Some symbolic expressions for the green colour
CONTENS
तालकम् तोक्म तोक्मः धातुः नील पलाश पालाश पीत पीतहरितच्छाय प्रहरित भरित मलीमस यम शष्पीकृ शार शुब्र शुभ्र श्याम हरि हरिण हरिणी हरित् हरित हरितत्व हरिताल हरिताश्म हरिद्वर्ण हरिनेत्र हरिवर्पस् हारित
तालकम् – tālakam | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
tālakam (1) Yellow orpiment. (2) A fragrant earth. (3) A bolt, latch. –kī The vinous exudation of the palm, toddy. — Comp. –ābha a. green. ( –bhaḥ) the green colour. |
तोक्म – tokma | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899tokma m. see “-man”
m. a young shoot m. green colour tokma n. ear-wax tokma n. a cloud Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch tokma 1) m., in der älteren Sprache tokman n. “ein junger grüner Halm von Getraidepflanzen”, namentlich “Gerste” AK. 2, 9, 16. TRIK. 3, 3, 297. H. 1170. an. 2, 324. pra nūnaṁ jāyatāmayaṁ manustokmeva rohatu ṚV. 10, 62, 8. VS. 19, 13. 81. 21, 30. 42. AIT. BR. 8, 5. catuṣṭayānyauṣadhāni saṁbharata tokmakṛtāni vrīhīṇāṁ mahāvrīhīṇāṁ priyaṁgūnāṁ yavānām 16. tokmān MAHĪDH. zu VS. 19, 1. tokmānām KĀTY. ŚR. 19, 1, 18. tokmaiḥ BHĀG. P. 4, 21, 2. Nach NAIGH. 2, 2 = apatya; vgl. 1. tuc und toka. Statt hayesvare ist MED. m. 14 wohl haridyave zu lesen. — 2) m. “die grüne Farbe.” — 3) n. “Ohrenschmalz” TRIK. H. an. MED. — 4) n. “Wolke” AJAYAP. im ŚKDR. tokma 1) Z. 2 füge “Malz” hinzu. Vom “jungen Schoss” eines Baumes BHĀG. P. 10, 22, 34. = pallavādyaṅkura Schol. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 tokma tokma (akin to toka), m. Green barley, Bhāg. P. 4, 21, 2. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 tokma m. tokman n. a young green blade, esp. of corn. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 tokma pu° taka ma pṛṣo° ata ottvam . haridvarṇe apakvayave amaraḥ . 2 haridvarṇe hemaca° . 3 karṇamale na° hema° . 4 meghe pu° ajayapālaḥ . 5 navaprarūḍhe yave yavāṅkure na° . prāyaṇoyasya tokmāni yaju° 19 . 13 . tokmāni navaprarūḍhayavāḥ vedadī° . patrapuṣpaphalacchāyābhūlabalkaladārubhiḥ . gandhaniryāsabhasmāsthitokmaiḥ kāmān vitanvate bhāga° 10 . 22 . 25 tīkmāḥ pallavādyaṅkurāḥ śrīdharaḥ tena 6 tadarthe’pi ca . |
तोक्मः – tokmaḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
tokmaḥ (1) A young green blade of corn, green barley. (2) Green colour. (3) A cloud. –kmaṁ The wax of the ear. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 tokmaḥ puṁ, (takanti hasanti ānanditā bhavanti lokā aneneti . taka + bāhulakāt maḥ otvañca .) haridyavaḥ . apakvayavaḥ . ityamaraḥ . 2 . 9 . 16 . (yabāstokmāḥ bhṛṣṭabrīhayo lājāḥ . iti vājasaneyasaṁhitāyāṁ mahīdharaḥ . 19 . 1 .. kvacit klīvaliṅgo’yam . yathā, vājasaneyasaṁhitāyām . 19 . 13 . dīkṣāyai rūpaṁ śaṣpāṇi prāyaṇīyasya tokmāni ..) pallavādyaṅkuraḥ . yathā — patrapuṣpaphalacchāyāmūlavalkaladārubhiḥ . gandhaniryāsabhasmāsthitokmaiḥ kāmān vitanvate .. iti śrībhāgavate . 10 . 22 . 25 .. niryāso ghanarasaḥ tokmāḥ pallavādyaṅkurāḥ . iti taṭṭīkāyāṁ śrīdharasvāmī .. |
धातुः – dhātuḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
dhātuḥ [dhā-ādhāre tun] (1) A constituent or essential part, an ingredient. (2) An element, primary or elementary substance, i. e. pṛthivī, ap, tejas, vāyu and ākāśa. (3) A secretion, primary fluid or juice, essential ingredient of the body (which are considered to be 7: –rasāsṛṅmāṁsamedo’sthimajjāśukrāṇi dhātavaḥ, or sometimes ten if keśa, tvac and snāyu be added). (4) A humour or affection of the body, (i. e. vāta, pitta and kapha). (5) A mineral, metal, metallic ore; nyastākṣarā dhāturasena yatra Ku. 1. 7; tvāmālikhya praṇayakupitāṁ dhāturāgaiḥ śilāyāṁ Me. 105; R. 4. 71; Ku. 6. 51. (6) A verbal root; bhūvādayo dhātavaḥ P. I. 3. 1; paścādadhyayanārthasya dhātoradhirivābhavat R. 15. 9. (7) The soul. (8) The Supreme Spirit. (9) An organ of sense. (10) Any one of the properties of the five elements, i. e. rūpa, rasa, gaṁdha, sparśa; and śabda. (11) A bone. (12) A part, portion. (13) A fluid mineral of a red colour. (14) Ved. A supporter. (15) Anything to be drunk, as milk &c. –f A milch cow. — Comp. . upalaḥ chalk. –kāśīśaṁ, –kāsīsaṁ red sulphate of iron. –kuśala a. skilful in working in metals. –kriyā metallurgy, mineralogy. –kṣayaḥ waste of the bodily humours, a wasting disease, a kind of consumption. –grāhin m. calamine. –ghnaṁ, –nāśanaṁ sour gruel (prepared from the fermentation of rice-water. –jaṁ bitumen –drāvakaḥ borax. –paḥ the alimentary juice, the chief of the seven essential ingredients of the body. –pāṭhaḥ a list of roots arranged according to Pāṇini’s grammatical system; (the most important of these lists called dhātupāṭha being supposed to be the work of Pāṇini himself, as supplementary to his Sūtras). –puṣṭiḥ f. nutrition of the bodily humours. –bhṛt m. a mountain. –malaṁ 1. impure excretion of the essential fluids of the body. –2. lead. –mākṣikaṁ 1. sulphuret of iron. –2. a mineral substance. –mārin. m. sulphur. –rasaḥ a mineral or metallic fluid; Ku. 1. 7. –rājakaḥ –kaṁ semen. –vallabhaṁ borax. –vādaḥ mineralogy, metallurgy. –vādin m. a mineralogist. –viṣ f. lead. –vairin m. sulphur. –śekharaṁ green sulphate of iron, green vitriol. –śodhanaṁ, –saṁbhavaṁ lead. –sāmyaṁ good health, (equilibrium of the three humours). –han m. sulphur. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 dhātuḥ puṁ, (dhīyate sarvamasminniti . dhā + sitanigamīti . uṇāṁ 1 . 70 . iti tun .) śarīradhārakavastūni . tadyathā . kaphaḥ . vātaḥ . pittam . śarīradūṣaṇāddoṣā malinīkaraṇānmalāḥ . dhāraṇāddhātavaste syurvātapittakaphāstrayaḥ .. iti vaidyakam .. (rasāsṛṅmāṁsamedo’sthimajjaśukrāṇi dhātavaḥ . sapta dūṣyāḥ malāmūtraśakṛtsvedādayo’pi ca .. iti vābhaṭe sūtrasthāne prathame’dhyāye .. dhātuśabdenātra śukrārtave apyucyete tad yathā . tathāhi puṣpamukulastho gandho na śakyamihāstīti vaktuṁ naiva nāstītyathavāsti satāṁ bhāvānāṁ abhivyaktiriti kṛtvā kevalaṁ saukṣmyānnābhivyajyate sa eva gandho vivṛtapatrakeśaraiḥ kālāntareṇābhivyaktiṁ gacchatyevaṁ bālānāmapi vayaḥ pariṇāmāt śukraprādurbhāvo bhavati romarājyādayothārtavādayaśca viśeṣā nārīṇāṁ rajasi copacīyamāne śanaiḥ śanaiḥ stanagarbhāśayayonyabhivṛddhirbhavati . sa evānnaraso vṛddhānāṁ jarāpakvaśarīratvānna prīṇano bhavati . ta ete śarīradhāraṇāddhātava ityucyante .. iti suśrute sūtrasthāne 14 adhyāyaḥ .. atha dhātuśabdasya niruktimāha . ete sapta svayaṁ sthitvā dehandadhati yannṛṇām . rasāsṛṅmāṁsamedo’sthimajjaśukrāṇi dhātavaḥ .. atha dhātūnāṁ karmānyāha . prīṇanaṁ jīvanaṁ lepaḥ sneho dhāraṇapūraṇe . garbhotpādaśca karmāṇi dhātūnāṁ kathitāni hi .. iti ca bhāvaprakāśasya pūrbakhaṇḍe prathame bhāge ..) rasaḥ . raktam . māṁsam . medaḥ . asthi . majjā . śukram . mahābhūtāni . tadyathā . pṛthivī . jalam . tejaḥ . vāyuḥ . ākāśaḥ . tadguṇāḥ yathā . gandhaḥ . rasaḥ . rūpam . sparśaḥ . śabdaḥ . indriyāṇi yathā . cakṣuḥ . śrotram . ghrāṇam . jihvā . tvak .. aśmavikṛtiḥ . sā tu gairikamanaḥśilādi . (yathā, kumāre . 1 . 4 . akālasandhyāmiva dhātumattām ..) śabdayoniḥ . sā ca sādhuśabdaprakṛtiḥ . bhūpacapaṭhaprabhṛtiḥ . svarṇādiḥ . ityamarabharatau .. * .. yathā, śabdamālāyām . suvarṇarūpyamāṇikyaharitālamanaḥśilāḥ . gairikāñjanakāsīsasīsalohāḥ sahiṅgulāḥ .. gandhako’bhrakamityādyā dhātavo girisambhavāḥ .. nava dhātavo yathā, sukhabodhe . hematārāranāgāśca tāmravaṅge ca tīkṣṇakam . kāṁsyakaṁ kāntalauhaśca dhātavo nava kīrtitāḥ .. aṣṭadhātavo yathā, dānasāgare . hiraṇyaṁ rajataṁ kāṁsyaṁ tāmraṁ sīsakameva ca . raṅgamāyasaraityañca dhātavo’ṣṭau prakīrtitāḥ .. api ca vaidyake . suvarṇaṁ rajataṁ tāmraṁ lauhaṁ kupyañca pāradam . vaṅgañca sīsakañcaiva ityaṣṭau devasambhavāḥ .. saptadhātavo yathā, bhāvaprakāśe . svarṇaṁ rūpyañca tāmrañca raṅgaṁ yaśodameva ca . sīsaṁ lauhañca saptaite dhātavo girisambhavāḥ .. tāmrādyutpattiryathā — śṛṇu tattvena me bhūme ! kathyamānaṁ mayānaghe ! . ekāgraṁ cittamādhāya yena tāmraṁ mama priyam .. pūrbaṁ kamalapatrākṣi ! guḍākeśo mahāsuraḥ . tāmrarūpaṁ samādāya mamaivārādhane rataḥ .. tañca dṛṣṭvā mayā proktaṁ prasannenāntarātmanā . guḍākeśa ! mahābhāga brūhi kiṁ karavāṇi te .. cakreṇa vadhamicchāmi tvayā muktena keśava ! . vaiśākhasya tu māsasya śuklapakṣe tu dbādaśīm .. mama tejomayaṁ cakraṁ vādhayiṣyatyasaṁśayam . tadeva cakreṇa vipāṭito’sau prāpto’pi māṁ bhāgavatapradhānaḥ .. tāmrantu tanmāṁsamasṛksuvarṇamasthīni rūpyaṁ bahudhātavaśca . raṅgañca sīsaṁ trapudhātusaṁsthaṁ kāṁsyañca rītiśca malastu teṣām .. etadbhāgavataiḥ kāryaṁ mama priyakaraiḥ sadā . evaṁ tāmraṁ samutpannamiti me rocate hi tat .. iti varāhapurāṇam .. * .. haritālaṁ harervīryaṁ lakṣmīvīryaṁ manaḥśilā . pāradaṁ śivavīryaṁ syāt gandhakaṁ pārvatīrajaḥ .. iti vaidyakam .. * .. saptopadhātavo yathā — mākṣikaṁ tutthikābhre ca nīlāñjanaśilālakāḥ . rasakaśceti vijñeyā ete saptopadhātavaḥ .. * .. śarīrasthasaptadhātubhavasaptopadhātavo yathā — stanyaṁ rajaśca nārīṇāṁ kāle bhavati gacchati . śuddhamāṁsabhavaḥ sneho yaḥ sā saṁkīrtyate vasā .. svedo dantāstathā keśāstathaivojaśca saptamam . iti dhātubhavā jñeyā ete saptopadhātavaḥ .. iti sukhabodhaḥ .. |
नील – nīla | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899nīla mf (“ā” or “ī”; cf. ) n. of a dark colour, (esp.) dark-blue or dark-green
or black &c. &c. nīla dyed with indigo 2 nīla m. the sapphire (with “maṇi” nīla m. the Indian fig-tree (= “vaṭa”) nīla m. = “nīla-vṛkṣa” nīla m. a species of bird the blue or hill Maina nīla m. an ox or bull of a dark colour nīla m. one of the 9 Nidhis or divine treasures of Kubera nīla m. N. of a man g. “tikādi” nīla m. of the prince of Māhiṣmatī nīla m. of a son of Yadu nīla m. of a son of Aja-mīḍha nīla m. of a son of Bhuvana-rāja nīla m. of an historian of Kaśmīra nīla m. of sev. authors (also “-bhaṭṭa”) nīla m. N. of Maṇjuśrī nīla m. of a Nāga nīla m. of one of the monkey-chiefs attending on Rāma (said to be a son of Agni) &c. nīla m. the mountain Nīla or the blue mountain (immediately north of Ilāvṛita or the central division; cf. “nīlādri”) nīla (“ā”) f. the indigo plant (Indigofera Tinctoria) (cf. “nīlī”) nīla (“ā”) f. a species of Boerhavia with blue blossoms nīla (“ā”) f. black cumin nīla (“ā”) f. a species of blue fly nīla (“ā”) f. (du.) the two arteries in front of the neck nīla (“ā”) f. a black and blue mark on the skin nīla (“ā”) f. N. of a goddess nīla (“ā”) f. (in music) of a Rāgiṇi (personified as wife of Mallāra) nīla (“ā”) f. of a river (v.l. “nālā”) nīla (“ī”) f. the indigo plant or dye &c. Blyxa Octandra. nīla (“ī”) f. m. a species of blue fly nīla (“ī”) f. m. a kind of disease nīla (“ī”) f. m. N. of the wife of Aja-mīḍha (v.l. “nalinī” and “nīlinī”) nīla n. dark (the colour), darkness nīla n. any dark substance nīla n. = “tālī-pattra” and “tālīśa” nīla n. indigo iii. 38 nīla n. black salt nīla n. blue vitriol nīla n. antimony nīla n. poison nīla n. a partic. position in dancing nīla n. a kind of metre Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 nīla a. (lā-lī f.; the former in relation to clothes &c., the latter in relation to animals, plants &c.) (1) Blue, dark-blue; nīlasnigdhaḥ śrayati śikharaṁ nūtanastoyavāhaḥ U. 1. 33. (2) Dyed with indigo. –laḥ 1 The dark-blue or black colour. (2) Sapphire. (3) The Indian fig tree. (4) N. of a monkey-chief in the army of Rāma. (5) ‘The blue mountain’, N. of one of the principal ranges of mountains. (6) A kind of bird, the blue Mainā. (7) An ox of a dark-blue colour. (8) One of the nine treasures of Kubera; see navanidhi. (9) A mark. (10) An auspicious sound or proclamation. –lā (1) The indigo plant. (2) A Ragiṇī. –le f. du. (1) (1) The two arteries in front of the neck. (2) A black and blue mark on the skin; (for other senses see nīlī.) — laṁ (1) Black-salt. (2) Blue vitriol. (3) Antimony. (4) Poison. (5) Indigo, indigo dye. (6) Darkness. — Comp. –akṣaḥ a goose. –aṁgaḥ the Sārasa bird. –aṁjanaṁ 1. antimony. –2. blue vitriol. –aṁjanā-aṁjasā lightn ing. –abjaṁ-aṁbujaṁ, –aṁbujanman n., utpalaṁ the blue lotus. –abhraḥ a dark cloud. –aṁbara a. dressed in dark blue clothes. ( –raḥ) 1. a demon. goblin. –2. the planet Saturn. –3. an epithet of Balarāma. –aruṇaḥ early dawn, the first dawn of day. –aśman m. a sapphire. –upalaḥ the blue stone, lapis lazuli. –kaṁṭhaḥ 1. a peacock; Māl. 9. 30; Me. 79. –2. an epithet of Śiva. –3. a kind of gallinule. –4. a blue-necked jay. –5. a wag-tail. –6. a sparrow. –7. a bee. ( –ṭhaṁ) a radish. -akṣa = rudrākṣa q. v. –keśī the indigo plant. –grīvaḥ an epithet of Siva. –chadaḥ 1. the date-tree. –2. an epithat of Garuḍa. –jaṁ blue steel. –taruḥ the cocoanut tree. –tālaḥ, –dhvajaḥ the Tamāla tree. –paṁkaḥ, –kaṁ darkness. –paṭalaṁ 1. a dark mass, a black coating or covering. –2. a dark film over the eye of a blind man; Pt. 5. –patraḥ the pomegranate tree. (–traṁ) –padmaṁ the blue water-lily. –picchaḥ a falcon. –puṣpikā 1. the indigo plant. –2. linseed. –bhaḥ 1. the moon. –2. a cloud. –3. a bee. –maṇiḥ, –ratnaṁ 1. the sapphire; nepathyocitanīlaratnaṁ Git. 5; Bv. 2. 42. –2. an epithet of Kṛṣṇa; also nīlamādhavaḥ. –mīlikaḥ a fire-fly. –mṛttikā 1. iron pyrites. –2. black earth. –rājiḥ f. a line of darkness, dark mass, thick darkness,; niśāśaśāṁkakṣatanīlarājayaḥ Rs. 1. 2. –lohita a. dark-blue, purple. ( –taḥ) 1. a purple colour. –2. an epithet of Śiva; S. 7. 35; Ku. 2. 57. –varṇa a. dark-blue, bluish. ( –rṇaṁ) a radish. –vasana-vāsas a. dressed in darkblue clothes; see nīlāṁbara. — vṛṁtakaṁ cotton. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch nīla 1) adj. f. ā und ī (nach P. 4, 1, 42 ī in anderer Verbindung als mit Kleidern, nach dem Vārtt. zu diesem Sūtra in Verbindung mit Pflanzen und lebenden Wesen) “dunkelfarbig”; namentlich “blau, dunkelblau, schwarzblau” AK. 1, 1, 4, 23. H. 1397. an. 2, 495 (wo nīlo va- zu lesen ist). HALĀY. 4, 49. n. “das Dunkle, Schatten” AV. 14, 2, 48. nīlamasyodaraṁ lohitaṁ pṛṣṭham 15, 1, 7. 8. nāsya nīlaṁ na haro vyeti TS. 3, 1, 1, 2. śuklam, nīlam ŚAT. BR. 14, 7, 2, 12. 1, 20. CHĀND. UP. 1, 6, 5. 8, 6, 1. KAUṢ. UP. in Ind. St. 1, 410. nīlatoyamadhyasthā vidyullekhā TAITT. ĀR. 10, 13. 1, 9, 1. KAUŚ. 18. 93. dhenu 126. vṛṣa (vgl. nīlaṣaṇḍa und unten u. 2, d) M. 11, 136. YĀJÑ. 3, 271. pataṁga ŚVETĀŚV. UP. 4, 4. nāga R. 5, 18, 11. makṣikā AK. 2, 5, 26. kānana R. 2, 55, 8. 