 2, 106, 19. 528, 16; “Nigella indica Roxb.” AK. 2, 9, 37; “Rubia Munjista” (mañjiṣṭhā, kālameṣikā) “Roxb.” H. an. (lies jiṅgyām). MED.; “Ruellia longifolia” (kulika) RATNAM. im ŚKDR.; “Physalis flexuosa Lin.” (aśvagandhā) RĀJAN. im ŚKDR.; “Bignonia suaveolens Roxb.” (pāṭalā) BHĀVAPR. im ŚKDR. Nach dem gaṇa harītakyādi zu P. 4, 3, 167 ist kālā auch “die Frucht der” Kālā. — b) N. pr. einer Tochter des Daksha, der Mutter der Kāleya oder Kālakeya MBH. 1, 2520. 2542. HARIV. 11521. 11552. 12465. PADMA-P. in VP. 122, N. 19. Vgl. kālakā. — c) ein Bein. der Durgā AK. 1, 1, 1, 32, Sch.; vgl. kālī. — 4) f. kālī a) = kālikā “schwarze Farbe, Tinte” H. an. MED. — b) “Anschwärzung, üble Nachrede” H. an. — c) “Nacht” RĀJAN. im ŚKDR. — d) “eine schwarz aufziehende Wolkenmasse” H. an. HĀR. 71. — e) “ein best. in Milch vorkommendes Thierchen”, = kṣīrakīṭa H. an. = kṣārakīṭa (sic) MED. — f) N. verschiedener Pflanzen: a) = kālāñjanī; b) “Cajanus indicus Spreng.” (tuvarī); g) “Ipomoea Turpethum” (trivṛt) RĀJAN. im ŚKDR.; d) “Bignonia suaveolens Roxb.” AK. 2, 4, 2, 35, Sch. — g) N. einer der sieben Zungen Agni’s JAṬĀDH. im ŚKDR. MUṆḌ. UP. 1, 2, 4. GṚHYASAṁGR. 1, 14. — h) eine Form der Durgā AK. 1, 1, 1, 32. H. 203. H. an. MED. MBH. 4, 195. HARIV. 10239. KUMĀRAS. 7, 39. DEV. 9, 27. itthaṁ cemau rajanidivasau dolayandvāvivākṣau kālaḥ kālyā bhuvanaphalake krīḍati prāṇiśāraiḥ BHARTṚ. 3, 43. Hier wie bei kāla als Bein. von Śiva hat man mit dem Begriff “der Schwärze” wohl auch den “der Alles zerstörenden Zeit” vor Augen gehabt. Vgl. Ind. St. 1, 286. 287. mahākālī und bhadrakālī. — i) N. einer der göttlichen Mütter H. an. MED. — k) N. pr. einer Unholdin (vgl. kālakā), der Mutter der Kālakeya, HARIV. 11552. — l) N. einer der 16 Vidyādevī H. 239. — m) Bein. der Satyavatī, der Gemahlin Śāntanu’s und Mutter Kṛṣṇadvaipāyana’s TRIK. 2, 8, 10. LIA. I, 629, N. 1. MBH. 1, 2209. 4244. BENF. Chr. 6, 1. Mutter Vicitravīrya’s, mit dessen Gemahlin Kṛṣṇadvaipāyana die drei Kinder Dhṛtarāṣṭra, Pāṇḍu und Vidura zeugt HARIV. 1825. fg. Gemahlin Bhīmasena’s und Mutter Sarvagata’s BHĀG. P. 9, 22, 30. — n) mit oder ohne Beis. von gaṅgā N. eines Flusses LIA. I, 50. 56. 441. fg. — 4) n. a) “eine dunkle Art Sandelholz” (kālīyaka) ŚABDAC. im ŚKDR. — b) “ein best. Parfum” (kakkolaka) RĀJAN. im ŚKDR. — c) “Eisen” (vgl. kālāyasa) VĀCASP. bei BHAR. zu AK. ŚKDR. kāla m. 1) “ein bestimmter” oder “richtiger Zeitpunkt; Zeit” überh. AK. 1, 1, 3, 1. 3, 4, 26, 196. TRIK. 1, 1, 103. H. 126. an. 2, 478. MED. l. 7. Im ṚV. nur an einer Stelle: uta prahāmatidīvyā jayāti kṛtaṁ yacchvaghnī vicinoti kāle 10, 42, 9. AV. 19, 53 und 54 sind Lieder, welche von Macht und Wesen der Zeit handeln, deren Begriff an den der “Weltordnung” oder des “Schicksals” streift (vgl. unter 2.). Einigermaassen gebräuchlich wird das Wort (st. des alten ṛtu) erst in den BRĀHMAṆA: sa eṣa sviṣṭakṛtaḥ kālaḥ ŚAT. BR. 1, 7, 3, 3. 3, 8, 3, 36. yadi kāle yadyanākāle ‘thaivāśnanti 2, 4, 2, 4. juhoti kāla eva 4, 5, 1, 16. KĀTY. ŚR. 10, 5, 14. 25, 7, 2. ŚVETĀŚV. UP. 4, 15. M. 2, 80. 3, 105. 7, 164. 204. N. 2, 17. 25, 1. R. 1, 77, 13. 2, 40, 30. 3, 4, 7. SUŚR. 1, 124, 3. PAÑCAT. I, 253. 254. ŚĀK. 151. RAGH. 3, 12. 12, 69. kāle kāle MBH. 1, 1680. RAGH. 4, 6. svakāle M. 4, 93. prāpte kāle 9, 307. kṣetre kālopapādite 36. kāloptāni vījāni 38. kālayuktaṁ vacaḥ R. 5, 46, 2. parjanyaḥ kālavarṣī MṚCCH. 178, 10. PAÑCAT. 149, 14. nainaṁ purā kālātprāṇo jahāti ŚAT. BR. 14, 5, 1, 11 (vgl. AIT. BR. 8, 25, wo āyuṣaḥ st. kālāt). kālameva pratīkṣeta M. 6, 45. kālamanveṣayantau PAÑCAT. 182, 24. kālavid R. 4, 32, 13. kālaṁ gacchati “er gelangt zum Endpunkt” (beim coitus) CHĀND. UP. 2, 13, 1. “die zu Etwas bestimmte –, geeignete Zeit”; die Ergänz. im gen., dat., loc., im comp. vorang., im inf. oder im potent. mit yad (P. 3, 3, 167. 168): saṁpratiṣṭhāmahe kālaḥ prasthānasya R. 2, 56, 2. tasya kālo ‘yamāgataḥ “dazu ist jetzt die Zeit gekommen” VIŚV. 12, 9. eṣa dvaidhībhāvasya kālaḥ PAÑCAT. 155, 9. 143, 12. VID. 241. nāyaṁ vaktavyasya kālaḥ PAÑCAT. 194, 23. na rāma kālaḥ paridevanāya MBH. 3, 10259. na kālo ‘sti vilambane R. 6, 8, 45. dakṣiṇākāla KĀTY. ŚR. 17, 2, 21 (vgl. dakṣiṇānāṁ kāle ŚAT. BR. 7, 2, 2, 21). karmakāla R. 1, 65, 34. kriyākāla SUŚR. 1, 5, 13. paṇakālamamanyata N. 7, 8. VIKR. 32, 15. 64, 18. nāyaṁ kālo vilambitum N. 20, 11. DRAUP. 3, 7. R. 6, 93, 23. kālo yadbhuñjīta bhavān P. 3, 3, 168, Sch. — kālamāsādya “in Berücksichtigung der Zeitumstände”: kālamāsādya kāryaṁ ca daṇḍaṁ rājā prakalpayet M. 8, 324. 9, 293. skandhenāpi vahecchatruṁ kālamāsādya buddhimān PAÑCAT. III, 247. kālamāsādya kaṁcana “nach einer Weile”: yathā kāṣṭhaṁ ca kāṣṭhaṁ ca sameyātāṁ mahārṇave. sametya ca vyapeyātāṁ kālamāsādya kaṁcana.. R. 2, 105, 24. — kālasaṁkhyāṁ na vedmi PAÑCAT. 242, 19. kālaṁ kālavibhaktīśca M. 1, 24. evaṁ sarvaṁ sa sṛṣṭvedaṁ māṁ cācintyaparākramaḥ. ātmanyantardadhe bhūyaḥ kālaṁ kālena pīḍayan 51. kālasyānavasthitatvāt KĀTY. ŚR. 18, 6, 31. kālāvasthā SUŚR. 1, 113, 14. 151, 21. aitasmātkālāt ŚAT. BR. 4, 2, 4, 5. ūrdhvaṁ tu kālādetasmāt M. 9, 90. etasminneva kāle N. 2, 12. anyeṣvapi tu kāleṣu M. 7, 183. sarveṣu kāleṣu R. 1, 46, 11. viṣame kāle 2, 88, 15. kāle śubhe prāpte N. 5, 1. tasminnatisukhe kāle DAŚ. 1, 19. deśakālau “der rechte Ort und die rechte Zeit, Zeit und Ort” M. 3, 126. 7, 10. 16. 64. 8, 126. 156. 157. deśe ca kāle ca 233. HIT. I, 14. deśakālajña N. 8, 12. kālaṁ kar “eine Zeit festsetzen”: kālaśca kriyatāmasya svapne jāgaraṇe tathā R. 6, 38, 29. Eine andere Bed. von kālaṁ kar wird u. 3 besprochen werden. trikālajña R. 1, 1, 8. iṣṭapañcakālajña MBH. 12, 12797. agnau juhvadubhau kālāvubhau kālāvupaspṛśan “bei Sonnenauf – und Niedergang” 1, 4623. ṣaṣṭhe kāle ‘hnaḥ “zur 6ten Stunde am Tage” d. i. “um Mittagszeit” VIKR. 20. ṣaṣṭhānnakāla “der nur die sechste Esszeit hat” d. i. “der 5 Mahlzeiten vorübergehen lässt und erst am Abend des 3ten Tages seine Mahlzeit hält”; davon nom. abstr. ṣaṣṭhānnakālatā M. 11, 200. Gewöhnlich mit Weglassung von anna “Speise”: caturthakālam “zur vierten Esszeit” d. i. “am Abend des zweiten Tages” 109. ṣaṣṭhe kāle “am Abend des dritten Tages” MBH. 13, 5175. 14, 1663. 1665. kadāciddvādaśe kāle kadācidapi ṣoḍaśe. āhāramakarodrājā mūlāni ca phalāni ca.. 1, 8118. Vgl. caturthakālika und aṣṭamakālika adjj. “der erst am Abend des zweiten” und “vierten Tages seine Mahlzeit hält” M. 6, 19. ṛtukāla “die Zeit der monatlichen Reinigung” NIR. 1, 19. ŚĀÑKH. ŚR. 3, 13, 47. M. 5, 153. āpatkāle 2, 241. mantrakāle 7, 149. niśā- N. 15, 14. pradoṣa- HIT. 22, 1. śīta-, uṣṇa- I, 186. śiśukāla “die Kinderjahre” PAÑCAT. 192, 3. kiyānkālastavaivaṁ sthitasya saṁjātaḥ “wie viel Zeit ist verflossen, seitdem du stehst?” 242, 14. evaṁ tasya tāṁ nityaṁ sevamānasya kālo yāti 45, 10. kāvyaśāstravinodena kālo gacchati dhīmatām HIT. Pr. 48. athaivaṁ gacchati kāle PAÑCAT. 34, 14. gacchatā kālena “im Verlauf der Zeit, nach einiger Zeit” 47, 6. 76, 10. 224, 7. kāle gacchati dass. VID. 61. evaṁ tena saha sakalāṁ rātriṁ yāvadvigrahaparasya kālo vrajati PAÑCAT. 117, 9. 163, 22. tasya ca kṛṣiṁ kurvatastadaiva niṣphalaḥ kālo ‘tivartate “die Zeit, welche er auf das Bebauen des Ackers verwendet, geht ihm fruchtlos dahin” 174, 9. tasyaivaṁ vartamānasya kālaḥ samabhivartsyati. agniṁ śuśrūṣamāṇasya pitaraṁ ca yaśasvinam.. R. 1, 8, 10. sa ca vakabālakān – sadaiva bhakṣayankālaṁ nayati PAÑCAT. 98, 10. sadaikasthānavihāriṇau kālaṁ nayataḥ 43, 2. bhakṣaṇapānaviharaṇakriyābhiḥ kālo neyaḥ 25, 10. HIT. 37, 20. RAGH. 1, 33. kālaṁ yāpayati PAÑCAT. 183, 24. kva cāyaṁ vihṛtastvayā. kālaḥ MBH. 1, 7. nityakālam “stets” M. 2, 58. 73. dīrghakālam “eine lange Zeit hindurch” 8, 145. SUND. 1, 10. CĀT. 1. mahāntaṁ kālam dass. PAÑCAT. 114, 24. dīrgheṇa kālena dass. SUND. 1, 8. “nach langer Zeit” R. 1, 45, 40. kālena mahatā dass. VIŚV. 10, 10. kālena bahunā ŚṚÑGĀRAT. 8. kenacittvatha kālena “nach einiger Zeit” VIŚV. 5, 13. kālena “im Verlauf der Zeit, mit der Zeit” M. 9, 246. MBH. 3, 8843. BHAG. 4, 38. R. 4, 15, 34. PAÑCAT. 32, 24. KATHĀS. 4, 20. 6, 21. VID. 16. 184. 193. dīrghasya kālasya “nach langer Zeit” N. 18, 1. M. 8, 216. R. 3, 4, 37. 4, 8, 49. kālasya mahataḥ dass. 1, 17, 12. kasyacitkālasya “nach einiger Zeit” ŚĀK. 110, 15. kasyacittvatha kālasya MBH. 1, 5299. HARIV. 6386. R. 1, 26, 25. kālāt “im Verlauf der Zeit, mit der Zeit” M. 8, 251. kālatas dass. KATHĀS. 6, 101. — 2) Ereignisse, deren Ursachen sich dem Verstande entziehen, werden, da sie im Verlauf der “Zeit” geschehen, als unmittelbare Wirkungen “der thätig gedachten Zeit” aufgefasst. Schon oben u. 1. haben wir zweier Lieder des AV. gedacht, in denen der Begriff der “Zeit” an den der “Weltordnung” oder des “Schicksals” streift. na kartā kasyacitkaścinniyoge nāpi ceśvaraḥ. svabhāve vartate kālaḥ kasya kālaḥ parāyaṇaḥ.. R. 4, 24, 5. fgg. SUŚR. 1, 18, 18. BHARTṚ. 3, 43. Verz. d. B. H. No. 948. sarve kālena sṛjyante hriyante ca punaḥ punaḥ MBH. 13, 56. kālasyāhaṁ vaśānugaḥ 51. R. 6, 12, 1. pracodito ‘haṁ kālena pannaga tvāmacūcudam MBH. 13, 50. ayaṁ rāmastvayaṁ rāma iti kālena coditāḥ. anyo ‘nyaṁ samare jaghnuḥ R. 3, 31, 47. kālacodita 1, 1, 50. 3, 8, 8. ARJ. 10, 31. DRAUP. 8, 4. — 3) “die Alles zu Ende führende, vernichtende Zeit; Tod”, sowohl der, welcher nur das einzelne Individuum trifft, als auch der, welcher am Ende der Welt Alles zerstört. Nach SUŚR. 1, 122, 11 “der Tod der durch die Zeit, durch’s Alter kommt”: tatraikaḥ kālasaṁjñastu śeṣāstvāgantavaḥ smṛtāḥ (mṛtyavaḥ). Sehr häufig personificirt mit den Attributen Jama’s und mit diesem bisweilen auch identificirt. AK. 1, 1, 1, 54. 3, 4, 26, 196. TRIK. 3, 3, 382. H. 323. 184. H. an. MED. kālameyivān “er starb” BHĀG. P. 9, 9, 2. kālaṁ kar “sterben” MBH. 14, 1784. R. 2, 64, 52; vgl. kālakarman und kālakriyā. kālasamāyukta “gestorben” 6, 93, 23. kālasya nayane yuktā yamasya puruṣāśca ye MBH. 2, 343. so ‘yaṁ vyaktaṁ bhavatāṁ kālahetuḥ 2096. sa hi meghācalaprakhyaḥ kālaḥ puruṣavigrahaḥ. varāyudhadharaḥ śrīmānutpapāta vihāyasā.. R. 5, 89, 45. kālo hi vyasanaprasāritabhujo gṛhṇāti dūrādapi PAÑCAT. II, 21. upetya muniveṣo ‘tha kālaḥ provāca rāghavam RAGH. 15, 92. pitṝṇāṁ (patiṁ) sarvanidhanaṁ kālaṁ vaiśvānaraṁ prabhum HARIV. 12492. kālāyāḥ kālakalpastu gaṇaḥ paramadāruṇaḥ 12465. prahrādastu – yuyudhe saha kālena raṇe kāla iva sthitaḥ 13191. (nivātakavacāḥ) kālarūpāḥ MBH. 3, 12107. ARJ. 7, 5. svaṁ rūpaṁ kālarūpābhaṁ bheje vaiśravaṇānujaḥ R. 3, 55, 3. kālarūpin 4, 59, 20. kālopamau yuddhe 1, 22, 24. RĀJA-TAR. 1, 289. kālamivolvaṇam 5, 148. nidrayā kālarūpiṇyā HARIV. 3237. śūnyamāsījjagatsarvaṁ kāleneva hataṁ tadā SUND. 2, 18. saṁjihīrṣurdurādharṣaṁ kālo lokakṣaye yathā R. 6, 70, 35. kālasya kālaśca bhavetsa rāmaḥ saṁkṣipya lokāṁśca sṛjedathānyān 3, 43, 42. mṛtyurdaṇḍaṁ sapāśaṁ ca kālaḥ śaktimagṛhṇata HARIV. 12146. khaḍgadaṇḍaṁ dhanuṣpāśaṁ śaraughajaṭharaṁ prabhum. rāmakālamakālena na kālayitumarhasi.. R. 3, 41, 26. kālapāśa 1, 21, 13. 29, 9. 3, 31, 16. 35, 73. 45, 19. 5, 47, 35. VIŚV. 6, 8. 9, 18. MṚCCH. 163, 7. HIT. 21, 11. kāladaṇḍa MBH. 1, 984. R. 3, 35, 43. VIŚV. 6, 2. kālāstra 11. kālamudgara R. 3, 54, 10. kālajihva MBH. 1, 2932. kālaviṣa 3, 10884. kālāgninā yathā pūrvaṁ trailokyaṁ dahyate ‘khilam VIŚV. 15, 16. 6, 19. MBH. 3, 10393. kālāgnisadṛśaḥ krodhe R. 1, 1, 19. kālāgnimiva duḥsaham 74, 17. 4, 33, 32. 50, 9; vgl. kālānala. In Verbindung mit antaka (vgl. kālāntaka) und mṛtyu “Tod”: antakaścābhaddogdhā kālo lokaprakālanaḥ HARIV. 374. abhyadhāvata saṁkruddhaḥ prajāḥ kāla ivāntakaḥ R. 3, 7, 9. mṛtyukālasama 4, 37, 20. kālamṛtyuyugāntābha 31, 17. yathā yamo yathā mṛtyuryathā kālo yathā vidhiḥ hantāsmi rākṣasānadya 3, 69, 20. kāla und mṛtyu in Jama’s sabhā MBH. 2, 340. Kāla (kann hier wie im Folgenden auch als Personif. der “Zeit” oder des “Schicksals” aufgefasst werden) als Devarshi in Indra’s sabhā 295. Kāla ein Sohn Dhruva’s, “des Polarsterns”: dhruvasya putro bhagavānkālo lokaprakālanaḥ (vgl. oben HARIV. 374) 1, 2585. HARIV. 154. VP. 120. kāla = māṭhara im Gefolge des Sonnengottes VYĀḌI zu H. 103. — 4) “Zeitalter, Weltalter” (= yuga): tūrye kāle RĀJA-TAR. 5, 73. — 5) “Zeit” so v. a. “Zeitmaass; Prosodie”: ekādaśidvādaśinorlaghāvaṣṭamamakṣaram (plabate). udaye saṁhitākāle ṚV. PRĀT. 8, 21. hrasvo dīrghaḥ pluta iti kālato niyamā ṛci ŚIKṢĀ 11. AV. PRĀT. 2, 39. P. 1, 1, 70. 2, 27. — 6) “Abtheilung, Abschnitt” VS. PRĀT. 3, 4. 5. — Vgl. akāla, ākāla, ekakālam, yathākālam. kāla 1) KATHĀS. 64, 118. — 2) i) ein Sohn Vasu’s (vgl. kālin) Verz. d. Oxf. H. 80,b,40. Verfasser von Mantra 101,b,16. = aśvaghoṣa WASSILJEW 35. 45. 58. 75. 200. — 4) f) b) nicht “Cajanus indicus”, sondern “eine best. Lehmart.” — h) N. der Dākṣāyaṇī auf dem Berge Kālañjara Verz. d. Oxf. H. 39,b,4. ein Aṁśa der Prakṛti 23,b,1. WILSON, Sel. Works 1,246. kāla 1) yathaiva śṛṅgaṁ goḥ kāle vardhamānasya vardhate “mit der Zeit, allmählich” Spr. 4802. paritoṣakālāḥ “Zeit” so v. a. “Gelegenheit” 3012. brāhmaṇastriṣu kāleṣu śastraṁ gṛhṇanna duṣyati. ātmatrāṇe varṇadoṣe durdamyaniyameṣu ca.. MBH. 12, 2950. — 3) mṛtyukālau R. 7, 22, 22. — 5) ṚV. PRĀT. 6, 9. 11. 11, 1. 16. varṇāpattīnāṁ trayaḥ kālā bhavanti mātrārdhamātrāṇumātropalakṣitāḥ Schol. zu VS. PRĀT. 4, 146. — 7) in den Verbindungen pada-, krama-, saṁhitā- so v. a. pāṭha Schol. zu AV. PRĀT. 4, 123. fg. kāla 1) kālena “von Zeit zu Zeit, dann und wann” (Gegens. pade pade) Spr. (II) 6900. “zu spät” 6007. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 kāla 1 (yama) I (YAMA)>span class=”red”>* The god of Death. When the life span of each living being allotted by Brahmā is at an end Yama sends his agents and takes the soul to Yamapurī (the city of Yama). From there, the holy souls are sent to Vaikuṇṭha (Heaven, the abode of Viṣṇu) and the sinful souls to Hell. kāla 2 II A Maharṣi. Mahābhārata, Sabhā Parva, Chapter 7, Verse 14, refers to this sage as offering worship to Indra, in Indra’s assembly. kāla See under the word Kālamāna. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 kāla 1. kāla, m. 1. Due season, Man. 2, 80; instr. kālena, In due season, Man. 9, 246. 2. Time, Man, 1, 24; 7, 183; instr. kālena, and abl. kālāt, In the long run, Pañc. 32, 24; Man. 8, 251; gen. dīrghasya kālasya, After a long time, Nal. 18, 1; kasya cit kālasya, After some time, Śāk. 110, 15. 3. Mealtime; there are two meal-times a day, therefore, ṣaṣṭha kāla, The sixth meal-time = the evening of the third day, MBh. 13, 5175; Rām. 3, 31, 47. 4. A period, Rājat. 5, 73. 5. Death, Bhāg. P. 9, 9, 2. 6. Time personified, fate, MBh. 13, 56; Rām. 6, 70, 35; endowed with the attributes of Yama, the regent of the dead, Rām. 1, 21, 13; 3, 35, 43, etc. — Comp. a-, m. unseasonableness, Sund. 2, 31; loc. le, unseasonably, Man. 3, 105. ādi-, m. beginning of time, Rām. 3, 20, 6. ṛtu-, m. 1. seasonable time, MBh. 3, 14763. 2. time approved for sexual intercourse, Man. 3, 45. eka-kāla + m, adv. once, Man. 6, 55. kārya-, m. time of action, Böhtl. Ind. Spr. 1809. kṛta-, I. m. appointed time, Yājñ. 2, 184. II. adj. having waited a certain time, MBh. 2, 1875. caturtha-kāla + m, adv. at the fourth meal-time, i. e. on the evening of every second day, Man. 11, 109. tad-kāla + m, adv. instantly, Pañc. 192, 6. tāvatkāla + m, i. e. tāvant-, adv. such a long time, MBh. 3, 16889. tri-, n. 1. past, future, and present time, Bhāg. P. 5, 23, 8. 2. morning, noon, and evening, MBh. 13, 6607. duṣkāla, i. e. dus-, m. the formidable, all-destroying, time, Rām. 2, 33, 21; a name of Śiva, MBh. 12, 10418. nitya-kāla + m, adv. continually, Man. 2, 58. purva(n)-, m. the periodic change of the moon. prāpta-kāla + m (vb. āp with pra), adv. in due season, Pañc. 16, 6. a- prāpta-kāla + m, adv. Out of due season, Böhtl. Ind. Spr. 173. yathā-kāla + m, adv. At the proper time, Man. 2, 39. sa-kāla + m, adv. Betimes, early in the morning. sūrya-, m. day. kāla 2. kāla (cf. kalaṅka), I. adj., f. lī, Dark blue, black, Rām. 6, 67, 2; MBh. 16, 57. II. m. 1. A black and poisonous snake, Coluber naga, Lass. 16, 13. 2. The black in the eye, Suśr. 2, 336, 20. 3. A name of Rudra, Bhāg. P. 3, 12, 12. 4. A proper name, Hariv. 189. 5. The name of a mountain, Rām. 4, 44, 21. III. f. lā. 1. The name of several plants, Suśr. 1, 131, 19, etc. 2. A proper name, MBh. 1, 2520. 3. The name of a female demon, Hariv. 11552. IV. f. lī. 1. A name of Durgā, MBh. 4, 195. 2. A surname of Satyāvatī, Chr. 6, 1. — Comp. bhadra-kālī, f. 1. a name of Durgā. 2. a fragrant grass, Cyperus. mahā-, I. m. a name of Śiva. II. f. lī, Durgā. — Cf. [greek] etc., under kalaṅka. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 kāla f. ī1 dark-blue, black, m. the black part of the eye, E. of Rudra-Śiva; N. of sev. kings etc., also = kālasarpa q.v.; f. ī E. of Durga etc. kāla [2] m. time, esp. the right or proper time (w. gen., dat., loc., inf., or –°); opportunity, case; season, mealtime (twice a day); the half of a day, hour, age, era, measure of time, prosody; time as ruler or destroyer of the world, i.e. destiny, fate; end; death or the god of death. –paraḥ kālaḥ high time (w. inf.). kālaṁ kṛ appoint a time for (loc.). kālena in course of time (also -gacchatā; kālāt or kālatas), at times; kālena dīrgheṇa bahunā, or mahatā (also gen.) after a long time. kasya citkālasya after some time. kāla & kāle in time, at the right or appointed time; (also kāle gacchati) in course of time, little by little. kāle kāle always in time or at the right time. kasmiṁścitkāle one day. — ubhau kālau morning and evening. ṣaṣṭhe kāle on the sixth half-day i.e. after three days; pancaśate kāle after 250 days. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 kāla 1. kāla, a. (ī) dark blue, black; m. the black in the eye; ep. of Śiva. kāla 2. kāla, m. due season, appointed or right time (for d., g., lc., inf., – °); time; opportunity; season; meal-time (of which there are two day); half a day; hour; age, era; measure, prosody; Time, fate; death, god of death; -°, at the right time; in time, gradually; paraḥ kālaḥ, high time (w. inf.); kālaṁ kṛ, fix a time for (lc.); kālam āsādya, according to circumstances; in. kālena, in due season; in course of time: -gacchatā, as time goes on, in course of time; dīrgheṇa-, mahatā -or bahunā-, after a long time; kenacit-, after some time; tena-, at that time; ab. kālāt, in the long run, in course of time; kālatas, id.; with regard to time; g. dīrghasya or mahataḥ kālasya, after a long time; kasya -cit-, after some time; lc. kāle, at the right or appointed time, opportunely; in time = gradually; — prāpte, when the time has come; -gacchati, in course of time; -yāte, after the lapse of some time; -kaśmiṁś cit-, one day; kāle kāle, always at the right time; ṣaṣṭhe –, at the end of the third day: –‘hnaḥ, at the sixth hour of the day, i. e. at noon; pañ- caśate-, = after 250 days; ubhau kālau, morning and evening. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 kāla t ka kālopadeśe . iti karikalpadrumaḥ . (adantacurāṁ–paraṁ– sakaṁ–seṭ .) yathā acakālat kālamiyattayā gaṇakaḥ . etāvatī veleti kathitavānityarthaḥ . iti durgādāsaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 kāla kālopadeśe (iyattayā kālaniścayārthopradeśe) ada° cu° ubha° saka° seṭ . kālayati te avakālat–ta, kalayām–babhūva–āsa–cakāra–cakre . kālayiṣyati–te kāla pu° īṣadalati ala–ac koḥ kā° . 1 kṛṣṇabarṇe tasya varṇeṣu īṣadbhūṣakatvāt tathātvam . astyarthe arśa ādyac . 2 tadvarṇayukte tri° . 3 lauhe na° vācaspatiḥ . dhātuṣu tasya kṛṣṇatvāt tathātvam . 4 kakkole na° rājani° 5 kāloyake gandhadravyabhede na° śabdaca° . tayaurgrandhadravyeṣu kṛṣṇatvāttathātvam . 6 kokile puṁstrī° rājani° tasya pakṣiṣu kṛṣṇatvāttathātvam striyāṁ ṅīṣ . 7 rāle 8 raktacitrake 9 ka samarde (kālaka sendā) vṛkṣe ca pu° rājani° . 10 śanigrahe medi° kṛṣṇatvāttasya tathātvam . kalayatisarvaṁ cu° kala–ac kālasamayavelāsviti pā° nirdeśāt ni° upadhārdardhaḥ . 11 yamarāje 12 mahākāle śive medi° . 13 parameśvare kālo’smi lokakṣayakṛtpravṛddhaḥ kālaḥ kalayatāmaham iti ca gītā ṛtuḥ sudarśanaḥ kālaḥ parameṣṭhī parigrahaḥ viṣṇusa° . trayīmayo’yaṁ bhagavāna kālātmā kālakṛdvibhuḥ sū° si° . svanāmakhyāte paratvāparatvadhīhetau nyāyādimatasiddhe 1 4 dravyabhede . tannirūpaṇaṁ kaṇādasūtre upaskaravṛttau ca yathā aparasminnaparaṁ yugapat ciraṁ kṣipramiti kālaliṅgāni ka° sū° . itiśabdo jñānaprakāraparaḥ pratyekamabhimambadhyate tathācāparamiti pratyayo yugapaditipratyayaḥ ciramitipratyayaḥ kṣipramitipatyayaḥ kālaliṅgānītyarthaḥ aparasminnaparamityanena parasmit paramityapi draṣṭavyaṁ, tenāyamarthaḥ– bahutaratapanaparispandāntaritajanmani sthāpire yuvānamavadhiṁ kṛtvā ‘paratvamutpadyate taccāparatvamasamavāyikāraṇasāpekṣam, na ca rūpādyasamavāyikāraṇaṁ vyabhicārāt trayāṇāṁ gandhādīnāṁ vāyau paratvādyanutpādakatvāt sparśasyāpyuṣṇādibhedena bhinnasya pratyekaṁ vyabhicārāt na cāvacchinnaparimāṇaṁ tathā tasya vijātīyānārambhakatvāt tapanaparispandānāñca vyadhikaraṇatvāt tadaṣacchinnadravyasaṁyoga evāsamavāyikāraṇaṁ pariśiṣyate tacca dravya piṇḍamārtaṇḍobhayasaṁyuktaṁ vibhu syāt ākāśasya tatsvābhāvyakalpane kvacidapi bheryabhidhātāt sarvabherīṣu śabdotpattiprasaṅgaḥ . tathāca kālasyaiva mārtaṇḍasaṁyuktasya piṇḍena saṁyogo’paratvāsamavāyikāraṇaṁ kāla eva mārtaṇḍakriyopanāyakaḥ ātmanaśca dravyāntaradharmeṣu dravyāntarāvacchedāya svapratyāsattyatiriktasannikarṣāpekṣatvāt anyathā vārāṇasīsthena mahārajanāruṇimnā pāṭaliputre’pi sphaṭikamaṇerāruṇyaprasaṅgāt . kālasya tu tatsvabhāvatayaiva kalpanādayamadoṣaḥ . kālenāpi rāgasaṁkramaḥ kathaṁ na iti cet niyatakriyopanāyakatvenaiva tatsiddheḥ evaṁ sthaviramavadhiṁ kṛtvā yūni paratotpattirnirūpaṇīyā . yugapaditi yugapajjāyante yugapattiṣṭhanti yugavat kurvanti ityādi– pratyayānāñca ekasmin kāle ekasyāṁ sūryagatau ekasmin sūryagatvavacchinnakāle ityarthaḥ, na cāprāptā e sūryagatayo viśeṣaṇatāmanubhavanti . na ca svarūpapratyayāsannāeva tāḥ tasmādetāvṛśaviśiṣṭapratyayānyathānupapattyā viśeṣaṇa prāpakaṁ yad dravyaṁ sa kālaḥ upaskaravṛttiḥ . nanu sidhyatu kālaḥ, sa tu nityo dravyaṁ veti na pramāṇamata āha . dravyatvamityatve vāyunā vyākhyāte ka° sū° . yathā vāyuparamāṇorguṇavattvāddravyatvam adravyadravyatvācca nityatvaṁ tathā kālasyāpītyarthaḥ upa° . tathāpi santu bahavaḥ kālā ityata āha . tattvambhāvena ka° sū° . vyākhyātamiti bipariṇatenānvayaḥ . cirādiprayayānāṁ kālaliṅgānāṁ sarvatrāviśeṣādanekatve’pyāratmanāmiva viśeṣaliṅgābhāvāt sattāvadekatvaṁ kālasyetyarthaḥ . nanvevaṁkṣaṇalavamuhūrteyāmadivasāhorātrapakṣamāsartvayanasaṁva tsarādibhedena bhūyāṁsaḥ kālāstat kathamekaḥ iti cenna bhedabhānasya upādhinibandhanatvāt yathā eka eva sphaṭikamaṇirjavātāpiñjādyupādhyaparāgeṇa bhinna iva bhāsate tathaika eva kālaḥ sūryaspandādyavacchedabhedenatattatkāryāvacchedakabhedena ca bhinna iva bhāsat ityayupagamāt tathāca kālopādhyavyāpakaḥ kālopādhiḥ, svādheyakādācitkābhāvapratiyogyanādhāraḥ kālo vā kṣaṇaḥ pratikṣaṇaṁ kasyacidutpatteḥ kasyacidvināśādetadadhyavaseyam . kṣaṇadvayañca lavaṁ ityādyāgamaprasiddham . nanu tathāpyatītānāgatavartamānabhedena kālatrayastu, śradhūyate hi trekālyamupāvartate traikālyāsiddhiḥ ityādīti cenna traikālyavyavahārāt yena hi vastunā yaḥ kālo’vacchidyate sa tasya vartamānaḥ yatprāgabhāvena yaḥ kālo’vacchidyate sa tasya bhaviṣyatkālaḥ yatpradhvaṁ sena yaḥ kālo’vacchidyate sa tasyātītakālaḥ tathācāvacchedakatritvādhīnaḥ kālatritvavyavahāraḥ upaskaravṛttiḥ! idānīṁ sarvotpattimatāṁ kālaḥ kāraṇamityāha . nityaṣvabhāvādanityeṣu bhāvāt kāraṇe kālākhyeti ka° sū° . itiśabdo hetau itihetoḥ kāraṇe–sarvotpattimatkāraṇe kālaḥ ityākhyā . hetumāha nityeṣvabhāvāt anityeṣu bhāvāditi nityeṣu ākāśādiṣu yugapajjātaḥ ciraṁjātaḥ kṣipraṁ jātaḥ idānīṁ jātaḥ divā jātaḥ rātrau jāta ityādipratyayasyābhāvāt anityeṣu ghaṭapaṭādiṣu yaugapadyādipratyayānāṁ bhāvāt anvayavyatirekābhyāṁ kāraṇaṁ kāla ityathaḥ . na kevalaṁ yaugapadyādipratyayabalāt kālasya sarvotpattimannimittakāraṇatvam api tu puṣpaphalādīnāṁ haimantikavāsantikaprāvṛṣeṇyādisajñābalādeva tadadhyavaseyam upa° . bhāṣāmuktāvalyośca saṅkṣepeṇa tannirṇayo yathā janyānāṁ janakaḥ kālojagatāmāśrayomataḥ . parāparatvadhīhetuḥ kṣaṇādiḥ syādupādhitaḥ bhāṣā . kālaṁ nirūpayati janyānāmiti tatra pramāṇaṁ darśayitumāha jagatāmiti tathāhi idānīṁ ghaṭaityādipratītiḥ sūryaparispandādikaṁ yadi viṣayīkaroti tadā sūryaparispandādinā ghaṭādeḥ sambandhovācyaḥ sa ca saṁyogādirna sambhavatīti kālaeva tatsambandhaghaṭakaḥ kalpyate itthañca tasyāśrayatvamapi samyak . pramāṇāntaraṁ darśayati parāparatveti paratvāparatvabuddherasādhāraṇaṁ nimittaṁ ka laeva paratvāparatvayorasamavāyikāraṇasaṁyogāśrayolāghavādatiriktaḥ kalpyataiti bhāvaḥ . nanvekatya kālasya siddhau kṣaṇadinamāsavarṣādisamayabhedona syādataāha kṣaṇādiriti kālastveko’pi upādhibhedāt kṣaṇādivyāhāraviṣayaḥ . upādhistu svajanyavibhāgaprāgabhāvāvacchinnaṁ kamma, pūrbasaṁyogāvacchinnavibhāgovā pūrbasaṁyogāvacchinnauttarasaṁyogaprāgabhāvo vā uttarasaṁyāgāvacchinnaṁ karma vā . nacottarasaṁyogānantaraṁ kṣaṇavyavahārī na syāditi vācyaṁ karmāntarasattvāditi . mahāpralaye kṣaṇādivyavahāroyadyapi, tadā’nāyattyā dhvaṁ senopapādanāyaḥ . dinādivyavahārastu tattatkṣaṇakūṭaireveti muktābalī . tārkikaśiromaṇinā raghunāthaśiromaṇinā ca padārthanirūpaṇaprakaraṇe tatra dikkālau neśvarādatiricyete iti vadatā vibhurūpasyaikasya kālasya khaṇḍanaṁ kṛvam . raghudevarāmabhadrābhyāṁ tadvivṛtaṁ tataḥ saṁkṣipya padārthatattvasāre ca jayanārāyaṇatarkapañcānanena darśitaṁ yathā dikkālau neśvarādatiriktau prācyāṁ ghaṭa idānīṁ ghaṭaḥ ityādivyavahārasya īśvarātmakavibhuviṣayakatvenaivograpatteḥ, naca tayorbhinnaviṣayakatvamanubhavasiddhamiti vācyaṁ tathā sati prācyāṁ ghaṭaḥ pratīcyāṁ ghaṭaḥ idānīṁ ghaṭaḥ tadānīṁ ghaṭa ityāderapi bhinnabhinnaviṣayakatvānubhavāt kāladiśorapi bahutvāṅgokāraprasaṅgāt, tathā ca upādhibhedādekayā diśā ekena kālena ca yathā bhavatāṁ bahūnāṁ vyavahārāṇa apaprattistathā’smākamapi ekeneśvareṇāgamānumānāpyāṁ siddhena sarveṣāmeva tādṛśavyavahāṇāsupadhibhedāduṣapatti sambhavati, suryakriyādau svasaṁyukteśvarasaṁyogitapanāśritatvādisambandhena ghaṭādeḥ sattvasambhavena tatsambandhaghaṭakatayā’pyati raktakālādyasiddheḥ . ayavā kṣaṇā evātiriktāḥ idānāmityādivyavahāraviṣayāḥ, vibhāgaprāgabhāvāvacchinnakarmaṇaḥ kṣaṇatvāsambhavāt bhābikarmāntarajanyavibhāgāntaraprāgabhāvāvacchinnasya karmaṇaḥ kṣaṇacatu yādisthāyitvena tādṛśasyopā dhitvāmambhavāt naca vibhāge svajanyatvaṁ viśeṣaṇīyam, svavānanugamādanangaptāpatteḥ, vibhāgajananādidaśāyāmupādhyantarasya vācyatayā tāvatāpyananugamācca, evañcopādhīnāmatiriktānāṁ kṣaṇikapadārpamvarūpāṇāṁ kṣaṇānāmavaśyābhyupeyatayā tere . tādṛśāḥ sarve vyavahārā upapādanīyāḥ kimatiriktena kāleveti . sāṁkhyamate tasya kāśalarbhāvaḥ na pṛthakatattvāntaratvaṁ tadetatsāṁkhyasūtrabhāṣyayordarśitam khaṇḍadikkālayoḥ sṛṣṭimāha bhā° . dikkālābākāśādibhyaḥ sāṁ° sū° . nityau yau dikkālautāvākāśaprakṛtibhūtau pakṛterguṇaviśeṣaveva . ato dikkālayorvibhatvopapattiḥ . ākāśavat savagataśca nitya itya diśrutyaktaṁ vibhutvaṁ cākāśasyopapannam . yau tu khaṇḍadikkālau tau tu tacadupādhisayogādākāśādatpadyete ityathaḥ ādaśabdenopādhigrahaṇāditi . yadyapi tattadupādhiviśiṣṭākāśameba khaṇḍadikka lau tathāpi ṣiśiṣṭasyātiriktatābhyupagamavādena vaiśeṣikanaye śrotrasya kāryatāvat tatkābhāpamatroktam pra° bhā° . atapadaṁ darśayiṣyamāṇamādhavagranthe ca vācaspatimatena kālakhaṇḍanaṁ tu nityapibhukālakhaṇḍanaparaṁ tathāhi upādhibhidyate na tu tadvāniti sā° sū° upādhibhedeca dharmibhedāsambhavasya vyāsthāpanāt dharmiṇaḥ kālasya ekatvena upādhinā bhedāsambhavāt upādhinā nā’nāgatādi bhedavyavahārasambhavaḥ tathā ca kriyādereva upādhibhūtasyānāgatādivyavahāropapādakatayā tasyaiva kālatvam . ataeva kriyaiva kāla ityabhiyuktoktiḥ . kālamādhavīye ca mādhavena śaṅkāpūrvakaṁ kālaścetthaṁ nyarūpi nanu nāyamudyamaḥ saphalaḥ kālasya gaganakusumāyamānatvāta tadetatparamarahasyamabhijānānaḥ kapilamahāmunistattvāni nirvivektukāmaḥ kālamupekṣyānyānyeva pañcaviṁśatitattvāni viveca mūlaprakṛtiravikṛtirmahadādyāḥ prakṛtivichatayaḥ sapta . ṣāḍaśakastu vikārā na prakṛtina vikṛtiḥ puruṣaḥ iti . na caiteṣveva tattveṣakālamyāntarbhāvo muninā vivajita iti śaṅūnīyam tvadabhimatamya kālamya pañcaviṁśatitattvānāṁ cānyādṛśāni lakṣaṇāni . satvarajastamoguṇānāṁ sāmyāvasthā malaprakṛtirmadahaṅkārapañcataktātrākhyānāṁ svaptānāṁ prakṛtivikṛtīnām madhyetdhyavasāyaheturmattattvava abhimānaheturahaṅkāraḥ . śabdasparśaruparasagandhātmakāni pañcatanyātrāṇi pṛthivyādipañcamahābhūtānāṁmekādaśendiyāṇāñca ṣoḍaśavikārāṇāṁ lakṣaṇāni prasiddhāni . apra kṛtiravikṛtiḥ puruṣaścidātmakaḥ . na hyevaṁlakṣaṇakeṣ tattveṣu kālamyāntarbhāvaḥ sambha vyate nāpi ṣaḍvaṁśaṁ tattvāntaraṁ muniranubhanyate . kathaṁ tarhi munipraṇītāni tattvāni āryābhiḥ saṁgṛhṇāna īśvarakṛṣṇau bahiḥkaraṇāntaḥkarane vicinvan kālaṁ vyājahāra? sāṁpratakālaṁ bāhya trikālamābhyantara karaṇamiti . paraprasiddhyāparo bodhanīya iti nyāyenāyaṁ vyavahāro na tu sasiddhāntābhipāyeṇeti vadāmaḥ . ata evaitadvaco vyācakṣāṇā vācaspatimiśrāstattvakaumuhyāmevamāhuḥ kālastu vaiśeṣikābhibhata eko nānāgatātītādi bhedaṁ pravartayitumarhati . tasmādayaṁ yairupādhibhedairatītānāgatādibhedabhāvaṁ pratipadyate santu taevopādhayo vyavahārahetavaḥ kṛtamantargaḍunā kāleneti sāṁkhyācaryāḥ . tasvānna kālarūpatattvāntarābhyupagama iti . athocyeta–bhūtakālo vartamānakāloṁ bhaviṣyatkāla iti evaṁ triṣvapi bhūtādiṣvanugataḥ kālapratyaya ekamanugataṁ kālatvamantareṇānupapanna iti tanna padārthapratyayavadupapatteḥ yathā bhavanmate dravyapadārtho guṇapadārtha iti ṣaṭsu bhāveṣu caturṣvabhāveṣvanugataḥ padārthapratyaya ekamanugata padārthaśabdavācyaṁ tattvāntaramantareṇāpyupapannaḥ . tathā kālaprayogo’pi kuto nopapadyeta! . tasmānnistattvaṁ kāla nirṇetuṁ mahānayamudyamaḥ prekṣāvacchiromaṇermādhavācāryasya na kathañcidapyapapanna ityevaṁ prāpte brūmaḥ āyuṣmataśce tasyevaṁ nirūḍhakālatattve yaḥ pradvaṣaḥ sa kasya hetoḥ? itivaktavyam . ki kapilamahāmuninā nirākṛtatvāt? 1 kiṁvā sāṁkhyaśāstrapraṇoteṣutattveṣu asaṁgṛhītatvāt? 2 uta lakṣaṇābhāvāt? 3 āhosvitpramāṇā bhāvān? 4 athavā prayojanāmāvāt? 5, athavā tattvagatapañcaviṁśatisaṁ khyābhyāsapāṭavenābhyasitāt śraddhājāḍyāt? 