Some symbolic expressions for the red colour
CONTENS
अंगारः अग्निमुख अनुरंज् अनुराग अरुणता अरुष अलक्तः अलक्तकाङ्क अव्यक्तराग इंद्रः इद्ध ईषत् उकनाह उकानहः उपरंज् उष्ट्रः ऋक्षदेव औपाधिक कषाय कषायचित्र काल काषाय किंकिरः कियाहः कीटजा कृमिलिका कृष्णरक्त कृष्णलोहित कोकनद ताम्र ताम्रक ताम्रकिलि दर्शन दिव्यपटल दीप्त नीललोहित परिपण परिपाटल परिपिण्जर पलाश पाटल पाटलक पाटलय पाटलिमन् पाटलीकृ पीत पुष्परक्त ब्रध्न मण्जिष्ठामेह मञ्जिष्ठा मांजिष्ट माण्जिष्ठ माञ्जिष्ठ यम रंगः रक्तवर्ण रक्तीकृ रङ्ग रञ्जन रागमय रूपम् रोहिणी रोहितरूप लाक्षाप्रसादन लोहितक लोहितराग लौहित्य वर्णक विलोहित वोरुखान शिखर शिलाधातु शृङ्गार शोण शोणीकृ श्वेत संध्याराग सन्ध्याराग सरक्तगौर सितलोहित सिन्दूर सुलोहित सुवर्ण हरित हिंगुल
अंगारः – aṁgāraḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
aṁgāraḥ –ram [aṁg-āran Uṇ. 3. 134] (1) Charcoal (whether heated or not); ghṛtakuṁbhasamā nārī taptāṁgārasamaḥ pumān; uṣṇo dahati cāṁgāraḥ śītaḥ kṛṣṇāyate karaṁ H. 1. 80; tvayā svahastenāṁgārāḥ karṣitāḥ Pt. 1 you have ruined yourself with your own hands; cf. “to diga mine under one’s feet”; kurukulāṁgāra Ve. 6 destroyer or pest of the Kuru family. (2) The planet Mars. (3) A plant hitāvalī, -kuṣṭakaḥ –hitāvalī. (4) N. of a prince who fought with king Māndhatri. –ra a. Red, of a red colour. –raṁ Red colour. — Comp. –avakṣepaṇaṁ [aṁgārā avakṣipyaṁte anena karaṇe lyuṭ] a vessel to throw or extinguish coals. –kārin a. [aṁgāraṁ karoti kṛ-ṇini] one who prepares coal for sale. –kuṣṭhakaḥ [aṁgāravarṇaṁ kuṣṭhamiva-kan] N. of a plant hitāvalī. –dhānī [aṁgārā dhīyaṁte asyāṁ; dhā-ādhāre lyuṭ ṅīp], –dhānikā [svārthe kan] a portable fire-pan, brazier. –paripācitaṁ [tṛ. ta.] roasted food or meat. –parṇaṁ [aṁgāramiva parṇaṁ yasya] N. of a grove or forest. (– rṇaḥ) [astyarthe ac] N. of Chitraratha, king of the Gandharvas. [On one occasion, while he was sporting with his wife, he saw Kuntī with her five sons proceeding to the capital of Pānchāla in disguise. He accosted them and asked them to tell him where they were going, or to fight. Arjuna accepted the challenge; but Aṅgāraparṇa finding Arjuna to be a very skilful warrior gave him a secret lore called chākṣuṣī (endding one to see the smallest things) and took from him in return a lore called Agniśirāstra and became a friend of the Pāṇḍavas.] –pātrī –śakaṭī a portable fire-pan. –puṣpaḥ [aṁgāramiva lohitavarṇaṁ puṣpaṁ yasya saḥ] the plant iṁgudī. –maṁjarī, –maṁjī [aṁgārā raktavarṇā maṁjarī yasyāḥ] a shrub Cesalpinia Banducella (raktakaraṁjavṛkṣa). –vallarī, –vallī [aṁgārā iva raktaphalatvāt raktā] N. of various plants, karaṁja, bhārgī, guṁjā. — veṇuḥ [karma,] a sort of bamboo. |
अग्निमुख – agnimukha | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899agnimukha “agni-mukha” (“agni-“) mfn. having Agni for the mouth ; m. a
deity, a Brāhmaṇa, a tonic medicine ; Semicarpus Anacardium; Plumbago Zeylanica ; N. of a bug ; (“ī”) f. Semicarpus Anacardium; Gloriosa (or Methonica) Superba. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch agnimukha (agni + mukha) 1) adj. Agni “zum Munde habend.” — 2) m. a) “Gottheit” H. an. 4, 42. MED. kh. 13. — b) “ein Brahman” ebend. — c) N. zweier Pflanzen: a) “Plumbago zeylanica” H. an. 4, 42. VIŚVA im ŚKDR. — b) “Semecarpus Anacardium” ebend. — 3) f. -mukhī a) “Semecarpus Anacardium” AK. 2, 4, 2, 23. MED. kh. 13. — b) N. einer anderen Pflanze = lāṅgalikī RĀJAN. im ŚKDR. agnimukha 2) d) N. pr. einer Wanze PAÑCAT. 61, 1. — 3) b) d. i. “Methonica superba” RATNAM. 38. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 agnimukha An Asura. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 agnimukha agni-mukha, m. Fire-mouth, N. of a bug; -varṇa, n. of the colour of fire; red-hot; -velā, f. time of kindling the sacred fire; afternoon; -saraṇa, n. sacred fireplace. |
अनुरंज् – anuraṁj | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
anuraṁj 4 U. (1) To be red; bhṛśamanvarajyadatuṣārakaraḥ Śi. 9. 7 (became red or attached). (2) To be delighted, find pleasure; tava prakīrtyā jagatprahṛṣyatyanurajyate ca Bg. 11. 36. (3) To be attached or devoted to, be fond of, love, like (with acc. or loc.); samasthamanurajyaṁti viṣamasthaṁ tyajaṁti ca Ram.; aśuddhaprakṛtau rājñi janatā nānurajyate Pt. 1. 301; bhrāturmṛtasya bhāryāyāṁ yo’nurajyeta kāmataḥ Ms. 3. 173. –Caus. (1) To make red, redden, dye, colour; sarasakisalayānuraṁjitairvā Śi. 7. 64, 8. 17, 12. 68; Dk. 168; Ki. 12. 23, 4. 27. (2) To attach oneself to, please, gratify, conciliate, keep contented or satisfied; anuraktaḥ prajābhiśca prajāścāpyanvaraṁjayat Ram.; kaṁṣṭaṁ janaḥ kuladhanairanuraṁjanīyaḥ U. 1. 14; śiṣyaguṇānurāṁjitamanasaṁ Pt. 1 pleased, gratified. |
अनुराग – anurāga | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899anurāga “anu-rāga” m. attachment, affection, love, passion
m. red colour Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 anurāga a. Become red, reddened. –gaḥ (1) Redness. (2) Devotion, attachment, contentment, loyalty (opp. aparāgaḥ); love, affection, passion (with loc. or in comp.); āvirbhūtānurāgāḥ Mu. 4. 21; kaṁṭakitena prathayati mayyanurāgaṁ kapolena S. 3. 15; R. 3. 10; – iṁgitaṁ a gesture or external sign expressive of love; prasādastu śabdaḥ syādanurāgajaḥ Ak. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch anurāga (von rañj mit anu) m. “Zuneigung” (Gegens. aparāga) H. 296. praṇādastu śabdaḥ syādanurāgajaḥ AK. 1, 1, 5, 11. sthirānurāga R. 3, 3, 4. Das subj. im gen. M. 7, 154. R. 5, 19, 26. 66, 3. 6, 97, 3. das obj. im loc.: kaṇṭakitena prathayati mayyanurāgaṁ kapolena ŚĀK. 63. na khalu satyameva tāpasakanyakāyāmanurāgo me ŚĀK. ŚH. 41, 13. geht im comp. voran: priyānurāgasya RAGH. 3, 10. kathānurāgaḥ “das Wohlgefallen an Erzählungen” HIT. 27, 16, v. l. Am Ende eines comp. f. ā R. 2, 12, 98 (bhāryāḥ kṛtānurāgāḥ). AK. 3, 4, 76 (atyarthānurāgāyāṁ ca yoṣiti). anurāga “Färbung”: tattadvarṇasvarūpānurāga Ind. St. 5, 31. “Röthe” ŚIŚ. 9, 8. anurāga , anurāgo vṛthā strīṇām “Zuneigung” Spr. (II) 323. tadanurāgeṇa “zu dessen Zufriedenheit” 5665. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 anurāga anurāga, i. e. anu-rañj + a m. 1. Redness, Śiś. 9, 1. 2. Love, Daśak. in Chr. 183, 18. 3. Good will, Man. 7, 154. — Comp. kṛta-, adj. f. gā, loving, Rām. 2, 12, 98. sa-, adj. impassioned. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 anurāga m. colouring, redness, affection (poss. -vant); red, affectionate, enamoured (saha or loc.). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 anurāga pu° anu + ranja + ghañ . atyantaprītau, snehe ca . anurūpo rāgaḥ prā° sa° . anurūparāge . anurāgavantamapi locanayoriti māghaḥ praṇādastu śabdaḥ syādanurāgaja ityamaraḥ . priyānurāgasya manaḥsamunnateriti raghuḥ . anugato raḥgaṁ gatisa° . prāptalauhityavarṇe tri° . |
अरुणता – aruṇatā | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899aruṇatā “aruṇa-tā” f. red colour
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch aruṇatā (von aruṇa) f. “röthliche Färbung” SUŚR. 1, 36, 3. aruṇatā , kusumbhakusumāruṇatā ŚIŚ. 9, 14. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 aruṇatā aruṇa + tā, f. Tawny (the colour), Śiś. 9, 14. |
अरुष – aruṣa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899aruṣa mf (“aruṣi” ; x 5, 5) n. red reddish (the colour of Agni and his
horses, of cows, of the team of Ushas, the Aśvins, &c.) aruṣa mf (“aruṣi” ; x 5, 5) n. (“as”) m. the sun, the, day (cf. “arūṣa”) aruṣa mf (“aruṣi” ; x 5, 5) n. (“ās, āsas”) m. pl. the red horses of Agni , (“aruṣī”) f. the dawn mf (“aruṣi” ; x 5, 5) n. a red mare (a N. applied to the team of Agni and Ushas, and to Agni’s flames) aruṣa mf (“aruṣi” ; x 5, 5) n. (“am”) n. shape aruṣa Nom. P. “aruṣati”, to go Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 aruṣa a. (1) Not angry. (2) Shining, bright; reddish. (3) Unhurt. (4) Moving, going about (as a horse). –ṣaḥ (1) The red horse of Agni; a flame. (2) The sun; the day as presided over by the sun. (3) The red storm-cloud. –ṣī (1) The dawn. (2) A flame. (3) N. of the wife of Bhṛgu and mother of Aurva. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch aruṣa 1) adj. f. aruṣī “röthlich”, die Farbe Agni’s und seiner Rosse; er selbst erscheint als “rothes” Ross ṚV. 3, 1, 4. 7, 5. 31, 3. 4, 6, 9. 5, 1, 5. 12, 2. 6. 6, 48, 6. 49, 2. von Pferden, Kühen, Gespannen der Götter, besonders der Morgenröthe, der Aśvin, des Bṛhaspati 1, 118, 5. 92, 1. 20. 4, 15, 6. 43, 6. 7, 75, 6. 97, 6. Soma 9, 8, 6. 25, 4. 61, 21. 82, 1. 111, 1. VS. 13, 43. Blitzflammen: antaḥ kṛṣṇāṁ aruṣairdhāmabhirgāt ṚV. 3, 31, 21. die Sonne als “röthlicher” Vogel 5, 47, 3. — 2) m. a) “die rothen Hengste” Agni’s, “die Flammen” NAIGH. 1, 14. rihantyūdho aruṣāso asya ṚV. 1, 146, 2. 94, 10. 2, 10, 2. 7, 16, 2. Indra’s Pferde AV. 3, 3, 2. — b) “die Sonne, der Tag”: riṇakti kṛṣṇīraruṣāya panthām ṚV. 7, 71, 1. aruṣasya duhitarā virūpe stṛbhiranyā pipiśe sūro anyā 6, 49, 3. Vgl. arūṣa. — c) “die röthliche Sturmwolke”: utāruṣasya vi ṣyanti dhārāḥ ṚV. 1, 85, 5. vi rocatāmaruṣo bhānunā śuciḥ 10, 43, 9 (vgl. 1, 114, 5: divo varāhamaruṣaṁ kapardinam). — 3) f. -ṣī. a) “die Morgenröthe” NAIGH. 1, 8. ṚV. 1, 30, 21. 71, 1. 3, 55, 11. 10, 8, 3. — b) “eine rothe Stute” (auch vom “Gespann des” Agni, “der” Ushas) ṚV. 8, 57, 18. 1, 14, 12. VĀLAKH. 6, 3. Daher “die Flammen” ṚV. 1, 72, 10. 9, 111, 2. — c) N. pr. Gattin Bhṛgu’s und Mutter Aurva’s LIA. I, 714, N. 4. — Nach NAIGH. 3, 7 das n. ein rūpanāman. — Vgl. aruṇa. aruṣa 3) c) zu streichen, da āruṣī die richtige Form ist. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 aruṣa aruṣa, i. e. arus + a. I. adj., f. ṣī, Tawny, Chr. 294, 1 = Rigv. i. 92, 1. II. m. A dark red cloud, Chr. 291, 5 = Rigv. i. 85, 5. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 aruṣa ar-uṣa, a. (f. aruṣī) red, ruddy; m. sun, day: pl. m. f. flames (Agni’s red horses); f. auṣī, down. |
अलक्तः – alaktaḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
alaktaḥ –ktakaḥ [na rakto’smāt, rasya latvaṁ, svārthe kan Tv.] The red resin of certain trees, red lac or sap (formerly used by women to dye certain parts of their body, particularly the soles of the feet and lip); (daṁtavāsasā) cirojjhitālaktakapāṭalena Ku. 5. 34, 68; 7. 58; biṁbādharālaktakaḥ M. 3. 5; alaktakāṁkāṁ padavīṁ tatāna R. 7. 7; striyo hṛtārthāḥ puruṣaṁ nirarthaṁ niṣpīḍitālaktakavattyajaṁti Mk. 4. 15. — Comp. –rasaḥ red lac, juice; alaktarasaraktābhāvalaktarasavarjitau . adyāpi caraṇau tasyāḥ padmakośasamaprabhau Ram. –rāgaḥ the red colour of alakta. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 alaktaḥ puṁ, (na rakto’smāt, rasya latvaṁ .) vṛkṣaniryāsaviśeṣaḥ . lāhā . jau iti ca bhāṣā . tatparyāyaḥ . rākṣā 2 lākṣā 3 jatu 4 yāvaḥ 5 drumāmayaḥ 6 . ityamaraḥ .. rakṣā 7 . iti bharataḥ . araktaḥ 8 . ityamaraṭīkāyāṁ bharataḥ .. jatukaṁ 9 yāvakaḥ 10 alaktakaḥ 11 raktaḥ 12 . iti śabdaratnāvalī .. palaṅkaṣā 13 kṛmiḥ 14 varavarṇinī 15 . iti jaṭādharaḥ .. tasya guṇādiḥ . lākṣā palaṅkaṣālaktī yāvo vṛkṣāmayo jatu . lākṣā varṇyā himā balyā snigdhā ca tuvarālaghuḥ .. anuṣṇā kaphapittāsrahikkākāsajvarapraṇut . vraṇorakṣatavīsarpakṛmikuṣṭhagadāpahā .. alaktako guṇaistadvadviśeṣādvyaṅganāśanaḥ . iti bhāvaprakāśaḥ .. * .. lākṣārasaḥ . āltā iti bhāṣā . tatparyāyaḥ . alaktakaḥ 2 jaturasaḥ 3 rāgaḥ 4 nirbhartsanaḥ 5 jananī 6 janakarī 7 sampadyā 8 cakravartinī 9 . asya guṇāḥ . tiktatvaṁ . uṣṇatvaṁ . kaphavātarogabraṇadoṣanāśitvaṁ . kaṇṭharogaśamanatvaṁ . rucikāritvañca . iti rājanirgaṇṭaḥ .. |
अलक्तकाङ्क – alaktakāṅka | Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St.Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891
alaktakāṅka a. marked by a red colour (lit. lac). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 alaktakāṅka alaktaka+aṅka, a. red-coloured. |
अव्यक्तराग – avyaktarāga | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899avyaktarāga “a-vyakta-rāga” m. dark-red (the colour of the dawn) |
इंद्रः – iṁdraḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
iṁdraḥ [iṁd-ran; iṁdatīti iṁdraḥ; idi aiśvarye Malli.] (1) The lord of gods. (2) The god of rain, rain; cloud. (3) A lord or ruler (as of men &c.); first or best (of any class of objects), always as the last member of comp.; nareṁdraḥ a lord of men i. e. a king; so mṛgeṁdraḥ a lion; gajeṁdraḥ the lord or chief of elephants; so yogīṁdraḥ, kapīṁdraḥ. (4) A prince, king. (5) The pupil of the right eye. (6) N. of the plant kuṭaja. (7) Night. (8) One of the divisions of bhāratavarṣa. (9) N. of the 26th Yoga. (10) The human or animal soul. (11) A vegetable poison. (12) The Yoga star in the 26th Nakshatra. (13) Greatness. –drā The wife of Indra, Indrāṇī. [Indra, the god of the firmament, is the Jupiter Pluvius of the Indian Āryans. In the Vedas he is placed in the first rank among the gods; yet he is not regarded as an uncreated being, being distinctly spoken of in various passages of the Vedas as being born, and as having a father and a mother. He is sometimes represented as having been produced by the gods as a destroyer of enemies, as the son of Ekāṣṭaka, and in Rv. 10. 90. 13 he is said to have sprung from the mouth of Purusha. He is of a ruddy or golden colour, and can assume any form at will. He rides in a bright golden chariot drawn by two tawny horses. His most famous weapon is the thunderbolt which he uses with deadly effect in his warfare with the demous of darkness, drought and inclement weather, variously called Ahi, Vṛtra, Śambara, Namuchi &c. He storms and breaks through their castles, and sends down fertilizing showers of rain to the great delight of his worshippers. He is thus the lord of the atmosphere, the dispenser of rain, and governor of the weather. He is represented as being assisted by the Maruts or storm-gods in his warfare. Besides the thunderbolt he uses arrows, a large hook, and a net. The Soma juice is his most favourite food, and under its exhilarating influence he performs great achievements (cf. Rv. 10. 119), and pleases his devout worshippers, who are said to invite the god to drink the juice. He is their friend and even their brother; a father, and the most fatherly of fathers; the helper of the poor, and the deliverer and comforter of his servants. He is a wall of defence; his friend is never slain or defeated. He richly rewards his adorers, particularly those who bring him libations of Soma, and he is supplicated for all sorts of temporal blessings, as cows, horses, chariots, health, intelligence, prosperous days, long life, and victory in war. In the Vedas Indra’s wife is Indrani, who is invoked among the goddesses. Such is the Vedic conception of Indra. But in later mythology he falls in the second rank. He is said to be one of the sons of Kaśyapa and Dākṣāyaṇi or Aditi. He is inferior to the triad Brahma, Viṣṇu and Maheśa (though in some places Viṣṇu is regarded as his younger brother, cf. R. 14. 59, 15. 40), but he is the chief of all the other gods, and is commonly styled Sureśa, Devendra &c. As in the Vedas so in later mythology, he is the regent of the atmosphere, and of the east quarter, and his world is called Svarga. He sends the lightning, uses the thunderbolt and sends down rain. He is frequently at war with Asuras, whom he constantly dreads, and by whom he is sometimes defeated. The Indra of mythology is famous for his incontinence and adultery, one prominent instance of which is his seduction of Ahalya, the wife of Gautama (see Ahalyā), and for which he is often spoken of as Ahalyā-jāra. The curse of the sage impressed upon him a 1000 marks resembling the female organ, and he was therefore called Sayoni; but these marks were afterwards changed into eyes, and he is hence called Netra-yoni and Sahasrākṣa. In the Rāmāyaṇa Indra is represented as having been defeated and carried off to Laṅkā by Rāvaṇa’s son called Meghanāda, who for this exploit received the title of ‘Indrajit.’ It was only at the intercession of Brahmā and the gods that Indra was released, and this humiliation was regarded as a punishment for his seduction of Ahalya. He is also represented as being in constant dread of sages practising potent penances, and as sending down nymphs to beguile their minds (see. Apsaras). In the Purāṇas he is said to have destroyed the offspring of Diti in her womb, and to have cut off the wings of mountains when they grew troublesome. Other stories are also told in which Indra was once worsted by Raja, grandson of Purūravas, owing to the curse of Durvāsas, and other accounts show that he and Kṛṣṇa were at war with each other for the Pārijāta tree which the latter wanted to remove from Svarga, and which he succeeded in doing in spite of Indra’s resistance. His wife is Indrani, the daughter of the demon Puloman, and his son is named Jayanta. He is also said to be father of Arjuna. His epithets are numerous; mostly descriptive of his achievements, e. g. vṛtrahan, balabhid, pākaśāsana, gotrabhid, puraṁdara, śatakratu, jiṣṇu, namucisūdana &c. (see Ak. I. 1. 44-47). The Heaven of Indra is Svarga; its capital, Amarāvati; his garden, Nandana; his elephant, Airāvata; his horse, Uchchaiśravas; his bow, the rain-bow, and his sword, Paranja]. — Comp. –agniḥ the fire produced from the contact of clouds; -dhūmaḥ frost, snow; -devatā the 16th lunarmansion. –anujaḥ, –avarajaḥ an epithet of Viṣṇu and of Narayaṇa. –ariḥ an Asura or demon. –avasānaḥ a desert. –aśanaḥ 1. hemp (dried and chewed). –2. the shrub which bears the seed used in jeweller’s weight, (guṁjāvṛkṣa) –āyudhaṁ Indra’s weapon, the rainbow; iṁdrāyudhadyotitatoraṇāṁkaṁ R. 7. 4, 12. 79; K. 127. ( –dhaḥ) 1. N. of horse in Kādambarī (i. e. Kapinjala changed into a horse). –2. a horse marked with black about the eyes. ( –dhā) a kind of leech. –āsanaṁ 1. the throne of Indra. –2. a throne in general. –3. a foot of five short syllables. –ijyaḥ N. of bṛhaspati the preceptor of gods. –īśvaraḥ one of the forms of Śiva-linga. –utsavaḥ a festival honouring Indra. –ṛṣabha a. having Indra as a bull, or impregnated by Indra, an epithet of the earth. –karman m. an epithet of Viṣṇu (performing Indra’s deeds). –kīlaḥ 1. N. of the mountain maṁdara. –2. a rock. ( –laṁ) the banner of Indra. –kuṁjaraḥ Indra’s elephant, Airāvata. –kūṭaḥ N. of a mountain. –kṛṣṭa a. ‘ploughed by Indra,’ growing exuberantly or in a wild state. ( –ṣṭaḥ) a kind of corn produced by rain-water. –ketuḥ Indra’s banner. –kośaḥ –ṣaḥ, –ṣakaḥ 1. a couch, sofa. –2. a plat-form. –3. a projection of the roof of a house. –4. a pin or bracket projecting from the wall (nāgadaṁta). –giriḥ the maheṁdra mountain. –guruḥ, ācāryaḥ the teacher of Indra; i. e. bṛhaspati. –gopaḥ, — gopakaḥ [iṁdro gopo rakṣako’sya, varṣābhavatvāttasya] a kind of insect of red or white colour; K. 100. –caṁdanaṁ the white sandal wood. –cāpaṁ, –dhanus n. 1. a rainbow; vidyutvaṁtaṁlalitavanitāḥ seṁdracāpaṁ sacitrāḥ Me. 64; Śi. 7. 4. –2. the bow of Indra. –chaṁdas n. [iṁdra iva sahasranetreṇa sahasragucchena chādyate] a necklace consisting of 1000 strings. –jananaṁ Indra’s birth. –jananīya a. treating of Indra’s birth (as a work). –jā a. Ved. born or arising from Indra. –jālaṁ [iṁdrasya parameśvarasya jālaṁ māyeva] 1. the net of Indra. –2. a weapon used by Arjuna; a stratagem or trick in war. –3. deception, cheating. –4. conjur ing, jugglery, magical tricks; svapneṁdrajālasadṛśaḥ khalu jīvalokaḥ Śānti. 2. 2; K. 105. –jālika a. [iṁdrajāla-ṭhan] deceptive, unreal, delusive. ( –kaḥ) a juggler, conjurer. –jit m. ‘conqueror of Indra’, N. of a son of Rāvaṇa who was killed by Lakṣmaṇa. [Indrajit is another name of Meghanāda, a son Rāvaṇa. When Rāvaṇa warred against Indra in his own heaven, his son Meghanāda was with him, and fought most valiantly. During the combat, Meghanāda, by virtue of the magical power of becoming invisible which he had obtained from Śiva, bound Indra, and bore him off in triumph to Lanka. Brahmā and the other gods hurried thither to obtain his release, and gave to Meghanāda the title of Indrajit, ‘conqueror of Indra’; but the victor refused to release his prisoner unless he were promised immortality. Brahmā refused to grant this extravagant demand, but he strenuously persisted, and achieved his object. In the Rāmāyaṇa he is represented to have been decapitated by Lakṣmaṇa while he was engaged in a sacrifice]. -haṁtṛ or vijayin m. N. of Lakṣmaṇa. –jyeṣṭha a. Ved. led by Indra. –tāpanaḥ the thundering of clouds. –tūlaṁ, tūlakaṁ a flock of cotton. –damanaḥ the son of Bāṇāsura. –dāruḥ the tree Pinus Devadāru. –druḥ, drumaḥ 1 the plant Terminalia Arjuna (arjuna). –2. the plant kuṭaja. –dvīpaḥ –paṁ one of the 9 Dvīpas or divisions of the continent (of India). –dhvajaḥ a flag raised on the 12th day of the bright half of Bhādra. –nakṣatraṁ Indra’s lunar mansion phalgunī. –netraṁ 1. the eye of Indra. –2. the number one thousand. –nīlaḥ [iṁdra iva nīlaḥ śyāmaḥ] a sapphire; R. 13. 54; 16. 69; Me. 46, 77. –nīlakaḥ an emerald. –patnī Indra’s wife, śacī. –parṇī, –puṣpā N. of a medicinal plant. –parvataḥ 1. the maheṁdra mountain. –2. a blue mountain. –putrā N. of aditi. –purogama, –puraḥsara, –śreṣṭa a. led or preceded by Indra, having Indra at the head. –purohitaḥ N. of bṛhaspati. (–tā) the asterism Pushya. –prasthaṁ N. of a city on the Yamunā, the residence of the Pāṇḍavas (identified with the modern Delhi); iṁdraprasthagamastāvatkāri mā saṁtu cedayaḥ Śi. 2. 63. –praharaṇaṁ Indra’s weapon, the thunderbolt. –bheṣajaṁ dried ginger. –makhaḥ a sacrifice in honour of Indra. –mahaḥ 1. a festival in honour of Indra. –2. the rainy season; – kāmukaḥ a dog. –mādana a. animating or delighting Indra. –medin a. Ved. whose friend or ally is Indra. –yavaḥ, –vaṁ seed of the Kutaja tree. –luptaḥ, –ptaṁ, –luptakaṁ 1. excessive baldness of the head. –2. loss of beard. –lokaḥ Indra’s world, Svarga or Paradise. –lokeśaḥ 1. lord of the Indra’s world, i. e. Indra. –2. a guest (who, if hospitably received, confers paradise on his host). –vaṁśā, –vajrā N. of two metres, see Appendix. –vallarī, –vallī N. of a plant (pārijāta) or of iṁdravāruṇī. –vastiḥ [iṁdrasya ātmanaḥ vastiriva] the calf (of the leg). –vātatama a. Ved. desired by Indra. –vāyū (du) Indra and Vayu. –vāruṇī, –vāruṇikā Colocynth, a wild bitter gourd (Mar. moṭhī kaṁvaḍaLa). –vāh a. carrying Indra. –vṛkṣaḥ the Devadaru tree. –vṛddhā a kind of abscess. –vaiḍūryaṁ a kind of precious stone. –vrataṁ Indra’s rule of conduct; one of the duties of a king (who is said to follow iṁdravrata when he distributes benefits as Indra pours down rain); vārṣikāṁścaturo māsān yarthedropyabhivarṣati . tathābhivarṣetsvaṁ rāṣṭraṁ kāmairiṁdravrataṁ caran … –śaktiḥ f. Indrāṇī, the wife of Indra, or his energy personified. –śatruḥ 1. an enemy or destroyer of Indra (when the accent is on the last syllable), an epithet of prahlāda; R. 7. 35. –2. [iṁdraḥ śatruḥ yasya] one whose enemy is Indra, an epithet of vṛtra (when the accent is on the first syllable). (This refers to a. legend in the Śat. Br., where it is said that Vṛtra’s father intended his son to become the destroyer of Indra, and asked him to say iṁdraśatrurvadhasva &c., but who, through mistake, accented the word on the first syllable, and was killed by Indra; cf. Śik. 52: –maṁtro hīnaḥ svarato varṇato vā mithyāprayukto na tamarthamāha . sa vāgvajro yajamānaṁ hināsti yatheṁdraśatruḥ svaratoparādhāt … –śalabhaḥ a kind of insect. –saṁdhā connection or alliance with Indra. –sārathiḥ. 1. N of Mātalī. –2. an epithet of Vāyu, driving in the same carriage with Indra. –sutaḥ, –sūnuḥ 1. N. of (a) Jayanta; (b) Arjuna; (c) Vāli, the king of monkeys. –2. N. of the arjuna tree. –surasaḥ, –surā a shrub the leaves of which are used in discutient applications (nirguṁḍī). –senā Indra’s missile or host. –senānīḥ the leader of Indra’s armies, epithet of Kārtikeya. –stut m., –stomaḥ 1. praise of Indra, N. of a particular hymn addressed to Indra in certain ceremonies. –2. a sacrifice in honour of Indra. –havaḥ invocation of Indra. –hastaḥ a kind of medicament. |
इद्ध – iddha | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899iddha “idhma” &c. see “indh”.
iddha mfn. kindled, lighted, alight mfn. shining, glowing, blazing &c. mfn. clean, clear, bright mfn. wonderful iddha n. sunshine, light, heat iddha n. a wonder Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 iddha p. p. [iṁdh-kta] (1) Kindled, lighted; Mv. 1. 53; krodha- Ratn. 1. 4; Mu. 1. 2; -rāga S. 7. 16 whose glow or red colour has just broken out. (2) Shining, glowing, blazing, bright; Ki. 2. 59; Śi. 1. 63; -bodhaiḥ Bk. 1. 5 (paṭubuddhibhiḥ) sharp. (3) Clean, clear. (4) Wonderful. (5) Obeyed, unresisted (as order); -śāsanaḥ Ki. 1. 22 –ddhaṁ (1) Sunshine, heat. (2) Refulgence, splendour. (3) Wonder. — Comp. –dīdhitiḥ fire; Śi. 16. 35. –manyu a. having the anger excited. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch iddha (partic. von idh) 1) adj. a) “entzündet”, s. u. idh. — b) “rein, lauter” ŚABDAR. im ŚKDR. — 2) n. a) “Sonnenschein” MED. dh. 4. — b) “Wunder” JAṬĀDH. im ŚKDR. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 iddha na° indha–bhāve kta . 1 ātape, 2 dīptau, 3 āścarye . ca . kartari– kta . 4 dīpte 5 dagdhe ca tri° . samiddhaśaraṇādīptā bhaṭṭiḥ . tamiddhamārādhayituṁ sakarṇakaiḥ māghaḥ . iddhābodhairiti bhaṭṭau bodhe iddhatvaṁ sarvaśāstrasūkṣmārthagrāhitvam śāsane iddhatvamapratihatatvam . |
ईषत् – īṣat | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899īṣat mfn. (pres. p.) attacking, hurting.