3, 11, 2. nīlābhirvanarājibhiḥ 5, 54, 3. śādvalāni 9, 5. nadī nīlā 4, 44, 81. samudrasya salilam 5, 7, 16. jalasrāva SUŚR. 2, 305, 7. MEGH. 42. vaidūrya R. 2, 91, 29. maṇi 3, 58, 26. kuṣṭha SUŚR. 2, 68, 8. śoṇita 1, 45, 3. megha HIḌ. 4, 29. 1, 37. N. 16, 13. R. 3, 28, 19. 58, 25. PRAB. 95, 1. VET. in LA. 5, 9. DAŚAK. in BENF. Chr. 186, 14. netra DHŪRTAS. 91, 14. pakṣman BHARTṚ. 1, 59. mūrdhajāḥ VARĀH. BṚH. S. 74, 4. BHĀG. P. 2, 2, 11. nīlāṅga R. 3, 58, 26. 1, 58, 10. (śivam) kaṇṭhaprabhāsaṅgaviśeṣanīlāṁ kṛṣṇatvacaṁ granthimatiṁ dadhānam KUMĀRAS. 3, 46. nīlāṁ patākām MBH. 4, 1738. mahānīla (dhvaja) INDR. 1, 8. nīlavastraprāyaścitta VĀRĀHA-P. in Verz. d. B. H. No. 485. nīlā jhiṇṭī AK. 2, 4, 2, 55. HALĀY. 2, 50. ānīlamukhaṁ stanadvayam RAGH. 3, 8. “mit Indigo gefärbt” P. 4, 2, 2, Vārtt. 2. MED. l. 29. — 2) m. a) “Sapphir” H. an.; vgl. nīlaṁ maṇim R. 3, 58, 26 und nīlamaṇi. — b) “der indische Feigenbaum” (vaṭa) RĀJAN. im ŚKDR. — c) “ein best. Vogel, the blue or hill Maina” WILS. nach ŚABDAR. — d) = nīlavṛṣa “ein dunkelfarbiger Stier” Verz. d. B. H. No. 1227. — e) N. eines der 9 Schätze Kuvera’s TRIK. 1, 1, 79. H. 193. H. an. MED. — f) N. pr. eines Mannes gaṇa tikādi zu P. 4, 1, 154. Fürst von Māhiṣmati MBH. 1, 2697. 6990. 2, 1124. 3, 15250. 5, 79. 592. anūpādhipatiścaiva nīlaḥ 6, 4153. HARIV. 8019. nīlaṁ cāpi nadīsutam 8098. ein Sohn Jadu’s 1843. VP. 416, N. 2. Ajamīḍha’s 453. BHĀG. P. 9, 21, 30. Bhuvanarāja’s RĀJA-TAR. 7, 253. – LIA. II, 955. fg. Geschichtschreiber von Kāśmīra RĀJA-TAR. 1, 14.16. — g) Bein. Mañjuśrī’s TRIK. 1, 1, 21. — h) N. pr. eines Nāga MBH. 1, 1552. RĀJA- TAR. 1, 28. 182. fg. — i) N. pr. eines Affen im Gefolge Rāma’s, eines Sohnes des Feuergottes, H. an. MED. MBH. 3, 16287. R. 1, 16, 14. 4, 13, 4. 31, 29. 41, 3. 6, 2, 29. 22, 2. BHĀG. P. 9, 10, 19. — k) N. pr. eines Gebirges H. 947, Sch. H. an. MED. antarā niṣadhaṁ nīlaṁ ca videhāḥ H. 1538, Sch. MBH.3,12918.6,198. 247. 13,1700. 7658. 14,1174. HARIV. 9736. 11447. VP. 167. 180, N. 3. BHĀG. P.5,16,8. 19,16. Verz. d. Oxf. H. 148,b,16. Vgl. nīlādri. — 3) f. ā und ī P. 4, 1, 42, Vārtt. 3. a) nīlā a) “die Indigopflanze” H. an. RĀJAN. im ŚKDR.; vgl. nīlī. — b) “eine blaublühende Boerhavia” (nīlapunarnavā) ebend. — g) “eine blaue Fliegenart” nach den Erklärern zu AK. 2, 5, 26, während das Wort dort offenbar adj. ist; vgl. nīlī. — d) du. “die beiden hervortretenden Schlagadern vorn am Halse”: grīvādhamanyau (u. dhamani 2 am Ende ist aus Unachtsamkeit nach dieser Stelle dhamani mit grīvā gleichgesetzt) prāgnīle H. 587. — e) “Flecken” (als Krankheit?) H. an. — z) die Gemahlin des Rāga Mallāra BṚHADDHARMA-P. 44 im ŚKDR. — b) nīlī a) “die Indigopflanze” AK. 2, 4, 3, 13. 3, 4, 14, 82. MED. M. 10, 89. SUŚR. 1, 162, 14. 163, 2. 2, 25, 14. 151, 19. 285, 12. VARĀH. BṚH. S. 76, 5. -rasa PAÑCAT. 62, 24. -varṇa 63, 1. — b) “Blyxa Saivala” (śaivala) H. 1167; vgl. jalanīlī. — g) “eine blaue Fliegenart” COLEBR. und LOIS. zu AK. 2, 5, 26. — d) “eine best. Krankheit”, = rugbheda MED.; vgl. nīlīroga, nīlikā. — e) N. pr. der Gemahlin Ajamīḍha’s MBH. 1, 3722. HARIV. 1756; vgl. nalinī und nīlinī. — 4) n. a) “Indigo” YĀJÑ. 3, 38. Diese Bed. geben ŚKDR. und WILS. nach MED., aber hier heisst es nīlaṁ nīlīrakte; s. u. 1 am Ende. — b) “schwarzes Salz” (kācalavaṇa). — c) “blauer Vitriol” (tuttha). — d) “Antimonium” (sauvīrāñjana). — e) “Gift.” — f) = tālīśapattra RĀJAN. im ŚKDR. — g) “eine best. Stellung beim Tanze”, nṛtyāṅgāṣṭottaraśatakaraṇāntargatakaraṇaviśeṣaḥ SAṁGĪTAD. im ŚKDR. — h) “ein best. Metrum, metrical sequence”COLEBR. Misc. Ess. II, 162 (XI, 6). Das Geschlecht ist nicht angegeben, doch ist das n. wahrscheinlicher. — Nach H. an. giebt WILSON für das n. auch die Bedeutung “a mark, a characteristick sign” und “a medical plant, apparently distinct from the Indigofera.” Beide Bedeutungen kommen aber dem f. nīlā zu. Die ganze Stelle lautet: nīlavarṇe (lies nīlo va-) maṇau śaile nidhivānarabhedayoḥ. nīlauṣadhyāṁ (d. i. nīlā o-) lāñchane ca.. — Vgl. kāṁsya-, kākanīlā. nīla 2) b) nīlaṁ vanaspatim Spr. 3605. — h) Verz. d. Oxf. H. 348,b, No. 818. — 3) a) greek N. pr. einer Göttin WILSON, Sel. Works 1, 145. — b) a) auch “Indigo” Spr. 4955. -vastra “ein mit Indigo gefärbtes Gewand” Verz. d. Oxf. H. 282,b,2 v. u. — Vgl. mahā-. nīla , nāsya pāpaṁ cakruṣo (so lesen wir) mukhānnīlaṁ vyeti (wohl so zu lesen) KAUṢ. UP. 3, 1; vgl. TS. 3, 1, 1, 2. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 nīla I. A prominent nāga born to Kaśyapa Prajāpati of Kadrū. (Ādi Parva, Chapter 35, Verse 7). nīla 2 II nīla 3 III A monkey-chief, who was a dependant of Śrī Rāma. He was Agni’s son. ‘Nīla, son of Pāvaka (fire) shone forth like agni (fire). He stood foremost among the monkeys in the matter of effulgence, reputation and prowess’. (Vālmīki Rāmāyaṇa, Bālakāṇḍa, Canto 17). nīla 4 IV A warrior who fought on the Pāṇḍava side. He was king of Anūpadeśa. He fought against Durjaya and Aśvatthāmā and was killed by Aśvatthāmā. (Droṇa Parva, Chapter 31, Verse 25). nīla 5 V A famous king in nothern Pāñcāla. The Purāṇas refer to sixteen famous kings of this royal dynasty from Nīla to Pṛṣata. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 nīla nīla, i. e. niś + la, I. adj., f. lā and lī, Black or dark-blue, Man. 11, 136. II. m. 1. A proper name, MBh. 1, 2697. 2. The name of a mountain, 6, 198. III. f. lī, 1. The indigo plant, Man. 10, 89. 2. A proper name, MBh. 1, 3722. IV. n. Indigo, the dye, Yājñ. 3, 38. — Comp. ā-, adj. blackish, Kir. 5, 31. indra-, m. a sapphire, Megh. 47. kāṁsya-, m. the name of a monkey, Rām. 4, 39, 23. makā-, m. 1. the sapphire. 2. one of the Nāgas. rāja(n)-, n. the emerald. — Cf. Lat. niger for nigro = niś + ra. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 nīla a. dark-coloured, esp. dark-blue or black. –m. sapphire; N. of a serpent-demon, sev. men, etc.; f. nīlā a woman’s name, nīlī indigo (plant or dye); n. dark colour or substance, indigo. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 nīla nīla, a. swarthy, black; esp. dark blue; m. sapphire; Indian fig-tree; N.; n. indigo; -kaṇṭha, a. blue-necked; m. peacock; ep. of Śiva; N., esp. of a commentator on the Mahābhādrata; -giri, m. Blue Mountain, N. of a mountain-range (Nīlgiri); -jā, f. ep. of the river Vitastā; -tā. f. blueness; dark-blue colour; -nicolin, a. wearing a dark cloak; -nīraja, n. blue lotus; -pakṣman, n. feathered with black eyelashes; -paṭa, m. dark garment; -paṭala, n. dark film (on a blind eye); -pura, n. N. of a town; -purāṇa, n. T. of a Purāṇa; -bhāṇḍa-svāmin, m. indigo-vat proprietor; -bhū, f. N. of a river, -maṇi, m. sapphire; -ratna, n. id.; -rāji, f. dark streak, darkness; -lohita, a. dark-blue and red, dark red; -vat, a. blackish, dark; -varṇa, a. blue-coloured: -śṛgāla-vat, ad. like the blue jackal; -vasana, n. blue cloth; -vṛṣa, m. dark-coloured bull; -saṁ-dhāna-bhāṇḍa, n. vat for preparing indigo; -saroruha, n. blue lotus; -aṁśuka, n. blue garment; -aṅga, a. dark-bodies; -abja, n. blue lotus; -abhra-saṁvṛta, pp. obscured by dark clouds; -ambhoja, n. blue lotus. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 nīla pu° nīla–aca . svanāmakhyāte varṇe 1 śyāmavarṇe 2 tadvati tri° amaraḥ . 3 parvatabhede 4 vānarabhede ca medi° . 5 nīlyoṣadhau 6 nidhibhede 7 lāñchane ca pu° hemaca° . 8 maṅkalaghoṣe trikā° 9 vaṭavṛkṣe rājani° . nīlaparvataśca ramyakavarṣasya sīmāparvataḥ yathoktaṁ bhāga° 5169 ślo° uttarottareṇelāvṛtaṁ nīlaḥ śvetaḥ śṛṅgavāniti trayoramyakahiraṇmayakurūṇāṁ varmāṇāṁ maryādāgirayaḥ prāgāyatā ubhayataḥ kṣārodābadhayodvisāhasravṛthava ekaikaśaḥ pūrvasmāt pūrvasmāduttarottareṇa daśāṁśādhikāṁśena dairghya eva hrasanti . bhāratavarṣadakṣiṇasthe svanāmakhyāte 10 girau ca 11 indranīlamaṇau śanituṣṭyarthaṁ dhārye deye ca maṇibhede . tasyotpattyādiparīkṣā garuḍapu° uktā yathā tatraiva siṁhalavadhūkarapallavāgravyālūnabālalavanīkusuma pravāle . deśe papāta ditijasya nitāntakāntaṁ protphulla nīrajasamadyuti netrayugmam . tatpratyayādubhayaśobhana vīcībhāsā vistāriṇī ūlanidherupakacchabhūmiḥ . prodbhinnaketakavanapratibaddhalekhā sāndrendranīlamaṇiratnavatī vibhāti . tatrāsitābjahalabhṛdvasanāsibhṛṅgaśārṅgāyudhābhaharakaṇṭhakalāyapuṣ paiḥ . śukletaraiśca kusumairgiri karṇikāyāstasmin bhavanti maṇayaḥ sadṛśāvabhāmaḥ . anye prasannapayasaḥ payasāṁ nidhāturambutviṣaḥ śikhigala pratimāstathānye . nīlīrasaprabhavabudvudabhāśca kecit kecittathā samadakokilakaṇṭhabhāsaḥ . ekaprakārā vispaṣṭa tarṇaśobhāvabhāsinaḥ . jāyante maṇayastasminnindranīlā mahāguṇāḥ . mṛtpāṣāṇaśilāvajrakarkarābhāsasaṁyutāḥ . avbhrikāpaṭalacchāyā varṇadoṣaiśca dūṣitāḥ . tata eva hi jāyante maṇayastatra bhūrayaḥ . śāstrasambodhita dhiyastān praśaṁsanti sūrayaḥ . dhāryamāṇasya ye dṛṣṭāḥ padmarāgamaṇerguṇāḥ . dhāraṇādindranīlasya tānevāpnoti mānavaḥ . yathā ca padmarāgāṇāṁ jātu kartṛbhayaṁ bhavet . indranīleṣvapi tathā draṣṭavyamaviśeṣataḥ . parīkṣāpratyayairyauśca padmarāgaḥ parīkṣyate . taeva pratyayā dṛṣṭā indranīlamaṇerapi . yāvantañca kramedagniṁ padmarāgaḥ prayogataḥ . indranīlamaṇistasmāt krameta sumahattaram . tathāpi na parīkṣārthaṁ guṇānāmativṛddhaye . maṇiragnau samādheyaḥ kathañcidapi kaścana . magnimātrā’parijñāne dāhadoṣaiśca dūṣitaḥ . so’narthāya bhavedbhartuḥ kartuḥ kārayitustathā . śyāmotpalakaravīrasphaṭikādyā iha budhaiḥ savaidūryāḥ . kathitā vijātaya ime sadṛśā maṇinendranīlena . gurubhāvakaṭhinabhānāścaiteṣāṁ nityameva vijñeyāḥ . kācādyāyāvaduttaravivardhamānā viśeṣeṇa . indranīlo yadā kaścit vibharti tāmravarṇatām . rakṣaṇīyau tathā tāmrau karavīrotpalābubhau . yasya madhyagatā bhāti nīlasyendrāyudhaprabhā . tadindranīlamityāhurmahārdhaṁ bhuvi durlabham . yastu varṇasya bhūyasvāt kṣīre śata guṇe sthitaḥ . nīlatāṁ tannayet sarvaṁ mahānīlaḥ sa ucyate . yat padmarāgasya mahāguṇasya mūlyaṁ bhavenmāṣa samunmitasya . tadindranīlasya mahāguṇasya savarṇasaṁkhyātulitasya mūlyam 12 nāgabhede pu° nīlānīlau tathā nāgau kalmāṣaśavalau tathā bhā° ā° 35 a° . krodhavaśagaṇāṁśajāte dvāparayugīye 13 nṛpabhede gaṇaḥ krodhavaśo nāma yaste rājan! prakīrtitaḥ . tataḥ saṁjajñire vīrāḥ kṣitāviha narādhipāḥ ityuprakrame krathovikṣitraḥ surathaḥ śrīmān nīlaśca bhūmipaḥ bhā° ā° 670 uktam . 14 ajamīḍhasya nīlyaparanāmnyāṁ nīlinyāṁ jāte putrabhede ajamīḍhasya nīlinī nāma ṣatnī tasyāṁ nīlanaṁjñaḥ putro’bhavat viṣṇupu° 4 aṁśe 19 a° . ajamīḍhasya 15 patnībhede strī ṅīp . ajamīḍhasya patnyastu tisro vai yaśasānvitā . nīlī ca keśinī caiva dhūminī ca varāṅganā harivaṁ° 22 a° vānarabhedaśca rāmasenāntargataḥ nalanīlāṅgadakrāthasundadvividapālitā . yayau sumahatī senā rāghavasyārthasiddhaye bhā° va° 282 a° . nīla + oṣadhijātau ṅīp . 16 nīlyoṣadhau strī nīlyā raktam an . nīla 17 nīlīrakte tri° 18 yamabhede pu° vaivasvatāya kālāya nīlāya parameṣṭhine yamatarpaṇamantraḥ . 19 kālikāśaktibhede strī nīlā ghanā valākā ca mātrā mudrā mitā ca mām kālīkavacam . 20 kācalavaṇe 21 tālīśapatre 22 viṣe śabdārthaci° . 23 nṛtyāṅgāṣṭottaraśatakaraṇāntargatakaraṇe saṁgītadā° . nīlavastradhāraṇādiniṣedhaḥ mitākṣarāyām yathā nīlīraktaṁ yadā vastraṁ vrāhmaṇo’ṅreṣu dhārayet . ahorātroṣito bhūtvā pañcagavyena śudhyati romakūpe yadā gacchedraso nīlyāstu kasyacit . trivarṇeṣu ca sāmānyantaptakṛcchraṁ viśodhanam . pālanaṁ vikrayaścaiva tadvṛttyā copajīvanam . pātanañca bhavedvipre tribhiḥ kṛcchrairvyapohati . nīlīdāru yadā bhindyādbrāhmaṇasya śarīrataḥ . śoṇitaṁ dṛśyate yatra dvijaścāndrāyaṇañcaret . strīṇāṁ krīḍārthasambhone śayanīye na duptyati smṛtiḥ bhṛguṇāpyuktam strīkrīḍāśayane nīlī brāhmaṇasya na duṣyati . nṛpasya vṛddhau vaiśyasya parvavarjaṁ vighāraṇam tathā vastraviśeṣakṛtaśca pratiprasavaḥ kambale pradṛsūtre ca nīlīrāgo na duṣyati iti smaraṇāt . nīlīraktaṁ yadā vastra vipraḥ svāṅgeṣu dhārayet . tantusanta tisaṁkhyāke vaset sa narake dhruvam . skānde kāśīkhaṇḍe nīlīraktaṁ tu yadvastraṁ dūratastadvivarjayet . strīṇāṁ krīḍārthasaṁyoge śayanīye ga duṣyati . mṛte bhartari yā nārī nīlīvastraṁ tu ghārayet . bhartāgre narakaṁ yāti sā nārī tadanantaram . kambale paṭṭasūtre ca nīlīdomo na vidyate . śūdre viśeṣaḥ brāhmaṇasya sitaṁ vastraṁ nṛpate raktamulvaṇam . pītaṁ vaiśyasya śūdrasya nīlaṁ malavadiṣyate . nīlaṁ malavat kṛṣṇamiti vithā° pā° katicit nīlavastūni kavikalpalatāyāṁ darśitāni yathā śukaḥ śaivālaṁ dūrvā bālatṛṇaṁ budhagrahaḥ vaṁśāṅkuraḥ marakata indranīlamaṇiḥ . 24 mātrāvṛttabhede na° tālapayodharanāyakatomarayajradharam pāṇiyutañca vidhāya bhāminī vṛttavaram . nīlamidam phaṇināyakapiṅgalasaṁlapitam paṇḍitamaṇḍalikāsukhadaṁ sakhi! karṇagatam pariśīlaya nīlanicolam gītago° . śukrāṅganīlopalanirmitānām māghaḥ kaṇṭhaprabhāsaṅgaviśeṣanīlāṁ kṛṣṇakhacaṁ granthimatīṁ dadhānam kumā° . nīlaśyāmalakālānāmīṣadbhedāt ekaparyāyatā amare paryāyatayā teṣāmukteḥ . 25 diggajabhede nīrājanaśabde dṛśyam . |
पलाश – palāśa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899palāśa m. a Rākṣasa