6, na prathamaḥ kālanirākaraṇasūtrasya muninā praṇītasyānupalambhāt . na dvitīyaḥ atiprasaṅgāt ṛgvedaproktānā jyotiṣṭomādīnāmāyurvedadhanurvedagāndharvavedaproktānāsaitradhapas trasvarādīnāṁ māsaṁgṛhītatvena teṣvapi bhāvataḥ pradveṣaḥ phana vāryeta? . aya teṣāṁ viṣaśaṣyā’maṁgrahe’pi sukhaduḥkhamohātmakatvena guṇatrayāntargatatvādastyevārthāt saṁgrahaiyacyate tarhi kālasyāpyasau na daṇḍavārita iti buddhiṁ samādhatasva . kālasya guṇavayapariṇāmatve sāvayavatvama nityatā ca ghaṭāderiva prasajyeteti cet? nityaniraptayava kālatattvābhiniveśavato vaiśeṣikādeḥ patatvayaṁ vajraprahāraḥ śirasi . vedavādināṁ tu na kāpi kṣatiḥ . kālasyotapattisāvayatvayoḥ pratyakṣaśrutāvapalabhyamānatvāta . taittiroyaśa khāyāṁ nārāyaṇīye kālotpattirāmnāyate sarve nimeṣajijñire vidytaḥ puruṣādadhi kalāmuhūrtā kāṣṭhāścāhorātrāśca sarvaśaḥ . ardhasāmā māmā ṛtavaḥ saṁvatsaraśca kalpattāmiti tamyāmeva śāsvayāmāruṇakrtukacayana brāhmaṇe māvayavatvaṁ śrūyate uktoveṣo vāsāṁsi ca ka lābayavānāmitaḥ pratīcyeṣiti . itosmādanuvākātpranocyeṣ adhastaneṣu anuvākeṣa kālāvayavānāmṛtnāṁ dhyātavyo beṣa uktaḥ vastrāṇi coktānītyathaḥ . nityatvaniravayavatvābhidhāyino vaiśeṣikādiśāstrasya amṛtā devatā iti badāpekṣikanityatāyāmantardhānaśaktyupetayakṣarākṣasādivat saṁṛrśayogyāvayavaśvanyatāthā ca tātparye varṇanīyam . atha manyase mahatā tapasā śivamārādhya tatprasāda labbasarvajñatvapadaḥ kaṇādamunirvedavātparyaṁ mamyagvettīti ved syaiva mandamatipratītādarthādarthāntaraṁ netavyasiti . evamapi yasya prasādādayaṁ sarvaṁjñatāmalabhata saeva śivo mukhyaḥ sarvajña iti tanmatānusāreṇa kaṇādamatasyaivātyathānayanamatyantamucitam . śivo hi śaiveṣu āgameṣu ṣaṭatriṁ śattattvāni nirūpayat kālavattvasyotpattimaṅgīncakāra . nikhilaśaivāgamasāramāryābhiḥ saṁgṛhṇāno bhojarājaḥ śuddhāni pañca tattvaḥni śivaśaktisadāśiveśvaravidyākhyāni nirdiśyetarāṇi nirdiśanmāyākāryatvoktipūrvakameva kālaṁ niradikṣat puṁso jagataḥ kṛtaye māyātastattva pañcakaṁ bhavati . kālo niyatiśca tathā kalā ca vidyā ca rāgaśca iti tāni māyāsahitānyekādaśa tattvāni sāṁkhyaprasiddhapañcaviṁśatitattvāni coddiśya vivṛṇvannidamāha nānāvidhaśaktimayī sā janayati kālatattvamevādau . bhāvi bhavadbhūtamayaṁ kalayati jagadeṣa kālo’taḥ iti . taṭṭīkākāra itthaṁ vyācakhyau . nanveṣa kālo naiyāyikādibhinityo’bhyapagataḥ ata āha māvibhavadbhūtamayamiti . bhūtādi rūpeṇa trividhatvāt acetanatvenāsyānityataṁ siddhamiti bhāvaḥ . kena ka ryeṇāsya siddharataāha kalayavi jagadeṣa kālo’taḥ iti . cirakṣiprādipratyayopādhidvāreṇa kalayatyākṣipatatyartha’iti . ittha pratyakṣaśrutisahakṛtaśaitāptamaiḥ kaṇādaśāstrasya bādhe sati uttaramāmāṁsāgataḍitīyādhyāyaprathamādhikaraṇanyāyo’nugṛhyate tasya ca nyāyasya saṁgrāhakau ślokau sāṁkhyasmṛtyaḥsti saṅkoco na vā yedasamanvaye . dharme vedaḥ sāvakāśaḥ saṅkocyo’navakāśayā . pratyakṣaśrutimūlābhirmanvādismṛtibhi smṛtiḥ amūlākāpilo bādhyā na saṅkoca’nayā tataḥ iti . ayamarthaḥ . ṛgvedadi bharagnihotrādidharmo brahmaṇo jagatkartṛtvaṁ ca prati pādyate . sāṁkhyasmṛtyādistu padhānasya jagatkāraṇatva pratipāṭayati tatra tayā smṛtyā vedasya saṅkoco’sti . veti saṁśaye smṛterjagatkāraṇatvamantareṇānavakāśatvāt prābalya vedasya tu dharme’pi caritārthacāddaurbalyam . tataḥ smṛtyanusāreṇa vedaḥ samkucita iti pūrvaḥ pakṣaḥ . pratyakṣaśrutibhirbahva bhiranugṛhītābahvyo manvādimṛtayo brahmakāraṇatāmācakṣate sāṁkhyasmṛtistvekā mūlahīnā ceti durbalatvāt saiva bādhyā ato nāsti vedasya saṅkoca iti siddhānta iti . atha tārkikatvābhimānagrahagṛhītaḥ sana paravaśa evaṁ brūṣe bhūtādonāmaupādhikānāṁ kālaviśeṣāṇāmevotpattirna tu nirupādhikasya mukhyasya kālasyeti tarhi kapardikānveṣaṇāya pravṛttaścintāmaṇimalabhatetyevaṁvāsiṣṭarāmāyaṇa proktasyābhāṇakamya tvameva viṣayo’bhūḥ . yataḥ sādharyavaidharmyajñānāya dravya dīnyanviṣyan parabrahmatattvamavāgamaḥ . vyavahārahetūnāṁ bhūtādikālaviśeṣāṇāmādhāraḥ svayaṁ vyāhārātīto nityo niracayavo mukhyoyaḥ kālaḥ sa paramātmaiva . tathāca śvetāśvatarā āmananti . yaḥ kālakālo guṇī sarvavidya iti . āstāṁ nityatvānityatvasāvayavatvacintā . sarvathāpyasti sāṁkhyatattveṣu ārthikaḥ kālasargrahaḥ sākṣātsaṁgrahābhāvastu jyotiṣṭomādivat prakṛtipuruṣavivekānupayogādityavagantavyam . tṛtīyacaturthapakṣau tu bhavato vaiśeṣikaparicayagandho’pi nāstīti prakaṭayataḥ . vaiśeṣika grantheṣu sarveṣvapi kālaprakaraṇeṣu tallakṣaṇasya tatsādhakānumānasya ca papañcitvāt pramāṇāntarāṇi tu kālasādhakāni śrutyaivopanyastāni tathā ca taittirīyā āruṇaketuke mantramāmananti smṛtiḥ pratyakṣamaitihyam anumānaścatuṣṭayam . etairādityamaṇḍalai sarvaireva vidhāsyate iti . tatra smṛti anumeyaśrutimūlaṁ manvādiśāstraṁ prayakṣaṁ śrotragrāhyo ‘kṛtrimo vedākhyo’kṣararāśiḥ, yogipratyakṣamaupaniṣadābhimataṁ sākṣipratyakṣaṁ vā . aitihyamitihāsapurāṇādike jyotiḥśāstrasyāpyatrāntarbhāvo draṣṭavyaḥ . anumīyate svamūlabhūtaṁ smṛtivākyamanenetyenumānaḥ śiṣṭācārastasya ca smṛtyanumāpakatvaṁ . bhaṭṭācāryarvispaṣṭamabhihitam . ācā rācca smṛtiṁ jñātvā smṛteśca śrutikalpanamiti, tadevaṁ smṛtyādīnāṁ catuṣṭayaṁ saphalam, etaiścaturbhiḥ sarvairapyādityamaṇḍalaṁ pramīyata iti mantrasyārthaḥ . nanu smṛtyādīni maṇḍalasādhakatvenātropanyastāni na tu kālasādhakatveneti cet maivaṁ maṇḍalasya sārvajanīnapratyakṣasiddhatvena tatra smṛtyādyanupayogāt, kālavivakṣayevātra kālanirvāhakamaṇḍale tānyupanyastāni, tathā ca maṇḍaladvārā kālaḥ pramīyate . kālavivakṣā cottaramantreṣvatisphuṭā tatrānantaro mantraevamāmnāyate, sūryo marīcimādatte sarvasmādbhuvanādadhi, tasyāḥ pākaviśeṣeṇa smṛtaṁ kālaviśeṣaṇamiti tasyāyamarthaḥ . bhuvanagataṁ sarvabhūtajātamadhikṛtyarasavīryapākādibhistattadanugrahasamarthaṁ marīciṁ sūryaṁ svīkaroti tatkṛtena bhūtapākabhedena nimeṣādiḥ parārdhaparyantaḥ kālavibhedo’smābhiravagato bhavatīti . kālaprati pādakāni ca smṛtyādītyudāharāmaḥ . tatra manuḥ kālaṁ kālavibhaktiñceti sṛṣṭiprakaraṇe kālaṁ vyavajahāra . yājñavalkyo’pi, śrāddhakālaḥ prakīrtitaḥ iti . evamanyāsvapi smṛtiṣūdāhāryam . śrutiṣvapi kṛtaṁ svapne vicinoti kālaḥ iti bahvṛcāḥ . ahameva kālonāhaṁ kālasyeti taittirīyāḥ . kā ca sandhyā kaśca sandhyāyāḥ kāla iti sāmagāḥ . yogaśāstre’pi saṁyamaviśeṣāddhāraṇādhyānasamādhitrayarūpādyogino’tītādikālaṁ pratyakṣataḥ paśyantīti abhihitam tathā ca pātañjalabhūtram pariṇāmatrayasaṁyamādatītānāgatādijñānamiti . sāṁkṣipratakṣamapi, ahamasminakāle nivasāmi, ityanubhavastāvatsārvajanīnaḥ . na cāsau bāhyendriyakṛtaḥ kālasya rūpādihīnatvāt . nāpi mānasastārkikaistadanaṅgīkārāt . nāpyanumānādijanyaḥ aparokṣapratyayatvāt . ataḥ sāmagryabhāva’pyaparokṣadarśanātsākṣipratyakṣametadityaupaniṣadām anyante . itihāse’pi mahābhārate praharau ghaṭikānyūnau praharau ghaṭikādhikau . sa kālaḥ kutapojñeya pitṝṇāṁ, dattamakṣayamiti . purāṇe’pi anādireṣa bhagavānkālo’santā’jaraḥ paraḥ iti śiṣṭāśca paurṇamāsyākhyakāle svasvakalocitān devaviśeṣebhyaḥ kṣīradadhyādisamarpyaṇādikāndharmaviśeṣānbhānuvārādikālaviśeṣe ca samācaranti . tadevamanekapramāṇapramite kāle pramāṇābhāvarūpaścaturthaḥ pakṣaḥ kathamāśaṅkyeta? . nāpi prayojanābhāvāditi pañcamaḥ pakṣo yujyate . tārkikaistāṣat sarvotpattinimittakāraṇatvamuddhoṣitam . loke kṛṣyādyupayogaḥḥkālaviśeṣya kṛṣīvalādibhirvyavahriyate . gṛhapraveśaprayāṇādyupayogo jyotiḥśāstraprasiddhaḥ . śrautasmārtakarnopayogastu pradarśayiṣyate . tasmāt sāṁkhyaśraddhājāḍyakṛtasrava pradveṣa ityayaṁ ṣaṣṭaḥ pakṣaḥ pariśipyate . tathāca pāpā tmanaḥ svasya budbyaparādhaṁ puṇyātmani mādhavācārye samāro payan kayā vā śikṣayā na daṇḍyo’si . tadevaṁ kālasyapratyā khyātumaśakyatvānnirṇayodyamaḥ saphala iti sthitam . nanu katarakālo’tra nirṇīyate . kiṁ kevalaḥ kālaḥ kiṁ vā kālakālaḥ . nanu kimityaprasiddhabhāṣayā bhīṣayasi, na bhīṣayāmyahaṁ kiñcāstyeva kalayitavyabhedātkāladvaividhyam . yena prāṇidehādayo’tītavartamānādirūpeṇa kalayitavyāḥ sa kevalaḥ kālaḥ . sa ca tattvaprakāśavacanena pūrvam udāhṛtaḥ kalayati jagadeṣa kālo’taḥ iti . tādṛśo’pi kāryotpattisthitivināśakāriṇā yena kalayitavyaḥ sa kālakāla iti . sa ca vāsiṣṭharāmāyaṇedaśitaḥ kāle pi kalyte yeneti śrutiśca bhavati sa viśvakṛdviśvavidātma yonirjñaḥ kālakālo guṇī sarvavidyaḥ pradhānakṣatrajñaḥ iti guṇī sasāramokṣasthitibandhaheturiti ca kūrmapurāṇe’pi anādireṣa bhagavān kālo’nanto’jaraḥ paraḥ . sarvagatvāt svatantratvāt sarvātmatvānmaheśvaraḥ . brahmāṇo bahavo rudrā anye nārāyaṇādayaḥ . ekohi bhagavānīśaḥ kālaḥ kaviriti smṛtaḥ . brahmanārāyaṇeśānāṁ trayāṇāṁ prākṛtolayaḥ . procyate kālayogena punareva ca sambhavaḥ . paraṁ brahma ca bhūtāni vāsudevo’pi śaṅkaraḥ . kālenaiva ca sṛjyante saeva grasate punaḥ . tasmāt kālatmakaṁ viśvaṁ sa eva parameśvaraḥ iti . viṣṇudharmottare’pi . anādinidhanaḥ kālo rudraḥ saṅkarṣaṇaḥ smṛtaṁ . kalanātsarvabhutānāṁ sa kālaḥ parikīrtitaḥ . karṣaṇāt sarvabhūtānāṁ sa tu saṅkaṣaṇaḥ smṛtaḥ . sarvabhūtaśamitvācca sa rudraḥ parikīrtitaḥ anādinidhanatvana sa mahān parameśvara iti jyotiḥśa stre’pi bhūtānāmantakṛtkālaḥ kālo’nyaḥ kalanātmakā iti . tatraivaṁ sati dvayormadhye kālakālotra na nirṇetaka tasya dharmānuṣṭhāneṣvahetutvema heyatvādanupādeyatvācca . yastvitaro māsapakṣatithyādirūpaḥ so’pi jyotiḥśāstre samyaṅnirṇīta iti kṛtamanayā kālanirṇayapravṛttyeti prāpte brūmaḥ umayamapyatra nirṇetavyaṁ kālakālasya jagadīśvarasya sarveṣu karmārambheṣu anusmartavyatvāt ataeva śiṣṭāḥ puṇyāhavācanādāvīśvaramanusmaranti . sarveṣu kāleṣu samasta deśeṣvaśeṣakāryeṣu tayeśvareśvaraḥ . sarvaiḥsvarūpairbhagavānanādimānmamāstu māṅgalyavivṛddhaye hariḥ . yasya smṛtyā ca nāmoktyā tapoyajñakriyādiṣu . nyūnaṁ saṁpūrṇatāṁ yāti sadyovande tamacyutamiti . māsādirūpabhedasya tu svarūpeṇa jyotiṣe nirṇītatve’pi śrautasmārtakarmaviśeṣeṇa saha kālasyāṅgāṅgibhāvī nirṇetavyaḥ . yadyapyasau hemādiprabhṛtiṣu grantheṣu nirṇītastathāpyanekatra viprakīrṇasyaikatra saṁgrahārthamatra yatnaḥ kriyate . tadevaṁ cikīrṣitasya granyasya kālarūpo viṣayaḥ saṁgraharūpaṁ prayojanaṁ cāstīti ayaṁ grantha ārabhyate . nityo janyaśca kālau dvau tayorādyaḥ pareśvaraḥ . so’vāṅamanasagamyo’pi dehī bhaktānukampayā nityakālasya parameśvaratve pramāṇaṁ pūrvamevopanyastam . parameśvarasya cāvāṅmanasagocaratve sarve vedāntāstadanusārismṛtipurāṇāni tattvavidanubhavaśca pramāṇam . bhaktānugrāhimūrtisvīkāraśca ta lavakārākhye sāmavedaśākhāviśeṣe kasyāṁ cidākhyāyikāyāmāmnāyate tasyāṁ hyāstyāyikāyāmevamuktam– agnivāyvi ndrādayo devā īśvarānugṛhītāḥ sarvatra vijayamānāḥ svakīyameva tatsāmarthyamityamimanyante sma . tān bodhāyitumavāṅmanasagamyaṁ parameva brahma pūjyāṁ cakṣurgamyāṁ kāñcinmūrtiṁ dhārayitvā prādurbabhūva . tayā saha vādaṁ kṛtvāpi rājasacittāvagnivāyū tadbrahmatattvaṁ naiva bubudhāte indrastu sātvika cittobubudhe iti . vāsiṣṭharāmāyaṇe’pi śukropākhyāne śukraṁ mṛtamavalokya tatpitā bhṛguḥ kruddho mārayitāraṁ kālaṁ śapnumudyata tadānīṁ kālo’nugrahītumīdṛśena rūpeṇāvirbabhūveti paṭhyate athākalitarūpo’sau kālaḥ kavalitaprajaḥ . ādhibhautikamāsthāya vapurmunimupāyayau . bahupāśadharaḥ śrīmān kuṇḍalī kavacānvitaḥ . ṛtuṣaṭkamayodāravaktraṣaṭkasamanvitaḥ . māsadvādaśakoddāsabhujadvādaśakodbhaṭaḥ . svākārasamayā bahvyā vṛtaḥ kiṅkarasenaya . sa upetya praṇamyādau kupitaṁ taṁ mahāmunim . kalpakṣubdhāvdhigambhīraṁ sāntvapūrvamuvāca h . tvamatyantatapā vipra! vayaṁ niyatiprālakā tena saṁpūjyase pūjya . sādho! netaravīkṣayā . mā tapaḥ kṣapayā’buddha! kalpakālamahānalaiḥ . yo na dagdho’smi me tasya kiṁ tvaṁ śapena dhakṣyasi? . saṁsārāvalayo grastā nigīrṇārudrakoṭayaḥ . bhuktāni viṣṇuvṛndāni kena śaptā vayaṁ mune! . bhoktāro hivayaṁ brahman bhojanaṁ yuṣmadādayaḥ . svayaṁ niyatireṣā hi nāvayoretadokṣitamiti . na ca bhaktānujighṛkṣayā svekṛtā mūrtirīdṛśyeveti kaścinniyamosti sarvātmakasya parameśvarasya bhaktacittapriyāyāḥ sarvasyā api mūrte svakīyatvāt ataeva bhagavadgītāyām yo yo yāṁ yāṁ tanu bhaktaḥ śraddhayārcitumicchati . tasya tasyācalāṁ śraddhāṁ tāmeva vidadhāmyaham . sa tayā śraddhayā yuktastasyā rādhanamīhate . labhate ca tataḥ kāmān mayaiva vihitān hitāniti . viṣṇurudrādivat acetanamūrtayo’pi tattatphalaviśaṣārthibhirośvaratvenopāsyāḥ . tadetadṛgvede samāmnāyate . etaṁ hyeva bahvyaca mahatyukthe mīmāṁsa ntaetamagnāvadhvaryava, etaṁ mahāvratecchandogā, etamasyām (pṛthivyām) etaṁ divyetaṁ vāyāvetamākāśa etamoṣadhīṣvetaṁ vanaspatiṣvetaṁ chandasyetaṁ nakṣatreṣvetaṁ sarveṣu bhūteṣviti vājasaneyino’pi maṇḍalabrāhmaṇe tametamagnimadhvaryava upāsata ityāramya paṭhanti viṣamiti sarpāḥ, sarpa iti sarpavidaḥ, urgiti devaḥ, rayiriti manuṣyāḥ, māyetyamurāḥ, svadheti pitaro, devajana iti devajanavido rūpamiti gandharvā, gandhaityapsarasastaṁ yathāyathopāsate tadeva bhavatīti . taittirīyāśca paṭhanti kṣema iti vāci, yogakṣemam iti prāṇāpānayorityādi . parabrahmaṇyāropitaṁ yadyāvajjagadrūpam asti tena sarveṇaḥpyupāsanayā parameśvaro rūpavānbhavatītihiraṇmayādhikaraṇatejomayādhikaraṇayoḥ prapañcitam . evaṁ ca sati yo yadā yatkarmārabhate sa tadā tatkarmopayuktāṁ kālātmakasyeścarasya mūrtimiṣṭadevaṁtārūpeṇānusmaret . ata eva mantraśāstreṣu nānāvidhāni dhyānānyupadiṣṭāni . loke’pyāvidvadāgopālāṅganaṁ sarvo’pi jana ekaikāṁ devatāṁ svecchayā pūjayati tadetadbhagavānāha yajante sātvikādevān yakṣarakṣāṁsi rājasāḥ pretān bhūtagaṇāṁścānthe yajante tāmasā janāḥ iti tasma dārabhyamāṇakarmaphalapradonijeṣṭadevatārūponityaḥ kālaḥ karmārambheṣu anusmartavya iti siddham . atha janyaṁ kālaṁ nirūpayāmaḥ . nanu kālasya janyatve sati kathaṁ pralaye kālavyavahāraḥ . pralayatvasya janyānadhikaraṇatvarūpatvāt . pralayo’tītaḥ pralayobhāvīti kālanityatvavādinastavāpi samodoṣaḥ . nityasya kālasya tapanaparisyandādyupādhibhiḥ paricchede satyetāvān kāla iti kāleyattā varṇayitavyā . na ca pralaye tadupādhayaḥ santi . atastava kathaṁ pralayakāle iyattānirṇayaḥ . atha satkāryavādābhyupagamenopādhayo’pi vāsanā rūpeṇa santi tarhi kāle’pi tatsamānaṁ, na caitāvatā nityatāprāptiḥ upādhiṣu tadanaṅgīkarāt . atha manyase iyattārahite’pi pralayakāle sṛṣṭikāleyattāvāsanāvaśādiyattā vyavahriyate . tatropādhyāyatvādirdṛṣṭāntaḥ . yathā kaścinmāṇavakaḥ triṁśadvarṣavayaskādadhyetumupakramya saṁvatsaramadhītyāsmadupādhyāya ekatriṁśadvarṣavayaska ityadhyayanarahite’pyatote vayasyvapādhyāyatvaṁ vyavaharati . tadvadiyattāvyavahāraḥ . evaṁ tarhyanena nyāyena kālarahitapralaye kālavyavahāraḥ kiṁ na syāt? . kālarahitaṁ ca pralayādikaṁ vastvastoti māṇḍūkyādiśrutayo’bhyupra gacchanti . tathā ca śrūyate, yaccānyattrikālātītaṁ tadapyoṅkāra eveti . prābhākarāścāpūrvasya kālatrayāsaṁsṛṣṭāṅkāñcidavasthābhāhuḥ . tasmātkālaḥ sukhena janyatāṁ sa ca sāmānyaviśeṣābhyāndvividhaḥ . tasya cobhayavidhasyeśvarākhyānnityātkālādutpattiṁ manurāha kālaṁ kālavibhaktiñca nakṣatrāṇi grahāṁstathā . sṛṣṭiṁ sasarja caivemāṁ sraṣṭumicchannimāḥ prajāḥ iti . tatra yaḥ sāmānyakālaḥ sa viśeṣānugatatvāttadapekṣayā nityograhagatyādibhiranumeyo bhūtotpattinimittakāraṇamiti tārkikajyautiṣikādayaḥ pratipedire . tatra jyautiṣikā evamāhuḥ prabhavaviratibhadhyajñānabandhyā nitāntaṁ viditaparamatattvā yatra te yogino’pi . tamahamiha nimittaṁ viśvajanmātyayānāmanumitamabhivande bhagrahaiḥ kālamīśam . yugavarṣamāsadivasāḥ samaṁ pravṛttāstu caitraśuklādeḥ . kālo’yamanādyanto graharbharanumīyate kṣetra iti kālaviśeṣeṣu ca saṁvatsaraḥ prādhānabhūtaḥ . anye sarve guṇabhūtāḥ . tathācāruṇaketuke samāmnāyate nada va prabhavā kācidakṣayyā syandate yathā . tāṁ nadyobhisamāyanti saha, sā na nivartate . evaṁ nānāsamutthānāḥ kālāḥ saṁvatsaraṁ śritāḥ . aṇuśaśca mahāntaścasarvesamavayanti tam . sa taiḥ sarvaiḥ samāviṣṭa ūhaḥ sanna nivartate iti . ayamarthaḥ . bhāgīrathīgodāvaryādikā nadīva kālaḥ kutaścidutpattisthānādutpadyate . taccotpattisthānaṁ sāṁkhyoktaṁ prakṛtiḥ śivāgamoktamāyā vā śrutismṛtyuditā nityakālātmaka īśvaro vā bhaviṣyati . yathā tāṁ gaṅgādikāṁ mahānadī manyāṁ svalpanadyo’bhitaḥ praviśanti sā ca praviṣṭairnadyantaraiḥ saha vistīrṇā pravahatpravāhā satī na kadācit śuṣyati . evaṁ nānāvidharūpaiḥ samutpannāḥ kālabhedāḥ saṁvatsarākhyaṁ pradhānaṁ kālamāśritāḥ . tatra nimeṣādyā ayanaparyantāḥ kālabhedāḥ saṁsatsarādaṇavo, yugādyāḥ parārdhaparyantāḥ saṁvatsarānmahāntaste sarve taṁ saṁvatsaraṁ samyak praviśanti . aṇū nāmavayavatvena praveśaḥ . mahatāntu saṁvatsarāvṛttiniṣpādyānāmadhyakṣaḥ saṁvatsaraiti tatra praveśo’bhidhīyate . tathāca yedāṅgajyotiṣagranthe paṭhyate pañcasaṁyatsaramayaṁ yugādhyakṣaṁ prajāpatim . dinartvayanamāsāṅga praṇamya śirasā sthita iti . sa ca saṁvatsarasteraṇubhirmahadbhiśca sarvaiḥ samāviṣṭo’tidīrghaḥ sannasmin jagati ta cchidyata iti . nanvaṇutvaṁ nimeṣe paryavasitaṁ mahattvotu parārdhe tathā ca tayoranyatarasya prādhānyamucitam . tatra kathaṁ saṁvatsarasya prādhānyam? iti cet īśvareṇa prathamaṁ sṛṣṭatvāditi brūmaḥ . tathā ca vājasaneyinaḥ samāmananti so’kāmayata dvitīyoma ātmājāyeteti sa manasā vācā mithunaṁ samabhavadyattadreta āsīt sa saṁvatsaro’bhavaditi . tasmātsaṁvatsaraḥ pradhānam, ataeva vayaṁ saṁvatsarabhāramya kālaviśeṣaṁ nirṇayāmaḥ . tatra saṁvatsaro’yanamṛturmāsaḥ pakṣaḥ tithirnakṣatraṁ yoga ityevaṁ vidhāḥ karmakālāḥ . yadyapi purāṇaṣu mṛtyumārkaṇḍeyādīnāṁ yugādikalpādiparimitaṁ tapaḥ smaryate tathāpi śatasaṁvatsarāyuṣo manuṣyānadhikṛtya dharmaśāstrapravṛtteḥ yugādinirṇayonoyayuktaḥ . śāstrāṇāṁ manuṣyādhikāratvaṁ cāsmābhiḥ pārāśarasmṛtivyākhyāne manuṣyāṇāṁ hitaṁ dharmam ityasminvacane prapañcitam . yetu kalau pañca vivarjayet ityādayomanuṣyadharmāsteṣvapi na yugādikaṁ nirṇetavya saṁdehābhāvāt . na ca śatāyuṣāmadhikāre kathaṁ sahasrasaṁvatsarasatraśrutiriti śaṅkanīyam tatra saṁvatsaraśabdodivasapara iti ṣaṣṭhādhyāye sapnamapādenirṇītatvāt . ye’pi caturdaśasavatsarāvṛttisādhyā anantavratādayasteṣvapi na saṁvatsarādhikaḥ kaścitkālo nirṇetavyo’sti . ataḥ saṁvatsaramārabhyāvāṁñca eva nirṇetavyāḥ karmāṅakālāḥ . na ca kālasya karmāṅgatve vivaditavyam sāyaṁ buhoti prātarjahotītiḥ śruteḥ tattatkarmaṇastāvadapūrvaviṣayatvāt (apūrvajanakatvāt, prādhānyamabhyugamya tathā ca kālasya guṇatvenānvayaḥ pariśiṣyate ataeva gargaḥ tithinakṣatravārādi sādhanaṁ puṇyapāpayoḥ . pradhānaguṇabhāvena svātasthyeṇa na te kṣamāḥ iti . tasmādaṅgabhūteṣa nirṇeyeṣa kāleṣvavayavitvena saṁvatsarasyābhyarhitatvādalpavaktavyatayā sūcīkaṭāhanyāyānusāreṇa ca saeva ādau nirṇīyataitisthitam . sū° si° raṅga° kālavibhāgaścetthaṁ pradarśitaḥ lokānāmamakṛtkālaḥ kālo’nyaḥ kalanātmakaḥ . sa dvidhā sthūlasūkṣmatvānmūrtaścāmūrta ucyate sū° si° . kālo dvidhā tatraikaḥ kālo’khaṇḍadaṇḍāyamānaḥ śāstrāntarapramāṇasiddhaḥ . lokānāṁ jīvānāmupalakṣaṇādacetanānāmapi . antakṛdvināśakaḥ . yadyapi kālasteṣāmutpattisthitikārakastathāpi vināśasyānantatvāt kālatvapratipādanāya cāntakṛdityuktam . antakṛdityanenaivotpattisthitikṛdityaktamanyathā nāśakatvāsambhavāt . ataeva kālaḥ sṛjati bhūtāni kālaḥ saṁharati prajāḥ ityādyuktaṁ granthāntare . anyo dvitīyaḥ kālaḥ khaṇḍakālaḥ . kalanātmako jñānaviṣayasvarūpaḥ . jñātuṁśakyaityarthaḥ . sa dvitīyaḥ kalanātmakaḥ kālo’pi dvidhā bhedadvayātmakaḥ . tadāha sthūlasūkṣmatvāditi mahattvāṇutvābhyām . mūrtaḥ–iyattāvacchinnaparimāṇaḥ . amūrtastadbhinnaḥ kālatattva vidbhiḥ kathyate . cakāro hetukrameṇa mūrtāmūrtakramārthakaḥ . tena mahān mūrtakālo’ṇṛramūrtaḥ kāla ityarthaḥ . athoktaṁ bhedadvayaṁ svarūpeṇa pradarśayan prathamabhedaṁ pratipipādayiṣustadavāntarabhedeṣu bhedadvayamāha raṅganāthaḥ . prāṇādiḥ kathito mūrtastruṭyādyo’mūrtasañjñakaḥ . ṣaḍabhiḥ prāṇairvināḍī syāt tatṣaṣṭhyā nāḍikā smṛtā sū° si° . prāṇaḥ svasthasukhāsīnasya śvāsocchāsāntarvartī kālo daśagurvakṣaroccāryamāṇa ādiryasyaitādṛśaḥ prāṇanāntargato mūrtaḥ kāla uktaḥ . truṭirādyā yasyaitādṛśaḥ kāla eva prāṇāntargatastraṭitatparādiko’mūrtasañjñaḥ . athāmūrtasya mūrtādibhūtasya vyadhahārāyogyatvenāpradhānatayānantaroddiṣṭasya bheda pratipādanamupekṣya mūrtakālasya vyavahārayogyatvena pradhānatayā prathamoddiṣṭabhedān vivakṣuḥ prathamaṁ palaghaṭyāvāha . ṣaḍbhiriti . ṣaḍabhiḥprāṇairasubhiḥ pānīyapalaṁ bhavati palānāṁ ṣaṣṭhyā caṭikoktā kālatattvajñaiḥ . atha dinamāsādikamāha raṅga° . nāḍīṣaṣṭyā tu nākṣatramahorātraṁ prakīrtitam . tattriṁśatā bhavenmāsaḥ sāvano’rkodayaignathā . aindavastithibhistadvat saṅkrāntyā saura ucyate . māsairdvādaśabhirvarṣaṁ divyaṁ tadaharucyate . surāsurāṇāmanyo’nyamahorātraṁ viparyavāt . tatṣaṣṭiḥ ṣaḍguṇā 360 divyaṁ varṣamāsurameśa ca . taddvādaśa sahasrāṇi caturyugamudāhṛttam . sūryābdasaṅkhyayā dvitrisāgarairayutāhataiḥ 4320000 . sandhyāsandhyāṁśasahitaṁ vijñeyaṁ taccaturyugam . kṛtādīnāṁ vyavastheyaṁ dharmapādavyavasthāyā . yugasya daśamo bhāgaścatustridvyekasaṅguṇaḥ . kramāt kṛtayugādīnāṁ, ṣaṣṭhāṁśāḥ sandhayaḥ svakāḥ . yugānāṁ saptatiḥ saikā manvantaramihocyate . kṛtābdasaṅkhya 1728000 stasthānte sandhiḥ proktojalaplavaḥ . sasandhayaste manavaḥ kalpe jñenyāścaturdaśa . kṛtapramāṇaḥ kalpādau sandhiḥ pañcadaśaḥ smṛtaḥ . ityaṁ yugasahasreṇa bhūtasahārakārakaḥ . kalpo brāhmamahaḥ proktaṁ śarvarī tasya tāvatī . paramāyuḥ śataṁ tasya tayā’horātnasaṅkhyayā . āyuṣordhamitaṁ tasya śeṣe kalpoyamādimaḥ sū° si° . aharādikālabhedāḥ (ahan) śabde uktāḥ . si° śi° tu nimeṣatatparatruṭirūpāḥ sūkṣmāḥ kālāvayavāḥ darśitāḥ tasya vākyaṁ 1788 pṛ° darśitam . sa ca kālastrividhaḥ vartamānabhūtabhaviṣyadbhedāt tatra bhūtabhaviṣyat kālāvapi pratyekaṁ dvidhā adyatanānadyatanabhedāt tadbhedenaiva lakāraviśeṣaṁ pāṇiniranuśaśāsa . so’yaṁ kālaḥ ṣaḍindriyavedyaḥ iti mīmāṁsakā manyante na so’sti pratyayoloke yatra kālo na bhāsate iti teṣāmukteḥ . vedāntinastu tasya sākṣipratyayabhāsyatvamaṅgīcakruḥ tatra pramāṇaṁ kālamā° anupadameva darśitam . so’yaṁ kālaḥ deśavṛttaravyāpyavṛttitāniyāmakaḥ . tathāhi yaḥ padārthaḥ svādhikaraṇavṛttyabhāvapratiyogī so’vyāpyavṛttiriti bhaṇyate tattānirvāhakaśca kālodeśaśca . kvaciddeśe sthitasya tādṛśapadārthasya kālabhedena tatraivādhikaraṇe’bhāvastiṣṭhati yathā jñānāśraye ātmani suṣuptikāle icchādiviśeṣaguṇāntarakāle ca jñānābhāvaḥ . yathā vā guṇavati janyadravye utpattikāle guṇābhāvaḥ śyāmale apakve ghaṭe raktatvābhāvaḥ raktatvasya pākīttaraṁ jāyamānatvāt . kālasattva ca deśo’pi tathā . yathā ātmani jñānakāle śarārāvacchedena jñānaṁ, ghaṭādyavacchedena tadabhāvaḥ . tathā vṛrkṣa kapisaṁyogakāle’pi mūle tadabhāvaḥ . kālena kṛtasambandhaśca kālikasambandhaḥ tena sambandhena sarveṣu janyabhāveṣu janyabhāvānāṁ vṛttimattā nityeṣu gu kālikasambandhena na kasyāpi sattvam nityānuyogikakālikatambanyānupagamāt iti naiyāyikāḥ . tasya ca pauruṣaṁ daivasampāyā kāle phalati pārthiva! . trayametanmanuvyasya piṇḍitaṁ syāt phalāvaham ityukteḥ kāryamātre nimittakāraṇatā . yadyapi kṛṣervṛṣṭisamāyoge dṛśyante phalasiddhayaḥ . tāstu kāle pradṛśyante naivākāle kathañcaneti śāstrāntareṇa tattatkālānāmeva yattatkāryotpattau hetutā ‘dhigatā tathāpi yadviśeṣayoḥ kāryakāraṇabhāvastatsāmānyayorapīti nyāyāt sāmānyataḥ kāryamātraṁ prati kālasāmānyasya hetutvam . kālaḥ krīḍati gacchatyāyustadapi na muñcatyāśāvāyuḥ mohamu° . kāle bhavaḥ ṭhañ . kālika kālabhave tri° samāsapratyayabidhau pratiṣedho vaktavyaḥ bā° ukteḥ tadantavidhiparibhāṣāyāḥ apravṛtteḥ kālāntaśabdānnāsya pravṛttiḥ tena tadanta śabdāt khaeva sādhuḥ samānakānīnaḥ prākkālīna ityādi bhūriprayogāt . si° kau° samānakālonaprākkālonaśabdayoraprāmāṇikatoktiḥ prauḍhoktireva udāhṛtavārtikasya jāgarūkatvāt iti gauḍāāhuḥ . pratīcyāstu kaumudīkāraśraddhāvaśāt ṭhañvidhāyakasūte kālasāmānyatadviśeṣaparyāyāṇāṁ grahaṇāt samānakālaprākkālayorapi kālaviśeṣatvena tataḥ ṭhañeva pravṛttirna khasyeti bhāṣyādiprayogastu ārṣatvāt samādheyaḥ iti manyante . kālena nirvṛttaḥ ṭhañ kālika kālasādhye tri° striyāṁ ṅīp . kartustātkālikī śuddhiriti smṛtiḥ tatra tatkālaśabdasyaiva ṭhañaḥ prakṛtitvāt tena na pūrvoktavārtikasaṅkocaḥ ataeva tatra tacchabdasyaivādyacovṛddhiḥ tena nivṛttamityadhikārāt prakṛtimātrasyaiva grahaṇāt na kālatvena tatraprakṛtitā . kāle sādhuḥ puṣyan pacyamāno vā aṇ . kāla–kāle sādhau kāle yikaśa māne kāle pacyamāne ca tri° . atra sūtre kālaviśeṣasyaiva grahaṇaṁ na svarūpasya tena na tato’ṇ ityanye . kālaḥ prāpto’sya yat . kālya prāptakāle śītādau tri° kālodevatā’sya kālebhyobhavavat pā° ṭhañ . kālika kāla devatāke havirādau striyāṁ ṅīp . 15 tattatkarmocitakāle varamekāhutiḥ kāle nākāle lakṣakoṭayaḥ tri° ta° . akāle’pyatha vā kāle gaṅgāṁ prāpya saridvarām prā° ta° . kāle kālakṛto naśyet phalabhogyo na naśyati yā° smṛ° . ardhayāmaśabde 376 pṛ° darśite ravyādivāreṣu kālavelākhye 16 divāniśorardhayāmabhede yātrāyāṁ maraṇaṁ kāle vaidhavyaṁ pāṇipīḍane . brate brahmabadhaḥ proktaḥ sarvaṁ karma tatastajet jyo° ta° tasya sarvakarmasu varjyatāmāha 17 sāṁkhyīkte meghāsvye vivekasākṣātakārāntarāye tuṣṭibhede yathā ādhyātmikyaścatasraḥ prakṛtyupādānakālabhāgyākhyāḥ . bāhyāviṣayoparamāt pañca, nava tuṣṭayobhavanti sā° kā0 yā tu pravrajyāpi na sadyonirvāṇadeti saiva kālaparipākamapekṣya siddhinte vidhāsyati alamuttaptatayā tavetyapadeśe yā tuṣṭiḥ sā kālākhyā megha (1) ucyate kau° . vivṛtañjaitadasmābhiḥ . pravrajyāmātrasya vivekakhyātihetutve prabrajyāgrahaṇamātreṇa vivekakhyātyāpattirūpam upadeśe asattavaprayojakaṁ dūṣaṇam sahakāryantarāpekṣākalpanāt pariharannupadeśāntaraṁ darśayati na sadyo nirvāṇadeti . sadyaḥ, grahaṇamātrāt na tu kālarūpasahakāryantarāpekṣaṇāta na nirvāṇadā vivekakhyātijananadvārā na muktidetyarthaḥ . tathā ca kṛṣervṛṣṭisamāyoge vṛśyante phalasiddhayaḥ . tāstu kāle pradṛśyante naivākāle kathañcana iti śāstreṇa kāryamātraṁ prati kālasya sahakāritāyā anvayavyatirekābhyāṁ ca prasiddhatvāt kālasyaiva taddhetutvamastu kṛtaṁ dhyānābhyasādineti samuditārthaḥ . kālasyasādhanatāsādhakaśāstreṇa kṛṣyādeḥ pradhāna phalahetutvaṁ tatra kālasya sahakāritāmātraṁ pratipāditaṁ na tu tanmātrasya hetutvamevañca kālasya sādhāraṇakāraṇatvam asādhāraṇakāraṇatvantu kṛṣyādereva evañca prakṛte’pi vivekakhyātiṁ prati dhyānābhyāsāderevārādpakārakatvāt asādhāraṇahetutvaṁ, kālasya sādhāraṇahetutvamityasyāsadudhadeśatva miti bodhyam iti . varsavācikālaśabdasya striyāṁ janapadā° ni° ṅīṣ . kālī kākālī kāmadhurā kāśītalavāhino gaṅgā . bidagdha mu° samānapraśnottaram . 18 hiṁsake tri° tataḥ striyāṁ na ṅīṣ . kālāt vaṇṇaścet vārtikokteḥ . kālānyā si° kau° . kālasyeyam aṇ ṅīp kālasya patnī ṅīṣ vā . kālī kālaśaktau śivakāntāyāñca strī . adhikaṁ kālīśabde vakṣyate . 19 mṛtyau medi° sarvasyāgrahaṇānāttasya tathātvam . aśumāṁśca tapastepe gaṅgānayanakāmyayā . kālaṁ mahāntaṁ nāśaknīt tataḥ kālena saṁsthitaḥ . dilīpastatsutastadbadaśaktaḥ kālameyikān bhāga° 9 9 2 3 1 kālaṁ mṛtyum śrīdharaḥ . varṇavācakāt tasya bhāva ityarthe imanic kāliman pu° tal kālatā strī, tva kālatva na° . kṛṣṇavarṇe . tatra yame upetya muniveśo’tha kālaḥ provāca rāghavam raghuḥ . yamaparatve 20 dvitvasaṁkhyāyāṁ 21 tatsaṁkhyānvite ca bharaṇyāyamadaivatatvāt tasyāśca aśvinyādinakṣatracakre dvitīyatvāt lakṣitalakṣaṇayā tatparatvam . śivaparatve 22 ṣaṭsaṁkhyāyāṁ 23 tadanvate ca śivadaivatārdrāyā aśvinyādiṣu ṣaṣṭhatvāduktarītyā tathātvam . ṛṇidhanicakraśabde 1428 pṛ° darśitaṁ ṣaṭkālakāletyādi vākyam udā° kālasya velā ravitaḥ śarākṣikālānalāgāmbudhayo gajendū jyo° ta° . candrādigrahāṇāṁ dṛṣṭiyogyatāprāpakakālātmake 24 aṁśabhede ca . sa ca si° śi° darśito yathā dasrendavaḥ 12 śaulabhuvaśca 17 śakrā 14 rudrāḥ 11 khacandrā 10 stithayaḥ 15 krameṇa . candrāditaḥ kālalavā niruktāḥ jñaśukrayorvakragayordvihīnāḥ si° śi° . candrādīnāmene 12 . 17 . 14 . 11 10 . 15 . kālāṁśā jñeyāḥ . budhaśukrayostu vakragatayordvihīnā 12 . 8 dvivarjitā jñeyāḥ . atropapattiḥ . kālāṁśā iti kālātmakā aṁśāḥ ṣaḍbhira śairekā ghaṭikā . ekasyāṁśasya daśa pānīyapalāni . atraitaduktaṁ bhavati . candrasya kila dvādaśa 12 kālāṁśāḥ . arkasyāstamayādudayādvā ghaṭikādvayādhike’ntare candro dṛṣṭiyogyo bhavati . tadūne tatprabhācchāditatvādadṛśyaḥ . atastasya dvādaśa kālāṁśāḥ . evaṁ bhaumasya saptadaśa 17 ṣaḍaṁśonāstisro ghaṭikāḥ 2 . 50 ityarthaḥ . ebamanyeṣāṁ yathāpaṭhitāsteṣāṁ vimbasya sthūlasūkṣmatāvaśāt nyūnādhikatā . ata eva budhaśukrayorvakragatayorvimbasya sthūlatvāddvihīnāḥ . atropalabdhireva vāsanā prami0 yatrodayo vāstamayo’vagamyastaddigbhavo dṛkkhacaro raviśca . astodayāsannadine kadācit sādhyastu paścāt taraṇiḥ saṣaḍbhaḥ si° śi° . iha kendrabhāgairgrahasyodayo’stamayo vā yasmin dina āyātastasyāsanne kasmiṁściddine taṁ grahaṁ raviṁ ca sphuṭaṁ kṛtvā yasyāṁ diśi grahodayo’stamayo vā taddigbhavo dṛggrahaḥ kāryaḥ . yadi prācyāṁ tadaudayikaṁ grahaṁ kṛtvodayalagnaṁ sādhyam . yadi ca pratīcyāṁ tadāstamayikaṁ grahaṁ kṛtvāstalagnaṁ sādhyamityarthaḥ . yadā pratīcyāṁ, tadāraviḥ saṣaḍbhaśca kāryaḥ . idānīmiṣṭakālāṁśānayanamāha prami° . dṛkkhecarārkāntarajātanāḍyo rasāhatāḥ kālalavāḥ syuriṣṭāḥ si° śi° . dṛggrahārkayorantaraghaṭikāḥ sādhyāstā rasa 6 hatā iṣṭāḥ kālāṁśā bhavanti . atha tairudayāstayorgataiṣyāḥ nāḍyaḥ prami° . uktebhya ūnābhyadhikā yadīṣṭāḥ kheṭodayo gamyagatastadā syāt . ato’nyathā vā’stamayo’vagamyaḥ prokteṣṭakālāṁśaviyogaliptāḥ . khābhrāṣṭabhū 1800 ghnādyucarodayāptāḥ kheṭārkabhukyantarabhājitāśca . vakre tu bhuktyaikyahṛtā avāptāstadantarāle divasā gataiṣyāḥ . tātkālikābhyāṁ ravidṛggrahābhyāṁ muhuḥ kṛtāste sphuṭatāṁ prayānti si° śi° . evaṁ ya iṣṭakālāṁśā ānītāste proktebhyo yadi svalpā bhavanti tadā grahasyodayo gamyaḥ . yadyadhikāstadā gata iti veditavyam . ato’nyathāstamaya iti . atha proktāuktebhyoyadīṣṭāḥ svalpāstadā grahasyāstamayogatoyadyadhikastadā gamya iti . atha proktānāmiṣṭakālāṁśānāṁ ca yā antare kalāstā aṣṭādaśaśatai 1800 rguṇyā dṛggrahākrāntasya rāśeḥ svadeśodayāsubhirbhājyāḥ . phalakalānāṁ grahārkabhuktyantareṇa vakrage grahe bhuktiyogena bhāge gṛhīte yallabdhaṁ te gatā eṣyā vādivasā bhavantyudaye vāstamaye vā . tairdivasaistātkālikau dṛggrahārkau kṛtvaivamasakṛtkarmaṇā samyak tatkālajñānaṁ bhavati . atropapattiḥ . iṣṭakālāṁśasādhane lagnavāsanaiva . proktānāṁ kālāṁśānāmanantarvartī graho dṛśyo bhavati . ato yāvadiṣṭā nyūnāstāvadadṛśyaḥ . udaye vilokyamāne udeṣyati . aste bilokyamāne’staṁ gata ityarthājjñāyate . iṣṭā yadyadhikāstadā proktebhyo vilokyamāne’staṁgate bahirbhūtādgraho’dṛśya udaye vilokyamāna uditaḥ astaṁ yāsyatītyarthājjñāyate . atha teṣāṁ prokteṣṭānāṁ kālāṁśānāṁ ca yā antare kalāstāsāṁ kṣetraliptīnāṁ karaṇāyānupātaḥ . yāvatyaḥ kālakalāstāvanta evāsavo bhavanti . atha yadi dṛggrahodayāsubhiraṣṭādaśaśatāni 1800 kṣetraliptā labhyante tadā tadantarakalāsubhiḥ kimiti . phalaṁ kṣaitraliptāḥ . tā grahārkabhuktyantareṇa bhājyāḥ . bhuktyantaraṁ hi kṣetraliptāntarātmakamataḥ sajātīyakaraṇāya kṣetraliptīkaraṇam . bhuktyantareṇaiko divaso labhyata iti yuktamuktam . vakre tu bhuktiyoga eva bhuktyantaram . dūrāntare sthūlakālo bhavatītyasakṛtkarma sūkṣmārtham . atra viśeṣamāha . prami0 prāgdṛggarhaścedadhiko raveḥ syādūno’tha vā paścimadṛggrahaśca . prokteṣṭakālāṁśayuteḥ kalābhiḥ sādhyastadānīṁ divasāgataiṣyāḥ . tathā yadīṣṭakālāṁśāḥ proktebhyo’bhyadhikāstadā . vyatyayaścagataiṣyatve jñeyo’hnāṁ sudhiyā khalu si° śi0 yadi prāgdṛggraho raveradhiko bhavati . atha vā paścimadṛggraho nyūno bhavati tadāye iṣṭakālāṁśā ānītāsteṣāṁ proktānāṁ ca yogakalābhirdivasāḥ sādhyāḥ . nāntarakalābhiḥ tathā prāgdṛggrahe’rkādadhike sati paścāddṛggrahe vā nyūne ya iṣṭakālāṁśā āgatāste ca yadi proktebhyo’dhikāntarāḥ tadā prokteṣṭakālāṁśayuteḥ kalābhirye divasāḥ sādhitāsteṣāṁ divasānāṁ gataiṣyatve viparyayojñeyaḥ . atropapattiḥ . yo grahaḥprācyāmudeti pratitiṣṭhati vā asau raverūnaḥ san praścimāyām adhikaḥ san prācyāṁ diśi proktakālāṁśairūnaḥ san dṛśyatāmeti . tāvadbhireva paścimā yāmadhikaḥsan . ato raveḥ pṛṣṭhataḥ prācyāṁ proktakālāṁśāḥ pratīcyāmagrataḥ . prācyāmūne grahe ya iṣṭakālāṁśāḥ sādhyante te raveḥ pṛṣṭhataḥ . ataḥ pṛṣṭhagataireva proktakālāṁśaisteṣāmantaraṁ kartuṁ yujyate . atha prācyāṁ raveradhike dṛggrahe ya iṣṭakālāṁśāḥ sādhyante te raveragrato bhavanti . ato’gragatānāṁ pṛṣṭhagatānāñca kālāṁśānāṁ yoge kṛtesatyantaraṁ kṛtaṁ bhavati tathā uktebhya ūnābhyadhikā yadīṣṭā iti yadgatagamyalakṣaṇamuktaṁ tat sajātīyānāmeva . yadā punareke pṛṣṭhagatā eke’gragatāstadā tadgatagamyalakṣaṇaṁ vyatyayena bhavati . ata uktaṁ vyatyayaśca gataiṣyatva ityādi . atra sudhiyeti viśeṣaṇādubuddhimataidadanuktamapi jñāyate prami° . vyavahāre vādiprativādinoḥ pratijñātārthasāghanāya rājñādeye 25 avasararūpe samayabhede ca tatkālaviśeṣaḥ smṛtau darśito yathā pratyarthī labhate kālaṁ tryahaṁ saptāhameva ca . arthī tu prārthayan kālaṁ tatkṣaṇādeva hīyate . pratyarthino’pi kvacidviṣayena kālo deyaḥ kvaciccārthipratyarthinoricchayā kālodeyaḥ yathāha yājña° sāhasasteyapāruṣyago’bhiśāpātyaye striyām . vivādayet sadyaeva kālo’nyatrecchayā smṛtaḥ . samayarūpakālasya vaiśeṣikamate saṁyogavibhāgapṛthaktvasaṁkhyāparimāṇarūpā pañca guṇāḥ . bhīmo bhīmasenavat uttarapadalopaḥ . kāladaṇḍarūpe 26 yoge kāladaṇḍaśabde udā° . vāraviśeṣe digbhedena jyotiṣokte yātrādau niṣiddhe 27 yogabhede . sa ca yogaḥ mu° ci° uktaḥ . kauverīto vaiparītyena kālo’rkādye vāre sammukhe tasya pāśaḥ . rātrāvetau vaiparītyena gamyau yātrā yuddhe saṁmukhau varjanīyau . ayamaryaḥ . ravāvuttarasyāṁ kālaḥ, some vāyavyāṁ, bhaume paścimāyām, budhe nairṛtyām, gurau dakṣiṇasyām, śukre āgneyyāṁ, śanau pūrvasyām . ravāvuttarataḥ kālaḥ some vāyavyabhāgake . bhaume tu paścime bhāge budhe nairṛtabhāgake . jīve ca yāmyadigbhāge śukre cāgneyakoṇake . śanau tu pūrvadigbhāge kālacakraṁ prakīrtitam . svarodaye yatrasthastatrakālaḥ syāt pāśastasya tu sammukhaḥ . dakṣiṇasthaḥ śubhaḥ kālaḥ pāśo vāmadigāśrayaḥ . yātrāyāṁ samare śreṣṭhastato’nyatra na śobhavaḥ . rātrau ca vaiparītyena yathā ravau rātrau dakṣiṇasyāṁ kālaḥ uttarasyāṁ pāśa ityādikrameṇetyūhyam . 28 kalāye (maṭara) śimbībhede, vaija° . vikasatkalāyakusumam māghavyā° kālakusumamiti malli° dhruvanāmakavasoḥ 29 putrabhede pu° . dhruvasya putro bhagavān kālo lokaprakālanaḥ harivaṁ° 3 a° . |
कालप्रभात – kālaprabhāta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kālaprabhāta “kāla-prabhāta” n. “the dawning of the best season”, the
two months following the rainy season, autumn Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kālaprabhāta (2. kāla + pra-) n. “Anbruch der” (wahren) “Zeit” d. i. “der Herbst” (der auf die Regenzeit folgt) TRIK. 1, 1, 111. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 kālaprabhāta na° kālaṁ kṛṣṇaṁ prabhātaṁyatra . śaradṛtau trikā° . |
घन – ghana | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899ghana mf (“ā”) n. (“han”) a striker, killer, destroyer
