Some symbolic expressions for number four
CONTENS
अंबु अंह्रिः अमृत अम्भस् अय आय इन्द्र कृत चतुष्टय पयोराशि युग वारिधि वेद सरित् सरिद्भर्तृ सिन्धु
अंबु – aṁbu | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
aṁbu n. [aṁb-śabde uṇ] (1) Water; gāṁgamaṁbu sitamaṁbu yāmunaṁ K. P. 10. (2) The watery element of the blood (cf. imber). (3) N. of a metre. (4) A term in astrology (lagnāvadhikaṁ caturthasthānaṁ). — Comp. –kaṇaḥ a drop of water. –kaṁṭakaḥ (short-nosed), alligator. –kirātaḥ alligator. –kīśaḥ, –kūrmaḥ a torpoise (śiśumāra); particularly Gangetic. –keśaraḥ lemon-tree (chālaṁgavṛkṣa). –kriyā libation of water; presentation of water to the Manes of the deceased. –ga, –cara, –cārin a. moving or living in water, aquatic (as fish &c.) –ghanaḥ hail. –catvaraṁ a lake. –cāmaraṁ an aquatic plant (śaivāla). –ja a. produced in water, aquatic (opp. sthalaja); sugaṁdhīni ca mālyāni sthalajānyaṁbujāni ca Ram. ( –jaḥ) 1. the moon. –2. camphor. –3. the Sārasa bird. –4. the conch –5. N. of a tree (hijjala). (–jaṁ) 1. a lotus; iṁdīvareṇa nayanaṁ mukhamaṁbujena S. Til. 3. –2. the thunderbolt of Indra. -bhūḥ, -āsanaḥ ‘the lotus-born god,’ Brahma; -āsanā the goddess Lakṣmī. –janman n. a lotus. (–m.) 1. the moon. –2. the conch. –3. Sārasa. –taskaraḥ ‘water-thief’, the sun (whose heat drinks up water). –tālaḥ =-cāmara. –da a. giving or yielding water. ( –daḥ) 1. a cloud; navāṁbudānīkamuhūrtalāṁchane R. 3. 53. –dhara [dharatīti dharaḥ, aṁbūnāṁ dharaḥ; dhṛac] 1. a cloud; vaśinaścāṁbudharāśca yonayaḥ Ku. 4. 43; śaratpramṛṣṭāṁbudharoparodhaḥ R. 6. 44. –2. the plant mustaka. –3. talc. –dhiḥ [aṁbūni dhīyaṁte atra; dhā-ki] 1. any receptacle of waters; such as a jar; aṁbudhirghaṭaḥ Sk. –2. the ocean; kṣāra- Bh. 2. 6. –3. the number four (in Math.). -prasavā N. of a plant (ghṛtakumārī). –nidhiḥ ‘treasure of waters’, the ocean; devāsurairamṛtamaṁbunidhirmamaṁthe Ki. 5. 30. –pa a. drinking water. ( –paḥ) 1. the ocean. –2. Varuṇa, the regent of waters; rakṣoṁbupānilaśaśīśapurāṇi cāṣṭau Sid. Śir. –3. N. of a plant (cakramardaka). –patrā N. of a plant (uccaṭāvṛkṣa). –paddhatiḥ f., –pātaḥ current, flow or stream of water, cascade; gaṁgāṁbupātapratimā gṛhebhyaḥ Bk. 1. 8. –prasādaḥ, –prasādanaṁ [aṁbūni prasādayati] the clearing nut tree (kataka) Strychnos Potatorum (the nuts of this tree are used for purifying water; when rubbed on the inner surface of the vessel, they precipitate the impurities which the water contains; phalaṁ katakavṛkṣasya yadyapyaṁbuprasādakaṁ . na nāmagrahaṇādeva tasya vāri prasīdati). –bhavaṁ a lotus. –bhṛt m. 1. water-bearer, a cloud. –2. the ocean. –3. = -patrā q. v. –4. N. of a plant mustaka. –5. talc. –mātraja a. produced only in water. ( –jaḥ) a conch-shell. –muc m. a cloud; dhvanitasūcitamaṁbumucāṁ cayaṁ Ki. 5. 12. –rājaḥ 1. the ocean. –2. Varuṇa. –rāśiḥ receptacle or store of water, the ocean; tvayi jvalatyaurva ivāṁburāśau S. 3. 3; caṁdrodayāraṁbha ivāṁburāśiḥ Ku. 3. 67, R. 6. 57; 9. 82. –ruh n. 1. a lotus. –2. Sārasa. –ruhaḥ, –haṁ, a lotus; vipulināṁburuhā na saridvadhūḥ Ki. 5. 10. ( –hā) N. of the land-lotus plant (sthalapadminī). –rohiṇī a lotus. –vācī [aṁbu tadvaṣarṇaṁ vācayati sūcayati] an epithet applied to the earth during four days from the 10th to the 13th in the dark half of the month of Āṣāḍha when it is supposed to be unclean (rajasvalā iva) and agriculture is prohibited; -pradaḥ the 10th day; -tyāgaḥ 13th day. –vāsinī, –vāsī N. of a plant (pāṭalā), the trumpet flower. –vāhaḥ [aṁbu vahatīti] 1. a cloud; taḍitvaṁtamivāṁbuvāhaṁ Ki. 3. 1; bharturmitraṁ priyamavidhave viddhi māmaṁbuvāhaṁ Me. 99. –2. a lake. –3. water-bearer. –4. the number 17. –5. a sort of grass. –vāhin a. carrying or conveying water. (m.) 1. a cloud. –2. = mustaka. (–nī) 1. a wooden vessel, a sort of bucket. –2. a woman fetching water. –3. N. of a stream. –vihāraḥ sporting in water. –visravā = ghṛtakumārī. –vetasaḥ a kind of cane or reed growing in water. –śirīṣikā N. of a plant. –saraṇaṁ flow or current of water. –sarpiṇī a leech (aṁbuni sarpati) –secanī a wooden baling vessel. |
अंह्रिः – aṁhriḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
aṁhriḥ [aṁh vaṁkryādi krin, aṁhate gacchatyanena] (1) A foot. (2) The root of a tree, cf. aṁghri. (3) The number four. — Comp. –paḥ ‘foot-drinker’, a tree; (mūlena pibati siktatoyaṁ). — skaṁdhaḥ [aṁhreḥ skaṁdha iva] the upper part of the sole of the foot. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 aṁhriḥ puṁ, (ahi + kriṇ . vaṁkrādayaśca iti uṇādisūtram .) pādaḥ .. vṛkṣamūlaṁ . ityamaraḥ .. |
अमृत – amṛta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899amṛta “a-mṛta” (cf. mfn. not dead ; immortal &c.; imperishable ;
beautiful, beloved ; m. an immortal, a god &c.; N. of śiva; of Viṣṇu ; of Dhanvantari ; the plant Phaseolus Trilobus Ait.; the root of a plant ; (“ā”) f. a goddess &c.; spirituous liquor ; Emblica Officinalis, Terminalia Citrina Roxb., Cocculus Cordifolius, Piper Longum, Ocymum Sanctum; N. of the mother of Parikshit ; of Dākṣāyaṇī ; of a sister of Amṛitodana ; of a river ; of the first “kalā” of the moon ; n. collective body of immortals ; world of immortality, heaven, eternity ; (also “āni” n. pl. ; immortality ; final emancipation ; the nectar (conferring immortality, produced at the churning of the ocean), ambrosia (or the voice compared to it, N. ; nectar-like food; antidote against poison ; N. of a medicament , medicament in general ; the residue of a sacrifice (cf. “amṛeta-bhuj”); unsolicited alms , water ; milk clarified butter (cf. “paṇāmṛta”), boiled rice ; anything sweet, a sweetmeat ; a pear ; food ; gold ; quicksilver ; poison ; a particular poison ; a ray of light N. of a metre ; of a sacred place (in the north) 14095, of various conjunctions of planets (supposed to confer long life) ; the number, “four” Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 amṛta a. (1) Not dead; amṛte jārajaḥ kuṁḍaḥ Ak. (2) Immortal; apāma somamamṛtā abhūma Rv. 8. 48. 3; U. 1. 1; Bg. 14. 27. (3) Imperishable, indestructible, eternal. (4) Causing immortality. (5) Beautiful, agreeable, desired. –taḥ (1) A god, an immortal, deity. (2) N. of Dhanvantari, physician of the gods; also N. of Indra, of the sun, of Prajāpati, of the soul, Viṣṇu and Śiva. (3) N. of a plant (vanamudga). (4) N. of the root of a plant (vārāhīkaṁda). –tā (1) Spirituous liquor. (2) N. of various plants; e. g. āmalakī, harītakī, guḍūcī; māgadhī; tulasī, iṁdravāruṇī, jyotiṣmatī, gorakṣadugdhā; ativiṣā; raktatrivṛt; dūrvā, sthūlamāṁsaharītakī. (4) N. of one of the Nāḍīs in the body; Mal. 5. 2. (5) One of the rays of the sun; R. 10. 58. –taṁ (1) (a) Immortality, imperishable state; na mṛtyurāsīdamṛtaṁ na tarhi Rv. 10. 129. 2; Ms. 12. 85. (b) Final beatitude, absolution; tapasā kilbiṣaṁ haṁti vidyayāmṛtamaśnute Ms. 12. 104; sa śriye cāmṛtāya ca Ak. (2) The collective body of immortals. (3) (a) The world of immortality, Paradise, Heaven; the power of eternity, immortal light, eternity. (4) Nectar of immortality, ambrosia, beverage of the gods (opp. viṣa) supposed to be churned out of the ocean; devāsurairamṛtamaṁbunidhirmamaṁthe Ki. 5. 30; viṣādaṣyamṛtaṁ grāhyaṁ Ms. 2. 239; viṣamapyamṛtaṁ kvacidbhavedamṛtaṁ vā viṣamīśvarecchayā R. 8. 46; oft. used in combination with words like vāc, vacanaṁ, vāṇī &c; kumārajanmāmṛtasaṁmitākṣaraṁ R. 3. 16; āpyāyitosau vacanāmṛtena Mb.; amṛtaṁ śiśire vahniramṛtaṁ kṣīrabhojanaṁ Pt. 1. 128 the height of pleasure or gratification. (5) The Soma juice. (6) Antidote against poison. (7) The residue or leavings of a sacrifice; (yajñaśeṣa) Ms. 3. 285. (8) Unsolicited alms, alms got without solicitation; mṛtaṁ syādyācitaṁ bhaikṣyamamṛtaṁ syādayācitaṁ Ms. 4. 4-5. (9) Water; amṛtādhmātajīmūta U. 6. 21; amṛtādunmathyamānāt K. 136; cf. also the formulas amṛtopastaraṇamasi svāhā and amṛtāpidhānamasi svāhā repeated by Brāhmaṇas at the time of sipping water before the commencement and at the end of meals. (10) A drug. (11) Clari fied butter; amṛtaṁ nāma yat saṁto maṁtrajihveṣu juhvati Śi. 2. 107. (12) Milk. (13) Food in general. (14) Boiled rice. (15) Any thing sweet, any thing lovely or charming; a sweetmeat. (16) Property. (17) Gold. (18) Quicksilver. (19) Poison. (20) The poison called vatsanābha. (21) The Supreme Spirit (brahma). (22) N. of a sacred place. (23) N. of particular conjunctions of Nakshatras (lunar asterisms) with week days (vāranakṣatrayoga) or of lunar days with week days (tithivārayoga). (24) The number four. (25) Splendour, light. [cf. Gr. ambrotos, ambrosia; L. immortalis]. — Comp. –aṁśuḥ, –karaḥ, –dīdhitiḥ, –dyutiḥ, –raśmiḥ &c. epithets of the moon; amṛtadīdhitireṣa vidarbhaje N. 4. 104; amṛtāṁśūdbhava born from the moon; from whom was born the moon, N. of Viṣṇu. –akṣara a. immortal and imperishable; kṣaraṁ pradhānamamṛtākṣaraṁ haraḥ Śvet. Up. –aṁdhas, –aśanaḥ, –āśin m. ‘one whose food is nectar’; a god, an immortal. –asu a. whose soul is immortal. –āśaḥ 1. N. of Viṣṇu. –2. a god. –āsaṁgaḥ a sort of collyrium. –āharaṇaḥ N. of Garuḍa who once stole Amṛta. –iṣṭakā a kind of sacrificial brick shaped like the golden head of men, beasts &c. (paśuśīrṣāṇi). –īśaḥ, –īśvaraḥ N. of Śiva. –utpannā a fly. (–nnaṁ), –udbhavaṁ a kind of collyrium (kharparītutthaṁ), (–vaḥ) N. of the Bilva tree. –kuṁḍaṁ a vessel containing nectar. –kṣāraṁ sal ammoniac. –gatiḥ N. of a metre consisting of 40 syllables. –garbha a. filled with water or nectar; ambrosial. ( –rbhaḥ) 1. the individual soul –2. the supreme soul. –citiḥ f. an arrangement or accumulation of sacrificial bricks conferring immortality. –ja a. produced by or from nectar. ( –jaḥ) a sort of plant, Yellow Myrobalan. –jaṭā N. of a plant (jaṭāmāṁsī). –taraṁgiṇī moonlight. –tilakā N. of a metre of 4 lines, also called tvaritagati. –drava a. shedding nectar. ( –vaḥ) flow of nectar. –dhāra a. shedding nectar. ( –rā) 1. N. of a metre. –2. flow of nectar. –paḥ 1. a drinker of nectar, a god or deity. –2. N. of Viṣṇu. –3. one who drinks wine; bhruvamamṛtapanāmavāchaṁyāsāvadharamamuṁ madhupastavājihīte Śi. 7. 42 (where a- has sense 1. also). –pakṣaḥ 1. having golden or immortal wings, a sort of hawk. –2. the immortal or golden wings of sacrificial fire. –3. fire itself. –phalaḥ N. of two trees paṭola and pārāvata. (–lā) 1. a bunch of grapes, vine plant, a grape (drākṣā). –2. = āmalakī. (–laṁ) a sort of fruit (ruciphala) found in the country of the Mudgalas according to Bhava P. –baṁdhuḥ Ved. 1. a god or deity in general. –2. a horse or the moon. –bhallātakī a sort of medicinal preparation of ghee mentioned by Chakradatta. –bhuj m. an immortal, a god, deity; one who tastes the sacrificial residues. –bhū a. free from birth and death. –mati = -gati q. v. –maṁthanaṁ churning (of the ocean) for nectar. –mālinī N. of Durga. –yogaḥ see under amṛta. –rasaḥ 1. nectar, ambrosia; kāvyāmṛtarasāsvādaḥ H. 1; vividhakāvyāmṛtarasān pibāmaḥ Bh. 3. 40. — 2. the Supreme spirit. ( –sā) 1. dark-coloured grapes. –2. a sort of cake (Mar. anarsā). — latā, –latikā a nectar-giving creeping plant (guḍūcī). –vāka a. producing nectar-like sweet words. –saṁyāvaṁ a sort of dish mentioned in Bhava P. –sāra a. ambrosial; -rāṇi prajñānāni U. 7. ( –raḥ) 1. clarified butter. –2. a sort of ayaḥ pāka. -jaḥ raw sugar, molasses (guḍa). –sūḥ, –sūtiḥ 1. the moon (distilling nectar). –2. mother of the gods. –sodaraḥ 1. ‘brother of nectar,’ the horse called uccaiḥśravas. –2. a horse in general. –sravaḥ flow of nectar. ( –vā) N. of a plant and tree (rudaṁtī). –srut a. shedding or distilling nectar; Ku. 1. 45. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch amṛta (3. a + mṛta) P. 6, 2, 116. 1) adj. f. ā. a) “nicht gestorben” BRĀHMAṆ. 3, 18. — b) “unsterblich” Kār. zu P. 3, 2, 188. yadyūyaṁ pṛśnimātaro martāsaḥ syātana. stotā vo amṛtaḥ syāt.. ṚV. 1, 38, 4. marteṣvagniramṛto ni dhāyi 7, 4, 4. apāma somamamṛtā abhūma 8, 48, 1. 1, 166, 3. 3, 20, 3. 4, 35, 8. u. s. w. ŚAT. BR. 2, 2, 2, 8. wie die Götter “unsterblich” wurden 9, 5, 1, 7. 11, 2, 3, 6. “unsterblich” wird man nur karmaṇā vidyayā vā 10, 4, 3, 9. tasya ha prajāpateḥ. ardhameva martyamardhamamṛtam 1, 3, 2. 4, 1. BṚH. ĀR. UP. 1, 4, 6. ŚVETĀŚV. UP. 3, 1. BHAG. 14, 27. subst. “ein unsterbliches, gottähnliches Wesen” H. an. 3, 236. MED. t. 77. tamā no arkamamṛtāya juṣṭamime dhāsuramṛtāsaḥ purājāḥ ṚV. 7, 97, 5. kasya nūnaṁ katamasyāmṛtānāṁ manāmahe cāru devasya nāma 1, 24, 1. 72, 2. 10. 189, 3. 3, 21, 1. 4, 42, 1. u. s. w. fem.: yadāsu marto amṛtāsu nispṛk 10, 95, 9. 17, 2. — c) “unvergänglich”: kuvinme vasvo amṛtasya śikṣāḥ ṚV. 3, 43, 5. īśe hyāgniramṛtasya bhūrerīśe rāyaḥ suvīryasya dātoḥ 7, 4, 6. idaṁ tyatpātramindrapānamindrasya priyamamṛtamapāyi 6, 44, 16. VS. 4, 18. 26. yajjyotirantaramṛtaṁ prajāsu 34, 3. Auf solche Stellen mag zum Theil die Bedeutung “Gold” gegründet sein; vgl. 4, 1. — d) = sundara “schön” und = atihṛdya “sehr lieblich” VYĀḌI im ŚKDR. (hier als m.). — 2) m. a) “Gott”, s. u. 1,b. — b) N. einer Wurzel (vārāhīkanda) RĀJAN. im ŚKDR. — c) N. einer Pflanze, “Phaseolus trilobus Ait.” (vanamudga) id. — d) ein Bein. Śiva’s ŚIV. — e) ein Bein. Dhanvantari’s H. an. 3, 236. MED. t. 77. — 3) f. -tā. a) “ein berauschendes Getränk” RĀJAN. im ŚKDR. — b) N. verschiedener Pflanzen: a) “Emblica officinalis Gaertn.” (āmalakī) AK. 2, 4, 2, 38. TRIK. 3, 3, 143. H. an. 3, 237. MED. t. 77. RĀJAN. im ŚKDR. AINSLIE, Mat. ind. 2, 245. — b) “Terminalia citrina Roxb.” (harītakī, pathyā) AK. 2, 4, 2, 39. TRIK. 3, 3, 143. H. an. 3, 237. MED. t. 77. RĀJAN. = campādeśajasthūlamāṁsā harītakī. sā virecano (sic) praśastā RĀJAVALLABHA im ŚKDR. — g) “Cocculus cordifolius DC.” (guḍūcī) AK. 2, 4, 3, 1. TRIK. 3, 3, 143. H. 1157. H. an. MED. t. SUŚR. 2, 106, 2. 8. 116, 7. 207, 8. 256, 3. 522, 4. Vgl. amṛtavallī. — d) “Piper longum L.” (māgadhī) H. an. MED. — e) “Ocymum sanctum L.” (tulasī) ŚABDAM. im ŚKDR. — z) “Cucumis colocynthis” (indravāruṇī) RĀJAN. im ŚKDR. — h) “Halicacabum cardiospermum” (jyotiṣmatī) id. — J) = gorakṣadugdhā id. — i) = ativiṣā id. — c) = raktatrivṛt id. — l) “Panicum dactylon” (dūrvā) id. — c) N. pr. Mutter von Parīkṣit MBH. 1, 3794. LIA. I, Anh. XXIV. Tochter Siṁhahanu’s und Schwester Amṛtodana’s SCHIEFNER, Lebensb. 233 (3). — 4) n. a) “das Unsterbliche”, d. i. “die Gesammtheit der Unsterblichen”: niveśayannamṛtaṁ martyaṁ ca ṚV. 1, 35, 2. (stṛṇīta barhiḥ) yatrāmṛtasya cakṣaṇam 13, 5. tatrāmṛtasya cetanam 170, 4. — b) “Unsterblichkeit”: devebhyaḥ kamavṛṇīta mṛtyuṁ prajāyai kamamṛtaṁ nāvṛṇīta ṚV. 10, 13, 4. na mṛtyurāsīdamṛtaṁ na tarhi 129, 2. dakṣiṇāvanto amṛtaṁ bhajante 1, 125, 6. sūryasya bhāge amṛtasya loke AV. 8, 1, 1. ṚV. 1, 83, 15. 10, 121, 2. ŚAT. BR. 7, 3, 1, 46. u.s.w. 14, 9, 1, 30 (= BṚH. ĀR. UP. 1, 3, 28). ĪŚOP. 11. prajātiramṛtamānanda ityupasthe TAITT. UP. 3, 10, 3. M. 12, 85. 