palāśa mfn. cruel (lit. = next) palāśa n. (for 1. see under “pala”) a leaf, petal, foliage (ifc. f. “ī”) &c. n. the blade of a sharp instrument (cf. “paraśu-p-“) n. the blossom of the tree Butea Frondosa palāśa n. = “śmaśāna” palāśa n. = “paribhāṣaṇa” palāśa m. (ifc. f. “ā”) the tree Butea Frondosa (its older name is “parṇa” q.v.) &c. palāśa m. Curcuma Zedoaria palāśa m. N. of Magadha palāśa m. (ifc. it denotes beauty g. “vyāghrādi”) palāśa m. cochineal palāśa m. red lac palāśa mfn. green (w.r. for “pālāśa”). Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 palāśa a. (1) Green. (2) Unkind, cruel. –śaḥ A demon. (2) N. of the Magadha country. (3) N. of a tree, Butea Frondosa (also called kiṁśuka); navapalāśapalāśavanaṁ puraḥ Śi. 6. 2. –śaṁ (1) The flower or blossom of this tree; bāleṁduvakrāṇyavikāśabhāvādbaṁbhuḥ palāśānyatilohitāni Ku. 3. 29. (2) A leaf or petal in general; calatpalāśāṁtaragocarāstaroḥ Śi. 1. 21, 6. 2. (3) The green colour. –śī Lac. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch palāśa 1) n. “Blatt, Laub” AK. 2, 4, 1, 14. H. 1123. an. 3, 723. fg. (lies palāśaṁ pattre). MED. ś. 23. HALĀY. 2, 30. ŚAT. BR. 1, 5, 4, 5. 5, 2, 1, 17. 14, 9, 3, 15. śamī- 2, 5, 2, 12. palāśasya palāśena 6, 2, 8. anuvṛtaḥ palāśairā mūlāt ŚĀÑKH. BR. 10, 2. -puṭa KĀTY. ŚR. 16, 6, 26. – ĀŚV. GṚHY. 1, 12. KAUŚ. 42. 47. 48. 116. mālāṁ saptapalāśīm 38. R. 2, 59, 9. SUŚR. 1, 108, 9. Spr. 638. śākhāpuṣpapalāśavān MBH. 3, 1400. “Blüthenblatt”: puṣkarapalāśa LĀṬY. 1, 5, 8. CHĀND. UP. 4, 14, 3. nālatāḍanavibhraṣṭaṁ palāśaṁ (collect.) nalinādiva MBH. 7, 1299. padmapalāśākṣa 1, 6399. HARIV. 4323. R. 1, 15, 2. 2, 99, 6. RĀJA-TAR. 4, 436. BHĀG. P. 3, 19, 7. puṇḍarīkapalāśākṣa R. 2, 87, 3. palāśapattra “ein einzelnes Blatt”: palāśapattrārdhamapi tvayājito na pārijātasya tava pradāsyati HARIV. 7334; dagegen ŚĀNTIŚ. 4, 11 und PAÑCAT. 245, 14 “ein Blatt der Butea frondosa.” Vgl. a-, ayuk-, aśvattha-, ni-, bṛhat-, vi-, sa-, su-. — 2) m. “Butea frondosa” (deren älterer Name parṇa ist) AK. 2, 4, 2, 10. H. 1136. H. an. MED. HALĀY. 2, 42. RATNAM. 44. AIT. BR. 2, 1. ŚAT. BR. 1, 3, 3, 19. 2, 6, 2, 8. 6, 6, 3, 7. 12, 7, 2, 15. 13, 4, 4, 10. KĀTY. ŚR. 5, 10, 9. 25, 8, 1. KAUŚ. 8. 10. 18. MBH. 1, 4868. 2, 336. 14, 2449. R. GORR. 2, 65, 7 (DAŚ. 1, 7. 9). SUŚR. 1, 6, 17. 32, 15. 138, 8. 21, 141, 10. 15. 333, 14. 2, 511, 9. PAÑCAT. 91, 7. VARĀH. BṚH. S. 28, 6. 43, 12. 53, 59. 96. BṚH. 26 (25), 11. sapalāśā vadarī BṚH. S. 53, 17. neutr. “die Blüthe des Baumes” KUMĀRAS. 3, 29. palāśa am Ende eines comp. als Ausdruck der “Schönheit” gaṇa vyāghrādi zu P. 2, 1, 56. — 3) m. “Curcuma Zedoaria Rosc.” AK. 2, 4, 5, 20. MED. RATNAM. 127. — 4) m. “ein” Rākṣasa TRIK. 1, 1, 74. H. an. MED. — 5) ein N. für Magadha ŚABDAR. im ŚKDR. — 6) adj. “grün” H. an. MED. ŚABDAR. im ŚKDR.; falsche Variante für pālāśa. — 7) adj. “grausam” (diese Bed. hat das in den Wörterbüchern in der Nähe stehende nistriṁśa) DHAR. im ŚKDR. — 8) f. palāśī a) “Cochenille” (lākṣā) — b) “eine best. Schlingpflanze” (= pattravallī, parṇavallī, palāśikā u. s. w.) RĀJAN. im ŚKDR. Vgl. gandha-. — In H. an. werden dem n. noch die Bedd. śāsana und paribhāṣaṇa ertheilt; diese sind aber ohne Zweifel aus dem 722sten Śloka irrthümlich wiederholt. — Vgl. pālāśa, pālāśaka. palāśa 2) aharniśaṁ varṣati vāridaścettathāpi pattratritayaṁ palāśe Spr. (II) 4568. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 palāśa palāśa, I. n. 1. A leaf. 2. Foliage, MBh. 3, 1400. II. m. A tree bearing red blossoms, Butea frondosa. — Comp. sa-, adj., f. śā, together with a Butea frondosa. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 palāśa n. (adj. –° f. ī) leaf, petal; m. a kind of tree ( = parṇa m.), n. its blossom. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 palāśa palāś-a, n. (a. -° f. ī), leaf; foliage (-tā, f. abst. N.); petal; flower of the Palāśa; m. a tree with large leaves, bearing red blossoms (Butea frondosa); -in, a. leafy; m. tree; N. of a town or village, Plassey. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 palāśa na° pala–gatau bhāve ghañarthe ka palaṁ gatiṁ kampranamaśnute aśa–vyāptau aṇ upa° sa° . 1 pattre amaraḥ palaṁ māṁsasavarṇaṁ brahmamāṁsotpannatvena kāraṇatayā tadvā aśnute aśa–vyāptau aṇ upa° sa° . 2 svanāmakhyāte vṛkṣabhede tasyotpattiḥ śata° brā° 1 3 . 4 . 4 māṁsebhya evāsya palāśaḥ samabhavat . tasmātsa bahuraso lohitarasī lohitamiva hi māṁsaṁtenaivainaṁ tadrūpeṇa samardhayantare khādirā bhavanti bāhye pālāśā antarāṇi hyasthīni bāhyāni māṁsāni sa evaināṁstadāyatane dadhāti . ma ca brahmamāṁsajatvāt brahmarūpaḥ yathoktaṁ śata0brā° 66 . 37 brahma vai palāśaḥ iti aśvattharūpo bhagavān viṣṇureva na maṁśayaḥ . rudrarūpo vaṭastadvat palāśī brahmarūpadṛk pahyotta 160 a° . tatparyāyaguṇādi bhāvapra° uktaṁ yathā palāśaḥ kiṁśukaḥ ṣarṇo yājñiko raktapuṣpakaḥ . kṣāraśreṣṭho vātapotho brahmavṛkṣaḥ samidvaraḥ . palāśo dīpano vṛṣyaḥ saroṣṇo vraṇagulmajit . bhagnasandhānakṛddoṣagrahaṇyarśaḥkimīn haret . tatpuṣpaṁ svādu pāke tu kaṭutiktaṁ kaṣāyakam . vātalaṁ kaphapittāsrakṛcchrajid grāha śītalam . tṛḍdāhaśamanaṁ vātaraktakuṣṭhaharaṁ param . phalaṁ lavūṣṇaṁ mehārśaḥkrimivātakaphāpaham . vipāke kaṭukaṁ rūkṣaṁ kuṣṭhagulmodarapraṇut . navapalāśapalāśavanam māghaḥ 3 striyāṁ 4 śaṭyāṁ ca strī . palaṁ māṁsamaśnāti aśa–bhojaye aṇ upa° sa° . 5 rākṣase puṁstrī° medi° striyāṁ jātitvāt ṅīṣ . tasya māṁsabhojitvāttathātvam . 6 haridvarṇe ca 7 magadhadeśe pu° śabdaratnā° 8 lākṣāyāṁ strī rājani° yaurā° ṅīṣ . |
पालाश – pālāśa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pālāśa mf (“ī”) n. (fr. “palāśa”) coming from or belonging to the tree
Butea Frondosa, made of its wood &c. mf (“ī”) n. green pālāśa m. Butea Frondosa (m.c. for “patāśa”). Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 pālāśa a. (śī f.) [palāśa-aṇ] (1) Belonging to or coming from the Palāśa tree. (2) Made of the wood of the Palaśa tree; Ms. 2. 45. (3) Green. –śaḥ The green colour. — Comp. –khaṁḍaḥ, –ṣaṁḍaḥ an epithet of the Magadha country. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch pālāśa (von palāśa) adj. f. ī 1) proparox. (ŚAT. BR.) und oxyt. “von der Butea frondosa kommend, aus dem Holze dieses Baumes gemacht” P. 4, 3, 141. -kusumābhamukhaḥ śukaḥ ŚATR. 10, 83. yūpa AIT. BR. 2, 1. R. GORR.1, 13, 22 (24 Schl.) paridhayaḥ ŚAT. BR. 1, 3, 3, 19. sruva 5, 2, 4, 15. 6, 6, 3, 7. 12, 7, 2, 15. juhū KĀTY. ŚR. 1, 3, 34. KAUŚ. 43. daṇḍa ĀŚV. GṚHY. 1, 19. M. 2, 45. MBH. 14, 1262. AK. 2, 7, 45. H. 815. bhasman SUŚR. 1, 314, 13. yūṣa 2, 460, 16. 324, 2. — 2) proparox. (caturṣvartheṣu) gaṇa saṁkalādi zu P. 4, 2, 75. — 3) “grün (von der Farbe des Laubes”) AK. 1, 1, 4, 24. H. 1395. HALĀY. 4, 49. WEBER, Nax. II, 390. pālāśatāmrāsitakarburāṇām (aśvānām) VARĀH. BṚH. S. 92, 4; hier ist wohl “die Farbe der” Palāśa”blüthe” gemeint. — śiṁśapapālāśāḥ MBH. 2, 343 wohl fehlerhaft für śiṁśapāpalāśāḥ. pālāśa m. = palāśa “Butea frondosa” H. an. 2, 279. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 pālāśa pālāśa, i. e. palāśa + a, adj., f. śī, Made of the wood of the Palāśatree, Man. 2, 45. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 pālāśa f. ī made of Palāśa wood; m. = palāśa. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 pālāśa pālāśa, a. (ī) belonging to or made of the wood of the palāśa tree. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 pālāśa tri° palāśasya vikāraḥ avayavo vā akh . 1 palāśāvayave 2 tadvikāre ca pālāśo daṇḍa āṣāḍhaḥ amaraḥ . 3 tamālapatre (tejapāta) rājani° tadvarṇaḥ aṁstyasya aṇ . 4 haridvarṇe pu° 5 tadviśiṣṭe tri° amaraḥ palāśena nirvṛttam saṅkāśā° ṇya . pālāśya palāśanirvṛtte tri° . palāśasyādūradeśādi varāhā° kak . pālāśaka tatsannikṛṣṭadeśādau . svārthe ka . tatrārthe |
पीत – pīta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pīta mfn. (1. “pā”) drunk, sucked, sipped, quaffed, imbibed &c. &c.
pīta ifc. having drunk, soaked, steeped, saturated, filled with (also with instr.) (cf. g. “āhitāgny-ādi”) pīta n. drinking pīta mf (“ā”) n. (possibly fr. 2. “pi” or “pyai”, the colour of butter ind oil being yellowish) yellow (the colour of the Vaiśyas, white being that of the Brāhmans, red that of the Kshatriyas, and black that of the śūdras) &c. pīta m. yellow colour pīta m. a yellow gem, topaz pīta m. a yellow pigment prepared from the urine of kine pīta m. N. of sev. plants (Alangium Hexapetalum, Carthamus Tinctorius, Trophis Aspera) pīta m. of the Vaiśyas in śālmala-dvipa pīta mf (“ā”) n. (“ā”) f. N. of sev. plants (Curcuma Longa and Aromatica, a species of Dalbergia Sissoo, a species of Musa, Aconitum Ferox, Panicuni Italicum = “mahā-jyotihmatī”) pīta m. a kind of yellow pigment (= “go-rocanā”) pīta m. a mystical N. of the letter “ṣ” pīta n. a yellow substance pīta n. gold pīta n. yellow orpiment Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 pīta a. [pā-karmaṇi kta] (1) Drunk, quaffed; vanāya pītapratibaddhavatsāṁ (gāṁ musoca) R. 2. 1. (2) Steeped, soaked in, filled or saturated with (3) Absorbed, drunk up, evaporated; Ku. 4. 44. (4) Watered, sprinkled with water; pātuṁ na prayama vyavasyati jalaṁ yaṣma svapīteṣu yā S. 4 8 (5) Yellow; vidyutprabhāracitapītapaṭottarīyaḥ Mk. 5. 2. –taḥ (1) Yellow colour. (2) Topaz. (3) Safflower. (4) A yellow pigment prepared from cow’s urine. –taṁ (1) Gold. (2) Yellow orpiment. — Comp. –abdhiḥ an epithet of Agastya. –aṁbaraḥ 1. an epithet of Viṣṇu; iti nigaditaḥ prītaḥ pītāṁbaropi tathākarot Gīt. 12. –2. an actor. –3 a religious mendicant wearing yellow garments. –aruṇa a. yellowish-red. ( –ṇaḥ) the middle of day-break. –aśman m. topaz. –kadalī a species of banana (svarṇakadalī). –kaṁdaṁ the carrot. –kāveraṁ 1. saffron. –2. brass. –kāṣṭhaṁ yellow sanders. –gadhaṁ yellow sandal. –caṁdanaṁ 1. a species of sandal-wood. –2. saffron. –3. turmeric. –caṁpakaḥ a lamp. –tuṁḍaḥ a Kāraṇḍava bird. –dāru n. a kind of pine or Sarala tree. –dugdhā 1. a milch cow. –2. a cow whose milk has been pledged. –3. a cow tied up to be milked. –druḥ the Sarala tree. –nīla a. green. ( –laḥ) the green colour. –pādā a kind of bird (Mar. mainā). –puṣpaḥ N. of several plants, caṁpaka, karṇikāra &c. –maṇiḥ a topaz. –mākṣikaṁ a kind of mineral substance –mūlakaṁ the carrot. –yūthī yellow jasmine. –rakta a. yellowish-red, orange-coloured. ( –ktaṁ) a kind of yellow gem, the topaz. –rāgaḥ 1. the yellow colour. –2. wax. –3. the fibres of a lotus. –lohaṁ brass. –vālukā turmeric. –vāsas m. an epithet of Kṛṣṇa. –sāraḥ 1. the topaz. –2. the sandal tree. ( –raṁ) yellow sandal-wood. –sāri n. antimony. –skaṁdhaḥ a hog. –sphaṭikaḥ the topaz. –harita a. yellowishgreen. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch pīta (partic. praet. pass. von 1. pā) “getrunken”: jīvapītasarga adj. “dessen Strahlen (Güsse) von Lebendigen getrunken sind” ṚV. 7, 149, 2. Belege aus der späteren Literatur für diese und andere Bedd. s. u. pā. pīta 1) adj. f. ā “gelb” AK. 1, 1, 4, 24. H. 1394. an. 2, 178. MED. t. 34. HALĀY. 4, 50. BALA beim Schol. zu NAIṢ 8, 98. VYUTP. 48. ĀŚV. GṚHY. 2, 8. CHĀND. UP. 8, 6, 1. SUŚR. 1, 45, 3. 61, 9. pītāvabhāsa 84, 6. 259, 6. 262, 15. VARĀH. BṚH. S. 3, 21. 29, 22. Die Farbe der Vaiśya, wie weiss die der Brahmanen, roth die der Krieger und schwarz die der Śūdra, 3, 19; vgl. MBH. 12, 6934. MUIR, Sanskrit Texts I, 191. – AK. 2, 4, 2, 52. 56. HALĀY. 2, 50. MĀRK. P. 109, 65. -kauṣeya Citat beim Schol. zu ŚĀK. 6, 5. -cchavivarṇa VYUTP. 205. -māñjiṣṭha R. 2, 94, 5. āpītasūryaṁ nabhaḥ MṚCCH. 84, 8. — 2) m. a) “Topas” RATNAM. bei WILS. RĀJAN. im ŚKDR. — b) “ein gelbes aus Kuhurin verfertigtes Pigment” RATNAM. bei WILS. — c) N. verschiedener Pflanzen: “Alangium hexapetalum” (aṅkoṭha); “Safflor, Carthamus tinctorius; Trophis aspera” (śākhoṭa) RĀJAN. — 3) f. ā a) N. verschiedener Pflanzen: “Gelbwurz”, = haridrā AK. 2, 9, 41. H. 418. H. an. MED. RATNAM. 58. = dāruharidrā, mahājyotiṣmatī, kapilaśiṁśapā, priyaṅgu RĀJAN. im ŚKDR. = ativiṣā ŚABDAC. im ŚKDR. — b) “eine Art gelbes Pigment” (gorocanā) RĀJAN. — c) mystische Bez. “des Buchstabens” ṣa Ind. St. 2, 316. — 4) n. a) “Gold” BALA a. a. O. NAIṢ 8, 98. — b) “Auripigment” RĀJAN. pīta Z. 2 lies 1, 149, 2. pīta s. u. 2. pī. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 pīta pīta, adj., f. tā, Of a yellow colour, Rām. 2, 94, 5. — Comp. ā-, adj. yellowish, Rām. 2, 76, 4. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 pīta [1] -> pā2. pīta [2] a. yellow; abstr. tā f. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 pīta 2. pīta, a. yellow: -tā, f. yellowness; yellow colour. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 pīta tri° pā–karmaṇi kta . 1 pānakarmaṇi bhāve kta . 2 pāne na° pivati varṇāntaraṁ pā–ūṇā° kartari kta . 3 varṇabhede pu° 4 tadvati tri° amaraḥ . 5 haritāle na° medi° . pītaṁ pānamastyasya ac . 6 pānakartari tri° vanāya pīta pratibaddhavatsām raghuḥ . kāvye varṇanīyapītavarṇadravyāṇi kavikalpalatāyāmuktāni yathā pītāni brahma 1 jīve 2 ndra 3 garuḍe 4 śvaradṛ 5 gjaṭāḥ 6 . gaurī 7 dvāpara 8 gomūtra 9 madhu 10 vīrarasā 11 rajaḥ 12 . haridrā 13 rocanā 14 rīti 15 gandhake 16 dīpa 17 campake 18 . kiñjalka 19 valkale 20 śāli 21 haritāla 22 manaḥśilāḥ 23 . karṇikāvaṁ 24 cakravāka 25 vānarau 26 śārikāmukham 27 . keśavāṁśuka 28 maṇḍūka 29 sarāga 30 kanakādayaḥ 31 . |
पीतहरितच्छाय – pītaharitacchāya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pītaharitacchāya “pīta-harita-cchāya” mfn. of a yellow-green colour |
प्रहरित – praharita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899praharita “pra-harita” mfn. of a beautiful greenish colour |
भरित – bharita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899bharita mfn. (fr. “bhara”) nourished, full (opp. to “rikta”, “empty”), filled
with (gen. or comp.) bharita mf (“ā” or “-riṇī”) n. = “harita”, green Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 bharita a. (1) Nourished, maintained. (2) Filled with, full of; jagajjālaṁ kartā kusumabharasaurabhyabharitaṁ Bv. 1. 54; 33. (3) Green. –taḥ The green colour. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch bharita (von bhara) adj. gaṇa tārakādi zu P. 5, 3, 36. “voll von, gefüllt mit” H. 1473. HALĀY. 4, 17. santi niṣkasahasrasya kuṇḍinyaḥ (= pātraviśeṣāḥ Schol.; st. dessen liest die ed. Calc. kuṇḍinaḥ, die ed. Bomb. bhāṇḍinyaḥ = mañjūṣāḥ) bharitāḥ śubhāḥ MBH. 2, 2061. prasabhabharitakośaḥ – dhanaughaiḥ KATHĀS. 29, 194. raktāmbupūra- (samarāṅgaṇa) 47, 91. vasu- (supātra) PAÑCAR. 3, 7, 30. madhupakulajhaṁkāra- (diganta) BHĀMINĪV. 1, 31. kusumabharasaurabhya- 52. puṇya- (bharata) ŚATR. 1, 297. uccaiḥsnehātibhara- Inschr. in Journ. of the Am. Or. S. 6, 508, Śl. 33. bharita adj. = harita UṆĀDIK. im ŚKDR. f. bharitā und bhariṇī VOP. 4, 27. bharita “voll, gefüllt” (Gegens. rikta): Krug Spr. (II) 963. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 bharita bharita, i. e. bhara + ita, adj. Filled, MBh. 2, 2061. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 bharita a. filled, full of (gen. or –°). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 bharita bhar-ita, den. pp. full, filled with (g.) or -°). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 bharita tri° bharo jāto’sya tārakā° itac . 1 jātabharaṇe harita + pṛṣo° hasya bhaḥ . 2 haritarṇe 3 tadvati tri° striyāṁ ṅīp tasya naḥ . bhariṇī tadvarṇayuktāyāṁ striyām . |
मलीमस – malīmasa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899malīmasa mf (“ā”) n. dirty, impure, soiled (lit. and fig.)