mf (“ā”) n. compact, solid, material, hard, firm, dense, i, 8, 3 (“ghanā” for “-nam ā”) &c. mf (“ā”) n. coarse, gross mf (“ā”) n. viscid, thick, inspissated mf (“ā”) n. full of (in comp.), densely filled with (in comp.) mf (“ā”) n. uninterrupted mf (“ā”) n. dark (cf. “-śyāma”) mf (“ā”) n. deep (as sound; colour) xliii, 19 mf (“ā”) n. complete, all mf (“ā”) n. auspicious, fortunate ghana m. (= [characters]) slaying ghana m. an iron club, mace, weapon shaped like a hammer, i, 33, 4; 36, 16; 63, 5; ix, 97, 16 ghana m. any compact mass or substance (generally ifc.) xiv &c. (said of the foetus in the 2nd month ghana ifc. mere, nothing but (e.g. “vijṇāna-ghana”, “nothing but intuition” xiv) 5 viii f. (cf. “ambu-, ayo-“) mf (“ā”) n. a collection, multitude, mass, quantity mf (“ā”) n. vulgar people mf (“ā”) n. a cloud &c. (ifc. f. “ā” 2660) mf (“ā”) n. talc mf (“ā”) n. the bulbous root of Cyperus Hexastachys communis mf (“ā”) n. a peculiar form of a temple mf (“ā”) n. a particular method of reciting the and Yajur-veda (cf. p.409) mf (“ā”) n. the cube (of a number), solid body (in geom.) mf (“ā”) n. phlegm (“kapha”) mf (“ā”) n. the body mf (“ā”) n. extension, diffusion ghana n. any brazen or metallic instrument or plate which is struck (cymbal, bell, gong, &c.) 8688 ghana n. iron ghana n. tin ghana n. a mode of dancing (neither quick nor slow) ghana n. darkness ghana mf (“ā”) n. (“am”) ind. closely iii 9 ghana n. (“dhvan”, to sound) deep ghana n. very much ghana mf (“ā”) n. (“ā”) f. N. of a stringed instrument ghana n. Glycine debilis ghana n. a kind of creeper Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 ghana a. [han mūrtau ap ghanadeśaśca Tv]. (1) Compact, firm, hard, solid: saṁjāta śca ghanāghanaḥ Mal. 9. 39; nāsā ghanāsthikā Y. 3. 89; R. 11. 18. (2) Thick, close, dense; ghanāviralabhāvaḥ U. 2. 27; R. 8. 91; Amaru. 57. (3) Thick-set, full, fully developed (as breasts); ghaṭayati ghasune kucayugagagane mṛgamadarucirūṣite Gīt. 7; agurucatuṣkraṁ bhavati gurū dvau ghanakucayugme śaśivadanā’sau Śrut. 8; Bh. 1. 8; Amaru. 28. (4) Deep (as sound); Mal. 2. 12; Mu. 1. 21. (5) Uninterrupted, permanent. (6) Impenetrable. (7) Great, excessive, violent. (8) Complete. (9) Auspicious, fortunate. (10) Coarse, gross. (11) Engrossed by, full or replete with; Māl. 1. 32; nirvṛti- U. 6. 11. — naḥ A cloud; ghanodayaḥ prāk tadanataraṁ payaḥ S. 7. 30; ghanarucirakalāpo niḥsapatno’sya jātaḥ V. 4. 10. (2) An iron club, a mace. (3) The body. (4) The cube of a number (in math.). (5) Extension, diffusion. (6) A collection, multitude, quantity, mass, assemblage. (7) Talc (8) Phlegm. (9) Any compact mass or substance. (10) Hardness, firmness. (11) A particular manner of reciting Vedic texts; thus the padas namaḥ rudrebhyaḥ ye repeated in this manner would stand thus: –namo rudrebhyo rudrebhyo namo namo rudrebhyo ye ye rudrebhyo namo namo rudrebhyo ye. –naṁ (1) A cymbal, a bell, a gong. (2) Iron. (3) Tin. (4) Skin, rind, bark. (5) A mode of dancing. — Comp. –atyayaḥ, –aṁtaḥ ‘disappearance of the clouds’, the season succeeding the rains, autumn; (śarad); R. 3. 37. –ajñānī N. of Durgā. –aṁbu n. rain. –ākaraḥ the rainy season. –āgamaḥ, –udayaḥ ‘the approach of clouds’, the rainy season; ghanāgamaḥ kāmijanapriyaḥ priye Rs. 2. 1. –āmayaḥ the date-tree. –āśrayaḥ the atmosphere, firmament. –uttamaḥ the face. –upalaḥ hail. –oghaḥ gathering of clouds. –kaphaḥ hail. –kālaḥ the rainy season. –garjitaṁ 1. thunder, peal or thundering noise of clouds, roar of thunder. –2. a deep loud roar. –golakaḥ alloy of gold and silver. –ghataḥ the cube of a cube. –jaṁbāla, thick mire. –jvālā lightning. –tālaḥ a kind of bird (sāraṁga). –tolaḥ the Chataka bird. –dhātuḥ lymph. –dhvani a. roaring. ( –niḥ) 1. a deep or low tone. –2. the muttering of thunder clouds; Śi. 16. 25. –nābhiḥ smoke (being supposed to be a principal ingredient in clouds; Me. 5). –nīhāraḥ thick hoar-frost or mist. –padaṁ the cube root. –padavī ‘the path of clouds’, firmament, sky; krāmadbhirghanapadavīmanekasaṁkhyaiḥ Ki. 5. 34. –pāṣaṁḍaḥ a peacock. –phalaṁ (in geom.) the solid or cubical contents of a body or of an excavation. –mūlaṁ cube root (in math.). –rasaḥ 1. a thick juice. –2. extract, decoction. –3. camphor. –4. water (m. or n.). –varaṁ the face. –vargaḥ the square of a cube, the sixth power (in math.). –vartman n. the sky; ghanavartma sahasradheva kurvan Ki. 5. 17. –vallikā, –vallī lightning. –vātaḥ a thick oppressive breeze or air. –vīthiḥ the sky. –śabdaḥ thunder, peal of thunder. –vāsaḥ a kind of pumpkin gourd. –vāhanaḥ 1. Śiva. –2. Indra. –śyāma a. ‘dark like a cloud’, deep-black, dark. ( –maḥ) an epithet (1) of Rāma, (2) of Kṛṣṇa. –samayaḥ the rainy season. –sāraḥ 1. camphor; ghanasāranīhārahāra &c. Dk. (1) (mentioned among white substances). –2. mercury. –3. water. –svanaḥ, –śabdaḥ, –svaḥ the roaring of clouds. –hastasaṁkhyā the contents of an excavation or of a solid (in math). Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch ghana (von han) I) subj. 1) adj. subst. “der welcher erschlägt, Zermalmer”: vṛtrāṇām ṚV. 3, 49, 1. 4, 38, 1. 1, 4, 8. 8, 85, 12. — 2) m. “Knüttel, Keule” AV. 10, 4, 9. vadhīrhi dasyuṁ dhaninaṁ ghanena ṚV. 1, 33, 4. ā vajraṁ ghanā dadīmahi 8, 3. 36, 16. 63, 5. 9, 97, 16. “eine hammerähnliche Waffe” AK. 2, 8, 2, 59. H. 785. an. 2, 262. MED. n. 3. Vgl. ayoghana. — II) obj. 1) adj. f. ā (“fest zusammengeschlagen u.s.w.”), = mūrta, nirantara, sāndra, dṛḍha AK. 3, 2, 15. 3, 4, 18, 113. H. 1447. H. an. MED. = pūrṇa, saṁpuṭa ŚABDAR. im ŚKDR. a) “compact”: kavalikā SUŚR. 1, 16, 8. “fest, hart”: granthi 257, 17. śopha 2, 44, 19. vraṇa 2, 7. piṇḍa 1, 322, 7. nāsā ghanāsthikā YĀJÑ. 3, 89. śilāghane tāḍakorasi RAGH. 11, 18. stanau BHARTṚ. 1, 17. CAURAP. 40. ŚRUT. 8. GĪT. 7, 24. jaghana, ūru 10, 6. CAURAP. 15. AMAR. 28. PRAB. 101, 16. VARĀH. BṚH. S. 68, 3. aṅguli 67, 43. “fest”, von Speisen SUŚR. 1, 241, 15. “zäh, dick”, von Flüssigkeiten und dergl. srāva 84, 9. 2, 363, 5. doṣa 345, 15. ghanayāṅgaṁ mṛdālipat KATHĀS. 24, 93. trapsyaṁ dadhi ghanetarat AK. 2, 9, 51. ghanaṁ ghanapaṭalam BHARTṚ. 1, 43. udadhi, vāta (Gegens. tanu) H. 1359. “dicht”, von einem Gewebe SUŚR. 1, 29, 8. 2, 197, 14. vana PAÑCAT. III, 188. 141, 16 (wo sughana für saghana zu lesen ist). vṛkṣaiḥ VET. 6, 8. von Zähnen VARĀH. BṚH. S. 67, 52. atighanatarapatracchanna PAÑCAT. 148, 5. pulaka AMAR. 57. dhārā PAÑCAT. 93, 2. dhūma MBH. 14, 1738. andhakāra R. 6, 19, 60. MṚCCH. 7, 11. PAÑCAT. 129, 18 (comparat.). timira I, 189. ŚIŚ. 4, 67. niśītha AMAR. 69. “dick, voll von Etwas”, am Ende eines comp.: jaladhārāghainarghanaiḥ MBH. 1, 5374. tamoghanāyāṁ niśi 13, 4047. hṛdi śokaghane RAGH. 8, 90. “häufig auf einander folgend, ununterbrochen”: gāṇḍīvasphuragurughanāsphālanakrūrapāṇi (vgl. anavataradhanurjyāsphālana ŚĀK. 37) PAÑCAT. III, 237. — b) “dunkel”, von Farben: ghanaruc “eine dunkle Hautfarbe habend” BHĀG. P. 4, 5, 3; vgl. ghanaśyāma. — c) “tief”, von Tönen: gaurhambhāravaghanasvanā MBH. 1, 6680. paraśorjarjaraśabdo neṣṭaḥ snigdho ghanaśca hitaḥ VARĀH. BṚH. S. 42 (43), 19. ghanam – dhvananti RĀJA-TAR. 5, 377. — d) “zusammengefasst. ganz, all”: dhanam “das ganze Vermögen” UPAK. 24 (KATHĀS. 4, 26 eine ganz andere Lesart). ghanamapaśyataḥ (pāpasya) “des Bösen, der nichts merkte” KATHĀS. 4, 53. — 2) m. a) “eine compacte Masse, Klumpen u.s.w.”: saindhavaghana ŚAT. BR. 14, 7, 3, 13. supuṣpite patraghane nilānaḥ R. 5, 16, 55. saṁdhyābhra- 6, 35, 12. MBH. 3, 11555. keśa- HARIV. 4298. vom “Fötus im zweiten Monat” (vgl. SUŚR. 1, 322, 7) NIR. 14, 6. VARĀH. L. JĀT. 3, 4 (nach dem Sch. n.). rasa-, prajñāna-, vijñāna-, prajñā-, jīva- “ganz, nichts als” rasa, “ganz Erkennen” u.s.w. ŚAT. BR. 14, 7, 3, 13. 5, 4, 12. MĀṆḌ. UP. 5. PRAŚNOP. 5, 5. BHĀG. P. 8, 3, 12. 9, 8, 23. Vgl. ambughana, ayoghana. Nach den Lexicographen: = mūrtiguṇa, dārḍhya, vistāra, saṁgha, ogha AK. 3, 4, 18, 113. H. an. MED. — b) “Wolke” AK. 1, 1, 2, 9. 3, 4, 18, 113. TRIK. 3, 3, 237. H. 164. H. an. MED. MBH. 1, 5374. 12, 12405 (unterschieden von jīmūta, ghanāghana, megha, balāhaka). DAŚ. 1, 15. R. 3, 61, 8. 4, 27, 23. SUŚR. 1, 113, 19. MEGH. 20. 104. ŚĀK. 109. prativātaṁ na hi ghanaḥ kadācidupasarpati PAÑCAT. III, 22. HIT. 34, 21. VARĀH. BṚH. S. 5, 93. 6, 11. 21, 20. ghanacchannadṛṣṭirghanacchannamarkaṁ yathā niṣprabhaṁ manyate VEDĀNTAS. (Allah.) No. 36. Am Ende eines adj. comp. f. ā HARIV. 2660. — c) “Talk” (wie auch andere Synonyme von “Wolke”; vgl. abhra, abhraka und H. 1051) RĀJAN. im ŚKDR. — d) “die knollige Wurzel von Cyperus hexastachyus communis Nees.” (wie alle Synonyme von “Wolke”; vgl. AK. 2, 4, 25. H. 1193) TRIK. 3, 3, 237. H. an. MED. SUŚR. 2, 421, 11. 431, 16. 485, 13. 515, 1. — e) “Phlegma, Schleim” (s. kapha) RĀJAN. im ŚKDR. — f) “Körper” H. 564. RĀJAN. im ŚKDR. — g) “Kubus” COLEBR. Alg. 10. 11. trighana = 3 x 3 x 3 = 27 VARĀH. L. JĀT. 1, 21. 13, 2. — h) “eine Art den” Veda “zu schreiben” COLEBR. Misc. Ess. I, 21. Verz. d. B. H. No. 368. — 3) f. ghanā N. zweier Pflanzen: a) = māṣaparṇī. — b) = rudrajaṭā RĀJAN. im ŚKDR. — 4) n. a) “Schlaginstrument” AK. 1, 1, 7, 4. TRIK. 3, 3, 237. H. 286. H. an. MED. HARIV. 8688. — b) “Eisen” H. 1037. — c) “Zinn” H. ś. 160. — d) = tvaca RĀJAN. im ŚKDR. Eher “die aromatische Rinde der Laurus Cassia” als “Rinde, Haut” überh., wie WILSON annimmt. — e) “das gemässigte Tempo beim Tanz” AK. 1, 1, 7, 9. H. 292. H. an. MED. — III) nom. act. m. “das Erschlagen”: śreṣṭho ghane vṛtrāṇāṁ sanaye dhanānām ṚV. 6, 26, 8. ghana II) 1) a) sūtra “fest” Spr. 4000. viveka “derb, kräftig” 2971 (Conj.). utsāhaika- (vīrahṛdaya) KATHĀS. 83, 39. Z. 13 lies 129, 8; Z. 14 lies jaladhārāghanairghanaiḥ. — 2) a) mahābhra- R. 7, 6, 61. vom “Fötus” WASSILJEW 236. — f) HALĀY. 2, 355. — g) yugānāṁ trighano (d. i. “siebenundzwanzig” Juga) gataḥ SŪRYAS. 1, 22. 46. 70. — h) vgl. Ind. St. 3, 269. ghana I) 2) “Hammer” Spr. (II) 4074. — II) 2) a) und b) pl. von Menschen so v. a. “Pack” und zugleich “Wolken” Spr. (II) 6919. — h) Ind. Antiq. 1874, S. 133. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 ghana ghana, i. e. han + a, I. adj., f. nā, 1. Firm, hard, Bhartṛ. 1, 17. 2. Without interstices, Suśr. 1, 29, 8. 3. Uninterrupted, Pañc. iii. d. 237. 4. Dense, Pañc. iii. d. 188; 129, 8. 5. As latter part of a compound adj., sometimes Full, Ragh. 8, 90. 6. Dusk, Bhāg. P. 4, 5, 3. 7. Deep (as a sound), MBh. 1, 6680; Rājat. 5, 377. 8. Whole, Upak. 24. II. m. 1. A solid mass, substance, Vedāntas. in Chr. 211, 9. 2. A heap, Rām. 5, 16, 55. 3. A cloud, Megh. 20. — Comp. sa-, adj. dense, Pañc. 141, 16. stamba-, m. 1. a small hoe for weeding. 2. A sickle. 3. A basket for the heads of wild rice. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 ghana a. slaying, striking; compact, solid, firm, tight (n. adv.); dark, deep (sound); uninterrupted, whole, entire; full of (–°). m. slaughter, slayer; mace, club, hammer; compact mass, cloud; nothing but (–°). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 ghana ghan-a, a. striking; slaying; firm, hard; dense, solid, thick; uninterrupted; dark, murky; deep (tone); whole; -°, full of: -m, ad. closely, firmly; m. slaying; slayer; club, hammer; lump, solid mass; -°, nothing but, pure (cognition); cloud: pl. rabble. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 ghana pu° hana–mūrtau ap ghanādeśaśca . 1 meghe 2 mustake 3 samūhe 4 dārdye 5 vistāre ca 6 lauhamudgare medi° 7 śarīre 8 kaphe 9 abhrake rājani° . samatrighātaśca ghanaḥ pradiṣṭaḥ iti 10 sīlāvatyukte samāddhatrayabadhe . 11 niviḍe sāndre tri° amaraḥ 12 vṛḍhe tri° medi° . 13 pūrṇe 14 saspuṭe tri° śabdara° . 15 karatālādikāṁsyavādyamede 16 madhyama nṛtye ca na° amaraḥ . 17 lauhe na° hemaca° 18 tvace na° rājani° . tatra meghasyotpattibhedādikaṁ purāṇamarvasve brahmāṇḍapu° uktaṁ yathā sūryaḥ kiraṇajālena vāyuyuktena sarvataḥ . jagato jalamāṭatte kṛtsnasya dvijasattamāḥ! . ādityabhūtaṁ bhūtebhyaḥ somaṁ saṁkramate jalam . nāḍībhirvāyuyuktābhirlokādhāraḥ pravartate . yat somāccyavate sūkṣmaṁ tadabbhreṣvavatiṣṭhate . meghāvāvvabhivātena visṛjanti jalaṁ bhuvi . evaṁ prakaraṇenaiva patate cāsakṛjjalam . na nāśamudakasyāsti tadeva parivartate . mandhāraṇārthaṁ bhūtānāṁ māyaiṣā viṣṇunirmitā . anayā māyayā vyāptaṁ trailokyaṁ sacarācaram . viśraśo lokakṛddevaḥ sahabhrāṁśuḥ prajāpatiḥ . dhātā kṛtsnasya lokasya prabhaviṣṇurdivākaraḥ . sārvalaukikamambhoya ttat somo nabhasorasaḥ . evaṁ bhūtaṁ jagat sarvametattathyaṁ prakīrtitam . sūryāduṣṇaṁ nisravati somācchītaṁ pravartate . śītoṣṇavīryau dvāvetau yuktyā pālayato jagat . somāmṛtodbhavā gaṅgā pavitrā vimalodakā . bhadrāsomapurogāśca mahānadyo dvijottamāḥ! . sarvabhūtaśarīreṣu yāstvāpo’pasṛtābhuvi . teṣu sandahyamāmeṣu jaṅgamasthāvareṣu ca . pūryante sarvabhūtebhyo niṣkrāmantīha sarvaśaḥ . tena cābbhrāṇi jāyante sthānamabbhramayaṁ smṛtam . tejo’rkaḥ sarvabhūtebhya ādatte raśmibhirjalam . samudrādvāyusaṁyogādraśmayaḥ pravahantyapaḥ . tatastvṛtugate kāle parivṛtto divākaraḥ . niyacchatyapomeghebhyaḥ śuklakṛṣṇairgabhastibhiḥ . abbhrasthāḥ prapatantyāpo vāyunā samudīritāḥ . sarvabhūtahitārthāya rasyabhūtāḥ samantataḥ . tato varṣati ṣaṇmāsān sarvabhūta vivṛddhaye . vāyavyaṁ stanitañcaiva vidyudagnisamudbharvā . mehanācca miherdhātormeghatvaṁ vyañjayantyuta . na bhraśyanti yataścāpastadabhraṁ kavayo viduḥ . meghānāṁ punarutpattau trividhā yonirucyate . agnijā brahmajā caiva pakṣajā ca pṛthagvidhāḥ . tridhā ghanāḥ samākhyātāsteṣāṁ vakṣyāmi sambhavam . āgneyāḥ sūkṣmajāḥ proktāsteṣāṁ dhūmāt pravartanam . śītadurdinavātā ye svaguṇāste vyavasthitāḥ . mahipāśca varāhāśca mattamātaṅgarūpiṇaḥ . bhūtvā dharaṇi mabhyetya ramanti vicaranti ca . jīmūtā nāma te meghā ye tebhyo vījasambhavāḥ . vidyadguṇavihīnāśca jaladhārāvalamvinaḥ . sakā meghā mahākāyā āvahasya vaśānugāḥ . krośamātrācca varṣanti krośārdhādapi vā punaḥ . parvatāgra nitatveṣu varṣanti gahvareṣu ca . valākāgarbhadāścaiva vālākā garbhadhāriṇaḥ . brahmajāścaiva ye meghā brahmaniśvāsasambhavāḥ . te ha vidyudgaṇāpetāḥ stanayitnupriyasvanāḥ . teṣu śabdapraṇādena bhūmeḥsvāṅgaruhodbhavaiḥ . vāyuvāhyābhiṣikteṣu vāyuryauvanamaśnute . teṣviya prāvṛḍāsaktā bhūtānāṁ jīvitodbhavā . jīmūtā nāma te meghā ye tebhyo jīvasambhavāḥ . dvitīyaṁ pravahaṁ vāyuṁ meghāste tu samāśritāḥ . ito yojanamātrācca sārdhārdhādapi vā ca te . vṛṣṭidharmo dvadhā teṣāṁ dhārā”sāraḥ prakīrtitaḥ . puṣkarāvartakā nāma ye mevāḥ pakṣamambhatāḥ . saṁyogādvāyunocchinnāḥ parvatānāṁ mahaujasām . kāmagānāṁ ca lokānāṁ sarvepāṁ śitamicchatām . puskarā nāma te meghā vṛhatto ḥsamatsarāḥ . puṣkarāvartakāstena kāraṇeneha śabditāḥ . nānārūpadharāṁścaiva mahāghorasvanāśca ye . kalpāntavṛṣṭeḥ sraṣṭāraḥ saṁvartāgnerniyāmakāḥ . varṣanti te yugānteṣu tutīyāste prakīrtitāḥ . anekarūpasaṁsthānāḥ pūrayanto mahītalam . vāyuṁ parivahaṁ te syuḥ śritāḥ kalpāntasādhakāḥ . yo’ṇḍasya ca vibhinnasya prākṛtasyābhavattadā . yasmāt brahmā samutpannaścaturvaktraḥ svayambhuvaḥ . tasyaivāṇḍakapālāni sarvameghāḥ pravartitāḥ . teṣāmāpyāyanaṁ dhūmaḥ sarveṣāmaviśeṣataḥ . teṣāṁ śreṣṭhastu parjanya ścattvāraścaiva diggajāḥ . gajānāṁ parvatānāñca meghānāṁ bhogibhiḥ saha . kulamekaṁ pṛthak bhūtaṁ yonistvekaṁ jalaṁ smṛtam . parjanyo diggajāścaiva hemante śītasambhavāḥ . tuṣāravṛṣṭiṁ varṣanti himaṁ sasyavivṛddhaye . vāyuviśeṣakṛtaeva ghanabhedo bhā° śā° 330 a° darśito yathā prerayatyabhrasaṁghātān dhūmajāṁścoṣmajāṁśca yaḥ . prathamaḥ prathame mārge pravaho nāma yo’nilaḥ . ambare snehamabhyetya taḍidbhyaścotamadyutiḥ . āvaho nāma saṁbhāti dvitīyaḥ śvasanonadan . udayaṁ jyotiṣāṁ śaśvat somādonāṁ karoti yaḥ . antardeheṣu codānaṁ yaṁ vadanti manīṣiṇaḥ . yaścaturbhyaḥ samudrebhyo vāyurdhārayate jalam . uddhṛtyādadate cāpo jīmūtebhyo’mbare’nilaḥ . yo’dbhiḥ saṁyojya jīmūtān parjanyāya prayacchati . udvaho nāma vaṁhiṣṭha stṛtīyaḥ sa sadāgatiḥ . samuhyamānā bahudhā yena nītāḥ pṛthagghanāḥ . varṣamokṣakṛtārambhāste bhavanti ghanāghanāḥ . saṁhatā yena cāviddhā bhavanti nadatā nadāḥ . rakṣaṇārthāya sambhūtāḥ meghatvamupayānti ca . yo’sau vahati bhūtānāṁ vimānāni vihāyasā . caturthaḥ saṁvaho nāma vāyuḥ sa girimardanaḥ . yena vegavatā rugaṇā rūkṣeṇārujatā nagān . vāyunā sahitā meghā ste bhavanti valāhakāḥ . ṣṭāruṇotpātasañcāro nabhasaḥ stanayitnumān . pañcamaḥ sa mahāvego vivaho nāma mārutaḥ . yasmin pāriplavā divyā vahantyāpovihāyasā . puṇyañcākāśagaṅgāyā stoyaṁ viṣṭabhya tiṣṭhati . samatrighātaścetyāderayamayaḥ samasaṁkhyānāṁ trayāṇāṁ ghātaḥ yadyapyatra samayordvayorghātena vargarūpeṇa tanmūlasya samatvaṁ nāsti tathāpi samaśabdena sadṛśaghātadvithātatvena samatvaṁ todhyaṁ yathā 1 ghanaḥ? . dvābhyo dvayorguṇane 4 catvāraḥ teṣāṁ dvābhyāṁ guṇane 8 . evaṁ trayāṇāṁ tribhirguṇane 9 nava teṣāṁ punastribhirguṇane 27 . evaṁ krameṇa vāradvayaṁ samasamadvighātarūpavargaguṇanāt ghanarūpatvaṁ jāyate tatraikādīnāṁ daśaparyuntānāṁ ghanasaṁkhyāḥ suvodhāya pradarśyante yathā 1 . 2 . 3 . 4 . 5 . 6 . 7 . 8 . 9 . 10 1 . 8 . 27 . 64 . 125 . 216 . 343 . 512 729 . 1000 asya prakārāntaraṁ sthāpyoghanotyasyetyādi līlāvatyāṁ dṛśyaṁ vistarabhayānnoktam . jaṭāmuktāṁ viparyasya ghanamāhurmanīṣiṇaḥ ityukte 19 vedapāṭhabhede ṛgvedaśabde 1409 . 11 . 12 pṛ° vivṛtiḥ tatra sāndre pracaṇḍaghanagarjitapratirutānukārī (ravaḥ) muhuḥ veṇī° . jaghanena ghanena sā lauhodghanaghanaskandhāḥ bhaṭṭiḥ . lauhamudgare pratijaghāna ghanairiva muṣṭibhiḥ kirā° . meghe prāvṛṣamiva ghanakeśajālām kāda° . rajanītimirāvaguṇṭhite puramārge ghanaśabdavihvalāḥ kumā° asambhavadghanarasā śatālīpariṣevitā udbhaṭaḥ . ghanaśyamaḥ . mūrtau–kāṭhinthe dvāraṁ tamoghanaprakhyam bhaṭṭiḥ . tamasoghano mūrtiḥ kāṭhinyam tena mūrtimattamaḥsamam jayama° . |
घनकाल – ghanakāla | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899ghanakāla “ghana-kāla” m. “cloud-season”, rainy season
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch ghanakāla (ghana “Wolke” + kāla) m. “die Regenzeit” ŚABDAR. im ŚKDR. ghanakāla SĀH. D. 130, 13. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 ghanakāla m. the season of the rains (clouds). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 ghanakāla ghana-kāla, m. rainy season; -tā, f. density, solidity; condition of a cloud; -tām-asa, a. pitch dark; -timira, n. cataract (of the eye); -tva, n. density, toughness; -pad-avī, f. (cloud-path), sky; -vartman, n., -vīthi, f. id.; -vāri, n. rain-water; -vyapā- ya, m. disappearance of the clouds, autumn; -samaya, m. rainy season; -sāra, a. firm, strong; m. camphor. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 ghanakāla pu° ghanapradhānaḥ kālaḥ . varṣartau śabdaca° . |
घनव्यपाय – ghanavyapāya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899ghanavyapāya “ghana-vyapāya” m. “disappearance of the clouds”,
autumn Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch ghanavyapāya (ghana + vya-) m. “das Verschwinden der Wolken, Herbst” RAGH. 3, 37. |
घनागम – ghanāgama | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899ghanāgama m. the approach of clouds, rainy season
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch ghanāgama (ghana + āgama) m. “die Ankunft der Wolken, Regenzeit” ṚT. 2, 1. ghanāgama KATHĀS. 53, 101. 78, 23. 122, 70. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 ghanāgama ghana+āgama, m. arrival of the clouds, rainy season; -atyaya, m. departure of the clouds, autumn; -anta, m. id.. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 ghanāgama pu° āgamyate’tra ā + gama–ādhāre ghañ . ghanānāṁ meghānāmāgamaḥ 6 ta° . varṣākāle ghanāgame rājapathe hi picchile naiṣa° . bhāve ghañ 6 ta° . 2 meghāgamane ca . |
घनात्यय – ghanātyaya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899ghanātyaya m. = “-vyapāya”
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch ghanātyaya (ghana + atyaya) m. “das Verschwinden der Wolken, Herbst” H. 158. SUŚR. 1, 21, 3. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 ghanātyaya m. autumn (lit. the end of the clouds or rains). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 ghanātyaya pu° thanānāmatyayoyatra . śaratkāle hemaca° . vātikānāṁ ghanātyaye suśru° . 6 ta° . 2 ghanātikrame pu° . ghanavyavātho’pyatra . ghanavyavāyena gabhastimāniva raghuḥ |
घनान्त – ghanānta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899ghanānta m. id., 41.
Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 ghanānta m. autumn (lit. the end of the clouds or rains). |
चन्द्र – candra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899candra mf (“ā”) n. (fr. “ścandra” q.v.) glittering, shining (as gold), having
the brilliancy or hue of light (said of gods, of water [ x, 121, 9 vi] and of Soma) candra m. the moon (also personified as a deity &c.) &c. (ifc. f. “ā” &c.) candra m. ifc. “the moon of” i.e. the most excellent among (e.g. “pārthiva-” [g. “vyāghrādi” or “narendra-” [ i, 4], “a most excellent king”) candra m. the number “one” candra m. a lovely or agreeable phenomenon of any kind candra m. a spot similar to the moon candra m. the eye in a peacock’s tail candra m. the mark of the Visarga, Tantr. candra m. a kind of reddish pearl candra m. camphor candra m. water candra m. the Kāmpilla plant candra m. a metre of 4 x 19 syllables candra m. N. of a Daitya (= “-varman”, king of the Kāmbojas) candra m. of a son of Kṛiṣṇa candra m. of a son of Viśva-gandhi and father of Yuvanāśva, ix, 6, 20 candra m. of a grammarian (= “-gomin”) candra m. of a king candra m. of one of the ancestors of the Gauḍa Brāhmans candra m. of several other men vi f. candra m. one of the 18 minor Dvipas candra m. = “-parvata” candra n. ( i, 2; also m. gold candra n. a kind of sour rice-gruel candra n. N. of a Sāman candra mf (“ā”) n. (“ā”) f. a hall covered only at the top, awning, canopy candra n. cardamoms candra n. Cocculus cordifolius (“guḍūcī”) candra n. = “-drāspadā” candra n. N. of a river candra mf (“ā”) n. (“ī”) f. Serratula anthelminthica (cf. “ardha-“.) Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch candra (von cand) Uṇ. 2, 13. 1) adj. f. ā; die vollständigere Form ścandra findet sich ṚV. 3, 31, 15. 4, 2, 13. 8, 54, 11 und in den compp. aśvaścandra, puru-, viśva-, su-, sva-, hari-; vgl. ṚV. PRĀT. 4, 37. “schimmernd, lichtfarbig (die Farbe des Goldes)”: hiraṇya ṚV. 8, 54, 11. 9, 97, 50. 10, 107, 7. agne retaścandraṁ hiraṇyam TBR. 1, 2, 1, 4. bhānu ṚV. 1, 48, 9. Ushas 157, 1. Agni 3, 3, 5. die Āditya 7, 62, 3. andere Götter 8, 20, 20. 4, 9. vasūni 5, 42, 3. 9, 69, 10. candraṁ rayiṁ puruvīraṁ bṛhantaṁ candra candrābhirgṛṇate yuvasya 6, 6, 7. ratna 4, 2, 13. vahatu 10, 85, 21. ratha 4, 48, 1. Wasser: yaścāpaścandrā bṛhatīrjajāna 10, 121, 9. yannaktaṁ bhavatyapo ‘haḥ praviśati tasmāccandrā āpo naktaṁ dadṛśre TS. 6, 4, 2, 4. Soma ṚV. 3, 40, 4. agne yatte śukraṁ yaccandram VS. 12, 104. 4, 18. 21. 8, 43. — 2) m. a) “der Mond, der Mondgott” AK. 1, 1, 2, 15. TRIK. 3, 3, 348. H. 105. H. an. 2, 417. MED. r. 31. AV. 2, 15, 2. 22, 1. 3, 31, 6 u.s.w. VS. 22, 28. 39, 2. ŚAT. BR. 6, 2, 2, 16. 14, 4, 1, 20. 3, 20. 5, 1, 3. -tārakam 6, 7, 13. -lokāḥ 6, 1. pūrṇa- R. 5, 18, 26. N. 16, 22. paripūrṇa M. 9, 309. -kṣaya 3, 122. na hi saṁharate jyotsnāṁ candraścaṇḍālaveśmani HIT. I, 55. Personif. M. 7, 4. 8, 86. 9, 303. candrasyaiti salokatām 11, 220. -sālokya 4, 231. Lot. de la b. l. 2. LALIT. 52 u.s.w. Gehört zu den Jyotiṣka H. 92. Am Ende eines adj. comp. f. āḥ naṣṭacandrā yathā rātriḥ MBH. 9, 221. MṚCCH.65, 4. hīnacandreva rajanī R. 2, 76, 9. 3, 52, 18. KUMĀRAS. 7, 26. PRAB. 7, 6. GĪT. 7, 15. — b) “der Mond” als “schönstes Gestirn” bezeichnet in der Zusammensetzung das “Vorzüglichste seiner Art”: pārthivacandra gaṇa vyāghrādi zu P. 2, 1, 56. — c) “eine liebliche, erfreuliche Erscheinung” H. an. VYĀḌI bei BHAR. zu AK. ŚKDR. — d) “ein mondähnlicher Fleck”: daśacandramasim – śatacandram BHĀG. P. 4, 15, 17. — e) “das Auge im Pfauenschweife” (vgl. candraka) H. an. — f) “das” Visarga-“Zeichen” ŚKDR. nach einem TANTRA. — g) “Gold” (vgl. n.) AK. 3, 4, 25, 184. H. an. MED. — h) “eine röthliche Perle” VYĀḌI bei BHAR. zu AK. ŚKDR. — i) “Wasser” H. an. MED. — k) “Kampfer” AK. 2, 6, 3, 32. TRIK. H. 643. H. an. MED. — l) “eine best. Pflanze”, = kāmpilla AK. 2, 4, 5, 12. H. an. MED. — m) N. eines Metrums (metrical sequence) COLEBR. Misc. Ess. II, 163 (XIV, 11). — n) N. pr. eines Daitja (ident. mit Candravarman, König der Kāmboja; vgl. candramas) MBH. 1, 2667. eines Sohnes des Viśvagandhi und Vaters des Yuvanāśva BHĀG. P. 9, 6, 20. eines Grammatikers (vgl. candragomin) COLEBR. Misc. Ess. II, 6. 20. 39. 48. BÖHTL. in der Einl. zu P. II, xv. fgg. WEST. in der praef. zu den Radd. III. fg. -vyākaraṇa WASSILJEW 208. RĀJA-TAR. 1, 176. verschiedener Männer 6, 350. 7, 97. 358. 1351. eines Königs PAÑCAT. V, 61. 253, 10. eines der Stammväter der Gauḍa- Brahmanen COLEBR. Misc. Ess. II, 188. = candragupta LIA. II, 202. — o) N. pr. eines Dvīpa ŚABDAM. im ŚKDR. TROYER in RĀJA-TAR. II, 314. — p) N. pr. eines Flusses, des einen Hauptarmes der Candrabhāgā LIA. I, Anh. XLI. — q) N. pr. eines Berges R. 6, 26, 6. -parvata 2, 37. — 3) f. candrā a) “eine nur von oben gedeckte Halle” ŚABDAR. im ŚKDR. — b) “Kardamomen” ebend. — c) “Cocculus cordifolius Dec.” (guḍūcī) ŚKDR. (iti kecit). — 4) f. candrī “Serratula anthelminthica Roxb.” (vākucī) RĀJAN. im ŚKDR. — 5) n. a) “Gold” NAIGH. 1, 2. H. 1044. RĀJAN. im ŚKDR. tamukṣamāṇaṁ rajasi sva ā dame candramiva surucaṁ hvāra ā dadhuḥ ṚV. 2, 2, 4. 3, 31, 15. sīsaṁ kravyādapi candraṁ ta āhuḥ AV. 12, 2, 53. candraṁ (somaṁ) candreṇa (krīṇāmi) VS. 4, 26. 19, 93. ŚAT. BR. 3, 3, 3, 4. KĀTY. ŚR. 7, 8, 15. PAÑCAV. BR. 6, 6. — b) “eine Art saurer Reisschleim” (cukra) RĀJAN. im ŚKDR. — c) N. eines Sāman KĀTY. ŚR. 26, 4, 1. LĀṬY. 1, 6, 24. Ind. St. 3, 216. — Vgl. ardhacandra. candra 1) candrataram adv. “lieblicher”: strī naktaṁ candrataraṁ vadati KĀṬH. 30, 1. — 2) a) der “Mond” als Bez. “der Zahl Eins” SŪRYAS. 1, 43. 2, 21. — n) ein Sohn Kṛṣṇa’s BHĀG. P. 10, 61, 13. Z. 7 streiche 1351. — 5) a) HALĀY. 2, 18. hierher etwa auch ṚV. 3, 61, 7. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 candra 1 I A prominent asura, also called Candravarman. It was this asura, as beautiful as Candra (the moon) who was born as the king of Kāmboja under the name Candravarman (M.B. Ādi Parva, Chapter 67, Verse 31). candra 2 II A king born in the Solar dynasty and the son of Viśvarandhi and father of Yuvanāśva. See Vaṁśāvalī) candra 3 III The Purāṇas declare that Candra was one of the invaluable things got at the churning of Kṣīrābdhi (ocean of milk) Candra, Mahālakṣmī, Surā, Uccaiḥśravas, Kaustubha, Pārijāta, Kāmadhenu, Dhanvantari, Amṛtam and Kālakūṭa were the things thus got from the Ocean of Milk. (M.B. Ādi Parva, Chapter 18 and Viṣṇu Purāṇa, Part 1, Chapter 9). Also, the evil devatā called Jyeṣṭhā, Airāvata, the gem named Cintāmaṇi and fair damsels like Tārā and Rumā were got from the Kṣīrābdhi, (Kampa Rāmāyaṇa, Yuddhakāṇḍa). For general information about Candra, see Grahas). candra 4 IV (CANDRA DEVA). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 candra cand + ra, m. 1. The moon, MBh. 11, 220. 2. A moon-like spot, Bhāg. P. 4, 15, 7. 3. A proper name, MBh. 1, 2667. 4. The name of a mountain, Rām. 6, 26, 6. — Comp. ardha-, see separately. pūrṇa-, m. the full of the moon, Rām. 3, 53, 44. rāma-, m. the second of the three renowned Rāmas, the son of Daśaratha, and hero of the Rāmāyaṇa. śaraccandra, i. e. śarad-, m. the autumnal moon. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 candra a. shining, glittering, brilliant, bright. — m. the moon (often personif.), moon i.e. chief among (–°). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 candra cand-ra, a. shining, bright; lovely; m. moon (also as a deity); -° = chief among –; N.; n. gold: a-ka, m. (-° a. ikā) moon; eye in a peacock’s tail; N.; -kalā, f. sixteenth part of the moon’s disc (as seen on the day before or after new moon); -kānta, a. lovely as the moon; m. moon-stone (a fabulous gem formed of the congealed rays of the moon, glittering & exuding cool moisture in moonlight only): -maṇi-maya, a. made of moonstone, -maya, a. id.. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 candra pu° cadi–āhlāde ṇic–rak . vyomasthe jalamaye maṇḍalākāre (cāṁda) khyāte padārthe . tanmaṇḍalamānādi induśabde 955 . 56 pṛ° uktam . sa ca grahabhedaḥ tadadhiṣṭhāvṛdevādi grahayajñaśabde 2757 pṛ° darśitam . adhikaminduśabde 930 pṛṣṭhādau dṛśyam . tasyotpattiḥ atrijaśabde 111 pṛ° uktam . tadvaṁśādi harivaṁśe bhāgavate ca dṛśyam . candrasya digvalavarṇādijñānāya sarvagrahāṇāṁ digbalādyucyate tatra jyo° ta° raktaśyāmobhāskarogauraindurnātyuccāṅgoraktagauromahījaḥ . dūrvāśyāmojñogururgauragātraḥ śyāmaḥ śukrobhāskariḥ kṛṣṇadehaḥ . sūryaḥ śukraḥ kṣamāputraḥ saiṁhikeyaḥ śaniḥ śaśī . saumyastridaśamantrī ca prācyādidigadhīśvarāḥ . prācyāṁ saumyasurācāryau yāmyā bhāskarabhūmijau . pratyak saurirudīcyāntu sitendū digvalānvitau . bhaumārkajīvāḥ puruṣāḥ klīvau somajabhānujau . stryākhyau bhārgavacandrau dvau tatpatitvāttathocyate . candrārkajīvājñasitau kūjākīṁ yathākrama satvarajastamāṁsi . kaṭulavaṇatiktamiśritamadhurāmlau ca kaṣāyako’rkataḥ . brāhmaṇe śukravāgośau kṣatriye bhaumabhāskarau . candrovaiśye budhaḥ śūdre patirmando’ntyaje jane . ṛgvedādhipatirjīvoyajuryedādhipaḥ sitaḥ . sāmavedādhipobhaumaḥ śaśijo’tharvavedarāṭ . madhupiṅgarādṛkcaturaśratanuḥ pittaprakṛtiḥ savitālpakacaḥ . tanuvṛttatanurbahuvātakaphaḥprājñaśaśī mṛduvāk śubhadṛk . bhūmijastaruṇabhūrtirudāraḥ paittikaḥ sucapalaḥ kṛśamadhyaḥ . śliṣṭāk satatahāsyarucirjñaḥ pittamārutakaphaprakṛtiśca . vṛhattanuḥ piṅgalamūrdhajekṣaṇovṛhaspatiḥ śreṣṭhamatiḥ kaphātmakaḥ . bhṛguḥ sukhī kāntavapuḥ sulocanaḥ kaphānilātmā’sitavakramūrdhajaḥ . mando’lasaḥ kaṣiladṛk kṛśadīrghagātraḥ sthūlo’ṅghrijaḥ paruṣalomakaco’nilātmā mitrāṇi sūryacchiśibhaumajīvāḥ sūryendujau sūryaśaśāṅkajīvāḥ . ādityaśukrau ravicandrabhaumā budhārkajau candrajabhārgavau ca . sitāsitau candramaso na kaścit budhaḥ śaśī saumyasitau ravīndū . ravīndubhaumā ravitastvamitrā mitrāviśeṣastu samaḥ pradiṣṭaḥ . budhaḥ kujejyāsphujidarkaputrāḥ, śukrārkajau, bhaumasurejyamandāḥ . śaniḥ, kujejyau surarājamantrī ravyādito’mī samasaṁjñitāḥ syuḥ . taccāraphalādikam vṛ° sa° uktam tacca induśabde 931 . 32 pṛ° dṛśyam ardhādūnaḥ śaśī pāpaḥ samayāmṛtam . adrijātasomasya candralokaprāptikathā kāśīkha° 14 a° . pitā somasya bho vipra! jajñe’trirbhagavānṛṣiḥ . brahmaṇomānasāt pūrvaṁ prajāsargaṁ vidhitsataḥ . anuttaraṁ nāma tapo yena taptaṁ hi tat purā . trīṇi varṣasahasrāṇi divyānīti hi nau śrutam . ūrdhamācakrame tasya retaḥ somatvamīyivaḥ . netrābhyāṁ tacca susnāva daśadhā dyotayatdiśaḥ . taṁ garbhavidhinā hṛṣṭā daśa devyo dadhustataḥ . sametya dhārayāmāsurnaiva tāḥ samaśaknuvan . yadā na dhāraṇe śaktāstasya garbhasya tā diśa . tatastābhiḥ sajūḥ somoniṣpapāta vasundharām . patitaṁ somamālokya brahmā lokapitāmahaḥ . rathamāropayāmāsa lokānāṁ hitakāmyayā . sa tena rathamukhyena sāgarāntāṁ vasundharām . dviḥ saptakṛtve druhiṇaścakārāye pradakṣiṇam . tasya yat plāvitantejaḥ pṛthivīmanvapadyata . tenauṣadhyaḥ samudbhūtā yābhiḥ sandhāryate jagat . sa labdhatejā bhagavān brahmaṇā vardhitaḥ svayam . tapastepe sahābhāga! padmānāṁ daśatīrdaśa . avimuktaṁ samāsādya kṣetraṁ paramapāvanam . saṁsthāpya liṅgamamṛta candreśākhyaṁ khanāmataḥ . vījoṣadhīnāṁ toyānāṁ rājā’ bhūcca dvijanmanām . prasādāddevadevasya viśveśasya pinākinaḥ . tatra kuṇḍaṁ vidhāyaikamamṛtodamiti smṛtam . yasyāmbupānasrānābhyāṁ naro’jñānāt pramucyate . tuṣṭena devadevena svamaulau yodhṛtaḥ sadā . ādāya tatkalāmekāṁ jagatsañjīvanīṁ parām . paścāddakṣeṇa śapto’pi māsānte kṣayamāpya ca . āpyāyyate’sau kalayā punaregha tayā śaśī . sa tat prāpya mahadrājyaṁ somaḥ somavatāṁ varaḥ . rājasūyaṁ samājahre sahasraśatadakṣiṇam . dakṣiṇāmadadat soma strilokāniti nau śrutam . tebhyo brahmarṣimukhyebhyaḥ sadasyebhyaśca bhodvija! . hiraṇyagarbho brahmātrirbhṛguryatrartvijo’bhavan . sadasyo’bhūddharistatra bahubhirmunibhirvṛtaḥ . taṁ sinī ca kuhūścaiva dyutiḥ puṣṭiḥ prabhā vasuḥ . kīrtirdhṛtiśca lakṣmīśca nava devyaḥ siṣevira . umayā sahitaṁ rudraṁ santarpyādhvarakarmaṇā . prāpa somaiti khyātiṁ dattāṁ somena śambhunā . tatraiva taptavān somastapaḥ paramaduṣkaram . tatraiva rājasūyañca cakre candreśvarāgrataḥ . tatraiva brāhmaṇaiḥ prītairityukto’sau kalānidhiḥ . somo’snākaṁ brāhmaṇānāṁ rājā trailokyadakṣiṇaḥ . tatraiva devadevasya vilocanapadaṅgataḥ . śambhunā protamanasā trailokyāhlādahetave . tvaṁ mamāpi parā mūrtirityuktastattapībalāt! jagattavodayaṁ prāpya bhaviṣyati sukhodayam . tvatpīyūṣa mayairhastaiḥ spṛṣṭametaccarācaram! bhānutāpaparītañca parāṁ gnāniṁ vihāsyati . iti dattvā varān śambhustasmai candramase dvija! . antarhito maheśānastasmin vaiśveśvare pure . tadārabhya ca loke’smin dvijarājā’dhipo’bhavat . tasya māsamadhye dakṣaśāpāt kṣayavṛddhī pādme svargakhaṇḍe ukte yathā aśvinyādyāstu dakṣasya upayeme sutā vidhuḥ . rohiṇyā meva satataṁ baddhapremā rarāma ha . dṛṣṭvā taditarāstānu taptāḥ pitaramabruvan . asmākaṁ kāmadastāta . jāmātā tava rohiṇīm . ramayatyeva satataṁ tena taptā vayaṁ pitaḥ! . tat śrutvā cāpriyaṁ dakṣaḥ somamāha bhajasva bhoḥ . premṇā samena sarvāstvaṁ duhitṝrmama mānada! . jagṛhe ta dvaconaiva somaḥ saprema rohiṇīm . tathaiva ramayāmāsa śrutvā dakṣaścukopa ha . śaśāpa tena bhavitā’pakṣīṇo’smadvacātigaḥ . yakṣmaṇā ca parigrasto bhava tvaṁ kṣīṇaretakaḥ . aya kṣayamite tasmin sarvāstāḥ sahitāḥ striyaḥ . pitaraṁ śaraṇaṁ prāptāḥ kṣīyate naḥ patiḥ pitaḥ! . na vayaṁ tena vartāmo vinā sukhanirākṛtāḥ . uvāca dakṣa stāḥ sarvā śāpo me nānyathā bhavet . māsamadhye pakṣamekaṁ vardhatāṁ sa krameṇa vai . kṣayaṁ krameṇa prāpnotu pakṣamekaṁ vyavasthayā . evaṁ śāpaṁ varañcaiva lebhe tasya vyavasthayā . tathaiva rājate vyomni kṣayavṛddhī dadhadvidhuḥ . jyotiṣoktatatkāraṇantu induśabde 933 pṛ° darśitam . 2 āhlādajanakadravyamātre trikā° . 3 karpūre 4 svarṇe 5 jale 6 kāmpille pu° medi° . 7 dvīprabhede śabdamā° . 8 visargavarṇe tantrasaṁketaḥ cadi–dīptau rak . 9 kamanīye tri° 10 mayūra picche mecake hemaca° . 11 śoṇamuktāphale vyāḍiḥ . antyapadalope 12 candragupte nṛpe ca . krūragrahaḥ saketuḥ candramasaṁpūrṇamaṇḍalamidānīm mudrārā° . candraṁ gatā padmaguṇānna bhuṅkte kumā° . badhūjanaścandramadhaścakāra nāghaḥ . candracandanarolambarutādyuddīpanaṁ matam sā° da° tasya śṛṅgārarasoddīpakatvamuktam . svarṇe candrarathaḥ hotā mandraḥ śṛṇuvaccandrarathaḥ ṛ° 1 . 141 . 12 . 13 hīrake . candrāghiṣṭhātṛke 14 mṛgaśironakṣatre 15 ekāṅke ca . |
जल – jala | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899jala mfn. = “jaḍa” (cf. “jal”), stupid (cf. “-lādkipa, -lāśaya”) (v.l.)
