You are currently viewing Some symbolic expressions for number four

Some symbolic expressions for number four

Some symbolic expressions for number four

CONTENS

अंबु अंह्रिः अमृत अम्भस् अय आय इन्द्र कृत चतुष्टय पयोराशि युग वारिधि वेद सरित् सरिद्भर्तृ सिन्धु

अंबु – aṁbu Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890

aṁbu n. [aṁb-śabde uṇ]

(1) Water; gāṁgamaṁbu sitamaṁbu yāmunaṁ K. P. 10.

(2) The watery element of the blood (cf. imber).

(3) N. of a metre.

(4) A term in astrology (lagnāvadhikaṁ caturthasthānaṁ).

— Comp.

–kaṇaḥ a drop of water.

–kaṁṭakaḥ (short-nosed), alligator.

–kirātaḥ alligator.

–kīśaḥ, –kūrmaḥ a torpoise (śiśumāra); particularly Gangetic.

–keśaraḥ lemon-tree (chālaṁgavṛkṣa). –kriyā libation of water;

presentation of water to the Manes of the deceased.

–ga, –cara, –cārin a. moving or living in water, aquatic (as fish

&c.)

–ghanaḥ hail.

–catvaraṁ a lake.

–cāmaraṁ an aquatic plant (śaivāla). –ja a. produced in water,

aquatic (opp. sthalaja); sugaṁdhīni ca mālyāni sthalajānyaṁbujāni ca

Ram. (

–jaḥ) 1. the moon. –2. camphor. –3. the Sārasa bird. –4. the

conch –5. N. of a tree (hijjala). (–jaṁ) 1. a lotus; iṁdīvareṇa nayanaṁ

mukhamaṁbujena S. Til. 3. –2. the thunderbolt of Indra. -bhūḥ, -āsanaḥ

‘the lotus-born god,’ Brahma; -āsanā the goddess Lakṣmī.

–janman n. a lotus. (–m.) 1. the moon. –2. the conch. –3.

Sārasa.

–taskaraḥ ‘water-thief’, the sun (whose heat drinks up water).

–tālaḥ =-cāmara. –da a. giving or yielding water. (

–daḥ) 1. a cloud; navāṁbudānīkamuhūrtalāṁchane R. 3. 53.

–dhara [dharatīti dharaḥ, aṁbūnāṁ dharaḥ; dhṛac] 1. a cloud;

vaśinaścāṁbudharāśca yonayaḥ Ku. 4. 43;

śaratpramṛṣṭāṁbudharoparodhaḥ R. 6. 44. –2. the plant mustaka. –3.

talc.

–dhiḥ [aṁbūni dhīyaṁte atra; dhā-ki] 1. any receptacle of waters;

such as a jar; aṁbudhirghaṭaḥ Sk. –2. the ocean; kṣāra- Bh. 2. 6. –3. the

number four (in Math.). -prasavā N. of a plant (ghṛtakumārī). –nidhiḥ

‘treasure of waters’, the ocean; devāsurairamṛtamaṁbunidhirmamaṁthe

Ki. 5. 30.

–pa a. drinking water. (

–paḥ) 1. the ocean. –2. Varuṇa, the regent of waters;

rakṣoṁbupānilaśaśīśapurāṇi cāṣṭau Sid. Śir. –3. N. of a plant

(cakramardaka). –patrā N. of a plant (uccaṭāvṛkṣa). –paddhatiḥ f.,

–pātaḥ current, flow or stream of water, cascade;

gaṁgāṁbupātapratimā gṛhebhyaḥ Bk. 1. 8.

–prasādaḥ, –prasādanaṁ [aṁbūni prasādayati] the clearing nut

tree (kataka) Strychnos Potatorum (the nuts of this tree are used for

purifying water; when rubbed on the inner surface of the vessel, they

precipitate the impurities which the water contains; phalaṁ

katakavṛkṣasya yadyapyaṁbuprasādakaṁ . na nāmagrahaṇādeva tasya

vāri prasīdati). –bhavaṁ a lotus.

–bhṛt m. 1. water-bearer, a cloud. –2. the ocean. –3. = -patrā q.

v. –4. N. of a plant mustaka. –5. talc.

–mātraja a. produced only in water. (

–jaḥ) a conch-shell.

–muc m. a cloud; dhvanitasūcitamaṁbumucāṁ cayaṁ Ki. 5. 12.

–rājaḥ 1. the ocean. –2. Varuṇa.

–rāśiḥ receptacle or store of water, the ocean; tvayi jvalatyaurva

ivāṁburāśau S. 3. 3; caṁdrodayāraṁbha ivāṁburāśiḥ Ku. 3. 67, R. 6. 57;

9. 82.

–ruh n. 1. a lotus. –2. Sārasa.

–ruhaḥ, –haṁ, a lotus; vipulināṁburuhā na saridvadhūḥ Ki. 5. 10.

(

–hā) N. of the land-lotus plant (sthalapadminī). –rohiṇī a lotus.

–vācī [aṁbu tadvaṣarṇaṁ vācayati sūcayati] an epithet applied to

the earth during four days from the 10th to the 13th in the dark half of

the month of Āṣāḍha when it is supposed to be unclean (rajasvalā iva)

and agriculture is prohibited; -pradaḥ the 10th day; -tyāgaḥ 13th day.

–vāsinī, –vāsī N. of a plant (pāṭalā), the trumpet flower.

–vāhaḥ [aṁbu vahatīti] 1. a cloud; taḍitvaṁtamivāṁbuvāhaṁ Ki.

3. 1; bharturmitraṁ priyamavidhave viddhi māmaṁbuvāhaṁ Me. 99. –2.

a lake. –3. water-bearer. –4. the number 17. –5. a sort of grass.

–vāhin a. carrying or conveying water. (m.) 1. a cloud. –2. =

mustaka. (–nī) 1. a wooden vessel, a sort of bucket. –2. a woman

fetching water. –3. N. of a stream.

–vihāraḥ sporting in water.

–visravā = ghṛtakumārī. –vetasaḥ a kind of cane or reed growing

in water.

–śirīṣikā N. of a plant.

–saraṇaṁ flow or current of water.

–sarpiṇī a leech (aṁbuni sarpati) –secanī a wooden baling vessel.

अंह्रिः – aṁhriḥ Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890

aṁhriḥ [aṁh vaṁkryādi krin, aṁhate gacchatyanena]

(1) A foot.

(2) The root of a tree, cf. aṁghri.

(3) The number four.

— Comp.

–paḥ ‘foot-drinker’, a tree; (mūlena pibati siktatoyaṁ). —

skaṁdhaḥ [aṁhreḥ skaṁdha iva] the upper part of the sole of the foot.

Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the

1886 edition. Varanasi : 1967

aṁhriḥ puṁ, (ahi + kriṇ . vaṁkrādayaśca iti uṇādisūtram .) pādaḥ ..

vṛkṣamūlaṁ . ityamaraḥ ..

अमृत – amṛta Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899amṛta “a-mṛta” (cf. mfn. not dead ; immortal &c.; imperishable ;

beautiful, beloved ; m. an immortal, a god &c.; N. of śiva; of Viṣṇu ; of

Dhanvantari ; the plant Phaseolus Trilobus Ait.; the root of a plant ; (“ā”)

f. a goddess &c.; spirituous liquor ; Emblica Officinalis, Terminalia Citrina

Roxb., Cocculus Cordifolius, Piper Longum, Ocymum Sanctum; N. of the

mother of Parikshit ; of Dākṣāyaṇī ; of a sister of Amṛitodana ; of a river ;

of the first “kalā” of the moon ; n. collective body of immortals ; world of

immortality, heaven, eternity ; (also “āni” n. pl. ; immortality ; final

emancipation ; the nectar (conferring immortality, produced at the

churning of the ocean), ambrosia (or the voice compared to it, N. ;

nectar-like food; antidote against poison ; N. of a medicament ,

medicament in general ; the residue of a sacrifice (cf. “amṛeta-bhuj”);

unsolicited alms , water ; milk clarified butter (cf. “paṇāmṛta”), boiled

rice ; anything sweet, a sweetmeat ; a pear ; food ; gold ; quicksilver ;

poison ; a particular poison ; a ray of light N. of a metre ; of a sacred

place (in the north) 14095, of various conjunctions of planets (supposed

to confer long life) ; the number, “four”

Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :

1890

amṛta a.

(1) Not dead; amṛte jārajaḥ kuṁḍaḥ Ak.

(2) Immortal; apāma somamamṛtā abhūma Rv. 8. 48. 3; U. 1. 1; Bg.

14. 27.

(3) Imperishable, indestructible, eternal.

(4) Causing immortality.

(5) Beautiful, agreeable, desired. –taḥ

(1) A god, an immortal, deity.

(2) N. of Dhanvantari, physician of the gods; also N. of Indra, of the

sun, of Prajāpati, of the soul, Viṣṇu and Śiva.

(3) N. of a plant (vanamudga).

(4) N. of the root of a plant (vārāhīkaṁda). –tā

(1) Spirituous liquor.

(2) N. of various plants; e. g. āmalakī, harītakī, guḍūcī; māgadhī;

tulasī, iṁdravāruṇī, jyotiṣmatī, gorakṣadugdhā; ativiṣā; raktatrivṛt; dūrvā,

sthūlamāṁsaharītakī.

(4) N. of one of the Nāḍīs in the body; Mal. 5. 2.

(5) One of the rays of the sun; R. 10. 58. –taṁ

(1)

(a) Immortality, imperishable state; na mṛtyurāsīdamṛtaṁ na tarhi

Rv. 10. 129. 2; Ms. 12. 85.

(b) Final beatitude, absolution; tapasā kilbiṣaṁ haṁti

vidyayāmṛtamaśnute Ms. 12. 104; sa śriye cāmṛtāya ca Ak.

(2) The collective body of immortals.

(3)

(a) The world of immortality, Paradise, Heaven; the power of

eternity, immortal light, eternity.

(4) Nectar of immortality, ambrosia, beverage of the gods (opp. viṣa)

supposed to be churned out of the ocean;

devāsurairamṛtamaṁbunidhirmamaṁthe Ki. 5. 30; viṣādaṣyamṛtaṁ

grāhyaṁ Ms. 2. 239; viṣamapyamṛtaṁ kvacidbhavedamṛtaṁ vā

viṣamīśvarecchayā R. 8. 46; oft. used in combination with words like vāc,

vacanaṁ, vāṇī &c; kumārajanmāmṛtasaṁmitākṣaraṁ R. 3. 16;

āpyāyitosau vacanāmṛtena Mb.; amṛtaṁ śiśire vahniramṛtaṁ

kṣīrabhojanaṁ Pt. 1. 128 the height of pleasure or gratification.

(5) The Soma juice.

(6) Antidote against poison.

(7) The residue or leavings of a sacrifice; (yajñaśeṣa) Ms. 3. 285.

(8) Unsolicited alms, alms got without solicitation; mṛtaṁ

syādyācitaṁ bhaikṣyamamṛtaṁ syādayācitaṁ Ms. 4. 4-5.

(9) Water; amṛtādhmātajīmūta U. 6. 21; amṛtādunmathyamānāt K.

136; cf. also the formulas amṛtopastaraṇamasi svāhā and

amṛtāpidhānamasi svāhā repeated by Brāhmaṇas at the time of sipping

water before the commencement and at the end of meals. (10) A drug.

(11) Clari fied butter; amṛtaṁ nāma yat saṁto maṁtrajihveṣu juhvati

Śi. 2. 107.

(12) Milk.

(13) Food in general.

(14) Boiled rice.

(15) Any thing sweet, any thing lovely or charming; a sweetmeat.

(16) Property.

(17) Gold.

(18) Quicksilver.

(19) Poison. (20) The poison called vatsanābha.

(21) The Supreme Spirit (brahma).

(22) N. of a sacred place.

(23) N. of particular conjunctions of Nakshatras (lunar asterisms) with

week days (vāranakṣatrayoga) or of lunar days with week days

(tithivārayoga).

(24) The number four.

(25) Splendour, light. [cf. Gr. ambrotos, ambrosia; L. immortalis].

— Comp.

–aṁśuḥ, –karaḥ, –dīdhitiḥ, –dyutiḥ, –raśmiḥ &c. epithets of the

moon; amṛtadīdhitireṣa vidarbhaje N. 4. 104; amṛtāṁśūdbhava born from

the moon; from whom was born the moon, N. of Viṣṇu.

–akṣara a. immortal and imperishable; kṣaraṁ

pradhānamamṛtākṣaraṁ haraḥ Śvet. Up.

–aṁdhas, –aśanaḥ, –āśin m. ‘one whose food is nectar’; a god,

an immortal.

–asu a. whose soul is immortal.

–āśaḥ 1. N. of Viṣṇu. –2. a god.

–āsaṁgaḥ a sort of collyrium.

–āharaṇaḥ N. of Garuḍa who once stole Amṛta.

–iṣṭakā a kind of sacrificial brick shaped like the golden head of

men, beasts &c. (paśuśīrṣāṇi). –īśaḥ, –īśvaraḥ N. of Śiva.

–utpannā a fly. (–nnaṁ), –udbhavaṁ a kind of collyrium

(kharparītutthaṁ), (–vaḥ) N. of the Bilva tree.

–kuṁḍaṁ a vessel containing nectar.

–kṣāraṁ sal ammoniac.

–gatiḥ N. of a metre consisting of 40 syllables.

–garbha a. filled with water or nectar; ambrosial. (

–rbhaḥ) 1. the individual soul –2. the supreme soul.

–citiḥ f. an arrangement or accumulation of sacrificial bricks

conferring immortality.

–ja a. produced by or from nectar. (

–jaḥ) a sort of plant, Yellow Myrobalan.

–jaṭā N. of a plant (jaṭāmāṁsī). –taraṁgiṇī moonlight.

–tilakā N. of a metre of 4 lines, also called tvaritagati. –drava a.

shedding nectar. (

–vaḥ) flow of nectar.

–dhāra a. shedding nectar. (

–rā) 1. N. of a metre. –2. flow of nectar.

–paḥ 1. a drinker of nectar, a god or deity. –2. N. of Viṣṇu. –3.

one who drinks wine; bhruvamamṛtapanāmavāchaṁyāsāvadharamamuṁ

madhupastavājihīte Śi. 7. 42 (where a- has sense 1. also).

–pakṣaḥ 1. having golden or immortal wings, a sort of hawk. –2.

the immortal or golden wings of sacrificial fire. –3. fire itself.

–phalaḥ N. of two trees paṭola and pārāvata. (–lā) 1. a bunch of

grapes, vine plant, a grape (drākṣā). –2. = āmalakī. (–laṁ) a sort of fruit

(ruciphala) found in the country of the Mudgalas according to Bhava P.

–baṁdhuḥ Ved. 1. a god or deity in general. –2. a horse or the

moon.

–bhallātakī a sort of medicinal preparation of ghee mentioned by

Chakradatta.

–bhuj m. an immortal, a god, deity; one who tastes the sacrificial

residues.

–bhū a. free from birth and death.

–mati = -gati q. v.

–maṁthanaṁ churning (of the ocean) for nectar.

–mālinī N. of Durga.

–yogaḥ see under amṛta. –rasaḥ 1. nectar, ambrosia;

kāvyāmṛtarasāsvādaḥ H. 1; vividhakāvyāmṛtarasān pibāmaḥ Bh. 3. 40. —

2. the Supreme spirit. (

–sā) 1. dark-coloured grapes. –2. a sort of cake (Mar. anarsā). —

latā, –latikā a nectar-giving creeping plant (guḍūcī). –vāka a. producing

nectar-like sweet words.

–saṁyāvaṁ a sort of dish mentioned in Bhava P.

–sāra a. ambrosial; -rāṇi prajñānāni U. 7. (

–raḥ) 1. clarified butter. –2. a sort of ayaḥ pāka. -jaḥ raw sugar,

molasses (guḍa). –sūḥ, –sūtiḥ 1. the moon (distilling nectar). –2.

mother of the gods.

–sodaraḥ 1. ‘brother of nectar,’ the horse called uccaiḥśravas. –2.

a horse in general.

–sravaḥ flow of nectar. (

–vā) N. of a plant and tree (rudaṁtī). –srut a. shedding or

distilling nectar; Ku. 1. 45.

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

amṛta (3. a + mṛta) P. 6, 2, 116. 1) adj. f. ā. a) “nicht gestorben”

BRĀHMAṆ. 3, 18. — b) “unsterblich” Kār. zu P. 3, 2, 188. yadyūyaṁ

pṛśnimātaro martāsaḥ syātana. stotā vo amṛtaḥ syāt.. ṚV. 1, 38, 4.

marteṣvagniramṛto ni dhāyi 7, 4, 4. apāma somamamṛtā abhūma 8, 48, 1.

1, 166, 3. 3, 20, 3. 4, 35, 8. u. s. w. ŚAT. BR. 2, 2, 2, 8. wie die Götter

“unsterblich” wurden 9, 5, 1, 7. 11, 2, 3, 6. “unsterblich” wird man nur

karmaṇā vidyayā vā 10, 4, 3, 9. tasya ha prajāpateḥ. ardhameva

martyamardhamamṛtam 1, 3, 2. 4, 1. BṚH. ĀR. UP. 1, 4, 6. ŚVETĀŚV. UP.

3, 1. BHAG. 14, 27. subst. “ein unsterbliches, gottähnliches Wesen” H.

an. 3, 236. MED. t. 77. tamā no arkamamṛtāya juṣṭamime

dhāsuramṛtāsaḥ purājāḥ ṚV. 7, 97, 5. kasya nūnaṁ katamasyāmṛtānāṁ

manāmahe cāru devasya nāma 1, 24, 1. 72, 2. 10. 189, 3. 3, 21, 1. 4, 42,

1. u. s. w. fem.: yadāsu marto amṛtāsu nispṛk 10, 95, 9. 17, 2. — c)

“unvergänglich”: kuvinme vasvo amṛtasya śikṣāḥ ṚV. 3, 43, 5. īśe

hyāgniramṛtasya bhūrerīśe rāyaḥ suvīryasya dātoḥ 7, 4, 6. idaṁ

tyatpātramindrapānamindrasya priyamamṛtamapāyi 6, 44, 16. VS. 4, 18.

26. yajjyotirantaramṛtaṁ prajāsu 34, 3. Auf solche Stellen mag zum Theil

die Bedeutung “Gold” gegründet sein; vgl. 4, 1. — d) = sundara “schön”

und = atihṛdya “sehr lieblich” VYĀḌI im ŚKDR. (hier als m.). — 2) m. a)

“Gott”, s. u. 1,b. — b) N. einer Wurzel (vārāhīkanda) RĀJAN. im ŚKDR. —

c) N. einer Pflanze, “Phaseolus trilobus Ait.” (vanamudga) id. — d) ein

Bein. Śiva’s ŚIV. — e) ein Bein. Dhanvantari’s H. an. 3, 236. MED. t. 77. —

3) f. -tā. a) “ein berauschendes Getränk” RĀJAN. im ŚKDR. — b) N.

verschiedener Pflanzen: a) “Emblica officinalis Gaertn.” (āmalakī) AK. 2,

4, 2, 38. TRIK. 3, 3, 143. H. an. 3, 237. MED. t. 77. RĀJAN. im ŚKDR.

AINSLIE, Mat. ind. 2, 245. — b) “Terminalia citrina Roxb.” (harītakī,

pathyā) AK. 2, 4, 2, 39. TRIK. 3, 3, 143. H. an. 3, 237. MED. t. 77.

RĀJAN. = campādeśajasthūlamāṁsā harītakī. sā virecano (sic) praśastā

RĀJAVALLABHA im ŚKDR. — g) “Cocculus cordifolius DC.” (guḍūcī) AK. 2,

4, 3, 1. TRIK. 3, 3, 143. H. 1157. H. an. MED. t. SUŚR. 2, 106, 2. 8. 116,

7. 207, 8. 256, 3. 522, 4. Vgl. amṛtavallī. — d) “Piper longum L.”

(māgadhī) H. an. MED. — e) “Ocymum sanctum L.” (tulasī) ŚABDAM. im

ŚKDR. — z) “Cucumis colocynthis” (indravāruṇī) RĀJAN. im ŚKDR. — h)

“Halicacabum cardiospermum” (jyotiṣmatī) id. — J) = gorakṣadugdhā id.

— i) = ativiṣā id. — c) = raktatrivṛt id. — l) “Panicum dactylon” (dūrvā) id.

— c) N. pr. Mutter von Parīkṣit MBH. 1, 3794. LIA. I, Anh. XXIV. Tochter

Siṁhahanu’s und Schwester Amṛtodana’s SCHIEFNER, Lebensb. 233 (3).

— 4) n. a) “das Unsterbliche”, d. i. “die Gesammtheit der Unsterblichen”:

niveśayannamṛtaṁ martyaṁ ca ṚV. 1, 35, 2. (stṛṇīta barhiḥ)

yatrāmṛtasya cakṣaṇam 13, 5. tatrāmṛtasya cetanam 170, 4. — b)

“Unsterblichkeit”: devebhyaḥ kamavṛṇīta mṛtyuṁ prajāyai kamamṛtaṁ

nāvṛṇīta ṚV. 10, 13, 4. na mṛtyurāsīdamṛtaṁ na tarhi 129, 2.

dakṣiṇāvanto amṛtaṁ bhajante 1, 125, 6. sūryasya bhāge amṛtasya loke

AV. 8, 1, 1. ṚV. 1, 83, 15. 10, 121, 2. ŚAT. BR. 7, 3, 1, 46. u.s.w. 14, 9, 1,

30 (= BṚH. ĀR. UP. 1, 3, 28). ĪŚOP. 11. prajātiramṛtamānanda ityupasthe

TAITT. UP. 3, 10, 3. M. 12, 85. 104. — c) “die Welt der Unsterblichkeit,

das ewige Reich, die Ewigkeit”: uṣaḥ pratīcī bhuvanāni viśvordhvā

tiṣṭhasyamṛtasya ketuḥ ṚV. 3, 61, 3. amṛtasya panthām 4, 35, 3.

amṛtasya nābhiḥ 58, 1. śṛṇvantu viśve amṛtasya putrāḥ 10, 13, 1. 1, 91,

18. amṛtasya patnī heissen “die Morgenröthen” 4, 5, 13. “die Wasser” VS.

6, 34. Aditi 21, 5. Kuhū AV. 7, 47, 2. dvitā vyūrṇvannamṛtasya dhāma ṚV.

9, 94, 2. devā ivāmṛtaṁ rakṣamāṇāḥ AV. 3, 30, 7. pl. “die Kräfte der

Ewigkeit”: viśvarūpo amṛtāni tasthau ṚV. 3, 38, 4. satrā cakrāṇo amṛtāni

viśvā 1, 72, 1. — d) “der Trank der Unsterblichkeit, Lebensessenz”, greek

AK. 1, 1, 1, 44. 3, 4, 104. TRIK. 3, 3, 143. H. 89. an. 3, 235. MED. t. 76.

apsvāntaramṛtamapsu bheṣajam ṚV. 1, 23, 19. manye bhejāno amṛtasya

tarhi hiraṇyavarṇā atṛpaṁ yadā vaḥ AV. 3, 13, 6. goṣu priyamamṛtaṁ

rakṣamāṇā ṚV. 1, 71, 9. apāra ūrve amṛtaṁ duhānāḥ 3, 1, 14. 1, 112, 3.

164, 21. VS. 2, 34. AV. 3, 12, 8. amṛtāhutiḥ AIT. BR. 2, 14. M. 2, 162.

239. INDR. 1, 27. amṛtahrada ŚĀK. 100, 17. phalānyamṛtakalpāni R. 5,

74, 6. pātālādamṛtamānīya catvāro ‘pi jīvāpitāḥ VET. 33, 20. Häufig wird

“die Rede” oder “die Stimme” mit amṛta verglichen: vācaṁ

tāmamṛtopamām N. 12, 42. RAGH. 3, 16. -vāṇī ŚRUT. 5. -rutā 35.

vacanāmṛta HIT. 25, 2. “der Gipfel aller Genüsse”: amṛtaṁ śiśire

vahniramṛtaṁ priyadarśanam. amṛtaṁ rājasanmānamamṛtaṁ saṁgatiḥ

satām.. PAÑCAT. I, 144. Entsteht bei der Quirlung des Oceans MBH. 1,

1094. fgg. R. 1, 45. HARIV. 12185. VP. 75. fgg. befindet sich im Monde

238. fgg. Vgl. amṛtataraṁgiṇī, amṛtadīdhiti, amṛtadyuti, amṛtasū. — e) N.

einer Mixtur gegen Vergiftung SUŚR. 2, 250, 17. 285, 9. = rasāyana H. an.