mf (“ā”) n. of a dark or dirty gray colour &c. malīmasa m. (!) iron malīmasa m. (!) or n. yellowish vitriol of iron Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 malīmasa a. [mala-īmasac] (1) Dirty foul, impure, unclean, stained, soiled; mā te malīmasavikāraghanā matirbhūt Māl. 1. 32; R. 2. 53. (2) Dark, black. of a black colour; paṇitā na janāravairavaidapi kūjaṁtamaliṁ malīmasaṁ N. 2. 92; mahāmanomohamalīmasāṁdhayā K. 5; visāritāmajihata kokilāvalīmalīmasā jaladamadāṁburājayaḥ Śi. 17. 57, 1. 38; Māl. 10. 4. (3) Wicked, sinful, wrong, unrighteous; malīmasāmādadate na paddhatiṁ R. 3. 46. –saḥ (1) Iron. (2) Green vitriol. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch malīmasa P. 5, 2, 114. 1) adj. f. ā “schmutzig, unrein” (eig. und übertr.), “von schmutzig grauer Farbe” AK. 3, 2, 4. H. 1435. an. 4, 330. MED. s. 58. HALĀY. 4, 42. ŚĀK. 61, v. l. citraṁ nṛpadvipāḥ pūtamūrtayaḥ kīrtinirjharaiḥ. bhavanti vyasanāsaktipāṁsusnānamalīmasāḥ.. Spr. 4050. kṣālayituṁ kṣameta kaḥ kṣapātamaskāṇḍamalīmasaṁ nabhaḥ ŚIŚ. 1, 38. prājyacitādhūma- KATHĀS. 25, 180. añjana Spr. 619. dhūmādgāḍhamalīmasāt 4267. ali NAIṢ 2, 92. kiṁ prāṇairupakrośamalīmasaiḥ RAGH. 2, 53. pathaḥ śucerdarśayitāra īśvarā malīmasāmādadate na paddhatim 3, 46. akīrti- KATHĀS. 49, 55. asāre saṁsāre sarvaduḥkhamalīmase Verz. d. Oxf. H. 90,b,22. — 2) m. a) “Eisen.” — b) “schwarzer Eisenvitriol” H. an. MED. — Vgl. mala und masi. malīmasa 1) ghoraniviḍadhvāntavrāta- (śmaśāna) KATHĀS. 75, 42. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 malīmasa malīmasa (cf. mala), adj. 1. Dirty, Hit. ii. d. 148; stained, Ragh. 2, 33. 2. Wicked. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 malīmasa a. = malina a. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 malīmasa mal-ī-mas-a, a. dirty, foul, stained; unclean, impure (also fig.); dirty-coloured, dark grey. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 malīmasa tri° mala–īmasac . 1 maline amaraḥ . 2 lauhe 3 puṣpakāsīse ca medi° . |
यम – yama | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899yama m. a rein, curb, bridle
m. a driver, charioteer m. the act of checking or curbing, suppression, restraint (with “vācām”, restraint of words, silence) m. self-control forbearance, any great moral rule or duty (as opp. to “niyama”, a minor observance; in ten Yamas are mentioned, sometimes only five) &c. yama m. (in Yoga) self-restraint (as the first of the eight Aṅgas or means of attaining mental concentration) 93 m. any rule or observance yama m. (“yama”) mf (“ā” or “ī”) n. twin-born, twin, forming a pair &c. &c. yama m. a twin, one of a pair or couple, a fellow (du. “the twins” N. of the Aśvins and of their twin children by Mādrī, called Nakula and Saha- deva; “yamau mithunau”, twins of different sex) yama m. a symbolical N. for the number “two” yama m. N. of the god who presides over the Pitṛis (q.v.) and rules the spirits of the dead &c. &c. 18; 197, 198 &c. 10; 16; 289 &c. (he is regarded as the first of men and born from Vivasvat, “the Sun”, and his wife Saraṇyū; while his brother, the seventh Manu, another form of the first man, is the son of Vivasvat and Saṁjṇā, the image of Saraṇyū; his twin-sister is Yamī, with whom he resists sexual alliance, but by whom he is mourned after his death, so that the gods, to make her forget her sorrow, create night; in the Veda he is called a king or “saṁgamano janānām”, “the gatherer of men”, and rules over the departed fathers in heaven, the road to which is guarded by two broad-nosed, four-eyed, spotted dogs, the children of śaramā q.v.; in Post-vedic mythology he is the appointed Judge and “Restrainer” or “Punisher” of the dead, in which capacity he is also called “dharmarāja” or “dharma” and corresponds to the Greek Pluto and to Minos; his abode is in some region of the lower world called Yama-pura; thither a soul when it leaves the body, is said to repair, and there, after the recorder, Citra-gupta, has read an account of its actions kept in a book called Agra-saṁdhānā, it receives a just sentence; in Yama is described as dressed in blood-red garments, with a glittering form, a crown on his head, glowing eyes and like Varuṇa, holding a noose, with which he binds the spirit after drawing it from the body, in size about the measure of a man’s thumb; he is otherwise represented as grim in aspect, green in colour, clothed in red, riding on a buffalo, and holding a club in one hind and noose in the other; in the later mythology he is always represented as a terrible deity inflicting tortures, called “yātanā”, on departed spirits; he is also one of the 8 guardians of the world as regent of the South quarter; he is the regent of the Nakshatra Apa-bharanī or Bharaṇī, the supposed author of ; 14, of a hymn to Viṣṇu and of a law-book; “yamasyārkaḥ” N. of a Sāman yama m. N. of the planet Saturn (regarded as the son of Vivasvat and Chāyā) yama m. of one of Skanda’s attendants (mentioned together with Ati- yama) yama m. a crow (cf. “-dūtaka”) yama m. a bad horse (whose limbs are either too small or too large) yama n. a pair, brace, couple yama n. (in gram.) a twin-letter (the consonant interposed and generally understood, but not written in practice, between a nasal immediately preceded by one of the four other consonants in each class) on yama n. pitch of the voice, tone of utterance, key Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 yama a. [yam-ghañ] (1) Twin, twinborn. (2) Coupled. –maḥ (1) Restraining, controlling, curbing. (2) Control, restraint. (3) Self-control. (4) Any great moral or religious duty or observance (opp. niyama); taptaṁ yamena niyamena tapo’munaiva N. 13. 16. (yama and niyama are thus distinguished: śarīrasādhanāpekṣaṁ nityaṁ yatkarma tadyamaḥ . niyamastu sa yatkarma nityamāgatuṁsādhanaṁ .. Ak.; see Malli. on Śi. 13. 23 and Ki. 10. 10 also. The yamas are usually said to be ten, but their names are given differently by different writers; e. g. brahmacaryaṁ dayā kṣāṁtirdānaṁ satyamakalkatā . ahiṁsā’steyamādhurye damaśceti yamāḥ smṛtāḥ .. Y. 3. 313; or ānṛśaṁsyaṁ dayā satyamahiṁsā kṣāṁtirārjavam . prītiḥ prasādo mādhuryaṁ mārdavaṁ ca yamā daśa ..; sometimes only five yamas are mentioned: –ahiṁsā satyavacanaṁ brahmacayarmakalkatā . asteyamiti paṁcaite yamākhyāni vratāni ca ..). (5) The first of the eight angas or means of attaining Yoga; the eight angas are: — yamaniyamāsanaprāṇāyāmapratyāhāradhāraṇādhyānasamādhayo’ṣṭāvaṁ gāni. (6) The god of death, death personified, regarded as a son of the sun; dattābhaye tvayi yamādapi daṁḍadhāre U. 2. 11. (7) A twin; dharmātmajaṁ prati yamau ca (i. e. nakulasahadevau) kathaiva nāsti Ve. 2. 25; yamayoścaiva garbheṣu janmato jyeṣṭhatā matā Ms. 9. 126. (8) One of a pair or couple, a fellow. (9) N. of Saturn. (10) A crow. (11) A symbolical expression for the number ‘two’. (12) Ved. A rein, bridle. (13) Ved. A driver, charioteer. –maṁ (1) A pair or couple. (2) (In gram.) The twin letter of any consonant. (3) Pitch of the voice. –mī N. of the river Yamunā. — Comp. –anugaḥ, –anucaraḥ a servant or attendant of Yama. –aṁtakaḥ an epithet of 1. Śiva. –2. of Yama. –ariḥ, –ghnaḥ, –ripuḥ &c. N. of Viṣṇu. –īśaṁ the Nakshatra Bharaṇī. –kiṁkaraḥ a messenger of death. –kīṭaḥ 1. a wood-louse. –2. an earth-worm. –kīlaḥ N. of Viṣṇu. –koṭiḥ –ṭī N. of a mythical town to the east of Laṅkā. –ja a. twin-born, twin; bhrātarau āvāṁ yamajau U. 6; 4. –daṁṣṭrā ‘Yama’s tooth’, the jaws of death. ( –ṣṭrāḥ pl.) the last eight days of the month Asvina and the whole of Kārtika (regarded as a period of general sickness). –dūtaḥ –dūtakaḥ 1. a messenger of death. –2. a crow. –dūtikā tamarind. –devatā the asterism Bharaṇī. –dvitīyā the second day in the bright half of Kārtika when sisters entertain their brothers (Mar. bhāūbīja); cf. bhrātṛdvitīyā. –dhānī the abode of Yama; naraḥ saṁsārāṁte viśati yamadhānījavanikāṁ Bh. 3. 112. –dhāraḥ a kind of double-edged weapon. –pāśaḥ the noose of Yama. –puruṣaḥ Yama’s servant or minister. –priyaḥ the fig-tree. –bhaginī N. of the river Yamunā. –yātanā the tortures inflicted by Yama upon sinners after death, (the word is sometimes used to denote ‘horrible tortures’, ‘extreme pain’). –rāja m. Yama, the god of death. –vāhanaḥ, –rathaḥ a buffalo. –sabhā the tribunal of Yama. –sūryaṁ a building with two halls, one facing the west and the other facing the north. –svasṛ f. 1. N. of the river Yamunā. –2. N. of Durgā. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch yama (von yam) m. VOP. 26, 170. 1) “Zügel”: pṛṣṭhe sado nasoryamaḥ ṚV. 5, 61, 2. — 2) “Lenker”: rathānām ṚV. 8, 92, 10. — 3) “das Hemmen, Unterdrücken”: vācām “Schweigsamkeit” BHĀG. P. 5, 5, 12. = saṁyama AK. 3, 3, 18. TRIK. 3, 3, 302. H. an. 2, 332. fg. MED. m. 23. = yamana H. an. — 4) in der Phil. “Selbstbezwingung, das Verbot der Beschädigung Anderer durch Wort oder That und der Ueppigkeit, ein allgemeines Sittengesetz” AK. 2, 7, 48. MED. JOGAS. 2, 29. ahiṁsāsatyāsteyabrahmacaryāparigrahā yamaḥ 30. NĪLAK. 28. TATTVAS. 19. SARVADARŚANAS. 155, 10. 161, 2. 173, 16. fgg. MADHUS. in Ind. St. 1, 22, 22. VEDĀNTAS. (Allah.) No. 128. VP. 288. 653. BHĀG. P. 1, 6, 36. 4, 22, 24. H. 81. H. an. yamānseveta satataṁ na nityaṁ niyamānbudhaḥ M. 4, 204. MBH. 12, 8913. rājño vivekasya balavato yamādīnamātyān PRAB. 8, 9. fg. yamaśca daśadhā proktaḥ Verz. d. Oxf. H. 233,b,6. brahmacaryaṁ dayā kṣāntirdānaṁ (st. dessen fälschlich dhyānaṁ GĀRUḌA-P. 105 im ŚKDR.) satyamakalkatā. ahiṁsāsteyamādhuryadamāśceti yamāḥ smṛtāḥ.. YĀJÑ. 3, 313. ānṛśaṁsyaṁ kṣamā satyamahiṁsā dama ārjavam. prītiḥ prasādo mādhuryaṁ mārdavaṁ ca yamā daśa.. Spr. 350. “Observanz” überh. PĀR. GṚHY. 2, 7. — 5) “festgesetzte Ordnung”, s. yāma-. — Vgl. prāṇa-, vācaṁ-, su-. yama 1) adj. (f. ā und ī) “geminus, von Geburt doppelt, gepaart”; m. “Zwilling” TRIK. 3, 3, 302. H. 1424. H. an. 2, 232. fg. MED. m. 23. HALĀY. 4, 15. saptathamāhurekajaṁ ṣaLidyamāḥ ṚV. 1, 164, 15 (vgl. AV. 10, 8, 5). 2, 39, 2. yamā cidatra yamasūrasūta 3, 39, 3. yamā iva susadṛśaḥ 5, 57, 4. 6, 59, 2. 10, 117, 9. 1, 66, 4. yame iva yatamāne yadaitam 10, 13, 2. yasya bhāryā gaurvā yamau janayet AIT. BR. 7, 9. agnirvāva yama iyaṁ yamī TS. 3, 3, 8, 3. yamī vaśā 2, 1, 9, 5. aṣṭau yamā ādityāḥ NIDĀNA 10, 2. yamau mithunau “Zwillinge verschiedenen Geschlechts” KĀṬH. 13, 4. NIR. 12, 10. – PAÑCAV. BR. 16, 4, 10. KĀTY. ŚR. 25, 4, 35. yamāṁ dviguṇāmiva śriyamicchantaḥ ĀŚV. ŚR. 11, 5, 4. ŚAUNAKA in Z. f. vgl. Spr. 1, 442. putrau prasuṣuve yamau BHĀG. P. 3, 17, 2. 9, 11, 11. yamau “Zwillinge” M. 9, 126. MBH. 1, 124. 3818. 15694. 7, 68. SUŚR. 1, 318, 7. VARĀH. BṚH. S. 78, 24. KATHĀS. 21, 49. BHĀG. P. 1, 10, 9. 3, 16, 35. yamābhyāṁ supravṛddhābhyāmarjunābhyām HARIV. 3451 (nach der Lesart der neueren Ausg.). BHĀG. P. 10, 10, 26. n. “Paar” VARĀH. BṚH. S. 77, 33. yamau heissen die Aśvin H. 182. uṣa uṣo hi vaso agrameṣi tvaṁ yamayorabhavo vibhāvā “du” Agni “gehst voran jeder Morgenröthe, du strahltest für die Zwillinge” (nämlich, wenn sie zum Frühopfer kommen) ṚV. 10, 8, 4. “thou wast the divider of the two twins i. e. of day and night” M. MÜLLER, Lect. II, 511. yama als Bez. “der Zahl zwei” SŪRYAS. 1, 32. fg. 2, 19. — 2) m. N. des Gottes, der im Himmel über die Seligen (pitaraḥ) herrscht, deshalb auch König heisst, ein Sohn Vivasvant’s. Die nachvedische Zeit sieht in ihm den Beherrscher der Todten in der Unterwelt und fasst seinen Namen als “Bändiger” (schon ŚAT. BR. 7, 2, 1, 10. auch von yu abgeleitet TS. 2, 1, 4, 3). Die wirkliche Bed. ist “Zwilling”: Jama und Yamī sind das erste Menschenpaar. Wie diese nach der Legende NIR. 12, 10 von Vivasvant mit der Saraṇyū erzeugt sind, so zeugt derselbe mit dem Abbilde der Saraṇyū den Manu, eine andere Form des Erstlings der Menschheit. Ueber den ganzen Mythus vgl. ROTH in ZdmG.4, 425. fgg. und J. MUIR in Journ. R. As. S. new ser. I, 287. – AK. 1, 1, 1, 54. 3, 4, 7, 33. TRIK. 1, 1, 71. 3, 3, 302. H. 169. 184. H. an. MED. HĀR. 57. HALĀY. 1, 72. 100. 5, 70. 83. ṚV. 10, 14, 1. fgg. 15, 8. 18, 13. yatte yamaṁ vaivasvataṁ mano jagāma dūrakam 57, 7. 60, 10. yasminvṛkṣe supalāśe devaiḥ saṁpibate yamaḥ 135, 1. tasmai yamāya namo astu mṛtyave 165, 4. āste yama upa yāti devān AV. 4, 34, 3. 4. yamasya jātamamṛtaṁ yajāmahe ṚV. 1, 83, 5. yo mamāra prathamo martyānāṁ yaḥ preyāya prathamo lokametam. vaivasvataṁ saṁgamanaṁ janānāṁ yamaṁ rājānaṁ haviṣā saparyata.. AV. 18, 3, 13. 6, 28, 3. yamasya bhavanam ṚV. 1, 35, 6. paḍvīśam 10, 97, 16. yoniḥ 123, 6. lokaḥ AV. 6, 118, 2. 19, 56, 1. sādanam 2, 12, 7. 18, 2, 56. 3, 70. gṛham 6, 29, 3. rājyam 18, 4, 31. fg Ross 5, 5, 8. Boten 30, 6. śvānau 8, 1, 9. Mutter ṚV. 10, 17, 1. König Jama AV. 8, 10, 23. 15, 14, 7. 18, 3, 69. 1, 14, 2. AIT. BR. 8, 7. ŚAT. BR. 2, 3, 2, 1. KAUṢ. UP. 4, 15. yāvanto vai mṛtyubandhavasteṣāṁ yama ādhipatyaṁ parīyāya TS. 5, 1, 8, 2. — Jama und Yamī (Yamunā) HARIV. 552. VP. 266. BHĀG. P.6,6,38.8,13,9. MĀRK. P. 77,7. 106,4. Verz. d. Oxf. H. 82,b,41. fg. ein jüngerer Bruder Manu’s MBH. 1, 3136. fg HARIV. 552. MĀRK. P. 108, 15. fgg. māṇḍavyaśāpādbhagavānprajāsaṁyamano yamaḥ. bhrātuḥ kṣetre bhujiṣyāyāṁ jātaḥ satyavatīsutāt.. BHĀG. P. 3, 5, 20. yamaḥ saṁyamatāmaham sagt Kṛṣṇa BHAG. 10,29. pitṝṇāmadhipaḥ MBH. 14,1176. HARIV. 260. VP. 153. – 207. 286. Verz. d. Oxf. H. 61,a,1. fgg. einer der 8 Welthüter M. 5, 96. im Süden MBH. 8, 2102. R. 4, 51, 32. yathā yamaḥ priyadveṣyau prāpte kāle niyacchati Spr. 2321. śarīrāntakaro nṝṇām MBH. 3, 2138. yamo vaivaśvato devo yastavaiṣa hṛdi sthitaḥ Spr. 2406. samatayā – anuyayau yamam RAGH. 9, 6. yamastvannarasaṁ prādāddharme ca paramāṁ sthitim MBH. 3, 2228. raktākṣaṁ yamaprabhaṁ vyādham ŚUK. in LA. (III) 34, 17. sarujapada Spr. 803; vgl. HARIV. 565. fgg. und śīrṇapādayamāya nī BHĀG. P. 9, 6, 17. yamasya sadanam DAŚ. 2, 35. daṇḍī yamo mahiṣagaḥ VARĀH. BṚH. S. 58, 57. – matanibarhaṇa Verz. d. Oxf. H. 250,b,37. als Gottheit (Beherrscher) des Nakshatra Apabharaṇi (Bharaṇi) WEBER JYOT. 94. fg. Nax. 2, 300. 376. VARĀH. BṚH. S. 98, 4. der 4ten Tithi 99, 1 eines Karaṇa 4. Liedverfasser von ṚV. 10, 10. 14. Verfasser einer Hymne auf Viṣṇu Verz. d. Oxf. H. 82,b,39. eines Gesetzbuchs YĀJÑ. 1, 4. Verz. d. B. H. No. 140. 322. 1017. 1166. Verz. d. Oxf. H. 14, “a”, N. l. 266, “a”, 41. 268, “a”, 6. 12. 270, “b”, 32. 279, “a”, 22. MADHUS. in Ind. St. 1, 20, 21. -saṁhitā GILD. Bibl. 450. Vgl. kālāntaka-, bṛhadyama, mahā-, laghu-, svalpa-. — 3) m. “der Planet Saturn” H. ś. 14. MED. VARĀH. BṚH. S. 4, 21. 20, 7. 28, 21. 98, 13. Ind. St. 2, 278. fg. 283. Verz. d. B. H. No. 1249. auch Saturn gilt für einen Sohn Vivasvant’s, aber von der ChāyāH vgl. HARIV. 564. BHĀG. P. 8, 13, 10. — 4) m. N. pr. eines Wesens im Gefolge Skanda’s (neben Atijama) MBH. 9, 2547. — 5) m. pl. N. pr. einer Klasse von Göttern bei den Buddhisten LALIT. ed. Calc. 58, 4. fehlerhaft für yāma. — 6) m. “Krähe” H. an. MED. Vgl. yamadūtaka. — 7) n. in der Gramm. a) “Zwillingslaut”; so heissen gewisse von den Grammatikern angenommene “nasale Zwischenlaute zwischen Mutis und folgenden Nasalen”; vgl. WHITNEY in AV. PRĀT. S. 63. WEBER in Ind. St. 4, 123. ṚV. PRĀT. 1, 10. 49. 6, 8. fgg. 14, 10. 22. VS. PRĀT. 1, 41. 74. 82. 103. 4. 111. 161. 8, 29. AV. PRĀT. 1, 99. TS. PRĀT. 21, 8. 22, 12. PAT. zu P. 1, 1, 8. — b) “Tonlage”: samāna- AV. PRĀT. 1, 14. eka- (= ekaśruti Comm.) TS. PRĀT. 15, 9. dvi- (= svarita Comm.) 19, 3. 23, 16. caturyama 18. sapta ṚV. PRĀT. 13, 17. — 8) f. yamī N. pr. der Zwillingsschwester Jama’s. die in der nachvedischen Zeit der Yamunā gleichgesetzt wird, NAIGH. 5, 5. NIR. 11, 33. TRIK. 1, 2, 31. H. 1083. ṚV. 10, 10, 7. 9. ŚAT. BR. 7, 2. 1, 10. VS. 12, 63. KĀṬH. 7, 10. PAÑCAV. BR. 11, 10, 23. ŚAUNAKA in Z. f. vgl. Spr.1,442. HARIV. 609. fg. VP. 266. BHĀG. P.6,6,38.8,13,9. MĀRK. P. 106,4. Verz. d. Oxf. H. 82,b,41. fg. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 yama Kāla. (For more details see under Kāla). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 yama yam + a, I. adj. sbst. Twin, one of a pair. du. The twins, Draup. 6, 29. II. m. 1. Restraining. 2. Taming of passion, Vedāntas. in Chr. 217, 14. 3. Moral duty, Man. 4, 204. 4. Penance. 5. A festival. 6. Yama, the judge of the deceased ones, ruler of the infernal regions, Rām. 2, 54, 28; god of death, Pañc. 247, 8. 7. A crow. 8. A name of the planet Saturn. III. f. mī, The Yamunā. IV. n. A pair. — Comp. kāla-anta + ka-, m. Yama, as all-destroying time, Rām. 3, 32, 5. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 yama [1] m. holder, i.e. bridle or driver; restraint, self-control, any paramount moral duty or observance (ph.). yama (f. ā2 & ī) paired, twin; m. a twin (du. twins), N. of a god, either the Twin (with his sister yamī f.) or the Restrainer, the god of death. n. pair, twin letter (g.) Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 yama 1. yam-a, m. (restrainer), rein (RV.1); driver (RV.1); suppression, restraint; self-restraint; general law of morality, paramount duty (opp. niyama, minor duty); observance, rule. yama 2. yam-a, a. (ā, ī) forming a pair; m. twin (du. twins; designation of the Aśvins); N. of the male Twin of Yamī, the first man, son of Vivasvat (RV.); in the Veda Yama is the god who rules over the departed fathers in heaven; in C. he is regarded as the god of death, presiding in the lower regions (his name being supposed to mean subduer or punisher), younger brother of Manu (the first man), regent of the south, and reputed author of hymns and of a law-book; planet Saturn; n. pair. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 yama au u viratau . iti kavikalpadrumaḥ .. (bhvā°-para°-aka°-aniṭ . ktvāveṭ .) au, yantā . u, yamitvā yantvā . viratirnivṛttiḥ . yacchati pāpāt sādhuḥ . iti durgādāsaḥ .. yama ka mi pariveṣaṇe . tadabhāve . iti kavikalpadrumaḥ .. (curā°-para°- saka°-seṭ .) ka mi, yamayati yāmayati . pariveṣaṇaṁ annāderarpaṇam . veṣṭanamityeke . viṣatyavyāptāvityasya rūpamiti ramānāthaḥ . kecittu pariveṣaṇa evāyaṁ mānubandhaḥ . yamayatyannaṁ dbijāya gṛhī . anyatra niyāmayati saṁyāmayati ityāhuḥ . anye tu apariveṣaṇa evāyaṁ mānubandhaḥ . niyamayati vimārgaprasthitānāntu daṇḍam . iti śākuntale . pariveṣaṇe tu yāmayatyannaṁ dvijāya gṛhī ityāhuḥ . tena ubhayasya prāmāṇikatvādubhayatra vikalpajñāpanārthañcānubandhaḥ kṛtaḥ . iti durgādāsaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 yama uparatau bhvā° para° saka° aniṭ yacchati ayaṁsīt udit ktvā veṭ . yamitvā yatvā yattaḥ . ā + dīrghīkaraṇe ātma° . upa + vivāhe ātma° . yama pariveṣaṇe cu° u° saka° seṭ vā ghaṭā° . yamayati yāmavati ayīyamat ta ayayāmat ta . yama pu yama–ghañ . ahiṁsā satyavacanaṁ brahmacaryamakalkatā . asteyamiti pañcaite yamākhyāni vratāni ca ityukte 1 ahiṁsādau tacca dehamātrasādhyam āvaśyakamavaśyakāryaṁ nityaṁ kāryamiti amaraḥ indriyādīnāṁ 2 saṁyamane ca . yamayati ac . prāṇināṁ śubhāśubhakarmānusāreṇa daṇḍavidhāyaka īśvaraniyukte dakṣiṇasthe 3 devabhede pu° amaraḥ . tatsvāmikatvāt 4 kāke ca . bhrātṛtvena yamasambandhini 5 śanau 6 ekagarbhajāyamāne yamaje tri° medi° . 7 dvitvasaṁkhyāyāṁ 8 yamadevatāke bharaṇonakṣatre jyo° . dikpālayamabhedāḥ caturdaśa bhaviṣyapu° uktā yathā yamāya dharmarājāya mṛtyave cāntakāya ca . vaivakhatāya kālāya sarvabhūtakṣayāya ca . auḍambarāya daghnāya nīlāya parameṣṭhine . vṛkodarāya citrāya citraguptāya vai namaḥ . thogāṅgayamākṣa pāta° sū° bhā° uktā yathā yamaniyamāsanaprāṇāyāmapratyāhāradhāraṇādhyānasamādhayo’ṣṭāvaṅ gāni mū° . yathākramaṁ eteṣām anuṣṭhānaṁ svarūpañca vakṣyāmaḥ bhā° . tatra ahiṁsāsatyāsteyabrahmacaryāparigrahāyamāḥ mū° . tatrāhiṁsā sarvatho sarvadā sarvabhūtānāmanatidrohaḥ . uttare ca yamaniyamāstanmūlāstatsiddhiparatayā tatpratipadānāya pratipādyante tadavadātakaraṇāyaivopādīyante . tathācoktaṁ sa khalvayaṁ brāhmaṇo yathā yathā vratāni bahūni samāditsate tathā tathā pramādakṛtebhyo hiṁsānidānebhyo nivartamānastāmevāvadātarūpāmahiṁsāṁ karoti . satyaṁ yathārthe vāṅmanuse yathādṛṣṭaṁ yathānumitaṁ yathāśrutaṁ tathā vāṅmanaśceti svabodhasaṁkrāntaye vāguktā sā yadi na vañcitā bhrāntā vā pratipattibandhyā vā bhavet ityeṣā sarvabhūtopa kārārthaṁ pravṛttā na bhūtopaghātāya yadi caivamapyamidhīya mānā mūtopaghātaparaiva syānna satyaṁ bhavet pāpameva bhavet tena puṇyābhāsena puṇyapratirūpakena kaṣṭaṁ tamaḥ prāpnuyāt tasmāt parīkṣya sarvabhūtahitaṁ satyaṁ brūyāt . steyamaśāstra pūrvakaṁ dravyāṇāṁ parataḥ svīkaraṇaṁ tatpratiṣedhaḥ punaraspṛhārūpamasteyamiti . brahmacaryaṁ guptendriyasyopasthasya saṁyamaḥ . viṣayāṇāmarjanarakṣaṇakṣayasaṅgahiṁsādoṣadarśanā dasvīkaraṇamaparigraha ityete yamāḥ bhā° . gāruḍe tu tasya daśavidhatvamuktaṁ yathā brahmacarye dayākṣāntirdhyānaṁ satyamakalkatā . ahiṁsā’steya mādhuryaṁ damaścaite yamāḥ smṛtāḥ 105 a° . |
शष्पीकृ – śaṣpīkṛ | Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893śaṣpīkṛ śaṣpī-kṛ, turn into grass, colour green. |
शार – śāra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śāra mf (“ā”) n. (in most meanings also written “sāra”; of doubtful
derivation) variegated in colour, of different colours (as dark hair mixed with grey), motley, spotted, speckled 2 mf (“ā”) n. yellow śāra m. variegating or a variegated colour, (esp.) a mixture of blue and yellow, green śāra m. (also “śāraka”) a kind of die or a piece used at chess or at backgammon śāra m. air, wind śāra m. hurting, injuring (fr. “śṝ”) śāra mf (“ā”) n. (“ī”) f. a chessman &c. (see m.) śāra m. a kind of bird (= “śāri”) śāra m. Kuśa grass śāra n. a variegated colour śāra Vṛiddhi form of “śara”, in comp. Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 śāra a. [śār-ac śṝ-ghañ vā] (1) Variegated, speckled, mottled, spotted. (2) Yellow. –raḥ (1) A variegated colour. (2) Green colour. (3) Air, wind. (4) A piece used at chess, a chessman; kālaḥ kālyā bhuvanaphalake trīḍati praṇiśāraiḥ Bh. 3. 39. (5) Injuring, hurting Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śāra P. 3, 3, 21, Vārtt. 2 (vgl. P. 6, 1, 159). m. f. (ī) TRIK. 3, 5, 19. 1) adj. “bunt, scheckig” P. 3, 3, 21. Vārtt. 2. AK. 3, 4, 25, 168. H. an. 2, 461. MED. r. 90. HALĀY. 4, 56. palita- DAŚAK. 60, 5. Vgl. kṛṣṇa- und sāra. — 2) m. a) “ein beim Würfelspiel gebrauchter Stein, – Figur” H. 487.H. an. MED. kālaḥ kālyā bhuvanaphalake krīḍati prāṇiśāraiḥ Spr. 2294. pramādadatta- DAŚAK. 70, 4. — b) “Wind” P. 3, 3, 21, Vārtt. 2. AK. H. an. MED. — c) nom. act. von śar, = hiṁsana ŚABDĀRTHAK. bei WILSON. — 3) f. ī a) = 2) a) ŚABDAR. im ŚKDR. (sārī). — b) Kuśa-“Gras” ŚABDĀRTHAK. bei WILSON. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śāra śāra, I. adj. 1. Variegated (in colour), Daśak. in Chr. 180, 1 (of hair, mixed with greyand white). 2. Yellow. II. m. 1. Hurting (vb. śṛ10). 2. A mixture of blue and yellow, a green. 3. Variegating. 4. Air, wind (cf. sāra). 5. A piece or man at chess, backgammon, Daśak. in Chr. 185, 24 (cf. sāra). III. f. rī. 1. An arrow (vb. śṛ10, cf. śara), Chr. 297, 16 = Rigv. i. 112, 16. 2. Kuśa grass. — Comp. kṛṣṇa-, adj. blue-black, Megh. 48, read -śāra (Sch.). Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śāra f. ā mottled, spotted; m. a stone or piece used at sev. games (also f. ī). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śāra śāra, a. variegated, speckled, spotted; m. piece or figure used on a draught-board: ī, f. id.; a bird. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 śāra t ka daurbalye . iti kavikalpadrumaḥ . (adanta curā°-para°-aka°-seṭ .) aśaśārat . iti durgādāsaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śāra daurvalye ada° cu° uma° saka° seṭ . śārayati–te aśaśārat ta . śāra na° śāra–ac, śṛ–ghañ vā . 1 karvūravarṇe 2 tadvati tri° amaraḥ 3 vāyau pu° amaraḥ 4 akṣopakaraṇe medi° . |
शुब्र – śubra | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
śubra a. [śubha-rak] (1) Shining, bright, radiant. (2) White; paśyati pittopahataḥ śaśiśubraṁ śaṁkhapapi pītaṁ K. P. 10; R. 2. 69. –braḥ (1) The white colour. (2) Sandal (said to be n). –braṁ (1) Silver. (2) Talc. (3) Rock-salt. (4) Green vitriol. — Comp. –aṁśuḥ, –karaḥ 1. the moon. –2. camphor. –datin n. the elephant presiding over the north-west quarter. –raśimaḥ the moon. |
शुभ्र – śubhra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śubhra mf (“ā”) n. radiant, shining, beautiful, splendid &c. &c.