jala m. (g. “jvalādi”) a stupid man jala m. N. of a man (with the patr. Jātūkarṇya) jala n. (also pl.) water, any fluid &c. (ifc. f. “ā”) jala n. a kind of Andropogon jala n. the 4th mansion (in astrol.) jala n. a cow’s embryo (“go-kalaka” or “-lana”) jala n. (= “jaḍa”) frigidity (moral or mental or physical) jala Nom. “-lati”, to become water Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 jala a. [jal ac ḍasya lo vā] (1) Dull, cold, frigid = jaḍa q. v. (2) Stupid, idiotic. –laṁ (1) Water; tātasya kūpoyamiti bruvāṇāḥ kṣāraṁ jalaṁ kāpuruṣāḥ pibaṁti . Pt. 1. 322. (2) A kind of fragrant medicinal plant or perfume (hrīvera). (3) The embryo or uterus of a cow. (5) The constellation called pūrvāṣāḍhā. — Comp. –aṁcalaṁ 1. a spring. –2. a natural water-course. –3. moss. –aṁjaliḥ 1. a handful of water. –2. a libation of water presented to the manes of a deceased person; kuputramāsādya kuto jalāṁjaliḥ Chāṇ. 69; mānasyāpi jalāṁjaliḥ sarabhasaṁ loke na datto yathā Amaru. 97 (where, jalāṁjaliṁ dā means ‘to leave or give up’). –aṭanaḥ a heron. –aṭanī a leech. –aṇukaṁ, –aṁḍakaṁ the fry of fish. –aṁṭakaḥ a shark. –atyayaḥ autumn (śarad). –adhidaivataḥ, –taṁ an epithet of Varuṇa. ( –taṁ) the constellation called pūrvāṣāḍhā. –adhipaḥ an epithet of Varuṇa. –aṁbikā a well. –arkaḥ the image of the sun reflected in water. –arṇavaḥ 1. the rainy season. –2. the ocean of sweet water. –arthin a. thirsty. –avatāraḥ a landing-place at a river side. –aṣṭhīlā a large square pond. –asukā a leech. –ākaraḥ a spring, fountain, well. –ākāṁkṣaḥ, kāṁkṣaḥ, –kāṁkṣin m. an elephant. –ākhuḥ an otter. –āḍhya a watery, marshy. –ātmikā a leech. –ādhāraḥ a pond, lake, reservoir of water. –āyukā a leech. –ārdra a. wet. ( –rdraṁ) wet garment or clothes. ( –rdrā) a fan wetted with water. –ālokā a leech. –āvartaḥ eddy, whirl-pool. –āśaya a. 1. resting or lying in water. –2. stupid, dull, apathetic. ( –yaḥ) 1. a pond, lake, reservoir. –2. a fish. –3. the ocean. –4. the fragrant root of a plant (uśīra). –āśrayaḥ 1. a pond. –2. water-house. –āhvayaṁ a lotus. –iṁdraḥ 1. an epithet of Varuṇa. –2. N. of Mahādeva. –3. the ocean. –iṁdhanaḥ the submarine fire. –ibhaḥ a waterelephant. –īśaḥ, –īśvaraḥ 1. an epithet of Varuṇa. –2. the ocean. –uchvāsaḥ 1. a channel made for carrying off excess of water, drain, (cf. parīvāha). –2. overflow of a river. –udaraṁ dropsy. –udbhava a. aquatic. ( –vā) benzoin. –uragā, –okas m., –okasaḥ a leech. –kaṁṭakaḥ a crocodile –kapiḥ the Gangetic porpoise. –kapotaḥ a water-pigeon. –kara a. making or pouring forth water. ( –raḥ) tax for water. –karaṁkaḥ 1. a shell. –2. cocoa-nut. –3. a cloud. –4 a wave. –5. a lotus. –kalkaḥ mud. –kalmaṣaḥ the poison produced at the churning of the ocean. –kākaḥ the diver-bird. –kāṁtaḥ the wind. –kāṁtāraḥ an epithet of Varuṇa. –kirāṭaḥ a shark. –kukkuṭaḥ a water-fowl. ( –ṭī) the black-headed gull. –kuṁtalaḥ, –kośaḥ moss. –kūpī 1. a spring, well. –2. a pond. –3. a whirlpool. –kūrmaḥ the porpoise. –keliḥ, m. or f., –krīḍā playing in water, splashing one another with water. –keśaḥ moss. –kriyā presenting libations of water to the manes of the deceased. –gulmaḥ 1. a turtle. –2. a quadrangular tank. –3. a whirlpool. –cara a. (also jalecara) aquatic. ( –raḥ) 1. an aquatic animal. –2. a fish. –3. any kind of water-fowl. -ājīvaḥ, -jīvaḥ a fisherman. –catvaraṁ a square tank. –cārin m. 1. an aquatic animal. –2. a fish. –ja a. born or produced in water. ( –jaḥ) 1. an aquatic animal. –2. a fish. –3. sea-salt. –4. a collective name for several signs of the zodiac. –5. moss. –6. the moon. ( –jaḥ, –jaṁ) 1. a shell. –2. the conch-shell; adharoṣṭhe niveśya dadhmau jalajaṁ kumāraḥ R. 7. 63, 10. 60. ( –jaṁ) a lotus. -ājīvaḥ a fisherman. -āsanaḥ an epithet of Brahmā; vācaspatiruvācedaṁ prāṁjalirjalajāsanaṁ Ku. 2. 30. -kusumaṁ the lotus. -dravyaṁ a pearl, shell or any other thing produced from the sea. –jaṁtuḥ 1. a fish. –2. any aquatic animal. –jaṁtukā a leech. –janman a lotus. –jihvaḥ a crocodile. –jīvin m. a fisherman. –ḍiṁbaḥ a bivalve shell. –taraṁgaḥ 1. a wave. –2. a metal cup filled with water producing harmonic notes like a musical glass. –tāḍanaṁ (lit.) ‘beating water’; (fig.) any useless occupation. –trā an umbrella. –trāsaḥ hydrophobia. –daḥ 1. a cloud; jāyaṁte viralā loke jaladā iva sajjanāḥ Pt. 1. 29. –2. camphor. -aśanaḥ the Sāla tree. –āgamaḥ the rainy season. -ābha a. black, dark. -kālaḥ the rainy season. -kṣayaḥ autumn. –darduraḥ a kind of musical instrument. –devaḥ the constellation pūrvāṣāḍhā. –devatā a naiad, water- nymph. –droṇī a bucket. –dharaḥ 1. a cloud. –2. the ocean. –dhārā a stream of water. –dhiḥ 1. the ocean. –2. a hundred billions. –3. the number ‘four’. -gā a river. -jaḥ the moon. -jā Lakṣmī, the goddess of wealth. -raśanā the earth. –nakulaḥ an otter. –naraḥ a merman. –nāḍī, –lī a water-course. –nidhiḥ 1. the ocean. –2. the number ‘four’. –nirgamaḥ 1. a drain, water-course. –2. a water-fall, descent of a spring &c. into a river below. –nīliḥ moss. –pakṣin m. a water-fowl. –paṭalaṁ a cloud. –patiḥ 1. the ocean. –2. an epithet of Varuṇa. –pathaḥ a sea voyage; R. 17. 81. –paddhatiḥ f. a gutter, drain. –pātraṁ ‘a water-pot’ drinking-vessel. –pārāvataḥ a waterpigeon. –pittaṁ fire. –puṣpaṁ an aquatic flower. –pūraḥ 1. a flood of water. –2. a full stream of water. –pṛṣṭhajā moss. –pradānaṁ presenting libations of water to the manes of the deceased. –pralayaḥ destruction by water. –prāṁtaḥ the bank of a river. –prāyaṁ a country abounding with water; jalaprāyamanūpaṁ syāt Ak. –priyaḥ 1. the Chātaka bird. –2. a fish. ( –yā) an epithet of Dakṣayaṇi. –plavaḥ an otter. –plāvanaṁ a deluge, an inundation. –baṁdhaḥ, –baṁdhakaḥ a dam, dike, rocks or stones impeding a current. –baṁdhuḥ a fish. –bālakaḥ, –vālakaḥ the Vindhya mountain. –bālikā lightning. –biḍālaḥ an otter. –biṁbaḥ, –baṁ a bubble. –bilvaḥ 1. a (quadrangular) pond, lake. –2. a tortoise. –3. a crab. –bhītiḥ f. hydrophobia –bhū a. produced in water. –bhūḥ m. 1. a cloud. –2. a place for holding water. –3. a kind of camphor. –bhūṣaṇaḥ wind. –bhṛt m. 1. a cloud. –2. a jar. –3. camphor. –makṣikā a waterinsect. –maṁḍūkaṁ a kind of musical instrument; (= jaladardura). — madguḥ a king-fisher. –masiḥ 1. a cloud. –2. camphor. –mārgaḥ a drain, canal. –mārjāraḥ an otter. –muc m. 1. a cloud; Me. 69. –2. a kind of camphor. –mūrtiḥ an epithet of Śiva. –mūrtikā hail. –modaṁ a fragrant root (uśīra). –yaṁtraṁ 1. a machine for raising water. –2. a water-clock, clepsydra. –3. a fountain. -gṛhaṁ, – nikatenaṁ, -maṁdiraṁ a house erected in the midst of water (a summer-house) or one supplied with artificial fountains; kvacidvicitraṁ jalayaṁtramaṁdiraṁ Rs. 1. 2. –yātrā a voyage. –yānaṁ a ship. –raṁkuḥ a kind of gallinule. –raṁḍaḥ, –ruṁḍaḥ 1. a whirlpool. –2. a drop of water, drizzle, thin sprinkling. –3. a snake. –rasaḥ sea-salt. –rāśiḥ the ocean. –ruh, –haṁ a lotus. –rūpaḥ a crocodile. –latā a wave, billow. –varaṁṭaḥ a watery pustule. –vādyaṁ a kind of musical instrument. –vāyasaḥ a diver-bird. –vāsaḥ residence in water. (–saṁ) = uśīra. q. v. –vāhaḥ 1. a cloud. –2. a water-bearer. –3. a kind of camphor. –vāhakaḥ, –naḥ a water-carrier. –vāhanī an aqueduct. –viṣuvaṁ the autumnal equinox. –vṛścikaḥ a prawn. –vaikṛtaṁ any change in the waters of rivers indicating a bad omen. –vyālaḥ 1. a water-snake. –2. a marine monster. –śayaḥ, –śayanaḥ, –śāyin m. an epithet of Viṣṇu. –śuktiḥ f. a bivalve shell. –śuci a. bathed, washed. –śūkaṁ moss. –śūkaraḥ a crocodile. –śoṣaḥ drought. –samudraḥ the ocean of fresh water. –saṁparkaḥ mixture or dilution with water. –sarpiṇī a leech. –sūciḥ f. 1. the Gangetic porpoise. –2. a kind of fish. –3. a crow. –4. a water-nut. –5. a leech. –sthānaṁ, –sthāyaḥ a pond, lake, reservoir. –haṁ a small waterhouse (rather summer-house) furnished with artificial fountains. –hastin m. a water-elephant. –hāriṇī a drain. –hāsaḥ 1. foam. –2. cuttlefish-bone considered as the foam of the sea. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch jala (jala m. = jāla ! gaṇa jvalādi zu P. 3, 1, 140) 1) adj. = jaḍa H. an. 2, 487. MED. l. 18. Vgl. jalāśaya. — 2) m. N. pr. eines Mannes mit dem patron. Jātukarṇya ŚĀÑKH. ŚR. 16, 29, 6. — 3) f. ā N. pr. eines Flusses MBH. 3, 10556. Vgl. upajalā. — 4) n. a) “Wasser, Nass” NAIGH. 1, 12. AK. 1, 2, 3, 3. TRIK. 1, 2, 10. H. 1069. H. an. MED. M. 4, 46. 5, 77 u.s.w. ARJ. 3, 16. HIḌ. 1, 52. SUŚR. 1, 100, 18. 152, 16. RAGH. 2, 6. VID. 294. jalarodha SUŚR. 1, 106, 15. -stambhana Verz. d. B. H. No. 905. pl. YĀJÑ. 1, 17. KATHĀS. 13, 33. netrajairjalaiḥ BHĀG. P. 1, 11, 30. N. 24, 16. māṁsajalaiḥ VARĀH. BṚH. S. 54, 28. 26. plakṣāśvattha -saṁbhavaiḥ kaṣāyajalaiḥ 59, 8. tadaṅganisyandajalena RAGH. 3, 41. Am Ende eines adj. comp. f. ā MBH. 1, 1523. R. 1, 44, 15. 3, 79, 40. BHARTṚ. 3, 11. ŚĀK. 143. BHĀG. P. 9, 9, 9. syandatsvedajalā BRAHMA-P. in LA. 59, 5. — b) “eine best. wohlriechende Arzeneipflanze” (hrīvera) H. 1158. H. an. MED. SUŚR. 2, 275, 19. — c) “Kuh-Embryo” (gokalala, -kalana) H. an. MED. jala 1) und zugleich 4) a) Spr. 4647, v. l. jala 1) und zugleich 4) a) auch Spr. (II) 6919. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 jala A deity of water. In Mahābhārata, Sabhā Parva, Chapter 11, Stanza 20 it is mentioned that this deva was a luminary in the durbar of Brahmā. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 jala jala (cf. jaḍa), I. n. 1. Water, Man. 4, 46. 2. A fragrant plant, Suśr. 2, 275, 19. II. f. lā, The name of a river, MBh. 3, 10556. — Comp. ati-, adj., f. lā, abounding in water, Rām. 4, 44, 64. gandha-, f. lā, fragrant water, Bhāg. P. 1, 11, 15. netra-, n. tears, Rām. 5, 25, 55. rajanī-, n. frost, hoarfrost, dew. sa-, adj. humid, Megh. 23. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 jala [1] n. water (also pl.); abstr. -tā f. jala [2] a. = jaḍa. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 jala 1. jal-a, n. (sts. pl.) water. jala 2. jala, a. (= jaḍa) stupid, foolish. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 jala ka pidhāne . iti kavikalpadrumaḥ .. (curāṁparaṁ-sakaṁ-seṭ .) pidhānamācchādanam . ka, jālayati candraṁ meghaḥ . iti durgādāsaḥ .. jala ja dhānye . iti kavikalpadrumaḥ .. (bhvāṁparaṁ-sakaṁ-seṭ . akaṁ iti kecit .) ja, jālaḥ jalaḥ . dhīyate aneneti dhānaṁ tasya bhāvaḥ dhānyaṁ jīvanopayogikriyā . jalati lokān jalam . jīvayatītyarthaḥ . dhīyate ācchādyate aneneti dhānaṁ tasya bhāvaḥ dhānyaṁ ācchādanakriyā . jalati jālena matsyān jālika iti vā . govindabhaṭṭastu dhanasya bhāvaḥ dhānyaṁ samṛddhiḥ . jalati dhanī samṛddhaḥ syādityartha ityāha . iti durgādāsaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 jala ācchādādane curā° ubha° saka° seṭ . jālayati te ajījalat ta . jala tīkṣṇībhavane jīvanopayogikriyāyāṁ ca aka° bhvā° para° seṭ . jalati ajālīt jajāla jelatuḥ . jvalādi jalaḥ jālaḥ . jala tri° jala–ac ḍasya lovā . 1 jaḍe . 2 udake, 3 hrīvere gandhadravye, jyotiṣokte lagnāvadhike 4 caturthasthāne, 5 pūrvāṣāḍānakṣatre ca na° śabdārthaci° . jalañca pañcabhūtāntargatabhūtabhedaḥ tadbhedaguṇādikaṁ suśrutoktaṁ ambuśabde 32930 pṛṣṭhe darśitam ghanaśabde 2786 pṛṣṭhe ca tasya vivṛtiḥ . apāṁ śaityaṁ tathā kledo dravatvaṁ snehasaumyatā . jihvābhiṣyandanañcāpi bhaumānāṁ śrapaṇaṁ tathā . caturthamāpo vijñeyaṁ jihvādhyātmaṁ pracakṣate . adhibhūtaṁ rasāstatra somastatrādhidaivatam bhā° āśva° a° . tadaṅganiṣyandajalena locane jalābhilāṣī jalamādadānām raghuḥ . na tajjalaṁ yanna sucārupaṅkajam bhaṭṭiḥ tṛṣitāya roniṇe’pi jalaṁ deyaṁ tathā ca pānīyaṁ prāṇināṁ prāṇāstadāyattaṁ hi jīvanam . tasmāt sarvāsvavasthāsu na kvacit vāri vāryate . annenāpi vinā jantuḥ prāṇān dhārayate ciram . toyābhāve pipāsārtaḥ kṣaṇāt prāṇairvimucyate . tṛṣito mohamāyāti mohyat prāṇān vimuñcati . tasmājjalamavaśyaṁ hi dātavyaṁ bheṣajaiḥ samamiti rājavallabhaḥ . pādena ghaṭamutthāpya bhājane pūrayejjalam . tajjalaṁ madirātulyaṁ bhāṇḍasthaṁ surayā samam iti karmalocanaḥ tasya dānamāhātmyaṁ yathā . anne datte nareṇeha prāṇā dattā bhavantyuta . prāṇadānāddhi paramaṁ na dānamiha vidyate . annaṁ cāpi prabhavati pānīyāt kurusattama! . nīrajātena hi vinā na kiñcit saṁpravartate . annauṣadhyo mahārāja! vīrudhaśca jaledbhavāḥ . yataḥ prāṇabhṛtāṁ prāṇāḥ sambhavanti viśāmpate! . tasmāt pānīyadānādvai na paraṁ vidyate kvacit . tacca dadyānnaro nityaṁ yadīcchedbhūtimātmanaḥ . dhanyaṁ yaśasyamāyuṣyaṁ jaladānamihocyate . śatrūṁścāpyavi kautteya! sadā tiṣṭhati toyadaḥ . sarvakāmānavāpnoti kīrtiñcaiveha śāśvatīm . pretya cānantyamaśnāti pāpebhyaśca pramucyate . toyado manujavyāghra! svargaṁ gatvā mahādyute! . akṣayān samavāpnoti lokānityabravīn manuḥ bhā° śā° dā° a° hemādrau dā° khaṇḍe viśeṣo dṛśyaḥ pānīyaṁ prāṇinaḥ prāṇāḥ pārnāyaṁ pāvana mahat . pānīyasya pradānena tṛptirbhavati śāśvatī jaladānamantraḥ jalavarṣaṇajñānāya varṣādyadhiparājādyānayanaṁ tatphalañca kṛśisaṁgrahe darśitaṁ yathā vṛṣṭimūlā kṛṣiḥ sarvā vṛṣṭimūlañca jīvanam . tasmādādau prayatnena vṛṣṭijñānaṁ samācaret . tato varṣasya rājānaṁ mantriṇaṁ meghameva ca . āḍhakaṁ salilañcāpi vṛṣṭijñānāya śodhayet . śākaṁ triguṇitaṁ kṛtvā dviyutaṁ muninā (7) haret . bhāgaśiṣṭo nṛpojñeyo nṛpānmalī caturthakaḥ . atha nṛpādiphalam . cittalā’rke nāpe vṛṣṭirvṛṣṭirugrā niśāpatau . vṛṣṭirmandā sadā bhaume candraje vṛṣṭiruttamā . gurau ca śobhanā vṛṣṭirbhārgave vṛṣṭiruttamā . pṛthivī dhūlisampūrṇā vṛṣṭihīnā śanau nṛpe . yasmit saṁvatsare caiva arko rājā bhaviṣyati . śasyahānirbhavettatra nityaṁ rogaśca jāyate . yasminnavde vidhūrājā śasyapūṇā ca medinī . nairujyañca suvṛṣṭiśca subhikṣaṁ kṣitimaṇḍaṇḍale . yasminnavde kujo rājā sasyaśūnyā ca medinī . nairujya vinivṛttiśca durbhikṣaṁ kṣatimaṇḍale . yatrāvde candrajo rājā sarvaśasyā ca bhūrbhavet . dharme sthitirmanaḥsthairpyaṁ vṛṣṭikāraṇamuttamam . yatrāvde ca gurūrājā sarvā ramavatī mahī . nṛpāṇāṁ vardhanaṁ nityaṁ dhanadhānyādikaṁ phalam . rājā daityaguruḥ kuryāt sarvaśasyaṁ dharātalam . saṁgrāmo vātavṛṣṭiśca rogopadrava eva ca . mandā vṛṣṭiḥ sadā vāto rājā saṁvatsare śaniḥ . śākasya kālaṁ triguṇīkṛtañca dvivāṇavasvabdhisamanvitañca . rājā ca mantrī ca jalādhipaśca śasyādhipaḥ syānmunibhājitena . (śākasya kālaṁ triguṇīkṛtañca pakṣaṇa yuktaṁ muninā harecca . sūryādi varṣādhipatiśca śeṣo mantrī caturtho bhavati prasiddhaḥ .) pāṭhāntaram . yathā vṛṣṭiphalaṁ proktaṁ vatsare grahabhūpatau . tathā vṛṣṭiphalaṁ jñeyaṁ vijñairvatsaramantriṇi . atha meghānayanam . śākaṁ vahnisamāyuktaṁ vedena bhāgamāharet . śeṣaṁ meghaṁ vijānīyādāvartādi yathākramam . āvartaścaiva saṁvartaḥ puṣkaro droṇa eva ca . catvāro jaladāḥ proktā āvartādyā manīṣibhiḥ . ekadeśena cāvarte saṁvarte sarvato jalam . puṣkare duṣkaraṁ bāri droṇe bahujalā mahī . atha jalāḍhakanirṇayaḥ . śatayojanavistīrṇaṁ triṁśadyojanamucchritam . āḍhakasya bhavenmānaṁ munibhiḥ parikīrtitam . yugmā’jagomīnagate śaśāṅke raviryadā karkaṭakaṁ prayāti . śatāḍhakaṁ kaṁ harikārmuke’rdhaṁ vadanti kanyāmṛgayoraśītim . kulīrakumbhālitulābhidhāne jalāḍhakaṁ ṣaṇṇavatiṁ vadanti . anena mānena tu vatsarasya nirūpya nīraṁ kṛṣikarma kāryam . etatsarvaṁ viṁśatyā haraṇīyam . samudre daśa bhāgāṁśca ṣaḍbhāgānapi parbate . pṛthivyāṁ caturobhāgān sadā varṣati vāsavaḥ . atha pauṣādimāsīyavṛṣṭilakṣaṇam . sārdhaṁ dinadvayaṁ mānaṁ kṛtvā pauṣādinā budhaḥ . gaṇayenmāsikīṁ vṛṣṭimavṛṣṭiṁ vānilakramāt . saumyavāruṇayorvṛṣṭiravṛṣṭiḥ pūrvayāmyayoḥ . nirvāte vṛṣṭihāniḥ syāt saṅkule saṅkulaṁ jalam . ekaikaṁ pañcadaṇḍena māsasya divaso mataḥ . pūrvārdhe vāsarī vṛṣṭiruttarārdhe ca naiśikī . dattvā daṇḍe patākāntu vātasyānukrameṇa ca . vijñeyā māsikī vṛṣṭirdṛṣṭvā vātaṁ divāniśam . dhūlībhireva śavalīkṛtamantarīkṣaṁ vidyucchaṭācchuritavāruṇadigvibhāgam . pauṣe yadā bhavati māsi site ca pakṣe toyena tatra sakalā plavate dharitrī . pauṣe māsi yadā vṛṣṭiḥ kujjhaṭirvā yadā bhavet . tadādau saptame māsi tāṁ tithiṁ plāvyate mahī . atha māghādiphalam . māghasya sitasaptamyāṁ vṛṣṭirvā meghadarśanam . tadā saṁvatsaro dhanyaḥ sarvaśasyaphalapradaḥ . saptamyāṁ svātiyoge yadi patati jalaṁ mātha kṣa’ndhakāre vāyurvā caṇḍavegaḥ sajalajaladharau garjito vāsare vā . vidyunmālākulaṁ vā yadi bhavati nabho naṣṭacandrārkatāraṁ tāvadvarṣanti meghāḥ platadharaṇitale yāvadākārtikāntam . māghe bahulasapamyāṁ tathaiva phālgunasya ca . caitra śuklavṛtīyāyāṁ vaiśākhe prathame’hani . etāsu caṇḍavāto vā taḍidvṛṣṭirathāpi vā . tadā syāt śobhanā prāvṛṭ bhavet śasyavatī kṣitiḥ . dhanurmakarakumbheṣu yadā varṣati vāsavaḥ . tadādi saptame māsi vāripūrṇā bhavenmahī . atha caitralakṣaṇam . pratipadi madhumāse bhānuvāraḥ sitāyāṁ yadi bhavati tadā syāccittalā vṛṣṭaravade . aviralapṛthudhārāsāndravṛṣṭipravāhairdharaṇitalamaśeṣaṁ plāvyate somavāre . avanitanayavāre nāsti vṛṣṭirna śasyaṁ kavigurubhṛgujānāṁ vāsare śasyapūrtiḥ . jalanidhirapi śoṣaṁ yāti vāreṇa śaurerbhavati khalu dharitrī dhūlijālairadṛśyā . caitrādyabhāge citrāyāṁ bhavecceccittalā kṣitiḥ . śeṣe’pi caiva cātyarthaṁ kṣmā madhye bahuvarṣiṇī atha vaiśākhalakṣaṇam . pravāhayuktanadyāntu daṇḍaṁ nyasya jale niśi . vaiśākhaśuklapratipathithau vṛṣṭiṁ nirūpayat . oṁ siddhiriti mantreṇa mantrayitvā śatadvayam . aṅkayitvā tu taṁ daṇḍamaṅkatulye jale kṣipet . prātarutthāya sahasā tadaṅkantu nirūpayet . samaṁ caivādhika nyūnaṁ bhaviṣyajjalakāṅakṣayā . gatavatsaravadvāri vanyā caiva same bhavet . hīne hīnaṁ bhavedvāri bhavedvanyā ca tādṛśī aṅkādhikye ca dviguṇā vṛṣṭirvanyā ca jāyate . idaṁ parāśareṇoktaṁ bhaviṣyadvṛṣṭilakṣaṇam . sūryodaye viṣuvato jagatāṁ vipattirmadhyaṁ gate dinakare bahuśasyahāniḥ . astaṁ gate dinakare tu tadardhaśasyamaiśvaryabhogamatulaṁ khala cārdharātrau . tadā saṁvatsaro dhanyo bahuśasyaphalapradaḥ . atha jyaiṣṭhalakṣaṇam . jyeṣṭhādau ca site pakṣe ārdrādau daśaṛkṣake . sajalā nirjalā yānti nirjalāḥ sajalā iva . rekhātrayaṁ samullikhya tābhistāśca vivardhayet . triśṛṅgaṁ sarvakoṇeṣu parvataṁ tatra dāpayet . īśānāti dakṣiṇāṅkān saṁlikhedanalāditaḥ . yena yenājasaṁkrānti stena prāvṛṭphalaṁ bhavet . ativṛṣṭiḥ samudre syādanāvṛṣṭistu parvate . kakṣayościttalā vṛṣṭiḥ suvṛṣṭiḥ śailasandhiṣu . (matāntare . rekhātūryakamullikhya tāḍitam veda sambhavaiḥ īśānadakṣiṇe śṛṅgaṁ likhedanalabhāditaḥ . yena yenājasaṁkrāntistena prāvṛṭphalaṁ vadet . aśvinyādau samudreṣu nakṣatrañca dvayaṁ dvayam . kakṣaparvatatīreṣu ekaikaṁ parikīrtitam .) citrāsvātiviśākhāsu jyaiṣṭhe māsi nirabhratā . tāsveva śrāvaṇe mā sa yadi varṣati, varṣati . atha āṣāḍhalakṣaṇam . āṣāṇāṁ paurṇamāsyāṁ surapatikakubhaṁ vāti vātaḥ, suvṛṣṭiḥ, śasyadhvaṁsaṁ prakuryāddahanadiśi gate, mandavṛṣṭiryamena . nairṛtyāṁ śasyahāni, rbaruṇadiśi jalaṁ, vāyunā vāyukopaḥ, kauveryāṁ śasyapūrṇāṁ prathayati niyataṁ medinīṁ, śasyamīśe . āṣāḍhasya site pakṣe navamyāṁ yadi varṣati . varṣatyeva tadā devastatrāvṛṣṭau kuto jalam . śuklāṣāḍhīnavamyāmudayagiritaṭīnirmalatvaṁ prayāte svīyaṁ kālaṁ vidhatte kharatarakiraṇo maṇḍalā kāramukhyam . jīmūtairveṣṭito’sau yadi bhavati ravirgamyamāne’staśaile tāvat paryantameva praṇadati jalado yāvadastaṁ tulāyāḥ . atha śrāvaṇalakṣaṇam . rohiṇyāṁ śrāvaṇe māsi yadi varṣati vāsavaḥ . tadā vṛṣṭirbhavettāvadyāvannottiṣṭhate hariḥ . karkaṭe rohiṇīṛkṣe yadi vṛṣṭirna jāyate . tadā parāśaraḥ prāha hāhā lokasya kā gatiḥ . śrāvaṇe māsi rohiṇyāṁ na bhavedvarṣaṇaṁ yadi . viphalārambhasaṁkleśāstadā syuḥ kṛṣivṛttayaḥ . atha bhādralakṣaṇam . siṁhe ca bhaumavāre ca parvaphalguni ṛkṣake . vyatīpāte ca nandāyāṁ tulāyāṁ varṣayedraviḥ . atha sadyāvṛṣṭijñānam . jalahastī jalastho vā vikaṭe ‘tha jalasya vā . dṛṣṭvā pṛcchati vṛṣṭyarthaṁ vṛṣṭiḥ saṁjāyate ‘cirāt . akasmādannamādāya uciṣṭhati pipālikā . bhekaḥ śabdāyate’kasmāttadā vṛṣṭirbhaveddhruvam . viḍālā nakulāḥ sarpā ye cānye vā vileśayāḥ . dhāvanti śarabhā matāḥ sadyo vṛṣṭirbhaveddhruvam . kurvanti bālakā mārge dhūlībhiḥ setubandhanam . mayūrāścaiva nṛtyanti sadyo vṛṣṭiḥ prajāyate . avātavātaduṣṭānāṁ nṛṇāmaṅgavyathā yadi . vṛkṣādyārohaṇañcāheḥ sadyo varṣaṇalakṣaṇam . pakṣayoḥ śoṣaṇaṁ raudre khagānāmambucāriṇām . jhillīravastathākāśe sadyo vṛṣṭiḥ prajāyate . atha grahasañcāre vṛṣṭilakṣaṇam . calatyaṅgārake vṛṣṭirdhruvā vṛṣṭiḥ śanaiścare . vāripūrṇāṁ mahīṁ kṛtvā paścāt sañcarate guruḥ . grahāṇāmudaye cāste tathā vakrāticārayoḥ . prāyo varṣanti jaladā nṛpāṇāmudyame’pi ca . citrāmadhyagate jīve bhinnabhāṇḍamiva khavet . tataḥ svātīṁ samāsādya mahāmegha na vimuktati . prāyeṇopacitānmeghān svātirekā’pyapohati . śravaṇe janitaṁ varṣaṁ revatyāñca vimuñcati . atha anāvṛṣṭilakṣaṇam . dhruve ca vaiṣṇave haste mūle śakre caran kujaḥ . sadyaḥ karotyanāvṛṣṭiṁ kṛttikāsu maghāsu ca . kajapṛṣṭhagato bhānurbhānupṛṣṭhagataḥ kujaḥ . sūryeṇa ca yuto bhaumaḥ samudramaṁpa śoṣayet . sadyo nikṛntayedvṛṣṭiṁ citrāmadhyagato bhṛguḥ . aṅgārako yadā siṁhe tada ṅgāramayī mahī . sa eva raviṇā yuktaḥ samudramapi śoṣayet . jyo° ta° kaścidviśeṣa ukto yathā bhujabalabhīme vrajati yadi kajaḥ pataṅgamārge ghaṭa iva bhinnatalo jalaṁ dadāti . atha bhavati divākarāgrataścet pralayaghanānapi śoṣayatyavaśyam . yāvanmāttaṇḍasūnuścarati dhanuratho manmathaṁ mīnakanye tāvaddurbhikṣapīḍā bhavati ca maraṇaṁ kṣutpipāsādighoram . urvī nistūryaśabdā śavaśirapaṭalairnartayante piśācāḥ grāmāḥ śūnyā bhaveyarnarapatirahitā hyasti kaṅkālamālā . vakraṁ karoti ravijo dharaṇīsuto vā mūlarkṣahastamadharevatimaitrabhaṣu . chatropabhaṅgapatanādi ca sainikānāṁ sarvatra lokamaraṇaṁ jaladhautadeśaḥ . yadā ca sauriḥ surarājamantriṇā sametya tiṣṭhet kacidṛkṣamaṇḍale . tadāṅgavaṅgāndhakakośaleṣu tribhāgaśeṣāṁ kurute vasundharām . tiṣṭhetāṁ yāvadekarkṣe vākpatyavanijau . pade tāvat kṣudrogasaṁgrāmāt prajānāṁ kṣayamādiśet . ārabhya śuklapatipattithiṁ mārgāttu caitrakaṁ garbhanīhāraijaladairiti prāvṛṭparīkṣaṇam . yannakṣatraṁ gatavati vidhau jāyate tatra garbhaḥ paścādasmānnavatiśatake 19 cāhni tasya prasūtiḥ . garbhaśabde ca 2551 ambugarbhovṛhatsaṁhitokto darśitaḥ . varṣaṇasūcakanimittāni vṛ° saṁ° 24 a° uktāni yathā jyaiṣṭhyāṁ samatītāyāṁ pūrvāṣāḍhādisampravṛṣṭena . śubhamaśubhaṁ vā vācyaṁ parimāṇaṁ cāmbhasastajjñaiḥ . hastaviśālaṁ kuṇḍakamadhikṛtyāmbupramāṇanirdeśaḥ . pañcāśatpalamāḍhakamanena minuyājjalaṁ patitam . yena dharitrīmudrā janitā vā vindavastṛṇāgreṣu . vṛṣṭena tena vācyaṁ parimāṇaṁ vāriṇaḥ prathamam . kecidyathābhivṛṣṭaṁ daśayojanamaṇḍalaṁ vadantyanye . gargavaśiṣṭhaparāśaramatametaddvādaśānna param . yeṣu ca bheṣvabhivṛṣṭaṁ bhūyasteṣveva varṣati prāyaḥ . yadi nāpyā(20)diṣu vṛṣṭaṁ sarveṣu tadā tvanātuṣṭiḥ . hastāpya20 saumya5 citrāpauṣṇa° 7 dhaniṣṭhāsu ṣoḍaśa droṇāḥ . śatabhiṣagaindra18 svātiṣu catvāraḥ kṛttikāsu daśa . śravaṇe pradhānurādhābharaṇīmūleṣu daśa caturyuktāḥ . phalgunyāṁ pañca katiḥ 25 punarvasau viṁśatirdroṇāḥ . aindrāgnākhya 16 vaiśve 21 ca viṁśatiḥ sārpa9 bhe daśa tryadhikāḥ . 25 ahirbudhnāryamṇa14 prājāpatyeṣu pañcakṛti 25 . pañcadaśāje 4 puṣye ca kīrtitā vāji 1 bha daśa dvau ca . raudraṁ 6 ‘ṣṭādaśa kathitā droṇā nirupadraveṣveṣu raviravisutaketupīḍite bhe kṣititanayatrividhādbhutāhate ca . bhavati hi na śivaṁ na cāpi vṛṣṭiḥ śubhasahite nirupadravaṁ śivaṁ ca . varṣāpraśne jalavarṣaṇanirṇayaḥ tatraiva 28 a° yathā varṣāpraśne salilanilayaṁ rāśimāśritya candro lagnaṁ yāto bhavati yadi vā kendragaḥ śuklapakṣe . saumyairdṛṣṭaḥ pracuramudakaṁ pāpadṛṣṭo’lpamambhaḥ prāvṛṭkāle sṛjati na cirāccandravadbhārgavo’pi . ārdraṁ dravyaṁ spṛśati yadi vā vāri tatsañajñakaṁ vā toyāsanno bhavati yadibā toyakāryonmukho vā . praṣṭā, vācyaṁ salilamacirādasti niḥsaṁśayena pṛcchākāle salilamiti vā śrūyate yatra śabdaḥ . atha sadyavṛṣṭinimittam udayaśikharisaṁstho durnirīkṣyo’tidīptyā drutakanakanikāśaḥ snigdhavaidūryava ntiḥ . tadahani kurute’mbhastoyakāle vivasvān pratapati yadi voccaiḥ khaṁ gato’tīva tīkṣṇam . virasasudakaṁ gonetrābhaṁ viyadvibhalā diśo lavaṇavikṛtiḥ kākāṇḍābhaṁ yadā ca bhavennabhaḥ . pavananigamaḥ poplūyante jhaṣāḥ sthalagāmino rasanamasakṛnmaṇḍūkānāṁ jalāgamahetavaḥ . mārjārā bhṛśamavaniṁ nakhairlikhanto lohānāṁ malanicayaḥ savisragandhaḥ . rathyāyāṁ śiśunicitāśca setubandhā . samprāptaṁ jalamacirānnivedayanti . girayo’ñjanapuñjasannibhā yadi vā bāṣpa niruddhakandarāḥ . kṛkavāku valocanopamāḥ pariveṣāḥ śaśinaśca vṛṣṭidāḥ . vinopaghātena pipīlikānāmaṇḍopasaṁkrāntirahivyavāthaḥ . drumādhirohaśca bhujaṅgamānāṁ vṛṣṭernimittāni gavāṁ plutaṁ ca . taruśikharopagatāḥ kṛkalāsā gaganatala sthatavṛṣṭinipātāḥ . yadi ca gavāṁ ravivīkṣaṇamūrdhvaṁ nipatati vāri tadā nacireṇa . yecchanti vinirgamaṁ gṛhāddhunvanti śravaṇān khurānapi . pahavaḥ paśavaccakukurā yaṭi cāmbhaḥ patatīti nirdiśet . yadā sthitā gṛhapaṭaleṣu kurkurā bhavanti vā yadi vitataṁ divonmukhāḥ . divā taḍidyadi ca pinākidigabhavā tadā kṣamā bhavati samātivāriṇā . śukakapotavilocanasannibho madhu nabhaśca yadā himadīdhitiḥ . pratiśaśī ca yadā divi rājate patati vāri tadā nacirāddivaḥ . sta nataṁ niśi vidyuto divā, rudhiranibhā yadi daṇḍavat sthitāḥ . pavanaḥ parataśca śītalo yadi salilasya tadāgamo bhavet . vallīnāṁ gaganatalonmukhāḥ prabālāḥ snāyante yadi jalapāṁśubhirvihaṅgaḥ . sevante yadi ca sarīsṛpāstṛṇāgrāṇyāsanno bhavati tadā jalasya pātaḥ . mayūraśukacāmacātakasamānavarṇā yadā, japākusumapaṅkajadyutimuṣaśca sandhyāthanāḥ . jalorminaganakrakacchapavarāhamīnopabhāḥ prabhūtapuṭasañcayā na tu cireṇa yacchantyapaḥ . paryanteṣu sudhāśaśāṅkadhavalā madhye’ñjanālitviṣaḥ snigdhā naikapuṭāḥ kṣarajjalakaṇāḥ sopānavicchedinaḥ . māhendrīprabhavāḥ prayāntyaparataḥ prāk cāmbupāśīdbhavā ye te vārimucastyajanti nacirādambhaḥ prabhūtaṁ bhuvi . śakracāpaparighapratisūryā rohito’tha taḍitaḥ pariveṣāḥ . udgabhāstasamaye yadi bhānorādiśet pracuramambu tadāśu . yadi tittiripatranibhaṁ gaganaṁ muditāḥ pravadanti ca pakṣigaṇāḥ . udayāstamaye saviturdyuniśaṁ visṛjanti dhanā nacireṇa jalam . yadyamothakiraṇāḥ sahasragorastabhūdharakarā ivocchratāḥ . bhūsamaṁ ca rasate yadāmbudastanmahadbhavati vṛṣṭilakṣaṇam . prāvṛṣi śītakaro bhṛguputrāt maptamarāśigataḥ śubhadṛṣṭaḥ . sūyasūtānnavapañcamago vā saptamagaśca jalāgamanāya . prāyo grahāṇāmudayāstakāle samāgame maṇḍalasaṁkrame ca . pakṣakṣaye tīkṣṇakarāyanānte vṛṣtirgate’rke niyamena cārdrām . samāgame patati jalaṁ jñaśukrayorjñajīvayorgurusitayośca saṅgame yamārayoḥ pavanahutāśajaṁ bhayaṁ na dṛṣṭayorasahitayośca sadgrahaiḥ . agrataḥ pṛṣṭhato vāpi grahāḥ sūryāvalambinaḥ yadā tadā prakurvanti mahīmekārṇavāmiva kṛṣau kedārājjalamocanakāla ukto yathā nairujyārtha hi dhānyānāṁ jalaṁ bhādre vimocayet . mūlama trantu saṁsthāpya kārayejjalamokṣaṇam . bhādre ca jalasampūrṇaṁ dhānyaṁ vividhabādhakaiḥ . prapīḍitaṁ kṛṣāṇānāṁ na dhatte phalamuttamam . kṛṣiparāśaraḥ . |
जलद – jalada | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899jalada “jala-da” m. “water-giver”, a (rain-) cloud &c.
m. the ocean m. Cyperus rotundus m. N. of a prince, VP. ii, 4, 60 m. of a Varsha in śāka-dvipa jalada “jala-da” m. pl. N. of a school of the jalada “jala-da” n. v.l. for “-ja” q.v. jalada “jala-da” n. “-kāla” m. “cloud-season”, the rainy season “-kṣaya” m. cloud-disappearance”, autumn 3825 jalada “jala-da” n. “-paṅkti” f. a line of clouds jalada “jala-da” n. “-saṁhati” f. the gathering of clouds jalada “jala-da” n. “-samaya” m. = “-kāla” “-dāgama” m. “approach of clouds”, id., jalada “jala-da” n. “-dātyaya” m. = “-da-kṣaya” jalada “jala-da” n. “-dābha” mfn. cloud-like, dark jalada “jala-da” n. “-dāśana” m. “cloud-enjoyer”, Shorea robusta Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch jalada (jala + da) “Wasser gebend”, m. 1) “Regenwolke” H. 164. an. 3, 332. MED. d. 29. MBH. 3, 1638. R. 3, 58, 25. SUŚR. 1, 334, 3. MEGH. 13. 95. 113. PAÑCAT. I, 35. PRAB. 95, 1. GHAṬ. 3. 4. -paṭalāni PAÑCAT. V, 29. — 2) als Synonym von “Wolke” N. “eines Cyperus” (s. mustaka) H. an. MED. — 3) pl. N. einer Schule des AV. Ind. St. 3, 278. sg. 1, 296. — 4) N. pr. eines Varsha in Śākadvīpa MBH. 6, 425. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 jalada A mountain in Śāka island. The famous country known as Kumudottaravarṣa is near this mountain. (M.B. Bhīṣma Parva, Chapter 11, Stanza 25). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 jalada jala-da, m. 1. A cloud, Kir. 5, 48. 2. The name of a varṣa, or division of the known continent, MBh. 6, 425. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 jalada m. a cloud (rain-giver). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 jalada jala-da, m. (water-giver), cloud: -kāla, m. rainy season; -kṣaya, m. (disappearance of clouds), autumn; -taskara, m. robber of a cloud; -samaya, m. rainy season; -āgama, m. (arrival of clouds), rainy season; -atyaya, m. autumn. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 jalada pu° jalaṁ dadāti dā–ka . 1 meghe, 2 karpūre ca 3 jaladātari tri° medi° . anaticirojjhitasya jaladena cirasthitabahuvudvudasya payaso’nukṛtim . prauḍhadhvāntaṁ dinamiha jaladāḥ māghaḥ sandeśaṁ me tadanujalada! śroṣyasi śrotrapeyam megha° . |
जलविषुव – jalaviṣuva | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899jalaviṣuva “jala-viṣuva” n. the autumnal equinox
n. a kind of diagram, Tantr. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch jalaviṣuva (jala + vi-) n. 1) “Herbst-Aequinoctium” ŚABDAR. im ŚKDR. — 2) = cakraviśeṣa SAMAYĀMṚTA im ŚKDR. |
जलांशु – jalāṁśu | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899jalāṁśu m. = “jaḍāṁśu” 375
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch jalāṁśu m. = jaḍāṁśu “der Mond”; s. zu Spr. 1079. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 jalāṁśu jala+aṁśu, m. (cool-rayed), moon (= jaḍāṁśu); -āgama, m. rain; -añjali, m. two handfuls of water in honour of the dead; farewell for ever (fig.); -atyaya, m. (cessation of the rain), autumn; -ādhāra, m. reservoir, pond. |
तिथ – titha | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899titha m. fire
m. love m. time m. autumn Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch titha UṆĀDIS. 2, 12. m. 1) “Feuer.” — 2) “Liebe” UJJVAL. — 3) “Zeit” TRIK. 1, 1, 103. — 4) “Herbst” UṆĀDIVṚ. im SAṁKṢIPTAS. ŚKDR. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 titha pu° tija–thak ni° jalopaḥ . 1 vahnau 2 kāme ca si° kau° 3 kāle trikā° . 4 prāvṛṭmāle saṁkṣiptasā° . |
तिथः – tithaḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
tithaḥ (1) Fire. (2) Love. (3) Time. (4) The rainy season or autumn. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 tithaḥ puṁ, (tejayatīti . tija + tithapṛṣṭhagūthayūthaprothāḥ . uṇāṁ . 2 . 12 . iti thakpratyayena nipātanāt sādhuḥ .) agniḥ . kāmaḥ . iti siddhāntakaumudyāmuṇādivṛttiḥ .. kālaḥ . iti trikāṇḍaśeṣaḥ .. prāvṛṭkālaḥ . iti saṁkṣiptasāre uṇādivṛttiḥ .. |
तोयकण – toyakaṇa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899toyakaṇa “toya-kaṇa” m. a drop of water.
Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 toyakaṇa m. drop of water. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 toyakaṇa toya-kaṇa, m. drop of water; -kar-man, n. libation of water to the dead; -kriḍā, f. sporting in the water; -cara, a. moving in the water; m. aquatic animal; -ja, a. growing or living in the water; n. lotus; -akṣī, f. lotus-eyed maiden; -da, n. rain-cloud: -atyaya, m. autumn; -dhara, a. water-bearing; -dhāra, m., ā, f. stream of water; -dhi, m. ocean; -maya, a. (ī) consisting of water; -mātra+avaśeṣa, a. having nothing but water left (in them); -muc, m. cloud; -yantra, n. water-clock; -rāj, m. ocean (lord of waters); -rāśi, m. pond, lake; sea; -vat, a. supplied with or surrounded by water; -vāha, m. rain-cloud. |
तोयद – toyada | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899toyada “toya-da” m. “water-giver”, a rain-cloud &c.
m. Cyperus rotundus m. ghee toyada “toya-da” m. “-dātyaya” m. “cloud-departure”, the autumn Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch toyada (toya + da “gebend”) 1) m. a) “Regenwolke” MED. d. 30. R. 5, 40, 10. RAGH. 6, 65. VIKR. 14. VARĀH. BṚH. S. 24, 36. vyanadatsaṁkhye satoya iva toyadaḥ BHĀG. P. 8, 11, 23. gaganaṁ gatatoyadam R. 1, 44, 22. toyadātyaye “im Herbst” 2, 72, 19. VARĀH. BṚH. S. 43 (34), 24. — b) (wie alle Wörter für “Wolke) eine Art Cyperus” (mustaka) MED. — 2) n. “Opferschmalz” (ājya) MED. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 toyada toya-da, m. A cloud, Rām. 5, 40, 10. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 toyada m. cloud (lit. giving water). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 toyada pu° toyaṁ dadāti dā + ka . 1 meghe, 2 mustake ca . 3 ghṛte na° medi° . 4 vidhinā jaladātari tri° . toyadastṛptimāptoti purā° . taddānamāhātmyaṁ bhā° śā° dānadharme yathā anne datte nareṇeha prāṇā dattā bhavantyuta . prāṇadānāddhi paramaṁ na dānamiha vidyate . annaṁ vāpi prabhavati pānīyāt kurusattama! . nīrajātena hi vinā na kiñcit saṁpravartate . annauṣadhyo mahārāja! vīrudhaśca jalodbhavāḥ . yataḥ prāṇabhṛtāṁ prāṇāḥ sambhavanti viśāmpate! . tasmāt pānīyadānāṁdvai na paraṁ vidyate kvacit . tacca dadyānnaronitya yadīcched bhūtimātmanaḥ . dhanyaṁ yaśasyamāyuṣyaṁ jaladānamihocyate . śatrūṁścāpyadhi kaunteya! sadā tiṣṭhati toyadaḥ . sarvakāmānavāptoti kīrtiñcaiveha śāśvatīm . pretya cānantyamaśnāti pāpebhyaśca pramucyate . toyado manuja vyāghra! svargaṁ gatvā mahādyute! . akṣayān samavāptoti lokānityavravīn manuriti . |
तोयदात्यय – toyadātyaya | Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891
toyadātyaya m. autumn (end of the clouds). |
तोयम् – toyam | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
toyam (1) Water; S. 7. 12. (2) The constellation pūrvāṣāḍhā or its regent. — Comp. –adhivāsinī trumpet-flower. –ātman m. the Supreme Being. –ādhāraḥ, –āśayaḥ a lake, well, any reservoir of water; toyādhārapathāśca valkalaśikhāniṣyaṁdarekhāṁkitāḥ S. 1. 14. –ālayaḥ the ocean, sea. –īśaḥ ‘lord of waters’ an epithet of Varuṇa. ( –śaṁ) the constellation called pūrvāṣāḍhā. –utsargaḥ discharge of water, raining; Me. 37. –karman n. 1. ablutions of various parts of the body performed with water. –2. libations of water to the deceased. –kāma a. 1. fond of water. –2. thirsty. ( –maḥ) a sort of crane. –kṛcchraḥ, –cchraṁ a kind of penance, drinking nothing but water for a fixed period. –krīḍā sporting in water; Me. 33. –garbhaḥ the cocoanut. –caraḥ an aquatic animal. –ḍiṁbaḥ, –ḍiṁbhaḥ hail. –daḥ a cloud; R. 6. 65; V. 1. 14. -atyayaḥ the autumn. –daṁ ghee. –dharaḥ a cloud. –dhāraḥ 1. a cloud. –2. raining. –dhiḥ, –nidhiḥ 1. the ocean. –2. the number ‘four’ -priyaṁ cloves. –nīvī the earth. –pāṣāṇajamalaṁ oxide of zinc. –puṣpī, –praṣṭhā trumpet-flower. –prasādanaṁ the clearing-nut tree or its nut, see. aṁbuprasādana or kataka. –malaṁ sea-foam –muc m. a cloud. –yaṁtraṁ 1. a waterclock. –2. an artificial jet or fountain of water. –rasaḥ moisture. –rāj m. 1. the ocean. –2. Varuṇa, the regent of waters. –rāśiḥ the ocean. –velā the edge of water, shore. –vyatikaraḥ confluence (as of rivers); R. 8. 95. –śuktikā an oyster. –sarpikā, –sūcakaḥ a frog. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch toyam adv. v.l. für tūyam (s. u. tūya) NAIGH. 2, 15. |
त्रियुग – triyuga | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899triyuga “tri-yuga” n. (= “-puruṣa”) 3 generations (; “spring, rainy-season,
and autumn”, vii) triyuga “tri-yuga” mfn. appearing in the first 3 Yugas (Kṛiṣṇa) Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch triyuga (tri + yuga) n. oxyt. “ein Zeitraum von drei Perioden” oder “Altern” NIR. 9, 28. yā oṣadhīḥ pūrvā jātā devebhyastriyugaṁ purā “um drei Alter vor den Göttern” ṚV. 10, 97, 1. Nach DURGA: “vor den drei” (letzten) Juga d. i. “im ersten” J.; nach ŚAT. BR. 7, 2, 4, 26 und MAHĪDH. zu VS. 12, 75 “im Frühling, in der Regenzeit, im Herbst.” triyuga (wie eben) adj. als Beiw. von Kṛṣṇa “in drei” Juga “zur Erscheinung kommend” MBH. 12, 504. BHĀG. P. 3, 24, 26. 5, 18, 35. 7, 9, 38. triyugau – vāsudevadhanaṁjayau MBH. 3, 8280. triyuga vgl. u. yuga 4). Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 triyuga n. three periods or ages. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 triyuga pu° trīṇi yugāni āvirbhāvakālo’sya . 1 yajñapuruṣe tasya kṛtayuye āvirbhāvābhāvāt kalau channatvāt vā . itthaṁ nṛtiryagṛṣidevajhaṣāvatārairlokān vibhāvayasi haṁsi jagat pratīpān . dharmaṁ mahāpuruṣa! pāsi yugānuvṛttaṁ channaḥ kalau yadabhavastriyugo’tha sa tvam bhāga° 7 . 9 . 38 kalau tu tanna karosi yatastadā tvaṁ channo’bhavaḥ yatastriṣveva yugeṣvāvirbhāvāt sa evambhūtastvaṁ triyuga iti prasiddhaḥ śrīdharasvāmī . 2 vasantādikālatraye . yā oṣadhīḥ pūrvā jātā devebhyastriyugaṁ purā yaju° 12 . 75 yugaśabdaḥ kālavācī trayāṇāṁ yugānāṁ samāhārastriyugaṁ trikālaṁ vasante prāvṛṣi śaradi ca . vedadī° . |
धाराधर – dhārādhara | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899dhārādhara “dhārā-dhara” m. “water-bearer”, a cloud &c.
dhārādhara “dhārā-dhara” m. “-rāgama” m. “cloud-coming”, the rainy season dhārādhara “dhārā-dhara” m. “-rātyaya” m. “cloud-ceasing”, autumn dhārādhara “dhārā-dhara” m. “-rodyāna” n. “cloud-garden”, N. of a grove, Priyad. dhārādhara “dhārā-dhara” m. sword Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch dhārādhara (1. dhārā + dhara) m. “Wolke” AK. 1, 1, 2, 8. TRIK. 3, 3, 357. H. 164. an. 4, 259. MED. r. 270. MBH. 4, 2039. HARIV. 11851. VARĀH. BṚH. S. 19, 16. KATHĀS. 24, 20. CĀT. 4. 7. ŚATR. 10, 185. dhārādhara (2. dhārā + dhara) m. “Schwert” TRIK. 3, 3, 357. H. ś. 145 (fälschlich dharā-). H. an. 4, 259. MED. r. 270. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 dhārādhara m. cloud (water-bearer). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 dhārādhara dhārā-dhara, m. cloud: -āgama, m. rainy season; -atyaya, m. (departure of the clouds), autumn. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 dhārādhara pu° dhārāṁ dharati dhṛ–ac . 1 meghe 2 khaḍge ca medi° . dhārādhara! dharā vāridhārayā paripūryate . khagacañcupuṭadroṇīpūraṇe tava kaḥ śramaḥ cātakāṣṭakam pratyagṛhṇāt prahṛṣṭātmā dhārādharamivācalaḥ bhā° vi° 64 a0 |
परिणत – pariṇata | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pariṇata “pari-ṇata” mfn. bent down (is an elephant stooping to strike
with its tusks) mfn. bent down or inclined by (comp.) mfn. changed or transformed into (instr. or comp.) mfn. developed, ripened, mature, full-grown, perfect mfn. full (as the moon) mfn. set (as the sun) &c. mfn. advanced (“vayasā”, in age ; also impers. “-taṁ vayasā”, “life is advanced, old age has come” mfn. digested (as food) mfn. elapsed (as time) pariṇata “pari-ṇata” n. capital, wealth accumulated for the sake of profit (?) pariṇata “pari-ṇata” n. “-dik-karika” mfn. containing mythical elephants (see “dik-karin”) stooping to strike with their tusks pariṇata “pari-ṇata” n. “-dvirada” m. an elephant stooping &c. pariṇata “pari-ṇata” n. “-prajṇa” mfn. of mature understanding pariṇata “pari-ṇata” n. “-pratyaya” mfn. (an action) whose results are matured pariṇata “pari-ṇata” n. “-vayas” mfn. advanced in age pariṇata “pari-ṇata” n. “-śarvad” f. the latter part of the autumn pariṇata “pari-ṇata” n. “-tāruṇa” m. the setting sun Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 pariṇata p. p. (1) Bent or bowed down, stooping; Me. 2. (2) Declining, old (as age); pariṇate vayasi K. 35, 62, 63. (3) Ripe, matured, ripened, fully developed or formed; śa bdabrahmavidaḥ kaveḥ pariṇataprajñasya vāṇīmimāṁ U. 7. 21; 1. 39, 6. 13; Me. 23; pariṇatamakaraṁdamārmikāste Bv. 1. 8; Śi. 11. 49. (4) Full-grown, advanced, perfected; pariṇataśaraccadraṁkriraṇaiḥ Bh. 3. 49; Me. 110. (5) Digested (as food). (6) Transformed or changed into (with instr.); V. 4. 28. (7) Ended, come to a close, terminated. (8) Set (as the sun); S. 1. 32. –taḥ An elephant stooping to strike with his tusks, or giving a side-blow with his tusks; (tiryagdaṁtaprahāraśca gajaḥ pariṇato mataḥ Halāy.); Śi. 4. 29; Ki. 6. 7. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 pariṇata a. bent outwards or aside, altered, changed into (instr. or –°), developed, ripe, mature, abundant, advanced (age), full (moon), setting (sun), digested (food), faded, passed. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 pariṇata tri° pari + ṇama–kta . 1 paripakve amaraḥ . 2 pariṇāmayukte tirygdantaprahāraśca gajaḥ pariṇatomataḥ halāyudhokte 3gajabhede māghaḥ 4.29 11.35 sarvatonate ca 5 śeṣayute ca. |
पुण्डरीकातपत्र – puṇḍarīkātapatra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899puṇḍarīkātapatra n. having the lotus for an umbrella (said of the autumn) |
पूर्व – pūrva | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pūrva mf (“ā”) n. (connected with “purā, puras, pra”, and declined like a
pron. when implying relative position whether in place or time, but not necessarily in abl. loc. sg. m. n. and nom. pl. m.; see being before or in front fore, first &c. &c. mf (“ā”) n. eastern, to the east of (abl.) mf (“ā”) n. former, prior, preceding, previous to, earlier than (abl. or comp.) (“gaja-pūrva”, preceding the number “eight” i.e. seven, the seventh ; “māsena p-” or “māsa-p-“, earlier by a month ; ifc. often = formerly or before e.g. “strī-p-“, formerly a wife; “āḍhya-p-“, formerly wealthy; esp. after a pp. e.g. “kṛta-p-“, done before, “dṛṣṭa-p-“, seen before; ifc. also preceded or accompanied by, attended with e.g. “smita- pūrvā-vāk”, speech accompanied by smiles; sometimes not translatable e.g. “mṛdu-pūrvā vāk”, kind speech) mf (“ā”) n. ancient, old, customary, traditional &c. &c. mf (“ā”) n. first (in a series), initial, lowest (opp. to “uttara”; with “dama” or “sāhasa” “the lowest fine”) pūrva mf (“ā”) n. (with “vayas”) “first age”, youth mf (“ā”) n. foregoing, aforesaid, mentioned before (abl.) pūrva m. an ancestor, forefather (pl. the ancients, ancestors) &c. &c. pūrva m. an elder brother pūrva m. N. of a prince pūrva mf (“ā”) n. (“ā”) f. (with or sc. “diś”) the east pūrva m. N. of a country to the east of Madhya-deśa pūrva m. of the Nakshatras Pūrva-phalgunt, Pūrvāṣāḍhā and Pūrvabhadrapadā collectively pūrva n. the fore part (cf. pūrva n. a partic. high number (applied to a period of years) pūrva n. N. of the most ancient of Jaina writings (of which 14 are enumerated) pūrva n. N. of a Tantra pūrva n. an ancient tradition pūrva mf (“ā”) n. (“am”) ind. before (also as a prep. with abl.), formerly, hitherto, previously (sometimes with pres.) &c. &c. (often ibc. e.g. “pūrva-kārin”, active before, “pūrvokta”, said before; also ifc. in the sense of “with” e.g. “prīti-pūrvam”, with love; “mati-pūrvam” with intention, intentionally; “mṛdu-pūrva-bhāṣ”, to speak kindly; cf. above; also with an ind. p. e.g. “pūrva-bhojam”, or “-bhuktvā”, having eaten before ; “adya- p-“, until now, hitherto; previously “-tataḥ”, first-then; “pūrva-paścāt”, previously-afterwards; “pūrva-upari”, previously-subsequently; “pūrva- adhūnā” or “adya”, formerly-now) pūrva mf (“ā”) n. (“eṇa”) ind. in front, before pūrva n. eastward, to the east of (opp. to “apareṇa”, with gen. or acc.; cf. &c. &c. pūrva n. (with “tataḥ”) “to the east of that” Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 pūrva a. (Declined like a pronoun when it implies relative position in time or space, but optionally so in nom. pl.; and abl. and loc. sing.) (1) Being in front of, first, foremost. (2) Eastern, easterly, to the east of; grāmātparvataḥ pūrvaḥ Sk. (3) Previous to, earlier than. (4) Old, ancient; pūrvasūribhiḥ R. 1. 4; idaṁ kavibhyaḥ pūrvebhyo namovākaṁ praśāsmahe U. 1. 1. (5) Former, previous, interior, prior, antecedent (opp. uttara); in this sense often at the end of comp. and translated by ‘formerly’ or ‘before’; śrutapūrva &c. (6) A foresaid. before-mentioned. (7) Initial. (8) Established, customary, of long standing. (9) Early, prime. pūrve vayasi Pt. 1. 165 ‘in early age or prime of life.’ (10) (At the end of comp.) Preceded by, accompanied by, attended with; saṁbaṁdhamābhāṣaṇapūrvamāhuḥ R. 2. 58; puṇyaḥ śabdo muniriti muhuḥ kevalaṁ rājapūrvaḥ S. 2. 14; tānsmitapūrvamāha Ku. 7. 47; bahumānapūrvayā 5. 31; daśapūrvarathaṁ yamākhyayā daśakaṁṭhāriguruṁ vidurbudhāḥ R. 8. 29; so matipūrvaṁ Ms. 11. 147 ‘intentionally’, ‘knowingly’; 12. 89; abodhapūrvaṁ ‘unconsciously’, S. 5. 2 &c. –rvaḥ An ancestor, a forefather; pūrvaiḥ kilāyaṁ parivardhito naḥ R. 13. 3; payaḥ pūrvaiḥ saniśvāsaiḥ kavoṣyamupabhujyate 1. 67; 5. 14; anukāriṇi pūrveṣā yuktarūpamidaṁ tvāyi S. 2. 16. –rvaṁ The forepart; anavaratadhanurjyāsphālanakrūrapūrvaṁ (gātraṁ) S. 2. 4. –rvā 1 The east (2) N. of a country to the east of Madhydeśa. –rvaṁ ind. (1) Before (with abl.); māsātpūrvaṁ. (2) Formerly, previously, at first, antecedently, before-hand; taṁ pūrvamabhivādayet Ms. 2. 117; 3. 94; 8. 205; R. 12. 35; praṇipātapūrvaṁ K.; bhūtapūrvakharālayaṁ U. 2. 17 ‘which formerly was the abode’, &c.; samayapūrvaṁ S. 5 ‘after a formal agree ment.’ (3) Immemorially. (pūrveṇa ‘in front, before’, to she east of’, with gen. or acc.; adya pūrvaṁ ’tillnow’, hitherto’; pūrvaṁḥ -tataḥ -paścāta upari ‘first-then, first-afterwards’, ‘previously, subsequently’, pūrvaṁadhutā or adya ‘formerly-now.’ — Comp. –agniḥ the sacred fire kept in the house (āvasathā). –acalaḥ, — adriḥ the eastern mountain behind which the sun and moon are supposed to rise. –adhikārin m. the first occupant, a prior owner. –aṁtaḥ the end of a preceding word. –apara a. 1. eastern and western. katamo’yaṁ pūrvāparasamudrāvagāḍhaḥsānumānālokyata S 7; pūrvāparau toyanidhī vagāhya Ku. 1. 1. –2. first and last. –3 prior and subsequent, preceding and following. –4. connected with another. ( –raṁ) 1. what is before and behind. –2. connection. –3. the proof and the thing to be proved. -virodhaḥ inconsistency, incongruity. –abhimukha a. turned towards or facing the east. –abhyāsaḥ former practice or experience. –aṁbudhiḥ the eastern ocean. –arjita a. attained by former works. ( –taṁ) ancestral property. –ardhaḥ –rdhaṁ 1. the first half; dinasya pūrvārdhaparārdhabhinnā chāyeva naitrī khalasajjanānāṁ Bh. 2. 60; samāptaṁ pūrva rdhaṁ &c. –2. the upper part (of the body); śakuṁtalā pūrvārdhena śayanādutthāya S. 3; R. 16. 6. –3. the first half of a hemistich. –ahṇa; the earlier part of the day, forenoon, Ms. 4. 96; 152. (pūrvāhṇatana, pūrvāhṇikaḥ pūrvāhṇatana a. relating to the forenoon). –āvedakaḥ a plaintiff. –āṣāḍhā N. of the 20th lunar mansion consisting of two stars. –itara a, western. –ukta, –udita a. beforementioned, aforesaid. –uttara a. north-eastern. ( –rā) the northeast. ( –re dual) the preceding and following, antecedent and subsequent. –karman n. 1. a former act or work. –2. the first thing to be done, a prior work. –3. actions done in a former life. –4. preparations, preliminary arrangements. –kalpaḥ former times. –kāyaḥ 1. the fore-part of the body of animals; paścārdhena praviṣṭaḥ śarapatanabhayādbhūyasā pūrvakāyaṁ S. 1. 7. –2. the upper part of the body of men; spṛśan kareṇānatapūrvakāyaṁ R. 5. 32; paryaṁkabaṁdhasthirapūrvakāyaṁ Ku. 3. 45. –kāla a. belonging to ancient times. ( –laḥ) former or ancient times. –kālika, -kālīna a. ancient. –kāṣṭhā the east, eastern quarter. –kṛta a. previously done. ( –taṁ) an act done in a former life. –koṭiḥ f. the starting point of a debate, the first statement or pūrvapakṣa q. v. –gaṁgā N. of the river Narmadā. –codita a. 1. aforesaid, above-mentioned. –2. previously stated or advanced (as an objection). –ja a. 1. born or produced before or formerly, first-produced, first-born. –2. ancient, old. –3. eastern. ( –jaḥ) 1 an elder brother; Śi. 6. 44; R. 15. 36. –2. the son of the elder wife. –3. an ancestor, a forefather: sa pūrvajānāṁ kapilena roṣāt R. 16. 34. –4. (pl.) the progenitors of mankind. –5. the Manes living in the world of the moon. ( –jā) an elder sister. –janman n. a former birth. (–m.) an elder brother; R. 14. 44; 15. 95. –jātiḥ f. a former birth. –jñānaṁ knowledge of a former life. –dakṣiṇa a. south-eastern. ( –ṇā) the south-east. –dikpatiḥ Indra, the regent of the east. –dina the forenoon. –diś f. the east. –diśya a. situated towards the east, eastern. –diṣṭaṁ the award of destiny. –devaḥ 1. an ancient deity. –2. a demon or Asura. –3. a progenitor (pitṛ). –4. (dual) an epithet of Nara-Nārāyaṇa. –devatā a progenitor (pitṛ) of gods or of men: akrodhanāḥ śaucaparāḥ satataṁ brahmacāriṇaḥ . nyastaśastrā mahābhāgāḥ pitaraḥ pūrvadevatāḥ … –deśaḥ the eastern country, or the eastern part of India. –nipātaḥ the irregular priority of a word in a compound; cf. paranipāta –pakṣaḥ 1. the fore-part or side. –2. the first half of a lunar month. –3. the first part of an argument, the prima facie argument or view of a question. –4. the first objection to an argument. –5. the statement of the plaintiff. –6. a suit at law. –7. an assertion, a proposition. -pādaḥ the plaint, the first stage of a legal proceeding. –padaṁ the first member of a compound or sentence. –parvataḥ the eastern mountain behind which the sun is supposed to rise. –pāṁcālaka a. belonging to the eastern Panchālas. –pāṇinīyāḥ (m. pl.) the disciples of Pāṇini living in the east. –pālin m. an epithet of Indra. –pitāmahaḥ a forefather, an ancestor. –puruṣaḥ 1. an epithet of Brahmā. –2. any one of the first three ancestors, beginning with the father (pitṛ, pitāmaha, and prapitāmaha); Pt. 1. 89. –3. an ancestor in general. –pūrva a. each preceding one. ( –rvāḥ) m. pl. forefathers. –phalgunī the eleventh lunar mansion containing two stars – bhavaḥ an epithet of the planet Jupiter. –bhāgaḥ 1. the forepart. –2. the upper part. –bhā (bha) drapadā the twenty fifth lunar mansion containing two stars. –bhāvaḥ 1. priority. –2. prior or antecedent existence; yena sahaiva yasya yaṁ prati pūvabhāvo’vagamyate Tarka K. –3. (Rhet.) disclosing an inten tion. –bhāṣin a. willing to speak first; hence polite, courteous. –bhuktiḥ f. prior occupation or possession. –bhūta a. preceding, previous. –mīmāṁsā ‘the prior or first Mīmāmsā’, an inquiry into the first or ritual portion of the Veda, as opposed to the uttaramīmāṁsā or vedāṁta; see mīmāṁsā. –raṁgaḥ the commencement or prelude of a drama, the prologue; yannāṭyavastunaḥ pūrvaṁ raṁgavighnopaśāṁtaye . kuśīlavāḥ prakurvaṁti pūrvaraṁgaḥ sa ucyate .. D. R.; pūrvaragaṁ vidhāyaiva sūtradhāro nivartate S. D. 283; pūrvaraṁgaḥ prasaṁgāya nāṭakīyasya vastunaḥ Śi. 2. 8 (see Malli. thereon). –rāgaḥ the dawning or incipient love, love between two persons which springs (from some previous cause) before their meeting; śravaṇāddarśanādvāpi mithaḥ saṁrūḍharāgayoḥ . daśāviśeṣo’yo prāptau pūrvarāga sa ucyate … S. D. 214. –rātraḥ the first part of the night. –rūpaṁ 1. indication of an approaching change. –2. a symptom of occurring disease. –3. the first of two concurrent vowels or consonants that is retained. –4. (in Rhet.) a figure of speech which consists in describing anything as suddenly resuming its former state. –lakṣaṇaṁ a symptom of coming sickness. –vayas a. young. (–n.) youth. –vartin a. existing before, prior, previous. –vādaḥ the first plea or commencement of an action at law. –vādin m. the complainant or plaintiff. –vṛttaṁ 1. a former event; R. 11. 10. –2. previous conduct. –vairin a. one who first commences hostilities, an aggressor. –śārada a. relating to the first half of autumn. –śailaḥ see pūrvaparvata. –sakthaṁ the upper part of the thigh. –saṁdhyā daybreak, dawn; Śi. 11. 40. –sara a. going in front. –sāgaraḥ the eastern ocean; R. 4. 32. –sāhasaḥ the first or heaviest of the three fines. –sthitiḥ f. former or first state. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch pūrva (pūrba AK. 3, 4, 21, 136. MED. b. 6 und auch sonst) 1) adj. (f. ā) mit pronom. Decl.; abl. auch pūrvāt, loc. auch pūrve, nom. pl. auch pūrvās gaṇa sarvādi zu P. 1, 1, 27. P. 7, 1, 16. 1, 1, 34. VOP. 3, 9. 12. 37. mit einem abl. verbunden P. 2, 3, 29. VOP. 5, 21. mit seinem subst. componirt P. 2, 1, 58. a) “der vordere; östlich” (pūrvā sc. diś “Osten”) AK. 3, 4, 21, 136. H. 167. an. 2, 532. MED. b. 6. HALĀY. 1, 101. yasminbrahmā rājani pūrva eti ṚV. 4, 50, 8. rathaṁ pūrvaṁ karadaparaṁ jūjuvāṁsam 5, 31, 11. Fuss AV. 10, 4, 3. Zitzen TBR. 2, 1, 8, 1. kaniṣṭhapūrvāḥ ŚĀÑKH. ŚR. 4, 15, 8. KĀTY. ŚR. 16, 2, 4. pūrvapaścājjaṅghādideśau AK. 2, 8, 2, 8. H. 1228. subst. “Vordertheil”: pūrvaṁ kāyasya P. 2, 2, 1, Sch. anavaratadhanurjyāsphālanakrūrapūrva (gātra) ŚĀK. 37. nāsā- TRIK. 2, 8, 37. instr. pl. fem. etwa “vorn, vorwärts”: pra pūrvābhistirate rāṣṭi śūraḥ ṚV. 1, 104, 4. 5, 48, 2. pūrvam “voran” ĪŚOP. 4, R. 6, 1, 8. — pūrve ardhe rajasaḥ “östlich” ṚV. 1, 92, 1. AV. 11, 2, 25. 5, 6. ŚAT. BR. 10, 6, 4, 1. KĀTY. ŚR. 9, 4, 3. 4, 7, 19. uttara- 5, 9, 20. 8, 5, 5. dakṣiṇa- 4, 7, 10. 25, 13, 31. ĀŚV. GṚHY. 4, 4. pūrvo yajamānāt “östlich von” LĀTY. 4, 10, 25. tīra SUND. 2, 12. samudra (vgl. pūrvasamudra, -sāgara, pūrvāmbudhi) M. 2, 22. diś MBH. 5, 3762. 3768. R. 1, 65, 1. ŚATR. 14, 128. SIDDH. K. zu P. 1, 1, 28. -yāyin SŪRYAS. 1, 29. 54. pūrvapaścimā 3, 4. pūrvapaścāyatāvetau MĀRK. P. 54, 24. paścimottarapūrvaiḥ (puradvāraiḥ) M. 5, 92. vijitya pṛthivīṁ sarvāṁ sa pūrvāparadakṣiṇām MBH. 3, 15255. — b) “früher, vorherig, vorhergehend vor” (abl.); “all, herkömmlich, bisherig”; pl. subst. “die Alten, Altvordern” (Gegens. apara, avara, upara, uttara, paścima, navyaṁs, nūtna, dvitīya); = ādi, ādya, agra, pūrvaja AK. 3, 2, 30. 3, 4, 21, 136. H. 1459. H. an. MED. HALĀY. 4, 22. tānpūrvayā nividā hūmahe vayam ṚV. 1, 89, 3. 96, 2. pūrvā viśvasmādbhuvanādabodhi 123, 2. āsāṁ pūrvāsāmahasu svasṝṇāmaparā pūrvāmabhyeti paścāt 124, 9. 126, 5. 141, 5. jaritāraḥ 175, 6. karaṇāni 4, 19, 10. mānuṣātpūrvaḥ 2, 3, 3. pitaraḥ 6, 22, 2. ṛṣayaḥ 7, 29, 4. 5, 25, 2. na te pūrve madhavannāparāso na vīryaṁ1 nūtanaḥ kaścanāpa 42, 6. pūrvaḥ pūrvo yajamāno vanīyān 5, 77, 2. 6, 69, 6. 7, 22, 9. 8, 20, 15. 27, 10. 10, 15, 2. agneḥ pūrve bhrātaro arthametamanvāvarīvuḥ 10, 51, 6. AV. 9, 5, 27. 10, 3, 3. 11, 5, 5. VS. 13, 31. 31, 20. rākāṁ pūrvāṁ śaṁset AIT. BR. 3, 37. 6, 20. 7, 33. ŚAT. BR. 1, 6, 1, 3. na pūrve nāpare janāḥ 13, 5, 4, 14. 12, 1, 3, 23. 3, 5, 1. 14, 4, 2, 2. 7, 1, 1. 9, 1, 10. KĀTY. ŚR. 2, 8, 1. 1, 1. 9, 13, 3. M. 1, 10. asamṛddhi 4, 137. -bhukti 8, 252. HIḌ. 3, 18. MBH. 5, 1063. R. 1, 25, 9. 31, 3. janana KUMĀRAS. 1, 54. nāsamīkṣya paraṁ sthānaṁ pūrvamāyatanaṁ tyajet Spr. 905. ŚĀK. 41, 11. -cintana RĀJA-TAR. 5, 200. abde pūrve AK. 3, 5, 20. saṁdhyā M. 2, 101. fgg. 4, 93. MBH. 1, 657. pūrve manīṣiṇaḥ M. 2, 89. 3, 37. 9, 267. BHAG. 4, 15. MBH. 1, 7178. RAGH. 1, 4. KATHĀS. 4, 10. dhriyamāṇe tu pitari pūrveṣāṁ nirvapet M. 3, 220. R. 1, 42, 2. 2, 2, 4. 73, 17. 18. RAGH. 1, 67. 5, 14. ŚĀK. 49. KATHĀS. 32, 116. MĀRK. P. 21, 92. matpūrvaiḥ puruṣaiḥ kṛtam “die vor mir gelebt haben” 133, 14. matpūrvaḥ “mein älterer Bruder” R. GORR. 2, 93, 14. māsena pūrvaḥ und māsapūrvaḥ “um einen Monat früher” P. 2, 1, 31. SIDDH. K. zu P. 1, 1, 30. pūrvasmiñchūnye devagṛhe “in dem früher leeren Tempel” VID. 171. In comp. mit dem praed., das seinen Accent bewahrt, P. 6, 2, 22. āḍhya-, darśanīya- “der früher reich, hübsch war”, Sch. strī- “der früher ein Weib gewesen ist” MBH. 5, 5939. 6, 4483. 4967 (wo wohl -pūrvaḥ zu lesen ist). Ueberaus häufig nach einem partic. praet. pass.: dṛṣṭa- “früher gesehen” N. 1, 13. 28. 23, 7. MBH. 2, 2344. R. 1, 9, 21. 3, 49, 25. 52, 36. adṛṣṭa- N. 16, 22. R. 1, 9, 27. MṚCCH. 90, 11. śruta- R. GORR. 1, 69, 22. ŚĀK. 95, 5. ukta- R. 1, 58, 19. vanaṁ na gatapūrvaṁ te SĀV. 4, 20. pariṇīta- ŚĀK. 65, 23. ūḍha- 79, 15. 110, 17. carita- 96. aparijñāta- MBH. 13, 1591. anāsvādita- R. 1, 9, 36. RAGH. 3, 54. ānamita- 11, 72. kṛta- HIT. ed. JOHNS. I, 114. vidita- PRAB. 91, 6. na nivartitapūrvaśca kadācidraṇamūrdhani MBH. 5, 7311. bhūta- P. 5, 3, 53. 6, 2, 22. ARJ. 8, 21. BRĀHMAṆ. 1, 22. ajantabhūtapūrva P. 3, 1, 97, Sch. abhūta- R. 1, 9, 20. pītasomapūrva M. 11, 8. — compar. pūrvatara ṚV. 1, 113, 11. kāla MBH. 5, 3768. abde pūrve pūrvatare yati AK. 3, 5, 20. pūrvataraḥ kaścitsakhā BHĀG. P. 4, 28, 51. pitāmahāḥ pūrvatarāśca teṣām R. GORR. 2, 118, 30. tvatto janāḥ pūrvatare R. SCHL. 2, 109, 34. — pūrvam adv. “vormals, früher, zuerst, zuvor, vorher”: yamu pūrvamāhuve tamidaṁ huve ṚV. 2, 37, 2. 1, 30, 9. AV. 4, 35, 2. 37, 1. 8, 1, 10. AIT. BR. 3, 32. M. 8, 354. fg. BRĀHMAṆ. 1, 20. MBH. 2, 1423. R. 1, 1, 22. SŪRYAS. 1, 44. RAGH. 4, 2. ŚĀK. 82, 9. 143. KATHĀS. 2, 68. 32, 172. MĀRK. P. 62, 15. PAÑCAT. 45, 2. pūrvaṁ hyapi sakhā me ‘si (praes.!) saṁbandhī ca janādhipa. ata ūrdhvaṁ tu bhūyastvaṁ prītimāhartumarhasi.. N. 25, 11. kālāgninā yathā pūrvaṁ trailokyaṁ dahyate ‘khilam R. 1, 65, 16. padmo nāma nidhiḥ pūrvaṁ mayasya bhavati MĀRK. P. 68, 8. taṁ pūrvamabhivādayet M. 2, 117. 3, 94. 204. YĀJÑ. 1, 247. R. 2, 72, 9. ahaṁ pūrvamahaṁ pūrvamityanyo’nyaṁ nijaghnatuḥ SUND. 4, 18. MBH. 7, 1807. PAÑCAT. 51, 18. H. 318. pūrvaṁ doṣānabhikhyāpya M. 8, 205. pūrvaṁ bhojaṁ (oder bhuktvā) vrajati P. 3, 4, 24. pūrvam – tatas M. 2, 60. 5, 139. SĀV. 3, 13. R. 1, 12, 21. ŚĀK. 189. pūrvam – paścāt 179. M. 4, 125. pūrvam – upari Spr. 2351. pūrvam – adhunā 2831. pūrvam – adya ŚĀK. 184. adya pūrvam “bis jetzt” R. 1, 32, 8. pūrvam mit dem abl. “vor” KAṬHOP. 4, 6. BRĀHMAṆ. 2, 22. jyeṣṭhābhigamanāt RAGH. 12, 35. am Ende eines comp. “nach”: devatātithipūrvaṁ (“so dass Götter und Gäste vorangehen”) ca sadā prāśnīta vāgyataḥ MBH. 14, 1272. pitṛpūrvaṁ visarjayet (v. l. visarjanam) YĀJÑ. 1, 246 (“nachdem er vorher die Väter angerufen” STENZLER). Das adv. ohne Flexionszeichen häufig am Anfange eines comp. vor einem adj., namentlich vor einem partic. praet. pass.: pūrvāpakārin R. 2, 97, 25; vgl. -kārin, -kṛt u. s. w. pūrvokta M. 2, 185. 3, 256. 7, 200. -codita 3, 26. 8, 160. pūrvacoditatva PĀR. GṚHY. 2, 17. – M. 6, 15. 8, 37. 9, 87. 281. MBH. 14, 524. R. 1, 31, 21. R. GORR. 1, 70, 13. ŚĀK. 172. KUMĀRAS. 7, 47. KATHĀS. 25, 182. 32, 26. PAÑCAT. 20, 7. 129, 1. pūrvānubhūta Schol. zu CAURAP. Einl. compar. pūrvataram BHAG. 4, 15. sa dadarśa sītāṁ sītā ca taṁ pūrvataraṁ dadarśa “hatte ihn früher erblickt” R. 3, 48, 19. — c) “der erste in der Reihenfolge”: sāhasa so v. a. “die niedrigste Strafe” M. 8, 120. 121. 276. 9, 281. dama 287. trayaścāśramiṇaḥ pūrve (nach KULL. der brahmacārin, gṛhastha und vānaprastha) 12, 114. — d) “vorhergehend, früher” so v. v. a. “zuerst genannt, – ausgesprochen u.s.w.” (Laut, Wort); Gegens. uttara M. 10, 68. HIT. I, 8. P. 8, 2, 104. Kār. zu P. 4, 1, 18. H. 17. pūrva – para P. 6, 1, 84. pūrvaṁ pūrvaṁ vivarjayet M. 2, 184. 7, 52. 9, 295. 10, 114. pūrvapūrvatamābhāve MBH. 1, 4674. -vidhi P. 1, 1, 57. pūrvottarasūtrayoḥ P. 1, 4, 106, Sch. pūrvataraśloke KULL. zu M. 1, 20. pūrvākṣara M. 2, 125. dīrghaplutayoḥ pūrvā mātrā AV. PRĀT. 1, 38. 56. alo ‘ntyātpūrva upadhā P. 1, 1, 65. Vārtt. zu P. 1, 1, 46. 47. sarvaṁ pūrvam “alle vorangehenden Wörter” AK. 2, 9, 9. nāmi- “dem ein” Nāmin “vorangeht” ṚV. PRĀT. 1, 20. 21. 2, 10. gajapūrva “Elephanten” d. i. “der Zahl acht vorangehend” so v. a. “der siebente” ŚRUT. 13. pūrve “die folgenden Wörter” AK. 2, 6, 2, 7. puṇyaḥ śabdo muniriti kevalaṁ rājapūrvaḥ “wenn” rājan “ihm vorangeht” ŚĀK. 47. daśapūrvaratha d. i. daśaratha RAGH. 8, 29. jñā ityetasmādanupūrvāt P. 1, 3, 58, Sch. AK. 3, 6, 2, 16. 8, 43. pūrvam adv.: sravatyanoṁkṛtaṁ pūrvaṁ parastācca viśīryate M. 2, 74. bhavatpūrvaṁ caredbhaikṣamupanīto dvijottamaḥ. bhavanmadhyaṁ tu rājanyo vaiśyastu bhavaduttaram.. “so dass mit” bha- “die Rede beginnt” 49. — e) am Ende adjectivischer Compp. erblasst bei pūrva häufig die Bedeutung “des Frühern, Vorangehenden” und das Wort lässt sich hier durch “begleitet von, verbunden mit” (vgl. puraskṛta unter puras, und puraskāra) wiedergeben; auch werden solche Composita mit der Endung des acc. oft als Adverbia gebraucht. saṁbandhamābhāṣaṇapūrvamāhuḥ “man sagt, die Freundschaft beginne mit einem Gespräche”, RAGH. 2, 58. Hier hat pūrva noch seine ursprüngliche Bedeutung; so auch in bahumānapūrvā saparyā “auf Hochachtung beruhend” KUMĀRAS. 5, 31 und saṁskārapūrvaṁ grahaṇaṁ śruteḥ AK. 2, 7, 40. H. 842. Dagegen ist mṛdupūrvā vāk einfach “eine freundliche Rede” N. 11, 32. mṛdupūrvaṁ ca bhāṣate so v. a. “freundlich” R. 2, 1, 8. N. 22, 2. prītipūrvam MBH. 1, 5135. smitapūrvaṁ vaco ‘bravīt INDR. 4, 5. HIḌ. 2, 23. smitapūrvābhibhāṣin N. 3, 19. Spr. 2769. KUMĀRAS. 7, 47. uvāca madhuraṁ vākyaṁ sāntvapūrvāmadaṁ śanaiḥ HIḌ. 4, 26. upāyapūrva ārambhaḥ AK. 3, 4, 23, 142. praṇāmapūrvam KATHĀS. 2, 52. tatra nāmānvayākhyānapūrvaṁ caitāmadarśayat 29, 32. pradānapūrvaṁ saṁtoṣya tām “mit einem Geschenke” 3, 56. yadi vā buddhipūrvāṇi yadyabuddhyāpi kānicit. mayā kṛtānyakāryāṇi “mit oder ohne Wissen” N. 25, 9. R. 2, 22, 8. matipūrvam (Gegens. ajñānāt) M. 11, 146. abodhapūrvam “ohne Wissen” ŚĀK. 99. vadho jñānapūrvakṛtaḥ DAŚ. 2, 22. M. 12, 89. vidhi- R. 1, 11, 17. aprekṣāpūrvakārin RĀJA-TAR. 4, 610. aprekṣāpūrvakāritā 58. sā galamoṭanapūrvaṁ vināśitā ŚUK. in LA. 43, 1. mṛdupūrveṇa = mṛdupūrvam MBH. 4, 119. tryabdapūrva entspricht daśābdākhya M. 2, 134. hayapūrveṇa karmaṇā so v. a. hayamedhena R. 1, 11, 9. putrikāpūrvapūtrāḥ sind wohl “Söhne durch Vermittelung einer” putrikā MBH. 13, 1591. gaṇa- (u. d. Worte falsch erklärt) wohl “zu einer Körperschaft gehörend” ebend. strī- (bedeutet auch “früher Weib gewesen”; s. u. b) wohl “der viel mit Weibern zu thun hat” oder “sich von seinem Weibe beherrschen lässt” 1593. sakhipūrva n. scheint “das Jmd- Freund-Nennen, Freundschaft” zu bedeuten: na daridro vasumato nāvidvānviduṣaḥ sakhā. na śūrasya sakhā klīvaḥ sakhipūrvaṁ kimiṣyate MBH. 1, 5142. 5144. tato drupadamāgamya sakhipūrvamahaṁ prabho. abruvaṁ puruṣavyāghra sakhāyaṁ (so ist zu lesen st. sakhā ‘yaṁ) viddhi māmiti.. 5194; hier ist das Wort adv. “ich sprach ihn mit ‘Freund’ an.” — f) fehlerhafte Variante für pūrṇa “voll, ganz” SVĀMIN zu AK. 3, 2, 15. ŚKDR. — 2) m. N. pr. eines Fürsten BHĀG. P. 9, 2, 19. — 3) f. ā a) “Osten”; s. u. 1,a. Bez. “des im Osten von” Madhyadeśa “gelegenen Landes” LIA. I, 93. — b) zusammenfassende Bezeichnung der Nakshatra pūrvaphālgunī, pūrvāṣāḍhā und pūrvabhadrapadāḥ -traya VARĀH. BṚH. S. 15, 28. 97, 8. -yukte niśākare WEBER, GJOT. 34. — 4) n. a) “eine best. grosse Zahl von Jahren” H. 133; vgl. den Schol. und COLEBR. Misc. Ess. II, 208. — b) N. der “ältesten” Schriften der Jaina, deren 14 aufgezählt werden, H. 247. fg. = śrutibheda H. an. — c) N. eines Tantra Verz. d. Oxf. H. 109,a,14. — Nach gaṇa ardharcādi zu P. 2, 4, 31 ist pūrva m. und n. Das Wort ist wohl etymologisch verwandt mit purā, puras. Vgl. a-, anu-, abhi-, uttara-, yathāpūrvam; pūrveṇa s. besonders. pūrva 1) e) Sp. 843, Z. 3 v. u. vgl. janaughaṁ vipramukhyānāṁ vittapūrvaṁ “(reich beschenkt)” visṛjya R. 7, 99, 5. Sp. 844, Z. 5. fgg. NĪLAK. zu MBH. 13, 1591. fgg.: asyāmutpannaḥ putro madīya iti niyamena yā dīyate tasyāṁ ca yo jātaḥ sa putrikāpūrvaputraḥ; gaṇapūrvā grāmaṇyaḥ (vgl. oben u. gaṇapūrva); strīpūrvāḥ strījitāḥ strīpaṇyopajīvino vā. Z. 9. fg. NĪLAK.: pūrvaṁ sakhā iti sakhipūrvaṁ jīrṇaṁ sakhyam. — 4) b) vgl. WILSON, Sel. Works 1, 285. 303. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 pūrva pūrva, i. e. pura + va (see purā), also pārba, adj., f. vā (bā). 1. Fore, Śāk. d. 37. 2. Former, prior, Böhtl. Ind. Spr. 905. 3. First, Man. 1, 10. 4. Lowest, Man. 8, 120. 5. Eastern, Man. 2, 22. II. adv. vam. 1. Before, Chr. 3, 2; first, Pañc. 51, 18. 2. Formerly, Chr. 16, 20. 3. Immemorially, Man. 9, 87. III. pūrveṇa, instr. adv. To the east, Rām. 2, 70, 11. IV. An ancestor, Pañc. iii. d. 216; Man. 3, 220. V. f. vā, The cast. — Comp. a-, adj. 1. new, Pañc. ii. d. 16; unknown, 68, 13. 2. incomparable. a-dṛṣṭa- (vb. dṛś), I. adj. not seen before, Rām. 5, 54, 3. adya-, adv. till to-day, Rām. 1, 32, 8. an-āmaya-praśna-, adv. after having inquired for a person’s health. anya-, f. vā, a woman previously promised to one and married to another. a-bodha-, adv. without having perceived before, Śāk. d. 99. aham-, adj. desiring to be the first, Rām. 2, 12, 92. tri-abda-, adv. less than three years, Man. 2, 134. dakṣiṇa-, adj., f. vā, south-eastern. pava-, f. a woman formerly married, having belonged formerly to another man, Chr. 6. 8. pūrva-pūrva, I. adj. every preceding one. II. m. pl. ancestors, MBh. 3, 12408. bhūta-, adj. prior; °vam, adv. formerly. a-bhūta-, adj. not having existed before. mṛdu-, adj. mild, friendly. adv. mildly, gently at first, Rām. 2, 1, 8. yathā-pūrvam, adv. 1. as before, Pañc. 36, 18. 2. formerly. 3. in order or succession. sakhi-, adj. more excellent than a friend, MBh. 1, 5142. strī-, one who has been before a wife. smita-, adv. smiling first. — Cf. pūrvedyus. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 pūrva a. being before (sp. & t.), fore, first, eastern, to the east of (abl.); prior, preceding, ancient, previous to, earlier than (abl. or –°, often °– or –° w. pp. in the sense of an adv., e.g. pūrvokta or uktapūrva spoken before or already); accompanied by, following; with, under, according to (–°); w. vayas n. youth; w. āyus n. old age. –m. elder brother, pl. the ancestors or ancients. f. pūrvā (±diś) the east. n. forepart, as adv. in front, before (as prep. w. abl.), first, previously, already, long since; –° accompanied by etc. (cf. adj. –°). pūrva uttara former-latter, n. adv. first-last; adya pūrvam until now, hitherto. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 pūrva pūr-va, a. being in front, fore; fronting, eastern; being to the east of (ab.); preceding; former, earlier; prior to (ab. or -°); ancient, traditional, of the olden time; first (in succession); lowest (fine); previously or first mentioned or named; very commonly -° after a pp. = previously or before (e. g. dṛṣṭa-pūrva, seen before); e vayasi, in youth; -° a. having as the preceding thing = preceded or accompanied by, based on, with: -m, ad. before, beforehand, previously, already; first; formerly, long ago (sts. with pr.); -° (also pūrveṇa), in accordance with, amid, after, with (or when the privative negation precedes = without); m. pl. the ancient, forefathers, ancestors; sg. elder brother; n. fore part; ā, f. east. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 pūrva ka niketane . iti kavikalpadrumaḥ .. (curā°para°-nimantraṇe saka °-nivāse aka°-seṭ .) ṣaṣṭhasvarī . niketanamiha nimantraṇaṁ nivāso vā . ka, pūrbayati dvijān bhoktuṁ gṛhī . pūrbayati tīrtheṣu sādhuḥ . iti durgādāsaḥ .. vargyabānto’yam .. pūrva ka niketane . iti kavikalpadrumaḥ .. (curā°paraṁ0-nimantraṇe saka°-nivāse aka°-seṭ .) ṣaṣṭhasvarī . niketanamiha nimantraṇaṁ nivāso vā . ka, pūrvayati dbijān bhoktuṁ gṛhī . pūrvayati tīrtheṣu sādhuḥ . iti durgādāsaḥ .. antyavānto’yam .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 pūrva nimantraṇe saka° nivāse aka° cu° ubha° seṭ . pūrbayati te apupūrbat ta . oṣṭhyānto’yam . pūrva nivāse aka° nimantraṇe saka° bhvā° pa° seṭa . antyasthānto’yam . pūrvati apūrvīt . pūrva(rva) tri° pūrba (rva)–ac . 1 prathame ādye yasyāṁ diśi yeṣāṁ sūryasya prathamaṁ dṛṣṭiḥ teṣāṁ tasyāṁ 2 diśi strī tadupalakṣite 3 deśe yasya yadapekṣayā prathamaṁ janmādi tasya 4 tādṛśakāle 5 tadupalakṣite ca . tasya digdeśakālavyavasthāvācitve sarvanāmakāryaṁ pūrvasmai ityādi jasi ṅiṅasyostu vā pūrbe pūrbāḥ pūrbasmāt pūrvāt pūrba pūrbasmin . striyāṁ tu na vibhāṣā pūrbasyai ṣūrbasyām ityādi . sarvanāmatvena vṛttimātre’sya puṁvadbhāvaḥ . pūrbasyāṁ sthitaṁ pūrbasthitam . pūrbasyā rūpaṁ pūrbarūpam ityādi . |
पूर्वशारद – pūrvaśārada | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pūrvaśārada “pūrva-śārada” mfn. relating to the first half of the autumn
on Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch pūrvaśārada (von pūrva + śarad) adj. “auf die erste Hälfte des Herbstes bezüglich u.s.w.” P. 1, 1, 72, Vārtt. 12, Sch. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 pūrva(rba)śārada tri° pūrbaṁ śaradaḥ ekadeśisa° . tatra bhavaḥ ṛtvaṇ avayavādṛtoḥ pā° uttaraṣadavṛddhiḥ . śaradaḥ pūrvabhave . |
प्रमुदित – pramudita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pramudita “pra-mudita” mfn. delighted, pleased, glad &c.