3, 236. = auṣadha RĀJAN. im ŚKDR. — f) “Ueberbleibsel eines Opfers”

AK. 2, 7, 28. TRIK. 3, 3, 143. H. 834. an. 3, 235. MED. t. 76. vighasāśī

bhavennityaṁ nityaṁ vāmṛtabhojanaḥ. vighaso bhuktaśeṣaṁ tu

yajñaśeṣaṁ tathāmṛtam.. M. 3, 285. — g) “unerbettelte, freiwillig

dargebotene Almosen” AK. 2, 9, 3. TRIK. 3, 3, 143. H. 866. an. 3, 235.

MED. t. 77. ṛtāmṛtābhyāṁ jīvettu u. s. w. amṛtaṁ syādayācitam M. 4, 4.

5. — h) N. pr. eines Ortes: kṣīrodasyottare kūle udīcyāṁ diśi devatāḥ.

amṛtaṁ nāma paramaṁ sthānamāhurmanīṣiṇaḥ.. HARIV. 14095.

amṛteśaya erscheint ebend. S. 927, Z. 4, v. u. als ein Beiname Viṣṇu’s.

Die Lexicographen führen noch folgende Bedeutungen an: i) “Wasser”

NAIGH. 1, 12. AK. 1, 2, 3, 3. 3, 4, 14, 78. TRIK. 3, 3, 143. H. 1069. an. 3,

235. MED. t. 76. — k) “Gold” NAIGH. 1, 2. H. an. 3, 236. Vgl. 1,c. und

amṛteṣṭakā. — l) “geklärte Butter” (ghṛta) H. an. 3, 236. MED. t. 76. — m)

“Milch” H. an. RĀJAN. im ŚKDR. “warme Milch” H. ś. 98. — n) “Speise”

(jagdhi) H. an. — o) “gekochter Reis” (anna) id. — p) “Süssigkeit” (svādu)

id. — q) “Liebliches” (hṛdya) id. — r) “Eigenthum” (sva) id. — s) “eine Art

Gift”, viṣasāmānya und vatsanābha RĀJAN. im ŚKDR. — t) “Quecksilber”

id. — u) “Strahl” YĀDAVA bei MALLIN. zu RAGH. 10, 59. ŚAṁKAR. zu

BṚH. ĀR. UP. 4, 4, 16. — v) “die letzte Befreiung” (mokṣa) AK. 1, 1, 4, 15.

TRIK. 1, 1, 134. 3, 3, 143. H. 74. an. 3, 235. MED. t. 77.

amṛta 1) a) hatvā cainaṁ nāmṛtaḥ syādayaṁ me MBH. 13, 23. — b) Z. 3

lies 8, 48, 3 st. 8, 48, 1. subst. “ein unsterbliches Wesen, ein Gott” Spr.

4302. — 3) b) l) sarvauṣadhīnāmamṛtā (= dūrvā Schol.) pradhānā Spr.

5208. — d) Bein. der Dākṣāyaṇī Verz. d. Oxf. H. 39,b,19. 31. — e) N. “der

ersten” Kalā “des Mondes” Verz. d. Oxf. H. 18,b,24. — 4) b) Spr. 3561.

4302. 4331. — e) “ein best. Heilmittel” ŚIŚ. 9, 36. “Arzenei” überh.

WASSILJEW 199. — p) yathāmṛtaghaṭaṁ daṁśāḥ (viśanti) R. 7, 7, 3.

amṛta = kṣaudra Schol. — u) saurībhiriva nāḍībhiramṛtākhyābhiḥ RAGH.

10, 59. — v) Verz. d. Oxf. H. 258,b,10. — w) “ein Metrum von 4 x 54

Silben” ṚV. PRĀT. 17, 4. Ind. St. 8, 107. 111.

amṛta 4) m) Spr. (II) 2986.

Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866

amṛta a-mṛta.

I. adj., f. tā, Immortal, Bhag. 14, 27.

II. m.

1. A god.

2. The soul.

III. n.

1. The beverage of the gods, nectar.

2. A medicine preventing old age, prolonging life, and awakening the

dead, Lass. 33, 20.

3. A medicament; nectar and medicament, Śiś. 9, 36.

4. The residue of sacrificial food, Man. 3, 285.

5. Unsolicited alms, Man. 4, 4.

— Comp. gava-, n. amṛta, consisting of rays, MBh. 3, 17351.

— Cf. [greek]

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

amṛta m. immortal. m. a god. n. immortality (also concr. = the gods); the

drink of the gods, i.e. nectar; anything sweet, delightful, or wholesome,

e.g. water, milk, medicine, the remainder of sacrifice, alms unasked.

Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893

amṛta a-mṛta, pp. not hvg. died; immortal; m. god;

ā, f. goddess; a herb; n. immortality; world of immortals; nectar; a

certain remedy; medicine; remnant of a sacrifice; water; milk; ray;

-kara, m. moon;

-kiraṇa, m. id.;

-tejas, m. N. of a fairy prince;

-tva, a. immortality; condition of ambrosia;

-dīdhiti, m. moon;

-drava, a. flowing with nectar;

-dhāyin, a. sipping –;

-pāyin, a. drinking nectar = hearing fine speeches;

-prabha, m. N. of a fairy;

ā, f. N.;

-bhavana, n. N. of a monastery;

-bhāṣ-aṇa, n. nectar-like speech;

-bhuj, m. god;

-bhojana, a. eating the remnants of sacrifices;

-maya, a. (ī) immortal; nectar-like; consisting of nectar;

-raśmi, m. moon;

-rasa, m. nectar; a. tasting like nectar;

-latā, f. creeper yielding nectar;

-loka, m. world of the immortals;

-varṣin, a. raining nectar;

-hrada, m. lake of nectar.

Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94,

reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962

amṛta tri° na mṛtaḥ . 1 maraṇaśūnye jīvite amṛte jārajaḥ kuṇḍaḥ amaraḥ

apāma somamamṛtā abhūma iti śrutiḥ maraṇañcātra

ābhūtasaṁplavasthānamamṛtatvaṁ hi bhāṣyate iti viṣṇu pu° uktam

mahākalpāvasthāyitvaṁ, devānāmapi tathaivāmṛtatvam kāryātyaye

tadadhyakṣeṇa sahātaḥ paramāmnāyāt śā° sū° kāryabrahmaṇā saha

sarveṣāṁ layābhidhānāt . na mṛtaṁ maraṇaṁ yasmāt . 2 pīyūṣe

tatsevane hi amṛtatvaṁ bhāratādau prasiddham . tacca prathamaṁ

pṛthūpadiṣṭairdairvarindraṁ vatsaṁ kṛtvā gorūpadharāyāḥ pṛthvā

dugdham paścācca durvāsaḥśāpāt samudramadhyaṁ gatam tato

devāsuraiḥ samudre mathite punarutpannamiti paurāṇikī

kathānusandheyā devāsurairamṛtamasvunidhirmamante kirā° na vai devā

aśnanti pibanti etadevāmṛtaṁ dṛṣṭvā tṛpyanti cā° u° . amṛtadīdhitireṣa

vidarbhaje . bhajasi tāpamanuṣyakimaṁśubhiḥ . yadi bhavanti mṛtāḥ

sakhi! candrikāḥ iti naiṣadham . 3 jale tasya prāṇahetutvāt amṛtatvam .

annamayaṁ hi saumya! mana āpomayaḥ prāṇaḥ ityupakramya

ṣoḍaśakalaḥ saumya! puruṣaḥ pañcadaśāhāni māśīḥ kāmamapaḥ

pibāpomayaḥ prāṇo na pibato vicchetsyate chā° u° . jalapānābhāve

prāṇavicchedaukteḥ tatpāne ca prāṇavṛddheḥ jalasya maraṇāhetutvam .

amṛtopastaraṇamasi svāhā amṛtāpidhānamasi svāheti āpośanamantraḥ .

4 ghṛte tasya, āyurvai ghṛta mityukterāyurjanakatvāt

maraṇāhetutvāttathātvam . amṛtaṁ nāma yat santomantrajihveṣu juhvati

. śobhaiva mandarakṣuvdhakṣubhitāmbhodhivarṇanā māghaḥ . 5 pārade

tasya ca rasāyanādinā pāne abhrakastava vījantu mama vojantu pāradaḥ

anayormelanaṁ devi! mṛtyudāridryanāśanam ityukteḥ

bahukālajīvanahetutvāt tathātvam raseśvaranarśane vivaraṇam . 6

yajñaśiṣṭe dravye yajñaśeṣo’mṛtaṁ smṛta mityuktestathātvam . 7 ayācite

vastuni mṛtaṁ svādyācitaṁ bhaikṣyamamṛtaṁ syāddayācitam

manūktestasya maraṇarūpāpamānahetuyācanaśūnyatvāt tathātvam .

ṛtāmṛtābhyāṁ jīveta manuḥ . 8 dugdhe tasya dehadhārakatvena

maraṇāhetutvāt tathātvam . 9 anne annamūlaṁ hi jīvana

mityuktestathātvam . na mriyate kṣīyate . 10 svarṇe . agnau

suvarṇamakṣīṇamiti yā° uktestasya vahnau bahutāpane’pi

akṣīṇatvāttathātvam ataeva tasya taijasatvaṁ svarṇaṁ

taijasamatyantānalasantāpe’pi anāśyatvādityanumānena si° mu°

sādhitam . evadabhiprāyeṇaiva amṛtaṁ vai hiraṇyamityuktamā śata° brā°

. 11 bhakṣaṇīyadravyamātre, tasyānnavattathātvam 12 svādudravye

amṛtatulyasvādavattvāt . 13 tatsādhane dravyetri° ādityovai devamadhu

ityādi madhuvidyāyām tā evāsyāmṛtāmadhunāḍyaḥ chā° u° pañcakṛtvaḥ

pāṭhaḥ . 14 hṛdye amṛtavadāhlādakatvāt tathātvam 15 viṣe 16

vatsanābhe viṣe tayoḥ vaidyakoktadiśā śodhane amaraṇahetutvāttathā .

ataeva viṣamaṣyamṛtaṁ kvacidbhavediti raghuḥ 17 mokṣe

bidyayāmṛtamaśnute iti śrutiḥ kṣayaśūnyatvāttathā amṛtasyaiṣa seturiti

śrutiḥ sa śriye cāmṛtāya ca amaraḥ . 18 amṛtatulye ānandakaratvāttathā .

amṛtaṁ vālabhāṣitamiti hito° . āpyāyito’sau vacanāmṛtena udbhaṭaḥ .

amṛtamastyasya svāmitvena bhakṣakatvena vā arśa° ac . 19

dhanvantarau sahi samudramathā nasamaye amṛtaṁ bibhradutthitaḥ iti

purāṇe prasiddham . 20 deve tadbhakṣatvena tathātvam .

devānāñcāmṛtadarśanenaiva tṛptatvam na vai devā aśnanti pibanti

etardevāmṛtaṁ dṛṣṭvā tṛpyantoti chā° u° ukteḥ rathenāmṛtaṁ martyañca

ya° 33, 40 amṛtaṁ devādikamiti ve° dī° . na sriyate sma kartari kta . 21

vārāhīkandeṣu tasya bahucchedane’pi punaḥprarūḍhatvāttathā 22

vanamudge ca tasya oṣadhitayā phalapākāntatve’pi

chinnaprarūḍhatvāttathātvam . 23 śuḍūcyām . 24 indravāruṇyāṁ 25

jyotiṣmanyām 26 gorakṣadugdhāyām 27 ativiṣāyāṁ 28 raktatrivṛti 29

dūrvāyām 30 āmalakyāṁ 31 harītakyāṁ 32 tulasyāṁ 33 pippalyāṁ 34

sthūlamāṁsaharītakyāñca strī . etāsāṁ yathāyathaṁ roganivārakatvena

tathātvam . amṛtena sahotpannatvāt amṛtatulyāsvādavattvācca 35

surāyāṁ strī . 36 sūryaraśmibhede strī tāsāṁ śatāmi catvāri raśmīnāṁ

vṛṣṭisarjane . śatatrayaṁ himotsarge tāvadgarbhasya sarjane .

ānandāśca hi meghāśca bhūtanāḥ pṛtanā iti . catuḥśataṁ vṛṣṭivāhāḥ

sarvāstā amṛtā striyaḥ malli° yādavaḥ . tāsāñcāmṛtasya jalasya

dāyitvāttathā . saurībhiriva nāḍībhiramṛtākhyābhirammayaḥ raghuḥ . 37

maraṇaśūgye viṣṇau pu° amṛtaḥ śāśvataḥ sthāṇuḥ vi° sa° . nāsti mṛtaṁ

maraṇaṁ yasmāt . 38 ajaramaratvaprade tri° . indriyasyendriyamidaṁ

payo’mṛtaṁ madhu yaju° 19, 72, 73, 74, 75 . amṛtamajarā

mṛtyupradatvāt ānandakaram amṛtatulyam ve° dī° nandā

bhaumārkayorbhadrā śukrendvośca jayā budhe . śubhayogā gurau riktā

pūrṇā mande’mṛtāhvayā . ādityabhaumayornandā bhadrā

śukraśaśāṅkayoḥ jayā jñosyād gurau riktā pūrṇārke cāmṛtā śubheti iti

jyotiṣokte 39 tithivārayogarūpe yogabhede dhruvagurukaramūlā

pauṣṇabhānyarkaśāre hariyugavidhiyugme phalgunībhādrayugme .

divasakaraturaṅgau śarvarīnāthavāre . guruyumanalavātopāntyapauṣṇāni

kauje . dahanavidhiśatākhyāmaitrabhaṁ saumyavāre .

marudaditibhapuṣyā maitrabhaṁ jīvavāre .

bhagayugajayugaśvoviṣṇumaitre sitāhe . śvasanakamalayonī

saurivāre’mṛtāni rāja mā° ukte ādityahastā gurupuṣyayuktā

budhānurādhā śanirohiṇī ca . some ca viṣṇuḥ kujarevatī ca śukrāśvinī

cāmṛtayogavargāḥ . ukte ca 40 vāranakṣatrayogaje yogabhede yadi

viṣṭivyatīpātau dinaṁvāpyaśubhaṁ bhavet . hanyate’mṛtayogena

bhāskareṇa tamo yathā jyoti° . 41 brahmaṇi na° .

अम्भस् – ambhas Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899ambhas n. (cf. “abhra, ambu”), water &c., the celestial waters

n. power, fruit fulness and

ambhas n. (“āṁsi”) n. pl. collective N. for gods, men, Manes, and Asuras

and VP., (hence) (“as”) sg. the number “four”

n. mystical N. of the letter “v”

n. N. of a metre (consisting of 82 syllables) , (“asa”), instr. in comp.

for “ambhas” (e.g. “ambhasākṛta” “done by water”)

ambhas n. (“asī”) n. du. heaven and earth “imber”].

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

ambhas (ambhar) n. “Gewalt, Furchtbarkeit.” VS. 18, 4. erscheinen

paarweise: jyaiṣṭhyam und ādhipatyam, manyuḥ und bhāmaḥ, amaḥ u.

ambhaḥ, jemā u. mahimā u. s. w. Aehnlich AV. 13, 4, 6, 5: ambho amo

mahaḥ saha iti tvopāsmahe vayam, während 2, 1. in den Worten kīrtiśca

yaśaścāmbhaśca nabhaśca brāhmaṇavarcasaṁ cānnaṁ cānnādyaṁ ca

das nabhaśca ungehörig eingeschoben ist (in Erinnerung an die

Bedeutung von 2. ambhas) und die Paargliederung stört. In 6, 6. dagegen

scheint ambhaḥ aus der vorangehenden Zeile irrthümlich

hereingekommen zu sein: ambho aruṇaṁ rajataṁ rajaḥ saha iti

tvopāsmahe vayam. Im gaṇa svarādi erscheinen ambhas und ambhar

indecll. als v.l. von amnar. — Vgl. 1. ambhṛṇa.

ambhas n. 1) “Wasser” NAIGH. 1, 12. Uṇ. 4, 209. AK. 1, 2, 3, 4. H. 1069.

kimāvarīvaḥ kuha kasya śarmannambhaḥ kimāsīdgahanaṁ gabhīram ṚV.

10, 129, 1. AIT. UP. 1, 2. M. 3, 179. 4, 190. 7, 33. 34. BHAG. 2, 67. R. 1,

49, 17. 3, 28, 2. 5, 74, 34. DAŚ. 1, 17. 36. VIŚV. 6, 5. HIT. I, 81. ŚĀK.

117. RAGH. 1, 89. MEGH. 22. 52. pl.: PAÑCAT. II, 157. HIT. I, 147. 187.

v. l. zu ŚĀK. 14. VID. 4. AK. 1, 2, 3, 6. 28. 3, 4, 4, 28. varuṇaścāmbhasāṁ

patiḥ R. 6, 102, 2. ambhasā (instr.) am Anf. eines comp. P. 6, 3, 3.

ambhasī = dyāvāpṛthivyau NAIGH. 3, 3. Mit dem pl. ambhāṁsi werden im

VP. (39, N. 14.) “die Götter, Ungötter, Manen und Menschen” bezeichnet.

— 2) lagnāditaścaturtharāśiḥ. iti jyotiṣam. ŚKDR. — 3) mystische

Bezeichnung “des Buchstabens” va Ind. St. 2, 316. — Vgl. abhra, ambu,

greek “imber.”

ambhas 1) die Stelle im VP. (Z. 8. 9) geht auf folgende Worte des TBR. 2,

3, 8, 3 zurückt tāni vā etāni catvāryambhāṁsi. devā manuṣyāḥ pitaro

‘surāḥ. teṣu sarveṣvambho nabha iva bhavati. ya evaṁ veda. =

jaladasadṛśa Comm. — 4) “ein Metrum von 82 Silben” ṚV. PRĀT. 17, 5.

Ind. St. 8, 107. 111.

Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866

ambhas ambhas, n. Water, Bhartṛ. 2, 91; Śiś. 9, 31.

— Comp. ud-, adj abounding in water, Ragh. 4, 31. gharma-, n. sweat,

Śāk. d. 29. lavaṇa-, n. the sea of salt water, Matspp. 40.

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

ambhas n. water.

Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893

ambhas ambhas, n. water;

-tas, ad. out of the water.

Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94,

reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962

ambhas na° āpyate āpa–asun udake numbhau ceti uṇā° ambha–śabde

asun vā . 1 jale sevyamāmajvaraṁ prājñaḥ ko’mbhasā pariṣiñcati? .

trisrotasaḥ santataghāramambhaḥ iti ca māghaḥ .

pariśramāmbhaḥpulakena sarpatā kirā° . kayamaṣyambhasāmantarā

niṣpatteḥ pratokṣate kumā° abhyarṇe’mbhaḥpatanasamaye iti megha° . 2

deve, jalahetutvāt tathātvam 3 pitṛloke, teṣāṁ jalamayacandraloke

sthitatvāt ammayadehatvācca tattvam . 4 manuṣye vettha saumya! yathā

pañcamyāmāhutāvāpaḥ puruṣavacaso bhavanti chā° u° ukteḥ .

puruṣāṇāṁ jalamayatvāt tathātvaṁ pañcāgnividyāpabdeprapañcaḥ . 5

asure, yuddhe devaspardhayā śabdāyamānatvāttathā . tāni ha vā etāni

catvāryambhāṁsi devā manuṣyāḥ pitaro’surā iti śrutiḥ . 6

bālanāmoṣadhau . jyotiṣokte 7 lagnāccaturthasthāne . yogaśāstroktāsu

navavidhatuṣṭiṣu madhye prakṛtyākhyāyāṁ 8 ādhyātmikatuṣṭau ca . yathā

ādhyātmikyaścatasraḥ prakṛtyupādānakālabhāgyakhyāḥ . vāhyā

viṣayoparamāt pañca, nava tuṣṭayo’bhimatāḥ sā° kā° . prakṛ

tivyatiriktaātmāstīti pratipadya tato’sya śravaṇamananādinā

vivekasākṣātkārāya tvasadupadeśatuṣṭo yo na prayatate tasya catasra

ādhyātmikyastuṣṭayobhavanti prakṛtivyatiriktātmānamadhikṛtya

yasmāttāstuṣṭayastasmādādhyātmikyaḥ, kāstāḥ, ityata āha

prakṛtyupādānakālabhāgyākhyāḥ prakṛtyādirākhyā yāsāṁ tāstathoktāḥ .

tatra prakṛtyākhyā tuṣṭiryathā kasyacidupadeśaḥ vivekasākṣātkārohi

prakṛtipariṇāmabhedaḥ tañca prakṛtireva karītīti kṛtaṁ te

dhyānābhyāsena, tasmādevamevāsva vatseti . seyamupadeṣṭavyasya

śiṣyasya prakṛtau tuṣṭiḥ prakṛtyākhyā tuṣṭiḥ ambha ityucyate ta° kau° .

asya ambhaḥśabdavācyatve hetustadvyākhyāne darśito’smābhiḥ yathā

asyāśca tuṣṭerambhasa iva prasannatvāt upadeśarūpaśabdahetukatvācca

ambhastvam abhi–śabde iti ghātorasunnantasya

śabdahetukarūpārthānugamāt . dvyāvāpṛghivyoḥ dvi° ba° niru° .

अय – aya Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899aya m. going (only ifc. cf. “abhyastam aya”)

aya m. (with “gavām”) “the going or the turn of the cows”, N. of a

periodical sacrifice

m. a move towards the right at chess (cf. “anānaya”)

m. Ved. a die &c.

m. the number “four”

m. good luck, favourable fortune

Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :

1890

aya a. Going, moving. –yaḥ

(1) Going, moving (mostly in comp., as in astamaya).

(2) Good actions of former birth.

(3) Good fortune, good luck (śubhāvaho vidhiḥ);

śuddhapārṣṇirayānvitaḥ R. 4. 26.

(4) A move towards the right (in chess).

(5) A die or cube (to play with); kaliḥ sarvānayānabhibhavati Śat. Br.

— Comp.

–anvita, ayavat a. fortunate, lucky; sulabhaiḥ sadā

nayavatā’yavatā Ki. 5. 20.

–śobhin a. bright with good fortune.

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

aya (von i) m. 1) “Gang”: abhyastamaya “Untergang”, s.

anuddhṛtābhyastamaya. — 2) “gutes Geschick” AK. 1, 1, 4, 5. H. 1379.

ayānvita “vom guten Geschick begleitet” RAGH. 4, 26. — 3) “Würfel”:

yāyaiḥ parinṛtyatyādadānā kṛtaṁ glahāt AV. 4, 38, 3. VS. 30, 8. (kaliḥ)

sarvānayānabhibhavati ŚAT. BR. 5, 4, 4, 6. 13, 3, 3, 1. yathā kṛtāya

vijitāyādhareyāḥ (d. i. adhare ‘yāḥ, man streiche demnach oben

adhareya) saṁyanti CHĀND. Up. 4, 1, 4.

aya 1) “Periode”: gavāmayaḥ s. u. go 1). — 3) ṚV. 10, 116, 9. TS. 4, 3, 3,

1. 2. Sp. 392, Z. 2 lies 13, 3, 2, 1 st. 13, 3, 3, 1. — 4) Bez. “der Zahl vier”

WEBER, JYOT. 47. 48. auch āya ebend.

aya bei einem best. Spiele mit Figuren “der Gang zur Rechten” PAT. a. a.

O.5,33,a. Ind. St. 13,473.

Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866

aya aya, i. e. i + a. m.

1. Going.

2. Good luck. Ragh. 4, 26.

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

aya m. walk, course (–°); luck, fortune; die.

Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893

aya ay-a, m. going; course; good fortune.

Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the

1886 edition. Varanasi : 1967

aya ṅa gatau . (iti kavikalpadrumaḥ ..) ṅa ayate . iti durgādāsaḥ ..

Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94,

reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962

aya gatau bhvā° ā° saka° seṭ . ayate āyiṣṭa ayāmbabhūva ayāmāsa

ayāñcakre . asya parasmaipaditvamapi aya mudayati mudrābhañjanaḥ

padminīnāmityudbhaṭaḥ śucodayan dīdhitimukthaśāsaḥ yaju° 19 69 .

udayati vitatordharaśmiḥ māghaḥ .

aya pu° eti sukhamanena iṇ–karaṇe ac . 1 prāktane śubhakarmaṇi, 2

śubhadāyake–daive sa guptamūlapratyantaḥ śuddhapārṣṇirayānvitaḥ

raghuḥ tava dharmaḥ sadayīdayojjvalaḥ nai° 3 vidhāne ca . ayate

jayamanena . 4 kapardakarūpe ekādyaṅkayukte dyūtasādhane 5 pāśake

ca athāsmai pañcākṣān pāṇāvāvapati abhibhūrasyetāste pañca diśaḥ

kalpantāmityeṣa vā ayānabhibhūryatkalireṇa hi sarvānayānabhibhavati iti

śata° brā° . akṣā nāma kapardakāḥ suvarṇanirmitā, vibhītaphalāmi

sauvarṇāni vā . te cākṣā dyūtakāle nivapanīyāḥ . teṣāṁ

caturṇāmaṅkānāṁ kṛtasaṁjñā pañcānāṁ kalisaṁjñā tathā ca śākhāntare

stomasaṁsthāyāṁ kṛtādivyavahāraḥ kṛtaḥ ye vai catvāraḥ stomāḥ kṛtaṁ

tat atha ye pañca kaliḥ iti yadā pañcāpyakṣā uttānā bhavanti tado

deviturjayobhavati pañcasu tvekarūpāsu jaya eva

bhaviṣyatīvyatyatroktam . ayaśabdaḥ akṣavācī iti bhā° . caturaṅkānvite 6

pāśakabhāge ca . yathā kṛtāya vijitāyādhareyāḥ saṁyanti chā° u° kṛto

nāma ayodyūta samaye prasidbhaścaturaṅkaḥ sa yadā jayati dyūte

pravṛttānāṁ, tasmai vijitāya tadarthamitare tridvyekāṅkā adhareyāḥ

tretādvāparakalināmānaḥ saṁyanti saṅgacchante antarbhavanti

caturaṅke kṛtāṅke tridvyekāṅkānāṁ vidyamānatvādantarbhavantīti bhā° .

dyūtasya samayaḥ saṅketastadanuṣṭhānasamayo vā yena dyūtavidyāyāṁ

jīyate so’kṣasya kaścidbhāgo’yaśabdavācyaḥ sa ca caturaṅkobhāgaḥ

catvāro’ṅkāścihnānyasminniti vyutpatteḥ tasmai, kṛtanāmabhṛte, yadā

dyūte pravṛttānāṁ madhye sa kī’pi jayati tadā tasmai kṛtanāmabhṛte

vijitāya adhareyāḥ saṁyantīti sambandhaḥ tadarthaṁ vyācaṣṭe

tadarthamiti adhareyān vyākaroti treteti . akṣasya yasmin bhāge

trayo’ṅkāḥ sa tretānāmāyaḥ yatra tu dvāvaṅkau sa dvāpara nāmāyaḥ .

yatra eko’ṅkaḥ sa kalināmāya iti .

tādarthyenetarāṅkānāmantarbhāvamuktaṁ vyaktīkaroti caturaṅka iti

tadantarbhavanti tasmin kṛtāye tretādayaste’antarbhavanti

mahāsaṁkhyāyāmavāntarasaṁkhyāntarbhāvaḥ prasiddha iti ānandagiriḥ .

yanti śārāḥ asmin iṇa–ādhāre ac . dyūte sarvaśāragantavye 7

sthalabhede ayānayaśabde vivaraṇam . ayate ac . 8 gantari tri° . cidayā ā

nāma ṛ° 6, 66, 5 .

आय – āya Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899āya m. (fr. “ā-i”), arrival, approach

m. income, revenue

m. gain, profit &c.

m. the eleventh lunar mansion

m. a die

m. the number four

m. N. of a kind of formulas inserted at particular occasions of a

sacrifice

m. the guard of the women’s apartments

āya &c. see p.147, col.3.

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

āya (von i mit ā) m. 1) “Anlauf, Eintreffen”: āye vāmasya saṁgathe

rayīṇām ṚV. 2, 38, 10. annasyāye CHĀND. UP. 7, 9, 1. — 2) “Einkünfte,

Einkommen” (Gegens. vyaya) P. 5, 1, 47. M. 8, 419. YĀJÑ. 1, 321. 326.

MBH. 2, 201. 3, 8599. fg. 14701. R. 2, 1, 19. MṚCCH. 33, 4. PAÑCAT. I,

179. HIT. II, 91. NALOD. 1, 13. 2, 63. 3, 52. — 3) “Wächter im

Gynaeceum” HALĀY. im ŚKDR. — 4) astrol. “das eilfte Haus” Ind. St. 2,

281. 285.

āya 1) “das Hinzutreten” (eines Lautes; Gegens. apāya) ṚV. PRĀT. 14, 1.

— 4) VARĀH. BṚH. S. 41, 9. 98, 18. 100, 1. 103, 11. — 5) “Art, Weise” (=

upāya Schol.): mārgantyāyaśatairarthān “auf hunderterlei Weise gehen

sie Reichthümern nach” MBH. 13, 7602. Könnte auch durch “Einnahme,

Mittel zu Geld zu gelangen” übersetzt werden. — 6) = aya “Würfel” und in

dieser Bed. Bez. “der Zahl vier” WEBER, JYOT. 48. aya v. l. — 7) in

āyanigada ŚĀÑKH. ŚR. 6, 1, 22. Schol. zu 7, 9, 1. 16, 7. 8, 7, 1 Bez.

“gewisser liturgischer Einschiebsel.”

Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866

āya āya, i. e. ā-i + a, m.

1. Gain, Böhtl. Ind. Spr. 219.

2. Revenue, Man. 8, 419.

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

āya m. approach; income, revenue.

Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893

āya 1. āy-a, m. access; revenue, income.

āya 2. āya, m. radical suffix āya (gr.).

Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94,

reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962

āya pu° ā–iṇa–ac aya–ghañ vā . 1 lābhe 2 prāptau, āyavyayaviśodhitāt

smṛtiḥ āyavyayau ca niyatāvākarān koṣameva ca manuḥ . 3 dhanāgame,

jyotiṣokte lagnāvadhike rāśyavadhike ca 4 ekādaśasthāne, 4

vanitāgārapālake ca karmaṇi ac ghañ vā . grāmāditaḥ svāmigrāhyabhāge,

labhye 5 dhanādau tadasmin vṛddhyāyalābhopadā dīyate pā° grāmeṣu

svāmigrāhyobhāga āyaḥ si° kau° lagnāyadhikaikādaśasthānasyāyatvaṁ

ca tatsthāne āyasya cintanīyatvāt . tatra varṣalagnāvadhikaikādaśasthāne

grahaviśeṣayogādibhirāyopāyavivekaḥ . nīlakaṇṭhatā° abdape jñe’rthage

lābho bāṇijyāt śubhadṛgyute . senthihe’smin lagnage tu lāmaḥ

paṭhanalekhanāt . asmin ṣaṣṭhāṣṭāntyagate sakrūre nīcakarmataḥ .

krūrekṣaṇena lābho’staṁgatena likhanādibhiḥ . jīve’bdape krūrahate lagne

hānirnṛpādbhayam . asminnadhikṛte dyūne vyavahārāddhanāptayaḥ .

lagnādhipenetthaśāle lābhaḥ svajanagauravam . sarve’pi lābhe vittāptyai

sabalā nirbalā na tu . savīryojñaḥ samuthaholagne ‘rthasahame śubham .

dadāti khātadravyasya lābhaḥ pāpadṛśā na tu . āyasahamantu

sahamaśabde bakṣyate āyabhāvānayanañca 519 pṛṣṭhe

aṣṭamabhāvaśabdoktadiśāvaseyam . janmagnāvadhikaikādaśasthāne

grahasthityādibhirāyavivekaḥ jātakapa° uktaḥ yathā

svāmisadgrahayutekṣita āye sarvalābha sahitaḥ śubhavarge .

krūradṛṣṭisahite khalavargeno śubhaṁ khalaśubhe ca vimiśram .

sarvakhecarayutaṁ tvatha dṛṣṭaṁ lābhabhambahulalābhakarantu . tatra

yo balayuto nijavṛttyāsvaṁ dhanaṁ diśati samyagatuccham . ucce

svamitragṛhagovalavāṁśca pūrṇaṁ, śatrorgṛhe tu khacaraścaraṇaṁ

dadāti . nīcāribhāṁśakagato’rdhaphalapradaḥ syādastaṁ

gato’lpakaphalaḥ khalu lābhabhāve . lābhabhe raviyutīkṣaṇavargaiḥ

saṁyute nṛpacatuṣpadacauryaiḥ . yuddhato’pi hi dhanaṁ

vidhujaistaistoyadantiyuvatiprabhavaṁ syāt . lābhe kuje kṣitayute

kujavargayukte vittaṁ prabālamaṇibhūṣaṇakāñcanāḍhyam . syāt

sāhasaiśca

gamanāgamanaistathāgniśastraprapañcajanitairvacalānmunīnām .

budhadṛṣṭe’tha vā yukte lābhe budhagaṇe’pi vā . vittaṁ

likhanaśilpādyairaṅgavesarakāmyajam . āye vṛhaspatiyutīkṣaṇavargayukte

yajñādihenasutavikramanāgaraiḥ svam . śaukrekṣaṇe gaṇayute

gamanāṅganābhyovārāṅganārajatapatramayaṁ dhanaṁ syāt . śanipukte

lābhagṛhe śanidṛṣṭe śanergaṇe . mahiṣī lohakṛṣyuyaṁ dhanaṁ

sthāvarakarmabhiḥ . nijābdake’rkaḥ pracurārthalābhaṁ lakṣmīṁ

kujo’bjaśca dhanaṁ nṛpābde . jñaḥ pañcavede dhanasindrapūjyo lakṣmīṁ

sito’rke kujavacchanistu . rāśyavadhikaikādasthāne ca gocare sarve

grahāḥ śubhāḥ sarve’pyupāntye śubhāḥ ityukteḥ atra viśeṣo gocaraśabde

vakṣyate .

इन्द्र – indra Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899indra m. (for etym. as given by native authorities see on ; according to

fr. “in” = “inv” with suff. “ra” preceded by inserted “d”, meaning “to

subdue, conquer”; according to Muir, S. “sindra” fr. “syand”, “to drop”;

more probably from “ind”, “to drop” q.v., and connected with “indu”

above ), the god of the atmosphere and sky

m. the Indian Jupiter Pluvius or lord of rain (who in Vedic mythology

reigns over the deities of the intermediate region or atmosphere; he

fights against and conquers with his thunder-bolt [“vajra”] the demons of

darkness, and is in general a symbol of generous heroism; “indra” was

not originally lord of the gods of the sky, but his deeds were most useful

to mankind, and he was therefore addressed in prayers and hymns more

than any other deity, and ultimately superseded the more lofty and

spiritual Varuṇa; in the later mythology “indra” is subordinated to the

triad Brahman, Viṣṇu, and śiva, but remained the chief of all other deities

in the popular mind) &c. &c.

indra m. (he is also regent of the east quarter, and considered one of the

twelve ādityas) &c.

m. in the Vedānta he is identified with the supreme being

m. a prince

indra ifc. best, excellent, the first, the chief (of any class of objects; cf.

“surendra, rājendra, parvatendra”, &c.)

m. the pupil of the right eye (that of the left being called Indrāṇī or

Indra’s wife)

m. the number fourteen, Sūryas

m. N. of a grammarian

m. of a physician

m. the plant Wrightia Antidysenterica (see “kuṭaja”)

m. a vegetable poison

m. the twenty-sixth Yoga or division of a circle on the plane of the

ecliptic

m. the Yoga star in the twenty-sixth Nakshatra, [characters] Pegasi

m. the human soul, the portion of spirit residing in the body

m. night

m. one of the nine divisions of Jambu-dvīpa or the known continent

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

indra Uṇ. 2, 29. mit kṛtādi zusammenges. gaṇa śreṇyādi zu P. 2, 1, 59. 1)

m. a) N. des bekannten Gottes, welcher im vedischen Glauben an der

Spitze der Götterschaaren des mittleren Reiches, des Luftkreises, steht.

Seine vorzüglichste Kraftäusserung ist der Kampf, welchen er mit dem

Donnerkeil (vajra) im Gewitter gegen die dämonischen Gewalten kämpft.

Viele andere Grossthaten von ihm werden aufgezählt und gepriesen. Er

ist im Ursprung nicht der oberste, aber der nationale Gott und Liebling der

arisch-indischen Stämme, ein Vorbild der zu edlen Zwecken thätigen

Heldenkraft und tritt mit der allmähligen Verdunkelung Varuṇa’s immer

mehr an die Spitze. In dem gemischten Göttersystem der jüngeren

indischen Zeit, in welches die drei grossen Götter aufgenommen sind, ist

er zwar jener Dreiheit untergeordnet, aber doch das Haupt des

eigentlichen Götterhimmels geblieben. NIR. 10, 8. fgg. AK. 1, 1, 1, 36.

TRIK. 3, 3, 330. H. 171. an. 2, 395. MED. r. 8. stavā nu ta indra pūrvyā

mahānyuta stavāma nūtanā kṛtāni ṚV. 2, 11, 6. 1, 32, 1. yasya

dyāvāpṛthivī pausyaṁ mahadyasya vrate varuṇo yasya sūryaḥ.

yasyendrasya sindhavaḥ saścati vratam 101, 3. nakirindra tvaduttaro na

jyāyāṁ asti vṛtrahan. nakirevā yathā tvam 4, 30, 1. indro jayāti na parā

jayātā adhirājo rājasu rājayātai AV. 6, 98, 1. Die einzelnen Mythen vgl. z.

B. in den Liedern ṚV. 2, 11 bis 15. 4, 30. 6, 20. 10, 48. 49. Indra’s Geburt

wird geschildert 4, 18. Erwähnung seiner Mutter 8, 66, 1. 2. Indra’s

Mütter als Verff. zu ṚV. 10, 153. ṚV. ANUKR. Die häufigsten Beinamen

sind maghavan, śakra, śatakratu, vṛtrahan. Seine Uebelthaten und

darauffolgende Ausschliessung vom Soma-Trunk durch die Götter AIT.

BR. 7, 28. TS. 2, 5, 1, 2. seine Krönung zum Götterkönig AIT. BR. 8, 12.

fgg. – ŚAT. BR. 1, 6, 3, 1. 4, 1. 5, 4, 1, 9. 14, 1, 1, 19. vārṣikāṁścaturo

māsānyathendro ‘bhipravarṣati M. 9, 304. devā indrapurogamāḥ R. 1, 1,

83. (adhipaḥ) marutāmindra ucyate MBH. 14, 1176. sendrā marudgaṇāḥ

R. 1, 38, 23. pālitā sā purī śreṣṭhā indreṇevāmarāvatī 6, 5. 3, 54, 14.

Hüter des Ostens AK. 1, 1, 2, 4. H. 169. M. 3, 87. 5, 96. 7, 4. mahendra 7,

7. R. 3, 18, 38. balamindro balapatiḥ (pātu) SUŚR. 1, 17, 4. 311, 7. Indra

kommt in folgenden copul. Zusammensetzungen vor: indrākutsā ṚV. 5,

31, 9. indrāgnī 1, 139, 9. 5, 46, 3. 86, 2. VS. 6, 24. indrāparvatā ṚV. 1,

122, 3. 132, 6. 3, 53, 1. indrāpūṣaṇā 7, 35, 1. AV. 6, 3, 1. indrāpūṣaṇā VS.

36, 11 (s. übrigens v. l.). indrāpūṣṇoḥ ṚV. 1, 162, 2. indrābṛhaspatī 4, 49,

1–6. VS. 7, 23. indrābrahmaṇaspatī ṚV. 2, 24, 12. indrāmarutaḥ 29, 3.

indrāvaruṇā 3, 62, 1. 4, 41, 1. 7, 35, 1. VS. 7, 23. indrāviṣṇū ṚV. 1, 155, 2.

6, 69, 2. 8, 10, 2. VS. 7, 23. indrāsomā ṚV. 6, 72, 1 – 5. 7, 35, 1.

indravāyū 1, 135, 5. 139, 1. 2, 41, 3. 10, 69, 5. VS. 7, 8. Vgl. P. 6, 3, 26. 2,

141. 142. superl. indratama Indra-“ähnlichst”: madhu hutamindratame

agnau VS. 18, 36; oder unmittelbar appellativ: “vermögendst,

bezwingendst” (vgl. aṅgirastama). anindraka adj. (loka) VIŚV. 10, 22.

Indra wird unter den 12 Āditya aufgeführt H. an. 2, 396. MED. r. 8; vgl. u.

āditya 2,b. Indra als Grammatiker SĀY. in der Einl. z. ṚV. p. 35. VOP. in

Verz. d. B. H. No. 790. BURN. Intr. 456. als Arzt MADHUS. in Ind. St. 1,

21, 3. Im Vedānta bezeichnet Indra “die höchste Gottheit” (parameśvara)

ŚKDR. Vgl. über Indra noch Ind. St. im Index. — b) “der Erste in seiner

Art, Fürst, Oberster” H. 359. surendra M. 7, 5. rājendra N. 1, 7. 2, 30. 11,

10. 19, 29. VIŚV. 12, 22. pārthivendra N. 5, 40. narendra “König” TRIK. 3,

3, 359. M. 9, 253. N. 18, 6. VIŚV. 12, 11. manujendra N. 1, 2.

manuṣyendra 22, 6. mānavendra R. 1, 5, 6. 6, 19. viprendra 18, 10.

yogīndra PAÑCAT. 242, 13. munīndra VET. 14, 13. kavīndra ŚRUT. 21.

rākṣasendra R. 1, 1, 79. gajendra N. 12, 40. dvipendra HIT. I, 96. RAGH.

2, 7. pakṣīndra R. 3, 73, 35. śukendra ŚUKAS. 45, 11. bhujaṁgendra

RAGH. 2, 74. parvatendra MBH. 1, 628. śailendra R. 3, 31, 9. mahendraṁ

sarvadevānām N. 4, 11. — c) “der Stern des rechten Auges” oder vielmehr

“das Männchen” (puruṣa), d. h. “das auf demselben sich spiegelnde

Bildchen” heisst Indra, “das im linken Auge” — Indrāṇī. Es wird aber hier

nicht sowohl eine wirkliche Benennung als vielmehr eine allegorische

Zusammenstellung des Götterpaares mit dieser Erscheinung, die im

Persischen arabic “Zwillinge” heisst, gemeint sein. ŚAT. BR. 10, 5, 2, 9.

14, 6, 11, 2. 5, 2, 3 (= BṚH. ĀR. UP. 4, 2, 2. 2, 2, 2). Dieses ist vielleicht

auch gemeint mit indra im gaṇa devapathādi (pratikṛtau saṁjñāyām) zu

P. 5, 3, 100. — d) abgekürzt für indrayava (s. d.) in indrāhva SUŚR. 2,

224, 4. = kuṭaja DHAR. im ŚKDR. Vgl. auch indravīja. — e) “ein bes.

vegetabilisches Gift” H. 1199 (nach dem Sch. auch f.). — f) N. des 26sten

Joga H. an. 2, 396. MED. r. 8. KOṢṬHĪPRADĪPA im ŚKDR. “der” Joga

“Stern im 26sten” Nakshatra, greek “Pegasi”, KĀLAS. 74. — g) “Seele”

TRIK. 3, 3, 330. H. an. 2, 395. MED. — h) “Nacht” DHAR. im ŚKDR. — i)

N. eines Upadvīpa ŚABDAM. im ŚKDR. Vgl. indradvīpa. — 2) f. indrā a)

Indra’s “Gemahlin” ŚABDAR. im ŚKDR. Vgl. indrāṇī. — b) N. einer Pflanze

(phaṇijjhaka, vulg. kāṁṭājāmīra) H. an. 2, 396. MED. r. 8. wird im ŚKDR.

u. indravāruṇī mit dieser identificirt. — Die alten Ableitungen des Wortes

findet man NIR. 10, 8. Sie scheinen sämmtlich ungenügend. Man wird zu

keiner befriedigenden Lösung des Wortes kommen, so lange man das da

als wurzelhaft betrachtet. Geht man dagegen von der Wurzel in, inv aus,

an welcher sich das suff. ra mittelst eines epenthetischen da anfügt, so

ergiebt sich der vollkommen zutreffende Sinn: “Bezwinger, Bewältiger,

der Vermögende”; zu weiterer Bestätigung vgl. indriya.

indra 1) a) als Grammatiker Verz. d. Oxf. H. 175,b,1. Sp. 803, Z. 21 lies

38,16 st. 18,36. — b) makhendreṇa rājasūyena BHĀG. P. 10, 70, 41. — 3)

f. ī N. pr. eines Wesens im Gefolge der Devī WILSON, Sel. Works 2, 39.

indra 1) a) Sp. 803, Z. 3 füge 10, 73, 1 nach 8, 66, 1. 2 hinzu. Z. 21 lies

VS. 38, 16. Als Bez. “der Zahl vierzehn” SŪRYAS. 2, 53.

Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975

indra

Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866

indra indra, m.

1. The name of a deity, originally the supreme go of the Hindus. Rām.

1, 1, 83.

2. First, a king, especially as latter part of comp. words, e. g. khaga-,

m. The king of the birds, Pañc. i. d. 356; gaja-, m. A huge elephant, Nal.

12, 54 (40); jana-, m. A king (of the people), Rām. 2, 100, 14. tṛṇa-, m.

The palmyra tree, MBh. 13, 6861. deva-, m. Indra, Arj. 4, 5. naga-, m.

The Himālaya, Ragh. 2, 28. nara-, m.

1. A king, Man. 9, 253.

2. A physician, Daśak. in Chr. 187, 12. mahā-, m.

1. Indra.

2. A range of mountains, the northern part of the Ghats. mṛga-, m. A

lion. yakṣa-, m. Kuvera, the god of wealth. rākṣasa-, m. Rāvaṇa, the king

of the Rākṣasas, or demons, Rām. 3, 55, 35. rājendra, i. e. rājan-, m. An

emperor, a powerful king, Chr. 41, 5. sura-, m. Indra, Bhartṛ. 2, 11. sa-,

adj. With Indra, Rām. 3, 51, 6.

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

indra m. N. of the national god of the Indo-Aryans; later also chief, first,

the best of one’s kind.

Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893

indra indra, m. Indra, chief of the Vedic gods; -°, highest, chief, prince of;

-kār-muka, n. Indra’s bow, rainbow;

-giri, m. N. of a mountain;

-guru, m. Indra’s teacher (Kaśyapa);

-gopa (orā), a. having Indra as a guardian; m. cochineal;

-cāpa, m. n. rainbow;

-jāla, n. Indra’s net; a mythical weapon of Arguna’s; magic;

-puruṣa, m. human phantom;

-jālika, m. magician;

-jālin, m. id.;

-jit, m. Indra’s vanquisher, N. of Rāvana’s son or father;

-jūta, pp. urged by Indra.

Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94,

reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962

indra pu° idi–ran . 1 parameśvare . indromāyābhiḥ pururūpa īyate śrutiḥ .

dvādāśādityamadhye 2 ādityabhede . te ca adityāṁ kaśyapenotpāditāḥ

dhātā’ryamā ca mitraśca varuṇo’ṁśurbhagastathā . indrovivasvān pūṣā ca

parjanyo daśamaḥ smṛtaḥ . tatastvaṣṭā tatoviṣṇurajaghanyo jaghanyajaḥ

viṣṇudha° . bhā° ā° 65 a° tu indrasthāne śakranāmnā paṭhitaḥ yathā

adityāṁ dvādaśādityāḥ sambhūtā bhuvaneśvarāḥ . ye

rājannāmatastāṁste kīrtayiṣyāmi bhārata! . dhātāmitro’ryabhā śakro

varuṇastvaṁśureva ca . bhago vivasvān pūṣā ca savitā daśamaḥ smṛtaḥ .

ekādaśastathā tvaṣṭā dvādaśoviṣṇu rucyate . jaghanyajastu

sarveṣāmādityānāṁ guṇādhikaḥ . kalpabhedānnāmabheda iti na virodhaḥ

. 3 kuṭajavṛkṣe 4 rātrau ca dharaṇiḥ 5 bhāratavarṣopadvīpabhede

śabdamā° indradevatāke 6 jyeṣṭānakṣatre viṣkambhādiṣu yogeṣu 7

ṣaḍviṁśe yoge chandogranthaprasiddhe ṣaṇmātrā prastāve

ādyantagurudvayena laghudvayamadhyena yute 8 caturthebhede . 9

devarāje sa ca manvantarabhedāt caturdaśavidhaḥ yathā manvantaraṁ

manurdevā manuputrāḥ sureśvaraḥ . ṛṣayo’ṁśāvatāraśca hareḥ

ṣaḍvidhamucyate bhāga° 8 ska° 1 a° . itthaṁ manvantare

ṣaḍbidhakīrtanīyamupakramya manvantarabhedena tattannāmāni

kathitāni atonāmabhedāttasya caturdaśasaṁkhyā tatroktā yathā tuṣitā

nāma te devāḥ āsan svāyambhuve’ntare . marīcimiśrāṛṣa yoyajñaḥ

suragaṇeśvaraḥ bhāga° 8 ska° 1 a° . 1 manvantare yajñaḥ . svārociṣo

dvitīyastu manuragneḥ suto’bhavat ityupakramya tatrendrorocanastvāsīt

devāśca tuṣitādayaḥ tatraiva . 2 ma° rocanaḥ . tṛtīya uttamonāma

priyavratasuto manuḥ ityupakramya satyāvedaśrutā bhadrāḥ debā

indrastu satyajit tatraiva . 3 ma° satyajit caturthauttamabhrātā

manurnāmnā ca tāmasaḥ ityu° satyakā harayo vīrā devāstriśikha īśvaraḥ

tatraiva . īśvaraindraḥ śrīdharaḥ . 4 ma° triśikhaḥ . pañcamo raivatonāma

manustāmasasodaraḥ ityu° vibhurindraḥ śuragaṇā rājan! bhūtarayādayaḥ

tatraiva 5 a° . 5 ma° vibhurnāma . ṣaṣṭhaśca cakṣuṣaḥ putraścākṣuṣo

nāma vai manuḥ ityu° indro mantradrumastatra devā āsyādayo matāḥ

tatraiva 5 a° . 6 ma° mantradrumaḥ . manurvivasvataḥ putraḥ

śrāddhadeva iti śrutaḥ . saptamo varta māno’yam ityupa°

ādityāvasavorudrā viśve devā marudgaṇāḥ . aśvināvṛbhavo

rājannindrasteṣāṁ purandaraḥ . tatraiva a° 13 . 7 ma° purandaraḥ .

aṣṭame’ntara āyāte sāvarṇirbhavitā manuḥ ityu° tatra devāḥ sutapaso

virajā amṛtaprajāḥ . teṣāṁ virocanasuto balirindro bhaviṣyati 13 a° . 8

ma° valiḥ . navamo dakṣasāvarṇirmanurvaruṇasambhavaḥ ityupa°

paromarīcigarbhādyā devā indraḥ śrutaḥ smṛtaḥ tatraiva 13 a° . 9 ma°

śrutaḥ . daśamobrahmasāvarṇirupaślokasutomahān ityu°

suvāsanaviruddhādyā devāḥ śagbhuḥ sureśvaraḥ 13 a° . 10 ma° śambhuḥ

. manurvai dharmasāvarṇirekādaśama ātmavān ityu°

vihaṅgamāḥkāmagamānirvāṇarucayaḥ surāḥ . indrastu vaidhṛtasteṣā

mṛṣayaścāruṇādayaḥ 13 a° . 11 ma° vaidhṛtaḥ . bhavitā

rudrasāvarṇirnāma dvādaśamī manuḥ ityu° ṛtadhāmā ca deveśo devāśca

haritādayaḥ 13 a° . 11 ma° ṛtadhāmā . manustrayodaśobhavyo

vedasāvarṇirātmavān ityupa° devāḥ sukarmasūtrāmasaṁjñā

indrodivaspatiḥ 13 a° . 13 ma° divaspatiḥ . manurvā

indrasāvarṇiścaturdaśama eṣyati ityu° pavitrāścākṣuṣādevāḥ śucirindro

bhaviṣyati 13 a° . 14 ma° śuciḥ . purāṇantarādau nāmāntarāṇi caturdaśa

kalpabhedādaviruddhāni . vistarabhayāttani nīktāni .

evaṁśakranāmasaṁkhyāsāmyāt 10 caturdaśasaṁkhyāyām . sa ca

śacīpatiḥ vṛtrādihantā, pūrvadigpālaḥ, vṛṣṭidāyakaḥ, amareśaḥ

meṣavṛṣaṇaḥ tasya putro jayantaḥ, vanaṁ nandanaṁ hayauccaiḥśravāḥ

gajaairāvataḥ, purī amarāvatī netrāṇi sahasraṁ vajramastram harīvāhaḥ .

vivṛtistattacchabde dṛśyā . tasyānekavidhāni kāryāṇi purāṇādau varṇitāni

vistarabhayānnoktāni manukālaparyantaṁ tasyādhikārakālastatsamāptau

tasya prajāpateḥ sakāśāt brahmavidyāprāpteragre vakṣyamāṇatvāt

kaivalyaprāptiḥ yoyo devānāṁ pratyabudhyata ityādiśruteḥ . ityetat

nānāśāstraśrutītihāseṣu prasiddham svakālamadhye’pi

tvaṣṭṛputraviśvarūpabadhajanitabrahmahatyāskandanabhiyā tasya

svapadacyutiḥ . tatpāpasya vibhajyānyatra saṁkrāmase punaḥ

svapadaprāptiḥ . asurādibhirapi balādhikyavaśāt taṁ yudhi nirjitya

kiyatkālaparyantaṁ tatpade’dhikāritā prāptā ityapi purāṇādau prasiddham

jitvā ca sakalān devān indro’bhūnmahiṣāsuraḥ devīmā°

śatāśvamedhakaraṇe anyasyāpi indratvaprāptiyogyatetyatra

indralokaśabde pramāṇaṁ vakṣyate .

indaśca prajāpatisakāśāt ekaśatavarṣaṁ brahmacaryācaraṇena

brahmavidyāṁ prāpeti chā° u° varṇitaṁ yathā yadāhurekaśataṁ haikaṁ

varṣāṇi maghavān prajāpatau brahmacaryamuvāsa tasmai hīvāca .

maghavan! martyaṁ vā idaṁ śarīramāttaṁ mṛtthunā

tadasyāmṛtasyāśarīrasyātmano’dhiṣṭhānamātmā vai saśarīraḥ

priyāpriyābhyāmātto na vai saśarīrasya sataḥ

priyāpriyayorapahatirastyaśarīraṁ vāva santaṁ na priyāpriye spṛśataḥ

ityādi . maghavan! marthaṁ vai maraṇadharmi śarīram .

yanmanyase’kṣyādhārādilakṣaṇaḥ samprasādalakṣaṇa ātmā mayokto

vināśamevāpīto bhavatīti . śṛṇu tatra kāraṇam . yadidaṁ śarīraṁ vai

paśyasi tadetanmartyaṁ vināśi . taccāttaṁ mṛtyunā grastaṁ

santatameva . kadācideva mriyata iti martyamityukte na tathā santrāso

bhavati yathā grastameva sadā vyāptameva mṛtyunetthukte iti

vairagyārthaṁ viśeṣa ityucyate āttaṁ mṛtyuneti . kathaṁ nāma

dehābhimānato viraktaḥ sannivartata iti . śarīramityatra

sahendriyamanobhirucyate . taccharīramasya samprasādasya

tristhānatayā gamyamānasyāmṛtasya

maraṇādidehendriyamanodharmavarjitasyetyetat .

amṛtasyetyavenaivāśarīratve siddhe punaraśarīrasyeti vacanaṁ

vāyvādivatsāvayavatvamūrtimattve mā bhūtāmiti . ātmano

bhogādhiṣṭhānam ātmano vā sata

īkṣitustejo’bannādikrameṇotpannamadhiṣṭhānam jīvarūpeṇa praviṣya

sadevādhitiṣṭhatyasminniti vāghiṣṭhānam . yasyedamīdṛśaṁ nityameva

mṛtyugrastaṁ dharmādharmajanitatvātpriyāpriyavadadhiṣṭhānaṁ

tadadhiṣṭhitastadbān saśarīro bhavati .

aśarīrasvabhāvasyātmanastadebā’haṁ śarīraṁ śarīrameva

cāhamityavivekādātmabhāvaḥ saśarīratvam . ata eva saśarīraḥ sannātto

grastaḥ priyāpriyābhyām . prasiddhametat tasya ca na vai saśarīrasya

sataḥ

priyāpriyayorbāhyaviṣayasaṁyīgaviyogayornimittayorbāhyasaṁyogaviyoga

u mameti manyamānasyāpahatirvināśa ucchedaḥ santatirūpayornāstīti .

taṁ punardehābhimānādaśarīrasvarūpavijñānena

nirvartitavivekajñānamaśarīraṁ santaṁ priyā’priye na spṛśataḥ . spṛśiḥ

pratyekaṁ sambadhyate priyaṁ na spṛśatyapriyaṁ na spṛśatīti

vākyadvayaṁ bhavati . na mlecchāśucyadhārmikaiḥ saha sambhāṣeteti

yadvat . dharmādharmakārye hitāhite, yato’śarīratā etatsvarūpamiti .

tatra dharmādharmayorasambhavāttatkāryabhāvo dūrata evetyato na

priyāpriye spṛśataḥ . nanu yadi priyamapyaśarīraṁ na spṛśatīti

yanmaghavatoktaṁ suṣuptasya vināśamevāpīto bhavatīti

tadevehāpyāpannam . naiṣa doṣo dharmādharmakāryayoḥ

śarīrasambandhinoḥ priyāpriyayoḥ pratiṣedhasya vivakṣitatvāt aśarīraṁ

na priyāpriye spṛśataḥ ityādiśrutyā . āgamāpāyinorhi sparśaśabdo dṛṣṭo

yathā śītasparśa uṣṇasparśa iti . na tvagneruṣṇaprakāśayoḥ

svabhāvabhūtayoragninā sparśa eva bhavati . tathāgneḥ

saviturvoṣṇaprakāśavatsvarūpabhūtasya nityasya priyasyāpi neha

pratiṣedho vijñānamānandam ānando brahmeti śrutibhyaḥ ihāpi bhūmaiva

sukham ityuktatvāt bhā° . ityupakramya bahūpadeśaḥ kṛtaḥ .

prapañcastatra dṛśyaḥ .

indraśca devānāṁ madhye’tiśayena brahmavittamaḥ tathāhi .

kenopaniṣadi asuravijaye devānāṁ mahimābhimāne jāte

tadabhimānāpanodanārthaṁ yakṣabhūtenāvirbhūtena parabrahmaṇā

agnivāṣvorabhimānanirasane tayīrnivṛttau dṛḍhabhaktimindraṁ pratyeva

haimavatyupadeśena tasyātiśayamahimā sūcitaḥ tato digmātraṁ

tadbhāṣyañcadarśyate . brahma ha devebhyo vijigye tasya ha brahmaṇo

vijaye devā amahīyamta ta aikṣantāsmākamevāyaṁ

vijayo’smākamevāyaṁ mahimeti taddhaiṣāṁ vijajñau tebhyo ha

prādurbabhūva tanna vyajānanta kimidaṁ yakṣamiti . te’gnimabruvan

jātavedaḥ! etadvijānīhi kimetadyakṣamiti tatheti

tadabhyadravattamabhyavadat ko’sīti agnirvā’hamasmītyabravījjātavedā

vā ahamasmīti . tasmiṁstvayi kiṁ vīryamityapīdaṁ sarvaṁ daheyaṁ

yadidaṁ pṛthivyāmiti . tasmai tṛṇaṁ nidadhāvetaddaheti tadupa preyāya

sarvajavena tanna śaśāka dagdhuṁ sa tata eva nivavṛte naitadaśakaṁ

vijñātuṁ yadetadyakṣamiti ke° u° . evaṁ

vāyorapyabhimānanirasanamupavarṇya

athendramabruvanmaghavannetadvijānīhi kimetadyakṣamiti tatheti

tadabhyadravattattasmāttirodadhe . sa tasminnevākāśe striyamājagāma

bahuśobhamānāmumāṁ haivavatīṁ tāṁ hovāca kimetadyakṣamiti . sā

brahmeti hovāca brahmaṇo vā etadvijaye mahīyadhvamiti tato haiva

vidāñcakāra brahmeti . yasmādvā ete devā atitarāmivānyāndevān

yadagnirvāyurindraste hyena nnediṣṭhaṁ pasparśuste hyenat prathamo

vidāñcakāra brahmeti tasmādvā indro’titarāmivānyān sa

hyenannediṣṭhaṁ pasparśa sa hyenat prathamo vidāñcakāra brahmeti

ke° u° . tathendramabruvanmaghavannetadvijānīhi ityādipūrva vadindraḥ

parameśvaromaghavān balavattvāttatheni

tadabhyadravattasmādindrādātmasamīpagatāttadbrahma tirodaghe

tirobhūtamindratvābhimāno’titarāṁ nirākartavya ityataḥ

saṁvādamātramapi nādāt brahmendrāya .

tadyatra yasminnākāśe ākāśapradeśeātmānaṁ darśayitvā

tiromūtamindraśca brahmaṇastirodhānakāle yasminnākāśe āsīt sa

indrastasminnevākāśe tasthau . kiṁ tadyakṣabhiti dhyāyanna

nivavṛte’gnyādivattasyeti yakṣe bhaktiṁ buddhā vidyā umārūpiṇī

prādurbhūtā strīrūpā . sa indrastāmumāṁ sarveṣāṁ hi śobhamānānāṁ

śomanatamāṁ vidyāṁ tadā bahuśobhamāneti

viśeṣaṇamupapannambhavati . haivavatī hemakṛtābharaṇavatīmiva

bahuśobhāmānāmityarthaḥ . athavā umaiva himavato duhitā haimavatī

nityameva sarvajñena īśvareṇa sā vartata iti jñātuṁ samarthā iti kṛtvā

tāmupajagāma indrastāṁ ha umāṁ kilovāca papraccha brūhi

kimetaddarśayitvā tirobhūtaṁ yakṣamiti . sā brahmeti hovāca ha kila

brahmaṇa īśvarasyaiva vijaye īśvareṇaiva jitā asurā yūyaṁ tatra

nimittamātraṁ tasyaiva vijaye yūyaṁ mahīyadhvaṁ mahimānaṁ

prāpnutha . etaditi kriyāviśeṣaṇārtham . mithyāmimānaśca yuṣmākameva

mahimeti . tatastasmādumāvākyāddha eva vidāñcakāra vrakte

tīndro’vadhāraṇāttato haiveti na svātantryeṇa . yasmādagnivāyvindrā ete

devā brahmaṇaḥ saṁvādadarśanādinā

samīpamupagatāstasmādaiśvaryaguṇairatitarāmiva

śaktiguṇādibhirmahābhyāgyairanyāndevānatitarāmatiśayena śerate ivaite

devāḥ . ivaśabdo’narthako’vadhāraṇārtho vā . yadagnirvāyurindraste hi

devā yasmādetadbrahma nediṣṭhamantikaṁ samīpaṁ priyatamaṁ

pasparśuḥ spṛṣṭavanto yathoktairbrahmaṇaḥ saṁvādādiprakāraiste hi

yasmācca hetorenadbrahma prathamaḥ prathamāḥ pradhānāḥ santa

ityetadvidāñcakāra vidāñcakrurityetadbrahmeti . yasmādagnivāyū

apīndravākyādeva vidāñcakratuḥ indreṇa hyumāvākyātprathamaṁ śrutaṁ

brahmetyatastasmādvai indro’titarāmatiśayena śete ivānyāndevān, sa

hyetannediṣṭhaṁ pasparśa yasmātsa hyenatprathamo vidāñcakāra

brahmeti bhā° 11 antarātmani indiyamindraliṅgamityādi pā° 12

aiśvaryānvite tri° . bhāve ran . 13 aiśvarye . 14 indra vāruṇyāṁ strī ṭāp .

rājani° . indrāyendo! pavasvate ṛ° 9, 64, 22 . tadindrasandiṣṭamupendra!

yadvacaḥ māghaḥ! . harī indrasya niru° . 15 nṛpamātre

mahīmahendrastamavekṣya sakṣaṇam naiṣa° . rāṣṭrasyaitat kṛtyatamaṁ

rājñāṁ caivābhiṣecanam . anindramabalaṁ

rāṣṭraṁdasyavo’bhibhavantyuta bhā° śā° 67 a°

devatādvandveuttarapadasthasya nendrasya parasya na vṛddhiḥ

āgnendram karma si° kau° liṅgādyarthe gha . indriyam . indriyaśabde

vivṛtiḥ . indrojīvikāsya depapathā° kan tasya lup . indrastanmūrtijīvikāvati

lupi vyaktivacanatvāt pu° . indrodevatā’sya aṇ . indradevatāke havirādau

aindraṁ dadhyamāvasyāyām śrutiḥ . striyāṁ ṅīp . aindryā

gārhapatyamupatiṣṭhate śrutiḥ . aindrītamasureśvaram devīmā° aindrī dik

upamitasamāse uttarapadadasthaḥ śreṣṭhaṁtvadyotakaḥ manujendraḥ

vāraṇendra ityādi .

कृत – kṛta Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kṛta mfn. done, made, accomplished, performed &c.

mfn. prepared, made ready

mfn. obtained, gained, acquired, placed at hand

mfn. well done, proper, good

mfn. cultivated

mfn. appointed (as a duty)

mfn. relating or referring to

kṛta m. N. of one of the Viśve Devās

kṛta m. of a son of Vasu-deva

kṛta m. of a son of Saṁnati and pupil of Hiraṇya-nābha 1080

kṛta m. of a son of Kṛita-ratha and father of Vibudha

kṛta m. of a son of Jaya and father of Haryavana

kṛta m. of a son of Cyavana and father of Upari-cara

kṛta n. (with “saha” or with instr.) “done with”, away with, enough of, no

need of, &c. (e.g. “kṛtaṁ saṁdehena”, away with doubt ; “kṛitaṁ

parihāsena”, enough of joking

kṛta n. the past tense

kṛta mfn. (“am”) n. deed, work, action &c.

kṛta n. service done, kind action, benefit (cf. “kṛta-jṇa” and “-ghna”)

kṛta n. magic, sorcery

kṛta n. consequence, result

kṛta n. aim

kṛta n. stake at a game

kṛta n. prize or booty gained in battle

kṛta n. N. of the die or of the side of a die marked with four points or

dots (this is the lucky or winning die) &c.

kṛta n. (also the collective N. of the four dice in opposition to the fifth die

called “kali” on

kṛta n. (hence) the number “four”

kṛta n. N. of the first of the four ages of the world (also called “satya” or

“the golden age”, comprehending together with the morning and evening

dawn 4800 years of men [ or according to the later conception [ &c. on

kṛta mfn. (“e”) loc. ind. on account of, for the sake of, for (with gen. or

ifc. e.g. “mama kṛte” or “mat-kṛte”, on my account, for me) &c.

kṛta mfn. (“ena”) instr. ind. id.

kṛta mfn. injured, killed (cf. 2. “kīrṇa”.)

Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :

1890

kṛta p. p. [kṛ-kta] Done, performed, made, effected, accomplished,

manufactured &c.; (p. p. of kṛ 8 U. q. v.). –taṁ

(1) Work, deed, action; kṛtaṁ na vetti Pt. 1. 424 ungrateful; Ms. 7.

197.

(2) Service, benefit.

(3) Consequence, result.

(4) Aim, object.

(5) N. of that side of a die which is marked with four points.

(6) N. of the first of the four Yugas of the world extending over

1728000 years of men; (see Ms. 1. 69 and Kull. thereon); but, according

to Mb., over 4800 years of men.

(7) The number ‘4’.

(8) A stake at a game.

(9) Prize or booty gained in a battle. (10) An offering.

— Comp.

–akṛta a. done and not done; i. e. done in part but not completed.

(

–taḥ) the Supreme being.

–aṁka a. 1. marked, branded; Ms. 8. 281. –2. numbered. (

–kaḥ) that side of a die which is marked with four points.

–aṁjali a. folding the hands in supplication; Bg. 11. 14; Ms. 4. 154.

–anukara a. following another’s example, subservient.

–anusāraḥ custom, usage.

–aṁta a. bringing to an end, terminating. (

–taḥ) 1. Yama, the god of death. dvitīyaṁ kṛtāṁtamivāṭaṁtaṁ

vyādhamapaśyat H 1. –2. fate, destiny; krūrastasminnapi na sahate

saṁgamaṁ no kṛtāṁtaḥ Me. 105. –3. a demonstrated conclusion.

dogma, a proved doctrine. –4. a sinful or inauspicious action. –5. an

epithet of Saturn. –6. Saturday. –7. the inevitable result of former

actions. –8. the second lunar mansion. –9. the number ‘two.’ -janakaḥ

the sun.

–annaṁ 1. cooked food; kṛtānnamudakaṁ striyaḥ Ms. 9. 219; 11.

3. –2. digested food. –3. excrement.

–aparādha a. guilty, offender, criminal.

–abhaya a. saved from fear or danger.

–abhiṣeka a. crowned, inaugurated. (

–kaḥ) a prince.

–abhyāsa a. practised.

–ayaḥ the die called kṛta marked with four points.

–artha a. 1. having gained one’s object, successful. –2. satisfied;

happy, contented; kṛtaḥ kṛtārtho’smi nibarhitāṁhasā Śi. 1. 29; R. 8. 3; Ki.

4. 9; S. 2. 1; Pt. 1. 194. –3. clever. (kṛtārthīkṛ 1. to render fruitful or

successful. –2. to make good; kāṁtaṁ pratyupacārataścaturayā kopaḥ

kṛtārthīkṛtaḥ Amaru. 15; so kṛtārthayati to make fruitful; Māl. 3. 6.).

–avadhāna a. careful, attentive.

–avadhi a. 1. fixed, appointed. –2. bounded, limited.

–avamarṣa a. 1. effacing from recollection. –2. intolerant.

–avastha a. 1. summoned, caused to be present. –2. fixed,

settled.

–astra a. 1. armed. –2. trained in the science of arms or missiles;

R. 17. 62.

–ahaka a. having performed the daily ceremonies.

–āgama a. advanced, proficient, skilled. (–m.) the Supreme soul.

–āgas a. guilty, offending, criminal, sinful; Mu. 3. 11.

–ātman a. 1. having control over oneself, self-possessed, of a

self-governed spirit. –2. purified in mind.

–ābharaṇa a. adorned.

–āyāsa a. labouring, suffering.

–ālaya a. one who has taken up his abode in any place. (

–yaḥ) a frog.

–āvāsa, a lodging.

–āspada a. 1. governed: ruled. –2. supporting, resting on. –3.

residing in.

–āhāra a. having taken one’s meals.

–āhvāna a. challenged.

–utsāha a. diligent, making effort, striving.

–udaka a. one who has performed his ablutions.

–udvāha a. 1. married. –2. practising penance by standing with

up-lifted hands.

–upakāra a. 1. favoured, befriended, assisted; Ku. 3. 73. –2.

friendly.

–upabhoga a. used, enjoyed.

–karman a. 1. one who has done his work; R. 9. 3. –2. skilful,

clever. (–m.) 1. the supreme spirit. –2. a Sannyasin.

–kāma a. one whose desires are fulfilled.

–kārya a. 1. one who has done his work or obtained his object. —

2. having no need of another’s aid.

–kāla a. 1. fixed or settled as to time. –2. who has waited a

certain time. (

–laḥ) appointed time; Y. 2. 184.

–kṛtya, –kriya a. 1. who has accomplished his object; Bg. 15. 20.

–2. satisfied, contented; Śānti. 3. 19; Māl. 4. 3. –3. clever. –4. having

done his duty; Si. 2. 32

–krayaḥ a purchaser.

–kṣaṇa a. 1. waiting impatiently for the exact moment; vayaṁ

sarve sotsukāḥ kṛtakṣaṇāstiṣṭhāmaḥ Pt. 1. –2. one who has got an

opportunity.

–ghna a. 1. ungrateful; Ms. 4. 214; 8. 89. –2. defeating all

previous measures.

–cūḍaḥ a boy on whom the ceremony of tonsure has been

performed; Ms. 5. 58, 67.

–janman a. planted; Ku. 5. 60.