mf (“ā”) n. clear, spotless (as fame) mf (“ā”) n. bright-coloured, white &c. śubhra m. white (the colour) śubhra m. sandal śubhra m. heaven śubhra m. N. of a man g. “kurv-ādi” śubhra m. of the husband of Vikuṇṭhā and father of Vaikuṇṭha śubhra m. of a poet śubhra pl. N. of a people śubhra n. (only silver śubhra n. talc śubhra n. green vitriol śubhra n. rock or fossil salt śubhra n. the root of Andropogon Muricatus. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śubhra (von 3. śubh) UṆĀDIS. 2, 13. 1) adj. (f. ā) a) “schmuck, schön; klar”; = uddīpta, dīpta AK. 3, 4, 25, 194. H. an. 2, 464. MED. r. 93 harī ṚV. 1, 35, 3. 2, 11, 3. 8, 15, 5. grāvan 3, 33, 1. yuvan 9, 14, 5. marya 96, 20. śiśavaḥ 7, 56, 16. die Aśvin 68, 1. die Marut 1, 19, 5. 167, 4. 2, 36, 2. Ushas 1, 57, 3. 7, 75, 6. Agni 3, 26, 2. – 7, 39, 3. 95, 6. śuṣma 2, 11, 4. 7, 56, 8. āpaḥ 5, 41, 12. KAUŚ. 103. andhas ṚV. 9, 62, 5. 107, 24. AV. 11, 1, 17. puruṣa MUṆḌ. UP. 2, 1, 2. ratha MBH. 3, 3031. āsana R. GORR. 1, 3, 68. ābharaṇa R. SCHL. 2, 78, 5. MĀRK. P. 82, 25. guṇāḥ “glänzende Vorzüge” Spr. (II) 3809. — b) “weiss, hellfarbig” AK. 1, 1, 4, 22. 3, 4, 25, 194. H. 1393. H. an. MED. HALĀY. 4, 47. KĀM. NĪTIS. 14, 32. Spr. 4925. kuthāḥ R. GORR. 2, 72, 20. asthi VET. in LA. (III) 4, 7. triṇayanavṛṣa MEGH. 53. giri KATHĀS. 50, 169. candana WEBER, KṚSAṆAJ. 291. ātapatra RĀJA-TAR. 5, 482. BHĀG. P. 3, 15, 38. gṛha M. 7, 76. R. 4, 40, 40. sadman Spr. 3003. catuḥśālāni R. 2, 91, 32. guṇāḥ “Fäden” Spr. (II) 3809. Perlen VARĀH. BṚH. S. 81, 5. akṣarāṇi, -dhātu Schol. zu NAIṢ 22, 54. mṛd (mṛdā st. sadā zu lesen) PADMA-P. 3, 4. sudhāśubhraṁ sadma Spr. 3268. bhūti- “wie Asche” KATHĀS. 25, 231. hima- 30, 31. karpūra- 75, 104. śaraśubhra (so ist wohl zu lesen st. śaracchubhra) R. GORR. 1, 45, 19. yaśas “weiss, rein” RAGH. 2, 69. KATHĀS. 25, 225. — 2) m. a) “Sandel” ŚABDAC. im ŚKDR. — b) N. pr. a) eines Mannes P. 4, 1, 123. gaṇa kurvādi zu 151. Gatte der Vikuṇṭhā und Vater Vaikuṇṭha’s BHĀG. P. 8, 5, 4. — b) pl. eines Volkes MĀRK. P. 58, 12. — 3) f. ā “crystal; Bambu manna; the Ganges” WILSON nach RĀJAN. — 4) n. a) “Talk” H. an. MED. — b) “Silber” H. ś. 161. RĀJAN. im ŚKDR. — c) “Eisenvitriol” RĀJAN. a. a. O. — Vgl. candra-, tanū-, mahā-, śaubhrāyaṇa, śaubhreya, śaubhrya. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śubhra śubh + ra, I. adj. 1. White, Megh. 53; Lass. 4, 17. 2. Shining, bright, Chr. 291, 3 = Rigv. i. 85, 3; Pañc. i. d. 252. II. m. 1. White (the colour). 2. Sandal, Padmap. 3, 4. III. f. rā. 1. The Ganges. 2. Crystal. 3. Bambu manna. IV. n. 1. Silver. 2. Talc. — Comp. mahā-, n. silver. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śubhra a. beautiful, shining, white, pure, clear (also of sounds). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śubhra śubh-ra, a. V., C.: radiant, splendid, beautiful, handsome; C.: clear, spotless (fame); white (rare): -tā, f., -tva, n. whiteness; -danta, a. (ī) having white teeth; -bhānu, m. moon. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śubhra na° śubha–rak . 1 abhrake medi° 2 raupye 3 kāsīse 4 śubhralavaṇe rājani° . 6 candane śabdaca° . 6 śvetavarṇe pu° 7 tadvati tri° amaraḥ . |
श्याम – śyāma | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śyāma mf (“ā”) n. (said to be connected with “śyai”) black, dark-
coloured, dark blue or brown or grey or green, sable, having a dark or swarthy complexion (considered a mark of beauty) &c. &c. śyāma m. black or blue or green (the colour) śyāma m. a cloud śyāma m. the Kokila or Indian cuckoo śyāma m. a black bull śyāma m. N. of various plants (fragrant grass; thorn-apple; Artemisia Indica; Careya Arborea &c.) śyāma m. (in music) a partic. Rāga śyāma m. N. of a son of śūra and brother of Vasudeva śyāma m. of a modern prince śyāma m. of a mountain śyāma m. of a sacred fig-tree at Prayāga or Allahābād śyāma pl. N. of a Vedic school (a subdivision of the Maitrāyaṇīyas) śyāma n. black pepper śyāma n. sea-salt Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 śyāma a [śyai-maka] Black, dark-blue, dark-coloured; pratyākhyāta viśeṣakaṁ kurabakaṁ śyāmāvadātāruṇaṁ M. 3. 5; śyāmaṁ druyorbhāgayoḥ V. 2. 7; kuvalayadalaśyāmasnigdhaḥ U. 4. 19; Me. 15, 23. (2) Brown. (3) Shady, dusky. (4) Dark-green. –naḥ (1) The black colour. (2) The green colour. (3) A cloud. (4) The cuckoo. (5) N. of a sacred fig-tree at Allahabad on the bank of the Yamunā; ayaṁ ca kāliṁdītaṭe vaṭaḥ śyāmo nāma U. 1; soyaṁ vaṭaḥ śyāma iti pratītaḥ R. 13. 53. (6) The thorn apple. –maṁ (1) Sea-salt. (2) Black pepper. — Comp. –aṁga a. dark. ( –gaḥ) the planet Mercury. –kaṁṭhaḥ 1. an epithet of Śiva; (nīlakaṁṭha). –2. a peacock. –karṇaḥ a horse suitable for a horse sacrifice. –patraḥ the tamala tree. –bhās, –ruci a. glossyblack. –śabalau the two four-eyed watch-dogs of Yama; cf. Rv. 10. 14. 10. –suṁdarā an epithet of Kṛṣṇa. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śyāma UṆĀDIS. 1, 144. 1) adj. (f. ā) “schwarz, schwarzgrau, schwarzblau, schwarzgrün”; = kṛṣṇa, nīla u.s.w. AK. 1, 1, 4, 23. 3, 4, 23, 145. H. 1397. an. 2, 338. MED. m. 31. fg. HALĀY. 4, 49. VIŚVA bei UJJVAL. zu UṆĀDIS. = harit AK. 3, 4, 23, 145. H. an. MED. VIŚVA a. a. O. Jama’s Hund AV. 8, 1, 9. TS. 5, 7, 19, 1. ŚĀÑKH. BR. 2, 9. PĀR. GRHJ. 1, 16. – TS. 7, 3, 18, 1. TBR. 1, 3, 4, 4. NIR. 4, 3. ṚV. PRĀT. 17, 9. ŚAT. BR. 5, 1, 2, 9. 2, 5, 8. putra 14, 9, 4, 15. śyāma iva pāpmā KĀṬH. 13, 6. ayas “Eisen” AV. 11, 3, 7. anu cchya śyāmena tvacam 9, 5, 4. śyāmācchabalaṁ (als nom. abstr.) prapadye CHĀND. UP. 8, 13. – Ind. St. 8, 277. 10, 318. MEGH. 58. VARĀH. BṚH. S. 3, 29. 8, 17. 33, 16. 34, 23. 47, 23. 80, 7. LAGHUJ. 2, 18. KATHĀS. 22, 182. RĀJA-TAR. 4, 1. Erde SUŚR. 1, 135, 5. Kuh 371, 17. Pferd BHĀG. P. 1, 16, 12. śyāmo lohitākṣo daṇḍaḥ M. 7, 25. abhinavamadalekhāśyāmagaṇḍasthalānāṁ vāraṇānām Spr. (II) 227. stana MEGH. 18. vilīnapallavaśyāmamukhau stanau KATHĀS. 22, 5. stanāvāśyāmacūcakau 34, 32. śyāmayā cūcukatviṣā 120, 45. uras BHĀG. P. 3, 15, 39. -karṇa (haya) 9, 15, 6. -śroṇi 4, 24, 51. añjanabhṛṅga- VARĀH. BṚH. S. 64, 2. vapus einer Wolke MEGH. 15. nīlāmbuda- MBH. 1, 5911. prāvṛḍjaladhara- 5928. megha- R. 2, 83, 8. PAÑCAR. 1, 5, 3. divasa ivārdhaśyāmaḥ (ivābhraśyāmaḥ v. l.) ŚĀK. 60. udadhiśyāmasīmā dharitrī 48. snigdhaśyāmā daṇḍakāraṇyabhāgāḥ UTTARAR. 32, 6 (42, 8). vanabhūmayaḥ śyāmāstamāladrumaiḥ GĪT. 1, 1. phalapariṇatiśyāmajambūvanāntāḥ MEGH. 24. kuravakaṁ śyāmaṁ dvayorbhāgayoḥ VIKR. 26. atasīkusuma- VARĀH. BṚH. S. 58, 32. dūrvākāṇḍa- 5, 58. BHAṬṬ. 5, 18. dūrvā- VARĀH. BṚH. 2, 4. indīvara- MBH. 3, 1721. HARIV. 7081. R. 2, 88, 14. R. GORR. 2, 1, 41. VARĀH. BṚH. S. 24, 18. BHĀG. P. 3, 26, 28. nīlotpaladala- R. 4, 29, 9. palāśa- KATHĀS. 21, 11. śastrī- P. 6, 2, 2, Schol. ŚIŚ. 4, 44. komalaśyāmaśaṣpa SUŚR. 1, 22, 18. marakata- BHĀG. P. 8, 6, 3. 16, 35. Für schön gilt bei Männern und Frauen die durch śyāma bezeichnete Hautfarbe: rūpamatulaṁ -sundaram PAÑCAR. 1, 1, 3. 5, 3. ayaṁ śyāmo mahābāhuḥ siṁhaskandho mahādyutiḥ MBH. 1, 5943. 3, 2450. 7, 2243. 5089. R. 2, 34, 1. 3, 42, 33. WEBER, RĀMAT. UP. 294. BHĀG. P. 1, 12, 8. 19, 28. 4, 7, 20. dāsīsahasraṁ śyāmānām MBH. 3, 12711. 1, 5949. 3, 2664. 2754. R. 2, 61, 4. 3, 79, 20. 42. MEGH. 80. ŚIŚ. 8, 36. Spr. (II) 6542. fg. KATHĀS. 45, 334. RĀJA-TAR. 3, 413. CAURAP. 40. MĀRK. P. 21, 18. PAÑCAR. 1, 4, 48. Inschr. in Journ. of the Am. Or. S. 7, 12, Einschiebung nach Śl. 48. śyāmā = yauvanamadhyasthā UTPALA bei MALLIN. zu ŚIŚ. 8, 36. = aprasūtastrī H. an. MED. VIŚVA a. a. O. śīte sukhoṣṇasarvāṅgī grīṣme yā sukhaśītalā. taptakāñcanavarṇābhā sā strī śyāmeti kathyate.. Citat beim Schol. 2. zu BHAṬṬ. 5, 18. 8, 100; vgl. Spr. (II) 1850. ghanaśyāma BHĀG. P. 6, 4, 37. śyāmāvadāta 2, 9, 11. 3, 4, 7. 8, 18, 2. R. 5, 14, 23. śyāmāruṇa VARĀH. BṚH. S. 11, 24. In VARĀH. BṚH. S. häufig śyāva als v. l. — 2) m. a) “ein schwarzer Stier” TS. 1, 8, 8, 1. 2, 1, 4, 3. ĀŚV. ŚR. 9, 4, 6. — b) “der indische Kuckuck” H. an. MED. — c) Bez. verschiedener Pflanzen: = vṛddhadāraka H. an. MED. VIŚVA a. a. O. = damanaka und gandhatṛṇa ŚKDR. angeblich nach VIŚVA; = dhustūra, pīlu, śyāmāka RĀJAN. im ŚKDR. — d) “Wolke” H. an. MED. VIŚVA bei UJJVAL. — e) N. pr. a) eines Mannes gaṇa aśvādi zu P. 4, 1, 110. gaṇa śubhrādi zu 123. eines Sohnes des Śūra und Bruders des Vasudeva HARIV. 1927. 1943. 5085. VP. 437. eines neueren Fürsten Verz. d. Cambr. H. 8, 1 v. u. — b) pl. einer Schule Ind. St. 3, 258. — g) eines Berges MBH. 6, 419. — d) einer für heilig erachteten Ficus indica H. an. MED. VIŚVA. a. a. O. R. 2, 55, 7. 22. RAGH. 13, 53. UTTARAR. 11, 8 (15, 11). — 3) f. ā a) “ein best. Vogel” RĀJAN. im ŚKDR. VARĀH. BṚH. S. 86, 37. 88, 1. 5. 14. -ruta Verz. d. B. H. No. 896. PAÑCAT. 157, 4. = kokilā TRIK. 3, 3, 303. = pika (vgl. 2) “b”) VIŚVA a. a. O. — b) Bez. verschiedener Pflanzen: = gundrā, priyaṅgu (die in H. an. und bei VIŚVA unterschieden werden) AK. 2, 4, 2, 35. TRIK. H. 1149. H. an. MED. HALĀY. 2, 38. VIŚVA; = sārivā AK. 2, 4, 3, 30. 3, 4, 23, 145. H. an. MED. = pālindhī AK. 2, 4, 3, 27. = trivṛt, vāgujī (vāguji) und nīlī H. an. MED. (kṛṣṇatrivṛtikā). und VIŚVA; = kṛṣṇā H. an. VIŚVA; = somalatā H. an. = śyāmalatā VIŚVA; = guḍūcī, kastūrī, vaṭapattrī, vandā, nīlapunarnavā, pippalī, haridrā, nīladūrvā, tulasī, kṛṣṇasārivā, śiṁśapā und padmabīja RĀJAN. im ŚKDR. – R. 4, 29, 12. SUŚR. 1, 59, 11. 139, 18. 144, 16. 162, 8. 2, 102, 11. 110, 12. 374, 15. -mūla 122, 5. 135, 1. MEGH. 102. Spr. (II) 6044. VARĀH. BṚH. S. 54, 87. 55, 22. 85, 6. — c) “Nacht” AK. 3, 4, 23, 145. TRIK. 1, 1, 104. H. 142. H. an. MED. HALĀY. 1, 108. VIŚVA. KĀVYAPR. (II) 180, 1. — d) N. pr. einer Frau: śyāmāyā āśramaḥ MBH. 13, 1716. einer Tochter Meru’s BHĀG. P. 5, 2, 22. eine Form der Durgā WILSON, Sel. Works 2, 78. 184. Verz. d. Oxf. H. 93, “b”, 29. fg. 94, “a”, 44. fg. “b”, 26. 96, “a”, 8. 101, “a”, 12. -rahasya 104, “a”, 27. 108, “b”, No. 169. WILSON, Sel. Works 1, 250. 254. fgg. 262. -kalpalatā Notices of Skt Mss. 144. -kavaca 217. -nityapūjāpaddhati 179. -pradīpa 175. -ratna 213. -stotra 237. 269. śyāmārcanacandrikā 116. — N. pr. einer Göttin, die die Befehle des 6ten Arhant’s ausführt, H. 44. N. pr. der Mutter des 13ten Arhant’s 40. einer Fürstin HALL in der Einl. zu VĀSAVAD. 52. — e) N. pr. eines Flusses MĀRK. P. 59, 15. ein N. der Yamunā MED. — 4) n. a) “Pfeffer.” — b) “Seesalz” H. an. MED. VIŚVA. — Vgl. priyaṅgu-, maṇi-, mahā-, rakta- (auch VARĀH. BṚH. S. 69, 27), śyāmāyana, śyāmeya. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 śyāma A mountain in Śākadvīpa. It is as dark as clouds and very tall. (M.B. Bhīṣma Parva, Chapter 11, Verse 19). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śyāma śyāma (probably from śvi, cf. śyeta), I. adj., f. mā. 1. Green. 2. Dark-blue, Vikr. d. 26. 3. Black, Bhartṛ. 2, 14; 36 (dry ?); shady, Utt. Rāmac. 42, 8. 4. Brown, Hiḍ. 2, 25; Nal. 12, 50; 18, 11. II. m. 1. Green, black (the colour). 2. A cloud. 3. The kokila or Indian cuckoo. 4. A sacred fig-tree at prayāga, Utt. Rāmac. 15, 11; cf. Wilson, Hind. Theat. 2. ed. i. 302, n. †. 5. Thorn-apple. III. m., and f. mā, A sort of grain, Panicum frumentaceum. IV. f. mā. 1. Night. 2. Shade, shadow. 3. The female of the Indian cuckoo, Pañc. 157, 4. 4. A cow. 5. Durgā. 6. A married woman before she has borne children. 7. A plant, commonly Priyaṅgn, Megh. 102; and name of several others. V. n. 1. Pepper. 2. Sea salt. — Cf. [greek] Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śyāma a. black, dark-coloured. m. a black bull, a man’s name; f. ā a young woman with particular marks, a cert. bird, N. of sev. plants, a woman’s name. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śyāma śyāma, a. black, dark grey, green, or blue, sable, dusky, swarthy (considered a beautiful colour in complexion); m. N. of a sacred fig-tree at Prayāya: -tā, f. blackness, dark colour; -tva, n. id.; -phena, a. having black foam: -tā, f. abst. N.; -mukha, a. black-faced (cloud); having black nipples. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śyāma pu° śyai–mak . 1 vṛddhadārakavṛkṣe 2 prayāgatīrthasthe vaṭe 3 kokile 4 meghe 6 kṛṣṇavarṇe 6 haridvarṇe ca . 7 tadvati tri° medi° . 8 dhustūre 9 pīluvṛkṣe 10 śyāmāke rājani° . 11 marice 12 sindhujalabaṇe ca na° medi° . 13 damanakavṛkṣe 14 gandhatṛṇe pu° viśvaḥ . īṣadbhede’pi kṛṣṇaśyāmanīlādīnāmamarādau paryāyatā tatra kṛṣṇavastūni katicit kavikalpalatāyāṁ darśitāni yathā kṛṣṇāni keśavaḥ sīricīraṁ candrāṅkarāhavaḥ . vindhyāñjanādrivṛkṣāhivanabhairavarākṣasāḥ . śivakaṇṭhadhanadvaipāyanarāmadhanañjayāḥ . śaniḥ drupadajā kālī kalikolayamā’surāḥ . keśakajjalakastūrīrājapaṭṭavidurajam . viṣakoṣakuhūśastrāgurupāpatamoniśāḥ . masopaṅkamaṭāmbhodhiyamunādhūmakokilāḥ . golāṅgūlāsyaguñjāsye kaṇṭhaḥ ṇañjanakekinoḥ . śabalaṁ tālatāpiñjatilendīvaravallayaḥ . rasāvadbhutaśṛṅgārau kaṭākṣo’liḥ kanīnikā . nīlī jambūphalaṁ mustā kākakṛtyākukīrtayaḥ . bhinnacchāyā gajāṅgārakhalāntaḥkaraṇādavaḥ . |
हरि – hari | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899hari mfn. (for 2. see col.3) bearing, carrying (see “dṛti” and “nātha-h-“).