mfn. gladsome (said of the autumn) pramudita “pra-mudita” w.r. for “pracudita” (which m.c. for “pra-codita”) pramudita “pra-mudita” n. gladness, gaiety pramudita “pra-mudita” n. N. of one of the 8 Sāṁkhya perfections pramudita “pra-mudita” n. “-pralamba-sunayana” m. N. of a Gandharva prince pramudita “pra-mudita” n. “-vat” mfn. pleased pramudita “pra-mudita” n. “-vadanā” f. N. of a metre pramudita “pra-mudita” n. “-hṛdaya” mfn. delighted in heart Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 pramudita p. p. Delighted, glad, pleased, happy. — Comp. –hṛdaya a. delighted at heart. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch pramudita 1) partic. adj. s. u. mud mit pra. — 2) f. ā Bez. einer der 10 Bhūmi bei den Buddhisten VYĀḌI zu H. 233. — 3) n. N. einer der 8 Vollkommenheiten im Sāṁkhya GAUḌAP. zu SĀṁKHYAK. 51. Vgl. pramoda, pramodamāna, sadāpramudita. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 pramudita a. glad, merry, gay; n. joy, delight. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 pramudita tri° pra + muda–kartari kta . 1 hṛṣṭe 2 harṣayukte amaraḥ . |
प्राकृतज्वर – prākṛtajvara | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899prākṛtajvara “prākṛta-jvara” m. common fever (occurring from affections
of the wind in the rainy season, of the bile in the autumn, and of the phlegm in the spring) Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 prākṛtajvara pu° varṣāśaradvasanteṣu vātādyaiḥ prākṛtaḥ kramāt jvarādhikāre mādhavokte jvarabhede . |
प्रावृडत्यय – prāvṛḍatyaya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899prāvṛḍatyaya “prāvṛḍ-atyaya” m. the time following the rainy season,
autumn Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch prāvṛḍatyaya (prāvṛṣ + a-) m. “Herbst” RĀJAN. im ŚKDR. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 prāvṛḍatyaya pu° 6 ta° . 1 varṣātikrame varṣāpagame ba° va° . 2 śaratkāle rājani° . |
फलम् – phalam | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
phalam [phal-ac] (1) Fruit (fig. also) as of a tree; udeti pūrvaṁ kusumaṁ tataḥ phalaṁ S. 7. 30; R. 4. 33; 1. 49. (2) Crop, produce; kṛṣiphalaṁ Me. 16. (3) A result, fruit, consequence, effect; atyutkaṭaiḥ pāpapuṇyairihaiva phalamaśnute H. 1. 83; phalena jñāsyasi Pt. 1; na navaḥ prabhurāphalodayāt sthirakarmā virarāma karmaṇaḥ R. 8. 22; 1. 33. (4) (Hence) Reward, recompense, meed, retribution (good or bad); phalamasyopahāsasya sadyaḥ prāpsyasi paśya māṁ R. 12. 37. (5) A deed, an act (opp. words); bruvate hi phalena sādhavo na tu kaṁṭhena nijopayogitāṁ N. 2. 48 ‘good men prove their usefulness by deeds, not by words’. (6) Aim, object, purpose; pareṁgitajñānaphalā hi buddhayaḥ Pt. 1. 43; kimapekṣya phalaṁ Ki. 2. 21 ‘with what object in view’; Me. 54. (7) Use, good, profit, advantage; jagatā vā viphalena kiṁ phalaṁ Bv. 2. 61. (8) Profit or interest on capital. (9) Progeny, offspring; R. 14. 39. (10) A kernel (of a fruit). (11) A tablet or board (śāriphala). (12) A blade (of a sword). (13) The point or head of an arrow, dart &c.; barb; Mu. 7. 10. (14) A shield. (15) A testicle. (16) A gift. (17) The result of a calculation (in Math.). (18) Product or quotient. (19) Menstrual discharge. (20) Nutmeg. (21) A ploughshare. (22) Loss, disadvantage. (23) The second term in a rule-of-three sum. (24) Correlative equation. (25) The area of a figure. (26) The three myrobalans (triphalā). (27) A point on a die. — Comp. –adanaḥ = phalāśana q. v. –anubaṁdhaḥ succession or sequence of fruits or results. –anumeya a. to be inferred from the results or consequences; phalānumeyāḥ prāraṁbhāḥ saṁskārāḥ prāktanā iva R. 1. 20. –anusaraṇaṁ (1) rate of profits. –2. following or reaping consequences. –aṁtaḥ a bamboo. –anveṣin a. seeking for reward or recompense (of actions). — apekṣā expectation of the fruits or consequences (of acts), regard to results. –apeta a. useless, unfertile, unproductive. –amlaḥ a kind of sorrel. (–mlaṁ) tamarind. –aśanaḥ a parrot. –asthi n. a cocoa-nut. — ākāṁkṣā expectation of (good) results; see phalāpekṣā. –āgamaḥ 1. production of fruits, load of fruits; bhavaṁti namrāstaravaḥ phalāgamaiḥ S. 5. 12. –2. the fruit season, autumn. –āḍhya a. full of or abounding in fruits. (–ḍhyā) a kind of plantain. –ārāmaḥ a fruit-garden, orchard. — āsakta a. 1. fond of fruits. –2. attached to fruits, fond of getting fruit (of actions done). –āhāraḥ feeding or living on fruits, fruit-meal. –uccayaḥ a collection of fruits. –uttamā 1 a kind of grapes (having no stones). –2. = triphalā. –utpattiḥ f. 1. production of fruit. –2. profit, gain. (–ttiḥ) the mango tree (sometimes written phalotpati in this sense). –udayaḥ 1. appearance of fruit, production of results or consequences, attainment of success or desired object; āphalodayakarmaṇāṁ R. 1. 5; 8. 22. –2. profit, gain. –3. retribution, punishment. –4. happiness, joy. –5. heaven. — udgamaḥ appearance of fruits; S. 5. 12 (v. l.). –uddeśaḥ regard to results; see phalāpekṣā. –upajīvin a. living by cultivating or selling fruits. –upeta a. yielding fruit, fruitful, fertile. –kāmanā desire of fruits or consequences. –kālaḥ fruit-season. –kesaraḥ the cocoanut tree. –kośaḥ –ṣaḥ, –kośakaḥ the scrotum (covering of the testicles). –khaṁḍanaṁ frustration of fruits or results, disappointment. –grahaḥ deriving benefit or advantage. –grahi, grāhin a. (also phalegrahi and phalegrāhin) fruitful, yielding or bearing fruit in season; ślādhyatāṁ kulamupaiti paitṛkaṁ syānmanorathataruḥ phalegrahiḥ Kīr. K. 3. 60; Māl. 9. 39. (–m.) a fruit- tree. –grahiṣṇu a. fruitful. –chadanaṁ a house built of wooden boards. –trayaṁ, –trikaṁ the three myrobalans (triphalā). –da, –dātṛ, –prada a. 1. productive, fruitful, bearing fruit; Ms. 11. 143. –2. bringing in gain or profit. –3. giving a reward, rewarding. (–daḥ) a tree. –nirvṛtti f. final consequence or reward. –nivṛttiḥ f. cessation of consequences. — niṣpattiḥ f. production of fruit. –pariṇatiḥ f. –pariṇāmaḥ, –pākaḥ (phalepākaḥ also) 1. the ripening of fruit. –2. the fulness of consequences. –pākāṁtā, –pākāvasānā an annual plant. –pātanaṁ knocking down or gathering fruit. –pādapaḥ a fruit-tree. –pūraḥ, — pūrakaḥ the common citron tree. –pradānaṁ 1. the giving of fruits. –2. a ceremony at weddings. –prāptiḥ f. attainment of the desired fruit or object. –priyā the Priyangu plant. –vaṁdhyaḥ a tree barren of fruit. — baṁdhin a. forming or developing fruit. –bhāgaḥ a share in any product or profit. –bhāgin –bhāj a. partaking of a reward or profit. –bhūmiḥ f. a place where one receives the reward or recompense of his deeds (i. e. heaven or hell). –bhṛt a. bearing fruit, fruitful. –bhogaḥ 1. enjoyment of consequences. –2. usufruct. –matsyā the aloe plant. –yogaḥ 1. the attainment of fruit or the desired object, Mu. 7. 10. –2. wages, remuneration. –rājan m. a water-melon. –vartulaṁ a watermelon. — vikrayin a. a fruit-seller. –vṛkṣaḥ a fruit-tree. –vṛkṣakaḥ the bread-fruit tree. –śāḍavaḥ the pomegranate tree. –śālin a. 1. bearing fruit, fruitful. –2. sharing in the consequences. –śaiśiraḥ the Badara tree. –śreṣṭhaḥ the mango tree. –saṁstha a. bearing fruit. –saṁpad f. 1. abundance of fruit. –2. success. –sādhanaṁ a means of effecting any desired object, realization of an object. –siddhiḥ f. 1. reaping fruit, attainment or realization of the desired object. –2. a prosperous result. –snehaḥ a walnut tree. –hārī an epithet of Kālī or Durgā. –hīna a. yielding no fruit or profit. –hetu a. acting with a view to results. |
फलागम – phalāgama | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899phalāgama m. “access of fruits”, production of fruit, load of fruit
m. the fruit season, autumn Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch phalāgama (phala + ā-) m. “die Ankunft der Früchte” d. i. “die Zeit der Früchte, der Herbst” Spr. 3887. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 phalāgama m. autumn (arrival of fruits). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 phalāgama phala+āgama, m. advent of fruit, i. e. time when the fruit is ripe, autumn; -āḍhya, a. rich in (= thickly bestrewn with) fruit; -anubandha, m. consequences of (-°). |
मुद् – mud | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899mud cl.10.P. “modayati”, to mix, mingle, blend, unite
mud cl.1.ā. ( ii, 15) “modate” (ep. and m.c. also P. “-ti”; pf. “mumoda” ; “mumude” &c.; aor. “amodiṣṭa” Gr.; Pot. “mudīmahi” ; Prec. “modiṣīṣṭhās” ; fut. “moditā” Gr.; “modiṣyate” ; ind. p. “-modam” , to be merry or glad or happy, rejoice, delight in (instr. or loc.) &c. &c.: Caus., “modayati, -te” (aor. “amumudat”), to gladden, give pleasure, exhilarate Desid, of Caus. “mumodayiṣati” Desid. “mumodiṣate” or “mumudithate” Intens. “momudyate, momudīti, momotti” Gr. mud f. joy, delight, gladness, happiness (also pl.) &c. &c. f. Joy personified (as a daughter of Tuṣṭi) f. intoxication, frenzy f. a species of drug (= “vṛddhi”) f. a woman (?) mud pl. N. of a class of Apsaras Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 mud I. 10 U. (modayati-te) (1) To mix, blend. (2) To cleanse, purify. –II. 1 A. (modate, mudita; desid. mumudiṣate or mumodiṣate) To rejoice, be glad or happy, be joyful or delighted; yakṣye dāsyāmi modiṣya ityajñānavimohitāḥ Bg. 16. 15; Ms. 2. 232, 3. 191; Bk. 15. 97. –Caus. To please, delight, give pleasure, gratify. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch mud 1 modate DHĀTUP. 2, 15. mumude, amodiṣṭa, (anu) mudīmahi ved., modiṣye; aus metrischen Rücksichten bisweilen auch act. “lustig –, fröhlich sein, sich freuen” (vgl. 1. mad, manda): tāsāmadhvaryurāgatau yavo vṛṣṭīva modate ṚV. 2, 5, 6. ŚAT. BR. 3, 6, 1, 10. ṚV. 5, 47, 6. 9, 71, 3. mumoda garbho vṛṣabhaḥ kakudmān 10, 8, 2. yābhiḥ somo modate harṣate ca 30, 5. 85, 42. VS. 3, 41. oṣadhībhirhīdaṁ sarvaṁ modate ŚAT. BR. 9, 4, 1, 7. strībhiḥ saha modamānaḥ 14, 7, 1, 14. ŚĀÑKHY. GṚHY. 1, 22. KAUŚ. 40. modamānastiṣṭhati CHĀND. UP. 6, 11, 1. KAṬHOP. 1, 12. devavaddivi modate M. 2, 232. MBH. 1, 1050. 3, 8044. RĀJA-TAR. 6, 209. BHĀG. P. 3, 14, 50. mādyati modate ‘bhiramate Spr. 635. 3015. 3843. 3997. mumude tatpuraṁ parayā mudā MBH. 1, 6630. 3, 16707. R. GORR. 1, 35, 50. fg. 46, 35. KATHĀS. 27, 131. 29, 174. 36, 135. 45, 114. LA. (II) 88, 4. MĀRK. P. 135, 4. mumudire R. 1, 10, 33. amodiṣṭa BHAṬṬ. 15, 97. modiṣye BHAG. 16, 15. MBH. 1, 5945. 2, 505. vilasadvismayamodamānacittāḥ KATHĀS. 3, 79. vṛṣalyā saha modate M. 3, 191. MBH. 3, 2605. Spr. 2919. putrapautraiśca modasva “erfreue dich an” MĀRK. P. 132, 41. tasminna modāmahe Spr. 5283. modanti MBH. 3, 7000. modet 8042. 5, 28. modasi 12, 11. modati Inschr. in Journ. of the Am. Or. S. 6, 540, Śl. 3. amodan R. 2, 48, 3. mumoda 1, 46, 17. R. GORR. 1, 46, 34. mudita “erfreut, froh” MBH.3,2230. 2234. 3004. 3066.5,6076. 7517. R.1,65,20. R. GORR.1,46,35. RAGH. 12,7. 14,29. VARĀH. BṚH. S.5,44. 98. KATHĀS. 46,211. 60,254. BRAHMA-P. in LA. (II) 54,6. 55,17. Verz. d. Oxf. H. 129,b,19. -mānasa MBH. 1, 5572. PAÑCAR. 3, 11, 21. kośalo nāma muditaḥ sphīto janapado mahān R. 1, 5, 5 (1 GORR.). 2, 53, 11. HARIV. 3060. sarvaiḥ sumuditā guṇaiḥ “sich gar sehr erfreuend an” so v. a. “besitzend” 9951. In comp. mit dem, woran man sich erfreut: svadhṛtivanitāsaṅga- Spr. 2156. jaladaninada- 2281. VARĀH. BṚH. S. 8, 36. 18, 2. vāridhārāpramuditamuditā (urvī) 27, 6. dhvastāśeṣatamaḥpramoda- Spr. 757, v. l. 2526, v. l. — muditā (vgl. pramoditā u. pra caus.) f. “Freude” MATHUREŚA zu AK. ŚKDR. JOGAS.1,33.3,24 (Verz. d. Oxf. H. 230,b,23. 25). PRAB. 68,11. mudita n. Bez. “einer Art von Umarmung” oder “Verschlingung der Geliebten” ŚKDR. nach dem KĀMAŚĀSTRA. mudita fehlerhaft für nudita (so die ed. Bomb.) MBH. 3, 12225. für sūdita (so die ed. Bomb.) 5, 7184. caus. “Jmd erfreuen”: śobhayeyuḥ puravaraṁ modayeyuśca sarvaśaḥ MBH. 12, 2655. modayadhvaṁ raghūttamam BHAṬṬ. 7, 101. anu “in die Freude eines Andern einstimmen” R. 2, 69, 6. muditāmanumodate BHĀG. P. 4, 25, 61. anu stomaṁ mudīmahi “wir stimmen jubelnd ein in” ṚV. 8, 1, 14. “Jmd zujubeln”: taṁ maṇḍūkā anvamodanta NIR. 9, 6. “Jmd seinen Beifall bezeugen, Jmd aufmuntern”: ke cainamanvamodanta ke cainaṁ pratyaṣedhayan MBH. 2, 1787. “sich freuen über Jmd” oder “Etwas” (acc.): yaṁ prajā anvamodanta pitā putrānivaurasān 7, 2224. saṁpadamanunandanti vipadaṁ nānumodanti GAUḌAP. zu SĀṁKHYAK. 48. brāhmaṇāste ‘nvamodanta śivena kuśalena ca MBH. 3, 11535. “sich über Etwas freuen” so v. a. “sich mit Etwas einverstanden erklären, Etwas gutheissen”: vivādāṁścānvamodata 1, 137. vācaṁ tām 1198. sairindhryāḥ sūtaputreṇa saha dāham 4, 800. KATHĀS. 43, 72. BHĀG. P. 1, 19, 19. 3, 19, 37. yūyaṁ tadanumodadhvam – kartuḥ śāsturanujñātustulyaṁ yatpretya tatphalam 4, 21, 25. 7, 14, 6. 8, 6, 24. 7, 41. 9, 23, 37. akhādannanumodaṁśca MBH. 13, 5634. yo ‘numodati hantavyaṁ (hanyantam ed. Bomb.) so ‘pi doṣeṇa lipyate “wer es gut heisst, dass” (ein lebendes Wesen) “getödtet wird”, ebend. BHĀG. P. 2, 7, 53. ye cānvamodaṁstadavācyatāṁ dvijāḥ 4, 2, 20. — caus. “erfreuen”: madhudhārāḥ supārśvaśikharātpatantyaḥ – ilāvṛtamanumodayanti BHĀG. P. 5, 16, 23. anumodita “erfreut”: sāmodairanumoditā mṛgamadairānanditā Verz. d. Oxf. H. 253,a,5. “gewonnen, günstig gestimmt”: evaṁ nidhipatiḥ śrīmāndaivatairanumoditaḥ HARIV. 6277. “Jmdes” (instr. oder im comp. vorangehend) “Zustimmung –, Einwilligung habend”: vibhāvaryāḥ kalāvatyāḥ snigdhadṛṣṭyā- numoditaḥ MĀRK. P. 64, 18. gāndharveṇa vivāhena bahvyo rājarṣikanyakāḥ. śrūyante pariṇītāstāḥ pitṛbhiścānumoditāḥ.. ŚĀK. 71, v. l. KATHĀS. 44, 91. BHĀG. P. 1, 5, 25. 8, 21, 32. vāsudevānumoditaḥ 1, 9, 49. 4, 1, 2. 9, 10, 29. 10, 33, 39. “mit Beifall aufgenommen, mit Freude begrüsst, gutgeheissen”: uccaiḥpramodamanumoditadarśanaḥ Spr. 3686. tvayā caiva naraśreṣṭha tanme prītyānumoditam MBH. 5, 7458. 9, 3034. JOGAS. 2, 34. UTTARARĀMAC. 29, 10. PRAB. 102, 2. 110, 7. abhyanu caus. “Jmd seine Zustimmung geben”: āmantrya prayayau rājā taiścaivābhyanumoditaḥ MBH. 1, 4447. “zu Etwas seine Zustimmung geben”: anyaiśca dānamidamabhyanumodanīyam Inschr. in COLEBR. Misc. Ess. II, 311, 9. abhi s. abhīmodamud. ā s. āmoda; davon adj. āmodita (wohl nicht partic. des caus.) “mit Wohlgeruch erfüllt, wohlriechend gemacht”: tadantare sundare cāmodite puṣpavāyunā PAÑCAR. 1, 10, 41. puṣpāsavāmoditavaktrapaṅkaja ṚT. 5, 5. BHĀG. P. 8, 9, 16. PRAB. 19, 12. = saṁtuṣṭa und abhinandita die Scholien. ud, partic. unmudita “frohlockend” BHĀG. P. 4, 26, 24. saṁpari “weit und breit frohlocken”: hṛṣṭāḥ saṁparimodadhvaṁ devebhyastyajyatāṁ bhayam HARIV. 13758. pra “lustig werden, sich freuen, jubeln”: paśavastatpra modante maho vai no bhaviṣyati AV. 11, 4, 5. tāḥ sarvā devatāḥ prāmodanta māmabhipratyapādīti AIT. BR. 2, 18. MBH. 12, 6393. 13, 3315. 14, 1188. R. 5, 3, 66. KATHĀS. 56, 32. BHĀG. P. 5, 13, 7. pramumude R. GORR. 2, 5, 9. pramumoda R. SCHL. 1, 1, 84. 44, 61 (45, 55 GORR.). uccaiḥpramodam absol. Spr. 3686. janaiḥ pramuditaṁ (impers.) dhārādhare varṣati 1972. pramudita “ausgelassen, erfreut, froh” AK. 3, 2, 52. VS. 19, 11. MBH. 1, 5364. 7648. 7650. R. 1, 1, 87. 90. 9, 39 (38 GORR.). 2, 30, 46. 52, 79. RAGH. 6, 86. KATHĀS. 13, 139. 25, 294. VARĀH. BṚH. S. 5, 45. 8, 9. 18, 2. BHĀG. P. 3, 16, 28. 8, 18, 26. -pika DHŪRTAS. in LA. 69, 9. -hṛdaya GĪT. 5, 15. -manas PAÑCAT. 48, 24. taddarśana- BHĀG. P. 9, 20, 10. PAÑCAT. 238, 22. n. “Lustigkeit, frohe Laune”: vāridhārāpramuditamuditā (urvī) VARĀH. BṚH. S. 27, 6. pramuditavati rāṣṭre KATHĀS. 6, 165. In der Stelle śaravarṣaiḥ – astrapramuditaiḥ ARJ. 10, 39 liest die ed. Calc. u. Bomb. des MBH. 3, 12235 pracuditaiḥ(!) st. pramu-. Vgl. pramud, pramuditā, pramoda, pramodana, pramodamāna. — caus. “erfreuen”: yadi hi strī na roceta pumāṁsaṁ na pramodayet M. 3, 61 (= MBH. 13, 2487). MBH. 3, 10077. HARIV. 14744. pramodamānā und pramoditā f. Bez. “zweier der acht Vollkommenheiten” (siddhi) “im” Sāṁkhya TATTVAS. 41. Vgl. pramodaka, pramodana, pramodita, pramodin. anupra caus. “Jmd” (acc.) “seine Einwilligung, die Erlaubniss geben”: ādvāramanugaccheccāgaccheccānupramoditaḥ MĀRK. P. 31, 59. saṁpra s. saṁpramoda. prati “entgegenjubeln, zujauchzen, mit Freude auf Jmd” oder “Etwas zugehen” oder “Etwas entgegennehmen”: pratīdaṁ viśvaṁ modate ṚV. 5, 83, 9. 10, 97, 3. ghṛtāni prati modase 118, 2. VS. 11, 47. 20, 46. viśvā bhūtāni pratimodamānaḥ TBR. 3, 1, 2, 10 in Z. f. d. K. d. M. 7, 273. 3, 1, 1, 2 ebend. 266. taṁ prajāḥ pratimodantyaḥ sarvāḥ pratyudgatāstadā MBH. 1, 6781. mit gen.: tasyaiva loke pratimodatīha yo yasyānuṣaktaḥ MAITRJUP. 4, 6. — caus. “erheitern, lustig machen”: pramodayiṣyāmahe ŚAT. BR. 3, 2, 4, 6. — desid. vom caus. “erheitern wollen”: pramumodayiṣati ŚAT. BR. 3, 3, 4, 18. sam s. saṁmoda fgg. mud (= 1. mud) f. 1) “Lust, Fröhlichkeit, Freude” AK. 1, 1, 4, 2. H. 312. 316. HALĀY. 1, 123. ṚV. 1, 145, 4. yuṣmākaṁ smā rathāṁ anu mude dadhe 5, 53, 5. 8, 39, 7. yatrānandāśca modāśca mudaḥ pramuda āsate 9, 113, 11. ŚAT. BR. 9, 4, 1, 7. 14, 7, 1, 11. apsaraso mudo nāma VS. 18, 38. parāṁ mudamabhigamya MBH. 1, 1188. mudaṁ paramikāṁ lebhe 4858. 3, 1876. 3006. mudaṁ paramikāṁ prāptāḥ 1, 7602. 12, 10449. parāṁ mudamavāpa 3, 2807. piturmudaṁ tena tatāna RAGH. 3, 25. viṣāde kartavye vidadhati jaḍāḥ pratyuta mudam (tasmin) Spr. 193. mudaṁ viṣādaḥ – hanti 2217. VARĀH. BṚH. S. 89, 10. tau jagmatuḥ parayā mudā MBH. 1, 7655. R. 1, 4, 22. Spr. 4729. VARĀH. BṚH. S. 88, 36. MĀRK. P. 116, 43. liṅgairmudaḥ RAGH. 7, 27. sa śrīpārśvo mude ‘stu vaḥ ŚATR. 1, 4. KIR. 5, 25. Spr. 2579. teṣāṁ na bhinnā mudaḥ (v. l. mudā) 2526. kasya na hṛdaye mudaḥ padaṁ dadhati 3786. dviparaṇamudā GĪT. 11, 34. krīḍāmudo yātanāḥ 9, 10. madamudāmuditam “der Liebesgenüsse Anfang” VARĀH. BṚH. S. 77, 37. mudbhāj 18, 6. Personificirt ist die Mud eine Tochter der Tuṣṭi BHĀG. P. 4, 1, 50. — 2) “ein best. Heilkraut”, = vṛddhi RĀJAN. im ŚKDR. — 3) “Weib” ŚABDĀRTHAK. bei WILS.; beruht vielleicht auf Missverständniss, da strī oder striyām einfach das Geschlecht des Wortes bezeichnen kann. mud 3 modayati “mischen” (saṁsarge) DHĀTUP. 33, 66. modayati saktūnghṛtena MĀDHAVA bei WEST. modayati ghṛtenānnaṁ lokaḥ DURGĀD. im ŚKDR. mud 1 mudita m. Bez. “einer Art von Dienern” R. 7, 37, 18. pra caus. SĀH. D. 309, 21. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 mud 1. mud, i. 1, Ātm. (in epic poetry also Par., Rām. 1, 46, 17), To be delighted, to rejoice, Man. 2, 232. Ptcple. of the pf. pass. mudita, Delighted, Pañc. i. d. 458; Chr. 14, 24. n. Pleasure. Caus. To exhilarate (also Ātm.), Bhaṭṭ. 7, 171. — With the prep. anu anu, 1. To approve, to permit, MBh. 2, 1787. 2. To rejoice, MBh. 3, 11535. Caus. To celebrate, Chr. 55, 3. anumodita, Agreed, Utt. Rāmac. 38, 18. — With abhyanu abhi-anu, To dismiss, MBh. 1, 4447. — With pra pra, To be delighted, Rām. 1, 1, 84. pramudita, Pleased, happy, Pañc. 238, 23. Caus. To exhilarate, Man. 3, 61. pramodita, Happy. m. A name of Kuvera. — With prati prati, To expect with delight, MBh. 1, 6781. mud 2. mud, i. 10, Par. To mix. mud 3. 1. mud, f. 1. Pleasure, joy, Pañc. 159, 20; Kir. 5, 25. 2. Intoxication. 3. A wife. — Comp. krīḍā-, f. the pleasure of love, Gīt. 9, 10. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 mud modate1 v (modati), pp. mudita (q.v.) be glad or merry, rejoice at, have pleasure in (loc. or instr.). C. modayati (-te) gladden. — anu rejoice after, with, or at (acc. of pers. & th.); agree to, approve of, applaud, permit. C. gladden; approve of etc. = S. pra become or be joyful, exult. C. gladden. prati meet or welcome with joy, rejoice at (acc., r. gen.). C. delight, exhilarate. — Cf. pramudita. mud [2] f. joy, delight. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 mud MUD, I.Ā. (P. metr.) moda (V., C.), be merry or glad, rejoice, delight in (in., lc.): pp. mudita, joyful, glad, rejoicing in (in., -°); cs. P. modaya, gladden. anu, rejoice with (ac.); rejoice in or at (ac.); encourage (any one); approve, sanction; permit any one (ac.) to (d. of vbl. N.); cs. gladden; receive with approval: pp. anu-modita, delighted; won over, rendered favourable; having the sanction of (in., -°); received with approval, joyfully welcomed. ā, be fragrant; cs. pp. āmodita, rendered fragrant with (-°). pra, grow merry, rejoice, exult: pp. exultant, delighted, joyful; exuberant, gorgeous (autumn); cs. gladden. prati, exult at, receive joyfully (ac.); cs. Ā. gladden, exhilarate. mud mud, f. joy, delight, gladness (sts. pl.). |
मेघः – meghaḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
meghaḥ [mehati varṣati jalaṁ, mih-ghañ kutvam] (1) A cloud; kurvannaṁjanamecakā iva diśo meghaḥ samuttiṣṭhate Mk. 5. 23, 2, 3 &c. (2) A mass, multitude. (3) N. of one of the six Rāgas (in music). (4) A fragrant grass. –ghaṁ Talc. — Comp. –adhvan m., –pathaḥ, –mārgaḥ ‘the path of clouds’, atmosphere. –aṁtaḥ the autumn. –ariḥ the wind. –asthi n. hail. –ākhyaṁ talc. –āgamaḥ the approach of rains, the rainy season. –āṭopaḥ a dense or thick cloud. –āḍaṁbaraḥ thunder. –ānaṁdā a kind of crane. –ānaṁdin m. a peacock. –ālokaḥ the appearance or sight of clouds; meghāloke bhavati sukhinopyanyathāvṛtti cetaḥ Me. 3. –āspadaṁ the sky, atmosphere. –udakaṁ rain. –udayaḥ the rising of clouds. –kaphaḥ hail. –kālaḥ the rains, rainy season. –garjanaṁ, –garjanā thunder. –ciṁtakaḥ the Chātaka bird. –jaḥ a large pearl. –jālaṁ 1. a dense mass of clouds. –2. talc. –javikaḥ, –jīvanaḥ the Chātaka bird. –jyotis m. n. lightning. –ḍaṁbaraḥ thunder. –dīpaḥ lightning. –dūtaṁ N. of a celebrated poem by Kālidāsa. –dvāraṁ the sky, atmosphere. –nādaḥ 1. the roar of clouds, thunder. –2. an epithet of Varuṇa. –3. N. of Indrajit, son of Rāvaṇa. –4. the Palāśa tree. -anulāsin, – anulāsakaḥ a peacock. -jit m. an epithet of Lakṣmaṇa. –nāman m. a kind of grass. –nirghoṣaḥ thunder. –paṁktiḥ, –mālā –rāji f. a line of clouds; prathamaṁ megharājiḥ paścādvidyullatā V. 2. –puṣpaṁ 1. water. –2. hail. –3. river-water. –prasavaḥ water. –bhūtiḥ a thunderbolt. –maṁḍalaṁ the firmament, sky. –māla, –mālin a. cloudcapt. –yoniḥ fog, smoke. –ravaḥ thunder. –rāvaḥ a kind of waterbird. –rekhā, –lekhā a line of clouds. –varṇā the Indigo plant. –vartman n. the atmosphere. –vahniḥ lightning. –vāhataḥ (1) an epithet of Indra; śrayati sma meghamiva meghavāhataḥ Śi. 13. 18. –2. an epithet of Śiva. –visphūrjitaṁ 1. thunder, rumbling of clouds. –2. N. of a metre; see App. 1. –veśman n. the atmosphere. –sāraḥ a kind of camphor. –suhṛd m. a peacock. –stanitaṁ thunder. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 meghaḥ puṁ, (mehatīti . mih + ac . nyaṅkvādīnāñca . 7 . 3 . 53 . iti kutvam .) mustakaḥ . rākṣasaḥ . iti śabdaratnāvalī .. svanāmakhyātadravyapadārthaḥ . mehati siñcati yaḥ . tatparyāyaḥ . abbhram 2 vārivāhaḥ 3 stanayitnuḥ 4 valāhakaḥ 5 dhārādharaḥ 6 jaladharaḥ 7 taḍitvān 8 vāridaḥ 9 ambubhṛt 10 ghanaḥ 11 jīmūtaḥ 12 mudiraḥ 13 jalamuk 14 dhūmayoniḥ 15 . ityamaraḥ . 1 . 3 . 7 .. abhram 16 payodharaḥ 17 ambhodharaḥ 18 vyomadhūmaḥ 19 ghanāghanaḥ 20 vāyudāruḥ 21 nabhaścaraḥ 22 kandharaḥ 23 kandhaḥ 24 nīradaḥ 25 gaganadhvajaḥ 26 vārimuk 27 vārmuk 28 vanamuk 29 abdaḥ 30 parjanyaḥ 31 nabhogajaḥ 32 madayitnuḥ 33 kadaḥ 34 kandaḥ 35 gaveḍuḥ 36 gadāmaraḥ 37 khatamālaḥ 38 vātarathaḥ 39 śvetanīlaḥ 40 nāgaḥ 41 jalakaraṅkaḥ 42 pecakaḥ 43 bhekaḥ 44 darduraḥ 45 . iti śabdaratnāvalī .. ambudaḥ 46 toyadaḥ 47 ambuvāhaḥ 48 . iti ratnamālā .. pāthodaḥ 49 gadāmbaraḥ 50 gāḍavaḥ 51 vārimasiḥ 52 . iti trikāṇḍaśeṣaḥ .. tadvaidikaparyāyāḥ . adriḥ 1 grāvā 2 gotraḥ 3 balaḥ 4 aśnaḥ 5 purubhojāḥ 6 valiśānaḥ 7 aśmā 8 parvataḥ 9 giriḥ 10 vrajaḥ 11 caruḥ 12 varāhaḥ 13 śambaraḥ 14 rauhiṇaḥ 15 raivataḥ 16 phaligaḥ 17 uparaḥ 18 upalaḥ 19 camamaḥ 20 ahiḥ 21 abhram 22 valāhakaḥ 23 mevaḥ 24 dṛtiḥ 25 odanaḥ 26 vṛṣandhiḥ 27 vṛtraḥ 28 asuraḥ 29 kośaḥ 30 . iti triṁśanmeghanāmāni . iti vedanighaṇṭau . 1 . 10 .. (yathā, uttararāmacarite . 2 . meghamāleva yaścāyamārādapi vibhāvyate ..) meghanāyakā yathā — triyute śākavarṣe tu caturbhiḥ śodhite kramāt . āvartaṁ viddhi sambartaṁ puṣkaraṁ droṇamambudam .. eṣāṁ phalāni . āvarto nirjalo meghaḥ sambartaśca bahūdakaḥ . puṣkaro duṣkarajalo droṇaḥ śasyaprapūrakaḥ .. iti jyotistattvam .. * .. tretāyuge tasyotpattiryathā — apāṁ siddhe pratigate tadā meghāmbunā tu vai . medhebhyastanayitnubhyaḥ pravṛttaṁ vṛṣṭisarjanam .. sakṛdeva tayā vṛṣṭyā saṁpṛkte pṛthivītale . prādurāsaṁstadā tāsāṁ vṛkṣā vai gṛhasaṅgitāḥ .. sarvapratyupabhogastu tāsāṁ tebhyaḥ prajāyate . vartayiṣyanti te svasthāstretāyugamukhe prajāḥ .. iti kaurme 26 adhyāyaḥ .. * .. pralayakālīnameghā yathā — tato gajakulonnādāstanitaiḥ samalaṅkṛtāḥ . uttiṣṭhanti sadā vyomni ghorāḥ sambartakā ghanāḥ .. kecinnīlotpalaśyāmāḥ kecit kusumasannibhāḥ . dhūmravaṁrṇāstathā kecittathā pītāḥ payodharāḥ .. kecidraktābhravarṇāśca sthūlāḥ kṣāranibhāstathā . śaṅkhakundanibhāścānye jātyāñjananibhāḥ pare .. manaḥśilānibhāstvanye kapotasadṛśāḥ pare . kecidrudrākṣavarṇābhāstathānye kṣīrasannibhāḥ .. tathā karvūravarṇābhā bhinnāñjananibhāstathā . indragopanibhāḥ kecit haritālanibhāstathā .. kākāṇḍakanibhāḥ keciduttiṣṭhanti ghanā divi . kecit parvatasaṅkāśāḥ kecidgajakulopamāḥ .. kūṭāgāranibhāścānye kecinmīnakulodvahāḥ . bahurūpā ghorarūpā ghorasvaraninādinaḥ . tadā jaladharāḥ sarve pūrayanti nabhasthalam .. tataste jaladā ghorā vāriṇā bhāskarātmajāḥ . saptadhā saṁvṛtātmānastamagniṁ śamayantyuta .. tataste jaladā varṣaṁ varṣantīha mahaughavat . sughoramaśivaṁ sarbaṁ nāśayanti ca pāvakam .. pravṛttena tadātyarthamambhasā pūryate kila . adbhistejo’ṁśabhūtatvāttadāgniṁ praviśatyapi .. naṣṭe cāgnau varṣaśataiḥ payodā jalasambhavāḥ . plāvayanto’tha bhuvanaṁ mahājalaparisravaiḥ .. dhārābhiḥ pūrayantīdaṁ codyamānāḥ svayambhuvā . udyantaṁ salilaughaiśca velā iva mahodadheḥ .. sādridbīpā tathā pṛthvī jalaiḥ saṁchādyate śanaiḥ . ādityaraśmibhiḥ pītaṁ jalamabhreṣu tiṣṭhati .. punaḥ patati tadbhūmau pūryante tena cārṇavāḥ .. iti kaurme upavibhāge 42 adhyāyaḥ .. * .. meghasya utpattiryathā — tejo ha sarvabhūtebhya ādatte raśmibhirjalam . samudrāttvagbhasāṁ yogādraśmayaḥ pravahantyapaḥ .. tato’yanavaśāt kāle parivṛtto divākaraḥ . niyacchati payo meghe śuklāśuklairgabhastibhiḥ .. abhrasthāḥ prapatantyāpo vāyunā samudīritāḥ . sarvabhūtahitārthāya vāyubhūtāḥ samantataḥ .. tato varṣati so’mbhāṁsi sarvabhūtavivṛddhaye . vāyavyaṁ stanitañcaiva vidyudagnisamaprabham .. merusānumihetyāto meghatvaṁ vyañjayanti ca . bhramiṣyanti yathā cāpastadantaṁ kavayo viduḥ .. api ca . meghānāṁ punarutpattau trividhā yonirucyate . agnijā brahmajāścaiva pakṣajāśca pṛthagvidhāḥ . tridhā tridhāyanātteṣāṁ vakṣyāmi vittasambhavam .. āgneyāḥ svannajāḥ proktāsteṣāṁ dhūmaḥ pravartanam . jātā durdinavātādye saguṇāste vyavasthitāḥ .. mahiṣāśca varāhāśca mattamātaṅgarūpiṇaḥ . bhūtvā dharaṇimabhyetya ramante vicaranti ca .. jīmūtā nāma te meghā ye tebhyo jīvasambhavāḥ . vidyudguṇavihīnāśca jaladhārāvalambinaḥ .. mṛdusekā mahākāyā āvahasya ca sānugāḥ . krośamātrācca varṣanti krośārdhādapi vā punaḥ . parvatāgranitambeṣu varṣanti vipineṣu ca .. balākā gardabhāścaiva balākāgarbhadhāriṇaḥ . brahmajā nāma te meghā brahmaniśvāsasaṁbhavāḥ .. dbitīyaṁ pravahaṁ vāyuṁ meghāste tu samāśritāḥ . ito yojanamātrāśca sārdhārdhāt vikṛtādapi . vṛṣṭisargāddivasteṣāṁ dhārāsārāḥ prakīrtitāḥ .. śakreṇa pakṣā yacchinnāḥ parvatānāṁ mahaujasām . kāmagānāṁ pravṛttānāṁ prajānāṁ śivamicchatā . puṣkarāvartakāstane karaṇeneha viśrutāḥ .. nānārūpadharāścaiva mahāghorasvanāśca te . kalpāntavṛṣṭeḥ sraṣṭāraḥ sambartāgnerniyāmakāḥ . varṣanti te yugānteṣu tṛtīyāste prakīrtitāḥ .. anekarūpasaṁsthānāḥ pūrayanto mahīṁ jalaiḥ . vāyuṁ parivahante syurāśritāḥ kalpasādhakāḥ .. yo’nyasyāṇḍasya bhinnasya prākṛtaprabhavastadā .. yasmādbrahmā samutpannaścaturvaktraḥ svayambhuvaḥ . tasyaivāṇḍasya pālā hi sarve meghāḥ prakīrtitāḥ .. teṣāmadhyāyanaṁ dhūmaḥ sarveṣāmaviśeṣataḥ . teṣāṁ śreṣṭhastu parjanyaścatvāraścaiva diggajāḥ .. gajānāṁ parvatānāñca meghānāṁ bhogibhiḥ saha . kulamekaṁ pṛthagbhūtaṁ yonistvekā jalaṁ smṛtam .. parjanyo diggajāścaiva hemante śītasaṁbhavām . tuṣāravṛṣṭiṁ varṣanti himaśasyavivṛddhaye .. iti brahmāṇḍe 58 adhyāyaḥ .. * .. ṣaḍrāgāntargatarāgaviśeṣaḥ . yathā — bhairavo’tha vasantaśca naṭo nārāyaṇastathā . śrīrāgo megharāgaśca ṣaḍete puruṣāhvayāḥ .. tasya rāgiṇyo yathā — lalitā mālasī gauḍī nāṭī devakirī tathā . megharāgasya rāgiṇyo bhavantīmāḥ sumadhyamāḥ .. ayaṁ hanūmanmate ṣaṣṭharāgo brahmaṇo mastakāt nirgataḥ . ākāśājjāta iti ca vadanti . asya jātiḥ auḍavaḥ . arthāt dha na ṣa ṛ ga iti pañcasvaramilitaḥ . asya gṛhaṁ dhaivatasvaraḥ . gharṣartau rātriśeṣe gānasamayaḥ . asyākāraḥ . sundarapuruṣaḥ . śyāmavarṇaḥ . uṣṇīṣavadvaddhakeśaḥ . śāṇitakhaḍ gahastaḥ . hanūmanmate asya pañcarāgiṇyo yathā . ṭaṅkā 1 mallārī 2 gurjarī 3 bhūpālī 4 deśakārī ca 5 . asyāṣṭaputtrā yathā . jālandharaḥ 1 sāraḥ 2 naṭanārāyaṇaḥ 3 śaṅkarābharaṇaḥ 4 kalyāṇaḥ 5 gajadharaḥ 6 gāndhāraḥ 7 sahānā 8 .. kalānāthamate . asya rāgiṇyaḥ ṣaṭ yathā . vaṅgālī 1 madhurā 2 kāmodā 3 dhanāśrīḥ 4 tīrthakī 5 devālī 6 . etanmate’pi aṣṭau puttrāḥ kintu naṭanārāyaṇaśaṅkarābharaṇakalyāṇasthāne kedārāmārujalabharatā jñeyāḥ .. someśvaramate asya ṣaḍrāgiṇyo yathā . mallārī 1 sauraṭī 2 sāverī 3 kauśikī 4 gāndhārī 5 haraśṛṅgārī 6 . etanmate’pi puttrāḥ pūrbavat . rāgiṇīsahitasyaitadrāgasya varṣartau gānasamayaḥ .. bharatamate tasya pañca rāgiṇyo yathā . mallāraḥ 1 mūlatānī 2 deśī 3 ratiballabhā 4 kāverī 5 . tanamte aṣṭau puttrā yathā . kalāyaraḥ 1 vāgeśvarī 2 sahānā 3 purīyā 4 kānarā 5 tilakaḥ 6 stambhaḥ 7 śaṅkarābharaṇaḥ 8 . tanmate aṣṭaputtrāṇāṁ bhāryā yathā . karaṇāṭī 1 kādavī 2 kadamanāṭaḥ 3 pāhārī 4 māṁjhaḥ 5 parajaḥ 6 naṭamañjarī 7 śuddhanaṭaḥ 8 . iti saṅgītaśāstram .. |
मेघान्त – meghānta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899meghānta m. “coming at the end of the rainy season”, autumn
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch meghānta (megha + anta) m. “der Herbst” (śarad) RĀJAN. im ŚKDR. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 meghānta pu° meghānāmanto yatra . śaratkāle rājani° meghātyayādayo’pyatra . |
रजस् – rajas | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899rajas n. “coloured or dim space”, the sphere of vapour or mist, region of