–jña a. 1. grateful; Ms. 7. 209, 210; Y. 1. 308. –2. correct in

conduct. (

–jñaḥ) 1. a dog. –2. an epithet of Śiva.

–tīrtha a. 1. one who has visited or frequented holy places. –2.

one who studies with a profesional teacher. –3. fertile in means or

expedients. –4. a guide.

–dāsaḥ a servant hired for a stated period, a hired servant.

–dhī a. 1. prudent, considerate. –2. learned, educated, wise; Mu.

5. 20; Bg. 2. 54; Śi. 2. 79.

–nāmadheya a. named, called as; S. 6.

–nirṇejanaḥ a penitent

–niścaya a. 1. resolute, resolved. –2. confident, sure.

–puṁkha a. skilled in archery.

–pūrba a. done formerly.

–pratikṛtaṁ assault and counter-assault, attack and resistance; R.

12. 94.

–pratijña a. 1. one who has made an agreement or engagement.

–2. one who has fulfilled his promise.

–phala a. successful. (

–laṁ) result, consequence.

–buddhi a. 1. learned, educated, wise; Ms. 1. 97, 7. 30. –2. a man

of resolute character. –3. informed of one’s duty.

–brahman a. Ved. one who has performed his devotions.

–maṁgala a. blessed, consecrated.

–mati a. firm, resolute.

–mukha a. learned, clever wise.

–yugaṁ the first (golden) of the four ages.

–lakṣaṇa a. 1. stamped, marked. –2. branded; Ms. 9. 239. –3.

excellent, amiable. –4. defined, discriminated.

–varman m. a warrior on the side of the Kauravas who with Kṛpa

and Aśvatthaman survived the general havoc of the great Bhāratī war. He

was afterwards slain by Sātyaki.

–vāpaḥ a penitent who has shaven his head and chin.

–vidya a. learned, educated; śūrosi kṛtavidyosi Pt. 4. 43;

suvarṇapuṣpitāṁ pṛthvīṁ vicinvaṁti trayo janāḥ . śūraśca kṛtavidyaśca

yaśca jānāti sevituṁ .. Pt. 1. 45.

–vīrya a. being strong or powerful. (

–ryaḥ) N. of the father of Sahasrārjuna.

–vetana a. hired, paid (as a servant); Y. 2. 164.

–vedin a. grateful; Ki. 13. 32; see kṛtajñaḥ –veśa a. attired,

decorated; gatavati kṛtaveśe keśave kujaṁśayyāṁ Gīt. 11.

–vyāvṛtti a. dislodged or dismissed from office, set aside; Ku. 2.

27.

–śilpa a. skilled in art or trade.

–śobha a. 1. splendid. –2. beautiful. –3. handy, dexterous.

–śauca a. purified.

–śramaḥ, –pariśramaḥ 1. one who has studied; kṛtapariśramosmi

jyotiḥśāstre Mu. 1. I have devoted my time to (spent my labours on) the

science of astronomy.

–saṁkalpa a. resolved, determined.

–saṁketa a. making an appointment; nāmasametaṁ

kṛtasaṁketaṁ vādayate mṛdu veṇuṁ Git. 5.

–saṁjña a. 1. having presence of mind. –2. restored to

consciousness or senses. –3. aroused.

–saṁnāha a. clad in armour, accoutred.

–sāpatnikā, sāpatnī, sāpatnīkā, sāpatnakā, sapatnikā a woman

whose husband has married another wife, a married woman having a

co-wife or a superseded wife.

–hasta, –hastaka a. 1. dexterous, clever, skilful, handy. –2. skilled

in archery.

–haratatā 1. skill, dexterity. –2. skill in archery or generally in

handling arms kauravye kṛtahastatā punariyaṁ deve yathā sīriṇi Ve. 6.

12; Mv. 6. 41.

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

kṛta (partic. praet. pass. von 1. kar) 1) adj. a) “gemacht, gethan,

ausgeführt”: kratvā kṛtaḥ sukṛtaḥ kartṛbhirbhūt ṚV. 7, 62, 1. camasāṁ

caturaḥ kṛtān 1, 161, 4. enaḥ 3, 7, 10. brahma 7, 61, 6. AV. 5, 20, 8. ŚAT.

BR. 4, 6, 8, 17. — b) “zubereitet, zugerüstet, aufgestellt; bereit, geneigt

zu Etwas”: haviḥ ṚV. 7, 11, 4. indraḥ sa dāmane kṛta ojiṣṭhaḥ sa made

hitaḥ 8, 82, 8. sudaṁsasā gṛbhe kṛtā 10, 3. kāmena kṛto abhyānaLarkam

6, 49, 8. havyā mānuṣāṇāmiLā kṛtāni 1, 128, 7. kṛte yonau vapateha

bījam 10, 101, 3. AV. 10, 8, 26. ŚAT. BR. 6, 2, 2, 27. — c) “erworben,

vorhanden”: kṛtasya kāryasya ceha sphātiṁ samāvaha AV. 3, 24, 5. — d)

“zweckmässig”: itaraṁ tu kṛtataram ŚAT. BR. 4, 6, 9, 11. — Aus der

nachvedischen Literatur heben wir hier nur einige Eigenthümlichkeiten

des partic. hervor und verweisen im Uebrigen auf den Artikel 1. kar und

auf die weiter unten folgenden compp. mit kṛta. — e) am Ende eines

comp. in Verbindung mit śreṇi u.s.w., welche als Prädicate aufzufassen

sind (“zu Etwas gemacht, in Etwas verwandelt”), P. 2, 1, 59. aśreṇayaḥ

śreṇayaḥ kṛtāḥ = śreṇikṛtāḥ; pūgakṛtāḥ Sch. bheṣajakṛta CHĀND. UP. 4,

17, 8. viṣakṛta R. 2, 98, 4. avamānakṛtaḥ krodhaḥ 4, 34, 31. — f) am Ende

eines comp. in Verbindung mit dem obj., also in verstellter Ordnung:

brahmāñjalikṛta = kṛtabrahmāñjali M. 2, 70. KULLŪKA verweist auf den

gaṇa āhitāgnyādi zu P. 2, 2, 37. Ueber den Accent eines solchen comp. s.

P. 6, 2, 170. — g) “gut gethan, recht, gut”: kṛtamevaṁ bhaviṣyati “so wird

es gut gethan sein, so werden wir unser Ziel erreichen” MBH. 1, 1615.

kṛtamityabravītsītā “gut” so v. a. “ich danke, ich nehme es als geschehen

an” (als Erwiderung auf ein Anerbieten) R. 3, 3, 16. kṛtamityuktvā “so

recht” 30, 17. Anders ist kṛtam aufzufassen in der folgenden Stelle:

kṛtamityabravīdrājā pūjā vākyena me tvayā VIŚV. 2, 15. Hier ist kṛtam als

praed. mit pūjā zu verbinden; vgl. BÖHTLINGK zu d. St. — h) kṛtam (nom.

neutr.) mit saha oder mit einem blossen instr. “abgethan damit” d. i.

“dessen bedarf es nicht, genug des” AK. 3, 4, 14, 79. H. 1527. an. 2, 163.

MED. t. 11. kṛtaṁ mama naravyāghra saha sainyena “ich bedarf nicht des

Heeres” R. 3, 42, 41. atha vā kṛtaṁ saṁdehena ŚĀK. 11, 11. 33, 13.

kṛtaṁ parihāsena 29, 23, v. l. VIKR. 79, 8. kṛtaṁ girā RAGH. 11, 41. — 2)

m. N. pr. a) eines der Viśve Devāḥ MBH. 13, 4356. — b) eines Sohnes von

Vasudeva BHĀG. P. 9, 24, 45. — c) eines Sohnes des Saṁnati

(Saṁnatimant) und Schülers von Hiraṇyanābha HARIV. 1080. VP. 453.

Vgl. kṛtin. — d) eines Sohnes des Kṛtaratha und Vaters des Vibudha VP.

390. — e) eines Sohnes des Jaya und Vaters des Harjavana BHĀG. P. 9,

17, 17. — f) eines Sohnes des Cyavana und Vaters des Uparicara (vgl.

kṛtaka, kṛtayajña, kṛtin, kṛmi) VĀYU-P. in VP. 455, N. 56. — 3) n. a) “That,

Werk, Handlung”: prendrasya vocaṁ prathamā kṛtāni pra nūtanā

maghavā yā cakāra ṚV. 7, 98, 5. 6, 1. 2, 11, 6. sukṛtāṁ kṛtena AV. 6,

124, 1. ŚVETĀŚV. UP. 5, 7. na hyadaivaṁ kṛtaṁ kiṁcinnarāṇāmiha

vidyate N. 13, 18. budhyetaiva ca tatkṛtam “sein Thun und Treiben” M. 7,

197. JAIM. 1, 3, 32. — b) “Wohlthat”: yaśca kataṁ na vetti “und der eine”

(empfangene) “Wohlthat nicht kennt” d. i. “undankbar ist” PAÑCAT. I,

472. Vgl. kṛtajña, kṛtaghna. — c) “Folge, Frucht” H. an. — d) “Zweck”

VOP. 1, 2. — e) “Einsatz im Spiel; Preis” oder “Beute eines Kampfes”:

pratidīvne dadhata ā kṛtāni ṚV. 10, 34, 6. aviṁ vṛko yathā mathadevā

mathnāmi te kṛtam AV. 7, 50, 5. 2. 4, 38, 1. kṛtaṁ na śvaghnī vi cinoti

devane ṚV. 10, 43, 5. 42, 9. sa śūraiḥ sanitā kṛtam 8, 19, 10. bhare kṛtaṁ

vi cinuyāma 9, 97, 58. 5, 60, 1. 1, 100, 9. 132, 1. 10, 102, 2. — f) Name

desjenigen “Würfels” oder derjenigen “Würfelseite, welche mit vier Augen

bezeichnet ist”, VS. 30, 18. TS. 4, 3, 3, 1. ŚAT. BR. 13, 3, 2, 1. KĀTY. ŚR.

15, 7, 18. CHĀND. UP. 4, 1, 4. nākṣānkṣipati gāṇḍīvaṁ na kṛtaṁ

dvāparaṁ na ca. jvalato niśitānvāṇāṁstīkṣṇānkṣipati gāṇḍivam.. MBH. 4,

1578. Nach MAHĪDH. zu VS. 10, 28 collect. Bez. “der vier Würfel” im

Gegens. zum fünften, dem Kali. Vgl. kali, tretā, dvāpara. — g) N. des

ersten Juga oder goldenen Weltalters AK. 3, 4, 3, 25. 14, 79. TRIK. 1, 1,

112. H. an. MED. AIT. BR. 7, 15 (vgl. u. kali). Umfasst mit der Morgen –

und Abenddämmerung 4800 (4000 + 400 + 400) Jahre der Götter (1,

728, 000 Jahre der Menschen) M. 1, 69. MBH. 3, 12826. HARIV. 511.

11304. VP. 23. BHĀG. P. 3, 11, 18. fgg. catuṣpātsakalo dharmaḥ satyaṁ

caiva kṛte yuge. nādharmeṇāgamaḥ kaścinmanuṣyānprativartate.. M. 1,

81. arogāḥ sarvasiddhārthāścaturvarṣaśatāyuṣaḥ. kṛte 83. 9, 301. 302.

MBH. 3, 150. 11234. fgg. 13, 1037. HARIV. 11217. R. 6, 11, 17. Es hätte

schon bei kali bemerkt werden müssen, dass M. MBH. und HARIV.

schlechtweg von Jahren sprechen und dass erst die Erklärer zu M. 1, 69

und die Purāṇa daraus Jahre der Götter machen. Wir könnten hiernach

annehmen, dass nach einer älteren Vorstellung die vier Juga mit der

Morgen- und Abenddämmerung resp. 4800, 3600, 2400 und 1200

menschliche Jahre umfasst hätten. Bei einer solchen Reduction würde

aber ein Juga der Götter, welches den vier Juga der Menschen (12000

Jahre) gleichgesetzt wird. nur 33(1/3) Jahre der Götter (1 Jahr oder 360

Tage der Menschen = Tag und Nacht der Götter) ausmachen, was

einiges Befremden erregen müsste. Vgl. kṛtayuga, satyayuga. – kṛte und

kṛtena s. besonders.

kṛta 2) c) BHĀG. P. 12, 6, 80. — 3) b) kṛtamasya jānan MBH. 5, 1692. –

śatamasatsu naṣṭam Spr. 714. — f) als Bez. “der Zahl vier” VARĀH. BṚH.

S. 77, 33. — g) VARĀH. BṚH. S. 4, 26. 8, 34. 9, 45.

kṛta 2) f) als Bez. “der Zahl vier” (vgl. Nachträge) SŪRYAS. 1, 24. 43. 12,

88. — g) ebend. 1, 2. 16. 18. fg. 23. 47.

Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975

kṛta I. A King of Janaka’s dynasty. He was the son of Vijaya and father of

Śunaka. (Bhāgavata, 9th Skandha). Kṛta had seven beautiful daughters

who, because of a sense of non-attachment and renunciation, forsook

their father’s home for the cremation ground even while they were mere

children. They lay down there declaring that they had left their bodies as

food for the birds; and birds and wild beasts ate up their beautiful bodies.

Because of this life of renunciation, they attained salvation.

(Kathāsaritsāgara, Madanamañjukālambaka, Taraṅga 2).

kṛta 2 II A Viśvadeva (Universal Deva). (Anuśāsana Parva, Chapter 91,

Verse 31).

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

kṛta a. made, done, prepared, arranged, appointed, got; present, ready,

fit, proper, good. Often °– having done, doing using, showing, betraying

etc. –n. it is done, i.e. shall be done instantly; w. instr. (±saha) be it

done with, i.e. away with, enough of! n. as subst. act, deed, work, esp.

religious work, sacrifice, ceremony, etc.; service, benefit; stake at game;

booty in battle; the (lucky) Four-side of the die; the first or golden age.

kṛtena because or instead of (gen. or –°); kṛte the same. abs. for

something.

Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893

kṛta kṛ-ta, pp. made, done, performed; prepared, ready; acquired; well

done, all right; -°, relating to: -m, done! = it shall be done at once; w. in.

away with, enough of; n. deed, work, action; benefit (-ṁ vid, be

conscious of benefits received); stake (in play); booty; die or side of a die

marked with 4; first or golden age.

Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94,

reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962

kṛta saṁśabde curā° ubha° saka° seṭ . kīrtayati te acikīrtat ta kīrtayāṁ

babhūva āsa cakāra cakre . kīrtiḥ kīrtanam kīrtitaḥ kīrtyan . kīrtyate

kīttyamānaḥ

kṛta chede tudā° para° saka° seṭ mucādi . kṛntati akartīt kartiṣyati–

kartsyati īdit kṛttaḥ kṛttiḥ . na viśvasedaviśvaste viśvaste nātiviśvaset .

viśvāsād bhayamutpannaṁ mūlānyapi nikṛntati hito° . pranikṛntati ṇici

kartayati te acīkṛtat–ta acakartat–ta sani . cikartiṣati

śiro’tirāgāddaśamaṁ cikīrtiṣuḥ māghaḥ . kartanaṁ kartanī kṛntanam .

kṛta veṣṭe rudhā° para° saka° seṭ . kṛṇatti kṛntaḥ akartīt . cakarta

kṛta tri° kṛ + karmaṇi kta . 1 sampādite 2 janite 3 abhyaste ca .

kṛtamodanasaktvādi taṇḍulādi kṛtākṛtam . brīhyādi cākṛtaṁ proktamiti

dravyaṁ tridhā budhaiḥ kātyā° ukte 4 odānādau haviṣi na° .

kṛtamanumataṁ dṛṣṭaṁ vā yai ridaṁ guru pātakam veṇīsaṁ° 5 vihite tri°

. 6 phale na° . 7 satyayuge na° tanmānādyuktaṁ manunā catvāryāhuḥ

sahasrāṇi varṣāṇāntu kṛtaṁ yugam . tasya tāvacchatī sandhyā

sandhyāśaśca tathāvidhaḥ . tena 4800 divyavarṣāstanmānam

vyaktamuktaṁ sū° si° yathā taddvādaśasahasrāṇi caturyugamudāhṛtam .

sūryāvdasaṅkhyayā dvitrisāgarairayutāhataiḥ .

sandhyāsandhyāṁśasahitaṁ vijñeyaṁ taccaturyugam . kṛtādīnāṁ

vyavastheyaṁ dharmapādavyavasthayā yugasya daśamo

bhāgaścatustridvyekasaṅguṇaḥ . kramāt kṛtayugādīnāṁ ṣaṣṭhoṁśaḥ

sandhyayoḥ svakaḥ . tataśca mānuṣamānena 1728000 varṣāstanmānaṁ .

tadetaduktaṁ si° śi° khakhābhradantasāgarairyugāgniyugmamūguṇaiḥ .

krameṇa sūryavatsaraiḥ kṛtādayo yugāṅghrayaḥ .

svasandhyakātadaṁśakairnijārka 12 bhāgasaṁmitaiḥ . yutāśca tadyutau

yugaṁ radābdhayo’yutāhatāḥ mū° khakhā’bhradantasāgarairiti .

ravivarṣāṇāṁ lakṣacatuṣṭayena dvātriṁtsahasrādhikena caturguṇena

kṛtaṁ nāma prathamo yugacaraṇaḥ 1728000 . triguṇena tretāsaṁjño

dvitīyo yugacaraṇaḥ 1296000 . dviguṇena dvāparākhyastṛtīyaḥ 86400 .

ekaguṇena kaliścaturthaḥ 432000 . kiṁviśiṣṭā ete yugacaraṇāḥ .

svasandhyakātadaṁśakairnijārkabhāgasomatairyutāśca .

yugacaraṇapramāṇasya yo dvādaśāṁśastatpramāṇā tasya caraṇasya

sandhyā . sā caraṇādau bhavati . tāvāṁśca sandhyāṁśaḥ . sa

caraṇasyānte . evaṁ svasandhyāsandhyāṁśaiḥ saha ete yugacaraṇāḥ

kathitā ityarthaḥ . tataśca kṛtādau sandhyāvarṣāṇi 144000 . kṛtānte

sandhyāṁśaḥ 144000 . tretādau sandhyā 108000 . tretānte sandhyāṁśaḥ

108000 . dvāparādau sandhyā 72000 . dvāparānte sandhyāṁśaḥ 72000,

kalerādau 3600 sandhyā tadante 3600 sandhyāṁśaḥ prami°

padaiścaturbhiḥ sukṛtaiḥsthirīkṛte kṛte’munā ke na tapaḥ prapedire naiṣa°

. 334 pṛ° ayaśabdadarśite 9 caturaṅkayukte pāśakabhede 10 stomabhede

ca tatraivodā° 11 paryāpte tri° medi° . bhāve kta! 12 kriyāyāṁ na°

kṛtapūrbī kaṭam kṛtapūrviśabde vivṛtiḥ . 13 dāsabhede pu° kṛtadāsaśabde

vivṛtiḥ 14 catuḥsaṁkhyāyāṁ yugmāgnī kṛtabhūtāni ti° ta° nigamaḥ . 15

sādhite pakve tri° kṛtānnam .

चतुष्टय – catuṣṭaya Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899catuṣṭaya m. (nom. pl. “-ye” f. (“ī”) n. fourfold, consisting of 4 &c.; 4

catuṣṭaya n. a set of 4, quaternion &c. (ifc. f. “ā”

catuṣṭaya n. a square

catuṣṭaya n. the 1st, 4th, 7th, and 10th signs of the zodiac

catuṣṭaya n. “a collection of Sūtras consisting of 4 sections” see “cāt-“.

Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :

1890

catuṣṭaya a. (yī f.) [catvāro’vayavā vidhā asya tayap] Four fold,

consisting of four; purāṇasya kavestasya catu rmukhasamīritā .

pravṛttirāsīcchabdānāṁ caritārthā catuṣṭayī .. Ku. 2. 17. –yaṁ A group or

collection of four; ekaikamapyanarthāya kimu yatra catuṭayaṁ H. Pr. 11;

Ku. 7. 62; māsacatuṣṭayasya bhojanaṁ H. 1.

(2) A square.

(3) The first, fourth, seventh, and tenth signs of the zodiac.

(4) The centre of a circle.

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

catuṣṭaya (von catvar) 1) adj. f. ī “viererlei, aus Vieren bestehend” VOP.

7, 46. AV. 10, 2, 3. vānaspatyāni AIT. BR. 8, 16. āpaḥ ŚAT. BR. 13, 1, 1,

4. paśavaḥ ŚĀÑKH. ŚR. 16, 23, 2. duḥkha MBH. 3, 603. brāhmaṇānāṁ

niketam 10661. catuṣṭaye (nom. pl.; vgl. P. 1, 1, 33) brāhmaṇānāṁ

niketāḥ KĀŚ. zu P. 8, 3, 101. MBH. 12, 11965. KUMĀRAS. 2, 17. AK. 2, 8,

2, 1. asitacatuṣṭayabāhumadhye = -caturbāhu- BHĀG. P. 3, 15, 28. — 2)

n. a) “Vierzahl, Verein von Vieren” KĀTY. ŚR. 8, 1, 16. 7, 5.

GṚHYASAṁGR. 2, 72. M. 8, 130. YĀJÑ. 3, 86. MBH. 3, 13765. R. 2, 23,

32. SUŚR. 1, 86, 6. KUMĀRAS. 7, 12. BHĀG. P. 7, 5, 19. — b) Bez. “einer

aus 4 Abtheilungen bestehenden Sammlung von” Sūtra; vgl. cātuṣṭaya. —

c) “das erste, vierte, siebente und zehnte Zodiakalbild” Ind. St. 2, 259.

281.

catuṣṭaya 1) AIT. BR. 3, 43.

Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866

catuṣṭaya catuṣṭaya, i. e. catur + taya,

I. adj., f. yī.

1. Of four different sorts, MBh. 12, 11965.

2. Being four, Bhāg. P. 3, 15, 28.

II. n. A collection of four things, Man. 8, 180.

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

catuṣṭaya f. ī fourfold, consisting of four; n. the number four or a

collection of four.

Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893

catuṣṭaya catuṣ-ṭaya, a. (ī) of four kinds, consisting of four; tetrad; set of

four.

Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94,

reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962

catuṣṭaya tri° catvāro’ vayavā vidhā asya tayap . 1 caturvidha bhāgavati

catuṣke . striyāṁ ṅīp pravṛttirāsocchabdānāṁ caritārthā catuṣṭayī

kumāraḥ . tadaiṣu sarvamepyetatpayuñjīta catuṣṭayam manuḥ .

catuṣṭayamarthadehādidaṇḍam caturṇāmabayavaḥ tayap . 2

catuḥsakhyāyām yuktaṁ maṇīstambhacatuṣṭayena kumā° . kendraṁ

catuṣṭayaṁ jñeyam nīla° tā° ukteṣu 3

lagnacaturthasaptamadaśamasthāneṣu na° .

पयोराशि – payorāśi Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899payorāśi “payo-rāśi” m. a piece of water, the ocean

m. N. of the number 4

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

payorāśi (payas + rā-) m. “Meer” Spr. 1586. 4306. Bez. “der Zahl vier”

Ind. St. 8, 345.

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

payorāśi m. the sea (mass of water).

युग – yuga Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899yuga “yugma, yugya” &c. see p.854.

yuga n. a yoke, team (exceptionally m.) &c. &c.

yuga n. (ifc. f. “ā”), a pair, couple, brace &c.

yuga n. (also with “mānuṣa” or “manuṣya”) a race of men, generation

(exceptionally m.) &c. &c.

n. a period or astronomical cycle of 5 (rarely 6) years, a lustrum (esp.

in the cycle of Jupiter)

n. an age of the world, long mundane period of years (of which there

are four, viz. 1. Kṛita or Satya, 2. Tretā, 3. Dvāpara, 4. Kali, of which the

first three have already elapsed, while the Kali, which began at midnight

between the 17th and 18th of Feb. 3102 B.C. [O. S.], is that in which we

live; the duration of each is said to be respectively 1, 728, 000, 1, 296,

000, 864, 000, and 432, 000 years of men, the descending numbers

representing a similar physical and moral deterioration of men in each

age; the four Yugas comprise an aggregate of 4, 320, 000 years and

constitute a “great Yuga” or Mahā-yuga; cf. 178) &c. &c.

n. a measure of length = 86 Aṅgulas (= 4 Hastas or cubits

n. a symbolical N. for the number “four”

n. for the number “twelve”

n. N. of a partic. position or configuration of the moon

n. of a partic. Nābhasa constellation (of the class called Sāṁkhya-

yoga, when all the planets are situated in two houses)

n. of a double śloka or two ślokas so connected that the sense is only

completed by the two together

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

yuga (von 1. yuj) gaṇa uñchādi zu P. 6, 1, 160. 1) n. m. “Joch” AK. 3, 4,

3, 25 (m.). H. 756. an. 2, 43. MED. g. 17 (m.). yugādīnāṁ ca voḍhāro

yugyaprāsaṅgyaśākaṭāḥ AK. 2, 9, 64. H. 1261. ṚV. 2, 39, 4. mā yugaṁ vi

śāri 3, 53, 17. 1, 115, 2. 184, 3. 8, 80, 7. 10, 60, 8. 101, 3. yugāni

parastātkṛṣamāṇā avastāt TBR. 1, 5, 1, 3. AV. 4, 1, 40. ŚAT. BR. 3, 5, 1,

24. 34. KAUŚ. 20. 37.76. yugena (= yogena = yugapad Comm.) TBR. 3, 7,

10, 1. bhagnayuge M. 8, 291. -bhaṅga KATHĀS. 60, 12. PAÑCAT. ed. orn.