104. — c) “die Welt der Unsterblichkeit, das ewige Reich, die Ewigkeit”: uṣaḥ pratīcī bhuvanāni viśvordhvā tiṣṭhasyamṛtasya ketuḥ ṚV. 3, 61, 3. amṛtasya panthām 4, 35, 3. amṛtasya nābhiḥ 58, 1. śṛṇvantu viśve amṛtasya putrāḥ 10, 13, 1. 1, 91, 18. amṛtasya patnī heissen “die Morgenröthen” 4, 5, 13. “die Wasser” VS. 6, 34. Aditi 21, 5. Kuhū AV. 7, 47, 2. dvitā vyūrṇvannamṛtasya dhāma ṚV. 9, 94, 2. devā ivāmṛtaṁ rakṣamāṇāḥ AV. 3, 30, 7. pl. “die Kräfte der Ewigkeit”: viśvarūpo amṛtāni tasthau ṚV. 3, 38, 4. satrā cakrāṇo amṛtāni viśvā 1, 72, 1. — d) “der Trank der Unsterblichkeit, Lebensessenz”, greek AK. 1, 1, 1, 44. 3, 4, 104. TRIK. 3, 3, 143. H. 89. an. 3, 235. MED. t. 76. apsvāntaramṛtamapsu bheṣajam ṚV. 1, 23, 19. manye bhejāno amṛtasya tarhi hiraṇyavarṇā atṛpaṁ yadā vaḥ AV. 3, 13, 6. goṣu priyamamṛtaṁ rakṣamāṇā ṚV. 1, 71, 9. apāra ūrve amṛtaṁ duhānāḥ 3, 1, 14. 1, 112, 3. 164, 21. VS. 2, 34. AV. 3, 12, 8. amṛtāhutiḥ AIT. BR. 2, 14. M. 2, 162. 239. INDR. 1, 27. amṛtahrada ŚĀK. 100, 17. phalānyamṛtakalpāni R. 5, 74, 6. pātālādamṛtamānīya catvāro ‘pi jīvāpitāḥ VET. 33, 20. Häufig wird “die Rede” oder “die Stimme” mit amṛta verglichen: vācaṁ tāmamṛtopamām N. 12, 42. RAGH. 3, 16. -vāṇī ŚRUT. 5. -rutā 35. vacanāmṛta HIT. 25, 2. “der Gipfel aller Genüsse”: amṛtaṁ śiśire vahniramṛtaṁ priyadarśanam. amṛtaṁ rājasanmānamamṛtaṁ saṁgatiḥ satām.. PAÑCAT. I, 144. Entsteht bei der Quirlung des Oceans MBH. 1, 1094. fgg. R. 1, 45. HARIV. 12185. VP. 75. fgg. befindet sich im Monde 238. fgg. Vgl. amṛtataraṁgiṇī, amṛtadīdhiti, amṛtadyuti, amṛtasū. — e) N. einer Mixtur gegen Vergiftung SUŚR. 2, 250, 17. 285, 9. = rasāyana H. an. 3, 236. = auṣadha RĀJAN. im ŚKDR. — f) “Ueberbleibsel eines Opfers” AK. 2, 7, 28. TRIK. 3, 3, 143. H. 834. an. 3, 235. MED. t. 76. vighasāśī bhavennityaṁ nityaṁ vāmṛtabhojanaḥ. vighaso bhuktaśeṣaṁ tu yajñaśeṣaṁ tathāmṛtam.. M. 3, 285. — g) “unerbettelte, freiwillig dargebotene Almosen” AK. 2, 9, 3. TRIK. 3, 3, 143. H. 866. an. 3, 235. MED. t. 77. ṛtāmṛtābhyāṁ jīvettu u. s. w. amṛtaṁ syādayācitam M. 4, 4. 5. — h) N. pr. eines Ortes: kṣīrodasyottare kūle udīcyāṁ diśi devatāḥ. amṛtaṁ nāma paramaṁ sthānamāhurmanīṣiṇaḥ.. HARIV. 14095. amṛteśaya erscheint ebend. S. 927, Z. 4, v. u. als ein Beiname Viṣṇu’s. Die Lexicographen führen noch folgende Bedeutungen an: i) “Wasser” NAIGH. 1, 12. AK. 1, 2, 3, 3. 3, 4, 14, 78. TRIK. 3, 3, 143. H. 1069. an. 3, 235. MED. t. 76. — k) “Gold” NAIGH. 1, 2. H. an. 3, 236. Vgl. 1,c. und amṛteṣṭakā. — l) “geklärte Butter” (ghṛta) H. an. 3, 236. MED. t. 76. — m) “Milch” H. an. RĀJAN. im ŚKDR. “warme Milch” H. ś. 98. — n) “Speise” (jagdhi) H. an. — o) “gekochter Reis” (anna) id. — p) “Süssigkeit” (svādu) id. — q) “Liebliches” (hṛdya) id. — r) “Eigenthum” (sva) id. — s) “eine Art Gift”, viṣasāmānya und vatsanābha RĀJAN. im ŚKDR. — t) “Quecksilber” id. — u) “Strahl” YĀDAVA bei MALLIN. zu RAGH. 10, 59. ŚAṁKAR. zu BṚH. ĀR. UP. 4, 4, 16. — v) “die letzte Befreiung” (mokṣa) AK. 1, 1, 4, 15. TRIK. 1, 1, 134. 3, 3, 143. H. 74. an. 3, 235. MED. t. 77. amṛta 1) a) hatvā cainaṁ nāmṛtaḥ syādayaṁ me MBH. 13, 23. — b) Z. 3 lies 8, 48, 3 st. 8, 48, 1. subst. “ein unsterbliches Wesen, ein Gott” Spr. 4302. — 3) b) l) sarvauṣadhīnāmamṛtā (= dūrvā Schol.) pradhānā Spr. 5208. — d) Bein. der Dākṣāyaṇī Verz. d. Oxf. H. 39,b,19. 31. — e) N. “der ersten” Kalā “des Mondes” Verz. d. Oxf. H. 18,b,24. — 4) b) Spr. 3561. 4302. 4331. — e) “ein best. Heilmittel” ŚIŚ. 9, 36. “Arzenei” überh. WASSILJEW 199. — p) yathāmṛtaghaṭaṁ daṁśāḥ (viśanti) R. 7, 7, 3. amṛta = kṣaudra Schol. — u) saurībhiriva nāḍībhiramṛtākhyābhiḥ RAGH. 10, 59. — v) Verz. d. Oxf. H. 258,b,10. — w) “ein Metrum von 4 x 54 Silben” ṚV. PRĀT. 17, 4. Ind. St. 8, 107. 111. amṛta 4) m) Spr. (II) 2986. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 amṛta a-mṛta. I. adj., f. tā, Immortal, Bhag. 14, 27. II. m. 1. A god. 2. The soul. III. n. 1. The beverage of the gods, nectar. 2. A medicine preventing old age, prolonging life, and awakening the dead, Lass. 33, 20. 3. A medicament; nectar and medicament, Śiś. 9, 36. 4. The residue of sacrificial food, Man. 3, 285. 5. Unsolicited alms, Man. 4, 4. — Comp. gava-, n. amṛta, consisting of rays, MBh. 3, 17351. — Cf. [greek] Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 amṛta m. immortal. m. a god. n. immortality (also concr. = the gods); the drink of the gods, i.e. nectar; anything sweet, delightful, or wholesome, e.g. water, milk, medicine, the remainder of sacrifice, alms unasked. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 amṛta a-mṛta, pp. not hvg. died; immortal; m. god; ā, f. goddess; a herb; n. immortality; world of immortals; nectar; a certain remedy; medicine; remnant of a sacrifice; water; milk; ray; -kara, m. moon; -kiraṇa, m. id.; -tejas, m. N. of a fairy prince; -tva, a. immortality; condition of ambrosia; -dīdhiti, m. moon; -drava, a. flowing with nectar; -dhāyin, a. sipping –; -pāyin, a. drinking nectar = hearing fine speeches; -prabha, m. N. of a fairy; ā, f. N.; -bhavana, n. N. of a monastery; -bhāṣ-aṇa, n. nectar-like speech; -bhuj, m. god; -bhojana, a. eating the remnants of sacrifices; -maya, a. (ī) immortal; nectar-like; consisting of nectar; -raśmi, m. moon; -rasa, m. nectar; a. tasting like nectar; -latā, f. creeper yielding nectar; -loka, m. world of the immortals; -varṣin, a. raining nectar; -hrada, m. lake of nectar. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 amṛta tri° na mṛtaḥ . 1 maraṇaśūnye jīvite amṛte jārajaḥ kuṇḍaḥ amaraḥ apāma somamamṛtā abhūma iti śrutiḥ maraṇañcātra ābhūtasaṁplavasthānamamṛtatvaṁ hi bhāṣyate iti viṣṇu pu° uktam mahākalpāvasthāyitvaṁ, devānāmapi tathaivāmṛtatvam kāryātyaye tadadhyakṣeṇa sahātaḥ paramāmnāyāt śā° sū° kāryabrahmaṇā saha sarveṣāṁ layābhidhānāt . na mṛtaṁ maraṇaṁ yasmāt . 2 pīyūṣe tatsevane hi amṛtatvaṁ bhāratādau prasiddham . tacca prathamaṁ pṛthūpadiṣṭairdairvarindraṁ vatsaṁ kṛtvā gorūpadharāyāḥ pṛthvā dugdham paścācca durvāsaḥśāpāt samudramadhyaṁ gatam tato devāsuraiḥ samudre mathite punarutpannamiti paurāṇikī kathānusandheyā devāsurairamṛtamasvunidhirmamante kirā° na vai devā aśnanti pibanti etadevāmṛtaṁ dṛṣṭvā tṛpyanti cā° u° . amṛtadīdhitireṣa vidarbhaje . bhajasi tāpamanuṣyakimaṁśubhiḥ . yadi bhavanti mṛtāḥ sakhi! candrikāḥ iti naiṣadham . 3 jale tasya prāṇahetutvāt amṛtatvam . annamayaṁ hi saumya! mana āpomayaḥ prāṇaḥ ityupakramya ṣoḍaśakalaḥ saumya! puruṣaḥ pañcadaśāhāni māśīḥ kāmamapaḥ pibāpomayaḥ prāṇo na pibato vicchetsyate chā° u° . jalapānābhāve prāṇavicchedaukteḥ tatpāne ca prāṇavṛddheḥ jalasya maraṇāhetutvam . amṛtopastaraṇamasi svāhā amṛtāpidhānamasi svāheti āpośanamantraḥ . 4 ghṛte tasya, āyurvai ghṛta mityukterāyurjanakatvāt maraṇāhetutvāttathātvam . amṛtaṁ nāma yat santomantrajihveṣu juhvati . śobhaiva mandarakṣuvdhakṣubhitāmbhodhivarṇanā māghaḥ . 5 pārade tasya ca rasāyanādinā pāne abhrakastava vījantu mama vojantu pāradaḥ anayormelanaṁ devi! mṛtyudāridryanāśanam ityukteḥ bahukālajīvanahetutvāt tathātvam raseśvaranarśane vivaraṇam . 6 yajñaśiṣṭe dravye yajñaśeṣo’mṛtaṁ smṛta mityuktestathātvam . 7 ayācite vastuni mṛtaṁ svādyācitaṁ bhaikṣyamamṛtaṁ syāddayācitam manūktestasya maraṇarūpāpamānahetuyācanaśūnyatvāt tathātvam . ṛtāmṛtābhyāṁ jīveta manuḥ . 8 dugdhe tasya dehadhārakatvena maraṇāhetutvāt tathātvam . 9 anne annamūlaṁ hi jīvana mityuktestathātvam . na mriyate kṣīyate . 10 svarṇe . agnau suvarṇamakṣīṇamiti yā° uktestasya vahnau bahutāpane’pi akṣīṇatvāttathātvam ataeva tasya taijasatvaṁ svarṇaṁ taijasamatyantānalasantāpe’pi anāśyatvādityanumānena si° mu° sādhitam . evadabhiprāyeṇaiva amṛtaṁ vai hiraṇyamityuktamā śata° brā° . 11 bhakṣaṇīyadravyamātre, tasyānnavattathātvam 12 svādudravye amṛtatulyasvādavattvāt . 13 tatsādhane dravyetri° ādityovai devamadhu ityādi madhuvidyāyām tā evāsyāmṛtāmadhunāḍyaḥ chā° u° pañcakṛtvaḥ pāṭhaḥ . 14 hṛdye amṛtavadāhlādakatvāt tathātvam 15 viṣe 16 vatsanābhe viṣe tayoḥ vaidyakoktadiśā śodhane amaraṇahetutvāttathā . ataeva viṣamaṣyamṛtaṁ kvacidbhavediti raghuḥ 17 mokṣe bidyayāmṛtamaśnute iti śrutiḥ kṣayaśūnyatvāttathā amṛtasyaiṣa seturiti śrutiḥ sa śriye cāmṛtāya ca amaraḥ . 18 amṛtatulye ānandakaratvāttathā . amṛtaṁ vālabhāṣitamiti hito° . āpyāyito’sau vacanāmṛtena udbhaṭaḥ . amṛtamastyasya svāmitvena bhakṣakatvena vā arśa° ac . 19 dhanvantarau sahi samudramathā nasamaye amṛtaṁ bibhradutthitaḥ iti purāṇe prasiddham . 20 deve tadbhakṣatvena tathātvam . devānāñcāmṛtadarśanenaiva tṛptatvam na vai devā aśnanti pibanti etardevāmṛtaṁ dṛṣṭvā tṛpyantoti chā° u° ukteḥ rathenāmṛtaṁ martyañca ya° 33, 40 amṛtaṁ devādikamiti ve° dī° . na sriyate sma kartari kta . 21 vārāhīkandeṣu tasya bahucchedane’pi punaḥprarūḍhatvāttathā 22 vanamudge ca tasya oṣadhitayā phalapākāntatve’pi chinnaprarūḍhatvāttathātvam . 23 śuḍūcyām . 24 indravāruṇyāṁ 25 jyotiṣmanyām 26 gorakṣadugdhāyām 27 ativiṣāyāṁ 28 raktatrivṛti 29 dūrvāyām 30 āmalakyāṁ 31 harītakyāṁ 32 tulasyāṁ 33 pippalyāṁ 34 sthūlamāṁsaharītakyāñca strī . etāsāṁ yathāyathaṁ roganivārakatvena tathātvam . amṛtena sahotpannatvāt amṛtatulyāsvādavattvācca 35 surāyāṁ strī . 36 sūryaraśmibhede strī tāsāṁ śatāmi catvāri raśmīnāṁ vṛṣṭisarjane . śatatrayaṁ himotsarge tāvadgarbhasya sarjane . ānandāśca hi meghāśca bhūtanāḥ pṛtanā iti . catuḥśataṁ vṛṣṭivāhāḥ sarvāstā amṛtā striyaḥ malli° yādavaḥ . tāsāñcāmṛtasya jalasya dāyitvāttathā . saurībhiriva nāḍībhiramṛtākhyābhirammayaḥ raghuḥ . 37 maraṇaśūgye viṣṇau pu° amṛtaḥ śāśvataḥ sthāṇuḥ vi° sa° . nāsti mṛtaṁ maraṇaṁ yasmāt . 38 ajaramaratvaprade tri° . indriyasyendriyamidaṁ payo’mṛtaṁ madhu yaju° 19, 72, 73, 74, 75 . amṛtamajarā mṛtyupradatvāt ānandakaram amṛtatulyam ve° dī° nandā bhaumārkayorbhadrā śukrendvośca jayā budhe . śubhayogā gurau riktā pūrṇā mande’mṛtāhvayā . ādityabhaumayornandā bhadrā śukraśaśāṅkayoḥ jayā jñosyād gurau riktā pūrṇārke cāmṛtā śubheti iti jyotiṣokte 39 tithivārayogarūpe yogabhede dhruvagurukaramūlā pauṣṇabhānyarkaśāre hariyugavidhiyugme phalgunībhādrayugme . divasakaraturaṅgau śarvarīnāthavāre . guruyumanalavātopāntyapauṣṇāni kauje . dahanavidhiśatākhyāmaitrabhaṁ saumyavāre . marudaditibhapuṣyā maitrabhaṁ jīvavāre . bhagayugajayugaśvoviṣṇumaitre sitāhe . śvasanakamalayonī saurivāre’mṛtāni rāja mā° ukte ādityahastā gurupuṣyayuktā budhānurādhā śanirohiṇī ca . some ca viṣṇuḥ kujarevatī ca śukrāśvinī cāmṛtayogavargāḥ . ukte ca 40 vāranakṣatrayogaje yogabhede yadi viṣṭivyatīpātau dinaṁvāpyaśubhaṁ bhavet . hanyate’mṛtayogena bhāskareṇa tamo yathā jyoti° . 41 brahmaṇi na° . |
अम्भस् – ambhas | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899ambhas n. (cf. “abhra, ambu”), water &c., the celestial waters
n. power, fruit fulness and ambhas n. (“āṁsi”) n. pl. collective N. for gods, men, Manes, and Asuras and VP., (hence) (“as”) sg. the number “four” n. mystical N. of the letter “v” n. N. of a metre (consisting of 82 syllables) , (“asa”), instr. in comp. for “ambhas” (e.g. “ambhasākṛta” “done by water”) ambhas n. (“asī”) n. du. heaven and earth “imber”]. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch ambhas (ambhar) n. “Gewalt, Furchtbarkeit.” VS. 18, 4. erscheinen paarweise: jyaiṣṭhyam und ādhipatyam, manyuḥ und bhāmaḥ, amaḥ u. ambhaḥ, jemā u. mahimā u. s. w. Aehnlich AV. 13, 4, 6, 5: ambho amo mahaḥ saha iti tvopāsmahe vayam, während 2, 1. in den Worten kīrtiśca yaśaścāmbhaśca nabhaśca brāhmaṇavarcasaṁ cānnaṁ cānnādyaṁ ca das nabhaśca ungehörig eingeschoben ist (in Erinnerung an die Bedeutung von 2. ambhas) und die Paargliederung stört. In 6, 6. dagegen scheint ambhaḥ aus der vorangehenden Zeile irrthümlich hereingekommen zu sein: ambho aruṇaṁ rajataṁ rajaḥ saha iti tvopāsmahe vayam. Im gaṇa svarādi erscheinen ambhas und ambhar indecll. als v.l. von amnar. — Vgl. 1. ambhṛṇa. ambhas n. 1) “Wasser” NAIGH. 1, 12. Uṇ. 4, 209. AK. 1, 2, 3, 4. H. 1069. kimāvarīvaḥ kuha kasya śarmannambhaḥ kimāsīdgahanaṁ gabhīram ṚV. 10, 129, 1. AIT. UP. 1, 2. M. 3, 179. 4, 190. 7, 33. 34. BHAG. 2, 67. R. 1, 49, 17. 3, 28, 2. 5, 74, 34. DAŚ. 1, 17. 36. VIŚV. 6, 5. HIT. I, 81. ŚĀK. 117. RAGH. 1, 89. MEGH. 22. 52. pl.: PAÑCAT. II, 157. HIT. I, 147. 187. v. l. zu ŚĀK. 14. VID. 4. AK. 1, 2, 3, 6. 28. 3, 4, 4, 28. varuṇaścāmbhasāṁ patiḥ R. 6, 102, 2. ambhasā (instr.) am Anf. eines comp. P. 6, 3, 3. ambhasī = dyāvāpṛthivyau NAIGH. 3, 3. Mit dem pl. ambhāṁsi werden im VP. (39, N. 14.) “die Götter, Ungötter, Manen und Menschen” bezeichnet. — 2) lagnāditaścaturtharāśiḥ. iti jyotiṣam. ŚKDR. — 3) mystische Bezeichnung “des Buchstabens” va Ind. St. 2, 316. — Vgl. abhra, ambu, greek “imber.” ambhas 1) die Stelle im VP. (Z. 8. 9) geht auf folgende Worte des TBR. 2, 3, 8, 3 zurückt tāni vā etāni catvāryambhāṁsi. devā manuṣyāḥ pitaro ‘surāḥ. teṣu sarveṣvambho nabha iva bhavati. ya evaṁ veda. = jaladasadṛśa Comm. — 4) “ein Metrum von 82 Silben” ṚV. PRĀT. 17, 5. Ind. St. 8, 107. 111. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 ambhas ambhas, n. Water, Bhartṛ. 2, 91; Śiś. 9, 31. — Comp. ud-, adj abounding in water, Ragh. 4, 31. gharma-, n. sweat, Śāk. d. 29. lavaṇa-, n. the sea of salt water, Matspp. 40. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 ambhas n. water. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 ambhas ambhas, n. water; -tas, ad. out of the water. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 ambhas na° āpyate āpa–asun udake numbhau ceti uṇā° ambha–śabde asun vā . 1 jale sevyamāmajvaraṁ prājñaḥ ko’mbhasā pariṣiñcati? . trisrotasaḥ santataghāramambhaḥ iti ca māghaḥ . pariśramāmbhaḥpulakena sarpatā kirā° . kayamaṣyambhasāmantarā niṣpatteḥ pratokṣate kumā° abhyarṇe’mbhaḥpatanasamaye iti megha° . 2 deve, jalahetutvāt tathātvam 3 pitṛloke, teṣāṁ jalamayacandraloke sthitatvāt ammayadehatvācca tattvam . 4 manuṣye vettha saumya! yathā pañcamyāmāhutāvāpaḥ puruṣavacaso bhavanti chā° u° ukteḥ . puruṣāṇāṁ jalamayatvāt tathātvaṁ pañcāgnividyāpabdeprapañcaḥ . 5 asure, yuddhe devaspardhayā śabdāyamānatvāttathā . tāni ha vā etāni catvāryambhāṁsi devā manuṣyāḥ pitaro’surā iti śrutiḥ . 6 bālanāmoṣadhau . jyotiṣokte 7 lagnāccaturthasthāne . yogaśāstroktāsu navavidhatuṣṭiṣu madhye prakṛtyākhyāyāṁ 8 ādhyātmikatuṣṭau ca . yathā ādhyātmikyaścatasraḥ prakṛtyupādānakālabhāgyakhyāḥ . vāhyā viṣayoparamāt pañca, nava tuṣṭayo’bhimatāḥ sā° kā° . prakṛ tivyatiriktaātmāstīti pratipadya tato’sya śravaṇamananādinā vivekasākṣātkārāya tvasadupadeśatuṣṭo yo na prayatate tasya catasra ādhyātmikyastuṣṭayobhavanti prakṛtivyatiriktātmānamadhikṛtya yasmāttāstuṣṭayastasmādādhyātmikyaḥ, kāstāḥ, ityata āha prakṛtyupādānakālabhāgyākhyāḥ prakṛtyādirākhyā yāsāṁ tāstathoktāḥ . tatra prakṛtyākhyā tuṣṭiryathā kasyacidupadeśaḥ vivekasākṣātkārohi prakṛtipariṇāmabhedaḥ tañca prakṛtireva karītīti kṛtaṁ te dhyānābhyāsena, tasmādevamevāsva vatseti . seyamupadeṣṭavyasya śiṣyasya prakṛtau tuṣṭiḥ prakṛtyākhyā tuṣṭiḥ ambha ityucyate ta° kau° . asya ambhaḥśabdavācyatve hetustadvyākhyāne darśito’smābhiḥ yathā asyāśca tuṣṭerambhasa iva prasannatvāt upadeśarūpaśabdahetukatvācca ambhastvam abhi–śabde iti ghātorasunnantasya śabdahetukarūpārthānugamāt . dvyāvāpṛghivyoḥ dvi° ba° niru° . |