īṣat ind. (gana “svar-ādi” ; for the use of “īṣat” see little, a little, slightly Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 īṣat ind. [īs-ati] Slightly, to some extent, a little; īṣat cuṁbitāni S. 1. 3; īṣacca kurute sevāṁ Pt. 1. 141. — Comp. –uṣṇa a. tepid, slightly warm. –ūna a. not quite complete, a little less than; īṣadūnārthe kalyab. –kara a. 1. doing little. –2. easy to be accomplished; Mv. 4. ( –raṁ) very little. –guṇa a. of little merit. –jalaṁ shallow water, a little water. –darśanaṁ a glance, sight, view, glimpse. –nāda a. slightly sounding (a term applied to unaspirated soft consonants). –nimaya a. exchanged for a little. –pāṁḍu a. a little white or pale, whitish. ( –ḍuḥ) a pale or light-brown colour. –pāna a. that of which a little is drunk. ( –naṁ) a small draught. –paruṣaḥ a mean or contemptible person. –rakta a. pale red. ( –ktaḥ) 1. pale-red colour. –2. undistinguishable colour. –labha, –pralaṁbha a. to be got for little. –vivṛta a. slightly open. –śvāsa a. slightly resounding). –spṛṣṭa a. slightly touched (applied to the semi-vowels). –hāsaḥ slight laughter, a smile. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch īṣat gaṇa svarādi zu P. 1, 1, 37. adv. “wenig, leicht, etwas” AK. 3, 5, 8. H. 1536. tānīṣadivopatapya ŚAT. BR. 2, 5, 2, 14. (yaḥ) īṣacca kurute sevām PAÑCAT. I, 157. Meist am Anfange von compp. P. 2, 2, 7. NIR. 3, 18. – stabdha SUŚR. 1, 20, 15. īṣadamlairanamlairvā 47, 4. 129, 6. 151, 6. 165, 19. 179, 19. īṣanmīlitalocana VET. 13, 7. īṣatsahāsa DEV. 4, 11. īṣaddhāsā 7, 2. īṣatspṛṣṭa AV. PRĀT. 1, 30. P. 1, 1, 9, Sch. sapuṣpamīṣatparṇāḍhyam R. 4, 7, 12. 15. -piṅgala Ind. St. 2, 287, 4. – pāṇḍu AK. 1, 1, 4, 23. H. 1393. īṣaduṣṇa 1386. īṣatpakva 399. īṣatkārya “mit geringer Arbeit verbunden”: eṣā (guhā) lakṣmaṇavāṇānāmīṣatkāryā vidāraṇe “diese kann durch” L. “Pfeile leicht gesprengt werden” R. 4, 54, 12. īṣatkara “leicht zu vollbringen”: tvayā saha dharmacāriṇyā mātṛpitṛvadho mameṣatkara eva PRAB. 36, 6. 8, 15. īṣatkaraḥ kaṭo bhavatā Sch. zu P. 3, 3, 126. 2, 3, 69. 6, 2, 139. īṣatkara “klein wenig” TRIK. 3, 2, 8. īṣatpānaḥ somo bhavatā P. 3, 3, 128, Sch. īṣannimaya, īṣatpramaya, īṣadvilaya P. 6, 1, 50, Vārtt., Sch. īṣallabha, īṣatpralambha P. 7, 1, 67, Sch. īṣanmarṣa, īṣanmarṣaṇa VOP. 26, 199. īṣadāḍhyaṁbhavaṁ bhavatā “du kannst leicht reich werden”, īṣadāḍhyaṁkaro devadatto bhavatā D. “kann leicht durch dich reich gemacht werden” P. 3, 3, 127, Sch. Ueber diese Art compp., wo īṣat ganz wie su gebraucht wird, s. P. 3, 3, 126. VOP. 26, 197. fgg. īṣat , nicht im comp.: unnatamīṣat VARĀH. BṚH. S. 4, 8. 32, 5. 81, 19. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 īṣat īṣat (probably ntr. of the ptcple. of the present of īkṣ, with ṣ for kṣ), adv. 1. A little, Daśak. in Chr. 198, 18. 2. When the former part of a comp., especially when followed by a word denoting the partic. of the fut. pass.: Easily, e. g. īṣat-kārya (vb. kṛ), Easy to be made, Rām. 4, 54, 12 (vidāraṇe, easy to be cleft). īṣat- kara (vb. kṛ), Easy to be performed, Prab. 36, 6. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 īṣat adv. nearly, slightly, easily, a little. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 īṣat īṣ-at, [n. pr. pt.] ad. slightly, a little, somewhat; easily (often °-); -kara, a. easily performed; -kārya, fp. easy to (lc.); -pāna, a. easy to drink. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 īṣat vya (īṣaṇamiti . īṣ + at .) alpam . kiñcit . manāk . ityamaraḥ .. (taṁ dṛṣṭvā kupitaṁ putramīṣatprasphuritādharaṁ . iti viṣṇupurāṇe .. 1 . 11 . 12 . īṣat sahāsamamalaṁ paripūrṇacandravimbānukāri kanakottamakāntikāntaṁ . iti mārkaṇḍeyapurāṇe, śakrādimāhātmyam .. hṛdi tiṣṭhati yacchuddhaṁ raktamīṣat sapītakam . iti carake sūtrasthāne saptadaśādhyāyaḥ ..) Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 īṣat avya° īṣa–ati . 1 alpe, 2 kiñcidarthe ca . īṣatsahāsamamalaṁ paripūrṇacandravimbānukāri devīmā° īṣadīṣadanavotavidya yā tātamātṛmudamāvivardhayan kusumā° . īṣadakṛtā prā° samā° . īṣaduṣṇaḥ īṣatpāṇḍu . 3 sūkṣmārthe ca īṣaddhautaṁ navaṁ śuklaṁ sadaśaṁ yanna dhāritam vaśiṣṭhaḥ . īṣat sūkṣmatantukamiti raghunandanaḥ etadupapade dhātoḥ khal īṣatkaraḥ īṣaddamaḥ . dṛśādestu yuc vā . īṣaddarśaḥ īṣaddarśanaḥ . etatpūrbe āḍhye upapade khal īṣadāḍhyaṅkaraḥ īṣadāḍhyaṅkaro’pyeṣaḥ bhaṭṭiḥ īṣadāḍhyambhavam . |
उकनाह – ukanāha | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899ukanāha m. a horse of a red and yellow or red and black colour, a bay or
chestnut horse Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch ukanāha m. “ein hell”- oder “dunkelbraunes Pferd” H. 1241. — Wohl ein Fremdwort. |
उकानहः – ukānahaḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
ukānahaḥ A horse of a red and yellow (or red and black) colour, a bay or chesnut horse. |
उपरंज् – uparaṁj | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
uparaṁj 4 U. or in pass. To be red; to be eclipsed; uparajyate bhagavān caṁdraḥ Mu. 1. –Caus. (1) To colour, tint, dye. (2) To affect, grieve, distress. |
उष्ट्रः – uṣṭraḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
uṣṭraḥ [uṣ-ṭran-kicca Uṇ. 4. 161] (1) A camel; athoṣṭravāmīśatavāhitārthaṁ R. 5. 32; Ms. 3. 162, 4. 120, 11. 202. (2) A buffalo. (3) A bull with a hump. (4) A cart or carriage. –ṣṭrī (1) A she-camel. (2) An earthen vessel in the shape of a camel. [cf. Pers. ushtar; Zend ustra.] — Comp. –karṇikā (pl.) N. of a country or its inhabitants, in the south. –kāṁḍī a flower of a red colour. –krośin a. making a noise like a camel. –goyugaṁ a couple of camels –grīvaḥ, –śirodharaḥ piles. –yānaṁ camel-litter. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 uṣṭraḥ puṁ, (uṣa + uṣikhanibhyāṁ kit . 4 . 161 . ityuṇādisūtreṇa ṣṭran kicca .) vāhyarathaḥ . iti dharaṇī .. paśuviśeṣaḥ . uṭ iti bhāṣā . tatparyāyaḥ . kramelakaḥ 2 mayaḥ 3 mahāṅgaḥ 4 . ityamaraḥ .. dīrghagatiḥ 5 balī 6 karabhaḥ 7 dāserakaḥ 8 dhūsaraḥ 9 lamboṣṭhaḥ 10 ravaṇaḥ 11 mahājaṅghaḥ 12 javī 13 jāṅghikaḥ 14 dīrghaḥ 15 śṛṅkhalakaḥ 16 mahān 17 mahāgrīvaḥ 18 mahānādaḥ 19 mahādhvagaḥ 20 mahāpṛṣṭhaḥ 21 baliṣṭhaḥ 22 . iti rājanirghaṇṭaḥ .. dīrghajaṅghaḥ 23 grīvī 24 dhūmrakaḥ 25 śarabhaḥ 26 . iti jaṭādharaḥ .. kramelaḥ 27 kaṇṭakāśanaḥ 28 bholiḥ 29 bahukaraḥ 30 adhvagaḥ 31 marudvipaḥ 32 vakragrīvaḥ 33 . iti śabdaratnāvalī .. vāsantaḥ 34 kulanāśaḥ 35 . iti trikāṇḍaśeṣaḥ .. kuśanāmā 36 marupriyaḥ 37 dvikakut 38 durgalaṅghanaḥ 39 bhūtaghnaḥ 40 dāseraḥ 41 dīrghagrīvaḥ 42 kelikīrṇaḥ 43 . iti hemacandraḥ .. (yathā manuḥ 4 . 120 . nādhīyitāśvamārūḍho na rathaṁ na ca hastinam . na nāvaṁ na kharaṁ noṣṭraṁ neriṇastho na yānagaḥ .. uṣṭrayānaṁ samāruhya kharayānaṁ tu kāmataḥ . iti ca manuḥ . 11 . 29 ..) |
ऋक्षदेव – ṛkṣadeva | Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975ṛkṣadeva Son of Śikhaṇḍī. Mahābhārata, Droṇa Parva, Chapter 23 refers
to his horse with white and red colour. |
औपाधिक – aupādhika | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899aupādhika mfn. (fr. “upādhi”), relating to or depending on special
qualities, limited by particular conditions, valid only under particular suppositions on & Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 aupādhika a. (kī f.) [upādhiṭhañ] (1) Conditional. (2) Pertaining to attributes or properties; an effect produced. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch aupādhika (von upādhi) adj. “bedingt, conditionalis” Sch. zu ŚAT. BR. 14, 7, 2, 6. 3, 24. 8, 8, 1. aupādhika “von einer bestimmten Bedingung abhängig, nur unter gewissen Bedingungen wahr und giltig; nicht zum Wesen einer Sache gehörig.” Gegens. vāstava SĀY. zu ṚV. 1, 164, 20. Schol. zu KAP. 1, 18. 5, 116. Davon nom. abstr. -tva n. ders. zu 1, 19. SARVADARŚANAS. 131, 11. anaupādhika so v. a. “uneigennützig” MALLIN. zu ŚIŚ. 10, 37. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 aupādhika aupādhika, i. e. upādhi + ika, adj. Reflectional, conditional (as the crystal’s red colour from a china rose near it). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 aupādhika tri° tena nirvṛttaḥ bā° ṭhañ . upādhikṛte striyāṁ ṅīp rūḍhaṁ saṅketavannāma saiva saṁjñeti kīrtyate . naimittikī pāribhāṣikyaupādhikyapi tadbhidā śabdaśa0 puruṣasya bandhastu aupādhika eva na naimittikaḥ nāpi tāttvikaḥ ityetat sāṁ° sū° māṣyayormirṇītaṁ yathā na svabhāvato vaddhasya mokṣasādhanopadeśavidhiḥ sū0 duḥkhātyantanivṛttermokṣatvasyoktatayā bandho’tra duḥkhayogaeva tasya bandhasya puruṣe na svāṁbhāvikatvaṁ vakṣyamāṇalakṣaṇa ṇamasti yato na svabhāvato baddhasya mokṣāya sādhanopadeśasya vidhiranuṣṭhānaṁ niyojyānāṁ ghaṭate . na hyagneḥ svā bhāvikādauṣṇyānmokṣaḥ sambhavati . svābhāvikastha yāvaddravyabhāvitvādityarthaḥ . taduktamīśvaragītāyām . yadyātmā malino’svaccho vikārī syāt svabhāvataḥ . na hi tasya bhavenmuktirjanmāntaraśatairapi . yasmin sati kāraṇavilambādvilambo yasyotpattau na bhavati tasya tat svābhāvikamiti svābhāvikatva lakṣaṇam . nanu sarvadopalambhāpatterduḥkhasya svābhāvikatvaśaṅkaiva nāstīti cenna triguṇātmakatvena cittasya duḥkhasvabhāvatve’pi satvādhikyenābhibhavāt sadā duḥkhānupalabdhivadātmano’pi tadanupalabdhisambhavāt . duḥkhasvābhāvikatvavādibhirbaurdhaścittasyaivātmatābhyupagamācca . athaivamātmanāśādeva mokṣo’stviti cenna . ahaṁ baddho vimuktaḥ syāmiti bandhasāmānādhikaraṇyenaiva mokṣasya puruṣārthatvāditi . mavatvananuṣṭhānaṁ tena kimityata āha bhā° . svabhāvasyānapāyitvādananuṣṭhānalakṣaṇamaprāmāṇyam sū° . svabhāvasya yāvaddravyabhāvitvānmokṣāsambhavena tatsādhanopadeśaśruterananuṣṭhānalakṣaṇamaprāmāṇyaṁ syādityarthaḥ bhā° . nanu śrutibalādevānuṣṭhānaṁ syāt tatrāha . nāśakyopadeśavidhirupadiṣṭe’pyanupadeśaḥ sū° . nāśakyāya phalāyopadeśasyānuṣṭhānaṁ sambhavati . yata upadiṣṭe’pi vihite’pyaśakyaopāye sa upadeśo na bhavati . kintūpadeśābhāsa eva bādhitamarthaṁ vedo’pi na bodhayatīti nyāyādityarthaḥ bhā° . atra śaṅkate . śuklapaṭavadvījavaccet sū° . nanu svābhāvikasyāpyapāyo dṛśyate . yathā śuklapaṭasya svābhāvikaṁ śauklyaṁ rāgeṇāpanīyate . yathā ca vojasya svābhāvikyapyaṅkuraśaktiragnināpanīyate . ataḥ śuklapaṭa vadbījavacca svābhāvikasya bandhasyāpyapāyaḥ puruṣe sambhavatīti tadvadeva tatsādhanopadeśaḥ syāditi cedityarthaḥ bhā° samādhatte . śaktyudbhavānudbhavābhyāṁ nāśakyopadeśaḥ sū° . uktadṛṣṭāntayorapi nāśakyāya svābhāvikāyopa deśo lokānāṁ mavati . kutaḥ śaktyadbhavānudbhavābhyām dṛṣṭāntadvaye hi śauklyāderāvirbhāvatirobhāvāveva bhavataḥ na tu śauklyāṅkuraśaktyorabhāvo bhavati . rajakādivyāpārairyogisaṅkalpādibhiśca raktapaṭabhṛṣṭavījayoḥ punaḥ śauklyāṅkuraśaktyāvirbhāvādityarthaḥ . nanvevaṁ puruṣe’pi duḥkhaśaktitirobhāva eva mokṣo’stviti cenna duḥkhātyantanivṛttereva loke puruṣarthatvānumānāt śrutismṛtyoḥ puruṣārthatvasiddheśca na tu dṛṣṭāntayoriva tirobhāvamātrasyeti . kiñca duḥkhaśaktitirībhāvamātrasya mokṣatve kadācidyīgīśvarasaṅkalpādinā śaktyudbhavasya bhṛṣṭavījeṣviva mukteṣvapi sambhavenānirmokṣāpattiriti mā° . svabhāvato bandhaṁ nirākṛtya nimittebhyo’pi bandhamapākaroti sūtrajātena . puruṣe duḥkhasya naimittikatve jñānādyupāyocchedyatvaṁ na ghaṭeta . anāgatāvasthasūkṣmaduḥkhasya yāvaddravyabhāvitvādityāśayena naimittikatvaṁ nirākriyate . na kālayogato vyāpino nityasya sarvasambandhāt sū° . nāpi kālasambandhanimittakaḥ puruṣasya bandhaḥ kutaḥ? vyāpino nityasya kālasya sarvāvacchedena sarvadā muktāmuktasakalapuruṣasambandhāt sarvāvacchedena sadā sakalapuruṣāṇāṁ bandhāṣatterityarthaḥ . atra ca prakaraṇe kāladeśakarmādīnāṁ nimittatvasāmānyaṁ nāpalapyate śrutismṛtiyuktimiḥ siddhatvāt . kintu yannaimittikatvaṁ pākajarūpādivannimittajanyatvaṁ tadeba bandhe pratiṣidhyate puruṣe bandhasyaupādhikatvābhyupagamāt . nanu kālādinimittakatve’pi sahakāryantarasambhavāsambhavābhyāṁ vyavasthā syāditi cet evaṁ sati yatsaṁyoge satyavaśyaṁ bandhastatraiva sahakaḥriṇi lāghavādbandho yuktaḥ puruṣe bandhavyavahārasyaupādhikatvenāpyupapatteriti kṛtaṁ naimittikatveneti bhā° na deśayogato’pyasmāt sū° . deśayogato’pi na bandhaḥ kutaḥ? asmāt pūrvasūtroktānmuktāmuktasarvapuruṣasambandhāt muktasyāpi bandhāpatterityarthaḥ bhā° . nāvasthāto dehagharmatvāt tasyāḥ sū° . saṅghātaviśeṣarūpatākhyā deharūpā yāvasthā na tannimicato’pi puruṣasya bandhaḥ . kutaḥ? tasyā avasthāyā dehadharmatvāt acetanadharmatvādityarthaḥ . anyadharmasya sākṣādanyabandhakatve’tiprasaṅgāt . muktasyāpi bandhāpatterityarthaḥ bhā° . nanu puruṣasyāpyavasthāyāṁ kiṁ bādhakaṁ tatrāha . asaṅgo’yaṁ puruṣa iti sū° . iti śabdo hetvarthe . puruṣasyāsaṅgatvādavasthāyā dehamātradharmatvamiti pūrvasūtreṇānvayaḥ . puruṣasyāvasthārūpavikārasvīkāre vikārahetusaṁyogākhyaḥ saṅgaḥ prasajyeteti bhāvaḥ . asaṅgatve ca śrutiḥ . sa yadatra kiñcit paśyatyananvāgatastena bhavati asaṅgo hyayaṁ puruṣa iti . saṅgaśca saṁyogamātraṁ na bhavati . kāladeśasambandhasya pūrvamuktatvāt . śratismṛtiṣu padmapatrasthajaleneva padmapatrasyāsaṅgatāyāḥ puru ṣāsaṅgatāyāṁ dṛṣṭāntatāśravaṇācca bhā° . na karmaṇānyadharmatvādatiprasakteśca sū° . na hi bihitaniṣiddhakarmaṇāpi puruṣasya bandhaḥ karma ṇāmanātmadharmatvāt . anyadharmeṇa sākṣādanyasya bandhe ca muktasyāpi bandhāpatteḥ . nanu svasvopādhikarmaṇā bandhāṅgīkāre nāyaṁ doṣa ityāśayena hetvantaramāha . atiprasakteśceti . pralayādāvapi duḥkhayogarūpabandhāpatteścetyarthaḥ . saha kāryantaravilambato vilambakalpanaṁ ca prāgeva nirākṛtaṁ na kālayogata ityādisūtra iti bhā° . nanvevaṁ duḥkhayegarūpo’pi bandhaḥ karmasāmānādhikaraṇyānurodhena cittasyaivāstu duḥkhasya cittadharmatāyāḥ siddhatvāt . kimarthaṁ puruṣasyāpi kalpyate bandha ityāśaṅkāyāmāha vicitrabhogānupapattiranyadharmatve sū° . duḥkhayogarūpabandhasya cittamātradharmatve vicitrabhogānupapattiḥ . puruṣasya hi duḥkhayogaṁ vināpi duḥkhasākṣātkārākhyabhogasvīkāre sarvapuruṣaduḥkhādīnāṁ sarvapuruṣabhogyatā syānniyāmakābhāvāt . tataścāyaṁ duḥkhabhoktāyaṁ ca sukhabhoktetyādirūpabhīgavaicitryaṁ nopapadyetetyarthaḥ . ato bhogavaicitryopapattaye bhoganiyāmakatayā duḥkhādiyogarūpo bandhaḥ puruṣe’pi svīkāryaḥ . sa ca puruṣe duḥkhayogaḥ prativimbarūpa eveti prāgevoktam . prativimbaśca svopādhivṛttereva bhavatīti na sarvapuṁsāṁ sarvaduḥkhabhogaḥ iti bhāvaḥ . cittavṛttibhoge ca puruṣasyānādiḥ svasvāmibhāvaḥ sambandho heturiti yogabhāṣyādayaṁ siddhāntaḥ siddhaḥ . citte ca puruṣasya svatvaṁ svabhuktavṛttivāsanāvattvamiti . yata ta cittasyaiva bandhamokṣau na puruṣasyeti śrutismṛtiṣu gīyate tadvimbarūpaduḥkhayogarūpaṁ pāramārthikaṁ bandhamādāya bodhyam bhā° . sākṣāt prakṛtinimittakatvamapi bandhasyāpākaroti . prakṛtinibandhanāccenna tasyā api pāratantryam sū° . nanu prakṛtinimittādbandho bhavatviti cenna yatastasyā api banthakatve saṁyogapāratantryamuttaratra vakṣyamāṇamasti . saṁyogaviśeṣaṁ vināpi bandhakatve pralayādāvapi duḥkhasambandhaprasaṅgādityarthaḥ . prakṛtinibandhanā cediti pāṭhe tu prakṛtinibandhanā cedbaddhatetyarthaḥ bhā° . ato yatparatantrā prakṛtirbandhakāraṇaṁ sambhavet tasmādeva saṁyogaviśeṣādaupādhiko bandho’gnisaṁyogājjalauṣṇyavaditi svasiddhāntamanenaiva prasaṅgenāntarāla evāvadhārayati . na nityaśuddhabuddhamuktasvabhāvasya tadyogastadyogādṛte sū° . tasmāt tadyogādṛte prakṛtisaṁyogaṁ vinā na puruṣasya tadyogo bandhasamparko’sti . api tu sa eva bandhahetuḥ . bandhasyaupādhikatvalābhāya nañdvayena vakrokti . yadi hi bandhaḥ prakṛtisaṁyogajanyaḥ syāt pākajarūpavat tadā tadbadeba tadviyoge’pyanuvarteta . na ca dvitīyakṣaṇāderduḥkhanāśakatvaṁ kalpyaṁ kāraṇanāśasya kāryanāśakatāyāḥ kḷptatvena tenaivopapattāvadhikā’kalpanāt . vṛttirhi duḥkhāderupādānam . ato dīpaśikhāvat kṣaṇabhadbhurāyā vṛtterāśuvināśitvenaiva taddharmāṇāṁ duḥkhecchādīnāṁ vināśaḥ sambhavatīti . ataḥ prakṛtiviyoge bandhābhāvādaupādhika eva bandho na tu svābhāviko naimittiko veti . tathā tatsaṁyoganivṛttireva sākṣāddhānopāya ityapi vakroktiphalam . tathā ca smṛtiḥ yathā jvaladgṛhāśliṣṭaṁ gṛhaṁ vicchidya rakṣyate . tathā sadoṣaprakṛtivicchinno’yaṁ na śocati . vaiśepikāṇāmiva pāramārthiko duḥkhayoga iti bhramo mā bhūdityetadarthaṁ nityetyādi . yathā svabhāvaśuddhasya sphaṭikasya rāgayogo na japāyogaṁ vinā ghaṭate tathaiva nityaśuddhādisvabhāvasya puruṣasyopādhisaṁyogaṁ vinā duḥkhasaṁyogo na ghaṭate svato duḥkhādyasambhavādityarthaḥ tathāha saure yathā hi kevalo raktaḥ sphaṭiko lakṣyate janaiḥ . rañjakādyupadhānena tadvat paramapūruṣaḥ . nityatvaṁ kālānavacchinnatvam . śuddhādisvabhāvatvaṁ ca nityaśuddhatvādikam . tatra nityaśuddhatvaṁ sadā pāpapuṇyaśūnyatvam . nityabuddhatvamaluptacidrūpatvam . nityamuktatvaṁ sadā pāramārthikaduḥkhāyuktatvam . prativimbarūpaduḥkhayogastvapāragārthiko bandhaḥ iti bhāvaḥ . ātmano nityaśuddhatvādau ca śrutiḥ . ayamātmā sanmātro nitya śuddhaḥ buddhaḥ satyo mukto nirañjano vibhurityādiḥ bhā° . ayameva pakṣo vedāntibhirapyaṅgīkṛtaḥ tadguṇasāratvādityādi śā° sūtrabhāṣye na hi buddherguṇairvinā kevalasyātmanaḥ saṁsāritvamasti buddhyupādhidharmādhyāsanimittaṁ hi kartṛtvabhoktṛtvalakṣaṇaṁ saṁsāritvamakarturabhoktuścāsaṁsāriṇonityamuktasya sata ātmanaḥ iti yāvadātmabhāvitvādityādi śā° sūtrabhāṣye ca yāvadeva cāyaṁ buddhyupādhisambandhastāvadeva cāsya jīvatvaṁ saṁsāritvañca . paramārthatastu na jīvonāma buddhyupādhiparikalpitasvarūpavyatirekeṇa iti ca saṁsāritvasya buddhyupādhisaṁbandhādhīnatayaupādhikatvasyokteḥ . ivāṁstu viśeṣaḥ etanmate bandhasyeva jīvabhedasyāpi aupādhikatvaṁ tadapi śāṁ° sū° bhāṣyayornirṇītaṁ yathā ataeva copamā(jala)suryakādivat sū° ataeva cāyamātmā caitanyasvarūponirviśeṣo vāṅmanasātītaḥ parapratiṣedhenopadiśyate ataeva cāsyopādhinimittāmapāramārthikīṁ viśeṣavattāmabhipretya jalasūryakādivadityupamopā dīyate mokṣaśāstreṣu yathāhyayaṁ jyotirātmā vivasvānapobhinnā bahudhaiko’nugacchan . upādhinā kriyate bhedarūpodevaḥ kṣetreṣvevamajo’yamātmeti . ekaeva tu bhūtātmā bhūte bhūte vyavasthitaḥ . ekadhā bahudhā caiva dṛśyate jalacandravaditi caivamādiṣu . atra patyavasthīyate bhā° . ambuvadagrahaṇāttu na tathātvam sū° . na jalasūryāditulyatvamihopapadyate tadvadagrahaṇāt . sūryādibhyohi mūrtebhyaḥ pṛthagabhūtaṁ viprakṛṣṭadeśaṁ mūrtañca jalaṁ gṛhyate tatra yuktaḥ sūryādiprativimbodayonatvātmā mūrtaḥ nacāsmāt pṛthagbhūtā viprakṛṣṭadeśāścopādhayaḥ, sarvagatatvāt sarvānanyatvācca tasmādayukto’yaṁ dṛṣṭānta iti . atra pratividhīyate . bhā° vṛddhvihrāsamātra mantarbhāvādubhayasāmañjasyādevam sū° . yukta eva tvayaṁ dṛṣṭāntaḥ vivakṣitāṁśasambhavāt na hi dṛṣṭāntadārṣṭāntikayoḥ kvacitkañcidvivakṣitamamaṁśaṁ muktvā sarvasārūpyaṁ kenaciddarśayituṁ śakyate sarvasārūpye hṛi dṛṣṭāntadārṣṭāntikabhāvoccheda eva syāt . na cedaṁ svamanīṣayā jalasūryakādidṛṣṭāntapraṇaya nam . śāstrapraṇītasya tvasya prayojanamātramupanyasyate . kiṁpunaratra vivakṣitaṁ sārūpyamiti? taducyate vṛddhihrāsamātrami ti . jalagataṁ hi sūryaprativimbaṁ jalavṛddhau vardhate jalahrāse hrasate jalacalane calati jalabhede bhidyate ityevaṁ jaladharmānuvidhāyi bhavati na tu paramārthataḥ sūryasya tathātvamasti evaṁ paramārthato’vikṛtamekarūpamapi sadbyahma dehādyupādhyantarbhāvādbhajataevopādhidharmān vṛddhihnāsādīn evamubhayordṛṣṭāntadārṣṭāntikayoḥ sāmañjasyādavirodhaḥ bhā° . darśanācca sū° . darśayati ca śrutiḥ parasyaiva brahmaṇodehādiṣu pādhiṣvanupraveśam puraḥ sa cakre dvipadaḥ puraścakre catuṣpadaḥ . puraḥ sa pakṣī bhūtvā puraḥ puruṣa aviśaditi anena jīvenātmanānupraviśyeti ca tadyuktametat . upādhireva vinayā° svārthe ṭhañ . sādhyasamavyāpakatve sati sādhanāvyāpakatvarūpe prāgukte upādhau anaupādhikovyāptiḥ, anumā° ci° . |
कषाय – kaṣāya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kaṣāya mfn. astringent