hari mfn. (prob. fr. a lost “hṛ”, “to be yellow or green”; for 1. “hari” see above, col.2) fawn-coloured, reddish brown, brown, tawny, pale yellow, yellow, fallow, bay (esp. applied to horses), green, greenish &c, &c. hari m. yellow or reddish brown or green (the colour) hari m. a horse, steed (esp. of Indra) &c. &c. hari m. a lion &c. hari m. the sign of the zodiac Leo hari m. the sun hari m. = “hari-nakṣatra” hari m. a monkey &c. hari m. ( also, a ray of light; the moon; Phaseolus Mungo; a jackal; a parrot; a peacock; the Koil or Indian cuckoo; a goose; a frog; a snake; fire) hari m. the wind or N. of Vāyu (god of the wind) hari m. of Indra &c. hari m. (esp.) N. of Viṣṇu-Kṛiṣṇa (in this sense thought by some to be derived from “hṛ”, “to take away or remove evil or sin”) &c. hari m. of Brahmā hari m. of Yama hari m. of śiva hari m. of śukra hari m. of Su-parṇa hari m. of a son of Garuḍa hari m. of a Rākṣasa hari m. of a Dānava hari m. of a son of Akampaua (or Anukampana) hari m. of a son of Tārakākṣa hari m. of a son of Parājit hari m. of a son of Parāvṛit hari m. of a worshipper of Viṣṇu hari m. of various authors and scholars (esp. of the poet Bhartṛi-hari as the author of the Vākya-padīya; also with “miśra, bhaṭṭa, dīkṣita” &c.) hari m. of a mountain hari m. of a world (cf. “hari-varṣa”) hari m. of a metre hari m. of a partic. high number hari pl. men, people (= “manuṣyāḥ”) mfn. a partic. class of gods under Manu Tāmasa hari mfn. (“ī”) f. N. of the mythical mother of the monkeys ‘holus’, ‘helvus’, ‘fulvus’; Lith. ‘zalias’, ‘zelti’; Slav. ‘zelenu’; Germ. ‘gelo’, ‘gelb’; Eng. ‘yellow’.] hari ind. (for 1. see p.1289, col.2; for 2. an exclamation (“alas!”) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 hari a. [hṛ-in] (1) Green, greenishyellow. (2) Tawny, bay, reddishbrown (kapila); hariyugyaṁ haristasmai prajibāya puraṁdaraḥ R. 12. 84, 3. 43. (3) Yellow. –riḥ (1) N. of Viṣṇu; hariryathaikaḥ puruṣottamaḥ smṛtaḥ R. 3. 49. (2) N. of Indra; R. 3. 55, 68, 8. 79. (3) N. of Śiva. (4) N. of Brahman. (5) N. of Yama. (6) The sun. (7) The moon. (8) A man. (9) A ray of light. (10) Fire. (11) Wind. (12) A lion; Bv. 1. 50, 51. (13) A horse. (14) A horse of Indra; satyamatītya harito harīṁśca vartaṁte vājinaḥ S. 1, 7. 7. (15) An ape, a monkey; U. 3. 45, R. 12. 57. (16) The cuckoo. (17) A frog. (18) A parrot. (19) A snake. (20) The tawny green or yellow colour. (21) A peacock. (22) N. of the poet Bhartṛhari. — Comp. –akṣaḥ 1 a lion. 2. N. of Kubera. 3. of Śiva. –aśvaḥ 1 Indra. –2. Śiva. –kāṁta a. 1. dear to Indra. –2. beautiful as a lion –kelīyaḥ the country called vaṁga q. v. –keśaḥ N. of Śiva. –gaṁdhaṁ a kind of sandal. –caṁdanaḥ –naṁ 1. a kind of yellow sandal (the wood or tree); R. 3. 59, 6. 60; S. 7. 2; Ku. 5. 69. –2. one of the five trees of paradise; paṁcaite devataravo maṁdāraḥ pārijātakaḥ . saṁtānaḥ kalpavṛkṣaśca puṁsi vā haricaṁdanaṁ Ak. ( –naṁ.) 1. moonlight. –2. saffron. –3. the filament of a lotus. –tālaḥ (by some regarded as derived from harita) a kind of yellow-coloured pigeon. ( –laṁ) yellow orpiment; H. D. 1; Śi. 4. 21; Ku. 7. 23, 33. ( –lī) (1) the Dūrvā grass. –2. a streak or line in the sky. –3. = haritālikā (1). –tālakaḥ a kind of yellow-coloured pigeon. (–kaṁ) 1. yellow orpiment. –2. a theatrical de coration. –tālikā 1. the fourth day of the bright half of Bhādrapada. –2. the Dūrvā plant. –turaṁgamaḥ N. of Indra. –dāsaḥ a worshipper or votary of Viṣṇu. –dinaṁ a particular day sacred to Viṣṇu. –devaḥ the asterism Śravaṇa. –dravaḥ 1. a green fluid. –2. powder of the blossoms of the Nāgakeśara tree. –druḥ a tree. –dvāraṁ N. of a celebrated Tīrtha or sacred bathing-place. –netraṁ 1. the eye of Viṣṇu. –2. the white lotus. (–traḥ) an owl. –padaṁ the vernal equinox. –parṇaṁ a radish. –priyaḥ 1. the Kadamba tree. –2. a conch-shell. –3. a fool. –4. a madman. –5. Śiva. (–yaṁ) the root Uśīra. –2. a sort of sandal. –priyā 1. Lakṣmī. –2. the sacred basil. –3. the earth. –4. the twelfth day of a lunar fortnight. –bhaktaḥ a worshipper of Viṣṇu. –bhuj m. a snake. –maṁthaḥ, –maṁthakaḥ a chick-pea. –locanaḥ 1. a crab. –2. an owl. –vaṁśaḥ N. of a celebrated work by Vyāsa supplementary to the Mahābhārata. –varṣaḥ N. of one of the nine divisions of Jambudvīpa. –vallabhā 1. Lakṣmī. –2. the sacred basil. –vāsaraḥ ‘Viṣṇu’s day,’ the eleventh day of a lunar fortnight (ekādaśī). –vāhanaḥ 1. Garuḍa. –2. Indra. -diś f. the east. –vījaṁ yellow orpiment. –śaraḥ an epithet of Śiva (Viṣṇu having served Śiva as the shaft which burnt down ‘the three cities’ or cities of the demon Tripura). –sakhaḥ a Gandharva. –saṁkīrtanaṁ repeating the name of Viṣṇu. –sutaḥ, –sūnuḥ N. of Arjuna. –hayaḥ 1. Indra; R. 9. 18. –2. the sun. –3. N. of Skanda. –4. of Gaṇeśa. –haraḥ a particular form of deity consisting of Viṣṇu and Śiva conjoined. -ātmakaḥ 1. N. of Garuḍa. –2. of Śiva’s bull. –hetiḥ f. 1. the rain-bow; kathamavalokayeyamadhunā harihetimatīḥ (kakubhaḥ) Māl. 9. 18. –2. the discus of Viṣṇu. -hūtiḥ the ruddy goose; Śi. 9. 15. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch hari UṆĀDIS. 4, 118. 1) adj. “fahl, blassgelb, gelblich” (namentlich als Farbe des Rosses); “grünlich” AK. 3, 4, 25, 177. H. 1396. an. 2, 470. fg. MED. r. 100. fg. HALĀY. 4, 50. ṚV. 4, 15, 7. 8. 5, 27, 2. Agni heisst vṛṣā hariḥ 7, 10, 1. 8, 25, 23. VS. 13, 42. insbes. der Rosse des Indra NAIGH. 1, 15. du. ṚV. 1, 20, 2. 35, 2. 55, 7 u.s.w. 2, 18, 4. TS. 6, 5, 9, 2. pl. ṚV. 3, 44, 1. 50, 2. 4, 16, 1 u.s.w. 6, 47, 18. des Vāyu 4, 48, 5. harīṇāṁ patiḥ 8, 24, 14. als Farbe des Soma 1, 121, 8. 8, 58, 5. 9, 30, 5. 32, 2. 50, 3. divā harirdadṛśe naktamṛjraḥ 97, 9. 10, 96, 2. 6. VS. 8, 11. der Soma – Steine ṚV. 3, 44, 1. 5. des Indra – Keils 4. Indra’s selbst (nach Comm.) 3. des Feuers 8, 43, 4. des suparṇa AV. 19, 65, 1. der Sonne ṚV. 10, 96, 1. 1, 95, 1. des haṁsa AV. 10, 8, 18. vṛṣā hariḥ VS. 38, 22; vgl. ŚAT. BR. 14, 3, 1, 26 und vārṣāhara. Haare ŚAT. BR. 1, 1, 4, 2. 3, 2, 1, 3. pitā hariḥ heisst Varuṇa AV. 5, 11, 1. — Rosse (subst. s. bes.) MBH. 3, 1720. R. 3, 9, 5. 10. 5, 12, 34. RAGH. 3, 43. 12, 84. -śmaśrujaṭādhara MBH. 13, 2660. -locana R. 4, 16, 9. candana (vgl. haricandana) MBH. 7, 2922. -madhyā (zugleich Viṣṇu) RĀJA-TAR. 3, 416. VARĀH. BṚH. S. 34, 2. śaṣpa BHĀG. P. 10, 20, 11. -dhūmrakeśa HARIV. 12949. -piṅga MBH. 1, 8080. -piṅgala 13, 7414. R. GORR. 1, 60, 12. 4, 20, 21. 7, 23, 4, 32. — 2) m. a) “Ross”, insbes. Indra’s (s. auch unter 1) AK. H. 1233. TRIK. 2, 8, 41 (hariḥ krāntaḥ zu lesen). H. an. MED. HALĀY. 2, 281. 5, 70. MBH. 3, 11903. 11921. 12003. 13, 4896. HARIV. 4943. RAGH. 12, 103. KATHĀS. 19, 108. harito harīṁśca “die Rosse des Sonnengottes und” Indra’s ŚĀK. 6, 5. 166. BHĀG. P. 8, 11, 16. — b) “Löwe” AK. 2, 5, 1. 3, 4, 25, 177. H. 1283. H. an. MED. HALĀY. 2, 59. 5, 70. MBH. 3, 15645. 7, 7634. R. 2, 97, 5. RAGH. 2, 59. VIKR. 16. ZdmG.27, 96. SĀH. D. 237, 16. VARĀH. BṚH. S. 11, 47. Spr. (II) 3366. BHĀG. P. 3, 21, 44. 8, 2, 6. 10, 9. 10, 53, 56. — c) “der Löwe im Thierkreise” VARĀH. BṚH. 18, 16. 19, 2. 24, 14. — d) “Affe” AK. 3, 4, 25, 177. H. 1292. H. an. MED. HALĀY. 2, 76. 5, 70. MBH. 1, 2624. 2628. 3, 16275. R. 1, 16, 6. 2, 96, 22. 3, 20, 26. 78, 19. 4, 28, 28. 38, 26. 30. 7, 91, 10. UTTARAR. 65, 14 (84, 9). RAGH. 12, 57. 15, 99. WEBER, RĀMAT. UP. 299. — e) “Schakal” (bhīru) NĀNĀRTHADHVANIM. in Verz. d. Oxf. H. 194,a, No. 445. — f) “Papagei” AK. H. an. MED. “Pfau, der indische Kuckuck” und “Gans” ŚABDAR. im ŚKDR. — g) “Frosch” AK. H. 1354. H. an. MED. HALĀY. 3, 40. 5, 70. “Schlange” AK. H. an. MED. — h) “Phaseolus Mungo” (mudga) H. 1172. — i) “die Sonne” AK. TRIK. 1, 1, 99. H. an. MED. HĀR. 11. HALĀY. 1, 35. 5, 70. VARĀH. BṚH. S. 24, 18. — k) “Lichtstrahl” AK. TRIK. 1, 1, 86. H. an. MED. — l) “der Mond” AK. H. an. MED. HĀR. 13. HALĀY. 5, 70. — m) “Wind” AK. H. an. MED. HALĀY. 1, 76. 5, 70. “der Gott des Windes” R. ed. Bomb. 1, 32, 23. vāyu v. l. im Comm. — n) ein Name a) Indra’s AK. TRIK.1,1,57. H. 171. H. an. MED. HALĀY.1,52.5,70. JAṬĀDH. in Verz. d. Oxf. H. 191,a,29. Spr. (II) 207. R.1,15,26. RAGH.3,43. 55. 68.9,57. 12,103. ŚĀK. 95,1. 156. 162. BRAHMA-P. in LA. (III) 53,19. SĀH. D. 237,16. — b) Viṣṇu’s oder Kṛṣṇa’s AK. TRIK. 1, 1, 28. H. 214. H. an. HALĀY. 1, 23. 5, 70. Ind. St. 1, 79. 2, 7. 92. 9, 81. BHAG. 11, 9. 18, 77. MBH. 1, 1167. 3, 15553.6, 301. HARIV. 10. 2382. 7447. R. 1, 31, 13. 45, 23. RAGH. 3, 49. KUMĀRAS. 7, 44. ŚĀK. 165. WEBER, RĀMAT. UP. 286. KṚṢṆAJ. 222 u.s.w. Spr. (II) 671. 3452. 6408. 6859. 7173. 7369. VARĀH. BṚH. S. 98, 5. 99, 1. RĀJA-TAR. 3, 126. 416 (zugleich adj.). 451. PRAB. 54,12. BHĀG. P.1,2,23.4,30,24.7,10,24.8,1,30. PAÑCAT. Pr. 1. VET. in LA. (III)1,14. Verz. d. Oxf. H. 45,b,31. SĀH. D. 237,16. HALL 126. SARVADARŚANAS. 46,3. 57. 16. 66,15. 67,9. 69,13. 17. 72,4. BURNOUF, Intr. 131. — g) Jama’s AK. H. 184. H. an. MED. HALĀY. 1, 72. 5, 70. — d) Brahman’s und Śiva’s MED. hariṁ (= Brahman Comm.) harantamanuyanti devāḥ TAITT. ĀR. 10, 49. — e) Śukra’s und Suparṇa’s (vgl. unter 1) NĀNĀRTHADHVANIM. a. a. O. — z) “des Feuers” ŚABDAR. im ŚKDR. KĀLAC. 1, 15. — o) “ein best. Metrum: metrical sequence”COLEBR. Misc. Ess. 2, 162 (XII, 8). — p) elliptisch für -nakṣatra “das” Nakshatra Śravaṇa VARĀH. BṚH. S. 60, 21. 98, 17; vgl. harideva. — q) pl. = apatya NAIGH. 2, 2. — r) “eine best. hohe Zahl” bei den Buddhisten VYUTP. 182. Mel. asiat. 4, 638, N. — s) N. pr. a) pl. einer Klasse von Göttern unter Manu Tāmasa VP. 262. MĀRK. P. 74, 57. BHĀG. P. 8, 1, 28. = jayāḥ in einer früheren Geburt Verz. d. Oxf. H. 56,b,33. — b) eines Sohnes des Garuḍa MBH. 5, 3598. — g) eines Rākṣasa MBH. 3, 16365. — d) eines Dānava HARIV. 2283. 14284. — e) verschiedener Männer: ein Sohn Akampana’s (Anukampaka’s) MBH. 7, 2030. fgg. 12, 9151. fgg. Tārakākṣa’s 8, 1417. fgg. Parājit’s HARIV. 1980. Parāvṛt’s VP. 421, N. 12. ein Verehrer Viṣṇu’s BHĀG. P. 5, 4, 11. = bhartṛ- TRIK.2,7,26. ZdmG.7,164. Verz. d. Oxf. H. 161,b,9. 162,b,30. 247,b,13. Verz. d. Tüb. H. 13. SARVADARŚANAS. 140,1. 144,5. 146,5. — Verz. d. B. H. No. 969. Verz. d. Oxf. H. 320,b, No. 760. 335,a, No. 787. 352,b,7 (sein Geschlecht). RĀJA-TAR. 6, 166. HALL 31. 50. 75. — z) einer Welt H. an. MED.; vgl. harivarṣa. — 3) f. harī N. “der Urmutter der Affen” MBH. 1, 2624. 2628. R. 3, 20, 26. — Vgl. nara-, nṛ-, bhartṛ-, vana-, śrī-, sarva-. hari (von 1. har) adj. “tragend” u. s. w. in dṛti- und nātha- P. 3, 2, 25. hari1 1) Adj. “fahl, blassgelb, gelblich” (namentlich als Farbe des Rosses) ; “grünlich.” 2) m. a) “Ross”, insbes. Indra’s. b) “Löwe.” c) “der Löwe im Thierkreise.” d) “Affe.” e) “Schakal.” f) “Papagei” g) Pfau ; der indische Kuckuck. (!) h) Gans i) “Frosch.” k) “Schlange.” l) “Phaseolus Mungo.” m) “die Sonne.” n) “Lichtstrahl.” o) “der Mond.” p) “Feuer.” q) “Wind, der Gott des Windes.” r) Bein. a) Indra’s. b) Viṣṇu-Kṛṣṇa’s. g) Jama’s. d) Brahman’s. e) *Śiva’s. z) Śukra’s. h) Suparṇa’s. s) “ein best. Metrum.” t) elliptisch für harinakṣatra “das Mondhaus Śravaṇa” u) “eine best. hohe Zahl” (buddh.). v) Pl. = apatya. w) N.pr. a) Pl. einer Klasse von Göttern unter Manu Tāmasa und = jayās in einer früheren Geburt. b) eines Sohnes des Garuḍa. g) eines Rākṣasa. d) eines Dānava. e) verschiedener Männer. z) eines Berges VP.2,4,41. h) einer Welt. 3) f. harī N.pr. “der Urmutter der Affen.” hari2 Adj. “tragend” u.s.w. in dṛti- und nātha-. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 hari 1 I A synonym of Viṣṇu. (See under Viṣṇu). hari 2 II A warrior of Subrahmaṇya. (Śalya Parva, Chapter 45, Verse 61). hari 3 III A warrior who fought on the side of the Pāṇḍavas and was killed by Karṇa. hari 4 IV An asura, the son of Tārakākṣa, who got from Brahmā a boon enabling him to prepare Mṛtasaṅjīvanī. (a medicine to revive dead people). (Karṇa Parva, Chapter 33, Verse 27). hari 5 V Son of King Akaṁpana. Though he was as powerful and proficient in archery as Mahāviṣṇu, and equal in prowess to Indra in war he got into the hands of his enemies and was killed. (Droṇa Parva, Chapter 52, Verse 27). hari 6 VI A particular sect of the attendants of Rāvaṇa. They attacked the army of monkeys. (Vana Parva, Chapter 285). hari 7 VII A very powerful bird born in Garuḍa’s dynasty. (Udyoga Parva, Chapter 101, Verse 13). hari 7i VIII A particular species of horses. They possess long hairs on the neck and are golden in colour. (Droṇa Parva, Chapter 23, Verse 13). hari 1x IX A daughter born to Kaśyapaprajāpati by his wife Krodhavaśā. Lions and monkeys originated from this Hari. (Vālmīki Rāmāyaṇa, Araṇyakāṇḍa, Canto 14). hari x X A son of Dharmadeva. Dharmadeva begot four sons, Hari, Kṛṣṇa, Nara and Nārāyaṇa of the daughters of Dakṣa. (Devi Bhāgavata, 4th Skandha). hari xi XI A sect of Devas. During the Tāmasamanvantara there were four such sects, viz. Haris, Satyas, Supāras and Sudhīs. (See Manvantara). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 hari hari (curtailed harit), I. adj. 1. Green. 2. Tawny. 3. Yellow, Indr. 1, 7; Arj. 4, 12. II. m. 1. Green, tawny, yellow, the colour. 2. Viṣṇu or Kṛṣṇa, Hit. pr. d. 28, M. M.; Pañc. pr. d. 1. 3. Indra, Śāk. d. 156. 4. Śiva. 5. Yama. 6. The sun, Mālat. 149, 1. 7. The moon. 8. A ray of light. 9. Fire. 10. Wind. 11. A horse (of Indra; cf. the ved. use of harit, and Śāk. 6, 5); Arj. 4, 32. 12. A lion, Vikr. d. 16. 13. A parrot. 14. The Indian cuckoo. 15. A peacock. 16. A goose. 17. An ape, Utt. Rāmac. 84, 9. 18. A frog. 19. A snake. 20. One of the varṣas, or divisions, into which the continent is divided. — Comp. nara-, and nṛ-, m. Viṣṇu, in his fourth avatāra, as a lionheaded man, Bhāg. P. 5, 18, 7; 7, 8, 27. — Cf. A. S. growan; O.H.G. groen, groni; A. S. groen, grene; also geal, gealla; Lat. gilvus; [greek] and probably [greek] cf. harit. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 hari a. fallow, yellowish, greenish. m. horse, esp. the steeds of Indra (2, but also 20-200), lion, ape, the sun, fire, wind, E. of Viṣṇu, Indra etc. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 hari har-i, a. [3. hṛ, be yellow] tawny, yellow (esp. of horses); greenish (rare, C.); m. (C.) steed (sp. of Indra); lion; monkey; N. of Indra and (more commonly) of Viṣṇu-kṛṣṇa; N. of a various men; (hari)-keśa, a. tawny-haried; -gaṇa, m. troop of horses; N.; -ghoṣa, m. N.; -candana, m. (?) Indra’s sandal tree (one of the five trees in Indra’s paradise); kind of sandal tree; n. yellow sandal; -candra, m. N.; -cāpa, m. n. Indra’s bow, rainbow. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 hari pu° hṛ–in . 1 viṣṇau 2 siṁhe 3 sarpe 4 vānare 5 bheke 6 śukakhage amaraḥ . 7 cadre 8 sūrye 9 vāyau 10 aśve 11 yame 12 hare 13 brahmaṇi 14 kiraṇe jambudvīpasya 15 varṣabhede 16 indre ca medi° 17 mayūre 18 kokile 19 haṁse 20 vahnau śabdara° . bhartṛharināmake vākyapradīya granthakārake 21 paṇḍite trikā° . 22 piṅgalavarṇe 23 hari dvarṇe hemaca° 24 tadvati tri° . hariṁ viditvā haribhiśca vājibhiḥ raghu . 25 pīte anekārthako° . |
हरिण – hariṇa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899hariṇa mf (“ī”) n. (the fem. “hariṇī” belongs to “harita”) fawn-coloured,