clouds, atmosphere, air, firmament (in Veda one of the divisions of the world and distinguished from “div” or “svar”, “the sphere of light”, and “rocanā divaḥ”, “the ethereal spaces”, which are beyond the “rajas”, as ether is beyond the air; often “rajas”, = “the whole expanse of heaven or sky”, divided into a lower and upper stratum, the “rajas uparam” or “pārthivam” and the “rajas uttamam” or “paramam” or “divyam”; hence du. “rajasī”, “the lower and higher atmospheres”; sometimes also three and pl. “rajāṁsi”, “the skies”) n. vapour, mist, clouds, gloom, dimness, darkness n. impurity, dirt, dust, any small particle of matter &c. &c. (cf. “go- r-“) n. the dust or pollen of flowers n. cultivated or ploughed land (as “dusty” or “dirty”), arable land, fields n. the impurity i.e. the menstrual discharge of a woman &c. n. the “darkening” quality, passion, emotion, affection &c. rajas n. (in phil.) the second of the three Guṇas or qualities (the other two being “sattva”, goodness, and “tamas”, darkness; cf. 85; “rajas” is sometimes identified with “tejas” q.v.; it is said to predominate in air, and to be active, urgent, and variable) &c. n. “light” or “day” or “world” or “water” n. a kind of plant (= “parpaṭa”) n. tin n. autumn n. sperm n. safflower rajas m. N. of a ṛiṣi (son of Vasiṣṭha) ‘riqis’.] Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 rajas n. [raṁjṁ-asun nalopaḥ] (1) Dust, powder, dirt; dhanyāstadaṁgarajasāṁ malinībhavaṁti S. 7. 17; ātmoddhatairapi rajobhiralaṁghanīyāḥ 1. 8; R. 1. 42; 6. 33. (2) The dust or pollen of flowers; bhūyātkuśeśayarajomṛdureṇurasyāḥ (paṁthāḥ) S. 4. 10; Me. 33, 65. (3) A mote in a sun-beam, any small particle (of matter); cf. Ms. 8. 132 and Y. 1. 362. (4) A ploughed or cultivated land, arable field. (5) Gloom, darkness. (6) Foulness, passion, emotion, moral or mental darkness; apathe padamarpayaṁti hi śrutavaṁto’pi rajonimīlitāḥ R. 9. 74. (7) The second of the three Guṇas or constituent qualities of all material substances (the other two being sattva and tamas; rajas is supposed to be the cause of the great act ivity seen in creatures; it predominates in men, as Sattva and Tamas predominate in gods and demons); aṁtargatamapāstaṁ me rajasopi paraṁ tamaḥ Ku. 6. 60; Bg. 6. 27; rajojuṣe janmani K.; Māl. 1. 20. (8) Menstrual discharge, menses; Ms. 4. 41; 5. 66. (9) Safflower. (10) Tin. (11) Ved. Air, atmosphere. (12) A division of the world. (13) Vapour. (14) Cloud or rain-water. — Comp. –guṇaḥ see (7) above. –tamaska a. being under the influence of both rajas and tamas. –tokaḥ –kaṁ, –putraḥ 1. greediness, avarice. –2. ‘the child of passion’, a term applied to a person to show that he is quite insignificant. –darśanaṁ the first appearance of the menstrual excretion, first menstrual flow. –nimīlita a. blinded by passion; R. 9. 74. –paṭalaṁ a coating of dust. –baṁdhaḥ suppression of menstruation. –rasaḥ –valaṁ darkness. –śuddhiḥ f. pure condition of the menses. –haraḥ ‘dirt- remover’. a washerman. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch rajas (von raj = 5. arj wie arjuna und rajata) 1) n. UṆĀDIS. 4, 216. P. 6, 4, 24, Vārtt. 5. VOP. 26, 68. a) “Dunstkreis, Luftkreis”, sofern darin “Nebel, Wolken” u. a. sich bewegen; pl. “die Lüfte”; jenseits ist “der Lichtraum des Himmels” (rocanā divaḥ), wie greek jenseits des greek. ṚV. 1, 56, 5. divo raja uparamastabhāyaḥ 62, 5. yatsravantīḥ śyeno na bhīto ataro rajāṁsi 32, 14. na te vivyaṅmahimānaṁ rajāṁsi 7, 21, 6. ātmā te vāto raja ā navīnot 87, 2. rajaḥ sūryo na raśmibhiḥ (āpṛṇakti) 1, 84, 1. aptya 124, 5. ayaṁ diva iyarti viśvamā rajaḥ 9, 68, 9. 7, 66, 15. yo vāṁ rajāṁsyaśvinā ratho viyāti rodasī 8, 62, 13. kva svidasya rajaso mahasparaṁ kvāvaraṁ maruto yasminnāyaya 1, 168, 6. 187, 4. rajaso vimānaṁ ratham 2, 40, 3. ya īṁ rājānāvṛtuthā vidadhadrajaso (eher abl. als gen., wie SĀY. erklärt) mitro varuṇaściketat 6, 62, 9. yābhyāṁ rajo yupitamantarikṣe AV. 4, 25, 2. yo antarikṣe rajaso vimānaḥ ṚV. 10, 121, 5. akṛṇutamantarikṣaṁ varīyo ‘prathataṁ jīvase no rajāṁsi 6, 69, 5. asūrte sūrte rajasi niṣatte 10, 82, 4. AV. 7, 25, 1. 41, 1. 10, 3, 9. 13, 2, 8. 43. VS. 13, 44. ṢAḌV. BR. 1, 2. ŚAT. BR. 14, 8, 15, 4. TS. 3, 5, 4, 2. — Im Besondern a) “eines der Weltgebiete”: divo vā pārthivādadhi. maho vā rajasaḥ ṚV. 1, 6, 10. 149, 4. divi kṣayantā rajasaḥ pṛthivyām 7, 64, 1. pārthivam, rajaḥ, divaḥ sadāṁsi VS. 34, 32. divo rajasaḥ pṛthivyāḥ VĀLAKH. 9, 3. yā dhartārā rajaso rocanasyotādityā divyā pārthivasya ṚV. 5, 69, 4. 54, 4. 6, 7, 7. pārthivāni, rajāṁsi 31, 2. pārthivānyuru rajo antarikṣam 61, 11. vīndra yāsi divyāni rocanā vi pārthivāni rajasā 10, 32, 2. 149, 2. AV. 13, 1, 7. 4, 1, 4. — b) “irdischer und himmlischer Dunstkreis”; in manchen der folgenden Stellen kann aber pārthiva als subst. gefasst werden: “Erdenraum”; vgl. die Stellen unter a). ā paprau pārthivaṁ rajo badbadhe rocanā divi ṚV. 1, 81, 5. 90, 7. 9, 72, 8. na tvā vivyāca raja indra pārthivam 8, 77, 5. 1, 154, 1. 6, 49, 3. ye pārthive rajasyā niṣattāḥ 10, 15, 2. āprā rajāṁsi divyāni pārthivā 4, 53, 3. ṛbhavo vājamaruhandivo rajaḥ 1, 110, 6. — g) drei “Dunstkreise”: antarikṣam, trī rajāṁsi, trīṇi rocanā ṚV. 4, 53, 5. je drei rocanā, dyāvaḥ, rajāṁsi 5, 69, 1. AV. 13, 3, 21. tṛtīye rajasi ṚV. 10, 45, 3. 123, 8. 9, 74, 6. AV. 13, 1, 11. sechs ṚV. 1, 164, 6. — d) du. “die untere und die obere Region” (über der Erde) NAIGH. 3, 30. ṚV. 1, 160, 4. vivartayantī rajasī samante 7, 80, 1. ubhe te vidma rajasī 99, 1. mahī apāre rajasī vivevidat 9, 68, 3. ahaśca kṛṣṇamahararjunaṁ ca vi vartete rajasī vedyābhiḥ 6, 9, 1. dūto devānāṁ rajasī samīyase 15, 9. 4, 42, 3. 6. urvī gabhīre rajasī sumeke avaṁśe dhīraḥ śacyā samairat 56, 3. — e) “die obere und untere Grenze des Dunstkreises” (pāra und budhna): (tvametān) ayodhayo rajasa indra pāre ṚV. 1, 33, 7. kṣayantamasya rajasaḥ parāke 7, 100, 5. yo asya pāre rajaso viveṣa 10, 27, 7. dūre pāre rajaso ro canākaram 49, 6. yā sisratū rajasaḥ pāre adhvanaḥ VĀLAKH. 11, 2. apo vṛtvī rajaso budhnamāśayat ṚV. 1, 52, 6. taṁ devā budhne rajasaḥ sudaṁsasaṁ divaspṛthivyoraratiṁ nyerire 2, 2, 3. 4, 1, 11. 17, 14. antau 5, 47, 3. pūrve ardhe 1, 92, 7. 124, 5. — z) rajasaspatiḥ ṚV. 7, 35, 5 nach SĀY. Indra. — b) “Dust, Nebel; Düsterkeit, Dunkel” (vgl. greek); = rātri NAIGH. 1, 7. ā kṛṣṇena rajasā vartamāno niveśayannamṛtaṁ martyaṁ ca ṚV. 1, 35, 2. 4. jāhuṣaṁ sugebhirnaktamūhathū rajobhiḥ “im Dunkel” 116, 20. 6, 62, 6. rathasya bhānuṁ rurucū rajobhiḥ 2. rajastamo mopa gāḥ AV. 8, 2, 1. pārayāmi tvā rajasa uttvā mṛtyorapīparam 9. ketumānudyansahamāno rajāṁsi viśvā āditya pravato vi bhāsi 13, 2, 28. sūryasya cakṣū rajasaityāvṛtam ṚV. 1, 164, 14. sūryo na cakṣū rajaso visarjane 5, 59, 3. purūṇi cinni tatānā rajāṁsi 10, 111, 4. tantuṁ tanvanrajaso bhānumanvihi “vom Dunst zum Licht” 53, 6. dhūmenāgnī rajasā ca madhyamaḥ NIR. 12, 26. — c) “Dunst, Staub” (AK. 2, 8, 2, 66. 3, 4, 3, 22. H. 970. MED. s. 30. fg. HALĀY. 2, 288); “Unreinigkeit, kleine Partikeln irgend eines Stoffes”: kṛṣṇā rajāṁsi patsutaḥ prayāṇe jātavedasaḥ ṚV. 8, 43, 6. yasyāṁ vāto mātariśveyate rajāṁsi kṛṇvan AV. 12, 1, 51. aśva iva rajo dudhuve vi tāṁ janān 57. 10, 1, 32. rajaḥ sparśe medhyam M. 5, 133. 11, 110. pārthivaṁ rajaḥ MBH. 1, 6021. R. 1, 28, 14. 2, 33, 19. praśaśāma mahīrajaḥ 40, 33. 72, 31. 3, 76, 33. 4, 39, 9. rajodhūmākulā diśaḥ SUŚR. 1, 22, 2. 118, 5. rajaḥkaṇa RAGH. 1, 85. VARĀH. BṚH. S. 3, 9. 38. 9, 41. 16, 40. 30, 2. dhūtādhvarajas adj. KATHĀS. 18, 113. 244. PRAB. 77, 9. BHĀG. P. 3, 17, 5. 4, 5, 7. rajobhisturagotkīrṇaiḥ RAGH. 1, 42. 4, 29. 6, 33. 12, 82. ŚĀK. 8. Spr. 2700. 2816. PAÑCAR. 1, 14, 100. ayo- KAUŚ. 8. malayaja- Spr. 3268. “Staubkörnchen”: jalāntaragate bhānau yatsūkṣmaṁ dṛśyate rajaḥ. prathamaṁ tatpramāṇānāṁ trasareṇuṁ pracakṣate.. M. 8, 132. YĀJÑ. 1, 361. VARĀH. BṚH. S. 58, 1. 2. Ind. St. 8, 436. yaḥ pārthivānyapi kavirvimame rajāṁsi BHĀG. P. 2, 7, 40. 8, 23, 19. Vgl. loha-. — d) “Blüthenstaub” MED. sumano- AK. 2, 4, 1, 17. padmapuṣpa- R. 3, 79, 29. MEGH. 34. 66. ŚĀK. 86. 131. VIKR. 26. MĀLAV. 44. BHĀG. P. 4, 24, 22. ajāta- adj. Spr. 135. — e) “das Staubige” d. i. “das aufgerissene und bebaute Land”: ukṣantyasmai maruto hitā iva purū rajāṁsi payasā mayobhuvaḥ ṚV. 1, 166, 3. ghṛtairgavyūtimukṣataṁ madhvā rajāṁsi 3, 62, 16. pari jrayāṁsi bharate rajāṁsi “sie fährt über die Flächen, die Felder” 10, 75, 7. — f) “die menses” (eig. “Unreinigkeit”) NIR. 4, 19. AK. 2, 6, 1, 21. 3, 4, 30, 233. H. 536. MED. arajovittā kumārī KAUŚ. 37. GṚHYASAṁGR. 2, 31. SUŚR. 1, 30, 16. rasādeva striyā raktaṁ rajaḥsaṁjñaṁ pravartate 43, 16. 44, 18. rajasābhiplutāṁ nārīm M. 4, 41. rajasā samabhiplutām 42. rajasyuparate 5, 66. 108. rajasābhipariplutā MBH. 3, 523. asaṁprāptarajā gaurī prāpte rajasi rohiṇī Spr. 282. 2907. VARĀH. BṚH. S. 74, 9. ajāta- adj. Spr. 135. adṛṣṭa- HALĀY. 2, 329. — g) in der Philosophie “die mittlere der drei Qualitäten” (sattva, rajas oder tejas und tamas), “die den Geist verdüsternde Leidenschaft” (wobei an raj, rañj, rāga angeknüpft wird) AK. 1, 1, 4, 7. 3, 4, 30, 233. MED. MAITRJUP. 5, 2. M. 12, 24. rāgadveṣau rajaḥ smṛtam 26. yattu duḥkhasamāyuktamaprītikaramātmanaḥ. tadrajo ‘pratighaṁ vidyāt 28. tamaso lakṣaṇaṁ kāmo rajasastvartha ucyate. sattvasya lakṣaṇaṁ dharmaḥ 38. kāma eṣa krodha eṣa rajoguṇasamudbhavaḥ 3, 37. SĀṁKHYAK. 13. 54. MADHUS. in Ind. St. 1, 23, 17. SUŚR. 1, 81, 7. 2, 537, 18. VARĀH. BṚH. S. 66, 9. BṚH. 2, 7. WEBER, RĀMAT. UP. 289. 324. BHĀG. P. 3, 8, 13. rajo’dhika “in dem das” Rajas “vorherrscht” VARĀH. BṚH. S. 69, 8. “Leidenschaft” überh. MBH. 3, 1086. śānta- adj. BHAG. 6, 27. rajoviriktamanāḥ śaśāsa RAGH. 14, 85. antargatamapāstaṁ me rajaso ‘pi paraṁ tamaḥ KUMĀRAS. 6, 60. KATHĀS. 20, 128. BHĀG. P. 3, 15, 20. roṣarajobhiḥ (zugleich “Staub”) Spr. 2816. — h) “Zinn” H. ś. 159 (kein Fehler st. raṅga, da dieses im Text sich findet). — i) = jyotis, udaka, loka, ahan NIR. 4, 19. — 2) m. N. pr. eines Sohnes des Vasiṣṭha VP. 83. — Vgl. a-, danta-, nī-, paro-, pāda-, puṣpa-, bhṛṅga-, mahī-, vi-, sa-, rājasa. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 rajas rajas, I. i. e. rañj + as, n. (the original signification was probably ‘Dimness;’ cf. rajani and Goth. riquis). 1. Sky, Chr. 289, 7 = Rigv. i. 50, 7. 2. Dust, Man. 11, 110. 3. The pollen of a flower, Vikr. d. 26. 4. The menses, Man. 4, 41. II. i. e. perhaps ṛj + as (cf. [greek]), n. The quality of passion, Vedāntas. in Chr. 207, 8. — Comp. a-, adj. free from dust, Nal. 24, 42. nīrajas, i. e. nis-, adj. 1. free from dust, Rām. 2, 87, 21 Gorr., 2. free from passion, Rām. 4, 44, 41. parorajas, see s. v. paras. Vi-, I. adj. free from passion, Chr. 16, 17. II. f. a woman who has ceased to menstrnate. sa-, f. a woman during menstruation. — Cf. Goth. riquis. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 rajas n. atmosphere, air, esp. the lower region of clouds and vapours (opp. div or rācana); the sky (conc. also as twofold, rajasī) mist, gloom (i.g.); dust, pollen of flowers, any small particle of matter; foulness, impurity, esp. the menstrual secretion, darkness or soul-darkening passion (ph.). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 rajas raj-as, n. [dimness, region of clouds] 1. V.: sky, air, atmosphere (distinguished from div or svar, region of light, heaven, which is beyond; regarded as consisting of an upper and a lower stratum, hence often du., the lower an upper air: pl. the skies); vapour, mist, gloom; (dark =) ploughed soil, cultivated field (RV., rare); 2. C.: dust; grain of dust; pollen of flowers; menstrual discharge, menses; [quality inflaming or obscuring the mind] passion (one of the three qualities, sattva, rajas, tamas, in phil.). |
वर्षः – varṣaḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
varṣaḥ , –rṣam [vṛṣ bhāve ghañ kartari ac vā] (1) Raining, rain, a shower of rain; vidyutstanitavarṣeṣu Ms. 4. 103; Me. 35. (2) Sprinkling, effusion, throwing down, a shower of anything; surabhi suravimuktaṁ puṣpavarṣaṁ papāta R. 12. 102; so śaravarṣaḥ, śilāvarṣaḥ; lājavarṣaḥ &c. (3) Seminal effusion. (4) A year (usually only n.); iyaṁti varṣāṇi tayā sahogramabhyasyatīva vratamāsidhāraṁ R. 13. 67; na vavarṣa varṣāṇi dbādaśa dakṣaśatākṣaḥ Dk.; varṣabhogyeṇa śāpena Me. 1. (5) A division of the world, a continent; (nine such divisions are usually enumerated: (1) kuru; 2 hiraṇmaya; 3 ramyaka; 4 ilāvṛta; 5 hari; 6 ketumālā; 7 bhadrāśva, 8 kiṁnara; and 9 bhārata); etadūḍhagurubhāra bhārataṁ varṣamadya mama vartate vaśe Śi. 14. 5. (6) India (= bhāratavarṣa). (7) A cloud (only m. according to Hemachandra). — Comp. –aṁśaḥ, –aṁśakaḥ, –aṁgaḥ a month. –aṁbu n. rain-water. –ayutaṁ ten thousand years. –arcis m. the planet Mars. –avasānaṁ the autumn or Śarat season. –āghoṣaḥ a frog. –āmadaḥ a peacock. –upalaḥ hail. –karaḥ a cloud. ( –rī) a cricket. –kośaḥ, –ṣaḥ 1. a month. –2. an astrologer. –giriḥ, –parvataḥ ‘a Varsha mountain’, i. e. one of the mountain- ranges supposed to separate the different divisions of the world from one another; (they are seven: –himavān hemakṭaśca niṣadho merureva ca . caitraḥ karṇī ca śṛṁgī ca saptaite varṣaparvatāḥ). –ja a. (varṣeja also) produced in the rainy season. –dharaḥ 1. a cloud. –2. a eunuch, an attendant on the women’s apartments; M. 4; (varṣadharṣa in the same sense). –pākin m. the hog-plum. –pūgaḥ a series or collection of years. –pratibaṁdhaḥ a drought. –priyaḥ the Chātaka bird. –varaḥ a eunuch, an attendant on the women’s apartments. –vṛddhiḥ f. birth-day. –śataṁ a century, one hundred years. –sahasraṁ a thousand years. |
वर्षावसान – varṣāvasāna | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899varṣāvasāna “varṣā-vasāna” (“varṣāv-“) m. (?) m. the close of the rainy
season, autumn Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch varṣāvasāna m. (!) “Ende der Regenzeit, der Herbst” RĀJAN. im ŚKDR. |
वर्षावसाय – varṣāvasāya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899varṣāvasāya “varṣā-vasāya” m. the close of the rainy season, autumn |
वर्षाशरद् – varṣāśarad | Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891
varṣāśarad f. du. the rainy season and autumn. |
वर्षाशराद् – varṣāśarād | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899varṣāśarād “varṣā-śarād” f. du. the rainy season and autumn (once “-
śaradau”). |
वारिकोश – vārikośa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899vārikośa “vāri-kośa” m. the consecrated water employed at ordeals
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch vārikośa m. = kośavāri “das beim Gottesurtheil angewandte Weihwasser” KATHĀS. 119, 39. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 vārikośa vāri-kośa, m. (= kośa-vāri) consecrated water used in ordeals; -garbha+u-dara, a. (pregnant =) heavy with rain (cloud); -cara, a. aquatic; m. aquatic animal; fish; -ja, m. (produced in the water), shell; n. lotus: -akṣa, a. lotus-eyed; -jāta, (pp.) m. shell; -taraṁga, m. wave; -tas, ad. by water; -taskara, m. stealer of water, esp. of the sun (which draws up water its rays); -da, a. giving water or rain; m. rain-cloud: -āga-ma, m. (arrival of clouds), rainy season, -anta, m. (end of the clouds), autumn; -dha-ra, a. bearing or containing water; m. rain-cloud; -dhānī, f. reservoir of water, water-butt; -dhārā, f. sg. & pl. torrent of water; -dhi, m. receptacle of water, ocean, sea (four or seven seas are spoken of); -nidhi, m. id.; -pa, a. 1. drinking water; 2. guarding water; -patha, m. water-way; sea-faring: -upa-jīvin, a. subsisting by maritime trade; -pūr-vam, ad. previously pouring out water; -bandhana, n. damming up of water; -bin-du, m. drop of water; -mat, a. abounding in water; -maya, a. (ī) consisting of water; peculiar to water; -muc, a. discharging water or rain; m. rain-cloud; -yantra, n. water-wheel; -ra, m. (giving water), cloud; -rāśi, m. volume of water; ocean; -ruha, n. (growing in the water), lotus-flower; -vāraṇa, m. water-elephant (a kind of monster); -vāha, a. bringing water; m. rain-cloud; god of rain: -ka, a. bringing water; -vihāra, m. sporting in the water; -śaya, a. living in the water; -saṁbhava, a. produced in or obtained from water; -stha, a. (situated =) reflected in the water (sun’s disc). |
वारिद – vārida | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899vārida “vāri-da” mfn. giving water or rain
vārida “vāri-da” m. a rain-cloud &c. vārida “vāri-da” m. Cyperus Rotundus &c. (in also n. or “ā”, f.) vārida “vāri-da” n. a sort of perfume (= “vālā” or “bāla”) vārida “vāri-da” n. “-dāgama” m. the rainy season vārida “vāri-da” n. “-dānta” m. “end of the rainy season”, autumn Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch vārida 1) adj. “Wasser gebend” M. 4, 229. “Regen gebend”: garbhāḥ VARĀH. BṚH. S. 21, 12. — 2) m. “Regenwolke” AK. 1, 1, 2, 8. H. 164, Schol. MṚCCH. 86, 20. Spr. 1332. 1840. 2776. 4891. UTTARAR. 93, 6 (120, 14). WILSON, SĀṁKHYAK. S. 64. — 3) m. (wie alle Wörter für “Wolke”; vgl. AK. 2, 4, 5. 25) “Cyperus rotundus Lin.” SUŚR. 2, 224, 16. VARĀH. BṚH. S. 51, 15. — 4) n. = vālā ŚABDAR. im ŚKDR. = bāla “ein best. vegetabilisches Parfum” WILSON nach ders. Aut. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 vārida vāri-da (vb. dā), I. adj. Yielding water. II. m. A cloud, Utt. Rāmac. 120, 14; Rājat. 5, 189. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 vārida a. giving water or rain; m. cloud. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 vārida na° vāri dadāti dā–ka . 1 meghe 2 mustake ca amaraḥ . 3 jaladātari tri° 4 vālāyāṁ strī śabdaca° . |
विषुपद – viṣupada | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899viṣupada “viṣu-pada” n. the autumnal equinox(?) |
विषुवम् – viṣuvam | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
viṣuvam The first point of Aries or Libra into which the sun enters at the vernal or autumnal equinox, the equinoctial point. — Comp. –chāyā the shadow of the gnomon at noon. –dinaṁ the day of the equinox. –rekhā the equinoctial line. –saṁkrāṁtiḥ f. the sun’s equinoctial passage. |
विशाख – viśākha | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899viśākha “vi-śākha” (“vi-“; once “vi-sākha” mf (“ā”) n. branched, forked ;
branchless ; handless ; born under the constellation Viśākhā ; m. a beggar ; a spindle ; a partic. attitude in shooting ; Boerhavia Procumbens ; N. of Skanda ; a manifestation of Skanda (regarded as his son) &c.; N. of a demon dangerous to, children (held to be a manifestation of Skanda) ; of śiva ; of a Devarshi ; of a Dānava ; of a Daśa-pūrvin and other persons &c.; = “viśākha-datta” below ; (“ā”) f. a species of plant (Dūrvā grass ; = “kaṭhillaka” ; (also du. or pl.) the 14th (later 16th) lunar asterism (figured by a decorated arch and containing four or originally two stars under the regency of a dual divinity, Indra and Agni; it is probably to be connected with the quadrangle of stars [characters] Librae; see “nakṣatra”) &c. &c.; N. of a woman ; (“ī”) f. a forked stick ; n. a fork, ramification ; “-ja” m. the orange-tree ; “-datta” m. N. of the author of the Mudrā-rākṣasa (he was the son of Pṛithu and lived probably in the 9th century) 507; “-deva” m. N. of a poet ; of another man ; “- māhātmya” n. N. of wk.; “-yūpa” m. N. of a king ; m. or n. (?) N. of a place ; “-vat” m. N. of a mountain Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch viśākha (2. vi + śākhā) 1) adj. (f. ā) a) “verästet, gegabelt”: vīrudhaḥ AV. 8, 7, 4. yūpa TS. 2, 1, 9, 3. ŚĀÑKH. ŚR. 16, 9, 26. vapāśrapaṇī KĀTY. ŚR. 6, 5, 7. 6, 27. GOBH. 3, 10, 25. — b) “astlos”: pādapa HARIV. 2753. — c) “händelos” HARIV. 2755. — d) “unter dem Sternbilde” Viśākhā “geboren” P. 4, 3, 34. — 2) m. a) “Bettler” H. an. 3, 114 (yācaka). MED. kh. 12 (tarkaka). “Spindel” (d. i. tarku) WILSON nach ŚABDAM. — b) Bez. “einer best. Stellung beim Schiessen” (dhanvināṁ vitastyantareṇa pade saṁsthānam) BHAR. zu AK. 2, 8, 2, 53 nach ŚKDR. — c) “Boerhavia procumbens Roxb.” (punarnavā) RĀJAN. im ŚKDR. — d) Bein. Skanda’s AK. 1, 1, 1, 35. TRIK. 3, 3, 51. H. 209. H. an. MED. HALĀY. 1, 19. MBH. 3, 14634. — e) “eine Manifestation” Skanda’s, “die als sein Sohn aufgefasst wird”, MBH. 1, 2588. 3, 14384. 14532. fg. 9, 2487. fg. 13, 7636. HARIV. 157. 2966. VARĀH. BṚH. S. 46, 11. 48, 26. KATHĀS. 20, 92. 50, 183. fg. VP. 120. BHĀG. P. 6, 6, 14 (st. skandha ist mit der ed. Bomb. skanda zu lesen). Verz. d. Oxf. H. 117,a,34 (?). — f) als “Manifestation” Skanda’s N. “eines den Kindern gefährlichen Dämons” SUŚR.2,387,6. 394,8. ŚĀRÑG. SAṁH.1,7,109. Verz. d. Oxf. H. 307,b,25. — g) Bein. Śiva’s MBH. 13, 1186. skanda- (skandha- ed. Calc.) desgl. 907; vgl. skāndaviśākha P. 7, 3, 21, Schol. — h) N. pr. eines Devarshi MBH. 2, 295. eines Dānava KATHĀS. 47, 18. eines Brahmanen RĀJA-TAR. 1, 204. – SCHIEFNER, Lebensb. 270 (40). — 3) f. ā “eine best. Pflanze” KĀTY. ŚR. 25, 7, 17. = dūrvā Comm. = kaṭhillaka H. an. MED. — b) du. Bez. “des 14ten” (später “des 16ten”) Nakshatra COLEBR. Misc. Ess. II, 338. Journ. of the Am. Or. S. 6, 335. fg. P. 1, 2, 62. AV. 19, 7, 3. TS. 4, 4, 10, 2. TBR. 1, 5, 2, 2. 7. 3, 1, 1, 11. ĀŚV. ŚR. 2, 1, 10. AV. PARIŚ. bei WEBER, Nax. 1, 312. MBH. 3, 16970. R. 4, 33, 44. 5, 73, 56. VARĀH. BṚH. S. 4, 6. pl. MBH. 13, 4262. R. 2, 41, 11. ŚĀK. 35, 21. VARĀH. BṚH. S. 10, 19. 11, 58. 101, 9. sg. vedisch nach P. 1, 2, 62. AK. 1, 1, 2, 23. TRIK. H. 112. H. an. MED. GARGA bei WEBER, Nax. 1, 309. MBH. 6, 95. 13, 3270. R. 6, 86, 43. VARĀH. BṚH. S. 6, 9. 15, 30. 102, 4. 105, 3. MĀRK. P. 33, 12. ŚATR. 14, 6. unbestimmt ob. sg. oder pl. MĀRK. P. 58, 33. im comp. LALIT. ed. Calc. 62, 14. fg. VET. in LA. (III) 13, 11. VARĀH. BṚH. S. 6, 12. 9, 3. 32, 12. 47, 18. 55, 31. saviśākha 98, 1. — b) ein Frauenname BURN. Intr. 24, N. 1. SCHIEFNER, Lebensb. 270 (40). HIOUEN-THSANG 1, 305. — 4) f. ī “eine gabelförmige Stange” KĀTY. ŚR. 13, 3, 13. ŚĀÑKH. ŚR. 17, 1, 15. 10, 9. — 5) n. “Gabel, Verzweigung” KĀTY. ŚR. 8, 5, 38. LĀṬY. 1, 5, 19. 7, 7. 10. Dasselbe Wort vermuthen wir st. viśikha in der Stelle (sūtikāyāḥ) viśākhāntaramabhyajyāt “das Innere der Gabel” d. h. “zwischen den Schenkeln” SUŚR. 1, 368, 12. — Vgl. vaiśākha. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 viśākha 1 I One of the three brothers of Skandadeva. The other two were Śākha and Naigameya. There is a story regarding them in Mahābhārata, Śānti Parva, as follows:– viśākha 2 II A hermit. Mention is made in M.B. Sabhā Parva, Chapter 7, Stanza 19, that this hermit stays in the palace of Indra, glorifying him. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 viśākha I. vi-śākha (cf. śākhā), adj. Branchless. II. m. 1. Kārttikeya. 2. An attitude in shooting, standing with the feet a span apart. 3. A solieitor, a beggar. 4. A spindle. III. f. khā, The sixteenth lunar asterism, Lass. 16, 18. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 viśākha a. branchless or having spreading branches, forked; f. ā sgl. du. pl. N. of a lunar mansion, f. ī a forked pole (also -khikā f.); n. fork, ramification. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 viśākha vi-śākha (AV. also-sākha), branched, forked (V.); branchless (E.); handless (E.); m. (C.) cp. of Skanda; a manifestation of Skanda, regarded as his son; N.; n. fork: ā, f. sg., du., pl. the fourteenth (later sixteenth) lunar asterism; -śākha-ka, a. (ikā) forked; -śākha-datta, m. N. of the author of the Mudrākṣasa (seventh or eighth cent, A. D.); -śākhikā, f. forked pole: -daṇḍa, m. id.; -śākh-ila, m. N. of a merchant; -śātana, a. (ī) destroying; n. cutting off; hewing down, destroying; -śāpa, a. freed from a curse; -śārada, a. experienced, skilled, or proficient in, conversant with (lc., -°; ord. mg.); clever (speech); beautifully autumnal; lacking the gift of speech; bold, impudent; -śāla, a. [= *vi-śāra, extended: śṛ] extensive, spacious, broad, wide; large, great; powerful (army); illustrious (family): -°, full of; m. N. of the father of Takṣaka; N. of various kings; N. of an Asura: ā, f. N. of the town of Ujjayinī; -śāla-tā, f. great extent; -śāla-locanā, f. large-eyed woman; -śāla-varman, m. N.; -śāla-vijaya, m. a kind of military array; -śāla+akṣa, a. (ī) large-eyed; m. ep. of Śiva, sp. as author of a Śāstra. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 viśākha pu° viśiṣṭā śākhā’sya . 1 kārtikeye 2 dhanvināṁ vitastyantarālapādāvasthāne amaraḥ . 3 punarnavāyāṁ rājani° 4 yācake ca medi° . 5 skandāṁśajāte devabhede tannāmaniruktiḥ mā° va° 226 a° uktā yathā vajraprahārāt skandasya sajātaḥ puruṣo’paraḥ . yuvā kāñcanasannāhaḥ śaktidhṛgdivyakuṇḍalaḥ . yadvajraveśanājjāto viśākhastena kīrtitaḥ . 6 skandānujabhrātari agneḥ putraḥ kumārastu śrīmān śaravanālayaḥ . tasya śākho viśākhaśca naigame yaśca pṛṣṭhajaḥ bhā° ā° 66 a° . 7 śive bhā° ā° 17 a° . |
विशारद – viśārada | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899viśārada “vi-śārada” mf (“ā”) n. experienced, skilled or proficient in,
conversant with (loc. or comp.; “-tva” n. &c. mf (“ā”) n. learned, wise mf (“ā”) n. clever (as a speech) mf (“ā”) n. of a clear or serene mind mf (“ā”) n. famous, celebrated mf (“ā”) n. beautifully autumnal mf (“ā”) n. lacking the gift of speech mf (“ā”) n. bold, impudent viśārada “vi-śārada” mf (“ā”) n. = “śreṣṭha” m. Mimusops Elengi mf (“ā”) n. N. of an author and of another person viśārada “vi-śārada” mf (“ā”) n. (“ā”) f. a kind of Alhagi viśārada “vi-śārada” mf (“ā”) n. “-di-man” m. skill, proficiency, conversancy viśārada “vi-śārada” see p.952, col.3. Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 viśārada a. (1) Clever, skilful or proficient in, versed in, conversant with (usually in comp.); madhudānaviśāradāḥ R. 9. 29, 8. 17. (2) Learned, wise. (3) Famous, celebrated. (4) Bold, confident. –daḥ The Bakula tree. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch viśārada (wohl 2. vi + śā-) 1) adj. (f. ā) gaṇa dṛḍhādi zu P. 5, 1, 123. a) “erfahren, kundig, vertraut” AK. 3, 4, 16, 98. H. 341. an. 4, 144. MED. d. 53. HĀR. 224. HALĀY. 2, 178. die Ergänzung im loc.: saṁkhyāne MBH. 3, 2833. rathamārgeṣu 8, 1983. nṛtyeṣu 14, 2643. bhaṅgisūcanavidhau KATHĀS. 15, 148 (viśarada gedr.). im gen.: yuddhānāmaviśāradaḥ MBH. 7, 5540. im comp. vorangehend: sarvaśāstra- M. 7, 63. śrutijāti- YĀJÑ. 3, 115. yuddha- BHAG. 1, 9. mantrabuddhi- MBH. 1, 1597. pratipatti- 8248. 2, 394. 3, 2485. 5, 5970. 13, 6772. R. 1, 2, 1. 53, 8. 2, 43, 18. 74, 18. 80, 1. R. GORR. 2, 6, 15. 4, 9, 45. 51, 18. SUŚR. 1, 122, 12. 256, 3. RAGH. 8, 17. 9, 32. Spr. (II) 265. 1288. (I) 3073. 4413. KATHĀS. 20, 116. 74, 287. RĀJA-TAR. 4, 265. BHĀG. P. 2, 3, 25. 9, 13, 27. lalanānunayāti- 5, 2, 17. ohne Ergänzung MBH. 4, 1032. R. 5, 3, 70. BHĀG. P. 8, 23, 8 (= sarvajña Comm.). buddhiḥ suviśāradā 11, 7, 26. parāpavādena viśāradena “geschickt, gewandt, dem Zwecke entsprechend” 28, 23. stavaiścārthaviśāradaiḥ so v. a. “sinnvoll” MBH. 13, 6413. — b) “dreist, frech” AK. H. an. MED. — c) = śreṣṭha AJAYAPĀLA im ŚKDR. — 2) m. “Mimusops Elengi Lin.” (bakula) RĀJAN. im ŚKDR. AUSH. 48. — 3) f. ā “eine best. Pflanze”, = kṣudradurālabhā RĀJAN. im ŚKDR. — Vgl. vidyā- und vaiśāradya. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 viśārada viśārada, 1. Learned, wise. 2. Skilled, conversant with, Pañc. ii. d. 14; Chr. 5, 5. 3. Famous. 4. Bold, presuming. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 viśārada a. experienced, knowing, wise; clever at, familiar with (loc. or –°). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 viśārada pu° viśālaṁ dadāti dā–ka lasya raḥ . 1 bakulavṛkṣe 2 kṣudradurālabhāyāṁ strī rājani° . 3 paṇḍite pu° 4 pragalbhaṁ tri° amaraḥ 5 śreṣṭhe ca tri° ajayaḥ . |
विश्वशारद – viśvaśārada | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899viśvaśārada “viśva-śārada” (“viśva-“.) mfn. annual (or “lasting a whole
year”) (applied to the disease called Takman as likely to occur every autumn). Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch viśvaśārada adj. “alljährlich” oder “ein ganzes Jahr dauernd” AV. 9, 8, 6. 19, 34, 10. |
शतक – śataka | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śataka mf (“ikā”) n. consisting of a hundred, comprising or amounting to
a hundred mf (“ikā”) n. the hundredth śataka m. N. of Viṣṇu śataka mf (“ikā”) n. (“ikā”) f. an amount of a hundred or of several hundreds (according to the numeral prefixed in comp. e.g. “dvi-śatikāṁ dadāti”. he gives an amount or a sum of 200) śataka mf (“ikā”) n. (“akam”) n. a hundred, a century (construed like “śata”) (esp. in titles of wks. “a cento” or “a collection of 100 stanzas”; cf. “amaru-, nīti-ś-” &c.) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 śataka a. (1) A hundred. (2) Containing a hundred. –kaṁ (1) A century. (2) A collection of one hundred stanzas; as in nīti-, vairāgya-, śṛṁgāra- a collection of one hundred stanzas on Nīti’ &c. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śataka (von śata) 1) adj. (f. śatikā) a) “aus hundert bestehend, hundert umfassend”: saṁgha P. 5, 1, 21, Schol. nidāna Vārtt., Schol. saṁdhyā HARIV. 514. MĀRK. P. 46, 30. — b) “der hundertste”: kalā R. 7, 36, 13. — 2) m. Bein. Viṣṇu’s H. ś. 65. — 3) f. śatikā nach einer kleineren Zahl “ein Betrag von – hundert” P. 5, 4, 1. 2. — 4) n. “ein Hundert”: puṁsām PAÑCAR. 1, 1, 25. fg. 2, 25. śatakaiḥ skandhaiḥ 7, 13. puṣpodyānaiśca śatakaiḥ 17. ratnakumbhaṁ (-kumbha?) śatakam 2, 4, 30. aṣṭa- 108: nāmāṣṭaśatakam MBH. 3, 158. — Vgl. amaru-, dvi-, nīti-, bhāva-, mayūra-, vairāgya-, vyāsa-, śṛṅgāra- u. s. w. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śataka śata + ka, I. adj. Hundred. II. (m.?), n. A century, a collection of a hundred stanzas, Bhartṛ. title. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śataka f. śatikā consisting of hundred or the hundredth; n. a hundred. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śataka śata-ka, a. (ikā) consisting of a hundred; hundredth; n. a hundred, century (construed like sata); -kṛtvas, ad. a hundred times; -koṭi, 1. f. pl. a thousand millions; 2. m. (having a hundred points), Indra’s thunderbolt; (a) -kratu, a. having a hundredfold power or counsel (V.); containing a hundred sacrifices (Br.); m. N. of Indra (C.).: -° with kṣiti-etc., lord of earth, prince, king; -khaṇḍa-maya, a. (ī) consisting of a hundred rays; -gu, a. possessing a hundred cows; -guṇa, a. a hundredfold, increased a hundred times, a hundred times stronger, more valuable or efficacious etc.: -m, ad. a hundred times more than (ab.); -guṇita, pp. increased a hundredfold, a hundred times longer; -guṇi-bhāva, m. hundredfold increase; -guṇi-bhū, be multiplied a hundredfold; -gvin, a. hundredfold (RV.); -ghnī, f. of -han; (a) -cakra, a. hundred-wheeled (RV.1); -tama, a. (ā, ī) hundredth; -traya, n., ī, f. three hundred; -dala, n. lotus flower; -dru -kā, -drū, f. N. of a river (= V. śutudrī), now Sutlej; -dvāra, a. having a hundred exits (hole); -dhara, m. N. of a king; -dhā, ad. a hundredfold; into a hundred parts or pieces: with bhū, be divided into a hundred parts consisting of (g.); (a) -dhāra, a. 1. having a hundred streams; 2. having a hundred points or edges; m. thunderbolt (C.); -dhṛti, m. ep. of Brahman and of Indra; -dhauta, pp. cleansed a hundredfold, perfectly clean; 1. -pattra, n. (°-) a hundred leaves; a hundred vehicles; 2. (a) -pattra, a. having a hundred feathers or leaves (RV.1); m. woodpecker; peacock; n. day-lotus: -yo-ni, m. ep. of Brahman, -āyata+īkṣaṇa, a. having long lotus-like eyes; -patha, a. having a hundred patha, very many-sided; m. T. of a Brāhmaṇa; -brāhmaṇa, n. id.; (a) -pad, a. (-ī; strg. base -pād) hundredfooted; m., -ī, f. centipede; (a) -parvan, a. hundred-jointed; (a) -pavitra, a. purifying a hundredfold (RV.1); -pādaka, m. centipede; -pāla, m. overseer of a hundred (villages, g.); -buddhi, a. hundred-witted; m. N. of a fish; -brāhmaṇa-ghāta-ja, a. (arising from =) equal to the guilt produced by the murder of a hundred Brāhmans; -bhaṅgī-bhū, be varied in a hundred ways; -makha, m. nep. of Indra; (a) -manyan, a. having a hundredfold wrath; m. ep. of Indra (C.): -cāpa, m. n. rainbow; -mayūkha, m. (hundred-rayed) moon; (a) -māna, a. hundredfold (V.); weighing a hundred (Raktikās, comm.; V.); m. gold object weighing a hundred Mānas; m. n. weight (or gift) of a hundred Mānas in gold or silver); -mukha, a. having a hundred openings or entrances; possible in a hundred ways (fall); (a) -yātu, m. N.; -yojaṇa-yāyin, a. travelling a hundred Yojanas; -rātra, m. n. festival of a hundred days; -rudriya, a. belonging or sacred to a hundred Rudras; -ṛcin, m. pl. designation of the composers of Maṇḍ. 1. of the Ṛg-veda; -lakṣa, n. a hundred lacs; -varṣa, a. a hundred years old; lasting a hundred years; -śarkara, n. sg. hundred globules: -tā, f. condition of a –; -śas, ad. in a hundred ways, in hundreds (referring to a nm., ac., or in.); a hundred times; (a) -śākha, a. (ā, ī) having a hundred branches (also fig.); (a) -śārada, a. containing, bestowing etc. a hundred autumns (V.); n. period or age of a hundred years (V.); -śṛṅga, a. hundred-peaked; -saṁkhya, a. numbering a hundred; -sani, a. gaining a hundred; -sahasra, n. sg. pl. a hundred thousand (w. g., app., or -°); -sā, a. winning a hundred (RV.); -sāhasra, a. (ī) amounting to a hundred thousand, hundred thousandfold; -seya, n. hundredfold gain (RV.1); -svin, a. possessing a hundred (RV.1); -han, a. (-ghnī) slaying a hundred (V.): -ghnī, f. kind of deadly weapon; -hali, a. possessing a hundred large ploughs; (a) -hima, a. living a hundred winters (V.); -hradā, f. lightning. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śataka tri° śataṁ parimāṇamasya lan . 1 śatasaṁkhyāyukte . |
शतशारद – śataśārada | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śataśārada “śata-śārada” (“śata-“) mfn. containing or bestowing &c. a
hundred autumns ; n. a period or age of a hundred years ; (“āya”) ind. for a hundred autumns or years Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śataśārada 1) adj. “hundert Herbste zählend, – gebend u.s.w.” AV. 10, 3, 12. havis ṚV. 10, 161, 3 (śatavīrya AV.). ṛtavaḥ TS. 5, 7, 2, 4. — 2) n. “Zeit” –, “Alter von hundert Jahren” ṚV. 7, 101, 6. 10, 161, 2. AV. 1, 35, 1. 8, 2, 2. 5, 21. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śataśārada a. containing or granting a hundred autumns or years; n. such a period. |
शरच्चन्द्र – śaraccandra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaraccandra “śarac-candra” m. the autumnal moon
śaraccandra “śarac-candra” m. “-drāya” Nom. P. “-yate”, to resemble the autumnal moon Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaraccandra (śarad + candra) m. “Herbstmond” ŚĀK. 145. VET. in LA. (III) 1. 16. pariṇata- “Vollmond im Herbst” Spr. 2789. pariṇataśaraccandrikāsu kṣapāsu MEGH. 109. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śaraccandra m. the autumnal moon; -ccandrikā f. the autumnal moon- shine. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śaraccandra śarac-candra, m. autumnal moon (pariṇata-, full –); -candrikā, f. autumn moonlight (pariṇata-, a. f. having autumnal full- moonlight); -chāli, m. autumnal rice (śāli). |
शरच्चन्द्रिका – śaraccandrikā | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaraccandrikā “śarac-candrikā” f. autumnal moonshine (“pariṇata-
candrikāsu kṣapāsu” cf. “pariṇata”) |
शरच्छालि – śaracchāli | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaracchāli “śarac-chāli” (for “-śāli”) m. rice ripening in autumn
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaracchāli (śarad + śāli) m. “im Herbst reifender Reis” RĀJA-TAR. 2, 18. 5, 269. |
शरच्छिखिन् – śaracchikhin | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaracchikhin “śarac-chikhin” (for “-śikhin”) m. a peacock in autumn
(supposed to cease its cries) Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaracchikhin (śarad + śi-) m. “ein Pfau im Herbste”: ist stumm MBH. 12, 4357. |
शरज्ज्योत्स्ना – śarajjyotsnā | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śarajjyotsnā “śaraj-jyotsnā” f. autumnal moonshine
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śarajjyotsnā (śarad + jyo-) f. “herbstlicher Mondschein” Spr. 2960. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śarajjyotsnā f. the autumnal moon-shine. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śarajjyotsnā śaraj-jyotsnā, f. autumnal moonlight. |
शरत्कान्तिमय – śaratkāntimaya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaratkāntimaya “śarat-kānti-maya” mf (“ī”) n. lovely like autumn |
शरत्कामिन् – śaratkāmin | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaratkāmin “śarat-kāmin” m. “desirous of autumn”, a dog
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaratkāmin (śarad + kā-) m. “Hund” ŚABDAR. im ŚKDR. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śaratkāmin pu° śaradi kāmayate kama–ṇini . kukkure śabdara0 |
शरत्काल – śaratkāla | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaratkāla “śarat-kāla” m. the time or season of autumn
śaratkāla “śarat-kāla” m. “-lina” mfn. autumnal Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaratkāla (śarad + kāla) m. “Herbstzeit” RAGH. 12,79. Spr. 2964. Verz. d. Oxf. H. 288,b, No. 688. wohl auch BHĀG. P. 10, 33, 26 herzustellen für śaratkāvya. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śaratkāla m. the autumnal season. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śaratkāla śarat-kāla, m. autumnal season; -padma, n. autumnal lotus; -samaya, m. autumnal season. |