mfn. fragrant 31 mfn. red, dull red, yellowish red (as the garment of a Buddhist Bhikshu) kaṣāya mn. (g. “ardharcādi”) an astringent flavour or taste kaṣāya mn. a yellowish red colour on kaṣāya mn. an astringent juice, extract of juice kaṣāya mn. a decoction or infusion (the result of boiling down a mixture consisting of one part of a drug and four or, according to some, eight or sixteen parts of water until only one quarter is left kaṣāya mn. any healing or medicinal potion kaṣāya mn. exudation from a tree, juice, gum, resin kaṣāya mn. ointment, smearing, anointing kaṣāya mn. colouring or perfuming or anointing the person with cosmetics kaṣāya mn. dirt, filth kaṣāya mn. stain or impurity or sin cleaving to the soul kaṣāya mn. dulness, stupidity kaṣāya mn. defect, decay, degeneracy (of which, according to Buddhists, there are five marks, viz. “āyus-k-, dṛṣṭi-k-, kleśa-k-, sattva-k-, kalpa-k-“) kaṣāya mn. attachment to worldly objects kaṣāya m. red, redness kaṣāya m. a kind of snake kaṣāya m. emotion, passion (“rāga”, of which the Jainas reckon four kinds kaṣāya m. the Kali-yuga kaṣāya m. the tree Bignonia Indica kaṣāya m. N. of a teacher (v.l. “kaśāya”) g. “śaunakādi” kaṣāya m. (“as, ā, am”) mf. n. the tree Grislea tomentosa kaṣāya n. a dull or yellowish red garment or robe (cf. “kāṣāya, paṇca- kaṣāya; a-niṣkaṣāya”, full of impure passions Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 kaṣāya a. (1) Astringent; S. 2. (2) Fragrant; sphuṭitakamalāmodamaitrīkaṣāyaḥ Me. 31; U. 2. 21; Mv. 5. 41. (3) Red, dark-red; cūtāṁkurāsvādakaṣāyakaṁṭhaḥ Ku. 3. 32. (4) (Hence) Sweet-sounding; Māl. 7. (5) Brown. (6) Improper, dirty. –yaḥ, –yaṁ (1) Astringent flavour or taste (one of the six rasas): see kaṭu; yo vaktraṁ pariśoṣayati jihvāṁ staṁbhayati kaṁṭhaṁ badhnāti hṛdayaṁ kaṣati pīḍayati ca sa kaṣāyaḥ Suśr. (2) The red colour. (3) A decoction with one part of a drug mixed with four, eight, or sixteen parts of water (the whole being boiled down until one quarter is left); Ms. 11. 154. (4) Plastering, smearing; Ku. 7. 17; anointing. (5) Perfuming the body with unguents; Rs. 1. 4. (6) Gum, resin, extract or exudation from a tree. (7) Dirt, uncleanness. (8) Dulness, stupidity. (9) Attachment to worldly objects. (10) Decay, ruin. –yaḥ (1) Passion, emotion. (2) Kali yuga. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kaṣāya m. n. gaṇa ardharcādi zu P.2,4,31. SIDDH. K. 249,a, ult. 1) adj. a) “zusammenziehend”, subst. “der zusammenziehende Geschmack” AK. 1, 1, 4, 18. TRIK. 3, 3, 307. H. 1389. HĀR. 206. MBH. 14, 1280. 1411. SUŚR. 1,19, 15. yo vaktraṁ pariśoṣayati jihvāṁ stambhayati kaṇṭhaṁ badhnāti hṛdayaṁ kaṣati pīḍayati ca sa kaṣāyaḥ (rasaḥ) 155, 7. 156, 15. PAÑCAT. 61, 11. 254, 11. BHĀG. P. 3, 26, 42. kaṣāyāṇi tiktāni kaṭukāni ca. bhakṣayan R. 2, 12, 93. — b) “wohlriechend” TRIK. 3, 1, 19. 3, 107. H. an. MED. sphuṭitakamalāmodamaitrīkaṣāyaḥ (vātaḥ) MEGH. 32. — c) “roth, dunkelroth”; subst. “die rothe Farbe” H. an. MED. “gelbroth” SVĀMIN zu AK. ŚKDR. kaṣāyavāsas YĀJÑ. 1, 272. SUŚR. 1, 7, 7. von der Farbe einer Schlange 2, 265, 14. -daśana und -danta von einer Maus 278, 2. 279, 8. kaśāyakaṇṭha (sic) DHŪRTAS. 67, 8. kaṣāyeṇa raktaṁ vastram P. 4, 2, 1, Sch. kaṣāyarakta MBH. 14, 1263. teṣāṁ (tāpasānāṁ) mauṇḍyaṁ kaṣāyaśca vāse rātriśca kāraṇam 13, 6527 (vgl. śukladantāñjitākṣāśca muṇḍāḥ kāṣāyavāsasaḥ. śūdrā dharmaṁ cariṣyanti śākyabuddhopajīvinaḥ.. HARIV. 11142. MBH. 12, 566). kaṣāyavastraracanā MṚCCH. 114, 5. “ein gelbrothes Kleid”: nirvedadhṛtakaṣāyaṁ bhikṣum 113, 3. BURN. Intr. 180, N. 1. Hierher gehört wohlauch: kaṣāyaṁ sulabhaṁ paścānmunīnāṁ śamamicchatām MBH. 2, 675. — 2) subst. m. n. a) “ausgekochter Saft”: parṇakaṣāya ŚAT. BR. 6, 5, 1, 1. KĀTY. ŚR. 16, 3, 16. śuktāni ca kaṣāyāṁśca pītvā medhyānyapi dvijaḥ. tāvadbhavatyaprayato yāvattanna vrajatyadhaḥ.. M. 11, 153. aṅgakaṣāya vom “menschlichen Samen” ŚAT. BR. 14, 9, 4, 8. In der Med. “Decoct; diejenige Form der Medicin, bei deren Bereitung ein Theil des Arzeneistoffes mit vier, nach Andern mit acht oder sechzehn Theilen Wasser gemischt und die Mischung bis auf ein Viertel eingekocht wird”: tatra kecidāhustvakpatramūlādīnāṁ bhāgastaccaturguṇajalamāvāpya caturbhāgāvaśeṣaṁ niḥkvāthyāpaharedityeṣa kaṣāyapākakalpaḥ SUŚR. 2, 175, 9. 21. 1, 15, 3. 16, 6. 18, 5. 38, 5. 159, 8. 14. 15. 17. 160, 11. 2, 48. 16. fgg. 116, 5. kalkāṁścūrṇakaṣāyāṁśca R. 2, 91, 67. Accent eines auf kaṣāya ausgehn. comp. P. 6, 2, 10. umāpuṣpakaṣāyam Sch. kaṣāya = niryāsa “Decoct”, aber auch “jede vegetabilische Ausschwitzung wie Harz u.s.w.” AK. 3, 4, 24, 155. H. an. MED. — b) “Salbe, Schminke”, = samālambhana TRIK. 2, 6, 40. = vilepana und rāgavastu H. an. = vilepana und aṅgarāga MED. ghṛṣṭo vaṭakaṣāyena (sic) anuliptaḥ priyaṅgunā. kṣīreṇa ṣaṣṭikānbhuktvā sarvapāpaiḥ pramucyate.. MBH. 13, 5970. śiroruhaiḥ snānakaṣāyavāsitaiḥ ṚT. 1, 1. — c) (“Bodensatz) Schmutz”; übertragen “Unreinigkeit, Verdummung, Versumpfung, Verfall” (vgl. kalka): karṇakaṣāya BHĀG. P. 2, 6, 45. tasmai mṛditakaṣāyāya (ŚAṁK.: kaṣāyo rāgadveṣādidoṣaḥ) CHĀND. UP. 7, 26, 2. avipakvakaṣāyāṇāṁ durdarśo ‘haṁ kuyoginām BHĀG. P. 1, 6, 22. nirmathitāśeṣakaṣāyadhiṣaṇo ‘rjunaḥ 15, 29. vidhunoti kāmaṁ kaṣāyaṁ malamantarātmanaḥ 4, 22, 20. kaṣāyasya lakṣaṇam (viell. mit Anspielung auf die Kleiderfarbe der buddhistischen Geistlichen) “ein Anzeichen des Verfalls” HARIV. 11182. fgg. kaṣāyopaplave kāle 11184. Die Buddhisten nehmen 5 kaṣāya an: āyuskaṣāya, dṛṣṭi-, kleśa-, sattva-, kalpa- VYUTP. 66. BURN. Lot. de la b. l. 354. kaṣāya = krodhādayaḥ H. an. In der Philos.: layavikṣepaṇābhāve (ŚKDR. – vikṣepābhāve) ‘pi cittavṛtte (ŚKDR. cittasya) rāgādivāsanayā stabdhībhāvādakhaṇḍavastvanavalambanaṁ kaṣāyaḥ VEDĀNTAS. in BENF. Chr. 218, 1. 217, 22. “attachment to wordly objects” WILS. — 3) m. a) “Leidenschaft” (rāga) SVĀMIN zu AK. im ŚKDR. — b) “das” Kalijuga SĀRAS. zu AK. im ŚKDR. Beide Bedeutungen gehen wohl in 2,c auf. — c) Name eines Baumes, “Bignonia indica” (śyonāka), DHAR. im ŚKDR. — d) N. pr. eines Lehrers gaṇa śaunakādi zu P. 4, 3, 106. — 4) m. f. n. Name eines Baumes, “Grislea tomentosa Roxb.” (dhava), RĀJAN. im ŚKDR. — 5) f. kaṣāyā Name einer Pflanze (kṣudradurālabhā) RĀJAN. im ŚKDR. — Vgl. pañcakaṣāya und kāṣāya. kaṣāya 1) c) VARĀH. BṚH. S. 66, 5. 68, 3. -danta “eine Mausart” Verz. d. Oxf. H. 309,a,19. roṣakaṣāyadūṣita “Röthe” mit Anspielung auf 2) c) BHĀG. P. 4, 2, 20. “ein rothes Gewand” Spr. 3615 (ed. Bomb. des MBH. kāṣāya). MBH. 2, 675 hat die ed. Bomb. gleichfalls kā-, was der Schol. durch gairikaraktaṁ vastram erklärt. — 2) a) te pibantaḥ kaṣāyāṁśca sarpīṁṣi vividhāni ca Spr. 4138. — b) vaṭakaṣāyeṇa = vaṭajaṭākaṣāyeṇa Schol. zu MBH. 13, 5970. — c) füge “Leidenschaft” (vgl. 3, “a”) hinzu. kaṣāyavarjitaṁ jñānam MBH. 12, 7873. sa- Ind. St. 3, 148. Z. 9 nach 354 hinzu- zufugen 360. Bei den Jaina vier kaṣāya WILSON, Sel. Works 1, 310. SARVADARŚANAS. 37, 2. 10. 14. 19. 39, 18. mit Anspielung auf 2) a) 36, 20. 22. Etymologie 37, 2. sakaṣāyatva 12. — Vgl. niṣkaṣāya. kaṣāya 2) c) bei den Jaina HEM. YOGAŚ. 4, 6. 77. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 kaṣāya kaṣāya (probably vb. kṛṣ), I. adj., f. yā. 1. Being of an astringent taste, MBh. 14, 1411. 2. Fragrant, Megh. 32. 3. Red, subst. m. and n., red colour, Yājñ. 1, 272; MBh. 14, 1263; of a colour composed of red and yellow, Mṛcch. 113, 3. II. m. and n. 1. An astringent juice, Man. 11, 153. 2. A decoction, Suśr. 2, 175, 9. 3. Ointment, MBh. 13, 5970. 4. Dirt, Bhāg. P. 2, 6, 45; impurity, 4, 22, 20. 5. Stupor, Vedāntas. in Chr. 218, 1. — Comp. a-niṣkaṣāya, i. e. a-nis-, adj. full of impure passions, MBh. 12, 568. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 kaṣāya a. astringent, sharp (of taste), fragrant, red, dark-red. m. red colour, passion, emotion; decoct, extract, ointment (also n.); n. a yellowish-red garment. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 kaṣāya kaṣāya, a. astringent (taste); fragrant; red, yellowish red; m. red colour; passion; m. n. astringent juice; decoction; medicinal potion; ointment; dirt; taint; deterioration, moral decline; n. yellow garment; -ya, den. P. dirty; molest; i-ta, pp. coloured red; dirtied, stained; penetrated w., full of (-°). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 kaṣāya puṁna° kaṣati kaṇṭham, kaṣa–āya–ardharcādi . (kaṣā) 1 rasabhede 2 tadvati tri° . tasya kāraṇaguṇādi suśrute uktaṁ yathā–tatra śaityaraukṣalāghavavaiśadyavaiṣṭambhyaguṇalakṣaṇovāyustasya samānayoniḥ kaṣāyo rasaḥ so’sya śaityāt śaityaṁ vardhayati, raukṣyāt raukṣyaṁ, lāghavāt lāghavaṁ, vaiśadyāt vaiśadyaṁ, vaiṣṭambhyāt vaiṣṭambhyamiti yovaktraṁ pariśoṣayati jihvāṁ stambhayati kaṇṭhaṁ badhnāti hṛdayaṁ kaṣati pīḍayati ca sa kaṣāyaḥ . kaṣāyaḥ saṁgrāhakoropaṇaḥ stambhanaḥ śodhanālekhanaḥ śoṣaṇaḥ pīḍanaḥ kledīpaśoṣaṇaśceti . sa evaṁguṇo’tyekaevātyarthamupasevyamānaḥ pīḍāsyaśoṣodarādhmānavākyagrahamanyāstambhagātrasphuraṇacumucu māyanākuñcanakṣepaṇaprabhṛtīn janayati iti ca . kaṣāyavargaśca . nyagrodhādirambaṣṭhādiḥ priyaṅgvādīrodhrādistriphalāśallakījambvāmrabakulatindukaphalinīkatakaś ākapāṣāṇabhedakavanaspatiphalāni sālasārādiśca prāyaśaḥ kuravakakovidārakajīvantīcillīpālaṅkyasu niṣaṇṇakaprabhṛtīni nīvārakādayomudgādayaśca samāsena kaṣāyovargaḥ suśru° . asyotpattikāraṇamapi tatroktaṁ yathātasmādāpyorasaḥ parasparasaṁsargāt parasparānugrahāt parasparānupraveśācca sarvesu sarveṣāṁ sānnidhyamastyutkarṣāpakarṣāttu grahaṇam . sa khalvāpyorasaḥ śeṣabhūtasaṁsargādvidagdhāḥ ṣoḍhā vibhajyate ityupakramya . pṛthivyanilaguṇabāhulyāt kaṣāyaḥ iti . tatra tasya ca pittakaphaghnatvamapi tatraivoktam maghurātaktakaṣāyāḥ pittaghnāḥ kaṭutiktakaṣāyāḥ śleṣmaghnāḥ iti . kecidāhuragnīṣomīyatvājjagato rasāḥ dvividhāḥ saumyā āgneyāśca, tatra madhuratiktakaṣāyāḥ saumyāḥ, kaṭvamlalavaṇā āgneyāḥ madhurāmlalavaṇāḥ snigdhāḥ guravaśca kaṭutiktakaṣāyā rūkṣā laghavaśca . saumyāḥ śītā āgneyāścīṣṇāḥ iti suśrute anyamatenoktvā tacca dūṣayitvā pūrvadarśitamatamādṛtam bhāvapra° tadetadvivṛtam yathākaṣāyo ropaṇo grāhī stambhanaḥ śodhanastathā . lekhanaḥ pīḍanaḥ saumyaḥ śoṣaṇo vātakopanaḥ . kaphaśoṇitapittaghno rūkṣaḥ śīto laghurmataḥ . tvakprasādanamālasya stambhano viṣado mataḥ . jihvāyā jāḍyakṛt kaṇṭhasrotasāñca vibandhakṛt . ropaṇaḥ vraṇasya, stambhano gātrāṇāṁ, śodhano vraṇasya, lekhano vraṇādyutsannamāṁsasya, śoṣaṇovraṇamajjādīnām . pīḍano hṛdayasya vātakāritvāt, saumyaḥ somādutpannaḥ . athātiyuktasya kaṣāyasya guṇāstatroktāḥ so’ticayukto gudādhmānahṛtpīḍākṣepaṇādikṛt . abhayāyāmatra viśeṣaḥ . prāyaśaḥ stambhanaṁ proktaṁ kaṣāyamabhayāṁ vinā . 3 rāgadveṣādidoṣe . āhāraśuddhau satvaśuddhiḥ satvaśuddhau dhruvā smṛtiḥ, smṛtilambhe sarvagranthīnāṁ vipramokṣastasmai mṛditakaṣāyāya tamasaḥ pāraṁ darśayati chā° u° . tasmai mṛditakaṣāyāya vārkṣārādiriva kaṣāyo rāgadbeṣādidoṣaḥ, satvasya rañjanarūpatvāt jñānavairāgyābhyāsarūprakṣāreṇa kṣālitomṛdito vināśito yasya nāradasya tasmai bhā° . kaṣāye karmabhiḥ pakve tato jñānaṁ prajāyate vedā° pa° karmaṇāṁ rāgadveṣādidoṣarūpakaṣāyanāśakatvamuktam . layavikṣepābhāve’pi cittavṛtteḥ rāgādivāsanayā stakībhāvāt akhaṇḍavastvanavalambanaṁ kaṣāyaḥ iti vedāntasāroktalakṣaṇe 4 nirvikalpakasamādhivighnabhede sakaṣāyaṁ vijānīyāt śamaprāptaṁ na cālayet . sakaṣāyaṁ kaluṣitaṁ me cittamiti, vijñāya śame’dvitī yātmani niveśayet vidvanma° . 5 rakte anurāgānvite 6 surabhau 7 apaṭau ca keśavaḥ . cūtāṅkurāsvādakaṣāya kaṇṭhaḥ kumā° . kaṣāyaḥ raktaḥ malli° . nidrākaṣāyitavipāṭalalocaneṣu māghaḥ kaṣāyitānyapaṭūkṛtāni malli° . 8 rāge 9 kvāthabhede 10 niryāse ca rāge kvāthe kaṣāyo’strī niryāse saurabhe rase vaija° . kaṣāyaḥ jāto’sya tāra° itac, tatkarotīti ṇickarmaṇi ktavā . kaṣāyita jātakaṣāye kaṣāyīkṛte ca tri° amunaiva kaṣāyitastanī kumā° kaṣāyitaḥ rañjitaḥ malli° . 11 vilepane 13 aṅgarāge ca viśvaḥ . karṇārpitolodhrakaṣāyarūkṣe kumā° kaṣāyeṇa vilepanena malli° . kvaṣāyaśca sarasādikaḥ pañcavidhaḥ bhāvapra° darśito yathā . sarasaśca tathā kalkaḥ kvāthaśca himaphāṇṭakau . jñeyāḥ kaṣāyāḥ pañcaite laghavaḥ syuryathottaram teṣāṁ pañcānāṁ lakṣaṇāni tu tattacchabde dṛśyāni . 13 śyonākavṛkṣe pu° jaṭāgharaḥ . 14 kaliyuge amaraṭīkā rāgadīṣahetutvāttasya tathātvam 15 lohitavarṇayukte tri° medi° 16 raktapītamiśritavarṇe amaraṭīkā . 17 dhavavṛkṣe pu° rājani° 18 kṣudradurālabhāyāṁ strī rājani° . deśe gamye asmāt pānaśabdasya ṇatvam . kaṣāyapāṇodeśabhedaḥ . |
कषायचित्र – kaṣāyacitra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kaṣāyacitra “kaṣāya-citra” mfn. dyed of a dull-red colour |
काल – kāla | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kāla mf (“ī” ) n. (fr. 3. “kal”?), black, of a dark colour, dark-blue &c.
kāla m. a black or dark-blue colour kāla m. the black part of the eye kāla m. the Indian cuckoo kāla m. the poisonous serpent Coluber Nāga (= “kālasarpa”) kāla m. the plant Cassia Sophora kāla m. a red kind of Plumbago kāla m. the resin of the plant Shorea robusta kāla m. the planet Saturn kāla m. N. of śiva kāla m. of Rudra kāla m. of a son of Hrada 189 kāla m. of the prince Kāla-yavana kāla m. of a brother of king Prasena-jit kāla m. of a future Buddha kāla m. of an author of Mantras (= Aśva-ghosha) kāla m. of a Nāga-rāja kāla m. of a Rakshas kāla m. of an enemy of śiva kāla m. of a mountain kāla m. of one of the nine treasures kāla m. a mystical N. of the letter “m” kāla mf (“ī” ) n. (“ā”) f. N. of several plants (Indigofera tinctoria ; Piper longum ; (perhaps) Ipomoea atropurpurea ; Nigella indica ; Rubia Munjista ; Ruellia longifolia ; Physalis flexuosa ; Bignonia suaveolens kāla m. the fruit of the Kālā g. “harītaky-ādi” kāla m. N. of a “śakti” kāla m. of a daughter of Daksha (the mother of the Kāleyas or Kālakeyas, a family of Asuras) kāla m. N. of Durgā kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. black colour, ink or blacking kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. abuse, censure, defamation kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. a row or succession of black clouds kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. night kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. a worm or animalcule generated in the acetous fermentation of milk (= “kṣīra-kīṭa” or “kṣāra-kīṭa”) kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. the plant Kālāṇjanī kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. Ipomoea Turpethum kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. a kind of clay kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. Bignonia suaveolens kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. one of the seven tongues or flames of fire kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. a form of Durgā kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. one of the Mātṛis or divine mothers kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. N. of a female evil spirit (mother of the Kālakeyas) 11552 kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. one of the sixteen Vidyā-devīs kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. N. of Satyavatī, wife of king śāntanu and mother of Vyāsa or Kṛiṣṇa-dvaipāyana (after her marriage she had a son Vicitra- vīrya, whose widows were married by Kṛiṣṇa-dvaipāyana, and bore to him Dhṛita-rāṣṭra and Pāṇḍu ; according to other legends Kālī is the wife of Bhīmasena and mother of Sarvagata kāla mf (“ī” ) n. (“ī”) f. (with or without “gaṅgā”) N. of a river kāla n. a black kind of Agallochum kāla n. a kind of perfume (“kakkolaka”) kāla n. iron kāla m. (3. “kal”, “to calculate or enumerate”), [ifc. f. “ā” , a fixed or right point of time, a space of time, time (in general) &c. m. the proper time or season for (gen. dat. loc., in comp., inf., or Pot. with “yad” e.g. “kālaḥ prasthānasya” or “-nāya” or “-ne”, time for departure; “kriyā-kāla”, time for action ; “nāyaṁ kālo vilambitum”, this is not the time to delay ; “kālo yad bhuṇjīta bhavān”, it is time for you to eat &c. m. occasion, circumstance m. season &c. m. meal-time (twice a day, hence “ubhau kālau”, “in the morning and in the evening” ; “ṣaṣṭhe kāle”, “in the evening of the third day” ; “ṣaṣṭhānna-kāla”, “one who eats only at the sixth meal-time, i.e. who passes five meals without eating and has no meal till the evening of the third day” ; or without “anna” e.g. “caturtha-kālam”, “at the fourth meal- time i.e. at the evening of the second day” m. hour (hence “ṣaṣṭhe kāle ‘hnaḥ”, “at the sixth hour of the day, i.e. at noon” m. a period of time, time of the world (= “yuga”) m. measure of time, prosody m. a section, part m. the end m. death by age m. time (as leading to events, the causes of which are imperceptible to the mind of man), destiny, fate &c. m. time (as destroying all things), death, time of death (often personified and represented with the attributes of Yama, regent of the dead, or even identified with him: hence “kālam-i” or “kālaṁ-kṛ”, “to die” &c.; “kāla” in this sense is frequently connected with “antaka, mṛtyu” e.g. “abhy-adhāvata prajāḥ kāla ivāntakaḥ”, “e attacked the people like Time the destroyer” ; cf. “kālāntaka; kāla” personified is also a Devarshi in Indra’s court, and a son of Dhruva kāla m. (“am”) acc. ind. for a certain time (e.g. “mahāntaṁ kālam”, for a long time kāla m. “nitya-k-“, constantly, always kāla m. “dīrgha-k-“, during a long time kāla m. (“ena”) instr. ind. in the course of time &c. m. with “gacchatā” id. kāla m. “dīrgheṇa kālena”, during a long time m. after a long time kāla m. “kālena mahatā” or “bahunā” id. kāla m. (“āt”) abl. ind. in the course of time kāla m. “kālasya dīrghasya” or “mahataḥ” id. &c. kāla m. “kasya-cit kālasya”, after some time kāla m. (“e”) loc. ind. in time, seasonably (cf. “a-kāle”) kāla m. “kāle gacchati”, in the course of time kāla m. “kāle yāte”, after some time kāla m. “kāle kāle”, always in time kāla m. ([cf. [characters]; Lat. ‘calen-doe’: Hib. ‘ceal’, “death and everything terrible.”]) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 kāla a. (lī f.) (1) Black, of a dark or dark-blue colour. (2) Injuring, hurting. –laḥ (1) The black or dark-blue colour. (2) Time (in general); vilaṁbitaphalaiḥ kālaṁ nināya sa manorathaiḥ R. 1. 33; tasminkāle at that time; kāvyaśāstravinodena kālo gacchati dhīmatāṁ H. 1. (1) the wise pass their time &c. (3) Fit or opportune time (to do a thing), proper time or occasion; (with gen., loc., dat., or inf.); R. 3. 12, 4. 6, 12. 69; parjanyaḥ kālavarṣī Mk. 10. 60. (4) A period or portion of time (as the hours or watches of a day); ṣaṣṭhe kāle divasasya V. 2. 1; Ms. 5. 153. (5) The weather. (6) Time considered as one of the nine dravyas by the Vaiśeṣikas. (7) The Supreme spirit regarded as the destroyer of the universe, being a personification of the destructive principle; kālaḥ kālyā bhuvanaphalake kraḍiti prāṇiśāraiḥ Bh. 3. 39. (8) (a) Yama, the god of death; kaḥ kālasya na gocarāṁtaragataḥ Pt. 1. 146. (b) Death, time of death. (9) Fate, destiny. (10) The black part of the eye. (11) The (Indian) cuckoo. (12) The planet Saturn. (13) N. of Śiva. (14) A measure of time (in music or prosody). (15) A person who distils and sells spirituous liquor. (16) A section, or part (17) A red kind of plumbago. (18) Resin, pitch (19) N. of an enemy of Śiva. (20) (with the Jainas) One of the nine treasures. (21) A mystical name for the letter m. –lā (1) N. of several plants. (2) N. of a daughter of Daksha. (3) An epithet of Durgā. –lī (1) Blackness. (2) Ink, black ink. (3) An epithet of Pārvatī, Śiva’s wife. (4) A row of black clouds. (5) A woman with a dark complexion. (6) N. of Satyavatī, mother of Vyāsa. (7) Night. (8) Censure, blame. (9) One of the seven tongues of Fire. (10) A form of Durgā; kālītanayaḥ a buffalo. (11) One of the Mātṛs or divine mothers. (12) N. of a wife of Bhīma. (13) A sister of Yama. (14) A kind of learning (mahāviḍyā). (15) A small shrub used as a purgative. –laṁ (1) Iron. (2) A kind of perfume. — Comp. –ayasaṁ iron. –akṣarikaḥ a scholar, one who can read and decipher. –agaru n. a kind of sandal tree, black kind of aloe; Bv. 1. 70, R. 4. 81. (–n.) the wood of that tree; Rs. 4. 5; 5. 5. –agniḥ, –analaḥ 1. the destructive fire at the end of the world. –2. an epithet of Rudra. –3. a kind of bead (rudrākṣa). –aṁga a. having a dark-blue body (as a sword with a dark-blue edge). –ajinaṁ the hide of a black antelope. –aṁjanaṁ a sort of collyrium; Ku. 7. 20, 82. ( –nī) a small shrub used as a purgative. –aṁḍajaḥ the (Indian) cuckoo. –atikramaḥ –maṇaṁ delay, being late; Pt. 1. 154. –atipātaḥ, –atirekaḥ loss of time, delay; Māl 2. –atīta a. elapsed, passed by. –atyayaḥ 1. delay, lapse of time. –2. loss by lapse of time. –adhyakṣaḥ 1. ‘presiding over time’, epithet of the sun. –2. the Supreme soul. –anunādin m. 1. a bee. –2. a sparrow. –3. the Chātaka bird. –anusārakaḥ 1. Tagara tree. –2. yellow sandal. –anusāriḥ, –anusārin, –anusārivā, –anusāryaḥ, –ryakaḥ benzoin. –aṁtakaḥ time, regarded as the god of death, and the destroyer of every thing. –aṁtaraṁ 1. an interval. –2. a period of time. –3. another time or opportunity. -āvṛta a. hidden or concealed in the womb of time. -kṣama a. able to bear delay; akālakṣamā devyāḥ śarīrāvasthā K. 263; S. 4. -prekṣin Pt. 3. 172. -viṣaḥ an animal venomous only when enraged, as a rat. –abhraḥ a dark, watery cloud. –avadhiḥ appointed time. –avabodhaḥ knowledge of time and circumstances; Mal. 3. 11. –aśuddhiḥ f., –aśaucaṁ period of mourning, ceremonial impurity caused by the birth of a child or death of a relation in the family; see aśauca. –ākṛṣṭa a. 1. led to death. –2. produced or brought by time. –ātmaka a. depending on time or destiny. –ātman m. the Supreme spirit. –āyasaṁ iron. –upta a. sown in due season. –kaṁjaṁ a blue lotus. –kaṭaṁkaṭaḥ an epithet of Śiva. –kaṁṭhaḥ 1. a peacock. –2. a sparrow. –3. a wagtail. –4. a gallinule. –5. an epithet of Śiva; U. 6. –kaṁṭhakaḥ –kaṁṭakaḥ a gallinule. –kaṁḍakaḥ a water-snake. –karaṇaṁ appointing or fixing time. –karṇikā, –karṇī misfortune. –karman n. death. –kalāyaḥ dark pulse. –kalpa a. fatal, deadly. –kālaḥ Supreme being. –kīlaḥ noise. –kuṁṭhaḥ Yama. –kuṣṭhaḥ a myrrh. –kūṭaḥ, –ṭaṁ (a) a deadly poison; S. 6. (b) the poison churned out of the ocean and drunk by Śiva; adyāpi nojjhati haraḥ kila kālakūṭaṁ Ch. P. 50. –kṛt m. 1. the sun. –2. a peacock. –3. Supreme spirit. –kṛta 1. produced by time. –2. fixed, appointed. –3. lent or deposited. –4. done for a long time. (–taḥ) the sun. –kramaḥ lapse of time, course of time; kālakrameṇa in course or process of time; Ku. 1. 19. –kriyā 1. fixing a time. –2. death. –kṣepaḥ 1. delay, loss of time; Me. 22; maraṇe kālakṣepaṁ mākuru Pt. 1. –2. passing the time. –khaṁjaṁ, –khaṁjanaṁ, –khaṁḍaṁ the liver. — gaṁgā the river Yamunā. –grāṁthiḥ a year. –ghātin a. killing by degrees or slowly (as a poison) –cakraṁ 1. the wheel of time (time being represented as a wheel always moving). –2. a cycle. –3. (hence fig.) the wheel of fortune, the vicissitudes of life. (–kraḥ) an epithet of the sun. — cihnaṁ a symptom of approaching death. codita a. summoned by the angel of death. –jyeṣṭha a. senior in years, grown up; U. 5. 