4, 13. andheneva (so die ed. Bomb., vidhātrā NĪLAK.) yugaṁ

(dvāparākhyaṁ NĪLAK.) naddhaṁ viparyastam MBH. 2, 1932. 3, 14909.

pārthacchinnayugā hayāḥ 4, 1707. 5, 7214. 6, 3879. -madhye, –

saṁnahaneṣu, -pālīṣu 7, 3597. 8783. fg. HARIV. 2656. 12538. R. 3, 34,

32. 6, 18, 54. YĀJÑ. 2, 299. VARĀH. BṚH. S. 11, 37. 46, 9. KATHĀS. 97,

6. ŚIŚ. 3, 68. rathayugaḥ BHĀG. P. 5, 21, 15. -vyāyatabāhu RAGH. 3, 34.

-dīrghairdorbhiḥ 10, 87. -bāhubhyaḥ KUMĀRAS. 2, 18. — 2) n. “Paar” AK.

2, 5, 38. 3, 4, 3, 25. TRIK. 2, 5, 38. H. 1424. H. an. MED. HALĀY. 4, 15.

vastra- ĀŚV. GṚHY. 3, 8, 1. ŚĀÑKH. GṚHY. 3, 1. MBH. 3, 2632. AK. 2, 6,

3, 14. H. 668. VARĀH. BṚH. S. 48, 72. KATHĀS. 24, 124. KULL. zu M. 7,

126. Schol. zu P. 8, 4, 13. stana- ŚĀK. 18. Spr. 1233. khañjana- 2518. AK.

1, 1, 3, 20. 2, 1, 18. VARĀH. BṚH. S. 47, 11. 51, 43. 52, 5. 54, 61. 68, 44.

KATHĀS. 26, 285. ŚIŚ. 9, 72. RĀJA-TAR. 1, 209. DHŪRTAS. 83, 9. Am

Ende eines adj. comp. f. ā KATHĀS. 66, 157. PRAB. 67, 2. In der Stelle

caturhastaṁ dhanurdaṇḍo nāḍikāyugameva ca MĀRK. P. 49, 39 könnte

man auch nāḍikā yu- trennen und beide Worte als Synonyme von

caturhasta fassen; vgl. 7). — 3) n. “Doppel-“Śloka, “zwei” Śloka, “durch

welche ein und derselbe Satz durchgeht”, RĀJA-TAR. S. 3. 4. 6. 14. — 4)

n. “Geschlecht” (von Menschen, daher gewöhnlich mit mānuṣa, manuṣya

u. a. verbunden, greek sowohl “Generation”, als “der durch Abstammung

zusammengehörige Stamm”: tvaṁ viśve (ad sensum) mānuṣā yugendraṁ

havante taviṣaṁ yatasrucaḥ ṚV. 8, 46, 12. praminatī manuṣyā yugāni 1,

92, 11. 103, 4. purū carannajaro mānuṣā yugā 144, 4. 2, 2, 2. viśve ye

mānuṣā yugā pānti martyaṁ riṣaḥ 5, 52, 4. 6, 16, 23. 8, 51, 9. 9, 12, 7.

10, 140, 6. paryanyā nāhuṣā yugā mahnā rajāṁsi dīyathaḥ 5, 73, 3. 7, 9,

4. 10, 27, 19. yuge yuge 1, 139, 8. 3, 26, 3. 6, 8, 5. 15, 8. 36, 5. 10, 94,

12. M. 10, 42. BHAG. 4, 8. para ṚV. 1, 166, 13. uttara 3, 33, 8. 10, 72, 1.

upara 7, 87, 4. devānāṁ pūrvye yuge 10, 72, 1. saptabhiḥ putrairaditirupa

praitpūrvyaṁ yugam “das erste Geschlecht” 9. dīrghatamā māmateyo

jujurvāndaśame yuge. apāmarthaṁ yatīnāṁ brahmā bhavati sārathiḥ “in

der zehnten Generation” entweder von einer wunderbaren Langlebigkeit

oder von einer, sonst unbekannten Genealogie zu verstehen, 1, 158, 6.

triyuga n. “eine Periode von drei Generationen”: yā oṣadhīḥ pūrvāḥ jātā

devebhyastriyugaṁ purā ṚV. 10, 97, 1. NIR. 9, 28. ā saptamādyugāt M.

10, 64. YĀJÑ. 1, 96. caturviṁśe yuge HARIV. 2323. sahasrayugaparyaye

MBH. 2, 72. pravartayanyugamanyadyugānte 5, 1873. subahūni yugāni 14,

2776. yugaśataparivartān ŚĀK. 193. yugaparyāgate kāle Spr. 3619.

pūrvayuge HARIV. 1013. prājāpatye (so die ed. Bomb.) MBH. 12, 4176.

brahma-, kṣatrasya “Zeitalter der” Br., “der” Ksh. HARIV. 11808.

vaikuṇṭhatvaṁ ca deveṣu kṛṣṇatvaṁ mānuṣe yuge (mānuṣeṣu ca die

neuere Ausg.) so v. a. “unter den Menschen” 2379. puruṣa- m.

“Generation” MAHOPAN. in Ind. St. 2, 8, N. 2. — 5) n. “eine Periode von

fünf Jahren” (pañcake yuge PAÑCAV. BR. 17, 13, 17), insbes. “ein

Lustrum im 60jährigen Jupitercyclus”: saṁvatsarāḥ pañca yugam MBH. 2,

455. SUŚR. 1, 19, 3. 19. WEBER, JYOT. 23. 26. 88. 93. Nax. 2, 354. VP.

224. ṛtavo vatsarāstathā. kṣaṇā lavā muhūrtāśca nimeṣā yugaparyayāḥ..

MBH. 13, 627. VARĀH. BṚH. S. 2, S. 4. 8, 21. 26, 31. 33. 35. 37. fgg. — 6)

n. “Weltperiode, Weltalter, Cyklus”, deren vier (nämlich Kṛta oder Satja,

Tretā, Dvāpara und Kali) ein Weltleben bilden; s. ROTH, Ueber den

Mythus von den Menschengeschlechtern, S. 24. fgg. AK. 3, 4, 3, 25. 14,

71. H. an. MED. śataṁ te ‘yutaṁ hāyanāndve yuge trīṇi catvāri kṛṇmaḥ

AV. 8, 2, 21. M. 1, 68. 85. 9, 301. YĀJÑ. 3, 173. MBH. 6, 387. fgg. HARIV.

515. fg. 12322. SŪRYAS. 1, 8. 9. 17. 18. 20. 22. fg. 29. 33. fg. 37. 46. 56.

3, 9. 13, 18. VP. 23. BHĀG. P. 1, 6, 31. 3, 11, 20. 22. 22, 36. caturyuga n.

“die vier Weltalter” gaṇa pātrādi zu P.2,4,17, Vārtt. 4. VOP.6,53.

AK.3,6,1,3. M.1,71. MBH. 12,11227. HARIV. 516. SŪRYAS.1,15. fg. Verz.

d. Oxf. H. 21,b, N. 2. 44,b,25. BHĀG. P.3,11,18. kṛtaṁ yugam M. 1, 69.

81. 9, 302. MBH. 3, 11234. fgg. 12831. HARIV. 511. 11304. SŪRYAS. 1,

23. VARĀH. BṚH. S. 4, 26. prathama BHĀG. P. 6, 10, 16. ādi- RĀJA-TAR.

1, 341. tretāyuge yuge R. 7, 76, 36. dvāparaṁ yugam M. 9, 302. dvāpare

yugaparyaye HARIV. 11316. kalau yuge 11321. M. 1, 86. kaṣṭaṁ yugam

VET. in LA. (III) 30, 2. -sahasra NIR. 14, 4 = BHAG. 8, 17. devānām M. 1,

71. daivika 72. 79. daiva AK. 1, 1, 3, 21. H. 160. divya ebend. MBH. 12,

7575. AK. 1, 1, 3, 22. — 7) n. als Längenmaass = “vier” Hasta H. an. (wo

-catuṣke st. caturthe zu lesen ist) und MED.; vgl. oben u. 2) am Ende. —

8) n. Bez. “der Zahl vier” ŚRUT. 35. 42. SŪRYAS. 8, 3. “der Zahl zwölf”

Ind. St. 8, 166. — 9) n. Bez. “eines best. Standes –, einer best.

Configuration des Mondes” VARĀH. BṚH. S. 4, 12. fg. — 10) n. Bez. “einer

best.” Nābhasa-“Constellation” (von der Klasse Sāṁkhayayoga), “wenn

nämlich alle Planeten in zwei Häusern stehen”, VARĀH. BṚH. 12, 10. 19.

— 11) “eine best. Arzeneipflanze”, = vṛddhi H. an. MED. — Vgl.

anuyugam, īṣāyuga (unter īṣā), uru-, kali-, go-, caturyuga (caturyugāṁ

MBH. 1, 7343 fehlerhaft für caturyujāṁ, wie die ed. Bomb. liest), tri- (adj.

auch BHĀG. P. 3, 16, 22. 8, 17, 25), tretā- (unter tretā), deva- (auch NIR.

12, 41), dharma-, pañca-, manu-, mahā-, satya-.

yuga 4) füge “Lebensperiode” hinzu und stelle ṚV. 1, 115, 2 von 1)

hierher.

Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975

yuga See under Manvantara.

Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866

yuga yuga, i. e. yuj + a,

I. m. (in epic poetry also n., Chr. 34, 14), A yoke.

II. n.

1. A pair, a couple, Śiś. 9, 72; Nal. 14, 25.

2. Age (ved.), Chr. 295, 11 = Rigv. i. 92, 11.

3. A lustre of five years.

4. An age, a period, Man. 1, 71, sqq.; one of the four Indian periods,

called satya (or kṛta), treta, Dvāpara, and kali, Man. 1, 69.

— Comp. ambara-, n. upper and lower garments. kṛta-, n. = satya-yuga,

Man. 1, 85. go-, a pair of oxen or beasts in general, Pañc. iii. d. 198; 182,

12. catur-,

I. n. the aggregate of the four yugas, Man. 1, 71.

II. adj. containing the four yugas, Ragh. 10, 23. tri-, adj. appearing in

three yugas, epithet of Kṛṣṇa, Bhāg. P. 3, 24, 26. deva- and dharma-, n.

the first age. MBh. 2, 421; Hariv. 761. pañca(n)-, n. the cycle of five

years, MBh. 2, 455. mahā-, n. the aggregate of the four ages.

— Cf. Lat. jugum; Goth. juk; A.S. ioc, iuc, geóc;

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

yuga n. (m.) yoke, team; couple, pair, race or generation of men, age of

the world (4) a cert. measure of length.

Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893

yuga yug-a, n. yoke (exceptionally m.); pair, couple; double stanza

(forming one sentence); race (of men): generation; period of life; period

of five (sts. six) years; cosmic age (of which there are four): Kṛta or

Satya, Tretā, Dvāpara, and Kali).

Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the

1886 edition. Varanasi : 1967

yuga i varjane . iti kavikalpadrumaḥ .. (bhvā°para°-saka°-seṭ .)

antaḥsthādiḥ . i, yuṅgyate . iti durgādāsaḥ ..

Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94,

reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962

yuga varjane bhvā° para° saka° seṭ idit . yuṅgati ayuṅgīt .

yuga na° yugi–ac pṛṣo° nalopaḥ . 1 yugme dvitvasaṁkhyānvite

satyatretādvāparakalirūpe 2 kālaviśeṣe 3 vṛddhināmauṣadhe 4

hastacatuṣkaparimāṇe 5 rathahalāderaṅgabhede pu° (joyāla) medi° .

वारिधि – vāridhi Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899vāridhi “vāri-dhi” m. “water-holder”, the sea, ocean (sometimes four,

sometimes seven oceans are enumerated) &c.

m. N. of the number four, the fourth

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

vāridhi m. VOP. 26, 182. “das Meer” ŚABDAR. im ŚKDR. KIR. 1, 23. Spr.

177 (II). 2619. KATHĀS. 12, 148. 18, 301. 385. 22, 218. 43, 195. RĀJA-

TAR. 1, 253. 3, 71. pūrva- 479. -sutā GĪT. 12, 27. sieben “Meere” BHĀG.

P. 5, 1, 40. Bez. “der Zahl vier” (auch “der vierte”) Ind. St. 8, 345. — Vgl.

kṣīra-.

Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866

vāridhi vāridhi, i. e. vāri-dhā (cf. nidhi), m. The ocean, Kir. 1, 23.

— Comp. kṣīra-, m. the sea of milk, Kathās. 22, 188.

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

vāridhi m. sea (receptacle of water).

Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94,

reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962

vāridhi pu° vārīṇi dhīyante’smin dhā–ādhāre ki . 1 samurdra śabdara°

vārinidhyādayo’pyatra jalāṁdhāre 2 ghaṭādau ca

वेद – veda Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899veda m. (fr. 1. “vid” q.v.) knowledge, true or sacred knowledge or lore,

knowledge of ritual

m. N. of certain celebrated works which constitute the basis of the

first period of the Hindū religion (these works were primarily three, viz. 1.

the ṛig-veda, 2. the Yajur-veda [of which there are, however, two

divisions see “taittirīya-saṁhitā, vājasaneyi-saṁhitā”], 3. the Sāma-veda;

these three works are sometimes called collectively “trayī”, “the triple

Vidyā” or “threefold knowledge”, but the ṛig-veda is really the only

original work of the three, and much the most ancient [the oldest of its

hymns being assigned by some who rely on certain astronomical

calculations to a period between 4000 and 2500 B.C., before the

settlement of the āryans in India; and by others who adopt a different

reckoning to a period between 1400 and 1000 B.C., when the āryans had

settled down in the Panjāb]; subsequently a fourth Veda was added,

called the Atharva-veda, which was probably not completely accepted till

after Manu, as his law-book often speaks of the three Vedas-calling them

“trayam brahma sanātanam”, “the triple eternal Veda”, but only once [xi,

33] mentions the revelation made to Atharvan and Aṅgiras, without,

however, calling it by the later name of Atharva-veda; each of the four

Vedas has two distinct parts, viz. 1. Mantra, i.e. words of prayer and

adoration often addressed either to fire or to some form of the sun or to

some form of the air, sky, wind &c., and praying for health, wealth, long

life, cattle, offspring, victory, and even forgiveness of sins, and 2.

Brāhmaṇa, consisting of Vidhi and Artha-vāda, i.e. directions for the detail

of the ceremonies at which the Mantras were to be used and

explanations of the legends &c. connected with the Mantras [see

“brāhmaṇa, vidhi”], both these portions being termed “śruti”, revelation

orally communicated by the Deity, and heard but not composed or written

down by men [cf. I. 24 &c.], although it is certain that both Mantras and

Brāhmaṇas were compositions spread over a considerable period, much

of the latter being comparatively modern; as the Vedas are properly

three, so the Mantras are properly of three forms, 1. ṛic, which are verses

of praise in metre, and intended for loud recitation; 2. Yajus, which are in

prose, and intended for recitation in a lower tone at sacrifices; 3. Sāman,

which are in metre, and intended for chanting at the Soma or Moon-plant

ceremonies, the Mantras of the fourth or Atharva-veda having no special

name; but it must be borne in mind that the Yajur and Sāma-veda hymns,

especially the latter, besides their own Mantras, borrow largely from the

ṛig-veda; the Yajur-veda and Sāma-veda being in fact not so much

collections of prayers and hymns as special prayer- and hymn-books

intended as manuals for the Adhvaryu and Udgātṛi priests respectively

[see “yajur-veda, sāma-veda”]; the Atharva-veda, on the other hand, is,

like the ṛig-veda, a real collection of original hymns mixed up with

incantations, borrowing little from the ṛig and having no direct relation to

sacrifices, but supposed by mere recitation to produce long life, to cure

diseases, to effect the ruin of enemies &c.; each of the four Vedas seems

to have passed through numerous śākhās or schools, giving rise to

various recensions of the text, though the ṛig-veda is only preserved in

the śākala recension, while a second recension, that of the Bhāṣkalas, is

only known by name; a tradition makes Vyāsa the compiler and arranger

of the Vedas in their present form: they each have an Index or

Anukramaṇī [q.v.], the principal work of this kind being the general Index

or Sarvānukramaṇī [q.v.]; out of the Brāhmaṇa portion of the Veda grew

two other departments of Vedic literature, sometimes included under the

general name Veda, viz. the strings of aphoristic rules, called Sūtras

[q.v.], and the mystical treatises on the nature of God and the relation of

soul and matter, called Upanishad [q.v.], which were appended to the

āraṇyakas [q.v.], and became the real Veda of thinking Hindūs, leading to

the Darśanas or systems of philosophy; in the later literature the name of

“fifth Veda” is accorded to the Itihāsas or legendary epic poems and to

the Purāṇas, and certain secondary Vedas or Upa-vedas [q.v.] are

enumerated; the Vedāṅgas or works serving as limbs [for preserving the

integrity] of the Veda are explained under “vedāṅga” below: the only

other works included under the head of Veda being the Pariśiṣṭas, which

supply rules for the ritual omitted in the Sūtras; in the Bṛihad-āraṇyaka

Upanishad the Vedas are represented as the breathings of Brahmā, while

in some of the Purāṇas the four Vedas are said to have issued out of the

four mouths of the four-faced Brahmā and in the Viṣṇu-Purāṇa the Veda

and Viṣṇu are identified) 7 &c. 5; 24 &c.

m. N. of the number “four”

m. feeling, perception

veda m. = “vṛtta” (v.l. “vitta”) (cf. 2. “veda”).

veda m. (fr. 3. “vid”) finding, obtaining, acquisition (see “su-v-“)

m. property, goods

veda m. (perhaps connected with 1. “ve”, to weave or bind together) a

tuft or bunch of strong grass (Kuśa or Muṇja) made into a broom (and

used for sweeping, making up the sacrificial fire &c., in rites)

veda m. N. of a pupil of āyoda

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

veda (von 1. vid) m. gaṇa vṛṣādi zu P. 6, 1, 203. 1) “Verständniss,

theologische Kenntniss”: yaḥ samidhā ya āhutī yo vedena dadāśa marto

agnaye. yo namasā svadhvaraḥ ṚV. 8, 19, 5. vedena rūpe

vyapibatsutāsutau prajāpatiḥ VS. 19, 78. AIT. BR. 7, 18. — 2) “das heilige

Wissen, überliefert in der dreifachen Form” (vgl. trayī vidyā) “der” Ṛc,

Sāman “und” Yajus (dazu die Añgiras u. a.); später “die bekannten

Sammlungen der” Ṛc, u. s. w.: “die heilige Schrift”; sg. AK. 3, 4, 14, 76.

18, 117. 22, 142. H. 249. MED. d. 15. HALĀY. 1, 9. 5, 82. AV. 7, 54, 2. 10,

8, 17. 15, 3, 7. traya ŚAT. BR. 5, 5, 5, 10. 13, 4, 3, 3. ĀŚV. GṚHY. 1, 15,

3. NIR. 1, 2. 18. 20. vedo ‘khilo dharmamūlam M. 2, 6. sarvajñānamaya 7.

śrutistu vedo vijñeyaḥ 10. 165.fg. vedasya saṁhitā 11, 77. vedaṁ

viplāvya 198. trivṛt 263. fgg. pl. AV. 4, 35, 6. 19, 2, 12 (vedāḥ zu lesen).

TS. 7, 5, 11, 2. vedā vā ete (“diese drei Berge sind” V.) anantā vai vedāḥ

TBR. 3, 10, 11, 4. AIT. BR. 5, 32. 6, 15. ŚAT. BR. 11, 3, 3, 7. 12, 3, 4, 11.

14, 7, 3, 6. 9, 2, 4. ĀŚV. GṚHY. 3, 4, 1. 11, 1. ŚR. 10, 7. M. 2, 97. 5, 4. R.

1, 1, 94. 4, 4. vedaiḥ paśyanti vai dvijāḥ Spr. (II) 2084. satyapratiṣṭhānāḥ

2693. vedeṣu śastreṣu ca (I) 2270. vedāḥ pramāṇaṁ smṛtayaḥ

pramāṇam 5034. (dhātuḥ) mukhato niḥsṛtānvedānhayagrīvo ‘ntike ‘harat

BHĀG. P. 8, 24, 8. vadānāṁ sāmavedo ‘smi (sagt Kṛṣṇa) BHAG. 10, 22.

praṇavaḥ sarvavedeṣu (ist Kṛṣṇa) 7, 8. adhītya sarvavedān MBH. 13, 363.

trayo vedāḥ AK. 1, 1, 5, 4. HALĀY. 1, 8. ŚAT. BR. 10, 4, 2, 25. M. 2, 77.

230. MĀRK. P. 23, 36. trivedasaṁyoga KĀTY. ŚR. 25, 14, 37. -traya M. 2,

76. -trayī Spr. (II) 2955. vedānadhītya vedau vā vedaṁ vāpi 3, 2.

ekavedasyājñānādvedāste bahavaḥ kṛtāḥ (im Dvāpara) MBH. 3,11253. 5,

1663 (ekasya vedasyā- mit der ed. Bomb. zu lesen). catvāraḥ H. 253.

caturdhā veda eva ca (im Dvāpara) MBH. 3, 11251. HARIV. 11516.

11668. fgg. 12436. KATHĀS. 38, 103. 118. vyadadhādyajñasaṁtatyai

vedamekaṁ caturvidham BHĀG. P. 1, 4, 19. atharvāṅgirasaṁ vedam 6, 6,

19. ātharvaṇaṁ caturthamitihāsapurāṇaṁ pañcamaṁ vedānāṁ vedam (=

vyākaraṇa Comm.) CHĀND. UP. 7, 1, 2. 4. caturo

vedānsarvānākhyānapañcamān MBH. 3, 2247. 5, 1661.

ṛgyajuḥsāmātharvākhyā vedāścatvāra uddhṛtāḥ. itihāsapurāṇaṁ ca

pañcamo veda ucyate.. BHĀG. P. 1, 4, 20. purāṇaṁ pañcamo vedaḥ Verz.

d. Oxf. H. 65,a,13. a- ŚAT. BR. 14, 7, 1, 22. yathāvedam KĀTY. ŚR. 7, 1,

8. eka- adj. “einen” Veda “habend –, kennend” MBH. 3, 11244. 11252. 5,

1662. dvi-, tri-, caturveda 3, 11251. fg. 5, 1661. fg. KATHĀS. 38, 102.

118. Veda unter den Beinn. Viṣṇu’s ŚKDR. nach dem

VIṢṆUSAHASRANĀMASTOTRA. — 3) Bez. “der Zahl vier” WEBER, Nax. 2,

382, N. 1. JYOT. 101. ŚRUT. 13. 15. 39. VARĀH. BṚH. S. 77, 24. BṚH. 12,

1. Ind. St. 8, 167. SĀH. D. 264. — 4) “das Empfinden” VOP. 21, 10. — 5) =

vṛtta MED. vitta (vgl. 2. veda) v.l. nach ŚKDR. — Vgl. atharva-, āyurveda,

ṛgveda, kṣatra-, gandharva-, caturveda, tri-, durveda, dhanurveda,

prativedam, brahmaveda, yajurveda, rātri-, sāma-.

veda (von 3. vid) m. “Habe, Besitz”: vedaṁ savitrā prasūtaṁ maghonām

ĀŚV. GṚHY. 1, 15, 1; vgl. u. 1. veda 5).

veda m. gaṇa uñchādi zu P. 6, 1, 160 (karaṇe). “ein Büschel starken

Grases” (Kuśa, Muñja) “besenförmig gebunden, zum Fegen, Anfachen

des Feuers” u. s. w. “gebraucht”; = yajñāṅga NĀNĀRTHARATNAM. im

ŚKDR. – AV. 7, 28, 1. VS. 2, 21. TS. 1, 7, 4, 6. 2, 6, 3, 4. TBR. 3, 3, 7, 2.