शरत्त्रियामा – śarattriyāmā | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śarattriyāmā “śarat-triyāmā” f. a night in autumn |
शरत्पद्म – śaratpadma | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaratpadma “śarat-padma” n. an autumnal lotus (others “a white lotus”)
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaratpadma (śarad + padma) n. “eine im Herbst erscheinende Lotusblüthe” Spr. 5066. = sitāmbhoja “eine weisse Lotusblüthe” RĀJAN. im ŚKDR. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śaratpadma n. an autumnal lotus-flower. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śaratpadma na° śaradiva śubhraṁ padmam . śvetapadme rājani° . |
शरत्पर्वन् – śaratparvan | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaratparvan “śarat-parvan” n. an autumnal full-moon night (“-vaśasin”
m. the moon in such a night) Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaratparvan n. = śāradī “eine Vollmondsnacht im Herbst” TRIK. 1, 1, 108. -parvaśaśin “Vollmond im Herbst” LA. (III) 88, 18. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śaratparvan n. a full-moon night in autumn. |
शरत्पर्वशशिन् – śaratparvaśaśin | Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891
śaratparvaśaśin m. the full moon in autumn. |
शरत्प्रतीक्षम् – śaratpratīkṣam | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaratpratīkṣam “śarat-pratīkṣam” ind. having expected the autumn |
शरत्प्रावृषिक – śaratprāvṛṣika | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaratprāvṛṣika “śarat-prāvṛṣika” mfn. (with “ṛtū” du.) autumn and the
rainy season |
शरत्समय – śaratsamaya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaratsamaya “śarat-samaya” m. = “-kāla”
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaratsamaya (śarad + sa-) m. “Herbstzeit” VEṆĪS. ed. GRILL 5,1. 2. 6. Verz. d. Oxf. H. 123,a,36. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śaratsamaya m. the autumnal season. |
शरत्सस्य – śaratsasya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaratsasya “śarat-sasya” n. autumnal corn
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaratsasya (śarad + sa-) n. “Herbstkorn” VARĀH. BṚH. S. 10, 18. 40, 1; vgl. śaratsamutthānāṁ sasyānām 12. |
शरद् – śarad | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śarad f. (prob. fr. “śrā, śṝ”) autumn (as the “time of ripening”), the
autumnal season (the sultry season of two months succeeding the rains; in some parts of India comprising the months Bhādra and āśvina, in other places āśvina and Kārttika, fluctuating thus from August to November) &c. &c. f. a year (or pl. poetically for “years” cf. “varṣa”) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 śarad f. [śṝ-adi Uṇ. 1. 129] 1. The autumn, autumnal season (comprising the two months āśvina and kārtika); yātrāyai codayāmāsa taṁ śakteḥ prathamaṁ śarad R. 4. 24. (2) A year; tvaṁ jīva śaradaḥ śataṁ; R. 10. 1; U. 1. 15; dhāriṇībhūtadhāriṇyārbhava bhartā śaracchataṁ M. 1. 15. — Comp. –aṁtaḥ the end of autumn, winter. –aṁbudharaḥ an autumnal cloud. –udāśayaḥ an antumnal lake. –kāmin m. a dog. –kālaḥ the autumnal season. –ghanaḥ, –meghaḥ an autumnal cloud. –caṁdraḥ (śaraccaṁdraḥ) the autumnal moon –triyāmā an autumnal night –padmaḥ, –dmaṁ the white lotus. –parvan n. the festival called Kojagara; q. v. –mukhaṁ the commencemont of autumn. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śarad UṆĀDIS. 1, 129. f. TRIK. 3, 5, 1. 1) “Herbst” NIR. 4, 25. AK. 1, 1, 3, 19. 3, 4, 16, 95. H. 158. an. 2, 235. MED. d. 39. AV. 6, 55, 2. 8, 2, 22. 12, 1, 36. ŚAT. BR. 1, 5, 3, 12. 2, 1, 3, 1. 4, 3, 1, 17. 11, 2, 7, 32. TS. 2, 6, 1, 1. 5, 7, 2, 4. ĀŚV. GṚHY. 4, 8, 2. KAUŚ. 74. CHĀND. UP. 2, 5, 1. MAITRJUP. 6, 33. MBH. 3, 12182. R. 3, 22, 1. 4, 26, 25. 27, 23. RAGH. 4, 24. Spr. 3000. VARĀH. BṚH. S. 12, 4. 8. fg. (śarat st. sarit zu lesen). 15,15. 40,12. 43,6. Verz. d. Oxf. H. 97,b,29. 288,b, No. 688. BHĀG. P.1,5,28.2,8,5. 10,20,34. besteht aus den Monaten Kārttika und Mārgaśīrṣa SUŚR. 1, 20, 4. 9. — 2) pl. poetisch für “Jahr” AK. 1, 1, 3, 20. 3, 4, 16, 95. H. 159. H. an. MED. HĀR. 258. HALĀY. 1, 116. ṚV. 1, 72, 3. 89, 6. 2, 12, 11. 24, 5. 27, 10. 3, 32, 9. na yaṁ jaranti śarado na māsā na dyāvaḥ 6, 24, 7. 38, 4. śataṁ jīvātu śaradaḥ purūcīḥ 10, 18, 4. 95, 16. TBR. 3, 1, 1, 2. 2, 1. KAṬHOP. 1, 23. MBH. 1, 7357. 3, 3054. 11934. R. 2, 54, 30 (32 GORR.). 94, 15. RAGH. 10, 1. UTTARAR. 7, 13 (11, 8.). VARĀH. BṚH. S. 69, 26. RĀJA-TAR. 1, 53. MĀRK. P. 16, 82. SĀH. D. 12, 14. — Vielleicht von 2. śar, also “Zeit der Reife”; vgl. NIR. 4, 25. — Vgl. śāratka, śārada, śāradaka, śāradika. śarad 2) Z. 2 lies 86, 6 st. 89, 6. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śarad śarad, and śaradā śaradā (probably from śṛ10), f. 1. The autumn, Pañc. v. d. 42 (rad). 2. A year, Utt. Rāmac. 11, 8 (rad). — Comp. pariṇataśarad, i. e. pari-nata- (vb. nam), f. the latter part of autumn, Megh. 109. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śarad f. autumn, pl. also = year. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śarad śarad, f. autumn: pl. = years (like ‘winters’). Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 śarad strī, (śṝ + adiḥ .) śarat . ityamaraḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śarad strī ghṛ–adi . 1 vatsare, 2 āśvirakārtikamāsātmake ṇṛtau ca amaraḥ . tadvāriguṇā bhāvapra° uktā yathā varṣasu nābhasaṁ vāri sevetaudbhidameva vā . sarvaṁ śaradi hemante taḍāgaṁ sārasantu vā . śāradaṁ cānabhiṣyandi laghu tat parikīrtitam . haimantikajalaṁ snigdhaṁ balyaṁ vṛṣyaṁ hitaṁ dhṛsa rājava° . tatrottaravāyusevanaṁ hitaṁ yathā vasante dakṣiṇo vāto bhavet varṣāsu paścimaḥ . uttaraḥ śārade kāle pūrṣo hemantaśaiśire rājani° . ṛtuśabde hṛ° dṛśyam . śaradṛtuśca vaidyakamate bhādrāśvinamāsātbhayaḥ . tatra varṇanīyāni candrapaṭutā jalaśuṣkatā agastyaḥ haṁsaḥ vṛṣaḥ kavikalpa° . |
शरद – śarada | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śarada (ifc.) = “śarad”, autumn ; (“ā”) f. autumn ; a year ; N. of a
woman Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śarada 1) am Ende eines adv. comp. (-śaradam) = śarad “Herbst” P. 5, 4, 107. VOP. 6, 62. Vgl. upaśaradam. — 2) f. ā a) śarad “Herbst” TRIK. 1, 1, 110. HALĀY. 1, 113. ŚABDAR. im ŚKDR. HIOUEN-THSANG 1, 62 (es könnte auch śarad gemeint sein). “Jahr” ŚABDAR. im ŚKDR. — b) N. pr. eines Frauenzimmers RĀJA-TAR. 8, 1825. |
शरदन्त – śaradanta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradanta “śarad-anta” m. the end of autumn, winter
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaradanta (śarad + anta) m. “Ende des Herbstes, Winter” RĀJAN. im ŚKDR. |
शरदम्बुधर – śaradambudhara | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradambudhara “śarad-ambu-dhara” m. an autumnal cloud
Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śaradambudhara śarad-ambudhara, m. autumnal cloud. |
शरदा – śaradā | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
śaradā (1) Autumn. (2) A year. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śaradā śarad-ā, f. N.. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 śaradā strī, vatsaraḥ . śaradṛtuḥ . iti śabdaratnāvalī .. |
शरदागम – śaradāgama | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradāgama “śarad-āgama” m. “approach of autumn”, N. of a
Commentary (also “-vyākhyā”). |
शरदिज – śaradija | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradija “śaradi-ja” mfn. (loc. of “śarad” + “ja”) produced in autumn,
autumnal Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 śaradija a. Autumnal. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaradija (śa-, loc. von śarad, + 1. ja) adj. (f. ā) “im Herbst entstehend, – erscheinend, herbstlich” P. 6, 3, 15. indu KATHĀS. 45, 409. śītaraśmi Inschr. in Journ. of the Am. Or. S. 7, 12, Śl. 44. gharma UTTARAR. 39, 21 (53, 18). nadyaḥ RĀJAN. im ŚKDR. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śaradija śarad + i-ja, adj. Produced in autumn, Utt. Rāmac. 3, 18. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śaradija a. born or produced in autumn, autumnal. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śaradija śaradi-ja, a. produced in autumn, autumnal. |
शरदुदाशय – śaradudāśaya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradudāśaya “śarad-udāśaya” m. an autumnal pond (dry in the other
seasons) Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaradudāśaya (śarad + u-) m. “ein im Herbst entstehender Teich” BHĀG. P. 10, 31, 2. |
शरदृतुवर्णन – śaradṛtuvarṇana | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradṛtuvarṇana “śarad-ṛtuvarṇana” n. “description of the autumnal
season”, N. of wk. |
शरद्गत – śaradgata | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradgata “śarad-gata” mfn. arising in autumn, autumnal (as clouds)
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaradgata (śarad + gata) adj. “im Herbst erscheinend, herbstlich”: megha R. 2, 44, 25. |
शरद्घन – śaradghana | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradghana “śarad-ghana” m. = “-ambu-dhara”
Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śaradghana śarad-ghana, m. autumnal cloud; -dhima-ruci, m. autumnal moon; -vadhū, f. autumn as a woman. |
शरद्धिमरुचि – śaraddhimaruci | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaraddhimaruci “śarad-dhima-ruci” (for “-him-“) m. the autumnal moon
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaraddhimaruci (śarad + hi-) m. “Herbstmond” Spr. (II) 3123. |
शरद्ध्रद – śaraddhrada | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaraddhrada “śarad-dhrada” (for “-hrada”) m. a pond in autumn
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaraddhrada (śarad + hrada) adj. “ein Teich im Herbst” BHĀG. P. 4, 7, 10. |
शरद्यामिनी – śaradyāminī | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradyāminī “śarad-yāminī” f. a night in autumn |
शरद्वधू – śaradvadhū | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradvadhū “śarad-vadhū” f. autumn compared to a women
Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śaradvadhū f. autumn conceived as a woman. |
शरद्वन्त् – śaradvant | Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuchśaradvant (von śarad) 1) adj. “bejahrt” ṚV. 1, 181, 6. — 2) m. N. pr. eines
Mannes P. 4, 1, 102. eines Sohnes oder entfernteren Nachkommen des Gotama MBH. 1, 2435. 5072. 7116. HARIV. 454. 1784 (śāradvata die neuere Ausg.). VP. 454. Verz. d. Oxf. H. 49,b,40. BHĀG. P.1,19,9.9,21,35. — Vgl. śāradvata. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śaradvant śarad + vant, m. A proper name, Johns. Sel. 59, 176. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śaradvant a. advanced in years (autumns), aged. |
शरद्वर्णन – śaradvarṇana | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradvarṇana “śarad-varṇana” n. “description of autumn”, N. of ch. of |
शरद्विहार – śaradvihāra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaradvihāra “śarad-vihāra” m. autumnal sport or amusement
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaradvihāra (śarad + vi-) m. “Herbstvergnügen, – Belustigung” Verz. d. Oxf. H. 145,a,40. |
शरन्मुख – śaranmukha | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaranmukha “śaran-mukha” n. the (face or front i.e.) commencement of
autumn |
शरन्मेघ – śaranmegha | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śaranmegha “śaran-megha” m. an autumnal cloud (“-vat” ind. like an
autumnal cloud) Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śaranmegha (śarad + megha) m. “eine herbstliche Wolke” Spr. (II) 3462. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śaranmegha m. an autumnal cloud. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śaranmegha śaran-megha, m. autumnal cloud: -vat, ad. like clouds in autumn. |
शरन्मेघवत् – śaranmeghavat | Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866śaranmeghavat śaranmeghavat, i. e. śarad-megha + vat, adv. Like clouds
of autumn, Hit. d. 91. |
शारद – śārada | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śārada mf (“ī”, or “śāradī”) n. (fr. “śarad”) produced or growing in
autumn, autumnal, mature &c. &c. śārada mf (“ī”, or “śāradī”) n. (prob.) that which offers a shelter in autumn (against the overflowings of rivers; applied to “puras” or “castles”; others “rich in years”, “old”) mf (“ī”, or “śāradī”) n. new, recent (perhaps “salilaṁ śāradam”; cf. also “rajju-śārada” and “dṛṣac-chārada”) mf (“ī”, or “śāradī”) n. modest, shy, diffident śārada m. a year śārada m. a cloud śārada m. N. of various plants (a yellow kind of Phaseolus Mungo; Mimusops Elengi &c.) śārada m. autumnal sickness śārada m. autumnal sunshine śārada m. N. of a teacher of Yoga (v.l. “śābara”) śārada mf (“ī”, or “śāradī”) n. (“ā”) f. see below śārada mf (“ī”, or “śāradī”) n. (“ī”) f. (only the day of full moon in the month Kārttika (or āśvina) śārada m. Jussiaea Repens śārada m. Alstonia Scholaris śārada n. corn, grain, fruit (as ripening in autumn) śārada n. the white lotus Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 śārada a. [śaradi bhavaṁ aṇ] (1) Belonging to autumn, autumnal; (the f. is śāradī in this sense); vimalaśāradacaṁdiracaṁdrikā Bv. 1. 113; R. 10. 9; Ms. 6. 11; meghaḥ śārada eva kāśaghavalaḥ pānīyariktodaraḥ Subhāṣ. (2) Annual. (3) New, recent. (4) Young, fresh. (5) Modest, shy, bashful. (7) Diffident, not bold. –daḥ (1) A year. (2) An autumnal sickness. (3) Autumnal sunshine. (4) A kind of kidney-bean. (5) The Bakula tree. –dī The full-moon day in the month of Kartika. –daṁ (1) Corn, grain. (2) The white lotus. –dā (1) A kind of Vīṇā or lute. (2) N. of Durgā. (3) Of Sarasvatī; (śaratkāle purā yasmānnavamyāṁ bodhitā suraiḥ . śāradā sā samākhyātā pīṁṭhe loke ca nāmataḥ). Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śārada (von śarad) 1) adj. (f. śāradī; śāradī VS. 13, 57). a) “herbstlich, im Herbst erscheinend, – reifend u.s.w.” P. 5, 1, 96 (= tatra dīyate). 6, 2, 9. H. an. 3, 339. fg. MED. d. 40. AV. 5, 22, 13. 15, 4, 4. ŚAT. BR. 4, 3, 1, 17. 10, 2, 5, 12. TS. 7, 5, 14, 1. AIT. BR. 4, 26. SUŚR. 1, 21, 6. Mond MBH. 3, 2575. R. 1, 15, 19. 5, 67, 13. KATHĀS. 47, 107. DHŪRTAS. 91, 15. nakṣatravīthī MBH. 13, 521. Wolke 6, 5507. 7, 5895. R. 1, 44, 24. 4, 49, 22. 5, 9, 53. Regen 3, 32, 4. Tag RAGH. 10, 9. Nacht MBH. 3, 12554. R. 2, 101, 12 (110, 10 GORR.). 6, 19, 28. Himmel MBH. 7, 832. 6435. R. 2, 78, 18 (77, 18 GORR.). R. GORR. 2, 2, 22. dyaurivāvyaktaśāradī HARIV. 3723. 7079. Monat (māṁsa ed. Calc. māsa ed. Bomb.) MBH. 13, 5670. roga, ātapa P. 4, 3, 13. śālayaḥ 43, Schol. utpala MBH. 2, 2174. 4, 256. indīvara BHĀG. P. 3, 26, 28. sasya, dhānya VARĀH. BṚH. S. 5, 21. 27. 90. vāsantaśāradairmunyannaiḥ M. 6, 11. — b) “alt”: puraḥ ṚV. 1, 131, 4. 174, 2. 6, 20, 10. — c) “frisch” AK. 3, 4, 16, 97. H. an. MED. hierher vielleicht salila Spr. (II) 622; vgl. dṛṣacchārada, rajju-. — d) “schüchtern, bescheiden” AK. H. 433. H. an. MED. HALĀY. 2, 220. — 2) m. a) “Jahr” H. ś. 25. H. an. MED. — b) “Wolke” TRIK. 3, 3, 211. — c) “gelb blühender Phaseolus Mungo” (mudga) “Lin.” H. 1172. H. an. “Mimusops Elengi Lin.” (bakula) und = kāsa RĀJAN. im ŚHDR. “Alstonia scholaris” RATNAM. 191. — d) N. pr. eines Joga-Lehrers Verz. d. B. H. 196,5. Verz. d. Oxf. H. 233,b, No. 566. śābara HALL 16. — 3) f. ā a) “eine Art Laute” ŚABDAR. im ŚKDR. — b) Bez. zweier Pflanzen, = brāhmī und sārivā RĀJAN. im ŚKDR. — c) ein N. der Sarasvatī, der Göttin der Rede, TRIK. 1, 1, 27. ŚUK. in LA. (III) 32, 5. Verz. d. Oxf. H. 210, “b”, No. 497. 219, “b”, 3. 249, “b”, 40. 259, “a”, 6. śaratkāle purā yasmānnavamyāṁ bodhitā suraiḥ. śāradā sā samākhyātā pīṭhe loke ca nāmataḥ.. TITHYĀDIT. im ŚKDR. sāradā (vielleicht richtiger, d. i. sāra + dā; die Form auf ā von śārada ist überhaupt verdächtig) RĀJA-TAR. 1, 37. 4, 325. -stotra Verz. d. Pet. Hdschr. 66. — d) ein N. der Durgā ŚABDAR. im ŚKDR. BHĀG. P. 10, 2, 12. — e) N. pr. einer Tochter des Priesters Devaratha Verz. d. Oxf. H. 74,b,35. — f) = śāradātilaka Verz. d. Oxf. H. 95,b,18. 104,a,25. 292,b,21. -ṭīkā 104, “a”, 25. fg. — 4) f. ī a) “eine Vollmondsnacht im Herbst” TRIK. 1, 1, 107. — b) “Alstonia scholaris” AK. 2, 4, 2, 3. TRIK. 3, 3, 112. H. an. MED. “Jussiaea repens Lin.” AK. 2, 4, 3, 29. TRIK. H. an. MED. — 5) n. a) “Herbstkorn” MED. ŚABDAR. im ŚKDR. VARĀH. BṚH. S. 9, 42. 25, 2. 40, 14. 41, 3. 95, 4. — b) “eine weisse Lotusblüthe” (śvetakamala) RĀJAN. im ŚKDR. — Vgl. tattva-, dṛṣacchārada, pūrva-, rajju-, vi-, viśva-, śata-. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śārada śārada, i. e. śarad + a, I. adj., f. dī. 1. Autumnal, Nal. 13, 44; Lass. 91, 15. 2. Produced or growing in the autumn, Man. 6, 11. 3. New. II. m. 1. Grain or rice ripening in the autumn. 2. A sort of kidney bean. 3. Autumnal sickness. 4. Autumnal sunshine. 5. A year. III. f. dā. 1. Sarasvatī, Lass. 38, 7. 2. A title of Durgā. 3. A sort of guitar. IV. f. dī, The day of full moon in the month kārttika. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śārada f. śāradī or śāradī autumnal. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śārada śārad-a, a. (f. śāradi, VS. ī) autumnal; fresh (C., rare); n. autumn grain (C., rare): ā, f. N. of Sarasvati, goddess of speech; -īna, -īya, a. autumnal. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śārada na° śaradi bhavam–ṛtvaṇ . 1 śvetapadme rājani° . 2 kāse 3 bakule 4 harinmudge ca pu° rājani° . 5 śaradbhavamātre tri° striyāṁ ṅīp . śāradaṁ śvetapadmamastyasyāḥ ac . 5 sarasvatyāṁ strī trikā° . 7 nūtane 8 apratibhe tri° medi° . 9śālīne tri° viśvaḥ . 10 durgāyāṁ strī ṭāp śāratkāle purā yasmāt navamyāṁ bodhitā suraiḥ . śāradā sā samākhyātā pīṭhe loke ca nāmataḥ ti° ta° . 11 vānarabhede śabdara° . 12 toyapippalyāṁ 13 saptacchade strī medi° ṅīp evaṁ 14 kojāgarapurṇimāyāṁ strī śabdaratnā° śaratkālone pūjādau tri° striyāṁ ṅīp . śāradī caṇḍikāpūjā trividhā parikīrtitā . sāttvikī rājasī caiva tāmasī ceti tāṁ śṛṇu bhaviṣyapu° . |
शारदिक – śāradika | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śāradika mfn. autumnal (only applied to certain substantives, as
“śrāddha, ātapa, roga”) Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śāradika (von śarad) adj. “herbstlich” (angeblich nur in best. Verbindungen): śrāddha P. 4, 3, 12. roga, ātapa 13. puṣpa HARIV. 3849. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śāradika na° śaradi bhavaṁ śrāddhaṁ rogo vā ṭhañ . śaratkāle bhave 1 śrāddhe 2tatkālaje roge pu0 |
शारदिकः – śāradikaḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
śāradikaḥ (1) Autumnal sickness. (2) Autumnal sunshine or heat. –kaṁ An autumnal or annual Srāddha. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 śāradikaḥ puṁ, (śarad + vibhāṣā rogātapayoḥ . 4 . 3 . 13 . iti ṭhañ .) rogaḥ . ātapaḥ . iti siddhāntakaumudī .. |
शारदिन् – śāradin | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śāradin mfn. autumnal, belonging to autumn |
शारदीन – śāradīna | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śāradīna mfn. autumnal, kept or taking place in autumn
Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śāradīna a. the same. |
शारदीय – śāradīya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śāradīya mf (“ā”) n. id.
Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 śāradīya a. Autumnal. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śāradīya (wie eben) adj. “herbstlich, im Herbst stattfindend”: mahāpūjā TITHYĀDIT. im ŚKDR. — Vgl. pañca-. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śāradīya a. the same. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śāradīya tri° śaradi bhavaḥ chaṇ . 1 śaratkāle kartavye utsavādau tathābhūtāyāṁ durgāpūjāyāṁ strī adūre jagadambāyāḥ śāradīyo mahotsavaḥ . śāradīyā mahāpūjā catuḥkarmamayo śubhā ti° ta° . |
शारदीयमहापूजा – śāradīyamahāpūjā | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śāradīyamahāpūjā “śāradīya-mahā-pūjā” f. the autumnal great worship
(of Durgā) Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 śāradīyamahāpūjā strī, (śāradīyā mahāpūjā .) śaratkālīnadurgāmahāpūjā . yathā — śāradīyā mahāpūjā catuḥkarmamayī śubhā . tāṁ tithitrayamāsādya kuryāt bhaktyā vidhānataḥ .. iti tithyāditattvam .. api ca . hate ghore mahāvīre surāsurabhayaṅkare . devīmupāsakā devāḥ prabhutā rākṣasāstathā .. sametāḥ sarvadevāste devīṁ bhaktyā tutoṣire . valiñca dadyurbhūtānāṁ mahiṣājāmiṣeṇa ca .. evaṁ tasmin dine vatsa pretabhūtasamākulam . kṛtavān sarvadevaśca pūjāśca śāśvatīrmahān .. jaladānte’śvine māsi mahiṣārinivarhiṇīm . devīṁ saṁpūjayitvā tu aṣṭamīṣvardharātriṣu .. ye ghātayanti sadā bhaktyā te bhavanti mahābalāḥ . baliñca ye prayacchanti sarvabhūtavināśanam .. teṣāntu tuṣyate devī yāvat kalpantu śāṅkaram . krīḍate vividhairbhogairdevaloke sudurlabhe .. yāvadbhūrvāyurākāśaṁ jalaṁ vahniśaśigrahāḥ . tāvacca caṇḍikāpūjā bhaviṣyati sadā bhuvi .. prāvṛṭkāle viśeṣeṇa āśvine hyaṣṭamīṣu ca . mahāśabdo navamyāñca loke khyātiṁ gamiṣyati .. indra uvāca . āśvine ghātite ghore navamī prativatsaram . śrotumicchāmyahaṁ tāta upavāmavratādikam .. mahāvrataṁ mahāpuṇyaṁ śaṅkarādyairanuṣṭhitam . kartavyaṁ devarājendra devībhaktisamanvitaiḥ .. kanyāsaṁsthe ravau śakra śuklāmārabhya nandikām . apāśī tvatha vaikāśī naktāśī vātha vāyvadaḥ .. prātaḥsnāyī jitadvandbaḥ trikālaṁ śivapūjakaḥ . japahomasamāyuktaḥ kanyakāṁ bhojayet sadā .. aṣṭamyāṁ navagehāni dārujāni śubhāni ca . evaṁ vā cittabhāvena kārayet surasattama .. tasmin devī prakartavyā haimī vā rājatī ca vā . mṛdvārkṣī lavanopetā khaḍge śūle’tha pūjayet .. sarvopahārasampanno vastraratnaphalādibhiḥ . kārayedrathadolādīn pūjāñca validaivakīm .. puṣpādidroṇavilvāmrajātīpunnāgacampakaiḥ . vicitrāṁ kārayet pūjāṁ aṣṭamyāmupavāsayet .. durgāgrato japenmantramekacittaḥ subhāvitaḥ . tadardhayāminīśeṣe vijayārthe nṛpottamaiḥ .. pañcābdaṁ lakṣaṇopetaṁ gandhadhūpasragarcitam . vidhivata kāli kālīti japtvā khaḍgena ghātayet .. tasyotthaṁ rudhiraṁ māṁsaṁ gṛhītvā pūtanādiṣu . nairṛtāya pradātavyā mahākauśikamantritam .. tasyāgrato nṛpaḥ snāyācchakraṁ kṛtvā tu piṣṭajam . khaḍgena ghātayitvā tu dadyāt skandaviśākhayoḥ .. tato devīṁ snāpayet prājñaḥ kṣīrasarpirjalādibhiḥ . kuṅkumāgurukarpūracandanaiścārudhūpakaiḥ .. haimāni puṣparatnāni vāsāṁsi svāhatāni ca . nivedyaṁ suprabhūtantu deyaṁ devyāḥ subhāvitaiḥ .. aśvamedhamavāpnoti bhaktimān surasattama . mahānavamyāṁ pūjeyaṁ sarvakāmapradāyikā .. sarveṣu sarvavarṇeṣu tava bhaktyā prakīrtitā . kṛtvāpnoti yaśo rājyaṁ puttrāyurdhanasampadaḥ .. iti devīpurāṇe 29 . 30 adhyāyāt saṅkalitaṁ na tu sakramakam .. |
शारद्य – śāradya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śāradya n. autumnal corn or grain
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śāradya (wie eben) adj. dass.; n. “Herbstkorn” VARĀH. BṚH. S. 27, 1. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śāradya n. autumn-corn. |
संधिपूजा – saṁdhipūjā | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899saṁdhipūjā “saṁ-dhi-pūjā” f. N. of the third division of the great
autumnal Durgā-pūjā |
सात्त्विक – sāttvika | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899sāttvika mf (“ī”) n. (fr. “sat-tva”) spirited, vigorous, energetic &c.
mf (“ī”) n. relating to or endowed with the quality Sattva (i.e. “purity” or “goodness”), pure, true, genuine, honest, good, virtuous (also applied to partic. Purāṇas which exalt Viṣṇu 513) &c. internal, caused by internal feeling or sentiment mf (“ī”) n. natural, not artificial, unaffected (as style) sāttvika m. a state of body caused by some natural emotion (constituting a class of 8 Bhāvas holding a middle place between the Sthāyi- and Vyabhicāri-bhavas, viz. “stambha, sveda, romāṇca, svara-vikāra, vepathu, varṇavikāra, aśru, pralaya”, qq. vv.) sāttvika m. N. of Brahmā sāttvika m. of the eighth creation by Prajā-pati sāttvika mf (“ī”) n. (“ī”) f. N. of Durgā sāttvika m. a partic. kind of Pūjā practised by the worshippers of Durgā sāttvika m. (scil. “tuṣṭi”) N. of one of the five kinds of external acquiescence (in Sāṁkhya) sāttvika m. an autumn night sāttvika n. an offering or oblation (without pouring water) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 sāttvika a. (kī f.) [sattvaguṇena tatkāryeṇa manasā vā nirvṛttaḥ ṭhañ] (1) Real, essential. (2) True, genuine, natural. (3) Honest, sincere, good. (4) Virtuous, amiable. (5) Vigorous. (6) Endowed with the quality Sattva (goodness). (7) Belonging to or derived from the Sattva quality; ye caiva sāttvikā bhāvāḥ Bg. 7. 12, 14. 16. (8) Caused by internal feeling or sentiment (as of love), internal; tadbhūrisāttvikavikāramapāstadhairyamācāryakaṁ vijayi mānmathamāvirāsīt Mal. 1. 26. –kaḥ (1) An external indication of (internal) feeling or emotion, one of the kinds of Bhāvas in poetry; (these are eight: –staṁbhaḥ svedo’tha romāṁcaḥ svarabhaṁgo’tha vepathuḥ . vaivarṇyamaśru pralaya ityaṣṭau sāttvikāḥ smṛtāḥ .. see S. D. 164 also. (2) A Brāhmaṇa. (3) N. of Brahman. –kī N. of Durga. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch sāttvika (von sattva) 1) adj. (f. ī) a) “charaktervoll”: Personen M. 3, 263. MBH. 5, 1729. 13, 4895. VARĀH. BṚH. S. 2, S. 3, Z. 5 v. u. KATHĀS. 35, 39. — b) “zur Qualität” sattva “in Beziehung stehend, von ihr vorzugsweise beherrscht u.s.w.” MAITRJUP. 5, 2. M. 12, 31. 40. 48. fgg. MBH. 12, 7097. BHAG. 7, 12. 14, 16. SUŚR. 1, 192, 4. 312, 18. 335, 15. KAP. 2, 18. SĀṁKHYAK. 23. 25. Spr. (II) 2741. VARĀH. BṚH. S. 69, 8. Verz. d. Oxf. H. 14, “a”, No. 1. 56, “b”, 10. 80, “a”, 25. 81, “a”, 45. 82, “b”, 17. MĀRK. P. 45, 37. BHĀG. P. 3, 29, 10. TATTVAS. 19. VEDĀNTAS. (Allah.) No. 46. SARVADARŚANAS. 148, 6. WILSON, Sel. Works 1, 12. fg. 252. — c) in der Rhetorik und Dramatik so v. a. “äusserlich in entsprechender Weise hervortretend” SĀH. D. 164. 208.274. 22, 13. 37, 19. Verz. d. Oxf. H. 200, “a”, 2. 213, “a”, 1. v. u. AK. 1, 1, 7, 16. H. 283. 295. 307. MĀLATĪM. 16, 3. — 2) m. ein N. Brahman’s H. 211. — 3) f. ī ein N. der Durgā ŚABDAR. im ŚKDR. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 sāttvika sāttvika, i. e. sattva + ika, I. adj. 1. Endowed with the quality sattva, i. e. the best of qualities, Man. 3, 263. 2. Endowed with goodness, Man. 12, 40. 3. Relating, belonging to, or proceeding from, that quality, Bhag. 7, 12; Man. 12, 31. 4. Good, honest, true, Hit. i. d. 15, M. M.; sincere, Mālat. 16, 3. II. m. Brahman. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 sāttvika f. ī relating to or endowed with the quality of goodness (ph.); courageous, energetic, virtuous, brave. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 sāttvika sāttv-ika, a. (ī) spirited, vigorous (person); relating to, dominated by etc. the quality of Sattva; indicating an inward feeling or sentiment (rh., dr.). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 sāttvika pu° sattvāt sattvaguṇapradhānāt viṣṇorbhavati ṭhañ . 1 caturmukhe brahmaṇi hemaca° . tasya viṣṇunābhikamalajatvāt tathātvam . sattvameva sāttvamastyasya ṭhan . 2 viṣṇau . sattvaguṇena tatkāryeṇa manasā vā nirvṛttaḥ ṭhañ . 3 sattvaguṇajāte 4 sattvapradhānamanoviśeṣajāte ca . 5 śṛṅgārādirasānuguṇe bhāvabhede sā° da° uktāḥ strīṇāmalaṅkārā aṅgajāśca svabhāvajāḥ . tadrūpāḥ sāttvikā bhāvāstathā ceṣṭāḥ parā api . vikārāḥ sattvasambhūtāḥ sāttvikāḥ parikīrtitāḥ . sattvamātrodbhavatvātte bhinnā apyanubhāvataḥ . stambhaḥ svedo’tha romāñcaḥ svarabhaṅgo’tha vepathuḥ . vaivarṇyamaśru pralaya ityaṣṭau sāttvikā smṛtāḥ . eteṣāṁ lakṣaṇāni tattacchabde dṛśyāni . strīṇāṁ yauvane sattvajāte 6 alaṅkārabhede sā° da° yauvane sattvajāstāsāmaṣṭāviṁśatisaṁkhyakāḥ . alaṅkāraśabde 408 pṛ° dṛśyam . 7 sattvapradhāne tri° . 8 devīpūjābhede strī śāradī caṇḍikāpūjā trvidhā parikīrtitā . sāttviko rājasī caiva tāmasī cati tāṁ śṛṇu . sāttviko japayajñaiśca naivedyaiśca nirāmiṣaiḥ ti° ta° . 9 bhāvabhede pu° sattvotkaṭe manasi ye prabhavanti bhāvāste sāttvikā iti vidurmunipuṅgavāstu sarvāna° . 10 sattvapradhāne purāṇabhede vaiṣṇavaṁ nāradīyañca tathā bhāgavataṁ śubham . gāruḍañca tathā pādmaṁ vārāhaṁ śubhadarśane! . sāttvikāni purāṇāni vijñeyāni śubhāni vai . sātvikeṣu purāṇeṣu viṣṇumāhātmyavarṇanam upapurāṇaśabde dṛśyam . 11 smṛtibhede strī vāsiṣṭhaṁ caiva hārītaṁ vyāsaṁ pārāśaraṁ tathā . bhāradvājaṁ kāśyapañca sāttvikyo muktidāḥ śubhāḥ padmapu° utta° 43 a° . 12 durgāyāṁ strī ṅīp . 13 gītokteṣu śraddhādibhedeṣu yathāyathaṁ tri° yathā sattvānurūpā sarvasya śraddhā bhavati bhārata! . śraddhāma yo’yaṁ puruṣo yo yacchraddhaḥ sa eva saḥ . yajante sāttvikā devān (śraddhā) āhārastvapi sarvasya trividho bhavati priyaḥ . yajñastapastathā dānaṁ teṣāṁ bhedamimaṁ śṛṇu ityupakrame āyuḥsattvabalārogyasukhaprītivivardhanāḥ . rasyāḥ snigdhāḥ sthirā hṛdyā āhārāḥ sāttvika priyāḥ (āhāraḥ) aphalākāṅkṣibhiryajño vidhidṛṣṭo ya ijyate . yaṣṭavyameveti manaḥ samādhāya sa sāttvikaḥ (yajñaḥ) śraddhayā parayā taptaṁ tapastattrividhaṁ naraiḥ . aphalākāṅkṣibhiryuktaiḥ sāttvikaṁ paricakṣate (kāyikādi trividhaṁ tapaḥ) dātavyamiti yaddānaṁ dīyate’nupakāriṇe . deśe kāle ca pātre ca taddānaṁ sāttvikaṁ matam (dānam) sarvabhūteṣu yenaikaṁ bhāvamavyayamīkṣate . avibhaktaṁ vibhakteṣu tajjñānaṁ viddhi sāttvikam (jñānam) niyataṁ saṅgarahitamarāgadveṣataḥ kṛtam . aphalaprepsunā karma yattat sāttvikamucyate (karma) muktasaṅgo’nahaṁvādī dhṛtyutsāhasamanvitaḥ . siddhyasiddhyornirvikāraḥ kartā sā ttvika ucyate (kartā) pravṛttiṁ ca nivṛttiṁ ca kāryākārye bhayābhaye . bandhaṁ mokṣaṁ ca yā vetti buddhiḥ sā pārtha! sāttvikī (buddhiḥ) dhṛtyā yayā dhārayate manaḥ prāṇendriyakriyāḥ . yogenāvyabhicāriṇyā dhṛtiḥ sā pārtha! sāttvikī (dhṛtiḥ) yattadagre viṣamiva pariṇābhe’mṛtopamam . tat sukhaṁ sāttvikaṁ proktamātmabuddhiprasādajam (sukham) kāryamityeva yat karma niyata kurute’rjuna! . saṅgaṁ tyaktvāphalaṁ caiva sa tyāgaḥ sāttviko mataḥ (tyāgaḥ) . tatra sāttvikāhārasya cittaśuddhau hetutvaṁ chāndo° uktaṁ yathā āhāraśuddhau satavaśuddhiḥ sattvaśuddhau dhruvā smṛtiḥ . sattvaṁ manaḥ . annamayaṁ hi saumya! manaḥ ityādinā tasya annamayatvasya tatroktestathātvam . sākhyamatāsaddhe sattvapradhāne 14 mahattattave 15 ahaṅkāratattave ca sāttivakī rājasaścaiva tāmasaśca tridhā mahān sāṁ° pra° dhṛtavākyam . sāttvikamekādaśakaṁ pravartate vaikṛtādahaṅkārāt sāṁ° sū° ekādaśānāṁ pūraṇamekādaśakaṁ manaḥ ṣoḍaśātmagaṇamadhye sāttivakam . atastadvaikṛtāt sāttivakāhaṅkārājjāyata ityarthaḥ . vaikārikastaijasaśca tāmasaścetyahaṁ tridhā . ahantattavādvikurvāṇānmano vekārikādabhūt . vaikārikāśca ye devā arthābhivyañjanaṁ yataḥ sā° pra° dha° vākyam . 16 adhyavasāyādau ca adhyavasāyo buddhirdhamo jñānaṁ virāga aiśvaryam . sāttivakametadrūpaṁ tāmasamasmādviparyastam sāṁ° kā° . sāttvika ekādaśakaḥ pravartate vaikṛtādahaṅkārāt . bhūtādestanmātraḥ sa tāmasastaijasādubhayam sāṁ° kā° prakāśalāghavābhyāmekādaśaka indriyagaṇaḥ sāttviko vaikṛtāt sāttivakādahaṅkārāt pravartate tattavakau° . |
सारण – sāraṇa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899sāraṇa mf (“ī”) n. id.
mf (“ī”) n. cracked, split mf (“ī”) n. having five hair-tufts on the head sāraṇa m. dysentery, diarrhoea sāraṇa m. wind during the autumn sāraṇa m. Paederia Foetida sāraṇa m. Spondias Mangifera. sāraṇa m. N. of a brother of Kṛiṣṇa sāraṇa m. of one of Rāvaṇa’s ministers (sent as ambissad or to Rāma) sāraṇa mf (“ī”) n. (“ā”) f. stretching out, extension (only ifc.) sāraṇa m. (ifc. f. “ā”) producing a sound, striking a note on (loc.) sāraṇa m. a partic. process to which mineral substances (esp. quicksilver) are subjected (two others being given called “ṛtu-s-” and “prati-sāraṇā; -ṇā-traya” n. “the three Sāraṇā processes”) sāraṇa mf (“ī”) n. (“ī”) f. see below sāraṇa n. leading home sāraṇa n. buttermilk (one fourth part of which is water) sāraṇa n. a kind of perfume sāraṇa “sāraṇi” &c. see col.1. Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 sāraṇa a. (ṇī f.) Causing to go or flow. –ṇaḥ (1) Dysentery. (2) The hog-plum. –ṇaṁ A kind of perfume. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch sāraṇa 1) (vom caus. von sar) adj. (f. ī) “laxativ” RĀJAN. 5, 120. 6, 238. — 2) m. a) = atīsāra “Durchfall” H. an. 3, 229. MED. ṇ. 83. — b) “Paederia foetida Lin.” (vgl. saraṇā) DHAR. im ŚKDR. “Spondias mangifera” ŚABDAC. ebend. — c) N. pr. a) eines Bruders des Kṛṣṇa MBH. 1, 7915. 7922. 2, 125. 1274. 3, 736. HARIV. 1951. 6626. 8057. 8095. 8401. VP. 439. MĀRK. P. 1, 14, 28. 9, 24, 45. hier und da fälschlich śāraṇa geschrieben. — b) eines Ministers des Rāvaṇa H. an. MED. R. 5, 12, 10. 6, 1, 1. 18, 19. — 3) f. ā nom. act. vom caus. von sar. a) “das Ausstrecken”: karāvābaddhasāraṇau KATHĀS. 6, 57. — b) “das Erklingenlassen eines Tones”: tasyāṁ (vallakyāṁ) ca sāraṇāṁ eṣa dadat KATHĀS. 49, 18. vismṛtasvarasāraṇā adj. 51, 8. — c) “eine bestimmte mit dem Quecksilber vorgenommene Operation” Verz. d. Oxf. H. 320,a,14. 26. SARVADARŚANAS. 100,6. — 4) f. ī s. u. sāraṇi. — 5) n. a) “Buttermilch (abführend”) H. ś. 99. — b) “ein best. Geruch” DHAR. im ŚKDR. — Vgl. ṛtu-, gandha-. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 sāraṇa 1 I sāraṇa 2 II A minister of Rāvaṇa. (For details see the word Śukasāraṇas). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 sāraṇa sāraṇa, i. e. sṛ, Caus., + ana, m. Dysentery. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 sāraṇa n. causing to go, dismissing. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 sāraṇa sār-aṇa, n. accompanying (-°); ā, f. stretching out (only -° a.); striking a note on (lc.); ī, f. stream, canal; ī, f. stream of (blood, -°). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 sāraṇa na° sṛ–ṇica–lyu . 1 gandhadravye dharaṇiḥ . 2 atīsāraroge 3 rāvaṇasacivabhede ca hemaca° . 4 bhadrabalāyāṁ dharaṇiḥ 5 āmrātake śabdaca° . |