yellowish, tawny (also said of unhealthy complexion), greenish, green hariṇa m. yellowish (&c.) the colour hariṇa m. a deer, antelope, fawn, stag (one of 5 kinds, others being called “ṛṣya, ruru, pṛṣata, mṛga”) &c. &c. hariṇa m. an ichneumon hariṇa m. a goose hariṇa m. the sun hariṇa m. a minor division of the world hariṇa m. N. of Viṣṇu or śiva hariṇa m. of a Gaṇa of śiva hariṇa m. of a serpent. demon hariṇa m. of an ichneumon (v.l. “harita”) hariṇa mf (“ī”) n. (“ī”) f. see below. Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 hariṇa a. (ṇī f.) [hṛ-inan] (1) Pale, whitish. (2) Reddish or yel lowish white. –ṇaḥ (1) A deer, an antelope; (said to be of five kinds: –hariṇaścāpi vijñeyaḥ paṁcabhedo’tra bhairava . ṛṣyaḥ khaḍgo ruruścaiva pṛṣataśca mṛgastathā Kalikā P.); api prasannaṁ hariṇeṣu te manaḥ Ku. 5. 35. (2) The white colour. (3) A goose. (4) The sun. (5) Viṣṇu. (6) Śiva. — Comp. –akṣa a. deer-eyed, fawn-eyed. ( –kṣaḥ) N. of Śiva. ( –kṣī) ‘deer-eyed’, a woman with beautiful eyes. –aṁkaḥ 1. the moon. –2. camphor. –kalaṁkaḥ, –dhāmanu m. the moon. –nayana, –natre, –locana a. deereyed, fawn-eyed. –nartakaḥ a Kinnara. –hṛdaya a. deer-hearted, timid. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch hariṇa UṆĀDIS. 3, 46. 1) adj. proparox. ŚĀNT. 2, 10. “fahl, gelblich” (vgl. hari, harit, harita) AK. 1, 1, 4, 23. 3, 4, 13, 53. H. 1392. an. 3, 233. MED. ṇ. 87 (lies viśade). HALĀY. 4, 47. VIŚVA bei UJJVAL. die Sonne PRAŚNOP. 1, 8 = MAITRJUP. 6, 8. ein siecher Mann MBH. 2, 1741. 5, 3742. 13, 4828. 5886. 5889. fgg. f. ī s. u. harita. — 2) m. a) “Gazelle (Antilope cervicapra” MOLESWORTH s. v. haraṇa) AK. 2, 5, 8. 3, 4, 3, 24. H. 1293. H. an. MED. HALĀY. 2, 75. VIŚVA a. a. O. ṚV. 1, 163, 1. 5, 78, 2. gehörnt AV. 3, 7, 1. 2. 6, 67, 3. yaddhariṇo yavamatti VS. 23, 30. TS. 5, 5, 19, 1. ŚAT. BR. 13, 2, 9, 8. -carman KAUŚ. 16. MBH. 3, 11342. 15629. R. 2, 34, 50. SUŚR. 1, 46, 20. 73, 6. 200, 8. 15. VĀGBH. 6, 44. RAGH. 9, 57. KUMĀRAS. 5, 15. ad ŚĀK. 78. Spr. (II) 7368. VARĀH. BṚH. S. 104, 28. KATHĀS. 22, 128. 96, 26 (arthahariṇāḥ “Reichthümer als Gazellen”). BHĀG. P.3,21,44.8,2,21. PAÑCAT. 140,23. Verz. d. Oxf. H. 123,a,1. v. u. – lolākṣī R. 5, 25, 45. -locanā 33, 17. hariṇākṣa adj. VARĀH. BṚH. S. 68, 65. f. hariṇākṣī Spr. (II) 637. 2509. 6519. KATHĀS. 33, 88. PRAB. 40, 12. hariṇekṣaṇā Spr. (II) 6408. śiśuhariṇadṛś 3801. — b) “die Sonne; Gans”; ein N. Viṣṇu’s und Śiva’s ŚABDĀRTHAK. bei WILSON. — c) N. pr. a) eines Schlangendämons MBH. 1, 2152. — b) eines Gaṇa Śiva’s Journ. of the Am. Or. S. 6, 523. — g) eines Ichneumons (nakula) MBH. 12, 4942 nach der Lesart der ed. Bomb.; harita ed. Calc. — 2) f. ī gaṇa gaurādi zu P. 4, 1, 41. a) “Gazellenweibchen” AK. 3, 4, 13, 53. TS. 7, 4, 19, 2 (v. l. zu VS. 23, 20). MBH. 3, 2424. 11342. HARIV. 4827. R. 3, 62, 37. RAGH. 2, 11. 9, 55. 14, 69. Spr. (II) 1456. 7370. CAURAP. 28. BHĀG. P. 5, 8, 1. 9, 23, 8. cakitahariṇīprekṣita MEGH. 102. cakitahariṇīprekṣaṇā 80. — b) Bez. “zweier Pflanzen”: = mañjiṣṭhā und svarṇayūthī RĀJAN. im ŚKDR. — c) Bez. “einer best. Schönen” H. an. MED. VIŚVA a. a. O. śukābhā HALĀY. 4, 53. — d) “eine Statue von Gold” AK. H. 1464. H. an. MED. VIŚVA a. a. O. HALĀY. 1, 131. Spr. (II) 5497. — e) “ein best. Metrum” H. an. (vṛtta st. vṛnta zu lesen). MED. VIŚVA. a. a. O. metrical sequenceCOLEBR. Misc. Ess. 2, 162 (XII, 4). ŚRUT. 39. CHANDOM. 93. Ind. St. 8, 394. fg. — f) Bez. “einer best.” Svarabhakti Comm. zu TS. PRĀT. 21, 15. WEBER, PRATIJÑĀS. 108. — g) N. pr. a) einer Apsaras RAGH. 8, 78. — b) einer Yakṣiṇī SCHIEFNER, Lebensb. 297 (67). — g) der Mutter Hari’s (Viṣṇu’s) BHĀG. P. 8, 1, 30. — Vgl. mandara-, vegi-, hāriṇa, hāriṇika. hariṇa 1) Adj. (f. hariṇī) gehört zu harita “fahl, gelblich” (auch von der Farbe siecher Männer) ; “grünlich, grün.” 2) m. a) “Gazelle”, wohl “Antilope cervicapra” ŚIŚ.6,9.13,56. b) “Ichneumon” MAITR.S.3,9,3 (116,17). Vgl. f)greek). c) die Sonne. d) “Gans.” e) Bein. Viṣṇu’s und Śiva’s. f) N.pr. a) eines Schlangendämons. b) eines Gaṇa Śiva’s. g) eines Ichneumons MBH.12,138,31. vgl. 20 “b).” 3) f. ī a) “Gazellenweibchen” ŚIŚ.12,30. b) “Rubia Munjista” RĀJAN.6,192. c) “gelber Jasmin” RĀJAN.10,99. d) Bez. “einer best. Schönen.” e) “eines Statue von Gold.” f) Pl. Bez. “der Verse” AV.18,2,11-18 KAUŚ.80,3.5.82.83. VAITĀN.37,24. g) “ein best. Metrum.” h) “eine best. Svarabhakti.” i) N.pr. a) einer Apsara’s. b) einer Yskṣṇī. g) der Mutter Hari’s (Viṣṇu’s). Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 hariṇa A nāga which belonged to the Airāvata family. It was burnt to death at the Sarpasatra of Janamejava. (Ādi Parva, Chapter 57, Verse 11). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 hariṇa (akin to harit, cf. hari), I. adj., f. ṇī, Yellowish-white, MBh. 13, 5893; Rājat. 5, 482. II. m. 1. Yellowish-white (the colour). 2. White. 3. A deer, an antelope, Pañc. 140, 23. 4. A goose. 5. Viṣṇu, Śiva. 6. A minor division of the world. III. f. ṇī. 1. A doe, Megh. 80; 102. 2. Yellow jasmine. 3. A beautiful woman. 4. A golden image, Rājat. 5, 15. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 hariṇa a. fallow, pale, yellowish, green; m. a kind of antelope (f. -ṇī), ichneumon, N. of a serpent-demon etc. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 hariṇa hariṇa, a. (ī) yellowish, tawny (also of unhealthy complexion); m. antelope, gazelle: -ka, m. dim. gazelle; -dhāman, m. abode of the antelope, moon; -nayanā, f. gazelle-eyed woman; -lakṣman, m. (marked with an antelope), moon; -lāñchana, m. id.; -locana, a. gazelle-eyed; -śiśu, m. fawn; -akṣa, a. (ī) gazelle-eyed: -ī, f. — woman. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 hariṇa puṁstrī° hṛ–inan . svanāmakhyāte 1 paśau amaraḥ striyāṁ ṅīṣ . 2 śive 3 viṣṇau 4 haṁse 5 śuklavarṇe 6 pāṇḍuvarṇe ca . 7 tadvati tri° amaraḥ . hariṇaḥ śītalo vaddha° viṇmūtro dīpano lathuḥ . rase pāke ca madhuraḥ sugandhaḥ sannipātahā rājava° tanmāṁsaguṇāḥ . hariṇaścāpi vijñeyaḥ pañcabhedo’tra bhairava! . ṛṣyaḥ khaṅgo ruruścaiva pṛṣataśca mṛgastathā . ete balipradāneṣu carmadāne ca kīrtitāḥ kālikāpu° 66 a° . |
हरिणी – hariṇī | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899hariṇī f. a female deer, doe &c. &c.
f. Rubia Munjista f. yellow jasmine f. one of the four kinds of beautiful women (corresponding to the kind of man termed “mṛga”) f. a golden image f. a kind of metre (four times -, ) f. a kind of Svara-bhakti (q.v.) f. N. of an Apsaras f. of a Yakṣiṇī f. of the mother of Hari (Viṣṇu) pl. N. of the verses Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 hariṇī (1) A female deer, doe; cakitahariṇīprekṣaṇā Me. 82, R. 9. 55, 14. 69. (2) One of the four classes of women (also called citriṇī q. v.) (3) Yellow jasmine. (4) A good golden image. (5) N. of a metre. (6) The green colour. (7) Turmeric. (8) Madder. — Comp. –dṛś a. deer-eyed. (–f.) a deer-eyed woman; kimabhavadvipine hariṇīdṛśaḥ U. 3. 27. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch hariṇī s. u. hariṇa und harita. hariṇī s.u. hariṇa und harita. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 hariṇī A daughter of Hiraṇyakaśipu, also called Rohiṇī. She was married to Viśvapati, an Asura. Vana Parva, 211, 18). Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 hariṇī -> hariṇa & harita. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 hariṇī hariṇī, f. (of hariṇa) V., C.: female deer, gazelle; C.: golden image; N. of an Apsaras: -dṛś, f. gazelle-eyed woman; -nay-anā, f. id.; -rūpā-ya, den. Ā. resemble a gazelle. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 hariṇī strī, (hariṇa + ṅīṣ .) mṛgī . (yathā, raghuḥ . 2 . 11 . dhanurbhṛto’pyasya dayārdrabhāvamākhyātamantaḥkaraṇairviśaṅkaiḥ . vilokayantyo vapurāpurakṣṇāṁprakāmavistāraphalaṁ hariṇyaḥ ..) svarṇapratimā . ityamaraḥ . 3 . 4 . 50 .. (harita + ṅīṣ . tasya naḥ .) haritā . nārībhedaḥ . vṛttabhedaḥ . iti medinī .. (tallakṣaṇaṁ yathā — nasamaralā gaḥ ṣaḍvedairhayairhariṇī matā .. vistārastu chandaḥśabde draṣṭavyaḥ ..) mañjiṣṭhā svarṇayūthī . iti rājanirghaṇṭaḥ .. taruṇī . varastrī . iti śabdaratnāvalī .. (surāṅganābhedaḥ . yathā, raghuḥ . 8 . 79 . carataḥ kila duścaraṁ tapastṛṇavindoḥ pariśaṅkitaḥ purā . prajighāya samādhibhedinīṁ harirasmai hariṇīṁ surāṅganām ..) Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 hariṇī strī haritavarṇā strī ṅīṣ tasya naḥ . 1 haritadvaṇāṁyāṁ striyāṁ medi° 2 svarṇapratimāyām amaraḥ . 3 svarṇayuthyāṁ 4 mañjiṣṭhāyāṁ rājani° . 5 taruṇyāṁ 6 varastriyāṁ śabdara° vasuyugahayainarsau mnau mlo go yadā hariṇī tadā vṛ° ra° uktalakṣaṇake 7 saptadaśākṣarapādake chandomede hariṇasya strī ṅīṣ . 8 mṛgyāñca 9 apsarogede . carataḥ kila duścaraṁ tapaḥ pṛṇavindīḥ pariśaṅkitaḥ purā . prajighāya samādhibhedigīṁ harirasmai hariṇīṁ surāṅganām raghuḥ . |
हरित् – harit | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899harit mfn. fawn-coloured, pale yellow, yellowish, pale red, fallow, bay,
tawny, greenish &c. &c. harit m. pale yellow, reddish, bay (the colour) harit m. a horse of the Sun (“harito harīṁś ca”, acc pl. “the horses of the Sun and of Indra”) harit m. emerald harit m. a lion harit m. the sun harit m. N. of Viṣṇu harit m. Phaseolus Mungo (prob. w.r. for “hari”) harit f. a female horse of a reddish colour, a bay mare (applied to the horses of Soma, Indra, and Tvaṣṭṛi, and esp. to “sapta-haritaḥ”, “the 7 horses of the Sun”, thought to symbolize the days of the week) harit f. a quarter of the sky &c. harit pl. rivers (= “nadyas”) mfn. grass or a species of grass mfn. turmeric Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 harit a. [hṛ-iti] (1) Green, green ish. (2) Yellow, yellowish. (3) Greenish-yellow. –m. (1) The green or yellow colour. (2) A horse of the sun, a bay horse; satyamatītya harito harīṁśca vartate vājinaḥ S. 1.; diśo haridbhirharitāmiveśvaraḥ R. 3. 30, Ku. 2. 43. (3) A swift horse. (4) A lion. (5) The sun (6) Viṣṇu. (7) The kidneybean. –m. n. (1) Grass. (2) A quarter, region. (3) A quarter or point of the compass; R. 3. 30. (4) Turmeric (usually f. only in the last 3 senses). –COMP. –aṁtaḥ the end of the quarters (digaṁta); Bv. 1. 60. –aṁtaraṁ different regions, various quarters; Bv. 1. 15. –aśvaḥ (1) the sun; Ki. 2. 46; R. 3. 22, 18. 23; Śi. 11. 56. –2. the arka plant. –garbhaḥ green or yellowish Kuśa grass with broad leaves. –parṇaṁ a radish. –maṇiḥ (harinmaṇiḥ) an emerald; Śi. 3. 49. –varṇa a. greenish, green-coloured. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch harit UṆĀDIS. 1, 99. ŚĀNT. 2, 10. 1) adj. “falb, gelblich, grünlich” (m. “gelbe” u. s. w. “Farbe”) AK. 1, 1, 4, 24. 3, 4, 23, 145. 6, 2, 19. TRIK. 3, 3, 194. H. 1394. an. 2, 210. MED. t. 174. HALĀY. 4, 49. VIŚVA bei UJJVAL. f. “eine falbe Stute” ṚV. 10, 33, 5. (agneḥ) yukṣvā hyaruṣī rathe harito deva rohitaḥ 1, 14, 12. 4, 6, 9. 7, 5, 5. 42, 2. der Sonne (vgl. 2) a) NAIGH. 1, 15. sieben ṚV. 1, 50, 8. 115, 3. fgg. 121, 13. 4, 13, 3. 5, 45, 10. 7, 60, 3. svasāraḥ 66, 15. zehn 9, 63, 9 (vgl. jedoch SV. II, 5, 1, 8, 3). sūraścidā harito asya rīramat 10, 92, 8. AV. 13, 2, 4. 6. 28. 3, 17. TS. 2, 3, 8, 2. Indra’s du. ṚV. 3, 44, 3. des Tvaṣṭar 6, 47, 19. Soma 9, 69, 9. seine Rosse suparṇyaḥ 86, 37. die Finger 38, 3. – PAÑCAR. 1, 7, 31. – śmaśru MBH. 7, 7894 (hari- ed. Bomb.). R. GORR. 1, 15, 4. haridbhūtaṁ jalam 4, 40, 50. marakata (vgl. harinmaṇi) BHĀG. P. 8, 2, 4. — 2) m. a) “Sonnenross” TRIK. 2, 8, 42. H. an. MED. VIŚVA a. a. O. KUMĀRAS. 2, 43. RAGH. 3, 30. ŚĀK. 6, 5. — b) = harinmaṇi “Smaragd” BHĀG. P. 10, 41, 21. — c) “Löwe; die Sonne”; ein N. Viṣṇu’s ŚABDĀRTHAK. bei WILSON. — d) “Phaseolus Mungo” (mudga) schlechte v. l. für hari H. 1172. — 3) f. a) “Weltgegend” NAIGH. 1, 6. AK. 1, 1, 2, 2. TRIK. 3, 3, 194. H. 166. H. an. MED. HALĀY. 1, 100. VIŚVA a. a. O. pavamāno harita ā viveśa ṚV. 8, 90, 14 (vgl. v. l. AV. 10, 8, 3). ŚAT. BR. 2, 5, 1, 5. pratīcī R. 7, 75, 10. RAGH. 3, 30. Spr. (II) 4758. aindrī (vom Vorhergehenden zu trennen) KATHĀS. 103, 204. dhanapateḥ RĀJA-TAR. 1, 43. uttara- 290. SĀH. D. 79,13. 312,1. Verz. d. Oxf. H. 255,b,19. — b) pl. so v. a. nadyaḥ “Flüsse” NAIGH. 1, 13. — 4) “Gras” MED. (m. n.). VIŚVA; “ein best. Gras” H. an. Dūrvā-“Gras” VIŚVA. — Vgl. hari und harita. harit 1) Adj. “falb, gelblich, grünlich”, 2) m. a) “Sonnenross.” b) “Smaragd.” c) “Löwe.” d) “die Sonne.” e) Bein. Viṣṇu’s. f) “Phaseolus Mungo.” Richtig hari 3) f. a) “eine falbe Stute.” b) “Weltgegend.” c) Pl. “Flüsse.” 4) m. n. “Gras oder ein best. Gras, Dūrvā-Gras.” Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 harit harit (for original harant, cf. hiraṇa), I. adj. Green. II. m. 1. Green, the colour. 2. A horse of the sun (properly, his rays), Chr. 287, 8 = Rigv. i. 50, 8. 3. A lion. 4. The sun, Śāk. 6, 5. 5. Viṣṇu. 6. Kidney bean. III. m. and n. Grass. IV. f. 1. A quarter, or point of the compass, Śiś, 9, 28. 2. Turmeric. — Cf. [greek] Goth. gulth; A. S. gold (see hari, Yellow, and hiraṇa); akin is also Goth. glitmunjan, To shine; cf. also [greek] Goth. gras; A. S. graes. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 harit a. fallow, yellowish, greenish. m. a fallow horse, esp. of the Sun- god, emerald; f. a fallow mare; region, quarter of the sky. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 harit har-it, a. [3. hṛ] yellowish, tawny; greenish (rare, P.); m. (C.) horse of the sun; emerald (rare, P.); f. tawny mare (V.); quarter of the sky (V., C.). Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 harit puṁ, (harati nayanamanāṁsīti . hṛ + hṛsṛruhiyuṣibhya iti . uṇā° 1 . 99 . iti itiḥ .) nīlapītamiśritavarṇaḥ . sabujaraṅ iti bhāṣā .. tatparyāyaḥ . pālāśaḥ 2 haritaḥ 3 . ityamaraḥ . 1 . 5 . 14 .. śyāmaḥ 4 . iti śabdaratnāvalī .. aśvaviśeṣaḥ . iti medinī .. sūryāśvaḥ . iti trikāṇḍaśeṣaḥ .. yathā, kumāre . 2 . 43 . utpāṭya meruśṛṅgāṇi kṣuṇṇāni haritāṁ khuraiḥ . ākroḍaparvatāstena kalpitāḥ sveṣu veśmasu ..) mudgaḥ . iti hemacandraḥ .. siṁhaḥ . sūryaḥ . viṣṇuḥ . iti kecit .. haridvarṇaviśiṣṭe, tri .. harit strī, (hṛ + itiḥ .) dik . ityamaraḥ . 1 . 3 . 1 .. (yathā, raghuḥ . 3 . 30 . tatāra vidyāḥ pavanātipātibhirdiśo haridbhirharitāmiveśvaraḥ ..) haridrā . iti rājanirghaṇṭaḥ .. harit puṁ, klī, (hṛ + itiḥ .) tṛṇam . iti medinī .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 harit pu° hṛ–iti . 1 nīlapītamiśritavarṇe (pātāraraṅga palāśavarṇa ca amaraḥ 2 tadvati tri° . 3 sūryāśve trikā° 4 mudge hemaca° . 5 siṁhe 6 sūrye 7 viṣṇau ca pu° 8 diśi strī amaraḥ . 9 haridrāyāṁ rājani° 10 tṛṇe na° medi° . |
हरित – harita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899harita mf (“ā” or “hariṇī”) n. yellowish, pale yellow, fallow, pale red, pale