ŚAT. BR. 1, 3, 1, 11. 9, 2, 1. 16. 22. fgg. KĀṬH. 31, 7. 32, 6. M. 4, 36.

ĀŚV. ŚR. 1, 11, 1. -śiras 2. -tṛṇāni 4. 5. 9. -staraṇa 3, 6, 23. KĀTY. ŚR. 1,

3, 23. 10, 6. 2, 5, 25. muñja- 26, 2, 10. 5, 15.

veda 1) m. N. pr. eines Ṛṣi HARIV. 9573 (vedagāthoṁ ‘śumān die neuere

Ausg. st. vedaścāthāṁśumān der älteren). ein Schüler Āyoda’s MBH. 1,

684. — 2) f. ā N. pr. eines Flusses VP. 182, N. 13.

veda vgl. su-.

Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975

veda The sun of the hermit Ayodhadhaumya. (For further details see

under Ayodhadhaumya).

veda (s) (S)

Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866

veda veda, i. e. vid + a, m.

1. Knowledge.

2. The generic name for the sacred writings of the Hindus, especially

for the four collections called ṛgveda, i. e. ṛc-, Yajurveda, i. e. yajus-,

Sāmaveda, i. e. sāman-, and atharvaveda, i. e. atharvan-, Man. 1, 21;

Pañc. iii. d. 64; 205 (pl.); MBh. in Chr. 94, 2 (three Vedas, i. e. the three

first).

— Comp. a-, m. oblivion, Man. 5, 60. āyurveda, i. e. āyus-, m. 1. the

science of medicine, Suśr. 1, 1, 12. 2. the writings of authority on

medicine, Hariv. 1539. kṣatra-, m. the Veda of the second caste (science

of government, politics), Rām. 1, 65, 22. gandharva-, m. the science of

music. catur-,

I. m. pl. 1. the four Vedas Hariv. 14074. 2. a kind of Manes, MBh. 2, 463.

II. adj. 1. containing the four Vedas, ib. 3, 13560. 2. conversant with the

four Vedas, Hariv. 7993. tri-, adj. conversant with the three (first) Vedas

(i. e. the Ṛc, Yajus, and Sāman), Man. 2, 118. dus-, adj. 1. Difficult to be

known, Rām. 4, 46, 2. 2. unlearned, MBh. 3, 13437. dhanurveda, i. e.

dhanus-, m. the knowledge of the bow, of archery, the title of a sacred

work, Rām. 5, 32, 9; Johns. Sel. 57, 161 (with sākṣāt, the embodied

Dhanurveda). pari-, m. complete knowledge, MBh. 3, 13462.

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

veda [1] m. knowledge, esp. sacred knowledge, the (triple) Veda.

veda [2] m. finding, obtaining.

veda [3] m. a tuft of strong grass used to sweep, to kindle fire, etc.

veda [4] m. N. of sev. men.

Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893

veda 2. ved-a, m. [2. vid] finding, obtainment (in su-veda); property (S.,

rare).

veda 3. veda, m. tuft of strong grass (Kaśa or Muñja) used as a broom

etc. in rites.

Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94,

reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962

veda pu° vida–ac ghañ vā . 1 viṣṇau viṣṇusaṁ° . 2 jñāne 3 śāstrajñāne

tatsādhane dharmabrahmapratipādake mantrabrahmā° ṇatmike

grantahbhede 4 śāstrokte caritre ca medi° . 5 yajñāṅge nānārthamā° 6

kuśamuṣṭikṛte padārthabhede vedaṁ kṛtvā vediṁ kuryāt śrutiḥ yedayati

vida–ac ṇic–ac vida–ac vā . 7 jñāpake 8 jñāri ca tri° vedo’si yena tvaṁ

deva! veda devebhyo vedo’bhavastena mahyaṁ yedo bhūyāḥ yaju° 2 . 21

patnī vedaṁ pramuñcati vedo’sīti he kuśamuṣṭinirmitapadārtha! tvaṁ

vedo’si ṛgādyātmako’si yadvā vettīti vedaḥ jñātāsi . devebhyo devānāṁ

vedo’bhavaḥ jñāpako’bhūḥ karka° . tallakṣaṇañca apauruṣaṁ vākyaṁ

veda iti mīmāṁsakāḥ . pauruṣeyatve pūrvapakṣaṁ

dūṣayitvā’pauruṣeyatvaṁ mādhavenopanyasya samarthitaṁ yathā

samayabalena samyakparokṣānubhasādhanaṁ veda iti vedalakṣaṇasya

manvādismṛtyādāvativyāptimāśaṅkya apauruṣeṣatve satīti

viśeṣaṇādadoṣa iti cet vedasyāpi parameśvaranirmitatvena pauruṣeyatvāt

śarīradhārijīvanirmitatvābhāvādapauruneyatvamiti cet sahasraśīrṣā

puruṣaḥ ityādiśrutibhirīśvarasyāpi śarīritvāt .

karmaphalarūpaśarīradhārijīvanirmitatvābhāvamātreṇāpauruṣetvaṁ

vivakṣitamiti cet na jīvaviśeṣairagnibāyvādityairvedānāmutpāditatvāt .

ṛgdheda evāgnerujāyata, yajurvedo vāyoḥ, sāmaveda ādityāditi śruteḥ

(īśvarasyāgnyādiprerakatvena nirmātṛtvaṁ draṣṭavyam) . tataḥ

mantrabrāhmaṇātmakatvaṁ vedalakṣaṇamuktvā

mantrabrāhmaṇayorvedanāmadheyam ityāpastambavacanaṁ

pramāṇatayopanyastaṁ tataśca mantralakṣaṇamuktvā taditarat

brāhmaṇamityuktam . tatraivottaratra nanvevamapi vedasya

pauruṣeyatvena vipralambhakavākyavadaprāmāṇyaṁ syāt pauruṣeyatvaṁ

ca 1 pāde pūrvapakṣatvena jaiminirasūtrayat yathā vedāṁścaike

sannikarṣaṁ puruṣākhyeti sū° eke vādino vedān prati sannikarṣaṁ

manthante . yathā raghuvaṁśādayaḥ kālidāsapraṇītā idānīntanāstathā

vedo’pi na tu vedā anādayaḥ ataeva vedakartṛtvena puruṣā ākhyāyante

vaiyāsikaṁ bhārataṁ bālmīkīyaṁ rāmāyaṇamityatra yathā

bhāratādikartṛtvena vyāsādaya ākhyāyante tathā kāṭhakaṁ kauthumaṁ

taittirīyamityevaṁ tattadvedaśāsyākartṛtvena kamadīnāmākhyātatvāt

vedāḥ pauruṣeyāḥ . nanu nityānāmeva satāṁ

vedānāmupādhyāyasampradāyapravartakatvena kaṭhakādisamākhyā

syādityāśaṅkya yuktyantaraṁ sūtrayati anityadarśanācceti sū°

anityājananamaraṇavanto vavaṁrādayo vedārthāḥ śrūyante vavaraḥ

prāvahaṇirakāmayata kusujavindu auddhālakirakāmayateti tathā sati

vayarādibhyaḥ pūrvamabhāvādanityāvedāḥ . vimataṁ vedavākyaṁ

pauruṣeyaṁ vākyatvāt kālidāsādivākyavat ityanumānasūcakaścakāraḥ iti

pūrvapakṣe siddhāntayati . uktaṁ tu śabdapūrvatvam sū° tuśabdo

vedānāmanityatvaṁ vārayati . śabdasya vedarūpasya kaṭhādipuruṣebhyaḥ

pūrvatvamanāditvam prācīnaiśca sūtrairuktam . autpattikastu

śabdasyārthena sambandhaḥ ityatra autpattikaśabdena sarveṣāṁ

śabdānāṁ vedānāṁ tadarthānāṁ tadubhayasambandhāna ca nityatvaṁ

pratijñāya uttarābhyāṁ

śabdādhikaraṇavākyādhikaraṇābhyāmupapāditama . kā tarhi

kāṭhakādyākhyāyā gatirityāśaṅkya saṁpradāyapravartanāt

seyamupapadyate ityuttarasūtrayati ākhyāḥ pravacanāditi sū°

astviyamākhyayikāyāgatiḥ (iyaṁ pravacanarūpā

saṁpradāyapravartanetyarthaḥ) pavarādyanityadarśanaṁ yaduktaṁ

tasya kimityuttaramityāśaṅkāyāmāha paraṁ tu śrutisāmānyamātram sū°

yatparaṁ vavarādikaṁ tat tacchabdasāmānyameva . na tu manuṣyo

vavaranāmako’tra vivakṣitaḥ vavaradhvaniyuktapravahaṇastrabhāvasya

vāyoratra vaktuṁśakyatvāt . pūrvapakṣoktasya vākyatva hetoḥ parāhateḥ

. tasmānnāsti vedasya pauruṣeyatvam . atra saṁgrāhakaślokau

pauruṣeyaṁ na vā tedavākyaṁ syāt pauruṣeyatā . kāṭhakādisamākhyānāt

vākyatvāccānyavākyavat . samākhyānaṁ pravacanāt vākyatvaṁ tu

parāhatam . tatkartmanupalambhena syāttato’pauruṣeyatā . nanu

bhagavatā vādarāyaṇena vedasya brahmakāryatvaṁ sūtritaṁ

śāstrayonitvāditi . ṛgvedādiśāstrakāraṇatvāt brahma sarvajñamiti

sūtrārthaḥ (tadetasya mahābhūtasya niḥśvasitaṁ yadṛgvedoyajurveda

ityādi śrutiḥ anādinidhanā nityā vāgutsṛṣṭā svayambhuvā smṛtiścātra

mūlam) vāḍhaṁ naitāvatā pauruṣeyatvaṁ bhavati

manuṣyanirmitatvābhāvāt . īdṛśamapauruṣeyatvamabhipretya

vyavahāradaśāyāmākāśādivasrityatvaṁ vādarāyaṇenaiva devatādhikaraṇe

sūtritam ataeva ca nityatvamiti . vedā° pa° pauruṣeyatvāpauruṣeyatve

anyathā nirukte yathā nanu kṣaṇikatvābhāve’pi viyadādivadādimattvena

parameśvarakartṛkatayā pauruṣeyatvādapauruṣeyatvaṁ vedānāmiti tava

siddhāntobhajyeteti cenna na tāvatpuruṣeṇokāryamāṇatvaṁ

pauruṣeyatvaṁ gurumate’pi pauruṣetatvāpatteḥ (pāṭhyamāna vedānāmiti

śeṣaḥ) nāpi puruṣādhīnotpattimattvaṁ pauruṣeyatvaṁ

naiyāyikāmimatapauruṣeyatvānumāne’smādādīnāṁ siddhasādhanāpatteḥ

kintu sajātīyoccāraṇānapekṣoccāraṇaviṣayatvaṁ tathā ca sargādyakāle

parameśvaraḥ pūrvasargasiddha vedasamānupūrvīkaṁ vedaṁ viracitavān

na tu tadvijātīyaṁ vedamiti na sajātīyoccāraṇānapekṣoccāraṇaṣiṣayatvaṁ

pauruṣeyatvaṁ vedasya, bhāratādīnāntu

sajātīyoccāraṇamanapekṣyaivoccāraṇamititeṣāṁ pauruṣeyatvam .

śabdacintāmaṇikṛtā tu vedalakṣaṇamanyathā nirucya

pauruṣeṣatvamīdṛśameva samarthitaṁ yathā atha yedaḥ pauruṣeyo

vākyatvāt bhāratādivat iti cet koveda anugatadharmābhāvena tasya

śākhāsu nānārthatvāt tathā hi na mukhyavedaprayogaviṣayo yedaḥ

mukhyārthākathanāt nāpi śākhāsamudāyaḥ tasya vedanirūpyatvāt

samudāyasyāpratipādakatvena vākyatvāsiddheḥ . nāpi svargakāmo

yajetetyādivākyaṁ smṛtibhāratāderapi tathātvāt ityādivedalakṣaṇe

pūrvapakṣamuktvā pauruṣeyatvasādhye tamāha pauruṣeyatvaṁ na

tadarthadhījanyatvaṁ taduccāraṇadhīprabhavatvaṁ vā

adhyāpakādhyetṛdhījanyatvena siddhasādhanāt

svatantrapuruṣapraṇītajātīyatvaṁ yadi sādhyaṁ tadādyabhārate smṛtau

ca vākyatvamanaikāntikam ityādinā . atrottaramuktaṁ yathā

śabdatadupajīvipramāṇātiriktapramāṇajanyapramityaviṣayārthakatve sati

śabdajanyavākyārthajñānājanyapramāṇaśabdatvaṁ vedatvam .

īśvarapramāyā ajanyatvāt

vedārghasyānumānaviṣayatve’pyanumānādervedopajīvakatayā smṛtīnāṁ

bhāratādibhāgasya ca vedasamānārthakatve’pi śabdajanyadhījanyatvāt

vedādarthaṁ pratītyaiva tatpraṇayanāt (agnirhimasya

bheṣajamityādivedavākyasaṁgrahāya satyantaṁ lakṣaṇāpraviṣṭaṁ

satyantaṁ tu adṛṣṭārthakatābāhulyajñāpanārthamiti vodhyam) .

mathurānāthenaitadvivṛtaṁ tatra dṛśyam . sādhyaṁ ca pauruṣeyatvaṁ

sajātītoccāraṇānapekṣoccaritajātīyatvamiti nirṇītamadhikaṁ tatra dṛśyam

. yedāśca catvāraḥ teṣāṁ śākhāvibhāgaścaraṇavyūhe uktaḥ tatra

ṛgvedaśākhāvibhāgaḥ ṛgvedaśabde 1411 pṛ° darśitaḥ . yajurvedasya

maḍaśītirbhedā bhavanti . tatra carakārṇā dvādaśa bhedā bhavanti .

carakāḥ 1 āhvarakā 2 kaṭhāḥ 3 prācyakaṭhāḥ 4 kapiṣṭhalakaṭhāḥ 5

aupamanyavāḥ 6 āṣṭakakaṭhāḥ 7 cārāyaṇīyāḥ 8 pārāyaṇīyāḥ 9

vārtāntaveyāḥ 10 śvetāśvatarāḥ 11 (śvetāśvetatarā iti vā pāṭhaḥ) .

maitrāyaṇīyāḥ 12 śceti . tatra maitrāyaṇīyānāṁ sapta medā mavanti .

mānavāḥ 1 dandubhāḥ 2 caiveyāḥ 3 vārāhāḥ 4 hāridraveyāḥ 5 śyāmāḥ 6

śyāmāraṇīyā 7 śceti . teṣāmadhyayanam aṣṭau yajuḥsahasrāṇyadhītya

śākhāpāro bhavati . tānyeva dviguṇānyadhītya padapāro bhavati . tānyeva

triguṇānyadhotya kramapāro bhavati . ṣaḍaṅgānyadhītya

ṣaḍaṅgavidbhavati . śikṣā 1 kalpo 2 vyākaraṇaṁ 3 niruktaṁ 4 chando 5

jyotiṣa 6 mityaṅgāni . tatra prācyodīcyāṁ nairṛtyāṁ nirṛtyaḥ . tatra

vājasaneyānāṁ saptadaśa bhedā bhavanti . jābālāḥ 1 audheṣāḥ 2 kāṇvāḥ

3 mādhyandināḥ 4 śātātapīyāḥ 5 tāpāyanīyāḥ 6 kāpālāḥ 7 pauṇḍravatsāḥ

8 āpaṭikāḥ 9 pāmāvaṭikāḥ 10 (paramāvaṭikāpi pāṭhaḥ) . pārāśarīyāḥ 11

vaineyāḥ 13 autheyāḥ 14 gālavāḥ 15 vaijavāpāḥ 16 kātyāyanīyāśca 17 .

pratipadamanupadaṁ chando bhāṣā dharmo mīmāṁsā nyāyastarka

ityupāṅgāni . upajyotiṣam . sāṅgalakṣaṇam . pratijñānavākyama .

parisakhyācaraṇam . śrāddhakalpaḥ . pravarādhyāyaśca . śastram .

kratuḥ . saṁkhyānaḥ . āgamaḥ . yajñapārśvhaḥ hotrakam .

(pāraṣyānuhotrakamapi pāṭhaḥ) . paśavaḥ . ukthāni .

kūrmalakṣaṇamityaṣṭādaśapariśiṣṭāni . dve sahasre śate nyūne mantre

vājasaneyake . ityukta parisaṁkhyātametat sakalaṁ śukriyam .

grandhāśca parisaṁkhyātā brāhmaṇañca caturguṇam . ādāvārabhya

vedāntaṁ brahmavyāhṛtipūrvakam . vedamadhyāya eteṣāṁ homānte tu

samārabhet . tatra taittirīyakāṇāṁ dvibhedā bhavanti . okṣyāḥ 1

(khamadhyo’pi pāṭhaḥ) . khāṇḍiyāśceti 2 . tatra khāṇḍikeyānāṁ pañca

bhedā bhavanti . āpastambī 1 paudhāyanī 2 satyāṣāḍhī 3 hiraṇyakeśī 4

audheyāśceti 5 (odheyī ca pāṭhaḥ) . tatra kaṭhānāntūpagānaviśaṣāḥ .

camuścatvāriṁśatyupagranthāḥ . mantrabrāhmaṇayorvadṛstrivaṇī yasma

paṭhyate . yajurvedaḥ sa vijñeyaḥ śeṣāḥ sākhāntarāḥ smṛtā .

sāmavedasya kila sahasrabheda āsīt. amadhyāyeṣvadhīyānāste

śatakratuvajreṇābhihatāḥ pranaṣṭāḥ. teṣāṁ pravakṣyāmyāsurāyaṇīyā

vāsuraṇīyā vārtānsaveyāḥ prāñjalā ṛgvarṇabhedaḥ prācīnayogyā

jñānayogyā rāṇāyanīścati tatra rāṇāyanīyānāṁ nava bhedāḥ bhavanti.

rāṇāyanīyāḥ śāṭhyānīyāḥ pārāyāṇīyāḥ sātvalāḥ. (satvamudbhavā iti vā

pāṭhaḥ). maudgalāḥ (iti tu bhāṣye nāsti). khalvalāḥ. mahākhalvalāḥ

lāṅgalāḥ . kauthumāḥ jaiminīyāśceti . teṣāmadhyayanam aṣṭau

sāmasahasrāṇi sāmāni ca caturdaśa aṣṭau śatāni daśeti daśasaptasu

bālakhilyāḥ sasuparṇaprekṣya . etat sāmagaṇaṁ smṛtam .

atharthavedasya nava bhedā bhavanti . paippalāḥ 1 . dāntāḥ 2 .

pradāntāḥ 3 . snātāḥ 4 . snautā . 5 . brahmadābalāḥ 6 . śaunakī 7

devadarśatī 8 . caraṇavidyā 9 śceti . (dātā pradātā autā brahmadīpaśī

vedaśī iti bhāṣye nāmāntarama) teṣāmadhyayanaṁ pañca kalpāni

bhavanti . nakṣatrakalpovidhānakalpo vidhividhānakalpaḥ saṁhitā

śāntikalpaśceti . sarveṣāmeva vedānāmupavedā bhavanti .

ṛgvedasyāyurvedaḥ . yajurvedasya dhanurveda upavedaḥ . sāmavedasya

gāndharvaveda upavedaḥ . atharvavedasya śastraśāstrāṇi bhavanti .

yajurvedataroḥ śākhāḥ saptaviṁśanmahāmatiḥ . vaiśāmpāyananāmāsau

vyāsaśiṣyaścakāra vai . śiṣyebhyaḥ pradadau tāśca

jagṛhuste’pyanukramāt . yājñavalkyastu tasyābhūd brahmarātasuto dvijaḥ

. śiṣyaḥ paramadharmajño guruvṛttiparaḥ sadā . ṛṣiryo’dya mahāmeroḥ

samāje no gamiṣyati . tasya vai saptarātrantu brahmahatyā bhaviṣyati .

pūrvameva munigaṇaiḥ samayo’yaṁ kṛto dvija! . vaiśampāyana ekastu

taṁ vyatikraḥntavāṁstataḥ . svasrīyaṁ bālakaṁ so’tha padā

spṛṣṭamadhātayat . saśiṣyānāha bhoḥ śiṣyāḥ brahmahatyāpahaṁ vratam

. caradhvaṁ matkṛte sarve na vicāryamidaṁ tathā . athāha

yājñavalkyastaṁ kimebhirbhagavan! dvijaiḥ .

kleśitairalpatejobhiścariṣye’hamidaṁ vratam . tataḥ kruddho guruḥ prāha

yājñavalkyaṁ mahāmatim . mucyatāṁ yat tvayā’dhītaṁ matto

viprāvamanya ca . nistejaso vadasvaitān yastvaṁ brāhmaṇapuṅgavān .

tena śiṣyeṇa nārtho’sti mamājñābhaṅgakāriṇā . yājñavalkyastataḥ prāha

bhaktyaitatte mayoditam . mamāpyalaṁ tvayādhītaṁ yanmayā tadidaṁ

dvija! . śrīparāśara uvāca ityuktvā rudhirāktāni sarūpāṇi yajūṁṣi saḥ .

chardayitvā dadau tasmai yayau ca svecchayā muniḥ . yajūṁṣyatha

visṛṣṭāni yājñavalkyena vai dvija . jagṛhustittirā bhūtvā taittirīyāstu te

tataḥ . brahmahatyāvrataṁ cīrṇaṁ guruṇā coditaistuyaiḥ .

carakādhvaryavaste tu caraṇānmunisattama! . yājñavalkyo’pi maitreya!

prāṇāyāmaparāyaṇaḥ tuṣṭāya prayataḥ sūryaṁ yajūṁṣyabhilaṣaṁstataḥ .

śrīyājñavalakya uvāca namaḥ savitre dvārāya mukteramitatejase .

ṛgyajuḥsāmabhūtāya trayīdhāmavate namaḥ . śrīparāśara uvāca

ityevamādibhistena stūyamānaḥ stavai raviḥ . bājirūpadharaḥ prāha

vriyatāma bhivāñchitam . yājñavalkyastataḥ prāha praṇipatya divākaram .

yajūṁṣi tāni me dehi yāni santi na me gurau śrīparāśara uvāca evamukto

dadau tasyai yajūṁṣi bhaga vān raviḥ . ayātayāmasaṁjñāni yāni vetti na

tadguruḥ . yajūṁṣi yairadhītāni tāni viprairdvijottama! . vājinaste

samākhyātāḥ sūryo’śvaḥ so’bhyapadyata . śākhābhedāstu teṣāṁ vai daśa

pañca ca vājinām . kāṇvādyāḥ sumahābhāga! yājñavalkyapravartitāḥ

viṣṇu pu° 3 aśe 5 a° . ñjāmavedrasya saṁhitā yathā sāmavedataroḥ

śākhā vyāsaśiṣyaḥ sa jaiminiḥ . krameṇa yena maitreya! vibheda śṛṇu

tanmama . sumantustasya putro’bhūt sutvānapyasya vai sutaḥ .

adhītavantāvekaikāṁ saṁhitāṁ tau mahāmunī . sāhasraṁ

saṁhitābhedaṁ sukarmā tatsutastataḥ . cakāra tañca tacchivyau

jagṛhāte mahāvratau . hiraṇya . kauśalyaḥ pauṣyañjiśca dvijottamaḥ .

udīcyāḥ sāmagāḥ śiṣyāstasya pañcaśatāḥ smṛtāḥ .

himaṇyanābhāttāvatyaḥ saṁhitā vai dvijottama! . gṛhītāste’pi cocyante

paṇḍitaiḥ prācyasāmagāḥ . lokākṣiḥ kuthamiścaiva kuṣīdirlāṅgalistathā .

pauṣyañjiśiṣyāstadbhellaiḥ saṁhitā bahulīkṛtāḥ . hiraṇyanābhaśiṣyaśca

caturviṁśatisaṁhitāḥ . provāca kṛtināmāsau śiṣyebhyaḥ sumahāmatiḥ .

taiścāpi sāmavedo’sau śāṇābhirbahulīkṛtaḥ . atharvavedasya saṁhitā

yathā . atharvaṇāmaghovakṣye saṁhitānāṁ samuccayam . atharvavedā

sa muniḥ sumanturamitadyutiḥ . śiṣyamadhyāpayāmāsa kabandhaṁ so’pi

taṁ dvidhā . kṛtvā tu vedadarśāya tathā pathyāya dattavān .

vedadarśasya śiṣyāstu modo brahmavalistathā . śaulkāyaniḥ

pippalādastathānyo munisattamaḥ . pathyasyāpi trayaḥ śiṣyāḥ

kṛtāyairdvija saṁhitāḥ . jājaliḥ kumudādiśca tṛtīyaḥ śaunako dvija .