12. –jña a. knowing the proPer time or occasion (of any action); atyārūḍho hi nārīṇāmakālajño manobhavaḥ R. 12. 33; Śi. 2. 83. (–jñaḥ) 1. an astrologer. –2. a cock. –jñānin m. an epithet of Śiva. –trayaṁ the three times; the past, the present, and the future; -darśī K. 46. –daṁḍaḥ death. –damanī an epithet of Durgā. –dharmaḥ, –dharman m. 1. the line of conduct suitable to any particular time. –2. the law or rule of time. –3. effects proper to the time. –4. fated time, death; na punarjīvitaḥ kaścitkāladharmamupāgataḥ Mb.; parītāḥ kāladharmaṇā &c. –dhāraṇā prolongation of time. –naraḥ (in astrology) the figure of a man’s body. — nāthaḥ, –nidhiḥ Śiva. –niyogaḥ decree of fate or destiny; laṁdhyatena khalu kālaniyogaḥ Ki. 9. 13. –nirūpaṇaṁ determination of time, chronology. –nemiḥ 1. the rim of the wheel of time. –2. N. of a demon, uncle of Rāvaṇa, deputed by him to kill Hanūmat. –3. N. of a demon with 100 hands killed by Viṣṇu. -ariḥ, ripuḥ, haraḥ, han m. epithets of Kṛṣṇa. –pakva a. ripened by time, i. e. spontaneously; Ms. 6. 17, 21; Y. 3. 49. –parivāsaḥ standing for a time so as to become stale. –pāśaḥ the noose of Yama or death. –pāśikaḥ a hangman. –pṛṣṭhaṁ 1. a species of antelope. –2. a heron. (–kaṁ) 1. N. of the bow of Karṇa; Ve. 4. –2. a bow in general. –prabhātaṁ autumn or Śarad; (the two months following the rainy season considered as the best time). –bhakṣaḥ an epithet of Śiva. –bhṛt m. the sun. –bhairavaḥ an epithet of Śiva. –mānaṁ a measure of time. –mukhaḥ a species of ape. –meṣī f. the Mañjiṣṭha plant. –yavanaḥ a king of Yavanas and enemy of Kṛṣṇa and an invincible foe of the Yadavas. Kṛṣṇa, finding it impossible to vanquish him on the field of battle, cunningly decoyed him to the cave where Muchakunda was sleeping who burnt him down. –yāpaḥ, –yāpanaṁ procrastination, delay, putting off. –yogaḥ fate, destiny. -taḥ according to the requirements of the time; Pt. 1. 184. –yogin m. an epithet of Śiva. –rātriḥ, –rātrī f. 1. a dark night. –2. a sister of Yama. –3. the Amāvasyā on which lamps are lighted (in the Divālī holidays). –4. the night of destruction at the end of the world (identified with Durgā). –5. a particular night in the life of man, on the 7th day of the 7th month of the 77th year. –lohaṁ –lauhaṁ steel. –viprakarṣaḥ prolongation of time. –vṛddhiḥ f. periodical interest (payable monthly, quarterly, or at stated times); Ms. 8. 153. –velā the time of Saturn, i. e. a particular time of the day (half a watch every day) at which any religious act is improper. –saṁkarṣā a girl 9 years old personating Durga at a festival. –saṁrodhaḥ 1. keeping back for a long time; Ms. 8. 143. –2. lapse of a long period of time. –sadṛśa a. opportune, timely. –saṁpanna a. dated, bearing a date. –sarpaḥ the black and most poisonous variety of the snake. –sāraḥ the black antelope. (–raṁ) a yellow sort of sandal wood. –sūtraṁ, –sūtrakaṁ 1. thread of time or death. –2. N. of a particular hell; Y. 3. 222; Ms. 4. 88. –skaṁdaḥ the Tamāla tree. –svarūpa a. terrible as death, (deathlike in form). –haraḥ an epithet of Śiva. –haraṇaṁ loss of time, delay; S. 3; U. 5; Mv. 4. 41. –hāniḥ f. delay; R. 13. 16. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kāla 1) adj. f. ī P. 4, 1, 42. “blauschwarz, schwarz”; als m. “die blauschwarze Farbe, Schwärze” AK. 1, 1, 4, 23. TRIK. 3, 3, 382. H. 1397. an. 2, 478. MED. l. 7. P. 5, 4, 33. (rathe) kālāśvayukte R. 6, 67, 2. kālāḥ kāñcanasaṁnāhāstasmiṁstamasi rākṣasāḥ. samadṛśyanta 19, 5. kālāni bhūtvā māṁsāni śīryante yasya dehinaḥ SUŚR. 1, 299, 19. kālajīmūta R. 3, 55, 13. kālamegha 4, 10, 26. 6, 79, 13. MBH. 1, 7184. VET. 4, 20. kālabāla und kālabāla ŚĀNT. 4, 4. MBH. 1, 1236. tasyāḥ – dīrdhaveṇī – dadṛśe svasitā snigdhā kālī vyālīva mūrdhani 3, 16191. kālī strī pāṇḍurairdantaiḥ 16, 57. timirābhyāhatāṁ kālīmaprakāśāṁ niśāmiva R. 2, 114, 2. pramadā 5, 27, 17. — 2) m. a) “das Schwarze im Auge” SUŚR. 2, 336, 20. Vgl. kālaka. — b) “der indische Kuckuck” RĀJAN. im ŚKDR. — c) = kālasarpa VET. 16, 13. — d) “Cassia Sophora Lin.” (s. kāsamarda). — e) “eine Art Plumbago” (raktacitraka). — f) “das Harz der Shorea robusta” (rāla) RĀJAN. im ŚKDR. — g) “der Planet Saturn” (vgl. nīlavāsas) DĪPIKĀ im ŚKDR. — h) ein Bein. Śiva’s H. an. H. ś. 45. MED.; vgl. kālakaṇṭha, mahākāla und kālī Durgā. = Rudra BHĀG. P. 3, 12, 12. — i) N. pr. eines Sohnes von Hrada HARIV. 189. eines Fürsten (kālayavana) BHĀG. P. 3, 3, 10. eines Bruders des Königs Prasenajit BURN. Intr. 173. eines künftigen Buddha Lot. de la b. l. 126. eines Nāgarāja VYUTP. 85. eines Rakshas R. 6, 69, 12. eines Feindes von Śiva (s. kālāsuhṛd). — k) N. pr. eines Berges R. 4, 44, 21. — l) N. eines der 9 Schätze bei den Jaina H. 193, Sch. — m) myst. Bez. des “Buchstabens m” Ind. St. 2, 316. — 3) f. kālā a) N. verschiedener Pflanzen: “Indigofera tinctoria Lin.” AK. 2, 4, 3, 13. H. an. MED.; “Piper longum Lin.” AK. 2, 4, 3, 15; eine der “Ipomoea Turpethum” nahe verwandte Pflanze, viell. “Ipomoea atropurpurea Chois.” AK. 2, 4, 3, 27. H. an. MED. SUŚR. 1, 131, 19. 2, 106, 19. 528, 16; “Nigella indica Roxb.” AK. 2, 9, 37; “Rubia Munjista” (mañjiṣṭhā, kālameṣikā) “Roxb.” H. an. (lies jiṅgyām). MED.; “Ruellia longifolia” (kulika) RATNAM. im ŚKDR.; “Physalis flexuosa Lin.” (aśvagandhā) RĀJAN. im ŚKDR.; “Bignonia suaveolens Roxb.” (pāṭalā) BHĀVAPR. im ŚKDR. Nach dem gaṇa harītakyādi zu P. 4, 3, 167 ist kālā auch “die Frucht der” Kālā. — b) N. pr. einer Tochter des Daksha, der Mutter der Kāleya oder Kālakeya MBH. 1, 2520. 2542. HARIV. 11521. 11552. 12465. PADMA-P. in VP. 122, N. 19. Vgl. kālakā. — c) ein Bein. der Durgā AK. 1, 1, 1, 32, Sch.; vgl. kālī. — 4) f. kālī a) = kālikā “schwarze Farbe, Tinte” H. an. MED. — b) “Anschwärzung, üble Nachrede” H. an. — c) “Nacht” RĀJAN. im ŚKDR. — d) “eine schwarz aufziehende Wolkenmasse” H. an. HĀR. 71. — e) “ein best. in Milch vorkommendes Thierchen”, = kṣīrakīṭa H. an. = kṣārakīṭa (sic) MED. — f) N. verschiedener Pflanzen: a) = kālāñjanī; b) “Cajanus indicus Spreng.” (tuvarī); g) “Ipomoea Turpethum” (trivṛt) RĀJAN. im ŚKDR.; d) “Bignonia suaveolens Roxb.” AK. 2, 4, 2, 35, Sch. — g) N. einer der sieben Zungen Agni’s JAṬĀDH. im ŚKDR. MUṆḌ. UP. 1, 2, 4. GṚHYASAṁGR. 1, 14. — h) eine Form der Durgā AK. 1, 1, 1, 32. H. 203. H. an. MED. MBH. 4, 195. HARIV. 10239. KUMĀRAS. 7, 39. DEV. 9, 27. itthaṁ cemau rajanidivasau dolayandvāvivākṣau kālaḥ kālyā bhuvanaphalake krīḍati prāṇiśāraiḥ BHARTṚ. 3, 43. Hier wie bei kāla als Bein. von Śiva hat man mit dem Begriff “der Schwärze” wohl auch den “der Alles zerstörenden Zeit” vor Augen gehabt. Vgl. Ind. St. 1, 286. 287. mahākālī und bhadrakālī. — i) N. einer der göttlichen Mütter H. an. MED. — k) N. pr. einer Unholdin (vgl. kālakā), der Mutter der Kālakeya, HARIV. 11552. — l) N. einer der 16 Vidyādevī H. 239. — m) Bein. der Satyavatī, der Gemahlin Śāntanu’s und Mutter Kṛṣṇadvaipāyana’s TRIK. 2, 8, 10. LIA. I, 629, N. 1. MBH. 1, 2209. 4244. BENF. Chr. 6, 1. Mutter Vicitravīrya’s, mit dessen Gemahlin Kṛṣṇadvaipāyana die drei Kinder Dhṛtarāṣṭra, Pāṇḍu und Vidura zeugt HARIV. 1825. fg. Gemahlin Bhīmasena’s und Mutter Sarvagata’s BHĀG. P. 9, 22, 30. — n) mit oder ohne Beis. von gaṅgā N. eines Flusses LIA. I, 50. 56. 441. fg. — 4) n. a) “eine dunkle Art Sandelholz” (kālīyaka) ŚABDAC. im ŚKDR. — b) “ein best. Parfum” (kakkolaka) RĀJAN. im ŚKDR. — c) “Eisen” (vgl. kālāyasa) VĀCASP. bei BHAR. zu AK. ŚKDR. kāla m. 1) “ein bestimmter” oder “richtiger Zeitpunkt; Zeit” überh. AK. 1, 1, 3, 1. 3, 4, 26, 196. TRIK. 1, 1, 103. H. 126. an. 2, 478. MED. l. 7. Im ṚV. nur an einer Stelle: uta prahāmatidīvyā jayāti kṛtaṁ yacchvaghnī vicinoti kāle 10, 42, 9. AV. 19, 53 und 54 sind Lieder, welche von Macht und Wesen der Zeit handeln, deren Begriff an den der “Weltordnung” oder des “Schicksals” streift (vgl. unter 2.). Einigermaassen gebräuchlich wird das Wort (st. des alten ṛtu) erst in den BRĀHMAṆA: sa eṣa sviṣṭakṛtaḥ kālaḥ ŚAT. BR. 1, 7, 3, 3. 3, 8, 3, 36. yadi kāle yadyanākāle ‘thaivāśnanti 2, 4, 2, 4. juhoti kāla eva 4, 5, 1, 16. KĀTY. ŚR. 10, 5, 14. 25, 7, 2. ŚVETĀŚV. UP. 4, 15. M. 2, 80. 3, 105. 7, 164. 204. N. 2, 17. 25, 1. R. 1, 77, 13. 2, 40, 30. 3, 4, 7. SUŚR. 1, 124, 3. PAÑCAT. I, 253. 254. ŚĀK. 151. RAGH. 3, 12. 12, 69. kāle kāle MBH. 1, 1680. RAGH. 4, 6. svakāle M. 4, 93. prāpte kāle 9, 307. kṣetre kālopapādite 36. kāloptāni vījāni 38. kālayuktaṁ vacaḥ R. 5, 46, 2. parjanyaḥ kālavarṣī MṚCCH. 178, 10. PAÑCAT. 149, 14. nainaṁ purā kālātprāṇo jahāti ŚAT. BR. 14, 5, 1, 11 (vgl. AIT. BR. 8, 25, wo āyuṣaḥ st. kālāt). kālameva pratīkṣeta M. 6, 45. kālamanveṣayantau PAÑCAT. 182, 24. kālavid R. 4, 32, 13. kālaṁ gacchati “er gelangt zum Endpunkt” (beim coitus) CHĀND. UP. 2, 13, 1. “die zu Etwas bestimmte –, geeignete Zeit”; die Ergänz. im gen., dat., loc., im comp. vorang., im inf. oder im potent. mit yad (P. 3, 3, 167. 168): saṁpratiṣṭhāmahe kālaḥ prasthānasya R. 2, 56, 2. tasya kālo ‘yamāgataḥ “dazu ist jetzt die Zeit gekommen” VIŚV. 12, 9. eṣa dvaidhībhāvasya kālaḥ PAÑCAT. 155, 9. 143, 12. VID. 241. nāyaṁ vaktavyasya kālaḥ PAÑCAT. 194, 23. na rāma kālaḥ paridevanāya MBH. 3, 10259. na kālo ‘sti vilambane R. 6, 8, 45. dakṣiṇākāla KĀTY. ŚR. 17, 2, 21 (vgl. dakṣiṇānāṁ kāle ŚAT. BR. 7, 2, 2, 21). karmakāla R. 1, 65, 34. kriyākāla SUŚR. 1, 5, 13. paṇakālamamanyata N. 7, 8. VIKR. 32, 15. 64, 18. nāyaṁ kālo vilambitum N. 20, 11. DRAUP. 3, 7. R. 6, 93, 23. kālo yadbhuñjīta bhavān P. 3, 3, 168, Sch. — kālamāsādya “in Berücksichtigung der Zeitumstände”: kālamāsādya kāryaṁ ca daṇḍaṁ rājā prakalpayet M. 8, 324. 9, 293. skandhenāpi vahecchatruṁ kālamāsādya buddhimān PAÑCAT. III, 247. kālamāsādya kaṁcana “nach einer Weile”: yathā kāṣṭhaṁ ca kāṣṭhaṁ ca sameyātāṁ mahārṇave. sametya ca vyapeyātāṁ kālamāsādya kaṁcana.. R. 2, 105, 24. — kālasaṁkhyāṁ na vedmi PAÑCAT. 242, 19. kālaṁ kālavibhaktīśca M. 1, 24. evaṁ sarvaṁ sa sṛṣṭvedaṁ māṁ cācintyaparākramaḥ. ātmanyantardadhe bhūyaḥ kālaṁ kālena pīḍayan 51. kālasyānavasthitatvāt KĀTY. ŚR. 18, 6, 31. kālāvasthā SUŚR. 1, 113, 14. 151, 21. aitasmātkālāt ŚAT. BR. 4, 2, 4, 5. ūrdhvaṁ tu kālādetasmāt M. 9, 90. etasminneva kāle N. 2, 12. anyeṣvapi tu kāleṣu M. 7, 183. sarveṣu kāleṣu R. 1, 46, 11. viṣame kāle 2, 88, 15. kāle śubhe prāpte N. 5, 1. tasminnatisukhe kāle DAŚ. 1, 19. deśakālau “der rechte Ort und die rechte Zeit, Zeit und Ort” M. 3, 126. 7, 10. 16. 64. 8, 126. 156. 157. deśe ca kāle ca 233. HIT. I, 14. deśakālajña N. 8, 12. kālaṁ kar “eine Zeit festsetzen”: kālaśca kriyatāmasya svapne jāgaraṇe tathā R. 6, 38, 29. Eine andere Bed. von kālaṁ kar wird u. 3 besprochen werden. trikālajña R. 1, 1, 8. iṣṭapañcakālajña MBH. 12, 12797. agnau juhvadubhau kālāvubhau kālāvupaspṛśan “bei Sonnenauf – und Niedergang” 1, 4623. ṣaṣṭhe kāle ‘hnaḥ “zur 6ten Stunde am Tage” d. i. “um Mittagszeit” VIKR. 20. ṣaṣṭhānnakāla “der nur die sechste Esszeit hat” d. i. “der 5 Mahlzeiten vorübergehen lässt und erst am Abend des 3ten Tages seine Mahlzeit hält”; davon nom. abstr. ṣaṣṭhānnakālatā M. 11, 200. Gewöhnlich mit Weglassung von anna “Speise”: caturthakālam “zur vierten Esszeit” d. i. “am Abend des zweiten Tages” 109. ṣaṣṭhe kāle “am Abend des dritten Tages” MBH. 13, 5175. 14, 1663. 1665. kadāciddvādaśe kāle kadācidapi ṣoḍaśe. āhāramakarodrājā mūlāni ca phalāni ca.. 1, 8118. Vgl. caturthakālika und aṣṭamakālika adjj. “der erst am Abend des zweiten” und “vierten Tages seine Mahlzeit hält” M. 6, 19. ṛtukāla “die Zeit der monatlichen Reinigung” NIR. 1, 19. ŚĀÑKH. ŚR. 3, 13, 47. M. 5, 153. āpatkāle 2, 241. mantrakāle 7, 149. niśā- N. 15, 14. pradoṣa- HIT. 22, 1. śīta-, uṣṇa- I, 186. śiśukāla “die Kinderjahre” PAÑCAT. 192, 3. kiyānkālastavaivaṁ sthitasya saṁjātaḥ “wie viel Zeit ist verflossen, seitdem du stehst?” 242, 14. evaṁ tasya tāṁ nityaṁ sevamānasya kālo yāti 45, 10. kāvyaśāstravinodena kālo gacchati dhīmatām HIT. Pr. 48. athaivaṁ gacchati kāle PAÑCAT. 34, 14. gacchatā kālena “im Verlauf der Zeit, nach einiger Zeit” 47, 6. 76, 10. 224, 7. kāle gacchati dass. VID. 61. evaṁ tena saha sakalāṁ rātriṁ yāvadvigrahaparasya kālo vrajati PAÑCAT. 117, 9. 163, 22. tasya ca kṛṣiṁ kurvatastadaiva niṣphalaḥ kālo ‘tivartate “die Zeit, welche er auf das Bebauen des Ackers verwendet, geht ihm fruchtlos dahin” 174, 9. tasyaivaṁ vartamānasya kālaḥ samabhivartsyati. agniṁ śuśrūṣamāṇasya pitaraṁ ca yaśasvinam.. R. 1, 8, 10. sa ca vakabālakān – sadaiva bhakṣayankālaṁ nayati PAÑCAT. 98, 10. sadaikasthānavihāriṇau kālaṁ nayataḥ 43, 2. bhakṣaṇapānaviharaṇakriyābhiḥ kālo neyaḥ 25, 10. HIT. 37, 20. RAGH. 1, 33. kālaṁ yāpayati PAÑCAT. 183, 24. kva cāyaṁ vihṛtastvayā. kālaḥ MBH. 1, 7. nityakālam “stets” M. 2, 58. 73. dīrghakālam “eine lange Zeit hindurch” 8, 145. SUND. 1, 10. CĀT. 1. mahāntaṁ kālam dass. PAÑCAT. 114, 24. dīrgheṇa kālena dass. SUND. 1, 8. “nach langer Zeit” R. 1, 45, 40. kālena mahatā dass. VIŚV. 10, 10. kālena bahunā ŚṚÑGĀRAT. 8. kenacittvatha kālena “nach einiger Zeit” VIŚV. 5, 13. kālena “im Verlauf der Zeit, mit der Zeit” M. 9, 246. MBH. 3, 8843. BHAG. 4, 38. R. 4, 15, 34. PAÑCAT. 32, 24. KATHĀS. 4, 20. 6, 21. VID. 16. 184. 193. dīrghasya kālasya “nach langer Zeit” N. 18, 1. M. 8, 216. R. 3, 4, 37. 4, 8, 49. kālasya mahataḥ dass. 1, 17, 12. kasyacitkālasya “nach einiger Zeit” ŚĀK. 110, 15. kasyacittvatha kālasya MBH. 1, 5299. HARIV. 6386. R. 1, 26, 25. kālāt “im Verlauf der Zeit, mit der Zeit” M. 8, 251. kālatas dass. KATHĀS. 6, 101. — 2) Ereignisse, deren Ursachen sich dem Verstande entziehen, werden, da sie im Verlauf der “Zeit” geschehen, als unmittelbare Wirkungen “der thätig gedachten Zeit” aufgefasst. Schon oben u. 1. haben wir zweier Lieder des AV. gedacht, in denen der Begriff der “Zeit” an den der “Weltordnung” oder des “Schicksals” streift. na kartā kasyacitkaścinniyoge nāpi ceśvaraḥ. svabhāve vartate kālaḥ kasya kālaḥ parāyaṇaḥ.. R. 4, 24, 5. fgg. SUŚR. 1, 18, 18. BHARTṚ. 3, 43. Verz. d. B. H. No. 948. sarve kālena sṛjyante hriyante ca punaḥ punaḥ MBH. 13, 56. kālasyāhaṁ vaśānugaḥ 51. R. 6, 12, 1. pracodito ‘haṁ kālena pannaga tvāmacūcudam MBH. 13, 50. ayaṁ rāmastvayaṁ rāma iti kālena coditāḥ. anyo ‘nyaṁ samare jaghnuḥ R. 3, 31, 47. kālacodita 1, 1, 50. 3, 8, 8. ARJ. 10, 31. DRAUP. 8, 4. — 3) “die Alles zu Ende führende, vernichtende Zeit; Tod”, sowohl der, welcher nur das einzelne Individuum trifft, als auch der, welcher am Ende der Welt Alles zerstört. Nach SUŚR. 1, 122, 11 “der Tod der durch die Zeit, durch’s Alter kommt”: tatraikaḥ kālasaṁjñastu śeṣāstvāgantavaḥ smṛtāḥ (mṛtyavaḥ). Sehr häufig personificirt mit den Attributen Jama’s und mit diesem bisweilen auch identificirt. AK. 1, 1, 1, 54. 3, 4, 26, 196. TRIK. 3, 3, 382. H. 323. 184. H. an. MED. kālameyivān “er starb” BHĀG. P. 9, 9, 2. kālaṁ kar “sterben” MBH. 14, 1784. R. 2, 64, 52; vgl. kālakarman und kālakriyā. kālasamāyukta “gestorben” 6, 93, 23. kālasya nayane yuktā yamasya puruṣāśca ye MBH. 2, 343. so ‘yaṁ vyaktaṁ bhavatāṁ kālahetuḥ 2096. sa hi meghācalaprakhyaḥ kālaḥ puruṣavigrahaḥ. varāyudhadharaḥ śrīmānutpapāta vihāyasā.. R. 5, 89, 45. kālo hi vyasanaprasāritabhujo gṛhṇāti dūrādapi PAÑCAT. II, 21. upetya muniveṣo ‘tha kālaḥ provāca rāghavam RAGH. 15, 92. pitṝṇāṁ (patiṁ) sarvanidhanaṁ kālaṁ vaiśvānaraṁ prabhum HARIV. 12492. kālāyāḥ kālakalpastu gaṇaḥ paramadāruṇaḥ 12465. prahrādastu – yuyudhe saha kālena raṇe kāla iva sthitaḥ 13191. (nivātakavacāḥ) kālarūpāḥ MBH. 3, 12107. ARJ. 7, 5. svaṁ rūpaṁ kālarūpābhaṁ bheje vaiśravaṇānujaḥ R. 3, 55, 3. kālarūpin 4, 59, 20. kālopamau yuddhe 1, 22, 24. RĀJA-TAR. 1, 289. kālamivolvaṇam 5, 148. nidrayā kālarūpiṇyā HARIV. 3237. śūnyamāsījjagatsarvaṁ kāleneva hataṁ tadā SUND. 2, 18. saṁjihīrṣurdurādharṣaṁ kālo lokakṣaye yathā R. 6, 70, 35. kālasya kālaśca bhavetsa rāmaḥ saṁkṣipya lokāṁśca sṛjedathānyān 3, 43, 42. mṛtyurdaṇḍaṁ sapāśaṁ ca kālaḥ śaktimagṛhṇata HARIV. 12146. khaḍgadaṇḍaṁ dhanuṣpāśaṁ śaraughajaṭharaṁ prabhum. rāmakālamakālena na kālayitumarhasi.. R. 3, 41, 26. kālapāśa 1, 21, 13. 29, 9. 3, 31, 16. 35, 73. 45, 19. 5, 47, 35. VIŚV. 6, 8. 9, 18. MṚCCH. 163, 7. HIT. 21, 11. kāladaṇḍa MBH. 1, 984. R. 3, 35, 43. VIŚV. 6, 2. kālāstra 11. kālamudgara R. 3, 54, 10. kālajihva MBH. 1, 2932. kālaviṣa 3, 10884. kālāgninā yathā pūrvaṁ trailokyaṁ dahyate ‘khilam VIŚV. 15, 16. 6, 19. MBH. 3, 10393. kālāgnisadṛśaḥ krodhe R. 1, 1, 19. kālāgnimiva duḥsaham 74, 17. 4, 33, 32. 50, 9; vgl. kālānala. In Verbindung mit antaka (vgl. kālāntaka) und mṛtyu “Tod”: antakaścābhaddogdhā kālo lokaprakālanaḥ HARIV. 374. abhyadhāvata saṁkruddhaḥ prajāḥ kāla ivāntakaḥ R. 3, 7, 9. mṛtyukālasama 4, 37, 20. kālamṛtyuyugāntābha 31, 17. yathā yamo yathā mṛtyuryathā kālo yathā vidhiḥ hantāsmi rākṣasānadya 3, 69, 20. kāla und mṛtyu in Jama’s sabhā MBH. 2, 340. Kāla (kann hier wie im Folgenden auch als Personif. der “Zeit” oder des “Schicksals” aufgefasst werden) als Devarshi in Indra’s sabhā 295. Kāla ein Sohn Dhruva’s, “des Polarsterns”: dhruvasya putro bhagavānkālo lokaprakālanaḥ (vgl. oben HARIV. 374) 1, 2585. HARIV. 154. VP. 120. kāla = māṭhara im Gefolge des Sonnengottes VYĀḌI zu H. 103. — 4) “Zeitalter, Weltalter” (= yuga): tūrye kāle RĀJA-TAR. 5, 73. — 5) “Zeit” so v. a. “Zeitmaass; Prosodie”: ekādaśidvādaśinorlaghāvaṣṭamamakṣaram (plabate). udaye saṁhitākāle ṚV. PRĀT. 8, 21. hrasvo dīrghaḥ pluta iti kālato niyamā ṛci ŚIKṢĀ 11. AV. PRĀT. 2, 39. P. 1, 1, 70. 2, 27. — 6) “Abtheilung, Abschnitt” VS. PRĀT. 3, 4. 5. — Vgl. akāla, ākāla, ekakālam, yathākālam. kāla 1) KATHĀS. 64, 118. — 2) i) ein Sohn Vasu’s (vgl. kālin) Verz. d. Oxf. H. 80,b,40. Verfasser von Mantra 101,b,16. = aśvaghoṣa WASSILJEW 35. 45. 58. 75. 200. — 4) f) b) nicht “Cajanus indicus”, sondern “eine best. Lehmart.” — h) N. der Dākṣāyaṇī auf dem Berge Kālañjara Verz. d. Oxf. H. 39,b,4. ein Aṁśa der Prakṛti 23,b,1. WILSON, Sel. Works 1,246. kāla 1) yathaiva śṛṅgaṁ goḥ kāle vardhamānasya vardhate “mit der Zeit, allmählich” Spr. 4802. paritoṣakālāḥ “Zeit” so v. a. “Gelegenheit” 3012. brāhmaṇastriṣu kāleṣu śastraṁ gṛhṇanna duṣyati. ātmatrāṇe varṇadoṣe durdamyaniyameṣu ca.. MBH. 12, 2950. — 3) mṛtyukālau R. 7, 22, 22. — 5) ṚV. PRĀT. 6, 9. 11. 11, 1. 16. varṇāpattīnāṁ trayaḥ kālā bhavanti mātrārdhamātrāṇumātropalakṣitāḥ Schol. zu VS. PRĀT. 4, 146. — 7) in den Verbindungen pada-, krama-, saṁhitā- so v. a. pāṭha Schol. zu AV. PRĀT. 4, 123. fg. kāla 1) kālena “von Zeit zu Zeit, dann und wann” (Gegens. pade pade) Spr. (II) 6900. “zu spät” 6007. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 kāla 1 (yama) I (YAMA)>span class=”red”>* The god of Death. When the life span of each living being allotted by Brahmā is at an end Yama sends his agents and takes the soul to Yamapurī (the city of Yama). From there, the holy souls are sent to Vaikuṇṭha (Heaven, the abode of Viṣṇu) and the sinful souls to Hell. kāla 2 II A Maharṣi. Mahābhārata, Sabhā Parva, Chapter 7, Verse 14, refers to this sage as offering worship to Indra, in Indra’s assembly. kāla See under the word Kālamāna. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 kāla 1. kāla, m. 1. Due season, Man. 2, 80; instr. kālena, In due season, Man. 9, 246. 2. Time, Man, 1, 24; 7, 183; instr. kālena, and abl. kālāt, In the long run, Pañc. 32, 24; Man. 8, 251; gen. dīrghasya kālasya, After a long time, Nal. 18, 1; kasya cit kālasya, After some time, Śāk. 110, 15. 3. Mealtime; there are two meal-times a day, therefore, ṣaṣṭha kāla, The sixth meal-time = the evening of the third day, MBh. 13, 5175; Rām. 3, 31, 47. 4. A period, Rājat. 5, 73. 5. Death, Bhāg. P. 9, 9, 2. 6. Time personified, fate, MBh. 13, 56; Rām. 6, 70, 35; endowed with the attributes of Yama, the regent of the dead, Rām. 1, 21, 13; 3, 35, 43, etc. — Comp. a-, m. unseasonableness, Sund. 2, 31; loc. le, unseasonably, Man. 3, 105. ādi-, m. beginning of time, Rām. 3, 20, 6. ṛtu-, m. 1. seasonable time, MBh. 3, 14763. 2. time approved for sexual intercourse, Man. 3, 45. eka-kāla + m, adv. once, Man. 6, 55. kārya-, m. time of action, Böhtl. Ind. Spr. 1809. kṛta-, I. m. appointed time, Yājñ. 2, 184. II. adj. having waited a certain time, MBh. 2, 1875. caturtha-kāla + m, adv. at the fourth meal-time, i. e. on the evening of every second day, Man. 11, 109. tad-kāla + m, adv. instantly, Pañc. 192, 6. tāvatkāla + m, i. e. tāvant-, adv. such a long time, MBh. 3, 16889. tri-, n. 1. past, future, and present time, Bhāg. P. 5, 23, 8. 2. morning, noon, and evening, MBh. 13, 6607. duṣkāla, i. e. dus-, m. the formidable, all-destroying, time, Rām. 2, 33, 21; a name of Śiva, MBh. 12, 10418. nitya-kāla + m, adv. continually, Man. 2, 58. purva(n)-, m. the periodic change of the moon. prāpta-kāla + m (vb. āp with pra), adv. in due season, Pañc. 16, 6. a- prāpta-kāla + m, adv. Out of due season, Böhtl. Ind. Spr. 173. yathā-kāla + m, adv. At the proper time, Man. 2, 39. sa-kāla + m, adv. Betimes, early in the morning. sūrya-, m. day. kāla 2. kāla (cf. kalaṅka), I. adj., f. lī, Dark blue, black, Rām. 6, 67, 2; MBh. 16, 57. II. m. 1. A black and poisonous snake, Coluber naga, Lass. 16, 13. 