अय – aya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899aya m. going (only ifc. cf. “abhyastam aya”)
aya m. (with “gavām”) “the going or the turn of the cows”, N. of a periodical sacrifice m. a move towards the right at chess (cf. “anānaya”) m. Ved. a die &c. m. the number “four” m. good luck, favourable fortune Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 aya a. Going, moving. –yaḥ (1) Going, moving (mostly in comp., as in astamaya). (2) Good actions of former birth. (3) Good fortune, good luck (śubhāvaho vidhiḥ); śuddhapārṣṇirayānvitaḥ R. 4. 26. (4) A move towards the right (in chess). (5) A die or cube (to play with); kaliḥ sarvānayānabhibhavati Śat. Br. — Comp. –anvita, ayavat a. fortunate, lucky; sulabhaiḥ sadā nayavatā’yavatā Ki. 5. 20. –śobhin a. bright with good fortune. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch aya (von i) m. 1) “Gang”: abhyastamaya “Untergang”, s. anuddhṛtābhyastamaya. — 2) “gutes Geschick” AK. 1, 1, 4, 5. H. 1379. ayānvita “vom guten Geschick begleitet” RAGH. 4, 26. — 3) “Würfel”: yāyaiḥ parinṛtyatyādadānā kṛtaṁ glahāt AV. 4, 38, 3. VS. 30, 8. (kaliḥ) sarvānayānabhibhavati ŚAT. BR. 5, 4, 4, 6. 13, 3, 3, 1. yathā kṛtāya vijitāyādhareyāḥ (d. i. adhare ‘yāḥ, man streiche demnach oben adhareya) saṁyanti CHĀND. Up. 4, 1, 4. aya 1) “Periode”: gavāmayaḥ s. u. go 1). — 3) ṚV. 10, 116, 9. TS. 4, 3, 3, 1. 2. Sp. 392, Z. 2 lies 13, 3, 2, 1 st. 13, 3, 3, 1. — 4) Bez. “der Zahl vier” WEBER, JYOT. 47. 48. auch āya ebend. aya bei einem best. Spiele mit Figuren “der Gang zur Rechten” PAT. a. a. O.5,33,a. Ind. St. 13,473. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 aya aya, i. e. i + a. m. 1. Going. 2. Good luck. Ragh. 4, 26. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 aya m. walk, course (–°); luck, fortune; die. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 aya ay-a, m. going; course; good fortune. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 aya ṅa gatau . (iti kavikalpadrumaḥ ..) ṅa ayate . iti durgādāsaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 aya gatau bhvā° ā° saka° seṭ . ayate āyiṣṭa ayāmbabhūva ayāmāsa ayāñcakre . asya parasmaipaditvamapi aya mudayati mudrābhañjanaḥ padminīnāmityudbhaṭaḥ śucodayan dīdhitimukthaśāsaḥ yaju° 19 69 . udayati vitatordharaśmiḥ māghaḥ . aya pu° eti sukhamanena iṇ–karaṇe ac . 1 prāktane śubhakarmaṇi, 2 śubhadāyake–daive sa guptamūlapratyantaḥ śuddhapārṣṇirayānvitaḥ raghuḥ tava dharmaḥ sadayīdayojjvalaḥ nai° 3 vidhāne ca . ayate jayamanena . 4 kapardakarūpe ekādyaṅkayukte dyūtasādhane 5 pāśake ca athāsmai pañcākṣān pāṇāvāvapati abhibhūrasyetāste pañca diśaḥ kalpantāmityeṣa vā ayānabhibhūryatkalireṇa hi sarvānayānabhibhavati iti śata° brā° . akṣā nāma kapardakāḥ suvarṇanirmitā, vibhītaphalāmi sauvarṇāni vā . te cākṣā dyūtakāle nivapanīyāḥ . teṣāṁ caturṇāmaṅkānāṁ kṛtasaṁjñā pañcānāṁ kalisaṁjñā tathā ca śākhāntare stomasaṁsthāyāṁ kṛtādivyavahāraḥ kṛtaḥ ye vai catvāraḥ stomāḥ kṛtaṁ tat atha ye pañca kaliḥ iti yadā pañcāpyakṣā uttānā bhavanti tado deviturjayobhavati pañcasu tvekarūpāsu jaya eva bhaviṣyatīvyatyatroktam . ayaśabdaḥ akṣavācī iti bhā° . caturaṅkānvite 6 pāśakabhāge ca . yathā kṛtāya vijitāyādhareyāḥ saṁyanti chā° u° kṛto nāma ayodyūta samaye prasidbhaścaturaṅkaḥ sa yadā jayati dyūte pravṛttānāṁ, tasmai vijitāya tadarthamitare tridvyekāṅkā adhareyāḥ tretādvāparakalināmānaḥ saṁyanti saṅgacchante antarbhavanti caturaṅke kṛtāṅke tridvyekāṅkānāṁ vidyamānatvādantarbhavantīti bhā° . dyūtasya samayaḥ saṅketastadanuṣṭhānasamayo vā yena dyūtavidyāyāṁ jīyate so’kṣasya kaścidbhāgo’yaśabdavācyaḥ sa ca caturaṅkobhāgaḥ catvāro’ṅkāścihnānyasminniti vyutpatteḥ tasmai, kṛtanāmabhṛte, yadā dyūte pravṛttānāṁ madhye sa kī’pi jayati tadā tasmai kṛtanāmabhṛte vijitāya adhareyāḥ saṁyantīti sambandhaḥ tadarthaṁ vyācaṣṭe tadarthamiti adhareyān vyākaroti treteti . akṣasya yasmin bhāge trayo’ṅkāḥ sa tretānāmāyaḥ yatra tu dvāvaṅkau sa dvāpara nāmāyaḥ . yatra eko’ṅkaḥ sa kalināmāya iti . tādarthyenetarāṅkānāmantarbhāvamuktaṁ vyaktīkaroti caturaṅka iti tadantarbhavanti tasmin kṛtāye tretādayaste’antarbhavanti mahāsaṁkhyāyāmavāntarasaṁkhyāntarbhāvaḥ prasiddha iti ānandagiriḥ . yanti śārāḥ asmin iṇa–ādhāre ac . dyūte sarvaśāragantavye 7 sthalabhede ayānayaśabde vivaraṇam . ayate ac . 8 gantari tri° . cidayā ā nāma ṛ° 6, 66, 5 . |
आय – āya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899āya m. (fr. “ā-i”), arrival, approach
m. income, revenue m. gain, profit &c. m. the eleventh lunar mansion m. a die m. the number four m. N. of a kind of formulas inserted at particular occasions of a sacrifice m. the guard of the women’s apartments āya &c. see p.147, col.3. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch āya (von i mit ā) m. 1) “Anlauf, Eintreffen”: āye vāmasya saṁgathe rayīṇām ṚV. 2, 38, 10. annasyāye CHĀND. UP. 7, 9, 1. — 2) “Einkünfte, Einkommen” (Gegens. vyaya) P. 5, 1, 47. M. 8, 419. YĀJÑ. 1, 321. 326. MBH. 2, 201. 3, 8599. fg. 14701. R. 2, 1, 19. MṚCCH. 33, 4. PAÑCAT. I, 179. HIT. II, 91. NALOD. 1, 13. 2, 63. 3, 52. — 3) “Wächter im Gynaeceum” HALĀY. im ŚKDR. — 4) astrol. “das eilfte Haus” Ind. St. 2, 281. 285. āya 1) “das Hinzutreten” (eines Lautes; Gegens. apāya) ṚV. PRĀT. 14, 1. — 4) VARĀH. BṚH. S. 41, 9. 98, 18. 100, 1. 103, 11. — 5) “Art, Weise” (= upāya Schol.): mārgantyāyaśatairarthān “auf hunderterlei Weise gehen sie Reichthümern nach” MBH. 13, 7602. Könnte auch durch “Einnahme, Mittel zu Geld zu gelangen” übersetzt werden. — 6) = aya “Würfel” und in dieser Bed. Bez. “der Zahl vier” WEBER, JYOT. 48. aya v. l. — 7) in āyanigada ŚĀÑKH. ŚR. 6, 1, 22. Schol. zu 7, 9, 1. 16, 7. 8, 7, 1 Bez. “gewisser liturgischer Einschiebsel.” Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 āya āya, i. e. ā-i + a, m. 1. Gain, Böhtl. Ind. Spr. 219. 2. Revenue, Man. 8, 419. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 āya m. approach; income, revenue. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 āya 1. āy-a, m. access; revenue, income. āya 2. āya, m. radical suffix āya (gr.). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 āya pu° ā–iṇa–ac aya–ghañ vā . 1 lābhe 2 prāptau, āyavyayaviśodhitāt smṛtiḥ āyavyayau ca niyatāvākarān koṣameva ca manuḥ . 3 dhanāgame, jyotiṣokte lagnāvadhike rāśyavadhike ca 4 ekādaśasthāne, 4 vanitāgārapālake ca karmaṇi ac ghañ vā . grāmāditaḥ svāmigrāhyabhāge, labhye 5 dhanādau tadasmin vṛddhyāyalābhopadā dīyate pā° grāmeṣu svāmigrāhyobhāga āyaḥ si° kau° lagnāyadhikaikādaśasthānasyāyatvaṁ ca tatsthāne āyasya cintanīyatvāt . tatra varṣalagnāvadhikaikādaśasthāne grahaviśeṣayogādibhirāyopāyavivekaḥ . nīlakaṇṭhatā° abdape jñe’rthage lābho bāṇijyāt śubhadṛgyute . senthihe’smin lagnage tu lāmaḥ paṭhanalekhanāt . asmin ṣaṣṭhāṣṭāntyagate sakrūre nīcakarmataḥ . krūrekṣaṇena lābho’staṁgatena likhanādibhiḥ . jīve’bdape krūrahate lagne hānirnṛpādbhayam . asminnadhikṛte dyūne vyavahārāddhanāptayaḥ . lagnādhipenetthaśāle lābhaḥ svajanagauravam . sarve’pi lābhe vittāptyai sabalā nirbalā na tu . savīryojñaḥ samuthaholagne ‘rthasahame śubham . dadāti khātadravyasya lābhaḥ pāpadṛśā na tu . āyasahamantu sahamaśabde bakṣyate āyabhāvānayanañca 519 pṛṣṭhe aṣṭamabhāvaśabdoktadiśāvaseyam . janmagnāvadhikaikādaśasthāne grahasthityādibhirāyavivekaḥ jātakapa° uktaḥ yathā svāmisadgrahayutekṣita āye sarvalābha sahitaḥ śubhavarge . krūradṛṣṭisahite khalavargeno śubhaṁ khalaśubhe ca vimiśram . sarvakhecarayutaṁ tvatha dṛṣṭaṁ lābhabhambahulalābhakarantu . tatra yo balayuto nijavṛttyāsvaṁ dhanaṁ diśati samyagatuccham . ucce svamitragṛhagovalavāṁśca pūrṇaṁ, śatrorgṛhe tu khacaraścaraṇaṁ dadāti . nīcāribhāṁśakagato’rdhaphalapradaḥ syādastaṁ gato’lpakaphalaḥ khalu lābhabhāve . lābhabhe raviyutīkṣaṇavargaiḥ saṁyute nṛpacatuṣpadacauryaiḥ . yuddhato’pi hi dhanaṁ vidhujaistaistoyadantiyuvatiprabhavaṁ syāt . lābhe kuje kṣitayute kujavargayukte vittaṁ prabālamaṇibhūṣaṇakāñcanāḍhyam . syāt sāhasaiśca gamanāgamanaistathāgniśastraprapañcajanitairvacalānmunīnām . budhadṛṣṭe’tha vā yukte lābhe budhagaṇe’pi vā . vittaṁ likhanaśilpādyairaṅgavesarakāmyajam . āye vṛhaspatiyutīkṣaṇavargayukte yajñādihenasutavikramanāgaraiḥ svam . śaukrekṣaṇe gaṇayute gamanāṅganābhyovārāṅganārajatapatramayaṁ dhanaṁ syāt . śanipukte lābhagṛhe śanidṛṣṭe śanergaṇe . mahiṣī lohakṛṣyuyaṁ dhanaṁ sthāvarakarmabhiḥ . nijābdake’rkaḥ pracurārthalābhaṁ lakṣmīṁ kujo’bjaśca dhanaṁ nṛpābde . jñaḥ pañcavede dhanasindrapūjyo lakṣmīṁ sito’rke kujavacchanistu . rāśyavadhikaikādasthāne ca gocare sarve grahāḥ śubhāḥ sarve’pyupāntye śubhāḥ ityukteḥ atra viśeṣo gocaraśabde vakṣyate . |
इन्द्र – indra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899indra m. (for etym. as given by native authorities see on ; according to
fr. “in” = “inv” with suff. “ra” preceded by inserted “d”, meaning “to subdue, conquer”; according to Muir, S. “sindra” fr. “syand”, “to drop”; more probably from “ind”, “to drop” q.v., and connected with “indu” above ), the god of the atmosphere and sky m. the Indian Jupiter Pluvius or lord of rain (who in Vedic mythology reigns over the deities of the intermediate region or atmosphere; he fights against and conquers with his thunder-bolt [“vajra”] the demons of darkness, and is in general a symbol of generous heroism; “indra” was not originally lord of the gods of the sky, but his deeds were most useful to mankind, and he was therefore addressed in prayers and hymns more than any other deity, and ultimately superseded the more lofty and spiritual Varuṇa; in the later mythology “indra” is subordinated to the triad Brahman, Viṣṇu, and śiva, but remained the chief of all other deities in the popular mind) &c. &c. indra m. (he is also regent of the east quarter, and considered one of the twelve ādityas) &c. m. in the Vedānta he is identified with the supreme being m. a prince indra ifc. best, excellent, the first, the chief (of any class of objects; cf. “surendra, rājendra, parvatendra”, &c.) m. the pupil of the right eye (that of the left being called Indrāṇī or Indra’s wife) m. the number fourteen, Sūryas m. N. of a grammarian m. of a physician m. the plant Wrightia Antidysenterica (see “kuṭaja”) m. a vegetable poison m. the twenty-sixth Yoga or division of a circle on the plane of the ecliptic m. the Yoga star in the twenty-sixth Nakshatra, [characters] Pegasi m. the human soul, the portion of spirit residing in the body m. night m. one of the nine divisions of Jambu-dvīpa or the known continent Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch indra Uṇ. 2, 29. mit kṛtādi zusammenges. gaṇa śreṇyādi zu P. 2, 1, 59. 1) m. a) N. des bekannten Gottes, welcher im vedischen Glauben an der Spitze der Götterschaaren des mittleren Reiches, des Luftkreises, steht. Seine vorzüglichste Kraftäusserung ist der Kampf, welchen er mit dem Donnerkeil (vajra) im Gewitter gegen die dämonischen Gewalten kämpft. Viele andere Grossthaten von ihm werden aufgezählt und gepriesen. Er ist im Ursprung nicht der oberste, aber der nationale Gott und Liebling der arisch-indischen Stämme, ein Vorbild der zu edlen Zwecken thätigen Heldenkraft und tritt mit der allmähligen Verdunkelung Varuṇa’s immer mehr an die Spitze. In dem gemischten Göttersystem der jüngeren indischen Zeit, in welches die drei grossen Götter aufgenommen sind, ist er zwar jener Dreiheit untergeordnet, aber doch das Haupt des eigentlichen Götterhimmels geblieben. NIR. 10, 8. fgg. AK. 1, 1, 1, 36. TRIK. 3, 3, 330. H. 171. an. 2, 395. MED. r. 8. stavā nu ta indra pūrvyā mahānyuta stavāma nūtanā kṛtāni ṚV. 2, 11, 6. 1, 32, 1. yasya dyāvāpṛthivī pausyaṁ mahadyasya vrate varuṇo yasya sūryaḥ. yasyendrasya sindhavaḥ saścati vratam 101, 3. nakirindra tvaduttaro na jyāyāṁ asti vṛtrahan. nakirevā yathā tvam 4, 30, 1. indro jayāti na parā jayātā adhirājo rājasu rājayātai AV. 6, 98, 1. Die einzelnen Mythen vgl. z. B. in den Liedern ṚV. 2, 11 bis 15. 4, 30. 6, 20. 10, 48. 49. Indra’s Geburt wird geschildert 4, 18. Erwähnung seiner Mutter 8, 66, 1. 2. Indra’s Mütter als Verff. zu ṚV. 10, 153. ṚV. ANUKR. Die häufigsten Beinamen sind maghavan, śakra, śatakratu, vṛtrahan. Seine Uebelthaten und darauffolgende Ausschliessung vom Soma-Trunk durch die Götter AIT. BR. 7, 28. TS. 2, 5, 1, 2. seine Krönung zum Götterkönig AIT. BR. 8, 12. fgg. – ŚAT. BR. 1, 6, 3, 1. 4, 1. 5, 4, 1, 9. 14, 1, 1, 19. vārṣikāṁścaturo māsānyathendro ‘bhipravarṣati M. 9, 304. devā indrapurogamāḥ R. 1, 1, 83. (adhipaḥ) marutāmindra ucyate MBH. 14, 1176. sendrā marudgaṇāḥ R. 1, 38, 23. pālitā sā purī śreṣṭhā indreṇevāmarāvatī 6, 5. 3, 54, 14. Hüter des Ostens AK. 1, 1, 2, 4. H. 169. M. 3, 87. 5, 96. 7, 4. mahendra 7, 7. R. 3, 18, 38. balamindro balapatiḥ (pātu) SUŚR. 1, 17, 4. 311, 7. Indra kommt in folgenden copul. Zusammensetzungen vor: indrākutsā ṚV. 5, 31, 9. indrāgnī 1, 139, 9. 5, 46, 3. 86, 2. VS. 6, 24. indrāparvatā ṚV. 1, 122, 3. 132, 6. 3, 53, 1. indrāpūṣaṇā 7, 35, 1. AV. 6, 3, 1. indrāpūṣaṇā VS. 36, 11 (s. übrigens v. l.). indrāpūṣṇoḥ ṚV. 1, 162, 2. indrābṛhaspatī 4, 49, 1–6. VS. 7, 23. indrābrahmaṇaspatī ṚV. 2, 24, 12. indrāmarutaḥ 29, 3. indrāvaruṇā 3, 62, 1. 4, 41, 1. 7, 35, 1. VS. 7, 23. indrāviṣṇū ṚV. 1, 155, 2. 6, 69, 2. 8, 10, 2. VS. 7, 23. indrāsomā ṚV. 6, 72, 1 – 5. 7, 35, 1. indravāyū 1, 135, 5. 139, 1. 2, 41, 3. 10, 69, 5. VS. 7, 8. Vgl. P. 6, 3, 26. 2, 141. 142. superl. indratama Indra-“ähnlichst”: madhu hutamindratame agnau VS. 18, 36; oder unmittelbar appellativ: “vermögendst, bezwingendst” (vgl. aṅgirastama). anindraka adj. (loka) VIŚV. 10, 22. Indra wird unter den 12 Āditya aufgeführt H. an. 2, 396. MED. r. 8; vgl. u. āditya 2,b. Indra als Grammatiker SĀY. in der Einl. z. ṚV. p. 35. VOP. in Verz. d. B. H. No. 790. BURN. Intr. 456. als Arzt MADHUS. in Ind. St. 1, 21, 3. Im Vedānta bezeichnet Indra “die höchste Gottheit” (parameśvara) ŚKDR. Vgl. über Indra noch Ind. St. im Index. — b) “der Erste in seiner Art, Fürst, Oberster” H. 359. surendra M. 7, 5. rājendra N. 1, 7. 2, 30. 11, 10. 19, 29. VIŚV. 12, 22. pārthivendra N. 5, 40. narendra “König” TRIK. 3, 3, 359. M. 9, 253. N. 18, 6. VIŚV. 12, 11. manujendra N. 1, 2. manuṣyendra 22, 6. mānavendra R. 1, 5, 6. 6, 19. viprendra 18, 10. yogīndra PAÑCAT. 242, 13. munīndra VET. 14, 13. kavīndra ŚRUT. 21. rākṣasendra R. 1, 1, 79. gajendra N. 12, 40. dvipendra HIT. I, 96. RAGH. 2, 7. pakṣīndra R. 3, 73, 35. śukendra ŚUKAS. 45, 11. bhujaṁgendra RAGH. 2, 74. parvatendra MBH. 1, 628. śailendra R. 3, 31, 9. mahendraṁ sarvadevānām N. 4, 11. — c) “der Stern des rechten Auges” oder vielmehr “das Männchen” (puruṣa), d. h. “das auf demselben sich spiegelnde Bildchen” heisst Indra, “das im linken Auge” — Indrāṇī. Es wird aber hier nicht sowohl eine wirkliche Benennung als vielmehr eine allegorische Zusammenstellung des Götterpaares mit dieser Erscheinung, die im Persischen arabic “Zwillinge” heisst, gemeint sein. ŚAT. BR. 10, 5, 2, 9. 