śaunakastaddvidhā kṛtvā dadāvekāntu babhrave . dvitīyāṁ saṁhitāṁ

prādāt saindhavāyanasaṁjñine . saindhavo muñjakeśaśca bhindan vedaṁ

dvidhā punaḥ . nakṣatrakalpo vedānāṁ saṁhitānāṁ tathaiva ca .

caturthaḥ syādaṅgirasaḥ śāntikalpaśca pañcamaḥ .

śreṣṭhāścātharvaṇāmete saṁhitānāṁ vikalpakāḥ . viṣṇupu° 3 aśe 6 a° .

hemādri dā° kha° devīpu° 7 ya° vedavibhāgonyathokto yatha kiṁ

vedarūpaṁ māmayaṁ upāṅgasaṁkhyābhedataḥ . aṅgāni caiva vedānāṁ

tantro brūhi sanātana! . brahmovāca oṁkāraprabhavā padā gāyatrī

vedasambhavā . ṣaḍaṅgāste samākhyātā sahopāṅgāstathaiva ca .

chandolakṣaṇasaṁyuktā mātakāgarbhajāḥ smṛtāḥ . ekaeva

bhavedvedaścaturvedaḥ puna kataḥ . śākhārthamalpayuktānāṁ

grahaṇāyātivistarāt . saṁvibhaktā mayā vatsa! ṛgyajuḥgāmātharvakāḥ .

tatra bhedāstu ṛgvede daśa caiva prakīrtitāḥ . āstayāḥ sāṅkhya carcāśca

āvakā carcakāstathā . āraṇīyāvakramāṣāḥ ṣaṭkramāḥṣaḍanukramāḥ .

daṇḍāśceti samāmena punarekaiva pāraṇā . śākhāśca trividhā bhūṣa!

śākalā–yāṣka–mā° ṇḍukāḥ . teṣāmadhyayanaṁ proktaṁ maṇḍalāni ca

saptatiḥ . carcānāṁ varasaṅkhyā tu caturviṁśacchatāni ca . ṛcāṁ daśa

sahasrāṇi ṛcāṁ pañca śatāni ca . ṛcāmaśītiḥ pādaśca etat pāraṇamucyate

. ṛgvede tu bhavetsaṁkhyā yajurvedasya śrūyatām . ṣaḍaśītirvibhedena

mayā bhinnāḥ śivājñayā . daśadhā carakāstatra kvarakāhāridravīyāḥ,

kaṭhāḥ prācyakaṭhaścaiva kapiṣṭhalakaṭhāstathā . nārāyaṇīyāḥ śvetāśca

śvetāśvataramaitrāyaṇāḥ . punaḥ sapta vibhedena maitrāyaṇyaḥ

prakīrtitāḥ . mānavā dundubhā vārāhāḥ chāgeyā hāridravīyāḥ, śyāmāḥ

śyāmāyanīyāśca teṣāmadhyayanamucyate . aṣṭādaśa sahasrāṇi pāṭhā

vedavido’vidan . dviguṇaṁ padapārīyāstriguṇaṁ kramapāragāḥ .

ṣaḍaṅgāni yadādhīte sa ṣaḍaṅgaviducyate . śikṣā kalpo vyākaraṇaṁ

niruktaṁ chandojyotiṣam . ṣaḍaṅgāni bhavantyetān upāṅgāni śṛṇuṣva

bhoḥ . pratipadamanupadaṁ chando bhāṣāsamanvitam . mīmāṁsā–

nyāyatarkaśca upāṅgāḥ parikīrtitāḥ . pariśiṣṭāśca saṁkhyātā aṣṭādaśa

śṛṇuṣva tān . yūpalakṣaṇaṁ chāgalakṣaṇaṁ pratiṣṭhānuvākasaṅkhyā

caraṇavyūha–śrāddha–kalpasūktāni pariṣadamṛgyajuṣamiṣṭakāpūraṇaṁ

pravarādhyāyoñchaśāstraṁ kratusaṁkhyā nigamā yajñapārśvahotakam .

vrataṁ prasavotthānakūrmalakṣaṇasaṁyutam . kathitāḥ pariśiṣṭāstu

dvyūnaviṁśatisaṁkhyayā . kaṭhānāṁ

punaryānyāhuśratvāriṁśaccaturyutān . prācyodīcyā niruhyāśca

vājamapeyāstu pañca ca . daśabhedavibhinnāśca draṣṭavyā munipuṅgava

. jabālābaudheyāḥkāṇvāmādhyandināśva śāpeyāḥ . supāyinaḥ

kapālākhyāḥ pauṇḍravaḥ rasāravikāḥ . paramāravikāḥ pārāśarā

ṛddhyābaudhāyanīyāḥ . ayodhyā ayodheyāśca teṣāmadhyayanāni ca .

dvisahahre śatanyūne vede vājasaneyake . ṛggaṇīyaṁ

prasaṁkhyātastato’nyāni yajūṁṣi ca . etatpramāṇaṁ yajuṣāṁ hi kevalam

sakhilaṁ sakriyaṁ parisaṁkhyātaṁ brāhmaṇam . caturguṇantu

jānīyāttaittirauyā dvidhā punaḥ . ṛceyāḥ khāṇḍikeyāśca khaṇḍikāḥ

pañcadhā punaḥ . kāleyā baudhāyanīyā hiraṇyakeśāstathaiva ca .

bhāradvājāpastambāśca teṣāṁ bhedāḥ prakīrtitāḥ . adhyayanaṁ

sauptikañcaiva pravacanīyaṁ tathāparam . sāmavedastu vistīrṇaḥ

sahasrabhedaśaḥ purā . anadhyāyeṣvadhīyānāḥ tadā indreṇa dhīmatā .

vajreṇa nihatāḥ śeṣāṁstānvakṣye śṛṇu sattama! . rāṇāyanīyāḥ

vauthumāstatra bhedān punaḥ śṛṇu . rāṇāyanīyāḥ saptaiva

sugrāhyāstapatāṁvara . kālaveyā mahākālaveyālāṅgalavaidyutāḥ .

kauthumānāmapi sapta asurāvānarāyaṇāḥ . prajālāvainabhṛtyāśca

pariyogyāḥ parikāyaṇāḥ . adhyayanamapi teṣāntu yathāvat kathitaṁ śṛṇu

. aṣṭau sāmasahasrāṇi sāmāni ca caturdaśa . aṣṭau śatāni navatīḥ daśa

savālakhilyakāḥ . sasuparṇāśca prakhyāśca etaṁ sāmagaṇaṁ viduḥ .

atho atharvavedasya nava bhedā bhavanti hi . pippalādā vartmadāśca

bhūtāyanāḥ kātayastathā . jajvalā brahmavedāśca śonakī kanakhī tathā .

vedaṛṣiścauravidyā teṣāmadhyayanaṁ śṛṇu . pañcakalpā bhavanti

nakṣatrakalpovaitānaḥ saṁhitāvidhiḥ āṅgirasam . śāntikalpaśca

atharvaṇo bhavanti ha . ṛgvedasyātreyaṁ gotraṁ vāsudevaṁ vidurbudhāḥ

. kāśyapañca yajurvedaṁ rudradevantu taṁ viduḥ . sāmavedo’pi gotreṇa

bhāradvājaḥ purandaram . adhidevaṁ vijānīyāt vaitānantu atharvaṇaḥ .

सरित् – sarit Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899sarit f. a river, stream (“saritāṁ varā”, “best of rivers”), the Ganges

sarit f. “-tāṁ nātha”, “lord of rivers”, the ocean

sarit f. “-tām pati” id., an expression for the number “four” &c. &c.

f. a metre of 72 syllables

f. a thread, string

f. N. of Durgā

Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :

1890

sarit f. [sṛ-iti]

(1) A river; anyasaritāṁ śatāni hi samudraṇāḥ prāpayaṁtyabdhiṁ M.

5. 19.

(2) A thread, string.

— Comp.

–nāthaḥ, –patiḥ (also saritāṁpatiḥ), –bhartṛ m. the ocean.

–varā (also saritāṁvarā) N. of the Ganges.

–sutaḥ an epithet of Bhīṣma.

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

sarit (von sar) UṆĀDIS. 1, 99. f. 1) “Bach, Fluss” NAIGH. 1, 13. AK. 1, 2,

3, 29. 3, 4, 18, 103. TRIK. 3, 3, 189. H. 1080. HALĀY. 3, 44. ṚV. 4, 58, 6.

yo vāṁ samudrānsaritaḥ piparti 7, 70, 2. VS. 34, 11. AV. 12, 2, 41. TBR.

1, 2, 1, 11. M. 1, 24. MBH. 1, 903. 3, 2408. 2484. R. 1, 2, 39. 2, 27, 17.

95, 19. SUŚR. 1, 22, 13. 264, 8. MEGH. 41. VIKR. 68, 5. KIR. 5, 10. Spr.

(II) 1716 (neben sindhu). 4674. 6670. RĀJA-TAR. 4, 539. kṛtrimā AK. 1,

2, 3, 33. divaḥ BHĀG. P. 4, 1, 14. saritāṁ kāśyapīnām Ind. St. 3, 460.

patiḥ saritām “der Herr” oder “Gatte der Flüsse, das Meer” VARĀH. BṚH.

S. 12, 4 saritāṁ ca patiḥ R. GORR. 2, 11, 5. gewöhnlich saritāṁ patiḥ R.

SCHL. 1, 1, 78. 16, 23. 2, 34, 45. 4, 9, 37. 6, 87, 2. KUMĀRAS. 2, 37. Spr.

(II) 1170. als “Zahl” ist saritāṁ patiḥ = vārdhi H. 874, Schol. saritāṁ

nāthaḥ = patiḥ saritām PRĀYAŚCITTAT. im ŚKDR. saritāṁ varā (vgl.

saridvarā) “der beste der Flüsse” R. 1, 35, 11. Bez. der Gañgā

PRĀYAŚCITTAT. im ŚKDR. — 2) “ein Metrum von 72 Silben” Ind. St. 8,

107. — 3) = sūtra ŚABDAM. im ŚKDR. — 4) ein N. der Durgā nach ŚKDR.

mit folgendem Belege: kriyākāraṇarūpatvātsaraṇācca sarinmatā.

saṁgamādgamanādgaṅgā loke devī vibhāvyate.. iti devīpurāṇe 45

adhyāyaḥ.. — Vgl. ku-, dyu-, vyoma-.

Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866

sarit sarit, i. e. sṛ + it (for sarant, ptcple. pres.), f.

1. A river, Man. 1, 24; Vikr. 68, 5 (paramārtha-, Indeed a river).

2. Thread.

— Comp. ku-, f. a rivulet, Pañc. ii. d. 92. dyu-, f. the celestial Gaṅgā,

Bhartṛ. 3, 85.

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

sarit f. stream, river.

Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893

sarit sar-it, f. [flow-er: sṛ] stream, river: -āṁ pati, m. lord or husband of

rivers, ocean: -pati, m. id.;

-suta, m. son of the river (Ganges), of Bhīṣma.

Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the

1886 edition. Varanasi : 1967

sarit strī, (saratīti . sṛ gatau + hṛsṛruhiyuṣibhya itiḥ . uṇā° 1 . 99 . iti itiḥ

.) nadī . ityamaraḥ . 1 . 10 . 29 .. (yathā, devīmāhātmye .

sarito mārgavāhinyastathāsaṁstatra pātite ..) sūtram . iti śabdamālā

.. durgā . yathā —

kriyā kāraṇarūpatvāt saraṇācca sarinmatā .

saṅgamādgamanādgaṅgā loke devī vibhāvyate .. iti devīpurāṇe 45

adhyāyaḥ ..

Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94,

reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962

sarit strī sṛ–iti . 1 nadyām amaraḥ 2 sūtre śabdamā° .

kriyākārakarūpatvāt saraṇācca sarinmatā devīpu° 45 a° niruktāyāṁ 3

durgāyām .

सरिद्भर्तृ – saridbhartṛ Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899saridbhartṛ “sarid-bhartṛ” m. = “-adhipati”

m. N. for the number “four”

सिन्धु – sindhu Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899sindhu m. and f. (prob. fr. 1. “sidh”, “to go”) a river, stream (esp. the

Indus, and in this sense said to be the only river regarded as m. see “-

nada”, col.2) &c. &c.

sindhu m. flood, waters (also in the sky)

sindhu m. ocean, sea &c. &c.

sindhu m. a symbolical term for the number 4 (cf. 1. “samudra”)

sindhu m. N. of Varuṇa (as god of the ocean)

sindhu m. the moisture of the lips

sindhu m. water ejected from an elephant’s trunk (= “vamathu”)

sindhu m. the exudation from an elephant’s temples

sindhu m. the country around the Indus (commonly called Sindh; pl. “the

inhabitants of Sindh”) &c.

sindhu m. a king of Sindh (?)

sindhu m. N. of Viṣṇu

sindhu m. white or refined borax (= “śveta-ṭaṅkaṇa”)

sindhu m. = “sindhuka”

sindhu m. (in music) a partic. Rāga, Saṁgītas.

sindhu m. N. of a king of the Gandharvas

sindhu m. of a serpent-demon

sindhu m. of various men

Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch

sindhu UṆĀDIS. 1, 12. 1) “Fluss, Strom” (in der älteren Sprache meist m.,

in der späteren f.) NAIGH. 1, 13. NIR. 9, 26. AK. 3, 4, 18, 103. TRIK. 1, 2,

30. H. 1080. an. 2, 256. MED. dh. 25. HALĀY. 3, 43. 5, 52. tvaṁ vṛtāṁ

ariṇā indra sindhūn ṚV. 4, 19, 5. 22, 8. sa naḥ sindhumiva nāvayāti parṣa

1, 97, 8. tasmā āpo ghṛtamarṣanti sindhavaḥ 125, 5. 2, 11, 9. 25, 3. 5. 3,

53, 9. 5, 51, 7. samudre na sindhavo yādamānāḥ 6, 19, 5. 7, 35, 8. vi

sindhuriva paprathe 10, 62, 9. AV. 3, 13, 1. 4, 24, 2. 10, 4, 19. 13, 3, 50.

ratnadhā ṚV. 4, 34, 8. bhātvakṣas 1, 143, 3. gabhīra 3, 32, 16. pinvamāna

6, 52, 4. mātṛtamā 3, 33, 3 (vgl. 10, 35, 2). patiḥ sindhūnāmasi revatīnām

10, 180, 1. Die “sieben Flüsse”, sowohl unbestimmt als auch von “den

arischen Siebenströmen” gebraucht ṚV. 1, 35, 8. 32, 12. 2, 12, 3. 12. 4,

28, 1. VĀLAKH. 6, 4. ṚV. 8, 58, 12. 9, 66, 6. AV. 4, 6, 2. 6, 3, 1. 61, 3.

āryātsapta sindhuṣu ṚV. 8, 24, 27. yāvacca sapta sindhavo vitasthire VS.

38, 26. TS. 3, 2, 6, 1. – MUṆḌ. UP. 2, 1, 9. MBH. 7, 356. R. 1, 1, 17.

MEGH. 47. KUMĀRAS. 3, 6. RAGH. 4, 35. 13, 9. ŚĀK. 117. Spr. (II) 1643.

1716. 2470. 4757. AK. 1, 2, 2, 2. RĀJA-TAR. 3, 360. 4, 49. 181. 5, 112. —

2) m. “Fluth” überh. (auch am Himmel; vgl. samudra): yuvametaṁ

cakrathuḥ sindhuṣu plavam ṚV. 1, 182, 5. sindhuṁ divyaskabhāyat 164,

25. 2, 15, 6. sindhurha vāṁ rasayā siñcadaśvān 4, 43, 6. “die Ströme vom

Himmel” 8, 32, 25. 41, 2. – AV. 6, 1, 2. des Soma u.s.w. ṚV. 9, 2, 4. 12, 3.

14, 1. 15, 5. 21, 3. 86, 8. 96, 14. vom “Wasser, das der Elephant aus

seinem Rüssel spritzt” (vamathu), MED. vom “Brunstsaft des

Elephanten” H. an. vom “Nass der Lippen”: mukhasindhusikta zu

KUMĀRAS. 3, 26. — 3) m. “Meerfluth, Meer” AK. 1, 2, 3, 1. 3, 4, 18, 103.

TRIK. 1, 2, 8. H. 1073. H. an. MED. HALĀY. 5, 52. ava sindhuṁ varuṇo

dyauriva sthāt ṚV. 7, 86, 6. samudraḥ sindhū rajo antarikṣam 10, 66, 1.

aditiḥ sindhuḥ pṛthivī uta dyauḥ 1, 94, 16. Stellen wie āpo na sindhumabhi

yatsamakṣaran 10, 43, 7. 1, 83, 1. 5, 11, 5 sind nach der Anschauung der

alten Zeit eher zu der folgenden Bedeutung zu ziehen. Man vergleiche

himavataḥ pra sravanti sindhau samaha saṁgamaḥ AV. 6, 24, 1. – Spr.

(II) 1095. RĀJA-TAR. 6, 317. BHĀG. P. 3, 11, 30. 4, 9, 14. 8, 7, 16. 12,

45. 20, 24 (sieben). 9, 10, 13. 47 (vier). bhava- “das Meer des weltlichen

Daseins” 1, 6, 35. 3, 21, 14. 4, 23, 39. jñāna- “ein Meer von Wissen”

(śaṁkara) PAÑCAR. 1, 2, 7. dayā- “ein Meer von Barmherzigkeit” 2, 2,

74. kṛpā- 7, 9. — 4) f. (m. nach den Lexicographen) “der Indus” AK. 3, 4,

18, 103. H. an. MED. ṚV. 10, 75, 1. fgg. sukṣetrā sindhuradbhiḥ 1,122, 6.

4, 54, 6. 55, 3. sindhāvadhi kṣiyataḥ 1, 126, 1. 5, 53, 9. sarasvatī 7, 95, 1.

yena sindhuṁ mahīrapo rathāṁ iva pracodayaḥ 8, 12, 3. 25, 14. 20, 25.

26, 18. 10, 64, 9. yathā sindhurnadīnāṁ sāmrājyaṁ suṣuve vṛṣā AV. 14,

1, 43. yasyāṁ samudra uta sindhurāpaḥ 12,1,3. VS.8,59.

MBH.1,3730.3,14229.6,243. 321 (VP. 180).8,2055. HARIV. 9514. 12826.

R.1,44,15.4,43,13.7,100,11. RAGH.4,67. VARĀH. BṚH. S.5,66. 80. MĀRK.

P. 57,16. RĀJA-TAR.4,391. 534.5,215.6,305. BHĀG. P.5,19,18.6,5,3.

PAÑCAT. 79,15. Verz. d. Oxf. H. 149,a,26. -ṣaṣṭhīnāṁ nadīnāmantarālīyāḥ

striyaḥ (vgl. pañcānāṁ -ṣaṣṭhānāṁ nadīnāṁ ye ‘ntarāśritāḥ MBH.8,2030)

217,b,23. fg. upasindhugāndhārāḥ RĀJA-TAR. 1, 66. der Name wird auch

von andern Flüssen gebraucht MBH. 6, 329 (VP. 183). VARĀH. BṚH. S.

16, 10 (in Avanti). MEGH. 30. MĀRK. P. 57, 19. — 5) m. “das am Indus

belegene Land und dessen Bewohner” (pl.) AK. H. an. MED. rājā

sindhūnām MBH. 3, 15576. sauvīrānsaha sindhubhiḥ 15621. BHĀG. P. 5,

12, 6. -pulindakāḥ MBH. 6, 348 (VP. 186). VARĀH. BṚH. S. 4, 23. 14, 19.

18, 6. lāṭasindhuviṣayaprabhṛtīn 69, 11. sindhau VARĀH. YOGAYĀTRĀ 3,

19. deśaṁ -nāmakam RAGH. 15, 87. -bhartar MĀRK. P. 132, 47. “der

Fürst dieses Landes” (?) Verz. d. Oxf. H. 78,b,36. 38. 79,a,6. fgg. 10. 12.

— 6) m. Bez. Viṣṇu’s (wohl “der Fluthende)”: śrudhi svayāvansindho

pūrvacittaye ṚV. 8, 25, 12. MBH. 12, 1508. Vgl. soma-. — 7) m. =

sinduvāra ŚABDAC. im ŚKDR. — 8) m. “eine Art Borax” (śvetaṭaṅkaṇa)

RĀJAN. im ŚKDR. nach 6, 244 ist sindhutīrasaṁbhava n. gemeint. — 9)

m. Bez. “eines best. musikalischen” Rāga SAṁGĪTASINDHU im ŚKDR. —

10) m. N. pr. eines Fürsten der Gandharva R. 4, 41, 61. eines

Schlangendämons VYUTP. 86. verschiedener Männer RĀJA-TAR. 6, 264.

269. COLEBR. Misc. Ess. 2, 298. — Vgl. dyu-, ni-, pāna-, bhaktirasāmṛta-,

maryādā-, viveka-, saktu-, sikatā-, sita-, siddha-, sudhā-, soma-,

saindhava.

Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975

sindhu 1 I A river in India, very famous in the Purāṇas.

sindhu 2 II A country very famous in the Purāṇas. Jayadratha the King of

Sindhu was present at the Svayaṁvara marriage of Draupadī

(Mahābhārata, Ādi Parva, Chapter 185, Verse 21).

Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866

sindhu sindhu (probably from vb. syand),

I. m.

1. The Indus, Rājat. 5, 215.

2. The ocean, Pañc. i. d. 117.

3. The country along the Indus; m. pl. Its inhabitants, Draup. 1, 6.

4. The juice that exudes from an elephant’s temples.

5. An elephant.

II. f. A river in general, Śāk. d. 117; Rājat. 5, 112.

— Comp. dyu-, f. the Gaṅgā, Kathās. 4, 137. soma-, m. Viṣṇu.

Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.

Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891

sindhu m. f. stream, esp. the Indus, pl. m. the land on the Indus & its

inhabitants; m. also flood, sea, ocean, water i.g., N. of a Gandharva etc.

Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893

sindhu sindh-u, m. f. [moving to a goal: 2. sidh] stream, river; Indus; m.

flood (V.); ocean; region of the Indus, Sindh, people of Sindh (pl.; C.); N.

(C.): -gañja, m. N. of a treasury built by a Sindhu;

-ja, a. bred in Sindh (horses); n. rock salt;

-datta, m. N.;

-dvīpa, m. N.;

-nada, m. river Indus (also a river in the south);

-nātha, m. (lord of rivers), ocean;

-piba, m. ep. of Agastya.

Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the

1886 edition. Varanasi : 1967

sindhu vāraḥ puṁ, (sindhu mapi vṛṇoti gatyeti .. vṛ + aṇ .) hayottamaḥ .

iti trikāṇḍaśeṣaḥ .. (sindhuṁ madajalamapi vārayati tiraskaroti

tiktarasena . vṛ + ṇic + aṇ .) sindhuvāravṛkṣaḥ . ityamaraḥ . 2 . 4 . 68 ..

yathā —

visundhakaḥ sindhu vāraḥ sindhukaṁ suraso’pi ca .

tathendrasurasastvindrasurisaḥ sindhu vāritaḥ .

nirguṇḍīndrāṇikendrāṇī surasā sindhuvārakaḥ .. iti śabdaratnāvalī ..

asya guṇāḥ .

sindhuvāro viṣaśleṣmavraṇakuṣṭhakṣayāpahaḥ . iti rājavallabhaḥ ..

Добавить комментарий