2. The black in the eye, Suśr. 2, 336, 20. 3. A name of Rudra, Bhāg. P. 3, 12, 12. 4. A proper name, Hariv. 189. 5. The name of a mountain, Rām. 4, 44, 21. III. f. lā. 1. The name of several plants, Suśr. 1, 131, 19, etc. 2. A proper name, MBh. 1, 2520. 3. The name of a female demon, Hariv. 11552. IV. f. lī. 1. A name of Durgā, MBh. 4, 195. 2. A surname of Satyāvatī, Chr. 6, 1. — Comp. bhadra-kālī, f. 1. a name of Durgā. 2. a fragrant grass, Cyperus. mahā-, I. m. a name of Śiva. II. f. lī, Durgā. — Cf. [greek] etc., under kalaṅka. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 kāla f. ī1 dark-blue, black, m. the black part of the eye, E. of Rudra-Śiva; N. of sev. kings etc., also = kālasarpa q.v.; f. ī E. of Durga etc. kāla [2] m. time, esp. the right or proper time (w. gen., dat., loc., inf., or –°); opportunity, case; season, mealtime (twice a day); the half of a day, hour, age, era, measure of time, prosody; time as ruler or destroyer of the world, i.e. destiny, fate; end; death or the god of death. –paraḥ kālaḥ high time (w. inf.). kālaṁ kṛ appoint a time for (loc.). kālena in course of time (also -gacchatā; kālāt or kālatas), at times; kālena dīrgheṇa bahunā, or mahatā (also gen.) after a long time. kasya citkālasya after some time. kāla & kāle in time, at the right or appointed time; (also kāle gacchati) in course of time, little by little. kāle kāle always in time or at the right time. kasmiṁścitkāle one day. — ubhau kālau morning and evening. ṣaṣṭhe kāle on the sixth half-day i.e. after three days; pancaśate kāle after 250 days. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 kāla 1. kāla, a. (ī) dark blue, black; m. the black in the eye; ep. of Śiva. kāla 2. kāla, m. due season, appointed or right time (for d., g., lc., inf., – °); time; opportunity; season; meal-time (of which there are two day); half a day; hour; age, era; measure, prosody; Time, fate; death, god of death; -°, at the right time; in time, gradually; paraḥ kālaḥ, high time (w. inf.); kālaṁ kṛ, fix a time for (lc.); kālam āsādya, according to circumstances; in. kālena, in due season; in course of time: -gacchatā, as time goes on, in course of time; dīrgheṇa-, mahatā -or bahunā-, after a long time; kenacit-, after some time; tena-, at that time; ab. kālāt, in the long run, in course of time; kālatas, id.; with regard to time; g. dīrghasya or mahataḥ kālasya, after a long time; kasya -cit-, after some time; lc. kāle, at the right or appointed time, opportunely; in time = gradually; — prāpte, when the time has come; -gacchati, in course of time; -yāte, after the lapse of some time; -kaśmiṁś cit-, one day; kāle kāle, always at the right time; ṣaṣṭhe –, at the end of the third day: –‘hnaḥ, at the sixth hour of the day, i. e. at noon; pañ- caśate-, = after 250 days; ubhau kālau, morning and evening. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 kāla t ka kālopadeśe . iti karikalpadrumaḥ . (adantacurāṁ–paraṁ– sakaṁ–seṭ .) yathā acakālat kālamiyattayā gaṇakaḥ . etāvatī veleti kathitavānityarthaḥ . iti durgādāsaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 kāla kālopadeśe (iyattayā kālaniścayārthopradeśe) ada° cu° ubha° saka° seṭ . kālayati te avakālat–ta, kalayām–babhūva–āsa–cakāra–cakre . kālayiṣyati–te kāla pu° īṣadalati ala–ac koḥ kā° . 1 kṛṣṇabarṇe tasya varṇeṣu īṣadbhūṣakatvāt tathātvam . astyarthe arśa ādyac . 2 tadvarṇayukte tri° . 3 lauhe na° vācaspatiḥ . dhātuṣu tasya kṛṣṇatvāt tathātvam . 4 kakkole na° rājani° 5 kāloyake gandhadravyabhede na° śabdaca° . tayaurgrandhadravyeṣu kṛṣṇatvāttathātvam . 6 kokile puṁstrī° rājani° tasya pakṣiṣu kṛṣṇatvāttathātvam striyāṁ ṅīṣ . 7 rāle 8 raktacitrake 9 ka samarde (kālaka sendā) vṛkṣe ca pu° rājani° . 10 śanigrahe medi° kṛṣṇatvāttasya tathātvam . kalayatisarvaṁ cu° kala–ac kālasamayavelāsviti pā° nirdeśāt ni° upadhārdardhaḥ . 11 yamarāje 12 mahākāle śive medi° . 13 parameśvare kālo’smi lokakṣayakṛtpravṛddhaḥ kālaḥ kalayatāmaham iti ca gītā ṛtuḥ sudarśanaḥ kālaḥ parameṣṭhī parigrahaḥ viṣṇusa° . trayīmayo’yaṁ bhagavāna kālātmā kālakṛdvibhuḥ sū° si° . svanāmakhyāte paratvāparatvadhīhetau nyāyādimatasiddhe 1 4 dravyabhede . tannirūpaṇaṁ kaṇādasūtre upaskaravṛttau ca yathā aparasminnaparaṁ yugapat ciraṁ kṣipramiti kālaliṅgāni ka° sū° . itiśabdo jñānaprakāraparaḥ pratyekamabhimambadhyate tathācāparamiti pratyayo yugapaditipratyayaḥ ciramitipratyayaḥ kṣipramitipatyayaḥ kālaliṅgānītyarthaḥ aparasminnaparamityanena parasmit paramityapi draṣṭavyaṁ, tenāyamarthaḥ– bahutaratapanaparispandāntaritajanmani sthāpire yuvānamavadhiṁ kṛtvā ‘paratvamutpadyate taccāparatvamasamavāyikāraṇasāpekṣam, na ca rūpādyasamavāyikāraṇaṁ vyabhicārāt trayāṇāṁ gandhādīnāṁ vāyau paratvādyanutpādakatvāt sparśasyāpyuṣṇādibhedena bhinnasya pratyekaṁ vyabhicārāt na cāvacchinnaparimāṇaṁ tathā tasya vijātīyānārambhakatvāt tapanaparispandānāñca vyadhikaraṇatvāt tadaṣacchinnadravyasaṁyoga evāsamavāyikāraṇaṁ pariśiṣyate tacca dravya piṇḍamārtaṇḍobhayasaṁyuktaṁ vibhu syāt ākāśasya tatsvābhāvyakalpane kvacidapi bheryabhidhātāt sarvabherīṣu śabdotpattiprasaṅgaḥ . tathāca kālasyaiva mārtaṇḍasaṁyuktasya piṇḍena saṁyogo’paratvāsamavāyikāraṇaṁ kāla eva mārtaṇḍakriyopanāyakaḥ ātmanaśca dravyāntaradharmeṣu dravyāntarāvacchedāya svapratyāsattyatiriktasannikarṣāpekṣatvāt anyathā vārāṇasīsthena mahārajanāruṇimnā pāṭaliputre’pi sphaṭikamaṇerāruṇyaprasaṅgāt . kālasya tu tatsvabhāvatayaiva kalpanādayamadoṣaḥ . kālenāpi rāgasaṁkramaḥ kathaṁ na iti cet niyatakriyopanāyakatvenaiva tatsiddheḥ evaṁ sthaviramavadhiṁ kṛtvā yūni paratotpattirnirūpaṇīyā . yugapaditi yugapajjāyante yugapattiṣṭhanti yugavat kurvanti ityādi– pratyayānāñca ekasmin kāle ekasyāṁ sūryagatau ekasmin sūryagatvavacchinnakāle ityarthaḥ, na cāprāptā e sūryagatayo viśeṣaṇatāmanubhavanti . na ca svarūpapratyayāsannāeva tāḥ tasmādetāvṛśaviśiṣṭapratyayānyathānupapattyā viśeṣaṇa prāpakaṁ yad dravyaṁ sa kālaḥ upaskaravṛttiḥ . nanu sidhyatu kālaḥ, sa tu nityo dravyaṁ veti na pramāṇamata āha . dravyatvamityatve vāyunā vyākhyāte ka° sū° . yathā vāyuparamāṇorguṇavattvāddravyatvam adravyadravyatvācca nityatvaṁ tathā kālasyāpītyarthaḥ upa° . tathāpi santu bahavaḥ kālā ityata āha . tattvambhāvena ka° sū° . vyākhyātamiti bipariṇatenānvayaḥ . cirādiprayayānāṁ kālaliṅgānāṁ sarvatrāviśeṣādanekatve’pyāratmanāmiva viśeṣaliṅgābhāvāt sattāvadekatvaṁ kālasyetyarthaḥ . nanvevaṁkṣaṇalavamuhūrteyāmadivasāhorātrapakṣamāsartvayanasaṁva tsarādibhedena bhūyāṁsaḥ kālāstat kathamekaḥ iti cenna bhedabhānasya upādhinibandhanatvāt yathā eka eva sphaṭikamaṇirjavātāpiñjādyupādhyaparāgeṇa bhinna iva bhāsate tathaika eva kālaḥ sūryaspandādyavacchedabhedenatattatkāryāvacchedakabhedena ca bhinna iva bhāsat ityayupagamāt tathāca kālopādhyavyāpakaḥ kālopādhiḥ, svādheyakādācitkābhāvapratiyogyanādhāraḥ kālo vā kṣaṇaḥ pratikṣaṇaṁ kasyacidutpatteḥ kasyacidvināśādetadadhyavaseyam . kṣaṇadvayañca lavaṁ ityādyāgamaprasiddham . nanu tathāpyatītānāgatavartamānabhedena kālatrayastu, śradhūyate hi trekālyamupāvartate traikālyāsiddhiḥ ityādīti cenna traikālyavyavahārāt yena hi vastunā yaḥ kālo’vacchidyate sa tasya vartamānaḥ yatprāgabhāvena yaḥ kālo’vacchidyate sa tasya bhaviṣyatkālaḥ yatpradhvaṁ sena yaḥ kālo’vacchidyate sa tasyātītakālaḥ tathācāvacchedakatritvādhīnaḥ kālatritvavyavahāraḥ upaskaravṛttiḥ! idānīṁ sarvotpattimatāṁ kālaḥ kāraṇamityāha . nityaṣvabhāvādanityeṣu bhāvāt kāraṇe kālākhyeti ka° sū° . itiśabdo hetau itihetoḥ kāraṇe–sarvotpattimatkāraṇe kālaḥ ityākhyā . hetumāha nityeṣvabhāvāt anityeṣu bhāvāditi nityeṣu ākāśādiṣu yugapajjātaḥ ciraṁjātaḥ kṣipraṁ jātaḥ idānīṁ jātaḥ divā jātaḥ rātrau jāta ityādipratyayasyābhāvāt anityeṣu ghaṭapaṭādiṣu yaugapadyādipratyayānāṁ bhāvāt anvayavyatirekābhyāṁ kāraṇaṁ kāla ityathaḥ . na kevalaṁ yaugapadyādipratyayabalāt kālasya sarvotpattimannimittakāraṇatvam api tu puṣpaphalādīnāṁ haimantikavāsantikaprāvṛṣeṇyādisajñābalādeva tadadhyavaseyam upa° . bhāṣāmuktāvalyośca saṅkṣepeṇa tannirṇayo yathā janyānāṁ janakaḥ kālojagatāmāśrayomataḥ . parāparatvadhīhetuḥ kṣaṇādiḥ syādupādhitaḥ bhāṣā . kālaṁ nirūpayati janyānāmiti tatra pramāṇaṁ darśayitumāha jagatāmiti tathāhi idānīṁ ghaṭaityādipratītiḥ sūryaparispandādikaṁ yadi viṣayīkaroti tadā sūryaparispandādinā ghaṭādeḥ sambandhovācyaḥ sa ca saṁyogādirna sambhavatīti kālaeva tatsambandhaghaṭakaḥ kalpyate itthañca tasyāśrayatvamapi samyak . pramāṇāntaraṁ darśayati parāparatveti paratvāparatvabuddherasādhāraṇaṁ nimittaṁ ka laeva paratvāparatvayorasamavāyikāraṇasaṁyogāśrayolāghavādatiriktaḥ kalpyataiti bhāvaḥ . nanvekatya kālasya siddhau kṣaṇadinamāsavarṣādisamayabhedona syādataāha kṣaṇādiriti kālastveko’pi upādhibhedāt kṣaṇādivyāhāraviṣayaḥ . upādhistu svajanyavibhāgaprāgabhāvāvacchinnaṁ kamma, pūrbasaṁyogāvacchinnavibhāgovā pūrbasaṁyogāvacchinnauttarasaṁyogaprāgabhāvo vā uttarasaṁyāgāvacchinnaṁ karma vā . nacottarasaṁyogānantaraṁ kṣaṇavyavahārī na syāditi vācyaṁ karmāntarasattvāditi . mahāpralaye kṣaṇādivyavahāroyadyapi, tadā’nāyattyā dhvaṁ senopapādanāyaḥ . dinādivyavahārastu tattatkṣaṇakūṭaireveti muktābalī . tārkikaśiromaṇinā raghunāthaśiromaṇinā ca padārthanirūpaṇaprakaraṇe tatra dikkālau neśvarādatiricyete iti vadatā vibhurūpasyaikasya kālasya khaṇḍanaṁ kṛvam . raghudevarāmabhadrābhyāṁ tadvivṛtaṁ tataḥ saṁkṣipya padārthatattvasāre ca jayanārāyaṇatarkapañcānanena darśitaṁ yathā dikkālau neśvarādatiriktau prācyāṁ ghaṭa idānīṁ ghaṭaḥ ityādivyavahārasya īśvarātmakavibhuviṣayakatvenaivograpatteḥ, naca tayorbhinnaviṣayakatvamanubhavasiddhamiti vācyaṁ tathā sati prācyāṁ ghaṭaḥ pratīcyāṁ ghaṭaḥ idānīṁ ghaṭaḥ tadānīṁ ghaṭa ityāderapi bhinnabhinnaviṣayakatvānubhavāt kāladiśorapi bahutvāṅgokāraprasaṅgāt, tathā ca upādhibhedādekayā diśā ekena kālena ca yathā bhavatāṁ bahūnāṁ vyavahārāṇa apaprattistathā’smākamapi ekeneśvareṇāgamānumānāpyāṁ siddhena sarveṣāmeva tādṛśavyavahāṇāsupadhibhedāduṣapatti sambhavati, suryakriyādau svasaṁyukteśvarasaṁyogitapanāśritatvādisambandhena ghaṭādeḥ sattvasambhavena tatsambandhaghaṭakatayā’pyati raktakālādyasiddheḥ . ayavā kṣaṇā evātiriktāḥ idānāmityādivyavahāraviṣayāḥ, vibhāgaprāgabhāvāvacchinnakarmaṇaḥ kṣaṇatvāsambhavāt bhābikarmāntarajanyavibhāgāntaraprāgabhāvāvacchinnasya karmaṇaḥ kṣaṇacatu yādisthāyitvena tādṛśasyopā dhitvāmambhavāt naca vibhāge svajanyatvaṁ viśeṣaṇīyam, svavānanugamādanangaptāpatteḥ, vibhāgajananādidaśāyāmupādhyantarasya vācyatayā tāvatāpyananugamācca, evañcopādhīnāmatiriktānāṁ kṣaṇikapadārpamvarūpāṇāṁ kṣaṇānāmavaśyābhyupeyatayā tere . tādṛśāḥ sarve vyavahārā upapādanīyāḥ kimatiriktena kāleveti . sāṁkhyamate tasya kāśalarbhāvaḥ na pṛthakatattvāntaratvaṁ tadetatsāṁkhyasūtrabhāṣyayordarśitam khaṇḍadikkālayoḥ sṛṣṭimāha bhā° . dikkālābākāśādibhyaḥ sāṁ° sū° . nityau yau dikkālautāvākāśaprakṛtibhūtau pakṛterguṇaviśeṣaveva . ato dikkālayorvibhatvopapattiḥ . ākāśavat savagataśca nitya itya diśrutyaktaṁ vibhutvaṁ cākāśasyopapannam . yau tu khaṇḍadikkālau tau tu tacadupādhisayogādākāśādatpadyete ityathaḥ ādaśabdenopādhigrahaṇāditi . yadyapi tattadupādhiviśiṣṭākāśameba khaṇḍadikka lau tathāpi ṣiśiṣṭasyātiriktatābhyupagamavādena vaiśeṣikanaye śrotrasya kāryatāvat tatkābhāpamatroktam pra° bhā° . atapadaṁ darśayiṣyamāṇamādhavagranthe ca vācaspatimatena kālakhaṇḍanaṁ tu nityapibhukālakhaṇḍanaparaṁ tathāhi upādhibhidyate na tu tadvāniti sā° sū° upādhibhedeca dharmibhedāsambhavasya vyāsthāpanāt dharmiṇaḥ kālasya ekatvena upādhinā bhedāsambhavāt upādhinā nā’nāgatādi bhedavyavahārasambhavaḥ tathā ca kriyādereva upādhibhūtasyānāgatādivyavahāropapādakatayā tasyaiva kālatvam . ataeva kriyaiva kāla ityabhiyuktoktiḥ . kālamādhavīye ca mādhavena śaṅkāpūrvakaṁ kālaścetthaṁ nyarūpi nanu nāyamudyamaḥ saphalaḥ kālasya gaganakusumāyamānatvāta tadetatparamarahasyamabhijānānaḥ kapilamahāmunistattvāni nirvivektukāmaḥ kālamupekṣyānyānyeva pañcaviṁśatitattvāni viveca mūlaprakṛtiravikṛtirmahadādyāḥ prakṛtivichatayaḥ sapta . ṣāḍaśakastu vikārā na prakṛtina vikṛtiḥ puruṣaḥ iti . na caiteṣveva tattveṣakālamyāntarbhāvo muninā vivajita iti śaṅūnīyam tvadabhimatamya kālamya pañcaviṁśatitattvānāṁ cānyādṛśāni lakṣaṇāni . satvarajastamoguṇānāṁ sāmyāvasthā malaprakṛtirmadahaṅkārapañcataktātrākhyānāṁ svaptānāṁ prakṛtivikṛtīnām madhyetdhyavasāyaheturmattattvava abhimānaheturahaṅkāraḥ . śabdasparśaruparasagandhātmakāni pañcatanyātrāṇi pṛthivyādipañcamahābhūtānāṁmekādaśendiyāṇāñca ṣoḍaśavikārāṇāṁ lakṣaṇāni prasiddhāni . apra kṛtiravikṛtiḥ puruṣaścidātmakaḥ . na hyevaṁlakṣaṇakeṣ tattveṣu kālamyāntarbhāvaḥ sambha vyate nāpi ṣaḍvaṁśaṁ tattvāntaraṁ muniranubhanyate . kathaṁ tarhi munipraṇītāni tattvāni āryābhiḥ saṁgṛhṇāna īśvarakṛṣṇau bahiḥkaraṇāntaḥkarane vicinvan kālaṁ vyājahāra? sāṁpratakālaṁ bāhya trikālamābhyantara karaṇamiti . paraprasiddhyāparo bodhanīya iti nyāyenāyaṁ vyavahāro na tu sasiddhāntābhipāyeṇeti vadāmaḥ . ata evaitadvaco vyācakṣāṇā vācaspatimiśrāstattvakaumuhyāmevamāhuḥ kālastu vaiśeṣikābhibhata eko nānāgatātītādi bhedaṁ pravartayitumarhati . tasmādayaṁ yairupādhibhedairatītānāgatādibhedabhāvaṁ pratipadyate santu taevopādhayo vyavahārahetavaḥ kṛtamantargaḍunā kāleneti sāṁkhyācaryāḥ . tasvānna kālarūpatattvāntarābhyupagama iti . athocyeta–bhūtakālo vartamānakāloṁ bhaviṣyatkāla iti evaṁ triṣvapi bhūtādiṣvanugataḥ kālapratyaya ekamanugataṁ kālatvamantareṇānupapanna iti tanna padārthapratyayavadupapatteḥ yathā bhavanmate dravyapadārtho guṇapadārtha iti ṣaṭsu bhāveṣu caturṣvabhāveṣvanugataḥ padārthapratyaya ekamanugata padārthaśabdavācyaṁ tattvāntaramantareṇāpyupapannaḥ . tathā kālaprayogo’pi kuto nopapadyeta! . tasmānnistattvaṁ kāla nirṇetuṁ mahānayamudyamaḥ prekṣāvacchiromaṇermādhavācāryasya na kathañcidapyapapanna ityevaṁ prāpte brūmaḥ āyuṣmataśce tasyevaṁ nirūḍhakālatattve yaḥ pradvaṣaḥ sa kasya hetoḥ? itivaktavyam . ki kapilamahāmuninā nirākṛtatvāt? 1 kiṁvā sāṁkhyaśāstrapraṇoteṣutattveṣu asaṁgṛhītatvāt? 2 uta lakṣaṇābhāvāt? 3 āhosvitpramāṇā bhāvān? 4 athavā prayojanāmāvāt? 5, athavā tattvagatapañcaviṁśatisaṁ khyābhyāsapāṭavenābhyasitāt śraddhājāḍyāt? 6, na prathamaḥ kālanirākaraṇasūtrasya muninā praṇītasyānupalambhāt . na dvitīyaḥ atiprasaṅgāt ṛgvedaproktānā jyotiṣṭomādīnāmāyurvedadhanurvedagāndharvavedaproktānāsaitradhapas trasvarādīnāṁ māsaṁgṛhītatvena teṣvapi bhāvataḥ pradveṣaḥ phana vāryeta? . aya teṣāṁ viṣaśaṣyā’maṁgrahe’pi sukhaduḥkhamohātmakatvena guṇatrayāntargatatvādastyevārthāt saṁgrahaiyacyate tarhi kālasyāpyasau na daṇḍavārita iti buddhiṁ samādhatasva . kālasya guṇavayapariṇāmatve sāvayavatvama nityatā ca ghaṭāderiva prasajyeteti cet? nityaniraptayava kālatattvābhiniveśavato vaiśeṣikādeḥ patatvayaṁ vajraprahāraḥ śirasi . vedavādināṁ tu na kāpi kṣatiḥ . kālasyotapattisāvayatvayoḥ pratyakṣaśrutāvapalabhyamānatvāta . taittiroyaśa khāyāṁ nārāyaṇīye kālotpattirāmnāyate sarve nimeṣajijñire vidytaḥ puruṣādadhi kalāmuhūrtā kāṣṭhāścāhorātrāśca sarvaśaḥ . ardhasāmā māmā ṛtavaḥ saṁvatsaraśca kalpattāmiti tamyāmeva śāsvayāmāruṇakrtukacayana brāhmaṇe māvayavatvaṁ śrūyate uktoveṣo vāsāṁsi ca ka lābayavānāmitaḥ pratīcyeṣiti . itosmādanuvākātpranocyeṣ adhastaneṣu anuvākeṣa kālāvayavānāmṛtnāṁ dhyātavyo beṣa uktaḥ vastrāṇi coktānītyathaḥ . nityatvaniravayavatvābhidhāyino vaiśeṣikādiśāstrasya amṛtā devatā iti badāpekṣikanityatāyāmantardhānaśaktyupetayakṣarākṣasādivat saṁṛrśayogyāvayavaśvanyatāthā ca tātparye varṇanīyam . atha manyase mahatā tapasā śivamārādhya tatprasāda labbasarvajñatvapadaḥ kaṇādamunirvedavātparyaṁ mamyagvettīti ved syaiva mandamatipratītādarthādarthāntaraṁ netavyasiti . evamapi yasya prasādādayaṁ sarvaṁjñatāmalabhata saeva śivo mukhyaḥ sarvajña iti tanmatānusāreṇa kaṇādamatasyaivātyathānayanamatyantamucitam . śivo hi śaiveṣu āgameṣu ṣaṭatriṁ śattattvāni nirūpayat kālavattvasyotpattimaṅgīncakāra . nikhilaśaivāgamasāramāryābhiḥ saṁgṛhṇāno bhojarājaḥ śuddhāni pañca tattvaḥni śivaśaktisadāśiveśvaravidyākhyāni nirdiśyetarāṇi nirdiśanmāyākāryatvoktipūrvakameva kālaṁ niradikṣat puṁso jagataḥ kṛtaye māyātastattva pañcakaṁ bhavati . kālo niyatiśca tathā kalā ca vidyā ca rāgaśca iti tāni māyāsahitānyekādaśa tattvāni sāṁkhyaprasiddhapañcaviṁśatitattvāni coddiśya vivṛṇvannidamāha nānāvidhaśaktimayī sā janayati kālatattvamevādau . bhāvi bhavadbhūtamayaṁ kalayati jagadeṣa kālo’taḥ iti . taṭṭīkākāra itthaṁ vyācakhyau . nanveṣa kālo naiyāyikādibhinityo’bhyapagataḥ ata āha māvibhavadbhūtamayamiti . bhūtādi rūpeṇa trividhatvāt acetanatvenāsyānityataṁ siddhamiti bhāvaḥ . kena ka ryeṇāsya siddharataāha kalayavi jagadeṣa kālo’taḥ iti . cirakṣiprādipratyayopādhidvāreṇa kalayatyākṣipatatyartha’iti . ittha pratyakṣaśrutisahakṛtaśaitāptamaiḥ kaṇādaśāstrasya bādhe sati uttaramāmāṁsāgataḍitīyādhyāyaprathamādhikaraṇanyāyo’nugṛhyate tasya ca nyāyasya saṁgrāhakau ślokau sāṁkhyasmṛtyaḥsti saṅkoco na vā yedasamanvaye . dharme vedaḥ sāvakāśaḥ saṅkocyo’navakāśayā . pratyakṣaśrutimūlābhirmanvādismṛtibhi smṛtiḥ amūlākāpilo bādhyā na saṅkoca’nayā tataḥ iti . ayamarthaḥ . ṛgvedadi bharagnihotrādidharmo brahmaṇo jagatkartṛtvaṁ ca prati pādyate . sāṁkhyasmṛtyādistu padhānasya jagatkāraṇatva pratipāṭayati tatra tayā smṛtyā vedasya saṅkoco’sti . veti saṁśaye smṛterjagatkāraṇatvamantareṇānavakāśatvāt prābalya vedasya tu dharme’pi caritārthacāddaurbalyam . tataḥ smṛtyanusāreṇa vedaḥ samkucita iti pūrvaḥ pakṣaḥ . pratyakṣaśrutibhirbahva bhiranugṛhītābahvyo manvādimṛtayo brahmakāraṇatāmācakṣate sāṁkhyasmṛtistvekā mūlahīnā ceti durbalatvāt saiva bādhyā ato nāsti vedasya saṅkoca iti siddhānta iti . atha tārkikatvābhimānagrahagṛhītaḥ sana paravaśa evaṁ brūṣe bhūtādonāmaupādhikānāṁ kālaviśeṣāṇāmevotpattirna tu nirupādhikasya mukhyasya kālasyeti tarhi kapardikānveṣaṇāya pravṛttaścintāmaṇimalabhatetyevaṁvāsiṣṭarāmāyaṇa proktasyābhāṇakamya tvameva viṣayo’bhūḥ . yataḥ sādharyavaidharmyajñānāya dravya dīnyanviṣyan parabrahmatattvamavāgamaḥ . vyavahārahetūnāṁ bhūtādikālaviśeṣāṇāmādhāraḥ svayaṁ vyāhārātīto nityo niracayavo mukhyoyaḥ kālaḥ sa paramātmaiva . tathāca śvetāśvatarā āmananti . yaḥ kālakālo guṇī sarvavidya iti . āstāṁ nityatvānityatvasāvayavatvacintā . sarvathāpyasti sāṁkhyatattveṣu ārthikaḥ kālasargrahaḥ sākṣātsaṁgrahābhāvastu jyotiṣṭomādivat prakṛtipuruṣavivekānupayogādityavagantavyam . tṛtīyacaturthapakṣau tu bhavato vaiśeṣikaparicayagandho’pi nāstīti prakaṭayataḥ . vaiśeṣika grantheṣu sarveṣvapi kālaprakaraṇeṣu tallakṣaṇasya tatsādhakānumānasya ca papañcitvāt pramāṇāntarāṇi tu kālasādhakāni śrutyaivopanyastāni tathā ca taittirīyā āruṇaketuke mantramāmananti smṛtiḥ pratyakṣamaitihyam anumānaścatuṣṭayam . etairādityamaṇḍalai sarvaireva vidhāsyate iti . tatra smṛti anumeyaśrutimūlaṁ manvādiśāstraṁ prayakṣaṁ śrotragrāhyo ‘kṛtrimo vedākhyo’kṣararāśiḥ, yogipratyakṣamaupaniṣadābhimataṁ sākṣipratyakṣaṁ vā . aitihyamitihāsapurāṇādike jyotiḥśāstrasyāpyatrāntarbhāvo draṣṭavyaḥ . anumīyate svamūlabhūtaṁ smṛtivākyamanenetyenumānaḥ śiṣṭācārastasya ca smṛtyanumāpakatvaṁ . bhaṭṭācāryarvispaṣṭamabhihitam . ācā rācca smṛtiṁ jñātvā smṛteśca śrutikalpanamiti, tadevaṁ smṛtyādīnāṁ catuṣṭayaṁ saphalam, etaiścaturbhiḥ sarvairapyādityamaṇḍalaṁ pramīyata iti mantrasyārthaḥ . nanu smṛtyādīni maṇḍalasādhakatvenātropanyastāni na tu kālasādhakatveneti cet maivaṁ maṇḍalasya sārvajanīnapratyakṣasiddhatvena tatra smṛtyādyanupayogāt, kālavivakṣayevātra kālanirvāhakamaṇḍale tānyupanyastāni, tathā ca maṇḍaladvārā kālaḥ pramīyate . kālavivakṣā cottaramantreṣvatisphuṭā tatrānantaro mantraevamāmnāyate, sūryo marīcimādatte sarvasmādbhuvanādadhi, tasyāḥ pākaviśeṣeṇa smṛtaṁ kālaviśeṣaṇamiti tasyāyamarthaḥ . bhuvanagataṁ sarvabhūtajātamadhikṛtyarasavīryapākādibhistattadanugrahasamarthaṁ marīciṁ sūryaṁ svīkaroti tatkṛtena bhūtapākabhedena nimeṣādiḥ parārdhaparyantaḥ kālavibhedo’smābhiravagato bhavatīti . kālaprati pādakāni ca smṛtyādītyudāharāmaḥ . tatra manuḥ kālaṁ kālavibhaktiñceti sṛṣṭiprakaraṇe kālaṁ vyavajahāra . yājñavalkyo’pi, śrāddhakālaḥ prakīrtitaḥ iti . evamanyāsvapi smṛtiṣūdāhāryam . śrutiṣvapi kṛtaṁ svapne vicinoti kālaḥ iti bahvṛcāḥ . ahameva kālonāhaṁ kālasyeti taittirīyāḥ . kā ca sandhyā kaśca sandhyāyāḥ kāla iti sāmagāḥ . yogaśāstre’pi saṁyamaviśeṣāddhāraṇādhyānasamādhitrayarūpādyogino’tītādikālaṁ pratyakṣataḥ paśyantīti abhihitam tathā ca pātañjalabhūtram pariṇāmatrayasaṁyamādatītānāgatādijñānamiti . sāṁkṣipratakṣamapi, ahamasminakāle nivasāmi, ityanubhavastāvatsārvajanīnaḥ . na cāsau bāhyendriyakṛtaḥ kālasya rūpādihīnatvāt . nāpi mānasastārkikaistadanaṅgīkārāt . nāpyanumānādijanyaḥ aparokṣapratyayatvāt . ataḥ sāmagryabhāva’pyaparokṣadarśanātsākṣipratyakṣametadityaupaniṣadām anyante . itihāse’pi mahābhārate praharau ghaṭikānyūnau praharau ghaṭikādhikau . sa kālaḥ kutapojñeya pitṝṇāṁ, dattamakṣayamiti . purāṇe’pi anādireṣa bhagavānkālo’santā’jaraḥ paraḥ iti śiṣṭāśca paurṇamāsyākhyakāle svasvakalocitān devaviśeṣebhyaḥ kṣīradadhyādisamarpyaṇādikāndharmaviśeṣānbhānuvārādikālaviśeṣe ca samācaranti . tadevamanekapramāṇapramite kāle pramāṇābhāvarūpaścaturthaḥ pakṣaḥ kathamāśaṅkyeta? . nāpi prayojanābhāvāditi pañcamaḥ pakṣo yujyate . tārkikaistāṣat sarvotpattinimittakāraṇatvamuddhoṣitam . loke kṛṣyādyupayogaḥḥkālaviśeṣya