14, 6, 11, 2. 5, 2, 3 (= BṚH. ĀR. UP. 4, 2, 2. 2, 2, 2). Dieses ist vielleicht auch gemeint mit indra im gaṇa devapathādi (pratikṛtau saṁjñāyām) zu P. 5, 3, 100. — d) abgekürzt für indrayava (s. d.) in indrāhva SUŚR. 2, 224, 4. = kuṭaja DHAR. im ŚKDR. Vgl. auch indravīja. — e) “ein bes. vegetabilisches Gift” H. 1199 (nach dem Sch. auch f.). — f) N. des 26sten Joga H. an. 2, 396. MED. r. 8. KOṢṬHĪPRADĪPA im ŚKDR. “der” Joga “Stern im 26sten” Nakshatra, greek “Pegasi”, KĀLAS. 74. — g) “Seele” TRIK. 3, 3, 330. H. an. 2, 395. MED. — h) “Nacht” DHAR. im ŚKDR. — i) N. eines Upadvīpa ŚABDAM. im ŚKDR. Vgl. indradvīpa. — 2) f. indrā a) Indra’s “Gemahlin” ŚABDAR. im ŚKDR. Vgl. indrāṇī. — b) N. einer Pflanze (phaṇijjhaka, vulg. kāṁṭājāmīra) H. an. 2, 396. MED. r. 8. wird im ŚKDR. u. indravāruṇī mit dieser identificirt. — Die alten Ableitungen des Wortes findet man NIR. 10, 8. Sie scheinen sämmtlich ungenügend. Man wird zu keiner befriedigenden Lösung des Wortes kommen, so lange man das da als wurzelhaft betrachtet. Geht man dagegen von der Wurzel in, inv aus, an welcher sich das suff. ra mittelst eines epenthetischen da anfügt, so ergiebt sich der vollkommen zutreffende Sinn: “Bezwinger, Bewältiger, der Vermögende”; zu weiterer Bestätigung vgl. indriya. indra 1) a) als Grammatiker Verz. d. Oxf. H. 175,b,1. Sp. 803, Z. 21 lies 38,16 st. 18,36. — b) makhendreṇa rājasūyena BHĀG. P. 10, 70, 41. — 3) f. ī N. pr. eines Wesens im Gefolge der Devī WILSON, Sel. Works 2, 39. indra 1) a) Sp. 803, Z. 3 füge 10, 73, 1 nach 8, 66, 1. 2 hinzu. Z. 21 lies VS. 38, 16. Als Bez. “der Zahl vierzehn” SŪRYAS. 2, 53. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 indra Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 indra indra, m. 1. The name of a deity, originally the supreme go of the Hindus. Rām. 1, 1, 83. 2. First, a king, especially as latter part of comp. words, e. g. khaga-, m. The king of the birds, Pañc. i. d. 356; gaja-, m. A huge elephant, Nal. 12, 54 (40); jana-, m. A king (of the people), Rām. 2, 100, 14. tṛṇa-, m. The palmyra tree, MBh. 13, 6861. deva-, m. Indra, Arj. 4, 5. naga-, m. The Himālaya, Ragh. 2, 28. nara-, m. 1. A king, Man. 9, 253. 2. A physician, Daśak. in Chr. 187, 12. mahā-, m. 1. Indra. 2. A range of mountains, the northern part of the Ghats. mṛga-, m. A lion. yakṣa-, m. Kuvera, the god of wealth. rākṣasa-, m. Rāvaṇa, the king of the Rākṣasas, or demons, Rām. 3, 55, 35. rājendra, i. e. rājan-, m. An emperor, a powerful king, Chr. 41, 5. sura-, m. Indra, Bhartṛ. 2, 11. sa-, adj. With Indra, Rām. 3, 51, 6. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 indra m. N. of the national god of the Indo-Aryans; later also chief, first, the best of one’s kind. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 indra indra, m. Indra, chief of the Vedic gods; -°, highest, chief, prince of; -kār-muka, n. Indra’s bow, rainbow; -giri, m. N. of a mountain; -guru, m. Indra’s teacher (Kaśyapa); -gopa (orā), a. having Indra as a guardian; m. cochineal; -cāpa, m. n. rainbow; -jāla, n. Indra’s net; a mythical weapon of Arguna’s; magic; -puruṣa, m. human phantom; -jālika, m. magician; -jālin, m. id.; -jit, m. Indra’s vanquisher, N. of Rāvana’s son or father; -jūta, pp. urged by Indra. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 indra pu° idi–ran . 1 parameśvare . indromāyābhiḥ pururūpa īyate śrutiḥ . dvādāśādityamadhye 2 ādityabhede . te ca adityāṁ kaśyapenotpāditāḥ dhātā’ryamā ca mitraśca varuṇo’ṁśurbhagastathā . indrovivasvān pūṣā ca parjanyo daśamaḥ smṛtaḥ . tatastvaṣṭā tatoviṣṇurajaghanyo jaghanyajaḥ viṣṇudha° . bhā° ā° 65 a° tu indrasthāne śakranāmnā paṭhitaḥ yathā adityāṁ dvādaśādityāḥ sambhūtā bhuvaneśvarāḥ . ye rājannāmatastāṁste kīrtayiṣyāmi bhārata! . dhātāmitro’ryabhā śakro varuṇastvaṁśureva ca . bhago vivasvān pūṣā ca savitā daśamaḥ smṛtaḥ . ekādaśastathā tvaṣṭā dvādaśoviṣṇu rucyate . jaghanyajastu sarveṣāmādityānāṁ guṇādhikaḥ . kalpabhedānnāmabheda iti na virodhaḥ . 3 kuṭajavṛkṣe 4 rātrau ca dharaṇiḥ 5 bhāratavarṣopadvīpabhede śabdamā° indradevatāke 6 jyeṣṭānakṣatre viṣkambhādiṣu yogeṣu 7 ṣaḍviṁśe yoge chandogranthaprasiddhe ṣaṇmātrā prastāve ādyantagurudvayena laghudvayamadhyena yute 8 caturthebhede . 9 devarāje sa ca manvantarabhedāt caturdaśavidhaḥ yathā manvantaraṁ manurdevā manuputrāḥ sureśvaraḥ . ṛṣayo’ṁśāvatāraśca hareḥ ṣaḍvidhamucyate bhāga° 8 ska° 1 a° . itthaṁ manvantare ṣaḍbidhakīrtanīyamupakramya manvantarabhedena tattannāmāni kathitāni atonāmabhedāttasya caturdaśasaṁkhyā tatroktā yathā tuṣitā nāma te devāḥ āsan svāyambhuve’ntare . marīcimiśrāṛṣa yoyajñaḥ suragaṇeśvaraḥ bhāga° 8 ska° 1 a° . 1 manvantare yajñaḥ . svārociṣo dvitīyastu manuragneḥ suto’bhavat ityupakramya tatrendrorocanastvāsīt devāśca tuṣitādayaḥ tatraiva . 2 ma° rocanaḥ . tṛtīya uttamonāma priyavratasuto manuḥ ityupakramya satyāvedaśrutā bhadrāḥ debā indrastu satyajit tatraiva . 3 ma° satyajit caturthauttamabhrātā manurnāmnā ca tāmasaḥ ityu° satyakā harayo vīrā devāstriśikha īśvaraḥ tatraiva . īśvaraindraḥ śrīdharaḥ . 4 ma° triśikhaḥ . pañcamo raivatonāma manustāmasasodaraḥ ityu° vibhurindraḥ śuragaṇā rājan! bhūtarayādayaḥ tatraiva 5 a° . 5 ma° vibhurnāma . ṣaṣṭhaśca cakṣuṣaḥ putraścākṣuṣo nāma vai manuḥ ityu° indro mantradrumastatra devā āsyādayo matāḥ tatraiva 5 a° . 6 ma° mantradrumaḥ . manurvivasvataḥ putraḥ śrāddhadeva iti śrutaḥ . saptamo varta māno’yam ityupa° ādityāvasavorudrā viśve devā marudgaṇāḥ . aśvināvṛbhavo rājannindrasteṣāṁ purandaraḥ . tatraiva a° 13 . 7 ma° purandaraḥ . aṣṭame’ntara āyāte sāvarṇirbhavitā manuḥ ityu° tatra devāḥ sutapaso virajā amṛtaprajāḥ . teṣāṁ virocanasuto balirindro bhaviṣyati 13 a° . 8 ma° valiḥ . navamo dakṣasāvarṇirmanurvaruṇasambhavaḥ ityupa° paromarīcigarbhādyā devā indraḥ śrutaḥ smṛtaḥ tatraiva 13 a° . 9 ma° śrutaḥ . daśamobrahmasāvarṇirupaślokasutomahān ityu° suvāsanaviruddhādyā devāḥ śagbhuḥ sureśvaraḥ 13 a° . 10 ma° śambhuḥ . manurvai dharmasāvarṇirekādaśama ātmavān ityu° vihaṅgamāḥkāmagamānirvāṇarucayaḥ surāḥ . indrastu vaidhṛtasteṣā mṛṣayaścāruṇādayaḥ 13 a° . 11 ma° vaidhṛtaḥ . bhavitā rudrasāvarṇirnāma dvādaśamī manuḥ ityu° ṛtadhāmā ca deveśo devāśca haritādayaḥ 13 a° . 11 ma° ṛtadhāmā . manustrayodaśobhavyo vedasāvarṇirātmavān ityupa° devāḥ sukarmasūtrāmasaṁjñā indrodivaspatiḥ 13 a° . 13 ma° divaspatiḥ . manurvā indrasāvarṇiścaturdaśama eṣyati ityu° pavitrāścākṣuṣādevāḥ śucirindro bhaviṣyati 13 a° . 14 ma° śuciḥ . purāṇantarādau nāmāntarāṇi caturdaśa kalpabhedādaviruddhāni . vistarabhayāttani nīktāni . evaṁśakranāmasaṁkhyāsāmyāt 10 caturdaśasaṁkhyāyām . sa ca śacīpatiḥ vṛtrādihantā, pūrvadigpālaḥ, vṛṣṭidāyakaḥ, amareśaḥ meṣavṛṣaṇaḥ tasya putro jayantaḥ, vanaṁ nandanaṁ hayauccaiḥśravāḥ gajaairāvataḥ, purī amarāvatī netrāṇi sahasraṁ vajramastram harīvāhaḥ . vivṛtistattacchabde dṛśyā . tasyānekavidhāni kāryāṇi purāṇādau varṇitāni vistarabhayānnoktāni manukālaparyantaṁ tasyādhikārakālastatsamāptau tasya prajāpateḥ sakāśāt brahmavidyāprāpteragre vakṣyamāṇatvāt kaivalyaprāptiḥ yoyo devānāṁ pratyabudhyata ityādiśruteḥ . ityetat nānāśāstraśrutītihāseṣu prasiddham svakālamadhye’pi tvaṣṭṛputraviśvarūpabadhajanitabrahmahatyāskandanabhiyā tasya svapadacyutiḥ . tatpāpasya vibhajyānyatra saṁkrāmase punaḥ svapadaprāptiḥ . asurādibhirapi balādhikyavaśāt taṁ yudhi nirjitya kiyatkālaparyantaṁ tatpade’dhikāritā prāptā ityapi purāṇādau prasiddham jitvā ca sakalān devān indro’bhūnmahiṣāsuraḥ devīmā° śatāśvamedhakaraṇe anyasyāpi indratvaprāptiyogyatetyatra indralokaśabde pramāṇaṁ vakṣyate . indaśca prajāpatisakāśāt ekaśatavarṣaṁ brahmacaryācaraṇena brahmavidyāṁ prāpeti chā° u° varṇitaṁ yathā yadāhurekaśataṁ haikaṁ varṣāṇi maghavān prajāpatau brahmacaryamuvāsa tasmai hīvāca . maghavan! martyaṁ vā idaṁ śarīramāttaṁ mṛtthunā tadasyāmṛtasyāśarīrasyātmano’dhiṣṭhānamātmā vai saśarīraḥ priyāpriyābhyāmātto na vai saśarīrasya sataḥ priyāpriyayorapahatirastyaśarīraṁ vāva santaṁ na priyāpriye spṛśataḥ ityādi . maghavan! marthaṁ vai maraṇadharmi śarīram . yanmanyase’kṣyādhārādilakṣaṇaḥ samprasādalakṣaṇa ātmā mayokto vināśamevāpīto bhavatīti . śṛṇu tatra kāraṇam . yadidaṁ śarīraṁ vai paśyasi tadetanmartyaṁ vināśi . taccāttaṁ mṛtyunā grastaṁ santatameva . kadācideva mriyata iti martyamityukte na tathā santrāso bhavati yathā grastameva sadā vyāptameva mṛtyunetthukte iti vairagyārthaṁ viśeṣa ityucyate āttaṁ mṛtyuneti . kathaṁ nāma dehābhimānato viraktaḥ sannivartata iti . śarīramityatra sahendriyamanobhirucyate . taccharīramasya samprasādasya tristhānatayā gamyamānasyāmṛtasya maraṇādidehendriyamanodharmavarjitasyetyetat . amṛtasyetyavenaivāśarīratve siddhe punaraśarīrasyeti vacanaṁ vāyvādivatsāvayavatvamūrtimattve mā bhūtāmiti . ātmano bhogādhiṣṭhānam ātmano vā sata īkṣitustejo’bannādikrameṇotpannamadhiṣṭhānam jīvarūpeṇa praviṣya sadevādhitiṣṭhatyasminniti vāghiṣṭhānam . yasyedamīdṛśaṁ nityameva mṛtyugrastaṁ dharmādharmajanitatvātpriyāpriyavadadhiṣṭhānaṁ tadadhiṣṭhitastadbān saśarīro bhavati . aśarīrasvabhāvasyātmanastadebā’haṁ śarīraṁ śarīrameva cāhamityavivekādātmabhāvaḥ saśarīratvam . ata eva saśarīraḥ sannātto grastaḥ priyāpriyābhyām . prasiddhametat tasya ca na vai saśarīrasya sataḥ priyāpriyayorbāhyaviṣayasaṁyīgaviyogayornimittayorbāhyasaṁyogaviyoga u mameti manyamānasyāpahatirvināśa ucchedaḥ santatirūpayornāstīti . taṁ punardehābhimānādaśarīrasvarūpavijñānena nirvartitavivekajñānamaśarīraṁ santaṁ priyā’priye na spṛśataḥ . spṛśiḥ pratyekaṁ sambadhyate priyaṁ na spṛśatyapriyaṁ na spṛśatīti vākyadvayaṁ bhavati . na mlecchāśucyadhārmikaiḥ saha sambhāṣeteti yadvat . dharmādharmakārye hitāhite, yato’śarīratā etatsvarūpamiti . tatra dharmādharmayorasambhavāttatkāryabhāvo dūrata evetyato na priyāpriye spṛśataḥ . nanu yadi priyamapyaśarīraṁ na spṛśatīti yanmaghavatoktaṁ suṣuptasya vināśamevāpīto bhavatīti tadevehāpyāpannam . naiṣa doṣo dharmādharmakāryayoḥ śarīrasambandhinoḥ priyāpriyayoḥ pratiṣedhasya vivakṣitatvāt aśarīraṁ na priyāpriye spṛśataḥ ityādiśrutyā . āgamāpāyinorhi sparśaśabdo dṛṣṭo yathā śītasparśa uṣṇasparśa iti . na tvagneruṣṇaprakāśayoḥ svabhāvabhūtayoragninā sparśa eva bhavati . tathāgneḥ saviturvoṣṇaprakāśavatsvarūpabhūtasya nityasya priyasyāpi neha pratiṣedho vijñānamānandam ānando brahmeti śrutibhyaḥ ihāpi bhūmaiva sukham ityuktatvāt bhā° . ityupakramya bahūpadeśaḥ kṛtaḥ . prapañcastatra dṛśyaḥ . indraśca devānāṁ madhye’tiśayena brahmavittamaḥ tathāhi . kenopaniṣadi asuravijaye devānāṁ mahimābhimāne jāte tadabhimānāpanodanārthaṁ yakṣabhūtenāvirbhūtena parabrahmaṇā agnivāṣvorabhimānanirasane tayīrnivṛttau dṛḍhabhaktimindraṁ pratyeva haimavatyupadeśena tasyātiśayamahimā sūcitaḥ tato digmātraṁ tadbhāṣyañcadarśyate . brahma ha devebhyo vijigye tasya ha brahmaṇo vijaye devā amahīyamta ta aikṣantāsmākamevāyaṁ vijayo’smākamevāyaṁ mahimeti taddhaiṣāṁ vijajñau tebhyo ha prādurbabhūva tanna vyajānanta kimidaṁ yakṣamiti . te’gnimabruvan jātavedaḥ! etadvijānīhi kimetadyakṣamiti tatheti tadabhyadravattamabhyavadat ko’sīti agnirvā’hamasmītyabravījjātavedā vā ahamasmīti . tasmiṁstvayi kiṁ vīryamityapīdaṁ sarvaṁ daheyaṁ yadidaṁ pṛthivyāmiti . tasmai tṛṇaṁ nidadhāvetaddaheti tadupa preyāya sarvajavena tanna śaśāka dagdhuṁ sa tata eva nivavṛte naitadaśakaṁ vijñātuṁ yadetadyakṣamiti ke° u° . evaṁ vāyorapyabhimānanirasanamupavarṇya athendramabruvanmaghavannetadvijānīhi kimetadyakṣamiti tatheti tadabhyadravattattasmāttirodadhe . sa tasminnevākāśe striyamājagāma bahuśobhamānāmumāṁ haivavatīṁ tāṁ hovāca kimetadyakṣamiti . sā brahmeti hovāca brahmaṇo vā etadvijaye mahīyadhvamiti tato haiva vidāñcakāra brahmeti . yasmādvā ete devā atitarāmivānyāndevān yadagnirvāyurindraste hyena nnediṣṭhaṁ pasparśuste hyenat prathamo vidāñcakāra brahmeti tasmādvā indro’titarāmivānyān sa hyenannediṣṭhaṁ pasparśa sa hyenat prathamo vidāñcakāra brahmeti ke° u° . tathendramabruvanmaghavannetadvijānīhi ityādipūrva vadindraḥ parameśvaromaghavān balavattvāttatheni tadabhyadravattasmādindrādātmasamīpagatāttadbrahma tirodaghe tirobhūtamindratvābhimāno’titarāṁ nirākartavya ityataḥ saṁvādamātramapi nādāt brahmendrāya . tadyatra yasminnākāśe ākāśapradeśeātmānaṁ darśayitvā tiromūtamindraśca brahmaṇastirodhānakāle yasminnākāśe āsīt sa indrastasminnevākāśe tasthau . kiṁ tadyakṣabhiti dhyāyanna nivavṛte’gnyādivattasyeti yakṣe bhaktiṁ buddhā vidyā umārūpiṇī prādurbhūtā strīrūpā . sa indrastāmumāṁ sarveṣāṁ hi śobhamānānāṁ śomanatamāṁ vidyāṁ tadā bahuśobhamāneti viśeṣaṇamupapannambhavati . haivavatī hemakṛtābharaṇavatīmiva bahuśobhāmānāmityarthaḥ . athavā umaiva himavato duhitā haimavatī nityameva sarvajñena īśvareṇa sā vartata iti jñātuṁ samarthā iti kṛtvā tāmupajagāma indrastāṁ ha umāṁ kilovāca papraccha brūhi kimetaddarśayitvā tirobhūtaṁ yakṣamiti . sā brahmeti hovāca ha kila brahmaṇa īśvarasyaiva vijaye īśvareṇaiva jitā asurā yūyaṁ tatra nimittamātraṁ tasyaiva vijaye yūyaṁ mahīyadhvaṁ mahimānaṁ prāpnutha . etaditi kriyāviśeṣaṇārtham . mithyāmimānaśca yuṣmākameva mahimeti . tatastasmādumāvākyāddha eva vidāñcakāra vrakte tīndro’vadhāraṇāttato haiveti na svātantryeṇa . yasmādagnivāyvindrā ete devā brahmaṇaḥ saṁvādadarśanādinā samīpamupagatāstasmādaiśvaryaguṇairatitarāmiva śaktiguṇādibhirmahābhyāgyairanyāndevānatitarāmatiśayena śerate ivaite devāḥ . ivaśabdo’narthako’vadhāraṇārtho vā . yadagnirvāyurindraste hi devā yasmādetadbrahma nediṣṭhamantikaṁ samīpaṁ priyatamaṁ pasparśuḥ spṛṣṭavanto yathoktairbrahmaṇaḥ saṁvādādiprakāraiste hi yasmācca hetorenadbrahma prathamaḥ prathamāḥ pradhānāḥ santa ityetadvidāñcakāra vidāñcakrurityetadbrahmeti . yasmādagnivāyū apīndravākyādeva vidāñcakratuḥ indreṇa hyumāvākyātprathamaṁ śrutaṁ brahmetyatastasmādvai indro’titarāmatiśayena śete ivānyāndevān, sa hyetannediṣṭhaṁ pasparśa yasmātsa hyenatprathamo vidāñcakāra brahmeti bhā° 11 antarātmani indiyamindraliṅgamityādi pā° 12 aiśvaryānvite tri° . bhāve ran . 13 aiśvarye . 14 indra vāruṇyāṁ strī ṭāp . rājani° . indrāyendo! pavasvate ṛ° 9, 64, 22 . tadindrasandiṣṭamupendra! yadvacaḥ māghaḥ! . harī indrasya niru° . 15 nṛpamātre mahīmahendrastamavekṣya sakṣaṇam naiṣa° . rāṣṭrasyaitat kṛtyatamaṁ rājñāṁ caivābhiṣecanam . anindramabalaṁ rāṣṭraṁdasyavo’bhibhavantyuta bhā° śā° 67 a° devatādvandveuttarapadasthasya nendrasya parasya na vṛddhiḥ āgnendram karma si° kau° liṅgādyarthe gha . indriyam . indriyaśabde vivṛtiḥ . indrojīvikāsya depapathā° kan tasya lup . indrastanmūrtijīvikāvati lupi vyaktivacanatvāt pu° . indrodevatā’sya aṇ . indradevatāke havirādau aindraṁ dadhyamāvasyāyām śrutiḥ . striyāṁ ṅīp . aindryā gārhapatyamupatiṣṭhate śrutiḥ . aindrītamasureśvaram devīmā° aindrī dik upamitasamāse uttarapadadasthaḥ śreṣṭhaṁtvadyotakaḥ manujendraḥ vāraṇendra ityādi . |
कृत – kṛta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kṛta mfn. done, made, accomplished, performed &c.