(also, “pale with fright”), greenish, green (also; “verdant” as opp. to “śuṣka” “dry”) &c. &c. harita m. yellowish (the colour) harita m. Phaseolus Mungo qr Lobatus harita m. a lion harita m. N. of a son of Kaiśyapa harita m. of a son of Yadu harita m. of a son of Rohita harita m. of a son of Rohitāśva harita m. of a son of Yuvanāśva harita m. of a son of Parāvṛit harita m. of a son of Vapushmat harita m. of an ichneumon (v.l. “hariṇa”) harita m. pl. the descendants of Harita (also called “harītāḥ”), āśvśr. (cf. mf (“ā” or “hariṇī”) n. N. of partic. verses of the (also “haretā mantrāḥ”) mf (“ā” or “hariṇī”) n. of a class of gods in the 12th Manvantara harita mf (“ā” or “hariṇī”) n. (“ā”) f. Dūrvā grass (= “nīla-dūrva” mf (“ā” or “hariṇī”) n. turmeric mf (“ā” or “hariṇī”) n. a brown-coloured grape mf (“ā” or “hariṇī”) n. Sesbana Aegyptiaca mf (“ā” or “hariṇī”) n. a kind of Svara-bhakti harita n. a yellowish or greenish substance harita n. gold harita n. greens, vegetables (“unripe grain” harita n. a kind of fragrant plant (= “sthauṇcyaka”) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 harita a. (tā or hariṇī f.) [hṛ-itac] Green, of a green colour, verdant; ramyāṁtaraḥ kamalinīharitaiḥ sarobhiḥ S. 4. 10; Ku. 4. 14; Me. 21; Ki. 5. 38. (2) Tawny. (3) Dark-blue. –taḥ (1) The green colour. (2) A lion. (3) A kind of grass. — Comp. –aśman m. 1. an emerald. –2. blue vitriol. –chada a. green-leaved. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch harita UṆĀDIS. 3, 93. 1) adj. (f. ā und hariṇī ŚĀNT. 2, 20. P. 4, 1, 39. VOP. 4, 27. AK. 3, 4, 13, 53. H. an. 3, 233. MED. ṇ. 87. VIŚVA bei UJJVAL. zu UṆĀDIS. 2, 46. hariṇī in der älteren, haritā in der späteren Sprache) “falb, gelblich; grünlich, grün” (daher auch im Gegensatz zu śuṣka dem “verdorrten Kraut”) AK. 1, 1, 4, 24. 3, 4, 13, 53. H. 1395. MED. t. 175. HALĀY. 4, 49. mṛga ṚV. 10, 86, 3. Rosse MBH. 13, 4923. Bart des Indra ṚV. 10, 23, 4. Wagen u. s. w. 3, 44, 1. 4. 10, 96, 3. 9. Soma und was dazu gehört: śṛṅge śiśāno hariṇī 9, 70, 7. ruc 111, 1. 10, 94, 2. AV. 6, 49, 2. dhānāḥ 18, 4, 34. Frosch ṚV. 7, 103, 4. 6. 10. takman AV. 1, 23, 2. 5, 22, 2. 6, 20, 3. śocañchuṣkāsu hariṇīṣu jarbhurat ṚV. 10, 92, 1. vanaspati 9, 5, 10. AV. 10, 8, 31. kuśa ŚAT. BR. 4, 5, 10, 6. Gras LĀṬY. 2, 11, 15. KĀṬH. 32, 1. KAUṢ. UP. 2, 8. HARIV. 3574. R. GORR. 2, 65, 16. 3, 73, 39. KIR. 5, 38. AK. 2, 1, 10. 9, 16. TRIK. 3, 3, 297. H. 955. HALĀY. 2, 4. BHĀG. P. 3, 22, 30. Bohne SUŚR. 1, 197, 18. kamalinīharitaiḥ sarobhiḥ ŚĀK. 86. – ŚAT. BR. 14, 7, 1, 20. ŚVETĀŚV. UP. 4, 4. VARĀH. BṚH. S. 5, 54. 8, 17. 9, 44. 30, 12. fg. 54, 30. 34. 67, 5. 68, 91. BṚH. 2, 5. LAGHUJ. 1, 6. WEBER, KṚṢṆAJ. 270. -puṣpa KAUŚ.10. 26. 116. vaiḍūryamaṇiratnābhaḥ prāsādo haritaprabhaḥ HARIV. 8985. -pāṇḍu SUŚR. 1, 159, 19. -kapiśa MEGH. 21. haritāruṇa KUMĀRAS. 4, 14. – gomaya wohl “frischer Kuhmist” KAUŚ. 19. GOBH. 4, 8, 12. “gelb” als Farbe des Goldes AV. 4, 37, 4. 7, 99, 1. 10, 2, 33. 3, 3. 11, 2, 12. 15, 2, 1. ŚAT. BR. 12, 4, 4, 6. rukma KĀṬH. 10, 14. VS. 23, 37. AIT. BR. 1, 23. TS. 6, 2, 3, 1. TBR. 1, 8, 9, 1. 2, 2, 9, 8. 3, 9, 6, 5. “gelb” (vor Schrecken), “bleich” (vgl. hariṇa) TS. 6, 5, 5, 2. hariṇī śyāvā “gelbbraun” (ohne Röthe) als Farbe der Schwangeren TBR. 2, 3, 8, 1. — 2) m. a) “Phaseolus Mungo” (mudga) H. 1172. “ein best. Gras”, = manthānaka RĀJAN. im ŚKDR. — b) “Löwe” ŚABDĀRTHAK. bei WILSON. — c) pl. Bez. eines Abschnittes des AV. 19, 22, 5. hierher vielleicht haritā mantrāḥ (so trennen wir) Verz. d. Oxf. H. 93,a,1 v. u. — d) N. pr. a) pl. einer Klasse von Göttern im 12ten Manvantara MĀRK. P. 94, 23. BHĀG. P. 8, 13, 29. — b) verschiedener Männer P. 4, 1, 100. PRAVARĀDHY. in Verz. d. B. H. 56, 7 (haritakutsa- zu lesen; vgl. ĀŚV. ŚR. 12, 12, 3). Kaśyapa ŚAT. BR. 14, 9, 4, 33. ein Sohn Jadu’s HARIV. 4206. Rohita’s 758. BHĀG. P. 9, 8, 1. Rohitāśva’s VP. 373. Yuvanāśva’s 369. Parāvṛt’s (vgl. hari) 420. 421, N. 13. Vapushmant’s MĀRK. P. 53, 27. pl. Harita’s Nachkommen (vgl. hārita) P. 2, 4, 67, Vārtt. ĀŚV. ŚR. 12, 12, 3 (im comp.). — g) eines Ichneumons (nakula) MBH. 12, 4942. hariṇa ed. Bomb. — 3) f. haritā a) Dūrvā-“Gras” TRIK. 3, 3, 194. MED. = haridrā “Gelbwurz” DHANV. 1, 17. RĀJAN. im ŚKDR. = jayantī, kapiladrākṣā, pācī und nīladūrvā RĀJAN. ebend. — b) “eine best.” Svarabhakti (v. l. haritā und hā-) Comm. zu TS. PRĀT. 21, 15. — 4) f. hariṇī s. u. hariṇa — 5) n. a) “Gold” AV. 5, 28, 5. 9. 11, 3, 8. KĀṬH. 8, 5. — b) “Grünes” so v. a. “Gemüse” CARAKA 1, 27. — c) “eine best. wohlriechende Pflanze”, = sthauṇeyaka RĀJAN. im ŚKDR. — Vgl. pīta- und hārita. harita 1) Adj. (f. haritā) in der älteren Sprache hariṇī “falb, gelblich” (von der Gesichtsfarbe eines Erschrockenen) ; “grünlich, grün” 304,23. 2) m. a) “Phaseolus Mungo.” b) “eine best. Grasart”, = manthānaka RĀJAN.8,135. c) “Löwe.” d) Pl. Bez. “bestimmter Sprüche.” Auch haritā mantrāḥ. e) N.pr. a) Pl. einer Gruppe von Göttern unter dem 12ten Manu. b) verschiedener Männer. g) eines Ichneumons. 3) f. haritā a) “Dūrvā- Gras” ŚIŚ.4,21 (am Ende eines adj. Comp. f. ā) = nīladūrvā RĀJAN.8,108. b) “Gelbwurz.” c) “grüne Traube” RĀJAN.11,104. d) “Sesbania aegyptiaca” RĀJAN.4,133. e) “eine best. Svarabhakti.” 4) n. a) “gelblicher oder grünlicher Stoff” ŚAT.BR.14,7,1,20.2,12. b) “Gold.” c) “Grünes”, so v.a. “Gemüse” VIṢṆUS.5,85 (nach dem Comm. “unreifes Getraide).” d) eine best. wohlriechende Pflanze, = sthauṇeyaka. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 harita 1 I A King who was the grandson of Hariścandra and son of Rohita. (Bhāgavata, 10th Skandha). harita 2 II A King, who was the son of Vapuṣmān and grandson of Svāyambhuvamanu. He was King of Haritavarṣa in the island of Śālmali. (Mārkaṇḍeya Purāṇa 50, 28; Brahmāṇḍa Purāṇa, 2, 3). harita 3 III A son born to Yadu of the nāga woman called Dhūmravaṇā. He founded an independent kingdom in the Nāga island and became a prominent leader of the Madgura tribe. (Hari Vaṁśa, 2, 38; 29, 34). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 harita harita, I. adj., f. tā, or iṇī (cf. hariṇa), 1. Green, Megh. 21; Hit. i. d. 178, M. M. (in haritī-kṛta, adj. Made green) 2. Dark blue, Kir. 5, 38. 3. Grassy. II. m. 1. Green, the colour. 2. A lion. III. f. tā. 1. Bent grass. 2. Turmeric. 3. A brown grape. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 harita (f. ā, older hariṇī fallow, pale, yellow, green. m. N. of sev. men etc.; f. haritā Dūrvā grass; n. gold, greens, any yellowish or greenish substance. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 harita har-ita, a. (ā, C.: hariṇī, V.) yellowish, tawny; pale (with fright); greenish, green (C.); n. gold (V.); vegetable (C.): -ka, a. green; n. grass; vegetable; -kapiśa, a. yellowish brown; -cchada, a. having green leaves; -dhānya, n. green = unripe corn; -pattra-maya, a. (ī) formed of green leaves; (harita) -sraj, a. bearing yellow (or green) festoons (trees; AV.); adorned with a golden chain (steed; Br.). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 harita pu° hṛ–itac . 1 siṁhe 2 manthānatṛṇe rājani° 3 haridvarṇe 4 tadvati tri° amaraḥ striyāṁ ṅīp tasya naśca . 5 dūrvāyāṁ medi° 6 jayantyāṁ 7 haridrāyāṁ 8 kapiladrākṣāyāṁ 9 pācyāṁ 10 nīladūrvāyāñca strī rājani° ṭāp . 11 sthauṇeyake na° rājani° . |
हरितत्व – haritatva | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899haritatva “harita-tva” n. yellowish green (the colour)
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch haritatva n. Nom. anstr. zu harita 1) CARAKA.124,6. |
हरिताल – haritāla | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899haritāla m. a kind of pigeon of a yellowish green colour, Columba
Hurriyals haritāla n. yellow orpiment or sulphuret of arsenic (described as the seed or seminal energy of Viṣṇu = “harer vīryam”) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 haritāla &c. See under hari. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch haritāla (von harita) 1) m. “eine Taubenart, Columba Hurriyala” (s. HAUGHTON unter hariyāla) RĀJAVALLABHA im ŚKDR. — 2) f. ī a) = dūrvā “Panicum Dactylon” H. 1193. an. 4, 300. MED. l. 167. HĀR. 240. HALĀY. 2, 36. — b) “Schwertklinge” H. an. VIŚVA im ŚKDR. — c) Bez. “des 4ten (3ten) Tages in der lichten Hälfte des” Bhādrapada RĀJAMĀRTAṆḌA im ŚKDR. — d) “eine best. Linie am Himmel” H. an. MED. “der Luftraum” (chāyāpatha) HĀR. — 3) n. AK. 3, 6, 3, 32. “Auripigment, Arsenicum flavum” TRIK. 2, 9, 35. H. 1058. MED. RATNAM. 287. RĀJAN. 13, 67. dhātavo haritālasya MBH. 3, 11617. haritālārdrapīta HARIV. 4083. -darī R. 4, 37, 7. 5, 5, 12. SUŚR. 1, 132, 17. 133, 5. 2, 66, 2. 252, 5. 536, 16. ārdra KUMĀRAS.7,23. VARĀH. BṚH. S. 44,9. 54,30. 110. 81,7. HEM. YOGAŚ.3,108. Inschr. in Journ. of the Am. Or. S.6,505, Śl. 16. Verz. d. Oxf. H. 320,b, No. 760. — Vgl. āla und tāla. haritāla 1) m. “eine Taubenart, Columba Hurriyala.” 2) ī a) “Panicum Dactylon.” b) “Schwertklinge” c) “der 4te (oder 3te) Tag in der lichten Hälfte des Bhādrapada.” d) “*eine best. Linie am Himmel.” e) “*der Luftraum.” 3) n. “Auripigment, Arsenicum flavum” RĀJAN.13,2.65. ŚIŚ.4,21. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 haritāla (Ṃ) A mineral (yellow orpiment) got from mountains, which is red like the clouds at dusk. (Vana Parva, Chapter 158, 94). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 haritāla haritāla, i. e. harita + āla, I. n. Yellow orpiment. II. f. lī. 1. Bent grass. 2. A line in the sky. 3. A sort of creeper. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 haritāla n. auripigment; -maya, f. ī made of it. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 haritāla haritā-la, n. yellow orpiment: -maya, a. (ī) formed of yellow orpiment. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 haritāla na° harivarṇasya pītavarṇasya tālaḥ pratiṣṭhā yatra . 1 pītavarṇe upadhātubhede sa haritālasamānanavāṁśukaḥ māghaḥ . 2 pītavarṇapakṣibhede puṁstrī° rājani° . striyāṁ ṅīṣ . svārthe ka . haritāle na° amaraḥ . haritālaṁ dvidhā proktaṁ patrākhyaṁ piṇḍasaṁjñakam . tayorādyaṁ guṇaiḥ śreṣṭhaṁ tato hīnaguṇaṁ param . svarṇavarṇaṁ guru snigdhaṁ sapatraṁ ābhrapatravat . patrākhyaṁ tālakaṁ vidyād guṇādyaṁ tadrasāyanama . niṣpavaṁ piṇḍasadṛśaṁ svalpasatvaṁ tathā guru . strīpuṣpahārakaṁ svalpaguṇaṁ tat piṇḍatālakam . hapati ca haritālañcārutā dehajātām sṛjati ca bahutāpāmaṅgasaṅkocapīḍām . vitarati kaphavātau kuṣṭharogaṁ vidadhyādidamaśitamaśuddham māritañcāpyasamyak . tālakaṁ kaṇaśaḥ kṛtvā taccūrṇaṁ kāñjike pacet . dolāyantreṇa yāmaikaṁ tataḥ kūṣmāṇḍajadravaiḥ . tilataile pace dyāma yāmañca triphalājale . evaṁ yantre caturyāmaṁ pakva śuddhyati tālakam . atha tālasya māraṇavidhiḥ sadalaṁ tālakaṁ śuddhaṁ paunarnavarasena tu . khalve vimardayedekaṁ dinaṁ paścādviśāṣayet . tataḥ punarnavākṣāraiḥ sthālyāmūrdhaṁ prapūrayet . tatra tadvolakaṁ dhṛtvā punastemaiva pūrayet . ākaṇṭhaṁ piṭharaṁ tasya pidhānaṁ dhārayenmukhe . sthālīṁ culyāṁ samā ropya kamādvahni vivardhayet . dinānyantaraśūnyāni pañca vahniṁ pradāpayet . evaṁ tanmriyate tālaṁ mātrā tasyaikaraktikā . anupānānyanekāni yathāyogyaṁ prayojayet . evaṁ śodhitasya māritasya tālakasya guṇāḥ . haritālaṁ kaṭu snigdhaṁ kaṣāyoṣṇaṁ haredviṣam . kaṇḍū kuṣṭhāsyarogāmrakaphapittakacavraṇān . tālakaṁ harate rogān kuṣṭhamṛtyujvarāpaham . śodhitaṁ kurute kāntiṁ vīryavṛrdhiṁ tathāyuṣam bhāvapra° . haritālakhagamāṁsaguṇāḥ haritālo’lpaviṭkaḥ syāt kaṣāyo madhuro laghuḥ . raktapittapaśamanastṛṣāghno vātakopanaḥ rājani° . |
हरिताश्म – haritāśma | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899haritāśma n. “green-coloured stone”, a turquoise or emerald
n. sulphate of copper or blue vitriol Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch haritāśma n. 1) “Türkis” RĀJAN.13,217. ŚIŚ.13,56. 2) “*Kupfervitriol” RĀJAN.13,103. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 haritāśma [n] klī, (haritaṁ aśma .) tuttham . perojam . iti rājanirghaṇṭaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 haritāśma na° haritavarṅamaśma aśmeva vā acsamā° (perījā) 1 maṇibhede tutthe (tuṁta) upadhātubhede ca rājani° . |
हरिद्वर्ण – haridvarṇa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899haridvarṇa “harid-varṇa” mfn. green-coloured, of a yellowish golden
colour |
हरिनेत्र – harinetra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899harinetra “hari-netra” n. the eye of Viṣṇu
n. a white lotus n. an eye of a greenish colour harinetra “hari-netra” mfn. having yellow eyes harinetra “hari-netra” m. an owl Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch harinetra n. 1) Hari’s d. i. Viṣṇu’s “Auge” MĀRK. P. 81, 52. — 2) “eine weisse Lotusblüthe” RĀJAN. im ŚKDR. harinetra 1) adj. “gelbäugig”: Śiva MBH. 14, 194. — 2) m. “Eule” TRIK. 2, 5, 14. HĀR. 185. harinetra1 n. 1) “Hari’s ~, d.i. Viṣṇu’s Auge.” 2) “*eine weisse Lotusblüthe” RĀJAN.10,182. harinetra2 1) Adj. “gelbäugig.” 2) *m. “Eule.” Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 harinetra a. yellow-eyed (Śiva). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 harinetra na° harernetramiva . 1 śvetapadme rājani° . 6 ta° . 2 viṣṇorlocane . hareḥ siṁhasyeva netramasya dīrṣatvāt . 3 pecake puṁstrī° trikā° striyāṁ ṅīṣ . |
हरिवर्पस् – harivarpas | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899harivarpas “hari-varpas” (“hari-“) mfn. having a yellowish or greenish
appearance Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch harivarpas adj. “gelbliches –, grünliches Aussehen darbietend”: die Erde ṚV. 3, 44, 3. Indra 10, 96, 1. harivarpas Adj. “gelbliches ~, grünliches Aussehen habend.” Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 harivarpas a. green-coloured. |
हारित – hārita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899hārita mfn. (fr. Caus.; for 2. see p.1292, col.1) caused to be taken or
seized &c. mfn. brought, conveyed mfn. robbed, carried off mfn. made away with, lost, relinquished &c. mfn. deprived of (acc.) mfn. surpassed, exceeded mfn. captivated, fascinated hārita m. (fr. “harit” and “harita”) green (the colour) m. a moderate wind neither too gentle nor too strong m. the Haritāla pigeon m. “descendant of Haeita”, N. of a son of Viśvāmitra (pl. his family, also called “haritāḥ”) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 hārita p. p. (1) Caused to be taken or seized. (2) Presented, offered. (3) Attracted. –taḥ (1) The green colour. (2) A kind of pigeon. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch hārita 1) adj. partic. praet. pass. vom caus. von 1. har; s. das. — 2) m. a) = hārīta “eine Taubenart” JAṬĀDH. im ŚKDR. BRAHMA-P. in LA. (III) 52, 1. — b) patron. von Harita gaṇa vidādi zu P. 4, 1, 104. 2, 4, 67, Vārtt. MBH. 12, 9988. HARIV. 758. 1463 (unter den Söhnen Viśvāmitra’s). pl. “seine Nachkommen” (sonst haritāḥ) VP. 369 nebst N. 3. — 3) f. ā = haritā Bez. “einer” Svarabhakti Comm. zu TS. PRĀT. 21, 15. WEBER, PRATIJÑĀS. 108. — Vgl. kumāra-. hārita 1) Adj. s.u. Caus. von. 1. har. 2) m. a) “eine Taubenart.” b) Patron. von harita erscheint auch unter der Söhne Viśvāmitra’s. Pl. “sein Geschlecht.” 3) f. ā “eine best. Svarabhakti.” v.l. haritā. 4) f. ī Patron. – putra Ind.Antiq.7,37. Pl. 6,25.30. fg.7,161.163. deren 500 LALIT.247,7. vgl. hārītī u. hārīta. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 hārita hārita, i. e. harit + a, m. 1. Green, the colour. 2. The green pigeon, Lass. 2. ed. 52, 34. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 hārita hār-ita, pp. cs. 1. hṛ; m. kind of pigeon. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 hārita puṁstrī° hṛ–ṇic–kta . hārīte pakṣibhede jaṭā° striyāṁṅīṣ . harideva svārthe aṇ . haridvarṇe pu° . |