kṛṣīvalādibhirvyavahriyate . gṛhapraveśaprayāṇādyupayogo jyotiḥśāstraprasiddhaḥ . śrautasmārtakarnopayogastu pradarśayiṣyate . tasmāt sāṁkhyaśraddhājāḍyakṛtasrava pradveṣa ityayaṁ ṣaṣṭaḥ pakṣaḥ pariśipyate . tathāca pāpā tmanaḥ svasya budbyaparādhaṁ puṇyātmani mādhavācārye samāro payan kayā vā śikṣayā na daṇḍyo’si . tadevaṁ kālasyapratyā khyātumaśakyatvānnirṇayodyamaḥ saphala iti sthitam . nanu katarakālo’tra nirṇīyate . kiṁ kevalaḥ kālaḥ kiṁ vā kālakālaḥ . nanu kimityaprasiddhabhāṣayā bhīṣayasi, na bhīṣayāmyahaṁ kiñcāstyeva kalayitavyabhedātkāladvaividhyam . yena prāṇidehādayo’tītavartamānādirūpeṇa kalayitavyāḥ sa kevalaḥ kālaḥ . sa ca tattvaprakāśavacanena pūrvam udāhṛtaḥ kalayati jagadeṣa kālo’taḥ iti . tādṛśo’pi kāryotpattisthitivināśakāriṇā yena kalayitavyaḥ sa kālakāla iti . sa ca vāsiṣṭharāmāyaṇedaśitaḥ kāle pi kalyte yeneti śrutiśca bhavati sa viśvakṛdviśvavidātma yonirjñaḥ kālakālo guṇī sarvavidyaḥ pradhānakṣatrajñaḥ iti guṇī sasāramokṣasthitibandhaheturiti ca kūrmapurāṇe’pi anādireṣa bhagavān kālo’nanto’jaraḥ paraḥ . sarvagatvāt svatantratvāt sarvātmatvānmaheśvaraḥ . brahmāṇo bahavo rudrā anye nārāyaṇādayaḥ . ekohi bhagavānīśaḥ kālaḥ kaviriti smṛtaḥ . brahmanārāyaṇeśānāṁ trayāṇāṁ prākṛtolayaḥ . procyate kālayogena punareva ca sambhavaḥ . paraṁ brahma ca bhūtāni vāsudevo’pi śaṅkaraḥ . kālenaiva ca sṛjyante saeva grasate punaḥ . tasmāt kālatmakaṁ viśvaṁ sa eva parameśvaraḥ iti . viṣṇudharmottare’pi . anādinidhanaḥ kālo rudraḥ saṅkarṣaṇaḥ smṛtaṁ . kalanātsarvabhutānāṁ sa kālaḥ parikīrtitaḥ . karṣaṇāt sarvabhūtānāṁ sa tu saṅkaṣaṇaḥ smṛtaḥ . sarvabhūtaśamitvācca sa rudraḥ parikīrtitaḥ anādinidhanatvana sa mahān parameśvara iti jyotiḥśa stre’pi bhūtānāmantakṛtkālaḥ kālo’nyaḥ kalanātmakā iti . tatraivaṁ sati dvayormadhye kālakālotra na nirṇetaka tasya dharmānuṣṭhāneṣvahetutvema heyatvādanupādeyatvācca . yastvitaro māsapakṣatithyādirūpaḥ so’pi jyotiḥśāstre samyaṅnirṇīta iti kṛtamanayā kālanirṇayapravṛttyeti prāpte brūmaḥ umayamapyatra nirṇetavyaṁ kālakālasya jagadīśvarasya sarveṣu karmārambheṣu anusmartavyatvāt ataeva śiṣṭāḥ puṇyāhavācanādāvīśvaramanusmaranti . sarveṣu kāleṣu samasta deśeṣvaśeṣakāryeṣu tayeśvareśvaraḥ . sarvaiḥsvarūpairbhagavānanādimānmamāstu māṅgalyavivṛddhaye hariḥ . yasya smṛtyā ca nāmoktyā tapoyajñakriyādiṣu . nyūnaṁ saṁpūrṇatāṁ yāti sadyovande tamacyutamiti . māsādirūpabhedasya tu svarūpeṇa jyotiṣe nirṇītatve’pi śrautasmārtakarmaviśeṣeṇa saha kālasyāṅgāṅgibhāvī nirṇetavyaḥ . yadyapyasau hemādiprabhṛtiṣu grantheṣu nirṇītastathāpyanekatra viprakīrṇasyaikatra saṁgrahārthamatra yatnaḥ kriyate . tadevaṁ cikīrṣitasya granyasya kālarūpo viṣayaḥ saṁgraharūpaṁ prayojanaṁ cāstīti ayaṁ grantha ārabhyate . nityo janyaśca kālau dvau tayorādyaḥ pareśvaraḥ . so’vāṅamanasagamyo’pi dehī bhaktānukampayā nityakālasya parameśvaratve pramāṇaṁ pūrvamevopanyastam . parameśvarasya cāvāṅmanasagocaratve sarve vedāntāstadanusārismṛtipurāṇāni tattvavidanubhavaśca pramāṇam . bhaktānugrāhimūrtisvīkāraśca ta lavakārākhye sāmavedaśākhāviśeṣe kasyāṁ cidākhyāyikāyāmāmnāyate tasyāṁ hyāstyāyikāyāmevamuktam– agnivāyvi ndrādayo devā īśvarānugṛhītāḥ sarvatra vijayamānāḥ svakīyameva tatsāmarthyamityamimanyante sma . tān bodhāyitumavāṅmanasagamyaṁ parameva brahma pūjyāṁ cakṣurgamyāṁ kāñcinmūrtiṁ dhārayitvā prādurbabhūva . tayā saha vādaṁ kṛtvāpi rājasacittāvagnivāyū tadbrahmatattvaṁ naiva bubudhāte indrastu sātvika cittobubudhe iti . vāsiṣṭharāmāyaṇe’pi śukropākhyāne śukraṁ mṛtamavalokya tatpitā bhṛguḥ kruddho mārayitāraṁ kālaṁ śapnumudyata tadānīṁ kālo’nugrahītumīdṛśena rūpeṇāvirbabhūveti paṭhyate athākalitarūpo’sau kālaḥ kavalitaprajaḥ . ādhibhautikamāsthāya vapurmunimupāyayau . bahupāśadharaḥ śrīmān kuṇḍalī kavacānvitaḥ . ṛtuṣaṭkamayodāravaktraṣaṭkasamanvitaḥ . māsadvādaśakoddāsabhujadvādaśakodbhaṭaḥ . svākārasamayā bahvyā vṛtaḥ kiṅkarasenaya . sa upetya praṇamyādau kupitaṁ taṁ mahāmunim . kalpakṣubdhāvdhigambhīraṁ sāntvapūrvamuvāca h . tvamatyantatapā vipra! vayaṁ niyatiprālakā tena saṁpūjyase pūjya . sādho! netaravīkṣayā . mā tapaḥ kṣapayā’buddha! kalpakālamahānalaiḥ . yo na dagdho’smi me tasya kiṁ tvaṁ śapena dhakṣyasi? . saṁsārāvalayo grastā nigīrṇārudrakoṭayaḥ . bhuktāni viṣṇuvṛndāni kena śaptā vayaṁ mune! . bhoktāro hivayaṁ brahman bhojanaṁ yuṣmadādayaḥ . svayaṁ niyatireṣā hi nāvayoretadokṣitamiti . na ca bhaktānujighṛkṣayā svekṛtā mūrtirīdṛśyeveti kaścinniyamosti sarvātmakasya parameśvarasya bhaktacittapriyāyāḥ sarvasyā api mūrte svakīyatvāt ataeva bhagavadgītāyām yo yo yāṁ yāṁ tanu bhaktaḥ śraddhayārcitumicchati . tasya tasyācalāṁ śraddhāṁ tāmeva vidadhāmyaham . sa tayā śraddhayā yuktastasyā rādhanamīhate . labhate ca tataḥ kāmān mayaiva vihitān hitāniti . viṣṇurudrādivat acetanamūrtayo’pi tattatphalaviśaṣārthibhirośvaratvenopāsyāḥ . tadetadṛgvede samāmnāyate . etaṁ hyeva bahvyaca mahatyukthe mīmāṁsa ntaetamagnāvadhvaryava, etaṁ mahāvratecchandogā, etamasyām (pṛthivyām) etaṁ divyetaṁ vāyāvetamākāśa etamoṣadhīṣvetaṁ vanaspatiṣvetaṁ chandasyetaṁ nakṣatreṣvetaṁ sarveṣu bhūteṣviti vājasaneyino’pi maṇḍalabrāhmaṇe tametamagnimadhvaryava upāsata ityāramya paṭhanti viṣamiti sarpāḥ, sarpa iti sarpavidaḥ, urgiti devaḥ, rayiriti manuṣyāḥ, māyetyamurāḥ, svadheti pitaro, devajana iti devajanavido rūpamiti gandharvā, gandhaityapsarasastaṁ yathāyathopāsate tadeva bhavatīti . taittirīyāśca paṭhanti kṣema iti vāci, yogakṣemam iti prāṇāpānayorityādi . parabrahmaṇyāropitaṁ yadyāvajjagadrūpam asti tena sarveṇaḥpyupāsanayā parameśvaro rūpavānbhavatītihiraṇmayādhikaraṇatejomayādhikaraṇayoḥ prapañcitam . evaṁ ca sati yo yadā yatkarmārabhate sa tadā tatkarmopayuktāṁ kālātmakasyeścarasya mūrtimiṣṭadevaṁtārūpeṇānusmaret . ata eva mantraśāstreṣu nānāvidhāni dhyānānyupadiṣṭāni . loke’pyāvidvadāgopālāṅganaṁ sarvo’pi jana ekaikāṁ devatāṁ svecchayā pūjayati tadetadbhagavānāha yajante sātvikādevān yakṣarakṣāṁsi rājasāḥ pretān bhūtagaṇāṁścānthe yajante tāmasā janāḥ iti tasma dārabhyamāṇakarmaphalapradonijeṣṭadevatārūponityaḥ kālaḥ karmārambheṣu anusmartavya iti siddham . atha janyaṁ kālaṁ nirūpayāmaḥ . nanu kālasya janyatve sati kathaṁ pralaye kālavyavahāraḥ . pralayatvasya janyānadhikaraṇatvarūpatvāt . pralayo’tītaḥ pralayobhāvīti kālanityatvavādinastavāpi samodoṣaḥ . nityasya kālasya tapanaparisyandādyupādhibhiḥ paricchede satyetāvān kāla iti kāleyattā varṇayitavyā . na ca pralaye tadupādhayaḥ santi . atastava kathaṁ pralayakāle iyattānirṇayaḥ . atha satkāryavādābhyupagamenopādhayo’pi vāsanā rūpeṇa santi tarhi kāle’pi tatsamānaṁ, na caitāvatā nityatāprāptiḥ upādhiṣu tadanaṅgīkarāt . atha manyase iyattārahite’pi pralayakāle sṛṣṭikāleyattāvāsanāvaśādiyattā vyavahriyate . tatropādhyāyatvādirdṛṣṭāntaḥ . yathā kaścinmāṇavakaḥ triṁśadvarṣavayaskādadhyetumupakramya saṁvatsaramadhītyāsmadupādhyāya ekatriṁśadvarṣavayaska ityadhyayanarahite’pyatote vayasyvapādhyāyatvaṁ vyavaharati . tadvadiyattāvyavahāraḥ . evaṁ tarhyanena nyāyena kālarahitapralaye kālavyavahāraḥ kiṁ na syāt? . kālarahitaṁ ca pralayādikaṁ vastvastoti māṇḍūkyādiśrutayo’bhyupra gacchanti . tathā ca śrūyate, yaccānyattrikālātītaṁ tadapyoṅkāra eveti . prābhākarāścāpūrvasya kālatrayāsaṁsṛṣṭāṅkāñcidavasthābhāhuḥ . tasmātkālaḥ sukhena janyatāṁ sa ca sāmānyaviśeṣābhyāndvividhaḥ . tasya cobhayavidhasyeśvarākhyānnityātkālādutpattiṁ manurāha kālaṁ kālavibhaktiñca nakṣatrāṇi grahāṁstathā . sṛṣṭiṁ sasarja caivemāṁ sraṣṭumicchannimāḥ prajāḥ iti . tatra yaḥ sāmānyakālaḥ sa viśeṣānugatatvāttadapekṣayā nityograhagatyādibhiranumeyo bhūtotpattinimittakāraṇamiti tārkikajyautiṣikādayaḥ pratipedire . tatra jyautiṣikā evamāhuḥ prabhavaviratibhadhyajñānabandhyā nitāntaṁ viditaparamatattvā yatra te yogino’pi . tamahamiha nimittaṁ viśvajanmātyayānāmanumitamabhivande bhagrahaiḥ kālamīśam . yugavarṣamāsadivasāḥ samaṁ pravṛttāstu caitraśuklādeḥ . kālo’yamanādyanto graharbharanumīyate kṣetra iti kālaviśeṣeṣu ca saṁvatsaraḥ prādhānabhūtaḥ . anye sarve guṇabhūtāḥ . tathācāruṇaketuke samāmnāyate nada va prabhavā kācidakṣayyā syandate yathā . tāṁ nadyobhisamāyanti saha, sā na nivartate . evaṁ nānāsamutthānāḥ kālāḥ saṁvatsaraṁ śritāḥ . aṇuśaśca mahāntaścasarvesamavayanti tam . sa taiḥ sarvaiḥ samāviṣṭa ūhaḥ sanna nivartate iti . ayamarthaḥ . bhāgīrathīgodāvaryādikā nadīva kālaḥ kutaścidutpattisthānādutpadyate . taccotpattisthānaṁ sāṁkhyoktaṁ prakṛtiḥ śivāgamoktamāyā vā śrutismṛtyuditā nityakālātmaka īśvaro vā bhaviṣyati . yathā tāṁ gaṅgādikāṁ mahānadī manyāṁ svalpanadyo’bhitaḥ praviśanti sā ca praviṣṭairnadyantaraiḥ saha vistīrṇā pravahatpravāhā satī na kadācit śuṣyati . evaṁ nānāvidharūpaiḥ samutpannāḥ kālabhedāḥ saṁvatsarākhyaṁ pradhānaṁ kālamāśritāḥ . tatra nimeṣādyā ayanaparyantāḥ kālabhedāḥ saṁsatsarādaṇavo, yugādyāḥ parārdhaparyantāḥ saṁvatsarānmahāntaste sarve taṁ saṁvatsaraṁ samyak praviśanti . aṇū nāmavayavatvena praveśaḥ . mahatāntu saṁvatsarāvṛttiniṣpādyānāmadhyakṣaḥ saṁvatsaraiti tatra praveśo’bhidhīyate . tathāca yedāṅgajyotiṣagranthe paṭhyate pañcasaṁyatsaramayaṁ yugādhyakṣaṁ prajāpatim . dinartvayanamāsāṅga praṇamya śirasā sthita iti . sa ca saṁvatsarasteraṇubhirmahadbhiśca sarvaiḥ samāviṣṭo’tidīrghaḥ sannasmin jagati ta cchidyata iti . nanvaṇutvaṁ nimeṣe paryavasitaṁ mahattvotu parārdhe tathā ca tayoranyatarasya prādhānyamucitam . tatra kathaṁ saṁvatsarasya prādhānyam? iti cet īśvareṇa prathamaṁ sṛṣṭatvāditi brūmaḥ . tathā ca vājasaneyinaḥ samāmananti so’kāmayata dvitīyoma ātmājāyeteti sa manasā vācā mithunaṁ samabhavadyattadreta āsīt sa saṁvatsaro’bhavaditi . tasmātsaṁvatsaraḥ pradhānam, ataeva vayaṁ saṁvatsarabhāramya kālaviśeṣaṁ nirṇayāmaḥ . tatra saṁvatsaro’yanamṛturmāsaḥ pakṣaḥ tithirnakṣatraṁ yoga ityevaṁ vidhāḥ karmakālāḥ . yadyapi purāṇaṣu mṛtyumārkaṇḍeyādīnāṁ yugādikalpādiparimitaṁ tapaḥ smaryate tathāpi śatasaṁvatsarāyuṣo manuṣyānadhikṛtya dharmaśāstrapravṛtteḥ yugādinirṇayonoyayuktaḥ . śāstrāṇāṁ manuṣyādhikāratvaṁ cāsmābhiḥ pārāśarasmṛtivyākhyāne manuṣyāṇāṁ hitaṁ dharmam ityasminvacane prapañcitam . yetu kalau pañca vivarjayet ityādayomanuṣyadharmāsteṣvapi na yugādikaṁ nirṇetavya saṁdehābhāvāt . na ca śatāyuṣāmadhikāre kathaṁ sahasrasaṁvatsarasatraśrutiriti śaṅkanīyam tatra saṁvatsaraśabdodivasapara iti ṣaṣṭhādhyāye sapnamapādenirṇītatvāt . ye’pi caturdaśasavatsarāvṛttisādhyā anantavratādayasteṣvapi na saṁvatsarādhikaḥ kaścitkālo nirṇetavyo’sti . ataḥ saṁvatsaramārabhyāvāṁñca eva nirṇetavyāḥ karmāṅakālāḥ . na ca kālasya karmāṅgatve vivaditavyam sāyaṁ buhoti prātarjahotītiḥ śruteḥ tattatkarmaṇastāvadapūrvaviṣayatvāt (apūrvajanakatvāt, prādhānyamabhyugamya tathā ca kālasya guṇatvenānvayaḥ pariśiṣyate ataeva gargaḥ tithinakṣatravārādi sādhanaṁ puṇyapāpayoḥ . pradhānaguṇabhāvena svātasthyeṇa na te kṣamāḥ iti . tasmādaṅgabhūteṣa nirṇeyeṣa kāleṣvavayavitvena saṁvatsarasyābhyarhitatvādalpavaktavyatayā sūcīkaṭāhanyāyānusāreṇa ca saeva ādau nirṇīyataitisthitam . sū° si° raṅga° kālavibhāgaścetthaṁ pradarśitaḥ lokānāmamakṛtkālaḥ kālo’nyaḥ kalanātmakaḥ . sa dvidhā sthūlasūkṣmatvānmūrtaścāmūrta ucyate sū° si° . kālo dvidhā tatraikaḥ kālo’khaṇḍadaṇḍāyamānaḥ śāstrāntarapramāṇasiddhaḥ . lokānāṁ jīvānāmupalakṣaṇādacetanānāmapi . antakṛdvināśakaḥ . yadyapi kālasteṣāmutpattisthitikārakastathāpi vināśasyānantatvāt kālatvapratipādanāya cāntakṛdityuktam . antakṛdityanenaivotpattisthitikṛdityaktamanyathā nāśakatvāsambhavāt . ataeva kālaḥ sṛjati bhūtāni kālaḥ saṁharati prajāḥ ityādyuktaṁ granthāntare . anyo dvitīyaḥ kālaḥ khaṇḍakālaḥ . kalanātmako jñānaviṣayasvarūpaḥ . jñātuṁśakyaityarthaḥ . sa dvitīyaḥ kalanātmakaḥ kālo’pi dvidhā bhedadvayātmakaḥ . tadāha sthūlasūkṣmatvāditi mahattvāṇutvābhyām . mūrtaḥ–iyattāvacchinnaparimāṇaḥ . amūrtastadbhinnaḥ kālatattva vidbhiḥ kathyate . cakāro hetukrameṇa mūrtāmūrtakramārthakaḥ . tena mahān mūrtakālo’ṇṛramūrtaḥ kāla ityarthaḥ . athoktaṁ bhedadvayaṁ svarūpeṇa pradarśayan prathamabhedaṁ pratipipādayiṣustadavāntarabhedeṣu bhedadvayamāha raṅganāthaḥ . prāṇādiḥ kathito mūrtastruṭyādyo’mūrtasañjñakaḥ . ṣaḍabhiḥ prāṇairvināḍī syāt tatṣaṣṭhyā nāḍikā smṛtā sū° si° . prāṇaḥ svasthasukhāsīnasya śvāsocchāsāntarvartī kālo daśagurvakṣaroccāryamāṇa ādiryasyaitādṛśaḥ prāṇanāntargato mūrtaḥ kāla uktaḥ . truṭirādyā yasyaitādṛśaḥ kāla eva prāṇāntargatastraṭitatparādiko’mūrtasañjñaḥ . athāmūrtasya mūrtādibhūtasya vyadhahārāyogyatvenāpradhānatayānantaroddiṣṭasya bheda pratipādanamupekṣya mūrtakālasya vyavahārayogyatvena pradhānatayā prathamoddiṣṭabhedān vivakṣuḥ prathamaṁ palaghaṭyāvāha . ṣaḍbhiriti . ṣaḍabhiḥprāṇairasubhiḥ pānīyapalaṁ bhavati palānāṁ ṣaṣṭhyā caṭikoktā kālatattvajñaiḥ . atha dinamāsādikamāha raṅga° . nāḍīṣaṣṭyā tu nākṣatramahorātraṁ prakīrtitam . tattriṁśatā bhavenmāsaḥ sāvano’rkodayaignathā . aindavastithibhistadvat saṅkrāntyā saura ucyate . māsairdvādaśabhirvarṣaṁ divyaṁ tadaharucyate . surāsurāṇāmanyo’nyamahorātraṁ viparyavāt . tatṣaṣṭiḥ ṣaḍguṇā 360 divyaṁ varṣamāsurameśa ca . taddvādaśa sahasrāṇi caturyugamudāhṛttam . sūryābdasaṅkhyayā dvitrisāgarairayutāhataiḥ 4320000 . sandhyāsandhyāṁśasahitaṁ vijñeyaṁ taccaturyugam . kṛtādīnāṁ vyavastheyaṁ dharmapādavyavasthāyā . yugasya daśamo bhāgaścatustridvyekasaṅguṇaḥ . kramāt kṛtayugādīnāṁ, ṣaṣṭhāṁśāḥ sandhayaḥ svakāḥ . yugānāṁ saptatiḥ saikā manvantaramihocyate . kṛtābdasaṅkhya 1728000 stasthānte sandhiḥ proktojalaplavaḥ . sasandhayaste manavaḥ kalpe jñenyāścaturdaśa . kṛtapramāṇaḥ kalpādau sandhiḥ pañcadaśaḥ smṛtaḥ . ityaṁ yugasahasreṇa bhūtasahārakārakaḥ . kalpo brāhmamahaḥ proktaṁ śarvarī tasya tāvatī . paramāyuḥ śataṁ tasya tayā’horātnasaṅkhyayā . āyuṣordhamitaṁ tasya śeṣe kalpoyamādimaḥ sū° si° . aharādikālabhedāḥ (ahan) śabde uktāḥ . si° śi° tu nimeṣatatparatruṭirūpāḥ sūkṣmāḥ kālāvayavāḥ darśitāḥ tasya vākyaṁ 1788 pṛ° darśitam . sa ca kālastrividhaḥ vartamānabhūtabhaviṣyadbhedāt tatra bhūtabhaviṣyat kālāvapi pratyekaṁ dvidhā adyatanānadyatanabhedāt tadbhedenaiva lakāraviśeṣaṁ pāṇiniranuśaśāsa . so’yaṁ kālaḥ ṣaḍindriyavedyaḥ iti mīmāṁsakā manyante na so’sti pratyayoloke yatra kālo na bhāsate iti teṣāmukteḥ . vedāntinastu tasya sākṣipratyayabhāsyatvamaṅgīcakruḥ tatra pramāṇaṁ kālamā° anupadameva darśitam . so’yaṁ kālaḥ deśavṛttaravyāpyavṛttitāniyāmakaḥ . tathāhi yaḥ padārthaḥ svādhikaraṇavṛttyabhāvapratiyogī so’vyāpyavṛttiriti bhaṇyate tattānirvāhakaśca kālodeśaśca . kvaciddeśe sthitasya tādṛśapadārthasya kālabhedena tatraivādhikaraṇe’bhāvastiṣṭhati yathā jñānāśraye ātmani suṣuptikāle icchādiviśeṣaguṇāntarakāle ca jñānābhāvaḥ . yathā vā guṇavati janyadravye utpattikāle guṇābhāvaḥ śyāmale apakve ghaṭe raktatvābhāvaḥ raktatvasya pākīttaraṁ jāyamānatvāt . kālasattva ca deśo’pi tathā . yathā ātmani jñānakāle śarārāvacchedena jñānaṁ, ghaṭādyavacchedena tadabhāvaḥ . tathā vṛrkṣa kapisaṁyogakāle’pi mūle tadabhāvaḥ . kālena kṛtasambandhaśca kālikasambandhaḥ tena sambandhena sarveṣu janyabhāveṣu janyabhāvānāṁ vṛttimattā nityeṣu gu kālikasambandhena na kasyāpi sattvam nityānuyogikakālikatambanyānupagamāt iti naiyāyikāḥ . tasya ca pauruṣaṁ daivasampāyā kāle phalati pārthiva! . trayametanmanuvyasya piṇḍitaṁ syāt phalāvaham ityukteḥ kāryamātre nimittakāraṇatā . yadyapi kṛṣervṛṣṭisamāyoge dṛśyante phalasiddhayaḥ . tāstu kāle pradṛśyante naivākāle kathañcaneti śāstrāntareṇa tattatkālānāmeva yattatkāryotpattau hetutā ‘dhigatā tathāpi yadviśeṣayoḥ kāryakāraṇabhāvastatsāmānyayorapīti nyāyāt sāmānyataḥ kāryamātraṁ prati kālasāmānyasya hetutvam . kālaḥ krīḍati gacchatyāyustadapi na muñcatyāśāvāyuḥ mohamu° . kāle bhavaḥ ṭhañ . kālika kālabhave tri° samāsapratyayabidhau pratiṣedho vaktavyaḥ bā° ukteḥ tadantavidhiparibhāṣāyāḥ apravṛtteḥ kālāntaśabdānnāsya pravṛttiḥ tena tadanta śabdāt khaeva sādhuḥ samānakānīnaḥ prākkālīna ityādi bhūriprayogāt . si° kau° samānakālonaprākkālonaśabdayoraprāmāṇikatoktiḥ prauḍhoktireva udāhṛtavārtikasya jāgarūkatvāt iti gauḍāāhuḥ . pratīcyāstu kaumudīkāraśraddhāvaśāt ṭhañvidhāyakasūte kālasāmānyatadviśeṣaparyāyāṇāṁ grahaṇāt samānakālaprākkālayorapi kālaviśeṣatvena tataḥ ṭhañeva pravṛttirna khasyeti bhāṣyādiprayogastu ārṣatvāt samādheyaḥ iti manyante . kālena nirvṛttaḥ ṭhañ kālika kālasādhye tri° striyāṁ ṅīp . kartustātkālikī śuddhiriti smṛtiḥ tatra tatkālaśabdasyaiva ṭhañaḥ prakṛtitvāt tena na pūrvoktavārtikasaṅkocaḥ ataeva tatra tacchabdasyaivādyacovṛddhiḥ tena nivṛttamityadhikārāt prakṛtimātrasyaiva grahaṇāt na kālatvena tatraprakṛtitā . kāle sādhuḥ puṣyan pacyamāno vā aṇ . kāla–kāle sādhau kāle yikaśa māne kāle pacyamāne ca tri° . atra sūtre kālaviśeṣasyaiva grahaṇaṁ na svarūpasya tena na tato’ṇ ityanye . kālaḥ prāpto’sya yat . kālya prāptakāle śītādau tri° kālodevatā’sya kālebhyobhavavat pā° ṭhañ . kālika kāla devatāke havirādau striyāṁ ṅīp . 15 tattatkarmocitakāle varamekāhutiḥ kāle nākāle lakṣakoṭayaḥ tri° ta° . akāle’pyatha vā kāle gaṅgāṁ prāpya saridvarām prā° ta° . kāle kālakṛto naśyet phalabhogyo na naśyati yā° smṛ° . ardhayāmaśabde 376 pṛ° darśite ravyādivāreṣu kālavelākhye 16 divāniśorardhayāmabhede yātrāyāṁ maraṇaṁ kāle vaidhavyaṁ pāṇipīḍane . brate brahmabadhaḥ proktaḥ sarvaṁ karma tatastajet jyo° ta° tasya sarvakarmasu varjyatāmāha 17 sāṁkhyīkte meghāsvye vivekasākṣātakārāntarāye tuṣṭibhede yathā ādhyātmikyaścatasraḥ prakṛtyupādānakālabhāgyākhyāḥ . bāhyāviṣayoparamāt pañca, nava tuṣṭayobhavanti sā° kā0 yā tu pravrajyāpi na sadyonirvāṇadeti saiva kālaparipākamapekṣya siddhinte vidhāsyati alamuttaptatayā tavetyapadeśe yā tuṣṭiḥ sā kālākhyā megha (1) ucyate kau° . vivṛtañjaitadasmābhiḥ . pravrajyāmātrasya vivekakhyātihetutve prabrajyāgrahaṇamātreṇa vivekakhyātyāpattirūpam upadeśe asattavaprayojakaṁ dūṣaṇam sahakāryantarāpekṣākalpanāt pariharannupadeśāntaraṁ darśayati na sadyo nirvāṇadeti . sadyaḥ, grahaṇamātrāt na tu kālarūpasahakāryantarāpekṣaṇāta na nirvāṇadā vivekakhyātijananadvārā na muktidetyarthaḥ . tathā ca kṛṣervṛṣṭisamāyoge vṛśyante phalasiddhayaḥ . tāstu kāle pradṛśyante naivākāle kathañcana iti śāstreṇa kāryamātraṁ prati kālasya sahakāritāyā anvayavyatirekābhyāṁ ca prasiddhatvāt kālasyaiva taddhetutvamastu kṛtaṁ dhyānābhyasādineti samuditārthaḥ . kālasyasādhanatāsādhakaśāstreṇa kṛṣyādeḥ pradhāna phalahetutvaṁ tatra kālasya sahakāritāmātraṁ pratipāditaṁ na tu tanmātrasya hetutvamevañca kālasya sādhāraṇakāraṇatvam asādhāraṇakāraṇatvantu kṛṣyādereva evañca prakṛte’pi vivekakhyātiṁ prati dhyānābhyāsāderevārādpakārakatvāt asādhāraṇahetutvaṁ, kālasya sādhāraṇahetutvamityasyāsadudhadeśatva miti bodhyam iti . varsavācikālaśabdasya striyāṁ janapadā° ni° ṅīṣ . kālī kākālī kāmadhurā kāśītalavāhino gaṅgā . bidagdha mu° samānapraśnottaram . 18 hiṁsake tri° tataḥ striyāṁ na ṅīṣ . kālāt vaṇṇaścet vārtikokteḥ . kālānyā si° kau° . kālasyeyam aṇ ṅīp kālasya patnī ṅīṣ vā . kālī kālaśaktau śivakāntāyāñca strī . adhikaṁ kālīśabde vakṣyate . 19 mṛtyau medi° sarvasyāgrahaṇānāttasya tathātvam . aśumāṁśca tapastepe gaṅgānayanakāmyayā . kālaṁ mahāntaṁ nāśaknīt tataḥ kālena saṁsthitaḥ . dilīpastatsutastadbadaśaktaḥ kālameyikān bhāga° 9 9 2 3 1 kālaṁ mṛtyum śrīdharaḥ . varṇavācakāt tasya bhāva ityarthe imanic kāliman pu° tal kālatā strī, tva kālatva na° . kṛṣṇavarṇe . tatra yame upetya muniveśo’tha kālaḥ provāca rāghavam raghuḥ . yamaparatve 20 dvitvasaṁkhyāyāṁ 21 tatsaṁkhyānvite ca bharaṇyāyamadaivatatvāt tasyāśca aśvinyādinakṣatracakre dvitīyatvāt lakṣitalakṣaṇayā tatparatvam . śivaparatve 22 ṣaṭsaṁkhyāyāṁ 23 tadanvate ca śivadaivatārdrāyā aśvinyādiṣu ṣaṣṭhatvāduktarītyā tathātvam . ṛṇidhanicakraśabde 1428 pṛ° darśitaṁ ṣaṭkālakāletyādi vākyam udā° kālasya velā ravitaḥ śarākṣikālānalāgāmbudhayo gajendū jyo° ta° . candrādigrahāṇāṁ dṛṣṭiyogyatāprāpakakālātmake 24 aṁśabhede ca . sa ca si° śi° darśito yathā dasrendavaḥ 12 śaulabhuvaśca 17 śakrā 14 rudrāḥ 11 khacandrā 10 stithayaḥ 15 krameṇa . candrāditaḥ kālalavā niruktāḥ jñaśukrayorvakragayordvihīnāḥ si° śi° . candrādīnāmene 12 . 17 . 14 . 11 10 . 15 . kālāṁśā jñeyāḥ . budhaśukrayostu vakragatayordvihīnā 12 . 8 dvivarjitā jñeyāḥ . atropapattiḥ . kālāṁśā iti kālātmakā aṁśāḥ ṣaḍbhira śairekā ghaṭikā . ekasyāṁśasya daśa pānīyapalāni . atraitaduktaṁ bhavati . candrasya kila dvādaśa 12 kālāṁśāḥ . arkasyāstamayādudayādvā ghaṭikādvayādhike’ntare candro dṛṣṭiyogyo bhavati . tadūne tatprabhācchāditatvādadṛśyaḥ . atastasya dvādaśa kālāṁśāḥ . evaṁ bhaumasya saptadaśa 17 ṣaḍaṁśonāstisro ghaṭikāḥ 2 . 