mfn. prepared, made ready mfn. obtained, gained, acquired, placed at hand mfn. well done, proper, good mfn. cultivated mfn. appointed (as a duty) mfn. relating or referring to kṛta m. N. of one of the Viśve Devās kṛta m. of a son of Vasu-deva kṛta m. of a son of Saṁnati and pupil of Hiraṇya-nābha 1080 kṛta m. of a son of Kṛita-ratha and father of Vibudha kṛta m. of a son of Jaya and father of Haryavana kṛta m. of a son of Cyavana and father of Upari-cara kṛta n. (with “saha” or with instr.) “done with”, away with, enough of, no need of, &c. (e.g. “kṛtaṁ saṁdehena”, away with doubt ; “kṛitaṁ parihāsena”, enough of joking kṛta n. the past tense kṛta mfn. (“am”) n. deed, work, action &c. kṛta n. service done, kind action, benefit (cf. “kṛta-jṇa” and “-ghna”) kṛta n. magic, sorcery kṛta n. consequence, result kṛta n. aim kṛta n. stake at a game kṛta n. prize or booty gained in battle kṛta n. N. of the die or of the side of a die marked with four points or dots (this is the lucky or winning die) &c. kṛta n. (also the collective N. of the four dice in opposition to the fifth die called “kali” on kṛta n. (hence) the number “four” kṛta n. N. of the first of the four ages of the world (also called “satya” or “the golden age”, comprehending together with the morning and evening dawn 4800 years of men [ or according to the later conception [ &c. on kṛta mfn. (“e”) loc. ind. on account of, for the sake of, for (with gen. or ifc. e.g. “mama kṛte” or “mat-kṛte”, on my account, for me) &c. kṛta mfn. (“ena”) instr. ind. id. kṛta mfn. injured, killed (cf. 2. “kīrṇa”.) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 kṛta p. p. [kṛ-kta] Done, performed, made, effected, accomplished, manufactured &c.; (p. p. of kṛ 8 U. q. v.). –taṁ (1) Work, deed, action; kṛtaṁ na vetti Pt. 1. 424 ungrateful; Ms. 7. 197. (2) Service, benefit. (3) Consequence, result. (4) Aim, object. (5) N. of that side of a die which is marked with four points. (6) N. of the first of the four Yugas of the world extending over 1728000 years of men; (see Ms. 1. 69 and Kull. thereon); but, according to Mb., over 4800 years of men. (7) The number ‘4’. (8) A stake at a game. (9) Prize or booty gained in a battle. (10) An offering. — Comp. –akṛta a. done and not done; i. e. done in part but not completed. ( –taḥ) the Supreme being. –aṁka a. 1. marked, branded; Ms. 8. 281. –2. numbered. ( –kaḥ) that side of a die which is marked with four points. –aṁjali a. folding the hands in supplication; Bg. 11. 14; Ms. 4. 154. –anukara a. following another’s example, subservient. –anusāraḥ custom, usage. –aṁta a. bringing to an end, terminating. ( –taḥ) 1. Yama, the god of death. dvitīyaṁ kṛtāṁtamivāṭaṁtaṁ vyādhamapaśyat H 1. –2. fate, destiny; krūrastasminnapi na sahate saṁgamaṁ no kṛtāṁtaḥ Me. 105. –3. a demonstrated conclusion. dogma, a proved doctrine. –4. a sinful or inauspicious action. –5. an epithet of Saturn. –6. Saturday. –7. the inevitable result of former actions. –8. the second lunar mansion. –9. the number ‘two.’ -janakaḥ the sun. –annaṁ 1. cooked food; kṛtānnamudakaṁ striyaḥ Ms. 9. 219; 11. 3. –2. digested food. –3. excrement. –aparādha a. guilty, offender, criminal. –abhaya a. saved from fear or danger. –abhiṣeka a. crowned, inaugurated. ( –kaḥ) a prince. –abhyāsa a. practised. –ayaḥ the die called kṛta marked with four points. –artha a. 1. having gained one’s object, successful. –2. satisfied; happy, contented; kṛtaḥ kṛtārtho’smi nibarhitāṁhasā Śi. 1. 29; R. 8. 3; Ki. 4. 9; S. 2. 1; Pt. 1. 194. –3. clever. (kṛtārthīkṛ 1. to render fruitful or successful. –2. to make good; kāṁtaṁ pratyupacārataścaturayā kopaḥ kṛtārthīkṛtaḥ Amaru. 15; so kṛtārthayati to make fruitful; Māl. 3. 6.). –avadhāna a. careful, attentive. –avadhi a. 1. fixed, appointed. –2. bounded, limited. –avamarṣa a. 1. effacing from recollection. –2. intolerant. –avastha a. 1. summoned, caused to be present. –2. fixed, settled. –astra a. 1. armed. –2. trained in the science of arms or missiles; R. 17. 62. –ahaka a. having performed the daily ceremonies. –āgama a. advanced, proficient, skilled. (–m.) the Supreme soul. –āgas a. guilty, offending, criminal, sinful; Mu. 3. 11. –ātman a. 1. having control over oneself, self-possessed, of a self-governed spirit. –2. purified in mind. –ābharaṇa a. adorned. –āyāsa a. labouring, suffering. –ālaya a. one who has taken up his abode in any place. ( –yaḥ) a frog. –āvāsa, a lodging. –āspada a. 1. governed: ruled. –2. supporting, resting on. –3. residing in. –āhāra a. having taken one’s meals. –āhvāna a. challenged. –utsāha a. diligent, making effort, striving. –udaka a. one who has performed his ablutions. –udvāha a. 1. married. –2. practising penance by standing with up-lifted hands. –upakāra a. 1. favoured, befriended, assisted; Ku. 3. 73. –2. friendly. –upabhoga a. used, enjoyed. –karman a. 1. one who has done his work; R. 9. 3. –2. skilful, clever. (–m.) 1. the supreme spirit. –2. a Sannyasin. –kāma a. one whose desires are fulfilled. –kārya a. 1. one who has done his work or obtained his object. — 2. having no need of another’s aid. –kāla a. 1. fixed or settled as to time. –2. who has waited a certain time. ( –laḥ) appointed time; Y. 2. 184. –kṛtya, –kriya a. 1. who has accomplished his object; Bg. 15. 20. –2. satisfied, contented; Śānti. 3. 19; Māl. 4. 3. –3. clever. –4. having done his duty; Si. 2. 32 –krayaḥ a purchaser. –kṣaṇa a. 1. waiting impatiently for the exact moment; vayaṁ sarve sotsukāḥ kṛtakṣaṇāstiṣṭhāmaḥ Pt. 1. –2. one who has got an opportunity. –ghna a. 1. ungrateful; Ms. 4. 214; 8. 89. –2. defeating all previous measures. –cūḍaḥ a boy on whom the ceremony of tonsure has been performed; Ms. 5. 58, 67. –janman a. planted; Ku. 5. 60. –jña a. 1. grateful; Ms. 7. 209, 210; Y. 1. 308. –2. correct in conduct. ( –jñaḥ) 1. a dog. –2. an epithet of Śiva. –tīrtha a. 1. one who has visited or frequented holy places. –2. one who studies with a profesional teacher. –3. fertile in means or expedients. –4. a guide. –dāsaḥ a servant hired for a stated period, a hired servant. –dhī a. 1. prudent, considerate. –2. learned, educated, wise; Mu. 5. 20; Bg. 2. 54; Śi. 2. 79. –nāmadheya a. named, called as; S. 6. –nirṇejanaḥ a penitent –niścaya a. 1. resolute, resolved. –2. confident, sure. –puṁkha a. skilled in archery. –pūrba a. done formerly. –pratikṛtaṁ assault and counter-assault, attack and resistance; R. 12. 94. –pratijña a. 1. one who has made an agreement or engagement. –2. one who has fulfilled his promise. –phala a. successful. ( –laṁ) result, consequence. –buddhi a. 1. learned, educated, wise; Ms. 1. 97, 7. 30. –2. a man of resolute character. –3. informed of one’s duty. –brahman a. Ved. one who has performed his devotions. –maṁgala a. blessed, consecrated. –mati a. firm, resolute. –mukha a. learned, clever wise. –yugaṁ the first (golden) of the four ages. –lakṣaṇa a. 1. stamped, marked. –2. branded; Ms. 9. 239. –3. excellent, amiable. –4. defined, discriminated. –varman m. a warrior on the side of the Kauravas who with Kṛpa and Aśvatthaman survived the general havoc of the great Bhāratī war. He was afterwards slain by Sātyaki. –vāpaḥ a penitent who has shaven his head and chin. –vidya a. learned, educated; śūrosi kṛtavidyosi Pt. 4. 43; suvarṇapuṣpitāṁ pṛthvīṁ vicinvaṁti trayo janāḥ . śūraśca kṛtavidyaśca yaśca jānāti sevituṁ .. Pt. 1. 45. –vīrya a. being strong or powerful. ( –ryaḥ) N. of the father of Sahasrārjuna. –vetana a. hired, paid (as a servant); Y. 2. 164. –vedin a. grateful; Ki. 13. 32; see kṛtajñaḥ –veśa a. attired, decorated; gatavati kṛtaveśe keśave kujaṁśayyāṁ Gīt. 11. –vyāvṛtti a. dislodged or dismissed from office, set aside; Ku. 2. 27. –śilpa a. skilled in art or trade. –śobha a. 1. splendid. –2. beautiful. –3. handy, dexterous. –śauca a. purified. –śramaḥ, –pariśramaḥ 1. one who has studied; kṛtapariśramosmi jyotiḥśāstre Mu. 1. I have devoted my time to (spent my labours on) the science of astronomy. –saṁkalpa a. resolved, determined. –saṁketa a. making an appointment; nāmasametaṁ kṛtasaṁketaṁ vādayate mṛdu veṇuṁ Git. 5. –saṁjña a. 1. having presence of mind. –2. restored to consciousness or senses. –3. aroused. –saṁnāha a. clad in armour, accoutred. –sāpatnikā, sāpatnī, sāpatnīkā, sāpatnakā, sapatnikā a woman whose husband has married another wife, a married woman having a co-wife or a superseded wife. –hasta, –hastaka a. 1. dexterous, clever, skilful, handy. –2. skilled in archery. –haratatā 1. skill, dexterity. –2. skill in archery or generally in handling arms kauravye kṛtahastatā punariyaṁ deve yathā sīriṇi Ve. 6. 12; Mv. 6. 41. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kṛta (partic. praet. pass. von 1. kar) 1) adj. a) “gemacht, gethan, ausgeführt”: kratvā kṛtaḥ sukṛtaḥ kartṛbhirbhūt ṚV. 7, 62, 1. camasāṁ caturaḥ kṛtān 1, 161, 4. enaḥ 3, 7, 10. brahma 7, 61, 6. AV. 5, 20, 8. ŚAT. BR. 4, 6, 8, 17. — b) “zubereitet, zugerüstet, aufgestellt; bereit, geneigt zu Etwas”: haviḥ ṚV. 7, 11, 4. indraḥ sa dāmane kṛta ojiṣṭhaḥ sa made hitaḥ 8, 82, 8. sudaṁsasā gṛbhe kṛtā 10, 3. kāmena kṛto abhyānaLarkam 6, 49, 8. havyā mānuṣāṇāmiLā kṛtāni 1, 128, 7. kṛte yonau vapateha bījam 10, 101, 3. AV. 10, 8, 26. ŚAT. BR. 6, 2, 2, 27. — c) “erworben, vorhanden”: kṛtasya kāryasya ceha sphātiṁ samāvaha AV. 3, 24, 5. — d) “zweckmässig”: itaraṁ tu kṛtataram ŚAT. BR. 4, 6, 9, 11. — Aus der nachvedischen Literatur heben wir hier nur einige Eigenthümlichkeiten des partic. hervor und verweisen im Uebrigen auf den Artikel 1. kar und auf die weiter unten folgenden compp. mit kṛta. — e) am Ende eines comp. in Verbindung mit śreṇi u.s.w., welche als Prädicate aufzufassen sind (“zu Etwas gemacht, in Etwas verwandelt”), P. 2, 1, 59. aśreṇayaḥ śreṇayaḥ kṛtāḥ = śreṇikṛtāḥ; pūgakṛtāḥ Sch. bheṣajakṛta CHĀND. UP. 4, 17, 8. viṣakṛta R. 2, 98, 4. avamānakṛtaḥ krodhaḥ 4, 34, 31. — f) am Ende eines comp. in Verbindung mit dem obj., also in verstellter Ordnung: brahmāñjalikṛta = kṛtabrahmāñjali M. 2, 70. KULLŪKA verweist auf den gaṇa āhitāgnyādi zu P. 2, 2, 37. Ueber den Accent eines solchen comp. s. P. 6, 2, 170. — g) “gut gethan, recht, gut”: kṛtamevaṁ bhaviṣyati “so wird es gut gethan sein, so werden wir unser Ziel erreichen” MBH. 1, 1615. kṛtamityabravītsītā “gut” so v. a. “ich danke, ich nehme es als geschehen an” (als Erwiderung auf ein Anerbieten) R. 3, 3, 16. kṛtamityuktvā “so recht” 30, 17. Anders ist kṛtam aufzufassen in der folgenden Stelle: kṛtamityabravīdrājā pūjā vākyena me tvayā VIŚV. 2, 15. Hier ist kṛtam als praed. mit pūjā zu verbinden; vgl. BÖHTLINGK zu d. St. — h) kṛtam (nom. neutr.) mit saha oder mit einem blossen instr. “abgethan damit” d. i. “dessen bedarf es nicht, genug des” AK. 3, 4, 14, 79. H. 1527. an. 2, 163. MED. t. 11. kṛtaṁ mama naravyāghra saha sainyena “ich bedarf nicht des Heeres” R. 3, 42, 41. atha vā kṛtaṁ saṁdehena ŚĀK. 11, 11. 33, 13. kṛtaṁ parihāsena 29, 23, v. l. VIKR. 79, 8. kṛtaṁ girā RAGH. 11, 41. — 2) m. N. pr. a) eines der Viśve Devāḥ MBH. 13, 4356. — b) eines Sohnes von Vasudeva BHĀG. P. 9, 24, 45. — c) eines Sohnes des Saṁnati (Saṁnatimant) und Schülers von Hiraṇyanābha HARIV. 1080. VP. 453. Vgl. kṛtin. — d) eines Sohnes des Kṛtaratha und Vaters des Vibudha VP. 390. — e) eines Sohnes des Jaya und Vaters des Harjavana BHĀG. P. 9, 17, 17. — f) eines Sohnes des Cyavana und Vaters des Uparicara (vgl. kṛtaka, kṛtayajña, kṛtin, kṛmi) VĀYU-P. in VP. 455, N. 56. — 3) n. a) “That, Werk, Handlung”: prendrasya vocaṁ prathamā kṛtāni pra nūtanā maghavā yā cakāra ṚV. 7, 98, 5. 6, 1. 2, 11, 6. sukṛtāṁ kṛtena AV. 6, 124, 1. ŚVETĀŚV. UP. 5, 7. na hyadaivaṁ kṛtaṁ kiṁcinnarāṇāmiha vidyate N. 13, 18. budhyetaiva ca tatkṛtam “sein Thun und Treiben” M. 7, 197. JAIM. 1, 3, 32. — b) “Wohlthat”: yaśca kataṁ na vetti “und der eine” (empfangene) “Wohlthat nicht kennt” d. i. “undankbar ist” PAÑCAT. I, 472. Vgl. kṛtajña, kṛtaghna. — c) “Folge, Frucht” H. an. — d) “Zweck” VOP. 1, 2. — e) “Einsatz im Spiel; Preis” oder “Beute eines Kampfes”: pratidīvne dadhata ā kṛtāni ṚV. 10, 34, 6. aviṁ vṛko yathā mathadevā mathnāmi te kṛtam AV. 7, 50, 5. 2. 4, 38, 1. kṛtaṁ na śvaghnī vi cinoti devane ṚV. 10, 43, 5. 42, 9. sa śūraiḥ sanitā kṛtam 8, 19, 10. bhare kṛtaṁ vi cinuyāma 9, 97, 58. 5, 60, 1. 1, 100, 9. 132, 1. 10, 102, 2. — f) Name desjenigen “Würfels” oder derjenigen “Würfelseite, welche mit vier Augen bezeichnet ist”, VS. 30, 18. TS. 4, 3, 3, 1. ŚAT. BR. 13, 3, 2, 1. KĀTY. ŚR. 15, 7, 18. CHĀND. UP. 4, 1, 4. nākṣānkṣipati gāṇḍīvaṁ na kṛtaṁ dvāparaṁ na ca. jvalato niśitānvāṇāṁstīkṣṇānkṣipati gāṇḍivam.. MBH. 4, 1578. Nach MAHĪDH. zu VS. 10, 28 collect. Bez. “der vier Würfel” im Gegens. zum fünften, dem Kali. Vgl. kali, tretā, dvāpara. — g) N. des ersten Juga oder goldenen Weltalters AK. 3, 4, 3, 25. 14, 79. TRIK. 1, 1, 112. H. an. MED. AIT. BR. 7, 15 (vgl. u. kali). Umfasst mit der Morgen – und Abenddämmerung 4800 (4000 + 400 + 400) Jahre der Götter (1, 728, 000 Jahre der Menschen) M. 1, 69. MBH. 3, 12826. HARIV. 511. 11304. VP. 23. BHĀG. P. 3, 11, 18. fgg. catuṣpātsakalo dharmaḥ satyaṁ caiva kṛte yuge. nādharmeṇāgamaḥ kaścinmanuṣyānprativartate.. M. 1, 81. arogāḥ sarvasiddhārthāścaturvarṣaśatāyuṣaḥ. kṛte 83. 9, 301. 302. MBH. 3, 150. 11234. fgg. 13, 1037. HARIV. 11217. R. 6, 11, 17. Es hätte schon bei kali bemerkt werden müssen, dass M. MBH. und HARIV. schlechtweg von Jahren sprechen und dass erst die Erklärer zu M. 1, 69 und die Purāṇa daraus Jahre der Götter machen. Wir könnten hiernach annehmen, dass nach einer älteren Vorstellung die vier Juga mit der Morgen- und Abenddämmerung resp. 4800, 3600, 2400 und 1200 menschliche Jahre umfasst hätten. Bei einer solchen Reduction würde aber ein Juga der Götter, welches den vier Juga der Menschen (12000 Jahre) gleichgesetzt wird. nur 33(1/3) Jahre der Götter (1 Jahr oder 360 Tage der Menschen = Tag und Nacht der Götter) ausmachen, was einiges Befremden erregen müsste. Vgl. kṛtayuga, satyayuga. – kṛte und kṛtena s. besonders. kṛta 2) c) BHĀG. P. 12, 6, 80. — 3) b) kṛtamasya jānan MBH. 5, 1692. – śatamasatsu naṣṭam Spr. 714. — f) als Bez. “der Zahl vier” VARĀH. BṚH. S. 77, 33. — g) VARĀH. BṚH. S. 4, 26. 8, 34. 9, 45. kṛta 2) f) als Bez. “der Zahl vier” (vgl. Nachträge) SŪRYAS. 1, 24. 43. 12, 88. — g) ebend. 1, 2. 16. 18. fg. 23. 47. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 kṛta I. A King of Janaka’s dynasty. He was the son of Vijaya and father of Śunaka. (Bhāgavata, 9th Skandha). Kṛta had seven beautiful daughters who, because of a sense of non-attachment and renunciation, forsook their father’s home for the cremation ground even while they were mere children. They lay down there declaring that they had left their bodies as food for the birds; and birds and wild beasts ate up their beautiful bodies. Because of this life of renunciation, they attained salvation. (Kathāsaritsāgara, Madanamañjukālambaka, Taraṅga 2). kṛta 2 II A Viśvadeva (Universal Deva). (Anuśāsana Parva, Chapter 91, Verse 31). Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 kṛta a. made, done, prepared, arranged, appointed, got; present, ready, fit, proper, good. Often °– having done, doing using, showing, betraying etc. –n. it is done, i.e. shall be done instantly; w. instr. (±saha) be it done with, i.e. away with, enough of! n. as subst. act, deed, work, esp. religious work, sacrifice, ceremony, etc.; service, benefit; stake at game; booty in battle; the (lucky) Four-side of the die; the first or golden age. kṛtena because or instead of (gen. or –°); kṛte the same. abs. for something. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 kṛta kṛ-ta, pp. made, done, performed; prepared, ready; acquired; well done, all right; -°, relating to: -m, done! = it shall be done at once; w. in. away with, enough of; n. deed, work, action; benefit (-ṁ vid, be conscious of benefits received); stake (in play); booty; die or side of a die marked with 4; first or golden age. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 kṛta saṁśabde curā° ubha° saka° seṭ . kīrtayati te acikīrtat ta kīrtayāṁ babhūva āsa cakāra cakre . kīrtiḥ kīrtanam kīrtitaḥ kīrtyan . kīrtyate kīttyamānaḥ kṛta chede tudā° para° saka° seṭ mucādi . kṛntati akartīt kartiṣyati– kartsyati īdit kṛttaḥ kṛttiḥ . na viśvasedaviśvaste viśvaste nātiviśvaset . viśvāsād bhayamutpannaṁ mūlānyapi nikṛntati hito° . pranikṛntati ṇici kartayati te acīkṛtat–ta acakartat–ta sani . cikartiṣati śiro’tirāgāddaśamaṁ cikīrtiṣuḥ māghaḥ . kartanaṁ kartanī kṛntanam . kṛta veṣṭe rudhā° para° saka° seṭ . kṛṇatti kṛntaḥ akartīt . cakarta kṛta tri° kṛ + karmaṇi kta . 1 sampādite 2 janite 3 abhyaste ca . kṛtamodanasaktvādi taṇḍulādi kṛtākṛtam . brīhyādi cākṛtaṁ proktamiti dravyaṁ tridhā budhaiḥ kātyā° ukte 4 odānādau haviṣi na° . kṛtamanumataṁ dṛṣṭaṁ vā yai ridaṁ guru pātakam veṇīsaṁ° 5 vihite tri° . 6 phale na° . 7 satyayuge na° tanmānādyuktaṁ manunā catvāryāhuḥ sahasrāṇi varṣāṇāntu kṛtaṁ yugam . tasya tāvacchatī sandhyā sandhyāśaśca tathāvidhaḥ . tena 4800 divyavarṣāstanmānam vyaktamuktaṁ sū° si° yathā taddvādaśasahasrāṇi caturyugamudāhṛtam . sūryāvdasaṅkhyayā dvitrisāgarairayutāhataiḥ . sandhyāsandhyāṁśasahitaṁ vijñeyaṁ taccaturyugam . kṛtādīnāṁ vyavastheyaṁ dharmapādavyavasthayā yugasya daśamo bhāgaścatustridvyekasaṅguṇaḥ . kramāt kṛtayugādīnāṁ ṣaṣṭhoṁśaḥ sandhyayoḥ svakaḥ . tataśca mānuṣamānena 1728000 varṣāstanmānaṁ . tadetaduktaṁ si° śi° khakhābhradantasāgarairyugāgniyugmamūguṇaiḥ . krameṇa sūryavatsaraiḥ kṛtādayo yugāṅghrayaḥ . svasandhyakātadaṁśakairnijārka 12 bhāgasaṁmitaiḥ . yutāśca tadyutau yugaṁ radābdhayo’yutāhatāḥ mū° khakhā’bhradantasāgarairiti . ravivarṣāṇāṁ lakṣacatuṣṭayena dvātriṁtsahasrādhikena caturguṇena kṛtaṁ nāma prathamo yugacaraṇaḥ 1728000 . triguṇena tretāsaṁjño dvitīyo yugacaraṇaḥ 1296000 . dviguṇena dvāparākhyastṛtīyaḥ 86400 . ekaguṇena kaliścaturthaḥ 432000 . kiṁviśiṣṭā ete yugacaraṇāḥ . svasandhyakātadaṁśakairnijārkabhāgasomatairyutāśca . yugacaraṇapramāṇasya yo dvādaśāṁśastatpramāṇā tasya caraṇasya sandhyā . sā caraṇādau bhavati . tāvāṁśca sandhyāṁśaḥ . sa caraṇasyānte . evaṁ svasandhyāsandhyāṁśaiḥ saha ete yugacaraṇāḥ kathitā ityarthaḥ . tataśca kṛtādau sandhyāvarṣāṇi 144000 . kṛtānte sandhyāṁśaḥ 144000 . tretādau sandhyā 108000 . tretānte sandhyāṁśaḥ 108000 . dvāparādau sandhyā 72000 . dvāparānte sandhyāṁśaḥ 72000, kalerādau 3600 sandhyā tadante 3600 sandhyāṁśaḥ prami° padaiścaturbhiḥ sukṛtaiḥsthirīkṛte kṛte’munā ke na tapaḥ prapedire naiṣa° . 334 pṛ° ayaśabdadarśite 9 caturaṅkayukte pāśakabhede 10 stomabhede ca tatraivodā° 11 paryāpte tri° medi° . bhāve kta! 12 kriyāyāṁ na° kṛtapūrbī kaṭam kṛtapūrviśabde vivṛtiḥ . 13 dāsabhede pu° kṛtadāsaśabde vivṛtiḥ 14 catuḥsaṁkhyāyāṁ yugmāgnī kṛtabhūtāni ti° ta° nigamaḥ . 15 sādhite pakve tri° kṛtānnam . |
चतुष्टय – catuṣṭaya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899catuṣṭaya m. (nom. pl. “-ye” f. (“ī”) n. fourfold, consisting of 4 &c.; 4
catuṣṭaya n. a set of 4, quaternion &c. (ifc. f. “ā” catuṣṭaya n. a square catuṣṭaya n. the 1st, 4th, 7th, and 10th signs of the zodiac catuṣṭaya n. “a collection of Sūtras consisting of 4 sections” see “cāt-“. Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 catuṣṭaya a. (yī f.) [catvāro’vayavā vidhā asya tayap] Four fold, consisting of four; purāṇasya kavestasya catu rmukhasamīritā . pravṛttirāsīcchabdānāṁ caritārthā catuṣṭayī .. Ku. 2. 17. –yaṁ A group or collection of four; ekaikamapyanarthāya kimu yatra catuṭayaṁ H. Pr. 11; Ku. 7. 62; māsacatuṣṭayasya bhojanaṁ H. 1. (2) A square. (3) The first, fourth, seventh, and tenth signs of the zodiac. (4) The centre of a circle. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch catuṣṭaya (von catvar) 1) adj. f. ī “viererlei, aus Vieren bestehend” VOP. 7, 46. AV. 10, 2, 3. vānaspatyāni AIT. BR. 8, 16. āpaḥ ŚAT. BR. 13, 1, 1, 4. paśavaḥ ŚĀÑKH. ŚR. 16, 23, 2. duḥkha MBH. 3, 603. brāhmaṇānāṁ niketam 10661. catuṣṭaye (nom. pl.; vgl. P. 1, 1, 33) brāhmaṇānāṁ niketāḥ KĀŚ. zu P. 8, 3, 101. MBH. 12, 11965. KUMĀRAS. 2, 17. AK. 2, 8, 2, 1. asitacatuṣṭayabāhumadhye = -caturbāhu- BHĀG. P. 3, 15, 28. — 2) n. a) “Vierzahl, Verein von Vieren” KĀTY. ŚR. 8, 1, 16. 7, 5. GṚHYASAṁGR. 2, 72. M. 8, 130. YĀJÑ. 3, 86. MBH. 3, 13765. R. 2, 23, 32. SUŚR. 1, 86, 6. KUMĀRAS. 7, 12. BHĀG. P. 7, 5, 19. — b) Bez. “einer aus 4 Abtheilungen bestehenden Sammlung von” Sūtra; vgl. cātuṣṭaya. — c) “das erste, vierte, siebente und zehnte Zodiakalbild” Ind. St. 2, 259. 281. catuṣṭaya 1) AIT. BR. 3, 43. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 catuṣṭaya catuṣṭaya, i. e. catur + taya, I. adj., f. yī. 1. Of four different sorts, MBh. 12, 11965. 2. Being four, Bhāg. P. 3, 15, 28. II. n. A collection of four things, Man. 8, 180. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 catuṣṭaya f. ī fourfold, consisting of four; n. the number four or a collection of four. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 catuṣṭaya catuṣ-ṭaya, a. (ī) of four kinds, consisting of four; tetrad; set of four. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 catuṣṭaya tri° catvāro’ vayavā vidhā asya tayap . 1 caturvidha bhāgavati catuṣke . striyāṁ ṅīp pravṛttirāsocchabdānāṁ caritārthā catuṣṭayī kumāraḥ . tadaiṣu sarvamepyetatpayuñjīta catuṣṭayam manuḥ . catuṣṭayamarthadehādidaṇḍam caturṇāmabayavaḥ tayap . 2 catuḥsakhyāyām yuktaṁ maṇīstambhacatuṣṭayena kumā° . kendraṁ catuṣṭayaṁ jñeyam nīla° tā° ukteṣu 3 lagnacaturthasaptamadaśamasthāneṣu na° . |
पयोराशि – payorāśi | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899payorāśi “payo-rāśi” m. a piece of water, the ocean
m. N. of the number 4 Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch payorāśi (payas + rā-) m. “Meer” Spr. 1586. 4306. Bez. “der Zahl vier” Ind. St. 8, 345. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 payorāśi m. the sea (mass of water). |
युग – yuga | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899yuga “yugma, yugya” &c. see p.854.