50 ityarthaḥ . ebamanyeṣāṁ yathāpaṭhitāsteṣāṁ vimbasya sthūlasūkṣmatāvaśāt nyūnādhikatā . ata eva budhaśukrayorvakragatayorvimbasya sthūlatvāddvihīnāḥ . atropalabdhireva vāsanā prami0 yatrodayo vāstamayo’vagamyastaddigbhavo dṛkkhacaro raviśca . astodayāsannadine kadācit sādhyastu paścāt taraṇiḥ saṣaḍbhaḥ si° śi° . iha kendrabhāgairgrahasyodayo’stamayo vā yasmin dina āyātastasyāsanne kasmiṁściddine taṁ grahaṁ raviṁ ca sphuṭaṁ kṛtvā yasyāṁ diśi grahodayo’stamayo vā taddigbhavo dṛggrahaḥ kāryaḥ . yadi prācyāṁ tadaudayikaṁ grahaṁ kṛtvodayalagnaṁ sādhyam . yadi ca pratīcyāṁ tadāstamayikaṁ grahaṁ kṛtvāstalagnaṁ sādhyamityarthaḥ . yadā pratīcyāṁ, tadāraviḥ saṣaḍbhaśca kāryaḥ . idānīmiṣṭakālāṁśānayanamāha prami° . dṛkkhecarārkāntarajātanāḍyo rasāhatāḥ kālalavāḥ syuriṣṭāḥ si° śi° . dṛggrahārkayorantaraghaṭikāḥ sādhyāstā rasa 6 hatā iṣṭāḥ kālāṁśā bhavanti . atha tairudayāstayorgataiṣyāḥ nāḍyaḥ prami° . uktebhya ūnābhyadhikā yadīṣṭāḥ kheṭodayo gamyagatastadā syāt . ato’nyathā vā’stamayo’vagamyaḥ prokteṣṭakālāṁśaviyogaliptāḥ . khābhrāṣṭabhū 1800 ghnādyucarodayāptāḥ kheṭārkabhukyantarabhājitāśca . vakre tu bhuktyaikyahṛtā avāptāstadantarāle divasā gataiṣyāḥ . tātkālikābhyāṁ ravidṛggrahābhyāṁ muhuḥ kṛtāste sphuṭatāṁ prayānti si° śi° . evaṁ ya iṣṭakālāṁśā ānītāste proktebhyo yadi svalpā bhavanti tadā grahasyodayo gamyaḥ . yadyadhikāstadā gata iti veditavyam . ato’nyathāstamaya iti . atha proktāuktebhyoyadīṣṭāḥ svalpāstadā grahasyāstamayogatoyadyadhikastadā gamya iti . atha proktānāmiṣṭakālāṁśānāṁ ca yā antare kalāstā aṣṭādaśaśatai 1800 rguṇyā dṛggrahākrāntasya rāśeḥ svadeśodayāsubhirbhājyāḥ . phalakalānāṁ grahārkabhuktyantareṇa vakrage grahe bhuktiyogena bhāge gṛhīte yallabdhaṁ te gatā eṣyā vādivasā bhavantyudaye vāstamaye vā . tairdivasaistātkālikau dṛggrahārkau kṛtvaivamasakṛtkarmaṇā samyak tatkālajñānaṁ bhavati . atropapattiḥ . iṣṭakālāṁśasādhane lagnavāsanaiva . proktānāṁ kālāṁśānāmanantarvartī graho dṛśyo bhavati . ato yāvadiṣṭā nyūnāstāvadadṛśyaḥ . udaye vilokyamāne udeṣyati . aste bilokyamāne’staṁ gata ityarthājjñāyate . iṣṭā yadyadhikāstadā proktebhyo vilokyamāne’staṁgate bahirbhūtādgraho’dṛśya udaye vilokyamāna uditaḥ astaṁ yāsyatītyarthājjñāyate . atha teṣāṁ prokteṣṭānāṁ kālāṁśānāṁ ca yā antare kalāstāsāṁ kṣetraliptīnāṁ karaṇāyānupātaḥ . yāvatyaḥ kālakalāstāvanta evāsavo bhavanti . atha yadi dṛggrahodayāsubhiraṣṭādaśaśatāni 1800 kṣetraliptā labhyante tadā tadantarakalāsubhiḥ kimiti . phalaṁ kṣaitraliptāḥ . tā grahārkabhuktyantareṇa bhājyāḥ . bhuktyantaraṁ hi kṣetraliptāntarātmakamataḥ sajātīyakaraṇāya kṣetraliptīkaraṇam . bhuktyantareṇaiko divaso labhyata iti yuktamuktam . vakre tu bhuktiyoga eva bhuktyantaram . dūrāntare sthūlakālo bhavatītyasakṛtkarma sūkṣmārtham . atra viśeṣamāha . prami0 prāgdṛggarhaścedadhiko raveḥ syādūno’tha vā paścimadṛggrahaśca . prokteṣṭakālāṁśayuteḥ kalābhiḥ sādhyastadānīṁ divasāgataiṣyāḥ . tathā yadīṣṭakālāṁśāḥ proktebhyo’bhyadhikāstadā . vyatyayaścagataiṣyatve jñeyo’hnāṁ sudhiyā khalu si° śi0 yadi prāgdṛggraho raveradhiko bhavati . atha vā paścimadṛggraho nyūno bhavati tadāye iṣṭakālāṁśā ānītāsteṣāṁ proktānāṁ ca yogakalābhirdivasāḥ sādhyāḥ . nāntarakalābhiḥ tathā prāgdṛggrahe’rkādadhike sati paścāddṛggrahe vā nyūne ya iṣṭakālāṁśā āgatāste ca yadi proktebhyo’dhikāntarāḥ tadā prokteṣṭakālāṁśayuteḥ kalābhirye divasāḥ sādhitāsteṣāṁ divasānāṁ gataiṣyatve viparyayojñeyaḥ . atropapattiḥ . yo grahaḥprācyāmudeti pratitiṣṭhati vā asau raverūnaḥ san praścimāyām adhikaḥ san prācyāṁ diśi proktakālāṁśairūnaḥ san dṛśyatāmeti . tāvadbhireva paścimā yāmadhikaḥsan . ato raveḥ pṛṣṭhataḥ prācyāṁ proktakālāṁśāḥ pratīcyāmagrataḥ . prācyāmūne grahe ya iṣṭakālāṁśāḥ sādhyante te raveḥ pṛṣṭhataḥ . ataḥ pṛṣṭhagataireva proktakālāṁśaisteṣāmantaraṁ kartuṁ yujyate . atha prācyāṁ raveradhike dṛggrahe ya iṣṭakālāṁśāḥ sādhyante te raveragrato bhavanti . ato’gragatānāṁ pṛṣṭhagatānāñca kālāṁśānāṁ yoge kṛtesatyantaraṁ kṛtaṁ bhavati tathā uktebhya ūnābhyadhikā yadīṣṭā iti yadgatagamyalakṣaṇamuktaṁ tat sajātīyānāmeva . yadā punareke pṛṣṭhagatā eke’gragatāstadā tadgatagamyalakṣaṇaṁ vyatyayena bhavati . ata uktaṁ vyatyayaśca gataiṣyatva ityādi . atra sudhiyeti viśeṣaṇādubuddhimataidadanuktamapi jñāyate prami° . vyavahāre vādiprativādinoḥ pratijñātārthasāghanāya rājñādeye 25 avasararūpe samayabhede ca tatkālaviśeṣaḥ smṛtau darśito yathā pratyarthī labhate kālaṁ tryahaṁ saptāhameva ca . arthī tu prārthayan kālaṁ tatkṣaṇādeva hīyate . pratyarthino’pi kvacidviṣayena kālo deyaḥ kvaciccārthipratyarthinoricchayā kālodeyaḥ yathāha yājña° sāhasasteyapāruṣyago’bhiśāpātyaye striyām . vivādayet sadyaeva kālo’nyatrecchayā smṛtaḥ . samayarūpakālasya vaiśeṣikamate saṁyogavibhāgapṛthaktvasaṁkhyāparimāṇarūpā pañca guṇāḥ . bhīmo bhīmasenavat uttarapadalopaḥ . kāladaṇḍarūpe 26 yoge kāladaṇḍaśabde udā° . vāraviśeṣe digbhedena jyotiṣokte yātrādau niṣiddhe 27 yogabhede . sa ca yogaḥ mu° ci° uktaḥ . kauverīto vaiparītyena kālo’rkādye vāre sammukhe tasya pāśaḥ . rātrāvetau vaiparītyena gamyau yātrā yuddhe saṁmukhau varjanīyau . ayamaryaḥ . ravāvuttarasyāṁ kālaḥ, some vāyavyāṁ, bhaume paścimāyām, budhe nairṛtyām, gurau dakṣiṇasyām, śukre āgneyyāṁ, śanau pūrvasyām . ravāvuttarataḥ kālaḥ some vāyavyabhāgake . bhaume tu paścime bhāge budhe nairṛtabhāgake . jīve ca yāmyadigbhāge śukre cāgneyakoṇake . śanau tu pūrvadigbhāge kālacakraṁ prakīrtitam . svarodaye yatrasthastatrakālaḥ syāt pāśastasya tu sammukhaḥ . dakṣiṇasthaḥ śubhaḥ kālaḥ pāśo vāmadigāśrayaḥ . yātrāyāṁ samare śreṣṭhastato’nyatra na śobhavaḥ . rātrau ca vaiparītyena yathā ravau rātrau dakṣiṇasyāṁ kālaḥ uttarasyāṁ pāśa ityādikrameṇetyūhyam . 28 kalāye (maṭara) śimbībhede, vaija° . vikasatkalāyakusumam māghavyā° kālakusumamiti malli° dhruvanāmakavasoḥ 29 putrabhede pu° . dhruvasya putro bhagavān kālo lokaprakālanaḥ harivaṁ° 3 a° . |
काषाय – kāṣāya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kāṣāya mfn. (fr. “kaṣ-“), brown-red, dyed of a reddish colour &c.
kāṣāya n. a brown-red cloth or garment Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 kāṣāya a. (yī f.) [kaṣāyeṇa raktaṁ aṇ] Red, dyed of a reddish colour; kāṣāyavasanādhavā Ak. –yaṁ A red cloth or garment; ime kāṣāye gṛhīte M. 5; R. 15. 77; na kāṣāyairbhavedyatiḥ ‘it is not the hood that makes a monk’. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kāṣāya (von kaṣāya) adj. f. ī “roth” (in einer best. Nüance) “gefärbt”: subst. “ein rothes Gewand” P. 4, 2, 1, Sch. VOP. 6, 14. yadi vāsāṁsi vasīratraktāni vasīrankāṣāyaṁ brāhmaṇo māñjiṣṭhaṁ kṣattriyo hāridraṁ vaiśyaḥ ĀŚV. GṚHY. 1, 19. KAUŚ. 57. gate pitari sarvāṇi saṁnyasyābharaṇāni sā. jagṛhe valkalānyeva vastraṁ kāṣāyameva ca.. SĀV. 3, 18. kāṣāyavasanā N. 24, 9. MBH. 3. 14805. kāṣāyavasanādhavā AK. 2, 6, 1, 17. H. 531. -vāsas MBH. 12, 566. 13, 4369. HARIV. 11142. kāśāyapaṭa (sic) DHŪRTAS. 70, 4. cīrakāṣāyavāsinī MBH. 3, 8588. 1, 5560. sūkṣmakāṣāyasaṁvīta R. 3, 52, 9. jīrṇakāṣāyadhāraṇa YĀJÑ. 3, 157. kāṣāyī makṣikā “eine bes. Biene” oder “Wespe” SUŚR. 2, 290, 17. kāṣāya “ein rothes Gewand” MBH. 2, 675 und 12, 5292 (Spr. 3615) nach der Lesart der ed. Bomb. (kaṣāya ed. Calc.). Spr. 3661. Z. 3 lies nraktāni st. traktāni. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 kāṣāya kāṣāya, i. e. kaṣāya + a, adj., f. yī. 1. Red, Sāv. 3, 18. 2. s. A red cloth, Rām. 3, 52, 9. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 kāṣāya a. dyed brown-red; f. ī a kind of wasp or bee; n. a brown-red garment. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 kāṣāya kāṣāya, a. brownish; n. brownred garment; ī, f. kind of bee or wasp. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 kāṣāya tri° kaṣāyeṇa raktaḥ aṇ . kaṣāyeṇa rakte 1 vastrādau yadi vāsāṁsi bamīran raktāni vasīran kāṣāyaṁ brāhmaṇo, māñjiṣṭhaṁ kṣatriyo, hāridraṁ vaiśyaḥ āśva° śrau° 1, 19, 9 . kātyāyanyardhavṛddhā yā kāṣāyavasanā’dhavā amaraḥ . striyāṁ ṅīp . tadantasya raktārthāṇantatvāt ekārthaviśeṣyastrīliṅge śabde pare puṁvat . kāṣā yī kanthā yasya kāṣāyakanthaḥ |
किंकिरः – kiṁkiraḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
kiṁkiraḥ (1) A horse. (2) The(Indian) cuckoo. (3) A large black bee. (4) N. of Cupid, the god of love. (5) The red colour. –raṁ The frontal sinus of an elephant. –rā Blood. |
कियाहः – kiyāhaḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
kiyāhaḥ A horse of a red or bay colour. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 kiyāhaḥ puṁ, (kiyān raktavarṇaḥ hayaḥ . pṛṣodarāditvāt nipātanāt sādhuḥ .) raktavarṇaghoṭakaḥ . iti hemacandraḥ .. |
कीटजा – kīṭajā | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kīṭajā “kīṭa-jā” f. an animal dye of red colour, lac
Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 kīṭajā strī, (kīṭebhyo jāyate . jan + ḍaḥ . ṭāp .) lākṣā . iti ratnamālā .. (lākṣāśabde ‘syā guṇādikaṁ jñeyam .. kīṭasambhave, tri, . yathā mahābhārate 2 . 5 . 23 . aurṇañca rāṅkavañcaiva paṭṭajaṁ kīṭajantathā ..) Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 kīṭajā strī° kīṭebhyo jāyate jana–ḍa . 1 jatuni lākṣāyām ratnamālā° 2 kīṭajātamātre tri° . |
कृमिलिका – kṛmilikā | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kṛmilikā f. linen cloth dyed with red colour
Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 kṛmilikā Linen cloth dyed with red colour. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kṛmilikā (von kṛmila) f. “roth gefärbter” (vgl. kṛmi 1,b) “leinener Zeug” VYUTP. 212. |
कृष्णरक्त – kṛṣṇarakta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kṛṣṇarakta “kṛṣṇa-rakta” mfn. of a dark-red colour
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kṛṣṇarakta (kṛṣṇa + rakta) adj. “dunkelroth” H. 1242. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 kṛṣṇarakta pu° varṇovarṇeneti pā° sa° . 1 kālalohitavarṇe (vemugīraṅ) 2 tadvati tri° . |
कृष्णलोहित – kṛṣṇalohita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kṛṣṇalohita “kṛṣṇa-lohita” mfn. dark-red, of a purple colour
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kṛṣṇalohita (kṛṣṇa + lo-) adj. “dunkelroth, purpurn” AK. 1, 1, 4, 25. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 kṛṣṇalohita pu° kṛṣṇaḥ san lohitaḥ varṇovarṇeneti pā° sa° . 1 raktakālamiśritavarṇe dhūmale (vegunīraṅa) . 2 tadvati tri° amaraḥ . |
कोकनद – kokanada | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899kokanada “koka-nada” m. pl. N. of a people
kokanada “koka-nada” m. N. of an attendant in Skanda’s retinue f. and 2576 kokanada “koka-nada” n. the flower of the red water-lily kokanada “koka-nada” n. “-cchavi” m. the colour of the red lotus kokanada “koka-nada” n. (mfn.) of the colour of the red lotus kokanada “koka-nada” &c. see “koka”. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch kokanada 1) m. pl. N. pr. eines Volkes MBH. 2, 1026. Z. f. d. K. d. M. II, 50. SCHIEFNER, Lebensb. 330 (100). — 2) n. “der rothe Lotus” AK. 1, 2, 3, 41. H. 1163. an. 4, 139. MED. d. 47. “die rothe Wasserlilie” H. an. MED. kumudaiḥ puṇḍarīkaiśca tathā kokanadotpalaiḥ MBH. 3, 11578. 14, 1346. nīlanalinābhamapi tanvi tava locanaṁ dhārayati kokanadarūpam GĪT. 10, 5. vyākośakokanadatā ŚIŚ. 4, 46. kokanadacchavi m. und adj. “die Farbe des rothen Lotus” und “von der Farbe d. r. L.” AK. 1, 1, 4, 24. H. 1242. Nach H. an. hat das blosse kokanada dieselbe Bedeutung. — Zerlegt sich scheinbar in koka + nada. kokanada 2) “die Blüthe”, nicht die Pflanze, welche kokanadinī heisst. — 3) m. N. pr. eines Wesens im Gefolge Skanda’s MBH. 9, 2562. fg. 2576. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 kokanada 1 I A Kṣatriya King of ancient India. It is mentioned in Mahābhārata, Sabhā Parva, that at the time of the regional conquest of Arjuna, this King fell at his feet and sought refuge. kokanada 2 II A warrior of Skanda. (M.B. Sabhā Parva, Chapter 27). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 kokanada kokanadaa, I. n. The red lotus, Gīt. 10, 5. II. m. pl. The name of a people, MBh. 2, 1026. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 kokanada koka-nada, n. red lotus (flower); -nadinī, f. red lotus (plant). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 kokanada na° kokān cakravākān nadati nādayati antarbhūtaṇyarthe nada–ac . 1 raktakanude, 2 raktapadme ca . vyākośakokanadatāṁ dadhate nalinyaḥ māghaḥ . sarasaḥ kokanadabhramādiva naipa0 |
ताम्र – tāmra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899tāmra mf (“ā”) n. ( “tam” of a coppery red colour ( iii, 7) &c. (“tāmrā
tvac”, the 4th of the 7 membranes with which an embryo is covered tāmra mf (“ī”) n. made of copper tāmra m. a kind of leprosy with large red spots, Karmavip. tāmra m. N. of a son of Naraka Bhauma tāmra m. = “-dvīpa” tāmra n. = “-tā” tāmra n. copper &c. tāmra n. a coppery receptacle tāmra n. = “-dru” (cf. tāmra mf (“ā”) n. (“ā”) f. Rubia Munjista tāmra n. a red kind of Abrus tāmra n. a kind of pepper tāmra n. N. of a daughter of Daksha (one of the wives of Kaśyapa and mother of various birds) tāmra n. N. of a river tāmra mf (“ā”) n. (“ī”) f. a kind of clepsydra (cf. “-mra-pātra”) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 tāmra a. [tam-rak dīrghaḥ Uṇ. 2. 16] (1) Made of copper. (2) Of a coppery red colour, red; udeti savitā tāmrastāmra evāstameti ca. –mraḥ A kind of leprosy with red spots. –mraṁ (1) Copper. (2) A dark or coppery red. –mrī A copper pot having a small hole at the bottom used in measuring time by placing it in a watervessel. — Comp. –akṣaḥ 1. a crow. –2. the (Indian) cuckoo. –ardhaḥ bellmetal. –aśman m. a kind of jewel (padmarāga). –ābhaṁ red sandal (raktacaṁdana). –upajīvin m. a coppersmith. –oṣṭhaḥ (forming tāmroṣṭha or tāmrauṣṭha) a red or cherry lip; Ku. 1. 44. –kāraḥ, –kuṭṭaḥ a brazier, coppersmith. –kṛmiḥ. a kind of red insect (iṁdragopa). –2. the lady bird. –3. cochineal. –garbha sulphate of copper. –cūḍaḥ a cock. –trapujaṁ brass. –druḥ the red sandalwood. –dvīpaḥ the island of Ceylon. –dhātuḥ red chalk. –paṭṭaḥ, –patraṁ, a copper-plate on which grants of land were frequently inscribed; Y. 1. 319. –parṇī N. of a river rising in Malaya, celebrated for its pearls; R. 4. 50. –pallavaḥ the Aśoka tree. –phalakaṁ a copper-plate. –mukha a. copper-faced. ( –khaḥ) a Frank or European. –varṇī the blossom of sesamum. –liptaḥ N. of a country. ( –ptāḥ pl.) its people or rulers. –vṛkṣaḥ a species of sandal. –śikhin m. a cock. –sārakaḥ a sort of Khadira. ( –kaṁ) red sandal-wood. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch tāmra UṆĀDIS. 2, 16. 1) adj. f. ā “dunkelroth, kupferroth” NAIGH. 3, 7. TRIK. 3, 3, 352. H. an. 2, 428. MED. r. 44. VIŚVA bei UJJVAL. tāmra, aruṇa (in TRIK. und MED. diesem gleichgesetzt) VS. 16, 6. 39. -nakhī MBH. 1, 3295. -śīrṣa (krauñca) R. 1, 2, 15. -locana 2, 34, 13. PAÑCAT. 220, 1. tāmrāsya MBH. 4, 165. tāmroṣṭha KUMĀRAS. 1, 45. MĀRK. P. 23, 41. KATHĀS. 16, 81. -mūrdhaja R. 3, 23, 16. BHĀG. P. 4, 14, 44. – INDR. 5, 12. R. 3, 58, 22. fg. SUŚR. 1, 127, 2. 200, 16. 268, 16. 295, 16. 2, 307, 7. ŚĀK. 69. KUMĀRAS. 3, 65. kṛṣṇa- SŪRYAS. 6, 23. f. RAGH. 2, 15. tāmrā (tvak) heisst “die vierte unter den sieben Häuten”, die nach SUŚR. am entstehenden Embryo sich bilden, 1, 326, 7. Vgl. pratāmra. — 2) m. a) “eine Art Aussatz mit kupferrothen Flecken” KARMAVIPĀKA im ŚKDR. — b) N. pr. a) eines Mannes; vgl. tāmrāyaṇa. = b) einer Insel: dvīpaṁ tāmrāhvayam MBH. 2, 1172; vgl. tāmradvīpa und LIA. I, 570, N. 1. — 3) f. ā a) N. verschiedener Pflanzen: a) = mañjiṣṭhā “Rubia Munjista Roxb.” NIGH. PR. — b) = raktaguñjā “Abrus precatorius Lin.” NIGH. PR. — g) = saiṁhalī RĀJAN. im ŚKDR. Unter tāmravallī erscheint das Wort im ŚKDR. nach ders. Aut. auch als Synonym von dieser Pflanze. — b) N. pr. einer Tochter Daksha’s, einer der Gemahlinnen Kaśyapa’s und Mutter verschiedener Vögel, MBH. 1, 2620. HARIV. 170. 221. fg. R. 3, 20, 12. 18. VP. 122. BHĀG. P. 6, 6, 25. 27. — c) N. pr. eines Flusses MBH. 3, 12909. 6, 335. VP. 183. — 4) n. a) “dunkele Röthe” H. an. MED. ŚABDAR. im ŚKDR. — b) “Kupfer” TRIK. 3, 3, 352. H. 1039. H. an. MED. VIŚVA. KAUŚ. 16. M. 5, 114. 8, 131. 11, 167. HARIV. 16265. R. 1, 38, 20. 4, 44, 23. SUŚR. 1, 228, 1. 2, 67, 9. 336, 17. PAÑCAT. 241, 11. VARĀH. BṚH. S. 6, 13. 47, 46. 53, 71. RĀJA-TAR. 4, 386. PRAB. 22, 18. Sch. zu KĀTY. ŚR. 1, 3, 12. tāmralohaiḥ MBH. 2, 2091. — c) “dunkelrothes Sandelholz” WILS. -mṛṣṭānulepin R. 2, 83, 17. tāmra (von 1. tāmra “Kupfer”) 1) adj. f. ī “kupfern” JAMA bei KULL. zu M. 6, 53. R. 3, 21, 17. SUŚR. 1, 99, 5. 171, 9. f. BHAVIṢYOTTARA-P. in ZdmG.6, 94, 3. — 2) f. ī “ein Gefäss aus Kupfer mit einer Oeffnung im Boden, welches in Wasser gestellt sich allmählich füllt und auf diese Weise zur Messung der Zeit dient” (vgl. tāmrapātra), TRIK. 1, 1, 121. tāmra 1) ā- LA. (II) 90, 4. — 2) b) a) ein Sohn des Naraka Bhauma BHĀG. P. 10, 59, 12. — b) N. pr. einer Oertlichkeit Verz. d.Oxf. H. 338,b,36. — 4) c) der Schol. des R.: gorocanakuṅkumādisaṁbandhastāmravarṇaṁ mṛṣṭaṁ saṁpūrṇamanulepo ‘nulepanaṁ yeṣāṁ te. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 tāmra A demon, son of Murāsura. The demon Mura had seven children named Tāmra, Antarīkṣa, Śravaṇa, Vasu, Vibhāvasu, Nabhasvān and Aruṇa. Of these Tāmra was Mahiṣāsura’s minister for a long time. The Chief Minister of Mahiṣāsura was Asilomā; Defence Minister, Cikṣura; Foreign minister, Viḍāla and Finance minister, Tāmra. Udarka was the Commander-in-chief and Bāṣkala, Trinetra and Kālabandhaka were Cabinet Ministers. He was killed along with his father Mura, by Śrī Kṛṣṇa. (10th Skandha Bhāgavata and 5th Skandha, Devī Bhāgavata). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 tāmra tāmra (vb. tam, cf. tamas), I. adj. 1. f. rā, Of a coppery-red colour, Rām. 2, 34, 13. 2. f. rī, Of copper, Rām. 3, 21, 17. II. n. 1. Copper, Man. 5, 114. 2. A sort of sandal, Rām. 2, 83, 17. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 tāmra [1] a. copper-coloured, dark-red (abstr. -tā f., -tva n.); m. a kind of leprosy; n. copper or a copper vessel. tāmra f. ī2 made of copper; f. ī a kind of clepsydra. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 tāmra tāmra, a. copper-coloured, dark red; m. eruption with dark red spots; n. copper; a. (a) of cooper; ī, f. kind of water-clock (a copper vessel having an orifice in the bottom, which when placed in water, gradually fills). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 tāmra na° tama–rak dīrghaḥ . 1 dhātubhede (tāṁmā) amaraḥ 2 kuṣṭhabhede karmavipākaḥ . 3 raktavarṇe hemaca° . 4 tadvati tri° . dhātubhedasyotpattikāraṇaguṇādi bhāvapra° uktaṁ yathā atha tāmrasya utpattirnāmalakṣaṇaguṇāśca . śukraṁ yat kārtikeyasya patitaṁ dharaṇītale . tasmāttāmraṁ samutpannamidamāhuḥ purāvidaḥ . tāmramaunduvaraṁ śulvamudumbaramapi smṛtam . ravipriyaṁ mlecchamukhaṁ sūryaparyāyanāmakam . japākusumasaṅkāśaṁ snigdhaṁ mṛdudhanakṣamam . lohanāgoñjhitaṁ tāmraṁ māraṇāya praśasyate . kṛṣṇaṁ rūkṣamatistabdhaṁ śvetañcāpi ghanāsaham . lohanāgayutañceti śulvaṁ duṣṭaṁ prakīrtitam . eko doṣo viṣe tāmre tvasabhyagmārite punaḥ . dāhaḥ svedo rucirmūrchā kledo reko vamirbhramaḥ (rekaḥ virekaḥ) tasya māraṇavidhistatrokto yathā sūkṣmāṇi tāmrapatrāṇi kṛtvā saṁsvedayedbudhaḥ . vāsaratrayamamlena tataḥ khāte viniḥkṣipet . pādāṁśaṁ sūtakaṁ dattvā yāmamamlena mardayet . tata uddhṛtya patrāṇi lepayeddviguṇena ca . gandhakenāmlaveṣṭena tasya kuryācca golakam . tataḥ piṣṭvā ca maunākṣīṁ cāṅgerīṁ vā punarnavām (cāṅgerī catuṣpatrāmlālonikābhedaḥ .) tatkalkena bahirgolaṁ lepayeddvyaṅgulonmitam . dhṛtvā tadgolakaṁ bhāṇḍe sarāveṇa ca rodhayet . vālukābhiḥ prapūryātha vibhūti lavaṇāmbubhiḥ . dattvā bhāṇḍamukhe mudrāṁ tataścūllyāṁ vipācayet . kramavṛddhyāgninā samyagyāvadyāmacatuṣṭayam . svāṅgaśītaṁ samuddhṛtya mardavecchūraṇadravaiḥ . yāmaikaṁ golakaṁ tacca niḥkṣipecchūraṇodare . mṛdā lepastu kartavyaḥ sarvato’ṅguṣṭhamātrakaḥ . pācyaṁ gajapuṭe kṣiptaṁ mṛtaṁ bhavati niścitam . vamanaṁ ca virekaṁ ca bhramaṁ śvāsamathārucim . vidāhaṁ svedamutkledaṁ na karoti kadācana . evaṁ māritasya tāmrasya guṇā tāmraṁ kaṣāyaṁ madhuraṁ ca tiktamamlañca pāke kaṭu sārakañca . pittāpahaṁ śleṣmaharañca śītaṁ tadroṣaṇaṁ syāllaghu lekhanañca . pāṇḍūdarārśojvara kuṣṭhakāsaśvāsakṣayān pīnasamamlapittam . śothaṁ kṛmiṁ śūlamapākaroti prāhurbudhā vṛṁhaṇamalpametat . tāmramamlena śuddhyati manuḥ . tāmrapatraśabde mojananiṣedhaḥ ghṛtetaroddhṛtasāragavyabhojananiṣedhaśca vakṣyate . raktavarṇaviśiṣṭe tāmrauṣṭhaparyastarucaḥ smitasya tapasvine tāmrarucā kareṇa kumā° pracakrame pallavarāgatāmrā raghuḥ . 5 dvīpabhede pu° . svārthe ka . tatrārthe amaraḥ . |
ताम्रक – tāmraka | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899tāmraka m. N. of a Gandharva
tāmraka n. copper civ, 15 tāmraka n. Abrus precatorius Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch tāmraka (von 1. tāmra) 1) n. “Kupfer” AK. 2, 9, 97. TRIK. 2, 9, 32. HĀR.111. YĀJÑ. 1, 296. VARĀH. BṚH. S. 104, 15. — 2) f. tāmrikā a) = tāmrī (s. u. 2. tāmra) BHŪRIPR. bei Wils. — b) “Abrus precatorius” (s. guñjā) RĀGAN. im ŚKDR. NIGH. PR. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 tāmraka tāmra + ka, n. Copper, Yājñ. 1, 296. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 tāmraka tāmra-ka, n. copper; -kuṭṭa, m. copper-smith: ī, f.; -cūḍa, a. having a red coxcomb; m. cock; N.: -yuddha, n. cock-fight; -tā, f., -tva, n. copper-colour; -dvīpa, m. the island of Ceylon; -dhātu, m. red chalk; -paṭṭa, m. copper-plate (for grants); -parṇī, f. N. of a river (rising in the Malaya and celebrated for its pearls); -pātra, n. copper vessel; -ma-ya, a. (ī) made of copper, coppery; -lipta, m. pl. N. of a people: ā (?), ī, f. their capital on the western mouth of the Ganges; -varṇa, a. copper-colored; -śāsana, n. copper-plate edict. |
ताम्रकिलि – tāmrakili | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899tāmrakili “tāmra-kili” m. a small worm of a red colour
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch tāmrakili m. “ein kleiner Wurm von rother Farbe” BHŪRIPR. im ŚKDR. — kili soll angeblich “Wurm” bedeuten; vgl. tāmrakṛmi. |
दर्शन – darśana | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899darśana mf (“ī”) n. showing.