yuga n. a yoke, team (exceptionally m.) &c. &c. yuga n. (ifc. f. “ā”), a pair, couple, brace &c. yuga n. (also with “mānuṣa” or “manuṣya”) a race of men, generation (exceptionally m.) &c. &c. n. a period or astronomical cycle of 5 (rarely 6) years, a lustrum (esp. in the cycle of Jupiter) n. an age of the world, long mundane period of years (of which there are four, viz. 1. Kṛita or Satya, 2. Tretā, 3. Dvāpara, 4. Kali, of which the first three have already elapsed, while the Kali, which began at midnight between the 17th and 18th of Feb. 3102 B.C. [O. S.], is that in which we live; the duration of each is said to be respectively 1, 728, 000, 1, 296, 000, 864, 000, and 432, 000 years of men, the descending numbers representing a similar physical and moral deterioration of men in each age; the four Yugas comprise an aggregate of 4, 320, 000 years and constitute a “great Yuga” or Mahā-yuga; cf. 178) &c. &c. n. a measure of length = 86 Aṅgulas (= 4 Hastas or cubits n. a symbolical N. for the number “four” n. for the number “twelve” n. N. of a partic. position or configuration of the moon n. of a partic. Nābhasa constellation (of the class called Sāṁkhya- yoga, when all the planets are situated in two houses) n. of a double śloka or two ślokas so connected that the sense is only completed by the two together Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch yuga (von 1. yuj) gaṇa uñchādi zu P. 6, 1, 160. 1) n. m. “Joch” AK. 3, 4, 3, 25 (m.). H. 756. an. 2, 43. MED. g. 17 (m.). yugādīnāṁ ca voḍhāro yugyaprāsaṅgyaśākaṭāḥ AK. 2, 9, 64. H. 1261. ṚV. 2, 39, 4. mā yugaṁ vi śāri 3, 53, 17. 1, 115, 2. 184, 3. 8, 80, 7. 10, 60, 8. 101, 3. yugāni parastātkṛṣamāṇā avastāt TBR. 1, 5, 1, 3. AV. 4, 1, 40. ŚAT. BR. 3, 5, 1, 24. 34. KAUŚ. 20. 37.76. yugena (= yogena = yugapad Comm.) TBR. 3, 7, 10, 1. bhagnayuge M. 8, 291. -bhaṅga KATHĀS. 60, 12. PAÑCAT. ed. orn. 4, 13. andheneva (so die ed. Bomb., vidhātrā NĪLAK.) yugaṁ (dvāparākhyaṁ NĪLAK.) naddhaṁ viparyastam MBH. 2, 1932. 3, 14909. pārthacchinnayugā hayāḥ 4, 1707. 5, 7214. 6, 3879. -madhye, – saṁnahaneṣu, -pālīṣu 7, 3597. 8783. fg. HARIV. 2656. 12538. R. 3, 34, 32. 6, 18, 54. YĀJÑ. 2, 299. VARĀH. BṚH. S. 11, 37. 46, 9. KATHĀS. 97, 6. ŚIŚ. 3, 68. rathayugaḥ BHĀG. P. 5, 21, 15. -vyāyatabāhu RAGH. 3, 34. -dīrghairdorbhiḥ 10, 87. -bāhubhyaḥ KUMĀRAS. 2, 18. — 2) n. “Paar” AK. 2, 5, 38. 3, 4, 3, 25. TRIK. 2, 5, 38. H. 1424. H. an. MED. HALĀY. 4, 15. vastra- ĀŚV. GṚHY. 3, 8, 1. ŚĀÑKH. GṚHY. 3, 1. MBH. 3, 2632. AK. 2, 6, 3, 14. H. 668. VARĀH. BṚH. S. 48, 72. KATHĀS. 24, 124. KULL. zu M. 7, 126. Schol. zu P. 8, 4, 13. stana- ŚĀK. 18. Spr. 1233. khañjana- 2518. AK. 1, 1, 3, 20. 2, 1, 18. VARĀH. BṚH. S. 47, 11. 51, 43. 52, 5. 54, 61. 68, 44. KATHĀS. 26, 285. ŚIŚ. 9, 72. RĀJA-TAR. 1, 209. DHŪRTAS. 83, 9. Am Ende eines adj. comp. f. ā KATHĀS. 66, 157. PRAB. 67, 2. In der Stelle caturhastaṁ dhanurdaṇḍo nāḍikāyugameva ca MĀRK. P. 49, 39 könnte man auch nāḍikā yu- trennen und beide Worte als Synonyme von caturhasta fassen; vgl. 7). — 3) n. “Doppel-“Śloka, “zwei” Śloka, “durch welche ein und derselbe Satz durchgeht”, RĀJA-TAR. S. 3. 4. 6. 14. — 4) n. “Geschlecht” (von Menschen, daher gewöhnlich mit mānuṣa, manuṣya u. a. verbunden, greek sowohl “Generation”, als “der durch Abstammung zusammengehörige Stamm”: tvaṁ viśve (ad sensum) mānuṣā yugendraṁ havante taviṣaṁ yatasrucaḥ ṚV. 8, 46, 12. praminatī manuṣyā yugāni 1, 92, 11. 103, 4. purū carannajaro mānuṣā yugā 144, 4. 2, 2, 2. viśve ye mānuṣā yugā pānti martyaṁ riṣaḥ 5, 52, 4. 6, 16, 23. 8, 51, 9. 9, 12, 7. 10, 140, 6. paryanyā nāhuṣā yugā mahnā rajāṁsi dīyathaḥ 5, 73, 3. 7, 9, 4. 10, 27, 19. yuge yuge 1, 139, 8. 3, 26, 3. 6, 8, 5. 15, 8. 36, 5. 10, 94, 12. M. 10, 42. BHAG. 4, 8. para ṚV. 1, 166, 13. uttara 3, 33, 8. 10, 72, 1. upara 7, 87, 4. devānāṁ pūrvye yuge 10, 72, 1. saptabhiḥ putrairaditirupa praitpūrvyaṁ yugam “das erste Geschlecht” 9. dīrghatamā māmateyo jujurvāndaśame yuge. apāmarthaṁ yatīnāṁ brahmā bhavati sārathiḥ “in der zehnten Generation” entweder von einer wunderbaren Langlebigkeit oder von einer, sonst unbekannten Genealogie zu verstehen, 1, 158, 6. triyuga n. “eine Periode von drei Generationen”: yā oṣadhīḥ pūrvāḥ jātā devebhyastriyugaṁ purā ṚV. 10, 97, 1. NIR. 9, 28. ā saptamādyugāt M. 10, 64. YĀJÑ. 1, 96. caturviṁśe yuge HARIV. 2323. sahasrayugaparyaye MBH. 2, 72. pravartayanyugamanyadyugānte 5, 1873. subahūni yugāni 14, 2776. yugaśataparivartān ŚĀK. 193. yugaparyāgate kāle Spr. 3619. pūrvayuge HARIV. 1013. prājāpatye (so die ed. Bomb.) MBH. 12, 4176. brahma-, kṣatrasya “Zeitalter der” Br., “der” Ksh. HARIV. 11808. vaikuṇṭhatvaṁ ca deveṣu kṛṣṇatvaṁ mānuṣe yuge (mānuṣeṣu ca die neuere Ausg.) so v. a. “unter den Menschen” 2379. puruṣa- m. “Generation” MAHOPAN. in Ind. St. 2, 8, N. 2. — 5) n. “eine Periode von fünf Jahren” (pañcake yuge PAÑCAV. BR. 17, 13, 17), insbes. “ein Lustrum im 60jährigen Jupitercyclus”: saṁvatsarāḥ pañca yugam MBH. 2, 455. SUŚR. 1, 19, 3. 19. WEBER, JYOT. 23. 26. 88. 93. Nax. 2, 354. VP. 224. ṛtavo vatsarāstathā. kṣaṇā lavā muhūrtāśca nimeṣā yugaparyayāḥ.. MBH. 13, 627. VARĀH. BṚH. S. 2, S. 4. 8, 21. 26, 31. 33. 35. 37. fgg. — 6) n. “Weltperiode, Weltalter, Cyklus”, deren vier (nämlich Kṛta oder Satja, Tretā, Dvāpara und Kali) ein Weltleben bilden; s. ROTH, Ueber den Mythus von den Menschengeschlechtern, S. 24. fgg. AK. 3, 4, 3, 25. 14, 71. H. an. MED. śataṁ te ‘yutaṁ hāyanāndve yuge trīṇi catvāri kṛṇmaḥ AV. 8, 2, 21. M. 1, 68. 85. 9, 301. YĀJÑ. 3, 173. MBH. 6, 387. fgg. HARIV. 515. fg. 12322. SŪRYAS. 1, 8. 9. 17. 18. 20. 22. fg. 29. 33. fg. 37. 46. 56. 3, 9. 13, 18. VP. 23. BHĀG. P. 1, 6, 31. 3, 11, 20. 22. 22, 36. caturyuga n. “die vier Weltalter” gaṇa pātrādi zu P.2,4,17, Vārtt. 4. VOP.6,53. AK.3,6,1,3. M.1,71. MBH. 12,11227. HARIV. 516. SŪRYAS.1,15. fg. Verz. d. Oxf. H. 21,b, N. 2. 44,b,25. BHĀG. P.3,11,18. kṛtaṁ yugam M. 1, 69. 81. 9, 302. MBH. 3, 11234. fgg. 12831. HARIV. 511. 11304. SŪRYAS. 1, 23. VARĀH. BṚH. S. 4, 26. prathama BHĀG. P. 6, 10, 16. ādi- RĀJA-TAR. 1, 341. tretāyuge yuge R. 7, 76, 36. dvāparaṁ yugam M. 9, 302. dvāpare yugaparyaye HARIV. 11316. kalau yuge 11321. M. 1, 86. kaṣṭaṁ yugam VET. in LA. (III) 30, 2. -sahasra NIR. 14, 4 = BHAG. 8, 17. devānām M. 1, 71. daivika 72. 79. daiva AK. 1, 1, 3, 21. H. 160. divya ebend. MBH. 12, 7575. AK. 1, 1, 3, 22. — 7) n. als Längenmaass = “vier” Hasta H. an. (wo -catuṣke st. caturthe zu lesen ist) und MED.; vgl. oben u. 2) am Ende. — 8) n. Bez. “der Zahl vier” ŚRUT. 35. 42. SŪRYAS. 8, 3. “der Zahl zwölf” Ind. St. 8, 166. — 9) n. Bez. “eines best. Standes –, einer best. Configuration des Mondes” VARĀH. BṚH. S. 4, 12. fg. — 10) n. Bez. “einer best.” Nābhasa-“Constellation” (von der Klasse Sāṁkhayayoga), “wenn nämlich alle Planeten in zwei Häusern stehen”, VARĀH. BṚH. 12, 10. 19. — 11) “eine best. Arzeneipflanze”, = vṛddhi H. an. MED. — Vgl. anuyugam, īṣāyuga (unter īṣā), uru-, kali-, go-, caturyuga (caturyugāṁ MBH. 1, 7343 fehlerhaft für caturyujāṁ, wie die ed. Bomb. liest), tri- (adj. auch BHĀG. P. 3, 16, 22. 8, 17, 25), tretā- (unter tretā), deva- (auch NIR. 12, 41), dharma-, pañca-, manu-, mahā-, satya-. yuga 4) füge “Lebensperiode” hinzu und stelle ṚV. 1, 115, 2 von 1) hierher. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 yuga See under Manvantara. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 yuga yuga, i. e. yuj + a, I. m. (in epic poetry also n., Chr. 34, 14), A yoke. II. n. 1. A pair, a couple, Śiś. 9, 72; Nal. 14, 25. 2. Age (ved.), Chr. 295, 11 = Rigv. i. 92, 11. 3. A lustre of five years. 4. An age, a period, Man. 1, 71, sqq.; one of the four Indian periods, called satya (or kṛta), treta, Dvāpara, and kali, Man. 1, 69. — Comp. ambara-, n. upper and lower garments. kṛta-, n. = satya-yuga, Man. 1, 85. go-, a pair of oxen or beasts in general, Pañc. iii. d. 198; 182, 12. catur-, I. n. the aggregate of the four yugas, Man. 1, 71. II. adj. containing the four yugas, Ragh. 10, 23. tri-, adj. appearing in three yugas, epithet of Kṛṣṇa, Bhāg. P. 3, 24, 26. deva- and dharma-, n. the first age. MBh. 2, 421; Hariv. 761. pañca(n)-, n. the cycle of five years, MBh. 2, 455. mahā-, n. the aggregate of the four ages. — Cf. Lat. jugum; Goth. juk; A.S. ioc, iuc, geóc; Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 yuga n. (m.) yoke, team; couple, pair, race or generation of men, age of the world (4) a cert. measure of length. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 yuga yug-a, n. yoke (exceptionally m.); pair, couple; double stanza (forming one sentence); race (of men): generation; period of life; period of five (sts. six) years; cosmic age (of which there are four): Kṛta or Satya, Tretā, Dvāpara, and Kali). Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 yuga i varjane . iti kavikalpadrumaḥ .. (bhvā°para°-saka°-seṭ .) antaḥsthādiḥ . i, yuṅgyate . iti durgādāsaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 yuga varjane bhvā° para° saka° seṭ idit . yuṅgati ayuṅgīt . yuga na° yugi–ac pṛṣo° nalopaḥ . 1 yugme dvitvasaṁkhyānvite satyatretādvāparakalirūpe 2 kālaviśeṣe 3 vṛddhināmauṣadhe 4 hastacatuṣkaparimāṇe 5 rathahalāderaṅgabhede pu° (joyāla) medi° . |
वारिधि – vāridhi | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899vāridhi “vāri-dhi” m. “water-holder”, the sea, ocean (sometimes four,
sometimes seven oceans are enumerated) &c. m. N. of the number four, the fourth Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch vāridhi m. VOP. 26, 182. “das Meer” ŚABDAR. im ŚKDR. KIR. 1, 23. Spr. 177 (II). 2619. KATHĀS. 12, 148. 18, 301. 385. 22, 218. 43, 195. RĀJA- TAR. 1, 253. 3, 71. pūrva- 479. -sutā GĪT. 12, 27. sieben “Meere” BHĀG. P. 5, 1, 40. Bez. “der Zahl vier” (auch “der vierte”) Ind. St. 8, 345. — Vgl. kṣīra-. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 vāridhi vāridhi, i. e. vāri-dhā (cf. nidhi), m. The ocean, Kir. 1, 23. — Comp. kṣīra-, m. the sea of milk, Kathās. 22, 188. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 vāridhi m. sea (receptacle of water). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 vāridhi pu° vārīṇi dhīyante’smin dhā–ādhāre ki . 1 samurdra śabdara° vārinidhyādayo’pyatra jalāṁdhāre 2 ghaṭādau ca |
वेद – veda | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899veda m. (fr. 1. “vid” q.v.) knowledge, true or sacred knowledge or lore,
knowledge of ritual m. N. of certain celebrated works which constitute the basis of the first period of the Hindū religion (these works were primarily three, viz. 1. the ṛig-veda, 2. the Yajur-veda [of which there are, however, two divisions see “taittirīya-saṁhitā, vājasaneyi-saṁhitā”], 3. the Sāma-veda; these three works are sometimes called collectively “trayī”, “the triple Vidyā” or “threefold knowledge”, but the ṛig-veda is really the only original work of the three, and much the most ancient [the oldest of its hymns being assigned by some who rely on certain astronomical calculations to a period between 4000 and 2500 B.C., before the settlement of the āryans in India; and by others who adopt a different reckoning to a period between 1400 and 1000 B.C., when the āryans had settled down in the Panjāb]; subsequently a fourth Veda was added, called the Atharva-veda, which was probably not completely accepted till after Manu, as his law-book often speaks of the three Vedas-calling them “trayam brahma sanātanam”, “the triple eternal Veda”, but only once [xi, 33] mentions the revelation made to Atharvan and Aṅgiras, without, however, calling it by the later name of Atharva-veda; each of the four Vedas has two distinct parts, viz. 1. Mantra, i.e. words of prayer and adoration often addressed either to fire or to some form of the sun or to some form of the air, sky, wind &c., and praying for health, wealth, long life, cattle, offspring, victory, and even forgiveness of sins, and 2. Brāhmaṇa, consisting of Vidhi and Artha-vāda, i.e. directions for the detail of the ceremonies at which the Mantras were to be used and explanations of the legends &c. connected with the Mantras [see “brāhmaṇa, vidhi”], both these portions being termed “śruti”, revelation orally communicated by the Deity, and heard but not composed or written down by men [cf. I. 24 &c.], although it is certain that both Mantras and Brāhmaṇas were compositions spread over a considerable period, much of the latter being comparatively modern; as the Vedas are properly three, so the Mantras are properly of three forms, 1. ṛic, which are verses of praise in metre, and intended for loud recitation; 2. Yajus, which are in prose, and intended for recitation in a lower tone at sacrifices; 3. Sāman, which are in metre, and intended for chanting at the Soma or Moon-plant ceremonies, the Mantras of the fourth or Atharva-veda having no special name; but it must be borne in mind that the Yajur and Sāma-veda hymns, especially the latter, besides their own Mantras, borrow largely from the ṛig-veda; the Yajur-veda and Sāma-veda being in fact not so much collections of prayers and hymns as special prayer- and hymn-books intended as manuals for the Adhvaryu and Udgātṛi priests respectively [see “yajur-veda, sāma-veda”]; the Atharva-veda, on the other hand, is, like the ṛig-veda, a real collection of original hymns mixed up with incantations, borrowing little from the ṛig and having no direct relation to sacrifices, but supposed by mere recitation to produce long life, to cure diseases, to effect the ruin of enemies &c.; each of the four Vedas seems to have passed through numerous śākhās or schools, giving rise to various recensions of the text, though the ṛig-veda is only preserved in the śākala recension, while a second recension, that of the Bhāṣkalas, is only known by name; a tradition makes Vyāsa the compiler and arranger of the Vedas in their present form: they each have an Index or Anukramaṇī [q.v.], the principal work of this kind being the general Index or Sarvānukramaṇī [q.v.]; out of the Brāhmaṇa portion of the Veda grew two other departments of Vedic literature, sometimes included under the general name Veda, viz. the strings of aphoristic rules, called Sūtras [q.v.], and the mystical treatises on the nature of God and the relation of soul and matter, called Upanishad [q.v.], which were appended to the āraṇyakas [q.v.], and became the real Veda of thinking Hindūs, leading to the Darśanas or systems of philosophy; in the later literature the name of “fifth Veda” is accorded to the Itihāsas or legendary epic poems and to the Purāṇas, and certain secondary Vedas or Upa-vedas [q.v.] are enumerated; the Vedāṅgas or works serving as limbs [for preserving the integrity] of the Veda are explained under “vedāṅga” below: the only other works included under the head of Veda being the Pariśiṣṭas, which supply rules for the ritual omitted in the Sūtras; in the Bṛihad-āraṇyaka Upanishad the Vedas are represented as the breathings of Brahmā, while in some of the Purāṇas the four Vedas are said to have issued out of the four mouths of the four-faced Brahmā and in the Viṣṇu-Purāṇa the Veda and Viṣṇu are identified) 7 &c. 5; 24 &c. m. N. of the number “four” m. feeling, perception veda m. = “vṛtta” (v.l. “vitta”) (cf. 2. “veda”). veda m. (fr. 3. “vid”) finding, obtaining, acquisition (see “su-v-“) m. property, goods veda m. (perhaps connected with 1. “ve”, to weave or bind together) a tuft or bunch of strong grass (Kuśa or Muṇja) made into a broom (and used for sweeping, making up the sacrificial fire &c., in rites) veda m. N. of a pupil of āyoda Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch veda (von 1. vid) m. gaṇa vṛṣādi zu P. 6, 1, 203. 1) “Verständniss, theologische Kenntniss”: yaḥ samidhā ya āhutī yo vedena dadāśa marto agnaye. yo namasā svadhvaraḥ ṚV. 8, 19, 5. vedena rūpe vyapibatsutāsutau prajāpatiḥ VS. 19, 78. AIT. BR. 7, 18. — 2) “das heilige Wissen, überliefert in der dreifachen Form” (vgl. trayī vidyā) “der” Ṛc, Sāman “und” Yajus (dazu die Añgiras u. a.); später “die bekannten Sammlungen der” Ṛc, u. s. w.: “die heilige Schrift”; sg. AK. 3, 4, 14, 76. 18, 117. 22, 142. H. 249. MED. d. 15. HALĀY. 1, 9. 5, 82. AV. 7, 54, 2. 10, 8, 17. 15, 3, 7. traya ŚAT. BR. 5, 5, 5, 10. 13, 4, 3, 3. ĀŚV. GṚHY. 1, 15, 3. NIR. 1, 2. 18. 20. vedo ‘khilo dharmamūlam M. 2, 6. sarvajñānamaya 7. śrutistu vedo vijñeyaḥ 10. 165.fg. vedasya saṁhitā 11, 77. vedaṁ viplāvya 198. trivṛt 263. fgg. pl. AV. 4, 35, 6. 19, 2, 12 (vedāḥ zu lesen). TS. 7, 5, 11, 2. vedā vā ete (“diese drei Berge sind” V.) anantā vai vedāḥ TBR. 3, 10, 11, 4. AIT. BR. 5, 32. 6, 15. ŚAT. BR. 11, 3, 3, 7. 12, 3, 4, 11. 14, 7, 3, 6. 9, 2, 4. ĀŚV. GṚHY. 3, 4, 1. 11, 1. ŚR. 10, 7. M. 2, 97. 5, 4. R. 1, 1, 94. 4, 4. vedaiḥ paśyanti vai dvijāḥ Spr. (II) 2084. satyapratiṣṭhānāḥ 2693. vedeṣu śastreṣu ca (I) 2270. vedāḥ pramāṇaṁ smṛtayaḥ pramāṇam 5034. (dhātuḥ) mukhato niḥsṛtānvedānhayagrīvo ‘ntike ‘harat BHĀG. P. 8, 24, 8. vadānāṁ sāmavedo ‘smi (sagt Kṛṣṇa) BHAG. 10, 22. praṇavaḥ sarvavedeṣu (ist Kṛṣṇa) 7, 8. adhītya sarvavedān MBH. 13, 363. trayo vedāḥ AK. 1, 1, 5, 4. HALĀY. 1, 8. ŚAT. BR. 10, 4, 2, 25. M. 2, 77. 230. MĀRK. P. 23, 36. trivedasaṁyoga KĀTY. ŚR. 25, 14, 37. -traya M. 2, 76. -trayī Spr. (II) 2955. vedānadhītya vedau vā vedaṁ vāpi 3, 2. ekavedasyājñānādvedāste bahavaḥ kṛtāḥ (im Dvāpara) MBH. 3,11253. 5, 1663 (ekasya vedasyā- mit der ed. Bomb. zu lesen). catvāraḥ H. 253. caturdhā veda eva ca (im Dvāpara) MBH. 3, 11251. HARIV. 11516. 11668. fgg. 12436. KATHĀS. 38, 103. 118. vyadadhādyajñasaṁtatyai vedamekaṁ caturvidham BHĀG. P. 1, 4, 19. atharvāṅgirasaṁ vedam 6, 6, 19. ātharvaṇaṁ caturthamitihāsapurāṇaṁ pañcamaṁ vedānāṁ vedam (= vyākaraṇa Comm.) CHĀND. UP. 7, 1, 2. 4. caturo vedānsarvānākhyānapañcamān MBH. 3, 2247. 5, 1661. ṛgyajuḥsāmātharvākhyā vedāścatvāra uddhṛtāḥ. itihāsapurāṇaṁ ca pañcamo veda ucyate.. BHĀG. P. 1, 4, 20. purāṇaṁ pañcamo vedaḥ Verz. d. Oxf. H. 65,a,13. a- ŚAT. BR. 14, 7, 1, 22. yathāvedam KĀTY. ŚR. 7, 1, 8. eka- adj. “einen” Veda “habend –, kennend” MBH. 3, 11244. 11252. 5, 1662. dvi-, tri-, caturveda 3, 11251. fg. 5, 1661. fg. KATHĀS. 38, 102. 118. Veda unter den Beinn. Viṣṇu’s ŚKDR. nach dem VIṢṆUSAHASRANĀMASTOTRA. — 3) Bez. “der Zahl vier” WEBER, Nax. 2, 382, N. 1. JYOT. 101. ŚRUT. 13. 15. 39. VARĀH. BṚH. S. 77, 24. BṚH. 12, 1. Ind. St. 8, 167. SĀH. D. 264. — 4) “das Empfinden” VOP. 21, 10. — 5) = vṛtta MED. vitta (vgl. 2. veda) v.l. nach ŚKDR. — Vgl. atharva-, āyurveda, ṛgveda, kṣatra-, gandharva-, caturveda, tri-, durveda, dhanurveda, prativedam, brahmaveda, yajurveda, rātri-, sāma-. veda (von 3. vid) m. “Habe, Besitz”: vedaṁ savitrā prasūtaṁ maghonām ĀŚV. GṚHY. 1, 15, 1; vgl. u. 1. veda 5). veda m. gaṇa uñchādi zu P. 6, 1, 160 (karaṇe). “ein Büschel starken Grases” (Kuśa, Muñja) “besenförmig gebunden, zum Fegen, Anfachen des Feuers” u. s. w. “gebraucht”; = yajñāṅga NĀNĀRTHARATNAM. im ŚKDR. – AV. 7, 28, 1. VS. 2, 21. TS. 1, 7, 4, 6. 2, 6, 3, 4. TBR. 3, 3, 7, 2. ŚAT. BR. 1, 3, 1, 11. 9, 2, 1. 16. 22. fgg. KĀṬH. 31, 7. 32, 6. M. 4, 36. ĀŚV. ŚR. 1, 11, 1. -śiras 2. -tṛṇāni 4. 5. 9. -staraṇa 3, 6, 23. KĀTY. ŚR. 1, 3, 23. 10, 6. 2, 5, 25. muñja- 26, 2, 10. 5, 15. veda 1) m. N. pr. eines Ṛṣi HARIV. 9573 (vedagāthoṁ ‘śumān die neuere Ausg. st. vedaścāthāṁśumān der älteren). ein Schüler Āyoda’s MBH. 1, 684. — 2) f. ā N. pr. eines Flusses VP. 182, N. 13. veda vgl. su-. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 veda The sun of the hermit Ayodhadhaumya. (For further details see under Ayodhadhaumya). veda (s) (S) Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 veda veda, i. e. vid + a, m. 1. Knowledge. 2. The generic name for the sacred writings of the Hindus, especially for the four collections called ṛgveda, i. e. ṛc-, Yajurveda, i. e. yajus-, Sāmaveda, i. e. sāman-, and atharvaveda, i. e. atharvan-, Man. 1, 21; Pañc. iii. d. 64; 205 (pl.); MBh. in Chr. 94, 2 (three Vedas, i. e. the three first). — Comp. a-, m. oblivion, Man. 5, 60. āyurveda, i. e. āyus-, m. 1. the science of medicine, Suśr. 1, 1, 12. 2. the writings of authority on medicine, Hariv. 1539. kṣatra-, m. the Veda of the second caste (science of government, politics), Rām. 1, 65, 22. gandharva-, m. the science of music. catur-, I. m. pl. 1. the four Vedas Hariv. 14074. 2. a kind of Manes, MBh. 2, 463. II. adj. 1. containing the four Vedas, ib. 3, 13560. 2. conversant with the four Vedas, Hariv. 7993. tri-, adj. conversant with the three (first) Vedas (i. e. the Ṛc, Yajus, and Sāman), Man. 2, 118. dus-, adj. 1. Difficult to be known, Rām. 4, 46, 2. 2. unlearned, MBh. 3, 13437. dhanurveda, i. e. dhanus-, m. the knowledge of the bow, of archery, the title of a sacred work, Rām. 5, 32, 9; Johns. Sel. 57, 161 (with sākṣāt, the embodied Dhanurveda). pari-, m. complete knowledge, MBh. 3, 13462. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 veda [1] m. knowledge, esp. sacred knowledge, the (triple) Veda. veda [2] m. finding, obtaining. veda [3] m. a tuft of strong grass used to sweep, to kindle fire, etc. veda [4] m. N. of sev. men. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 veda 2. ved-a, m. [2. vid] finding, obtainment (in su-veda); property (S., rare). veda 3. veda, m. tuft of strong grass (Kaśa or Muñja) used as a broom etc. in rites. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 veda pu° vida–ac ghañ vā . 1 viṣṇau viṣṇusaṁ° . 2 jñāne 3 śāstrajñāne tatsādhane dharmabrahmapratipādake mantrabrahmā° ṇatmike grantahbhede 4 śāstrokte caritre ca medi° . 5 yajñāṅge nānārthamā° 6 kuśamuṣṭikṛte padārthabhede vedaṁ kṛtvā vediṁ kuryāt śrutiḥ yedayati vida–ac ṇic–ac vida–ac vā . 7 jñāpake 8 jñāri ca tri° vedo’si yena tvaṁ deva! veda devebhyo vedo’bhavastena mahyaṁ yedo bhūyāḥ yaju° 2 . 21 patnī vedaṁ pramuñcati vedo’sīti he kuśamuṣṭinirmitapadārtha! tvaṁ vedo’si ṛgādyātmako’si yadvā vettīti vedaḥ jñātāsi . devebhyo devānāṁ vedo’bhavaḥ jñāpako’bhūḥ karka° . tallakṣaṇañca apauruṣaṁ vākyaṁ veda iti mīmāṁsakāḥ . pauruṣeyatve pūrvapakṣaṁ dūṣayitvā’pauruṣeyatvaṁ mādhavenopanyasya samarthitaṁ yathā samayabalena samyakparokṣānubhasādhanaṁ veda iti vedalakṣaṇasya manvādismṛtyādāvativyāptimāśaṅkya apauruṣeṣatve satīti viśeṣaṇādadoṣa iti cet vedasyāpi parameśvaranirmitatvena pauruṣeyatvāt śarīradhārijīvanirmitatvābhāvādapauruneyatvamiti cet sahasraśīrṣā puruṣaḥ ityādiśrutibhirīśvarasyāpi śarīritvāt . karmaphalarūpaśarīradhārijīvanirmitatvābhāvamātreṇāpauruṣetvaṁ vivakṣitamiti cet na jīvaviśeṣairagnibāyvādityairvedānāmutpāditatvāt . ṛgdheda evāgnerujāyata, yajurvedo vāyoḥ, sāmaveda ādityāditi śruteḥ (īśvarasyāgnyādiprerakatvena nirmātṛtvaṁ draṣṭavyam) . tataḥ mantrabrāhmaṇātmakatvaṁ vedalakṣaṇamuktvā mantrabrāhmaṇayorvedanāmadheyam ityāpastambavacanaṁ pramāṇatayopanyastaṁ tataśca mantralakṣaṇamuktvā taditarat brāhmaṇamityuktam . tatraivottaratra nanvevamapi vedasya pauruṣeyatvena vipralambhakavākyavadaprāmāṇyaṁ syāt pauruṣeyatvaṁ ca 1 pāde pūrvapakṣatvena jaiminirasūtrayat yathā vedāṁścaike sannikarṣaṁ puruṣākhyeti sū° eke vādino vedān prati sannikarṣaṁ manthante . yathā raghuvaṁśādayaḥ kālidāsapraṇītā idānīntanāstathā vedo’pi na tu vedā anādayaḥ ataeva vedakartṛtvena puruṣā ākhyāyante vaiyāsikaṁ bhārataṁ bālmīkīyaṁ rāmāyaṇamityatra yathā bhāratādikartṛtvena vyāsādaya ākhyāyante tathā kāṭhakaṁ kauthumaṁ taittirīyamityevaṁ tattadvedaśāsyākartṛtvena kamadīnāmākhyātatvāt vedāḥ pauruṣeyāḥ . nanu nityānāmeva satāṁ vedānāmupādhyāyasampradāyapravartakatvena kaṭhakādisamākhyā syādityāśaṅkya yuktyantaraṁ sūtrayati anityadarśanācceti sū° anityājananamaraṇavanto vavaṁrādayo vedārthāḥ śrūyante vavaraḥ prāvahaṇirakāmayata kusujavindu auddhālakirakāmayateti tathā sati vayarādibhyaḥ pūrvamabhāvādanityāvedāḥ . vimataṁ vedavākyaṁ pauruṣeyaṁ vākyatvāt kālidāsādivākyavat ityanumānasūcakaścakāraḥ iti pūrvapakṣe siddhāntayati . uktaṁ tu śabdapūrvatvam sū° tuśabdo vedānāmanityatvaṁ vārayati . śabdasya vedarūpasya kaṭhādipuruṣebhyaḥ pūrvatvamanāditvam prācīnaiśca sūtrairuktam . autpattikastu śabdasyārthena sambandhaḥ ityatra autpattikaśabdena sarveṣāṁ śabdānāṁ vedānāṁ tadarthānāṁ tadubhayasambandhāna ca nityatvaṁ pratijñāya uttarābhyāṁ śabdādhikaraṇavākyādhikaraṇābhyāmupapāditama . kā tarhi kāṭhakādyākhyāyā gatirityāśaṅkya saṁpradāyapravartanāt seyamupapadyate ityuttarasūtrayati ākhyāḥ pravacanāditi sū° astviyamākhyayikāyāgatiḥ (iyaṁ pravacanarūpā saṁpradāyapravartanetyarthaḥ) pavarādyanityadarśanaṁ yaduktaṁ tasya kimityuttaramityāśaṅkāyāmāha paraṁ tu śrutisāmānyamātram sū° yatparaṁ vavarādikaṁ tat tacchabdasāmānyameva . na tu manuṣyo vavaranāmako’tra vivakṣitaḥ vavaradhvaniyuktapravahaṇastrabhāvasya vāyoratra vaktuṁśakyatvāt . pūrvapakṣoktasya vākyatva hetoḥ parāhateḥ . tasmānnāsti vedasya pauruṣeyatvam . atra saṁgrāhakaślokau pauruṣeyaṁ na vā tedavākyaṁ syāt pauruṣeyatā . kāṭhakādisamākhyānāt vākyatvāccānyavākyavat . samākhyānaṁ pravacanāt vākyatvaṁ tu parāhatam . tatkartmanupalambhena syāttato’pauruṣeyatā . nanu bhagavatā vādarāyaṇena vedasya brahmakāryatvaṁ sūtritaṁ śāstrayonitvāditi . ṛgvedādiśāstrakāraṇatvāt brahma sarvajñamiti sūtrārthaḥ (tadetasya mahābhūtasya niḥśvasitaṁ yadṛgvedoyajurveda ityādi śrutiḥ anādinidhanā nityā vāgutsṛṣṭā svayambhuvā smṛtiścātra mūlam) vāḍhaṁ naitāvatā pauruṣeyatvaṁ bhavati manuṣyanirmitatvābhāvāt . īdṛśamapauruṣeyatvamabhipretya vyavahāradaśāyāmākāśādivasrityatvaṁ vādarāyaṇenaiva devatādhikaraṇe sūtritam ataeva ca nityatvamiti . vedā° pa° pauruṣeyatvāpauruṣeyatve anyathā nirukte yathā nanu kṣaṇikatvābhāve’pi viyadādivadādimattvena parameśvarakartṛkatayā pauruṣeyatvādapauruṣeyatvaṁ vedānāmiti tava siddhāntobhajyeteti cenna na tāvatpuruṣeṇokāryamāṇatvaṁ pauruṣeyatvaṁ gurumate’pi pauruṣetatvāpatteḥ (pāṭhyamāna vedānāmiti śeṣaḥ) nāpi puruṣādhīnotpattimattvaṁ pauruṣeyatvaṁ naiyāyikāmimatapauruṣeyatvānumāne’smādādīnāṁ siddhasādhanāpatteḥ kintu sajātīyoccāraṇānapekṣoccāraṇaviṣayatvaṁ tathā ca sargādyakāle parameśvaraḥ pūrvasargasiddha vedasamānupūrvīkaṁ vedaṁ viracitavān na tu tadvijātīyaṁ vedamiti na sajātīyoccāraṇānapekṣoccāraṇaṣiṣayatvaṁ pauruṣeyatvaṁ vedasya, bhāratādīnāntu sajātīyoccāraṇamanapekṣyaivoccāraṇamititeṣāṁ pauruṣeyatvam . śabdacintāmaṇikṛtā tu vedalakṣaṇamanyathā nirucya pauruṣeṣatvamīdṛśameva samarthitaṁ yathā atha yedaḥ pauruṣeyo vākyatvāt bhāratādivat iti cet koveda anugatadharmābhāvena tasya śākhāsu nānārthatvāt tathā hi na mukhyavedaprayogaviṣayo yedaḥ mukhyārthākathanāt nāpi śākhāsamudāyaḥ tasya vedanirūpyatvāt samudāyasyāpratipādakatvena vākyatvāsiddheḥ . nāpi svargakāmo yajetetyādivākyaṁ smṛtibhāratāderapi tathātvāt ityādivedalakṣaṇe pūrvapakṣamuktvā pauruṣeyatvasādhye tamāha pauruṣeyatvaṁ na tadarthadhījanyatvaṁ taduccāraṇadhīprabhavatvaṁ vā adhyāpakādhyetṛdhījanyatvena siddhasādhanāt svatantrapuruṣapraṇītajātīyatvaṁ yadi sādhyaṁ tadādyabhārate smṛtau ca vākyatvamanaikāntikam ityādinā . atrottaramuktaṁ yathā śabdatadupajīvipramāṇātiriktapramāṇajanyapramityaviṣayārthakatve sati śabdajanyavākyārthajñānājanyapramāṇaśabdatvaṁ vedatvam . īśvarapramāyā ajanyatvāt vedārghasyānumānaviṣayatve’pyanumānādervedopajīvakatayā smṛtīnāṁ bhāratādibhāgasya ca vedasamānārthakatve’pi śabdajanyadhījanyatvāt vedādarthaṁ pratītyaiva tatpraṇayanāt (agnirhimasya bheṣajamityādivedavākyasaṁgrahāya satyantaṁ lakṣaṇāpraviṣṭaṁ satyantaṁ tu adṛṣṭārthakatābāhulyajñāpanārthamiti vodhyam) . mathurānāthenaitadvivṛtaṁ tatra dṛśyam . sādhyaṁ ca pauruṣeyatvaṁ sajātītoccāraṇānapekṣoccaritajātīyatvamiti nirṇītamadhikaṁ tatra dṛśyam . yedāśca catvāraḥ teṣāṁ śākhāvibhāgaścaraṇavyūhe uktaḥ tatra ṛgvedaśākhāvibhāgaḥ ṛgvedaśabde 1411 pṛ° darśitaḥ . yajurvedasya maḍaśītirbhedā bhavanti . tatra carakārṇā dvādaśa bhedā bhavanti . carakāḥ 1 āhvarakā 2 kaṭhāḥ 3 prācyakaṭhāḥ 4 kapiṣṭhalakaṭhāḥ 5 aupamanyavāḥ 6 āṣṭakakaṭhāḥ 7 cārāyaṇīyāḥ 8 pārāyaṇīyāḥ 9 vārtāntaveyāḥ 10 śvetāśvatarāḥ 11 (śvetāśvetatarā iti vā pāṭhaḥ) . maitrāyaṇīyāḥ 12 śceti . tatra maitrāyaṇīyānāṁ sapta medā mavanti . mānavāḥ 1 dandubhāḥ 2 caiveyāḥ 3 vārāhāḥ 4 hāridraveyāḥ 5 śyāmāḥ 6 śyāmāraṇīyā 7 śceti . teṣāmadhyayanam aṣṭau yajuḥsahasrāṇyadhītya śākhāpāro bhavati . tānyeva dviguṇānyadhītya padapāro bhavati . tānyeva triguṇānyadhotya kramapāro bhavati . ṣaḍaṅgānyadhītya ṣaḍaṅgavidbhavati . śikṣā 1 kalpo 2 vyākaraṇaṁ 3 niruktaṁ 4 chando 5 jyotiṣa 6 mityaṅgāni . tatra prācyodīcyāṁ nairṛtyāṁ nirṛtyaḥ . tatra vājasaneyānāṁ saptadaśa bhedā bhavanti . jābālāḥ 1 audheṣāḥ 2 kāṇvāḥ 3 mādhyandināḥ 4 śātātapīyāḥ 5 tāpāyanīyāḥ 6 kāpālāḥ 7 pauṇḍravatsāḥ 8 āpaṭikāḥ 9 pāmāvaṭikāḥ 10 (paramāvaṭikāpi pāṭhaḥ) . pārāśarīyāḥ 11 vaineyāḥ 13 autheyāḥ 14 gālavāḥ 15 vaijavāpāḥ 16 kātyāyanīyāśca 17 . pratipadamanupadaṁ chando bhāṣā dharmo mīmāṁsā nyāyastarka ityupāṅgāni . upajyotiṣam . sāṅgalakṣaṇam . pratijñānavākyama . parisakhyācaraṇam . śrāddhakalpaḥ . pravarādhyāyaśca . śastram . kratuḥ . saṁkhyānaḥ . āgamaḥ . yajñapārśvhaḥ hotrakam . (pāraṣyānuhotrakamapi pāṭhaḥ) . paśavaḥ . ukthāni . kūrmalakṣaṇamityaṣṭādaśapariśiṣṭāni . dve sahasre śate nyūne mantre vājasaneyake . ityukta parisaṁkhyātametat sakalaṁ śukriyam . grandhāśca parisaṁkhyātā brāhmaṇañca caturguṇam . ādāvārabhya vedāntaṁ brahmavyāhṛtipūrvakam . vedamadhyāya eteṣāṁ homānte tu samārabhet . tatra taittirīyakāṇāṁ dvibhedā bhavanti . okṣyāḥ 1 (khamadhyo’pi pāṭhaḥ) . khāṇḍiyāśceti 2 . tatra khāṇḍikeyānāṁ pañca bhedā bhavanti . āpastambī 1 paudhāyanī 2 satyāṣāḍhī 3 hiraṇyakeśī 4 audheyāśceti 5 (odheyī ca pāṭhaḥ) . tatra kaṭhānāntūpagānaviśaṣāḥ . camuścatvāriṁśatyupagranthāḥ . mantrabrāhmaṇayorvadṛstrivaṇī yasma paṭhyate . yajurvedaḥ sa vijñeyaḥ śeṣāḥ sākhāntarāḥ smṛtā . sāmavedasya kila sahasrabheda āsīt. amadhyāyeṣvadhīyānāste śatakratuvajreṇābhihatāḥ pranaṣṭāḥ. teṣāṁ pravakṣyāmyāsurāyaṇīyā vāsuraṇīyā vārtānsaveyāḥ prāñjalā ṛgvarṇabhedaḥ prācīnayogyā jñānayogyā rāṇāyanīścati tatra rāṇāyanīyānāṁ nava bhedāḥ bhavanti. rāṇāyanīyāḥ śāṭhyānīyāḥ pārāyāṇīyāḥ sātvalāḥ. (satvamudbhavā iti vā pāṭhaḥ). maudgalāḥ (iti tu bhāṣye nāsti). khalvalāḥ. mahākhalvalāḥ lāṅgalāḥ . kauthumāḥ jaiminīyāśceti . teṣāmadhyayanam aṣṭau sāmasahasrāṇi sāmāni ca caturdaśa aṣṭau śatāni daśeti daśasaptasu bālakhilyāḥ sasuparṇaprekṣya . etat sāmagaṇaṁ smṛtam . atharthavedasya nava bhedā bhavanti . paippalāḥ 1 . dāntāḥ 2 . pradāntāḥ 3 . snātāḥ 4 . snautā . 5 . brahmadābalāḥ 6 . śaunakī 7 devadarśatī 8 . caraṇavidyā 9 śceti . (dātā pradātā autā brahmadīpaśī vedaśī iti bhāṣye nāmāntarama) teṣāmadhyayanaṁ pañca kalpāni bhavanti . nakṣatrakalpovidhānakalpo vidhividhānakalpaḥ saṁhitā śāntikalpaśceti . sarveṣāmeva vedānāmupavedā bhavanti . ṛgvedasyāyurvedaḥ . yajurvedasya dhanurveda upavedaḥ . sāmavedasya gāndharvaveda upavedaḥ . atharvavedasya śastraśāstrāṇi bhavanti . yajurvedataroḥ śākhāḥ saptaviṁśanmahāmatiḥ . vaiśāmpāyananāmāsau vyāsaśiṣyaścakāra vai . śiṣyebhyaḥ pradadau tāśca jagṛhuste’pyanukramāt . yājñavalkyastu tasyābhūd brahmarātasuto dvijaḥ . śiṣyaḥ paramadharmajño guruvṛttiparaḥ sadā . ṛṣiryo’dya mahāmeroḥ samāje no gamiṣyati . tasya vai saptarātrantu brahmahatyā bhaviṣyati . pūrvameva munigaṇaiḥ samayo’yaṁ kṛto dvija! . vaiśampāyana ekastu taṁ vyatikraḥntavāṁstataḥ . svasrīyaṁ bālakaṁ so’tha padā spṛṣṭamadhātayat . saśiṣyānāha bhoḥ śiṣyāḥ brahmahatyāpahaṁ vratam . caradhvaṁ matkṛte sarve na vicāryamidaṁ tathā . athāha yājñavalkyastaṁ kimebhirbhagavan! dvijaiḥ . kleśitairalpatejobhiścariṣye’hamidaṁ vratam . tataḥ kruddho guruḥ prāha yājñavalkyaṁ mahāmatim . mucyatāṁ yat tvayā’dhītaṁ matto viprāvamanya ca . nistejaso vadasvaitān yastvaṁ brāhmaṇapuṅgavān . tena śiṣyeṇa nārtho’sti mamājñābhaṅgakāriṇā . yājñavalkyastataḥ prāha bhaktyaitatte mayoditam . mamāpyalaṁ tvayādhītaṁ yanmayā tadidaṁ dvija! . śrīparāśara uvāca ityuktvā rudhirāktāni sarūpāṇi yajūṁṣi saḥ . chardayitvā dadau tasmai yayau ca svecchayā muniḥ . yajūṁṣyatha visṛṣṭāni yājñavalkyena vai dvija . jagṛhustittirā bhūtvā taittirīyāstu te tataḥ . brahmahatyāvrataṁ cīrṇaṁ guruṇā coditaistuyaiḥ . carakādhvaryavaste tu caraṇānmunisattama! . yājñavalkyo’pi maitreya! prāṇāyāmaparāyaṇaḥ tuṣṭāya prayataḥ sūryaṁ yajūṁṣyabhilaṣaṁstataḥ . śrīyājñavalakya uvāca namaḥ savitre dvārāya mukteramitatejase . ṛgyajuḥsāmabhūtāya trayīdhāmavate namaḥ . śrīparāśara uvāca ityevamādibhistena stūyamānaḥ stavai raviḥ . bājirūpadharaḥ prāha vriyatāma bhivāñchitam . yājñavalkyastataḥ prāha praṇipatya divākaram . yajūṁṣi tāni me dehi yāni santi na me gurau śrīparāśara uvāca evamukto dadau tasyai yajūṁṣi bhaga vān raviḥ . ayātayāmasaṁjñāni yāni vetti na tadguruḥ . yajūṁṣi yairadhītāni tāni viprairdvijottama! . vājinaste samākhyātāḥ sūryo’śvaḥ so’bhyapadyata . śākhābhedāstu teṣāṁ vai daśa pañca ca vājinām . kāṇvādyāḥ sumahābhāga! yājñavalkyapravartitāḥ viṣṇu pu° 3 aśe 5 a° . ñjāmavedrasya saṁhitā yathā sāmavedataroḥ śākhā vyāsaśiṣyaḥ sa jaiminiḥ . krameṇa yena maitreya! vibheda śṛṇu tanmama . sumantustasya putro’bhūt sutvānapyasya vai sutaḥ . adhītavantāvekaikāṁ saṁhitāṁ tau mahāmunī . sāhasraṁ saṁhitābhedaṁ sukarmā tatsutastataḥ . cakāra tañca tacchivyau jagṛhāte mahāvratau . hiraṇya . kauśalyaḥ pauṣyañjiśca dvijottamaḥ . udīcyāḥ sāmagāḥ śiṣyāstasya pañcaśatāḥ smṛtāḥ . himaṇyanābhāttāvatyaḥ saṁhitā vai dvijottama! . gṛhītāste’pi cocyante paṇḍitaiḥ prācyasāmagāḥ . lokākṣiḥ kuthamiścaiva kuṣīdirlāṅgalistathā . pauṣyañjiśiṣyāstadbhellaiḥ saṁhitā bahulīkṛtāḥ . hiraṇyanābhaśiṣyaśca caturviṁśatisaṁhitāḥ . provāca kṛtināmāsau śiṣyebhyaḥ sumahāmatiḥ . taiścāpi sāmavedo’sau śāṇābhirbahulīkṛtaḥ . atharvavedasya saṁhitā yathā . atharvaṇāmaghovakṣye saṁhitānāṁ samuccayam . atharvavedā sa muniḥ sumanturamitadyutiḥ . śiṣyamadhyāpayāmāsa kabandhaṁ so’pi taṁ dvidhā . kṛtvā tu vedadarśāya tathā pathyāya dattavān . vedadarśasya śiṣyāstu modo brahmavalistathā . śaulkāyaniḥ pippalādastathānyo munisattamaḥ . pathyasyāpi trayaḥ śiṣyāḥ kṛtāyairdvija saṁhitāḥ . jājaliḥ kumudādiśca tṛtīyaḥ śaunako dvija . śaunakastaddvidhā kṛtvā dadāvekāntu babhrave . dvitīyāṁ saṁhitāṁ prādāt saindhavāyanasaṁjñine . saindhavo muñjakeśaśca bhindan vedaṁ dvidhā punaḥ . nakṣatrakalpo vedānāṁ saṁhitānāṁ tathaiva ca . caturthaḥ syādaṅgirasaḥ śāntikalpaśca pañcamaḥ . śreṣṭhāścātharvaṇāmete saṁhitānāṁ vikalpakāḥ . viṣṇupu° 3 aśe 6 a° . hemādri dā° kha° devīpu° 7 ya° vedavibhāgonyathokto yatha kiṁ vedarūpaṁ māmayaṁ upāṅgasaṁkhyābhedataḥ . aṅgāni caiva vedānāṁ tantro brūhi sanātana! . brahmovāca oṁkāraprabhavā padā gāyatrī vedasambhavā . ṣaḍaṅgāste samākhyātā sahopāṅgāstathaiva ca . chandolakṣaṇasaṁyuktā mātakāgarbhajāḥ smṛtāḥ . ekaeva bhavedvedaścaturvedaḥ puna kataḥ . śākhārthamalpayuktānāṁ grahaṇāyātivistarāt . saṁvibhaktā mayā vatsa! ṛgyajuḥgāmātharvakāḥ . tatra bhedāstu ṛgvede daśa caiva prakīrtitāḥ . āstayāḥ sāṅkhya carcāśca āvakā carcakāstathā . āraṇīyāvakramāṣāḥ ṣaṭkramāḥṣaḍanukramāḥ . daṇḍāśceti samāmena punarekaiva pāraṇā . śākhāśca trividhā bhūṣa! śākalā–yāṣka–mā° ṇḍukāḥ . teṣāmadhyayanaṁ proktaṁ maṇḍalāni ca saptatiḥ . carcānāṁ varasaṅkhyā tu caturviṁśacchatāni ca . ṛcāṁ daśa sahasrāṇi ṛcāṁ pañca śatāni ca . ṛcāmaśītiḥ pādaśca etat pāraṇamucyate . ṛgvede tu bhavetsaṁkhyā yajurvedasya śrūyatām . ṣaḍaśītirvibhedena mayā bhinnāḥ śivājñayā . daśadhā carakāstatra kvarakāhāridravīyāḥ, kaṭhāḥ prācyakaṭhaścaiva kapiṣṭhalakaṭhāstathā . nārāyaṇīyāḥ śvetāśca śvetāśvataramaitrāyaṇāḥ . punaḥ sapta vibhedena maitrāyaṇyaḥ prakīrtitāḥ . mānavā dundubhā vārāhāḥ chāgeyā hāridravīyāḥ, śyāmāḥ śyāmāyanīyāśca teṣāmadhyayanamucyate . aṣṭādaśa sahasrāṇi pāṭhā vedavido’vidan . dviguṇaṁ padapārīyāstriguṇaṁ kramapāragāḥ . ṣaḍaṅgāni yadādhīte sa ṣaḍaṅgaviducyate . śikṣā kalpo vyākaraṇaṁ niruktaṁ chandojyotiṣam . ṣaḍaṅgāni bhavantyetān upāṅgāni śṛṇuṣva bhoḥ . pratipadamanupadaṁ chando bhāṣāsamanvitam . mīmāṁsā– nyāyatarkaśca upāṅgāḥ parikīrtitāḥ . pariśiṣṭāśca saṁkhyātā aṣṭādaśa śṛṇuṣva tān . yūpalakṣaṇaṁ chāgalakṣaṇaṁ pratiṣṭhānuvākasaṅkhyā caraṇavyūha–śrāddha–kalpasūktāni pariṣadamṛgyajuṣamiṣṭakāpūraṇaṁ pravarādhyāyoñchaśāstraṁ kratusaṁkhyā nigamā yajñapārśvahotakam . vrataṁ prasavotthānakūrmalakṣaṇasaṁyutam . kathitāḥ pariśiṣṭāstu dvyūnaviṁśatisaṁkhyayā . kaṭhānāṁ punaryānyāhuśratvāriṁśaccaturyutān . prācyodīcyā niruhyāśca vājamapeyāstu pañca ca . daśabhedavibhinnāśca draṣṭavyā munipuṅgava . jabālābaudheyāḥkāṇvāmādhyandināśva śāpeyāḥ . supāyinaḥ kapālākhyāḥ pauṇḍravaḥ rasāravikāḥ . paramāravikāḥ pārāśarā ṛddhyābaudhāyanīyāḥ . ayodhyā ayodheyāśca teṣāmadhyayanāni ca . dvisahahre śatanyūne vede vājasaneyake . ṛggaṇīyaṁ prasaṁkhyātastato’nyāni yajūṁṣi ca . etatpramāṇaṁ yajuṣāṁ hi kevalam sakhilaṁ sakriyaṁ parisaṁkhyātaṁ brāhmaṇam . caturguṇantu jānīyāttaittirauyā dvidhā punaḥ . ṛceyāḥ khāṇḍikeyāśca khaṇḍikāḥ pañcadhā punaḥ . kāleyā baudhāyanīyā hiraṇyakeśāstathaiva ca . bhāradvājāpastambāśca teṣāṁ bhedāḥ prakīrtitāḥ . adhyayanaṁ sauptikañcaiva pravacanīyaṁ tathāparam . sāmavedastu vistīrṇaḥ sahasrabhedaśaḥ purā . anadhyāyeṣvadhīyānāḥ tadā indreṇa dhīmatā . vajreṇa nihatāḥ śeṣāṁstānvakṣye śṛṇu sattama! . rāṇāyanīyāḥ vauthumāstatra bhedān punaḥ śṛṇu . rāṇāyanīyāḥ saptaiva sugrāhyāstapatāṁvara . kālaveyā mahākālaveyālāṅgalavaidyutāḥ . kauthumānāmapi sapta asurāvānarāyaṇāḥ . prajālāvainabhṛtyāśca pariyogyāḥ parikāyaṇāḥ . adhyayanamapi teṣāntu yathāvat kathitaṁ śṛṇu . aṣṭau sāmasahasrāṇi sāmāni ca caturdaśa . aṣṭau śatāni navatīḥ daśa savālakhilyakāḥ . sasuparṇāśca prakhyāśca etaṁ sāmagaṇaṁ viduḥ . atho atharvavedasya nava bhedā bhavanti hi . pippalādā vartmadāśca bhūtāyanāḥ kātayastathā . jajvalā brahmavedāśca śonakī kanakhī tathā . vedaṛṣiścauravidyā teṣāmadhyayanaṁ śṛṇu . pañcakalpā bhavanti nakṣatrakalpovaitānaḥ saṁhitāvidhiḥ āṅgirasam . śāntikalpaśca atharvaṇo bhavanti ha . ṛgvedasyātreyaṁ gotraṁ vāsudevaṁ vidurbudhāḥ . kāśyapañca yajurvedaṁ rudradevantu taṁ viduḥ . sāmavedo’pi gotreṇa bhāradvājaḥ purandaram . adhidevaṁ vijānīyāt vaitānantu atharvaṇaḥ . |
सरित् – sarit | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899sarit f. a river, stream (“saritāṁ varā”, “best of rivers”), the Ganges
sarit f. “-tāṁ nātha”, “lord of rivers”, the ocean sarit f. “-tām pati” id., an expression for the number “four” &c. &c. f. a metre of 72 syllables f. a thread, string f. N. of Durgā Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 sarit f. [sṛ-iti] (1) A river; anyasaritāṁ śatāni hi samudraṇāḥ prāpayaṁtyabdhiṁ M. 5. 19. (2) A thread, string. — Comp. –nāthaḥ, –patiḥ (also saritāṁpatiḥ), –bhartṛ m. the ocean. –varā (also saritāṁvarā) N. of the Ganges. –sutaḥ an epithet of Bhīṣma. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch sarit (von sar) UṆĀDIS. 1, 99. f. 1) “Bach, Fluss” NAIGH. 1, 13. AK. 1, 2, 3, 29. 3, 4, 18, 103. TRIK. 3, 3, 189. H. 1080. HALĀY. 3, 44. ṚV. 4, 58, 6. yo vāṁ samudrānsaritaḥ piparti 7, 70, 2. VS. 34, 11. AV. 12, 2, 41. TBR. 1, 2, 1, 11. M. 1, 24. MBH. 1, 903. 3, 2408. 2484. R. 1, 2, 39. 2, 27, 17. 95, 19. SUŚR. 1, 22, 13. 264, 8. MEGH. 41. VIKR. 68, 5. KIR. 5, 10. Spr. (II) 1716 (neben sindhu). 4674. 6670. RĀJA-TAR. 4, 539. kṛtrimā AK. 1, 2, 3, 33. divaḥ BHĀG. P. 4, 1, 14. saritāṁ kāśyapīnām Ind. St. 3, 460. patiḥ saritām “der Herr” oder “Gatte der Flüsse, das Meer” VARĀH. BṚH. S. 12, 4 saritāṁ ca patiḥ R. GORR. 2, 11, 5. gewöhnlich saritāṁ patiḥ R. SCHL. 1, 1, 78. 16, 23. 2, 34, 45. 4, 9, 37. 6, 87, 2. KUMĀRAS. 2, 37. Spr. (II) 1170. als “Zahl” ist saritāṁ patiḥ = vārdhi H. 874, Schol. saritāṁ nāthaḥ = patiḥ saritām PRĀYAŚCITTAT. im ŚKDR. saritāṁ varā (vgl. saridvarā) “der beste der Flüsse” R. 1, 35, 11. Bez. der Gañgā PRĀYAŚCITTAT. im ŚKDR. — 2) “ein Metrum von 72 Silben” Ind. St. 8, 107. — 3) = sūtra ŚABDAM. im ŚKDR. — 4) ein N. der Durgā nach ŚKDR. mit folgendem Belege: kriyākāraṇarūpatvātsaraṇācca sarinmatā. saṁgamādgamanādgaṅgā loke devī vibhāvyate.. iti devīpurāṇe 45 adhyāyaḥ.. — Vgl. ku-, dyu-, vyoma-. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 sarit sarit, i. e. sṛ + it (for sarant, ptcple. pres.), f. 1. A river, Man. 1, 24; Vikr. 68, 5 (paramārtha-, Indeed a river). 2. Thread. — Comp. ku-, f. a rivulet, Pañc. ii. d. 92. dyu-, f. the celestial Gaṅgā, Bhartṛ. 3, 85. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 sarit f. stream, river. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 sarit sar-it, f. [flow-er: sṛ] stream, river: -āṁ pati, m. lord or husband of rivers, ocean: -pati, m. id.; -suta, m. son of the river (Ganges), of Bhīṣma. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 sarit strī, (saratīti . sṛ gatau + hṛsṛruhiyuṣibhya itiḥ . uṇā° 1 . 99 . iti itiḥ .) nadī . ityamaraḥ . 1 . 10 . 29 .. (yathā, devīmāhātmye . sarito mārgavāhinyastathāsaṁstatra pātite ..) sūtram . iti śabdamālā .. durgā . yathā — kriyā kāraṇarūpatvāt saraṇācca sarinmatā . saṅgamādgamanādgaṅgā loke devī vibhāvyate .. iti devīpurāṇe 45 adhyāyaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 sarit strī sṛ–iti . 1 nadyām amaraḥ 2 sūtre śabdamā° . kriyākārakarūpatvāt saraṇācca sarinmatā devīpu° 45 a° niruktāyāṁ 3 durgāyām . |
सरिद्भर्तृ – saridbhartṛ | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899saridbhartṛ “sarid-bhartṛ” m. = “-adhipati”
m. N. for the number “four” |
सिन्धु – sindhu | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899sindhu m. and f. (prob. fr. 1. “sidh”, “to go”) a river, stream (esp. the
Indus, and in this sense said to be the only river regarded as m. see “- nada”, col.2) &c. &c. sindhu m. flood, waters (also in the sky) sindhu m. ocean, sea &c. &c. sindhu m. a symbolical term for the number 4 (cf. 1. “samudra”) sindhu m. N. of Varuṇa (as god of the ocean) sindhu m. the moisture of the lips sindhu m. water ejected from an elephant’s trunk (= “vamathu”) sindhu m. the exudation from an elephant’s temples sindhu m. the country around the Indus (commonly called Sindh; pl. “the inhabitants of Sindh”) &c. sindhu m. a king of Sindh (?) sindhu m. N. of Viṣṇu sindhu m. white or refined borax (= “śveta-ṭaṅkaṇa”) sindhu m. = “sindhuka” sindhu m. (in music) a partic. Rāga, Saṁgītas. sindhu m. N. of a king of the Gandharvas sindhu m. of a serpent-demon sindhu m. of various men Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch sindhu UṆĀDIS. 1, 12. 1) “Fluss, Strom” (in der älteren Sprache meist m., in der späteren f.) NAIGH. 1, 13. NIR. 9, 26. AK. 3, 4, 18, 103. TRIK. 1, 2, 30. H. 1080. an. 2, 256. MED. dh. 25. HALĀY. 3, 43. 5, 52. tvaṁ vṛtāṁ ariṇā indra sindhūn ṚV. 4, 19, 5. 22, 8. sa naḥ sindhumiva nāvayāti parṣa 1, 97, 8. tasmā āpo ghṛtamarṣanti sindhavaḥ 125, 5. 2, 11, 9. 25, 3. 5. 3, 53, 9. 5, 51, 7. samudre na sindhavo yādamānāḥ 6, 19, 5. 7, 35, 8. vi sindhuriva paprathe 10, 62, 9. AV. 3, 13, 1. 4, 24, 2. 10, 4, 19. 13, 3, 50. ratnadhā ṚV. 4, 34, 8. bhātvakṣas 1, 143, 3. gabhīra 3, 32, 16. pinvamāna 6, 52, 4. mātṛtamā 3, 33, 3 (vgl. 10, 35, 2). patiḥ sindhūnāmasi revatīnām 10, 180, 1. Die “sieben Flüsse”, sowohl unbestimmt als auch von “den arischen Siebenströmen” gebraucht ṚV. 1, 35, 8. 32, 12. 2, 12, 3. 12. 4, 28, 1. VĀLAKH. 6, 4. ṚV. 8, 58, 12. 9, 66, 6. AV. 4, 6, 2. 6, 3, 1. 61, 3. āryātsapta sindhuṣu ṚV. 8, 24, 27. yāvacca sapta sindhavo vitasthire VS. 38, 26. TS. 3, 2, 6, 1. – MUṆḌ. UP. 2, 1, 9. MBH. 7, 356. R. 1, 1, 17. MEGH. 47. KUMĀRAS. 3, 6. RAGH. 4, 35. 13, 9. ŚĀK. 117. Spr. (II) 1643. 1716. 2470. 4757. AK. 1, 2, 2, 2. RĀJA-TAR. 3, 360. 4, 49. 181. 5, 112. — 2) m. “Fluth” überh. (auch am Himmel; vgl. samudra): yuvametaṁ cakrathuḥ sindhuṣu plavam ṚV. 1, 182, 5. sindhuṁ divyaskabhāyat 164, 25. 2, 15, 6. sindhurha vāṁ rasayā siñcadaśvān 4, 43, 6. “die Ströme vom Himmel” 8, 32, 25. 41, 2. – AV. 6, 1, 2. des Soma u.s.w. ṚV. 9, 2, 4. 12, 3. 14, 1. 15, 5. 21, 3. 86, 8. 96, 14. vom “Wasser, das der Elephant aus seinem Rüssel spritzt” (vamathu), MED. vom “Brunstsaft des Elephanten” H. an. vom “Nass der Lippen”: mukhasindhusikta zu KUMĀRAS. 3, 26. — 3) m. “Meerfluth, Meer” AK. 1, 2, 3, 1. 3, 4, 18, 103. TRIK. 1, 2, 8. H. 1073. H. an. MED. HALĀY. 5, 52. ava sindhuṁ varuṇo dyauriva sthāt ṚV. 7, 86, 6. samudraḥ sindhū rajo antarikṣam 10, 66, 1. aditiḥ sindhuḥ pṛthivī uta dyauḥ 1, 94, 16. Stellen wie āpo na sindhumabhi yatsamakṣaran 10, 43, 7. 1, 83, 1. 5, 11, 5 sind nach der Anschauung der alten Zeit eher zu der folgenden Bedeutung zu ziehen. Man vergleiche himavataḥ pra sravanti sindhau samaha saṁgamaḥ AV. 6, 24, 1. – Spr. (II) 1095. RĀJA-TAR. 6, 317. BHĀG. P. 3, 11, 30. 4, 9, 14. 8, 7, 16. 12, 45. 20, 24 (sieben). 9, 10, 13. 47 (vier). bhava- “das Meer des weltlichen Daseins” 1, 6, 35. 3, 21, 14. 4, 23, 39. jñāna- “ein Meer von Wissen” (śaṁkara) PAÑCAR. 1, 2, 7. dayā- “ein Meer von Barmherzigkeit” 2, 2, 74. kṛpā- 7, 9. — 4) f. (m. nach den Lexicographen) “der Indus” AK. 3, 4, 18, 103. H. an. MED. ṚV. 10, 75, 1. fgg. sukṣetrā sindhuradbhiḥ 1,122, 6. 4, 54, 6. 55, 3. sindhāvadhi kṣiyataḥ 1, 126, 1. 5, 53, 9. sarasvatī 7, 95, 1. yena sindhuṁ mahīrapo rathāṁ iva pracodayaḥ 8, 12, 3. 25, 14. 20, 25. 26, 18. 10, 64, 9. yathā sindhurnadīnāṁ sāmrājyaṁ suṣuve vṛṣā AV. 14, 1, 43. yasyāṁ samudra uta sindhurāpaḥ 12,1,3. VS.8,59. MBH.1,3730.3,14229.6,243. 321 (VP. 180).8,2055. HARIV. 9514. 12826. R.1,44,15.4,43,13.7,100,11. RAGH.4,67. VARĀH. BṚH. S.5,66. 80. MĀRK. P. 57,16. RĀJA-TAR.4,391. 534.5,215.6,305. BHĀG. P.5,19,18.6,5,3. PAÑCAT. 79,15. Verz. d. Oxf. H. 149,a,26. -ṣaṣṭhīnāṁ nadīnāmantarālīyāḥ striyaḥ (vgl. pañcānāṁ -ṣaṣṭhānāṁ nadīnāṁ ye ‘ntarāśritāḥ MBH.8,2030) 217,b,23. fg. upasindhugāndhārāḥ RĀJA-TAR. 1, 66. der Name wird auch von andern Flüssen gebraucht MBH. 6, 329 (VP. 183). VARĀH. BṚH. S. 16, 10 (in Avanti). MEGH. 30. MĀRK. P. 57, 19. — 5) m. “das am Indus belegene Land und dessen Bewohner” (pl.) AK. H. an. MED. rājā sindhūnām MBH. 3, 15576. sauvīrānsaha sindhubhiḥ 15621. BHĀG. P. 5, 12, 6. -pulindakāḥ MBH. 6, 348 (VP. 186). VARĀH. BṚH. S. 4, 23. 14, 19. 18, 6. lāṭasindhuviṣayaprabhṛtīn 69, 11. sindhau VARĀH. YOGAYĀTRĀ 3, 19. deśaṁ -nāmakam RAGH. 15, 87. -bhartar MĀRK. P. 132, 47. “der Fürst dieses Landes” (?) Verz. d. Oxf. H. 78,b,36. 38. 79,a,6. fgg. 10. 12. — 6) m. Bez. Viṣṇu’s (wohl “der Fluthende)”: śrudhi svayāvansindho pūrvacittaye ṚV. 8, 25, 12. MBH. 12, 1508. Vgl. soma-. — 7) m. = sinduvāra ŚABDAC. im ŚKDR. — 8) m. “eine Art Borax” (śvetaṭaṅkaṇa) RĀJAN. im ŚKDR. nach 6, 244 ist sindhutīrasaṁbhava n. gemeint. — 9) m. Bez. “eines best. musikalischen” Rāga SAṁGĪTASINDHU im ŚKDR. — 10) m. N. pr. eines Fürsten der Gandharva R. 4, 41, 61. eines Schlangendämons VYUTP. 86. verschiedener Männer RĀJA-TAR. 6, 264. 269. COLEBR. Misc. Ess. 2, 298. — Vgl. dyu-, ni-, pāna-, bhaktirasāmṛta-, maryādā-, viveka-, saktu-, sikatā-, sita-, siddha-, sudhā-, soma-, saindhava. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 sindhu 1 I A river in India, very famous in the Purāṇas. sindhu 2 II A country very famous in the Purāṇas. Jayadratha the King of Sindhu was present at the Svayaṁvara marriage of Draupadī (Mahābhārata, Ādi Parva, Chapter 185, Verse 21). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 sindhu sindhu (probably from vb. syand), I. m. 1. The Indus, Rājat. 5, 215. 2. The ocean, Pañc. i. d. 117. 3. The country along the Indus; m. pl. Its inhabitants, Draup. 1, 6. 4. The juice that exudes from an elephant’s temples. 5. An elephant. II. f. A river in general, Śāk. d. 117; Rājat. 5, 112. — Comp. dyu-, f. the Gaṅgā, Kathās. 4, 137. soma-, m. Viṣṇu. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 sindhu m. f. stream, esp. the Indus, pl. m. the land on the Indus & its inhabitants; m. also flood, sea, ocean, water i.g., N. of a Gandharva etc. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 sindhu sindh-u, m. f. [moving to a goal: 2. sidh] stream, river; Indus; m. flood (V.); ocean; region of the Indus, Sindh, people of Sindh (pl.; C.); N. (C.): -gañja, m. N. of a treasury built by a Sindhu; -ja, a. bred in Sindh (horses); n. rock salt; -datta, m. N.; -dvīpa, m. N.; -nada, m. river Indus (also a river in the south); -nātha, m. (lord of rivers), ocean; -piba, m. ep. of Agastya. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 sindhu vāraḥ puṁ, (sindhu mapi vṛṇoti gatyeti .. vṛ + aṇ .) hayottamaḥ . iti trikāṇḍaśeṣaḥ .. (sindhuṁ madajalamapi vārayati tiraskaroti tiktarasena . vṛ + ṇic + aṇ .) sindhuvāravṛkṣaḥ . ityamaraḥ . 2 . 4 . 68 .. yathā — visundhakaḥ sindhu vāraḥ sindhukaṁ suraso’pi ca . tathendrasurasastvindrasurisaḥ sindhu vāritaḥ . nirguṇḍīndrāṇikendrāṇī surasā sindhuvārakaḥ .. iti śabdaratnāvalī .. asya guṇāḥ . sindhuvāro viṣaśleṣmavraṇakuṣṭhakṣayāpahaḥ . iti rājavallabhaḥ .. |