darśana ifc. seeing, looking at (see “tulya-, deva-, sama-“.) mf (“ī”) n. “knowing”, see “dharma-” mf (“ī”) n. exhibiting, teaching darśana n. seeing, observing, looking, noticing, observation, perception &c. darśana n. ocular perception darśana n. the eye-sight, vi, 17 darśana n. inspection, examination 1, 328 5460 darśana n. visiting darśana n. audience, meeting (with gen. ; instr. with or without “saha” ; in comp. ) darśana n. experiencing darśana n. foreseeing darśana n. contemplating darśana n. apprehension, judgement &c. darśana n. opinion darśana n. intention (cf. “pāpa-“) darśana n. view, doctrine, philosophical system (6 in number, viz. [Pūrva-] Mīmāṁsā by by ; Nyāya by Gotama by Kaṇāda Sāṁkhya by ; Yoga by &c. darśana n. the eye darśana n. the becoming visible or known, presence darśana n. iv &c. darśana n. appearance (before the judge) darśana n. the being mentioned (in any authoritative text) śr. i, xxvi darśana n. a vision, dream 1285 darśana ifc. appearance, aspect, semblance ( ii, 3; xii, 18 and 44) mf (“ī”) n. colour mf (“ī”) n. showing (cf. “danta-“) mf (“ī”) n. a sacrifice darśana mf (“ī”) n. = “dharma” darśana mf (“ī”) n. (“ī”) f. Durgā 10238 mf (“ī”) n. N. of an insect darśana mf (“ī”) n. cf. “a-, su-“. Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 darśana a. [dṛś-lyuṭ] (1) Seeing, looking at, (at the end of comp.); deva-, dharma-, &c. (2) Showing, exhibiting. (3) Demonstrating, teaching. –naṁ (1) Looking at, seeing, observing; R. 3. 41. (2) Knowing, understanding, perceiving, foreseeing; R. 8. 72. (3) Sight, vision; ciṁtājaḍaṁ darśanaṁ S. 4. 5. (4) The eye. (5) Inspection, examination. (6) Showing, displaying, exhibition. (7) Becoming visible. (8) Visiting, paying a visit, a visit; devadarśanaṁ. (9) (Hence) Going into the presence of, audience; mārīcaste darśanaṁ vitarati S. 7; rājadarśanaṁ me kāraya &c. (10) Colour, aspect, appearance, semblance; Bg. 11. 10; R. 3. 57. (11) Appearance, producing (in court); Ms. 8. 158, 160. (12) A vision, dream. (13) Discernment, understanding, intellect. (14) Judgment, apprehension. (15) Religious knowledge. (16) A doctrine or theory prescribed in a system. (17) A system of philosophy; as in sarvadarśanasaṁgraha. (18) A mirror. (19) Virtue, moral merit. (20) Opinion. (21) Intention. (22) Demonstration. (23) A sacrifice. — Comp. –īpsu a. anxious to see. –ujjvalā the great white jasmine. –pathaḥ the range of sight or vision, horizon; mama darśanapathamavatīrṇaḥ S. 3 ‘crossed my sight’. –pratibhūḥ, –prātibhāvyaṁ a bail or surety for appearance. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch darśana (von darś) 1) adj. “sehend, blickend” P. 5, 2, 6. Am Ende eines comp.: tulya-, sama- s. u. dd. Ww. deva- “die Götter sehend” so v. a. “besuchend, mit ihnen verkehrend”, Beiw. Nārada’s MBH. 13, 3203. 3254. BHĀG. P. 2, 8, 1 (BURN.: “doue de la vue divine).” maithilīdarśanīnām (v. l. -darśinīnām) – aṅganānām “hinschauend nach” RAGH. 11, 93. dharma- “sehend, kennend” MBH. 13, 3254. bhāgavatadharma- BHĀG. P. 5, 4, 11 (BURN.: “lehrend).” Mit caus. Bed. “zeigend, angebend, lehrend”: hetubhirmokṣadarśanaiḥ MBH. 1, 583 (vgl. mokṣadarśibhiḥ 522). (śāstram) parokṣārthasya darśanam (v. l. darśakam) HIT. Pr. 9. darśanī als Beiw. der Durgā HARIV. 10238 viell. “Wegweiserin, Führerin” (vgl. darśayitar). — 2) n. proparox. a) “das Sehen, Erblicken, Wahrnehmen; das Sichtbarwerden oder -sein, zum-Vorschein Kommen”: paśuṁ na naṣṭamiva darśanāya viṣṇāpvaṁ dadathurviśvakāya ṚV. 1, 116, 23. darśanena śravaṇena matyā vijñānenedaṁ sarvaṁ viditam ŚAT. BR. 14, 5, 4, 5. dūrācchravaṇāni darśanāni cāsya bhavanti “Wahrnehmungen durch das Auge” SUŚR. 2, 158, 10. yantreṇotpīḍito doṣo nihanyādāśu darśanam “Sehkraft” 343, 4. etacchrutvā vacastasya pratyakṣamiva darśanam MBH. 13, 961. adya taṁ draṣṭumicchāvaḥ putraṁ paścimadarśanam DAŚ. 2, 25. na tvekaḥ ko ‘pi tāvatkṛtakanakapurīdarśano labhyate sma “der die goldene Stadt gesehen hätte” KATHĀS. 24, 232. durlabhadarśanā “die man schwer zu Gesicht bekommt” R. 1, 17, 23. darśanenaiva bhavatīnām (obj.) puraskṛto ‘smi ŚĀK. 18, 18. mṛgasya (subj.) prathamadarśanadine HIT. 20, 18. pravṛttāvupalabdhāyāṁ tasyāḥ saṁpātidarśanāt “durch das Erblicken, das Zusammentreffen mit” S. RAGH. 12, 60. tapasvidarśanocite pradeśe “zum Empfange der Einsiedler” ŚĀK. 61, 13. RĀJA-TAR. 6, 43. samājotsava- “das Sehen, Besuchen von Gesellschaften und Festen” YĀJÑ. 1, 84. puṇya- “das Besuchen heiliger Orte” ŚKDR. yayuḥ svāmikumārasya darśane dakṣiṇāpatham “zu sehen” so v. a. “zu verehren” KATHĀS. 3, 8. — duḥsvapna- ŚĀÑKH. GṚHY. 5, 5. R. 5, 27, 8. MĀRK. P. 31, 22. ā nakṣatradarśanāt ĀŚV. GṚHY. 3, 7. ārkadarśanāt M. 2, 101. ārtavadarśane 4, 40. abhradarśane 104. ā pūyadarśanāt SUŚR. 1, 15, 9. vyādhi- 82, 14. sirāṇāṁ darśanaṁ lalāṭe 118, 3. aniṣṭadarśanaṁ jātam HIT. 9, 7. bhāryādarśane “wenn die Frau sichtbar ist, in Gegenwart der Frau” YĀJÑ. 1, 131. vikreturdarśanāt “dadurch, dass der Verkäufer zum Vorschein kommt, offenbar wird” 2, 170. nityādityadarśanodakasecanena dūṣiteyaṁ bhūmiḥ “durch das beständige Sichtbarsein, Daraufscheinen der Sonne” MṚCCH. 47, 5. brahma- MBH. 13, 4104. BHĀG. P. 1, 2, 24. 3, 33. ko ‘yaṁ mama darśane sthitaḥ MBH. 4, 235. tatsarvathā dūre pariharaṇīyamasya darśanam PRAB. 46, 6. DHŪRTAS. 70, 13. saṁprāpto darśanaṁ me R. 1, 47, 22. punarna darśanamupaiti puruṣasya SĀṁKHYAK. 61. darśanamāyāti VARĀH. BṚH. S. 3, 12. yadā vrajeddarśanamastameti vā 9, 36. āhūta iva me śīghraṁ darśanaṁ yāti cetasi BHĀG. P. 1, 6, 34. dehi sundari darśanaṁ mama “zeige dich mir” GĪT. 3, 9. tato ‘ntaḥ prabhuṇā tena skandena mama darśanam. dattam KATHĀS. 7, 9. anyedyuratha bhūpena sa bahirdattadarśanaḥ RĀJA-TAR. 4, 63. mārīcaste darśanaṁ vitarati “gewährt dir seinen Anblick, ist bereit dich zu empfangen” ŚĀK. 108, 18. dakṣiṇādhipatinā saha darśanaṁ saṁjātam “fand eine Zusammenkunft statt” VET. 35, 11. 28, 15. tasya rājakumārasya padmāvatyā (ohne saha!) darśanaṁ saṁjātam 10, 20. pratyahaṁ darśanaṁ karoti “sieht ihn, besucht ihn jeden Tag” 2, 8. tataḥ saṁdhivigrahakeṇa sahānusarai rājño darśanaṁ kāritam “wurde eine Zusammenkunft mit – veranstaltet” 20, 6. “das Erscheinen vor Gericht”: yo yasya pratibhūstiṣṭheddarśanāyeha mānavaḥ M. 8, 158. darśanaprātibhāvya 160. -pratibhū YĀJÑ. 2, 54. 53. rājā rahasi dūṣyaṁ hi darśanāyopamantrayet KĀM. NĪTIS. 6, 11. “das Vorkommen” (in einem System oder Buch), “das Erwahntsein”, namentl. in kanonischen Büchern: tathā hi darśanam VEDĀNTASŪTRA 1, 25. KĀTY. ŚR. 1, 1, 8. 19. 2, 9. 15. svādhyāyadarśanāt 26, 7, 58. LĀṬY. 6, 1, 4. 11. 14. 9, 6, 19. śāstradarśanāt “nach der Art, wie in den Ś. davon gesprochen wird, den heiligen Vorschriften gemäss” MBH. 14, 2700; vgl. śāstrato dṛṣṭvā R. 1, 13, 7. śāstradṛṣṭamāha MĀLAV. 9, 13. — “das Besehen, Besichtigen, in- Augenschein-Nehmen”: balānāṁ darśanaṁ kṛtvā YĀJÑ. 1, 328. HARIV. 5460. “das Sehen” so v. a. “Erfahren, Theilhaftwerden”: apunarbhava- BHĀG. P. 1, 8, 25. “das Sehen im Geiste, Voraussehen”: vācyadarśanāt RAGH. 8, 71. “das Beschauen mit dem Geiste, Prüfen, Untersuchen”: kārya- M. 8, 9. 23. “das Auffassen einer Sache, Urtheilen”: na hi svābhiprāyeṇa me darśanam ŚĀK. 34, 8. “das Einsehen, Erkennen, Verstehen, Einsicht, Erkenntniss, Verständniss”: atīndriyeṣvapyupapannadarśano babhūva bhāveṣu RAGH. 3, 41. samyagdarśanasaṁpannaḥ karmabhirna nibadhyate. darśanena vihīnastu saṁsāraṁ pratipadyate M. 6, 74. tattvajñānārtha- BHAG. 13, 11. yogenātmadarśanam YĀJÑ. 1, 8. ayuktibuddhirguṇadoṣadarśane R. 3, 37, 23. na hi buddhiguṇenaiva suhṛdāmarthadarśanam MĀLAV. 64. parārthanyāyavādeṣu kāṇo ‘pyamlānadarśanaḥ VID. 65. alpa- adj. “wenig Einsicht habend” HIḌ. 1, 45. “das Einsehen” so v. a. “Anerkennen”: pravṛttiṣvaghadarśanam YĀJÑ. 3, 158. vedaprāmāṇya- MĀRK. P. 15, 43. “Ansicht, Meinung”: mantripariṣado ‘pyetadeva darśanam MĀLAV. 70, 7. vidyāścatasra evaitā iti no gurudarśanam KĀM. NĪTIS. 2, 6. “Absicht”: saśarīro divaṁ yāyāmiti me darśanam R. 1, 58, 18. pāpadarśanā “Böses beabsichtigend” R. GORR. 2, 9, 38; vgl. pāpadarśinī R. Schl. 2, 35, 25. 73, 5. R. GORR. 2, 6, 13. 8, 37. Nach den Lexicogrr. darśana = īkṣaṇa AK. 3, 3, 31. H. 577. = upalabdhi TRIK. 3, 3, 243. H. an. 3, 382. MED. n. 73. = buddhi H. an. MED. — b) am Ende eines adj. comp. (f. ā) “Aussehen, Schein”: divyakānana- N. 12, 44. vimānopama- MBH. 7, 6440. caṇḍāla- R. 1, 58, 16. 4, 2, 8. anartho ‘rthadarśanaḥ MBH. 10, 554. saumya- M. 2, 47. anekādbhuta- BHAG. 11, 10. adbhuta- KATHĀS. 14, 76. cāru- MBH. 3, 2707. R. 5, 14, 65. cārusarvāṅga- N. 12, 18. valgu- AK. 3, 4, 33. unmatta- N. 2, 3. ugra- SUND. 2, 24. vikṛta- HIḌ. 3, 3. rudra- R. 2, 31, 29. ghora- 1, 1, 54. HIḌ. 2, 5. bhīma- RAGH. 3, 57. Viell. hierher zu ziehen darśana = varṇa “Farbe” TRIK. — c) “Erscheinung im Schlafe, Traumgesicht”, = svapna H. an. MED. dadarśa darśane rājā devaṁ nārāyaṇam HARIV. 1285. — d) “Anschauungsweise, Lehre, Doctrin”, = śāstra TRIK. H. an. MED. vratānāṁ dhāraṇaṁ tulyaṁ darśanaṁ na samaṁ tayoḥ (yogasāṁkhyayoḥ) MBH. 12, 11045. fg. yenaivāsau (bhagavān) na tuṣyeta manye taddarśanaṁ khilam BHĀG. P. 1, 5, 8. nānādarśanaiḥ 8, 14, 10. PRAB. 61, 11. sugata- 52, 14. naiyāyika- 85, 8. “sechs philosophische Systeme” (s. u. tarka, tārkika) VET. 29,7. KULĀRṆAVAT. in Verz. d. Oxf. H. 91,a,1. — e) = dharma H. an. MED. “virtue, moral merite” WILS. — f) “Auge” TRIK. H. 575. H. an. MED. kupitasya munestasya lalāṭātsvedavindavaḥ. apatandarśanādevamadhastāttīkṣṇavarcasaḥ.. SUŚR. 2, 296, 4. cintājaḍaṁ darśanam ŚĀK. 81. paśyāmi yogāñjanaśuddhadarśanaḥ PRAB. 53, 9. — g) “Spiegel” (vgl. ādarśa) TRIK. H. an. MED. MEGH. 59, v. l. für darpaṇa. — h) “Opfer” AJAYAP. im ŚKDR. — i) (vom caus.) “das Zeigen” DHŪRTAS. 87, 3; vgl. danta-. — 3) f. ī “ein best. Insect” (tailakīṭa) NIGH. PR. — Vgl. a-, tulya-, sama-, su-. darśana 2) a) sādhūnāṁ darśanam so v. a. “das Zusammenkommen mit Guten” Spr. 5220. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 darśana darśana, i. e. dṛś + ana, I. adj. 1. Looking on, Ragh. 11, 93, v. r. 2. Knowing, MBh. 13, 3254. 3. Teaching, MBh. 1, 583. II. n. 1. Seeing, Suśr. 2, 158, 10. āditya-, Exposure to the sun, Mṛcch. 47, 5. 2. Sight, MBh. 13, 961; Śāk. 18, 18; a vision, Rām. 5, 27, 8; a dream, Hariv. 1285. 3. Adoration, Kathās. 3, 8. 4. Appearance, Man. 2, 101; with the vbs. i and yā, To become visible, Bhāg. P. 1, 6, 34; with dā, To show one’s self, Gīt. 3, 9. 5. Review, Yājñ. 1, 328; inspection, Man. 8, 9. 6. Knowledge, Man. 6, 74. 7. Opinion, Kām. Nītis. 2, 6. 8. Precept, MBh. 14, 2700. 9. Doctrine, Bhāg. P. 1, 5, 8. 10. A philosophical system, Lass. 29, 7. 11. Intention, Rām. 1, 58, 18. 12. An eye, Śāk. d. 81. 13. A mirror, Megh. 59, v. r. 14. Showing, Lass. 87, 3. 15. Producing, Yājñ. 2, 170. 16. abl. darśanāt, From, Ragh. 12, 60. III. f. nī, Epithet of Durgā, Hariv. 10238. — Comp. a-, I. n. 1. not seeing, Rām. 5, 53, 6. 2. neglect, Man. 10, 43. 3. disappearance, Rām. 3, 50, 11; with gam, to disappear, Pañc. 137, 21; with nī, to cause to disappear, Rām. 5, 22, 2. II. adj. invisible, Arj. 8, 28. acchidra-, i. e. a-chidra-, adj., f. nā, faultless, MBh. 6, 384. adbhuta-, adj. wonderfully handsome, Nal. 12, 6. an-ati-. n. not seeing too often, Daśak. in Chr. 180, 5. ātmadarśana, i. e. ātman-, n. seeing one’s self, Yājñ. 3, 157. tulya-, adj. indifferent, Bhāg. P. 1, 5, 24. dāra-, n. interview with a woman, Cāṇ. 22, in Berl. Monatsb. dus-, adj. 1. difficult to be seen, Bhāg. P. 3, 13, 34. 2. disgusting, Suśr. 1, 260, 1. dūra-, adj. hardly to be seen, Bhāg. P. 1, 11, 8. pāra-, adj. seeing the opposite bank or shore, Bhāg. P. 9, 4, 58. puṇya-, adj. f. nā, of beautiful aspect, beautiful. bhāla-, n. red lead. su-, I. adj. handsome. II. m. 1. The discus of Viṣṇu. 2. a vulture. 3. Mount Meru. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 darśana f. ī (–°) = darśaka; n. seeing, looking, observing; sight, view, vision; appearance, (also in court), occurrence; apparition, dream; visit, meeting with (gen., instr. ±saha or –°); trying, examining, understanding; judgment, opinion, knowledge, doctrine; showing, eye. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 darśana darśana, a. (ī) -°, seeing, looking at; knowing; showing, teaching; n. 1. with active meaning: seeing, looking at, beholding; sight of meeting with, visiting, attendance at (-° or g.); adoration (of g.); eyesight; review of (g.); inspection, investigation of (-°); foreseeing (-°); perception, understanding, insight; recognition of (-°); opinion, intention; doctrine, philosophical system; 2. with ps. meaning: becoming or being visible, appearance, mention (esp. in a standard work); apparition, vision; 3. with cs. meaning: showing; with concrete meaning: showing; with concrete meaning: eye; it is often -° a. having a — appearance, looking –; -ṁ dā, show oneself. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 darśana na° dṛśa–bhāvakaraṇādau lyuṭ . 1 netre 2 svapne 3 buddhau 4 dharme 5 darpaṇe 6 śāstre medini° 7 ijyāyām ajayapā° 8 varṇe trikāṇḍa° 9 nibhālane jaṭādha° . dṛśyate yathārthatayā jñāyate padārthonena karaṇe lyuṭ . adhyātmāvedake 10 śāstrabhede tāni ca nāstikavauddhajainavaiṣṇavāstikādimatabhedena nānāvidhāni . tāni ca sarvadarśanasaṁgrahe tattanmatapradarśanāvasare darśitāni . tatrāstikadarśanāni ṣaṭ tatra gautamena nyāyadarśanaṁ, kaṇādena vaiśeṣikaṁ, kapilena sāṅkhyaṁ, patañjalinā yogadarśanaṁ, jaimininā pūrvamīmāṁsāvyāsena vedāntadarśanam praṇītam . tacca vedāntadarśanaṁ vyāsapraṇītamekamapi bahubhirvidvadbhiḥ dvaitādvaitaviśiṣṭādvaitaśuddhādvaitaprabhedena nānāvidhaṁ yathā buddhasyaikasyopadeśakatve’pi vineyānāṁ buddhivaicitryāt svasvabuddhyanumāripadārthakalpanayā yogācāramā dhyamikādibhedā upaja tāḥ . evaṁ vedāntasyāpi ṣaḍdarśanāni me’ṅgāni pādau kukṣiḥ karau śiraḥ . teṣu bhedantu yaḥ kuryānmadaṅgacchedako hi saḥ . etānyeva kulasyāpi ṣaḍa ṅgāni bhavanti hi . tasmānmadātmakaṁ kaulamahaṁ kaulātmakaḥ piye! tantraśāstram . padārthabhedadarśane phalabhedo yathā nanda uvāca . yeṣāñca darśane! puṇyaṁ pāpañca yasya darśane . tatsarvaṁ vada sarveśa! śretuṁ kautūhalaṁ hi me . śrī bhagavān uvāca . subrāhmaṇānāṁ tīrthānāṁ vaiṣṇavānāñca darśane . devatāpratimādarśāt tīrthasvāyī bhavennaraḥ . sūryasya darśane bhaktyā satīnāṁ darśane tathā . sannyāsināṁ yatī nāñca tathaiva brahmacāriṇām . bhaktyā gavāñca vahnīnāṁ gurūṇāñca viśeṣataḥ . gajendrāṇāñca siṁhānāṁ śvetāśvānāṁ tathaiva ca . śūkānāñca pikānāñca khañjanānāṁ tathaitra ca . haṁsānāñca mayūrāṇāṁ cāsānāṁ śaṅkhapakṣiṇām . vatsaprayuktadhenūnāmaśvatthānāṁ tathaiva ca . patiputravatīmāñca narāṇāṁ tīrthayāyinām . pradīpānāṁ suvarṇānāṁ maṇīnāñca viśeṣataḥ . muktānāṁ hīrakāṇāñca māṇikyānāṁ mahāśaya! . tulasīśuklapuṣpāṇāṁ darśanaṁ pāpanāśanam . phalāni śukladhānyāni ghṛtaṁ dadhi madhūni ca . pūrṇakumbhañca lājāṁśca rājendraṁ darpaṇaṁ jalam . mālāñca śuklapuṣpāṇāṁ dṛṣṭvā puṇyaṁ labhennaraḥ . gorocanāñca karpūraṁ rajatañca sarovaram . puṣpodyānaṁ puṣpitañca dṛṣṭvā puṇyaṁ labhennaraḥ . devāśritaṁ devadhaṭaṁ sugandhipavanaṁ tathā . śaṅkhañca dundubhiṁ dṛṣṭvā sadyaḥ puṇyaṁ labhennaraḥ . śuklapakṣasya candrasya pīyūṣaṁ candanaṁ tathā . kastūrīṁ kuṅkumaṁ dṛṣṭvā nanda . puṇyaṁ labhennaraḥ . patākāmakṣayavaṭa taruṁ devotthitaṁ śubham . devālayaṁ devakhātaṁ dṛṣṭvā puṇyaṁ labhennaraḥ . śuktiṁ prabālaṁ rajataṁ sphāṭikaṁ kuśamlakabh . gaṅgāmṛdaṁ kuśaṁ tāmraṁ dṛṣṭvā puṇyaṁ labhennaraḥ . purāṇa pustakaṁ śuddhaṁ savījaṁ viṣṇuyantrakam . snigdhadūrvākṣataṁ ratnaṁ dṛṣṭvā puṇyaṁ labhennaraḥ . tapasvinaṁ siddhamantraṁ samudraṁ kṛṣṇamārakam . yajñaṁ mahotsavaṁ dṛṣṭvā supuṇyaṁ labhate naraḥ . gobhūtraṁ gemayaṁ dugdhaṁ godhūliṁ goṣṭha gospadam . pakvaśasyānvitaṁ kṣetraṁ dṛṣṭvā puṇyaṁ labhennaraḥ . rucirāṁ padminīṁ śyāmāṁ nyagrovaparimaṇḍalām . suveśikāṁ suvasanāṁ divyabhūṣaṇabhūṣitām . veśyāṁ kṣemaṅkarīṁ gandhaṁ sadūrvākṣatataṇḍulam . siddhānnaṁ paramānnañca dṛṣṭvā puṇyaṁ labheddhruvam . kārtikyāṁ pūrṇimāyāñca ṇadhikāpratimāṁ śubhām . saṁpūjya dṛṣṭvā natvā ca karoti janmakhaṇḍanam . hiṅgulāyāṁ tathāṣṭamyāmiṣe māsi site śubhe . śrīdurgāpra tamāṁ dṛṣṭvā karoti janmakhaṇḍanam . śivarātrau ca kāśyāñca viśvanāthasya darśanam . kṛtvopavāsaṁ pūjāñca karoti janmakhaṇḍanam . janmāṣṭamīdine bhakto dṛṣṭvā māṁ vindhyamādhayam . praṇamya pūjāṁ kṛtvā ca karoti janmakhaṇḍanam upovya vrajabhūmau . ca bhāṇḍīre mālatīvane . saṁpūjya rādhāṁ māṁ caiva karoti janmakhaṇḍanam . pauṣe māsi śuklarātrau yatra tatra sthale naraḥ . padmāyāḥ pratimāṁ dṛṣṭvā karoti janmakhaṇḍanam . saptajanma bhavettasya putraḥ pautro dhaneśvaraḥ . upoṣyaikādaśīṁ srātvā prabhāte dvādaśīdine . dvaṣṭvā kāśyāmannapūrṇākaroti janmakhaṇḍanam . dattvā viṣṇupade piṇḍaṁ viṣṇuṁ yaśca vilokayet . pitṝṇāṁ svātmanaścaiva karoti janmakhaṇḍanam . prayāge muṇḍanaṁ kṛtvā yaśca pitṝn pratarvayet . upovya naimipāraṇye karoti janmakhaṇḍanam . ṣṭapoṣapra puṣkare snātvā kiṁ vā vadarikāśrame . saṁpūjya dṛṣṭvā māmeva karoti janmakhaṇḍanam . siddhāṁ kṛtvā ca vadarīṁ bhuṅkte vadarikāśrame . dṛṣṭvā matpratiṣāṁ nanda! karoti janmakhaṇḍanam . dolāyamānaṁ govindaṁ dṛṣṭvā vṛndāvane ca mām . dṛṣṭvā sapūjya natvā ca karoti janmakhaṇḍanam . bhādre dṛṣṭvā ca mañcasthaṁ māmeva madhusūdanam . saṁpūjya natvā bhaktaśca karoti janmakhaṇḍanam . rathasthañca jagannāthaṁ yo drakṣyati kalau naraḥ . saṁpūjya bhaktyā natvā ca karoti janmakhaṇḍanam . uttarāyaṇasaṁkrāntyāṁ prayāge snānamācaret . saṁpūjya dṛṣṭvā māmeva karoti janmakhaṇḍanam . kārtikyāṁ pūrṇimāyāñca dṛṣṭvā matpratimāṁ śubhām . upoṣya pūjāṁ kṛtvā ca karoti janmakhaṇḍanam . candrabhāgāsamīpe ca mādhyāñca māṁ namet śanaiḥ . rādhayā saha māṁ dṛṣṭvā karoti janmanaḥ kṣayam . rāmeśvaraṁ setubandhe āṣāḍhapūrṇimādine . upoṣya dṛṣṭvā saṁpūjya karoti janmanaḥ kṣayam . dīnanāthaṁ dinakaraṁ lolārke cottarāyaṇe . upoṣya dṛṣṭvā maṁpūjya karoti janmanaḥ kṣayam . ṛṣikoṣṭhe suvasane kalaviṅke sugahvare . visyandake rājakoṣṭhe nandake puṣpabhadrake . pārvatīpratimāṁ dṛṣṭvā kārtikeyaṁ gaṇeśvaram . nandinaṁ śaṅkaraṁ dṛṣṭvā karoti janmanaḥ kṣayam . trikūṭe maṇibhadre ca paścimodadhisannidhau . samupoṣya dadhi prāśya māṁ dṛṣṭvā muktimāpnuyāt brahma° ve° janma° kha° . śakunabhedadarśane phalabhedaḥ śakunaśabde dṛśyam . |
दिव्यपटल – divyapaṭala | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899divyapaṭala “divya-paṭala” m. “having a divine pale-red colour”, N. of a
plant |
दीप्त – dīpta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899dīpta mfn. blazing, flaming, hot, shining, bright, brilliant, splendid &c.
mfn. excited, agitated (“krodha-” dīpta mfn. (in augury) exposed to the sun (also “āditya-” mfn. being on the wrong side, inauspicious (opp. to “śānta”) mfn. clear, shrill (? applied to the inauspicious voice of an animal and opp. to “pūrṇa”) lxxxviii, 11 mfn. xci, 1 dīpta m. a lion (from his bright colour) dīpta m. the citron tree dīpta m. inflammation of the nose dīpta m. (“ā”), Methonica Superba dīpta m. Cardiospermum Halicacabum dīpta m. = “sātalā” dīpta m. red arsenic dīpta m. (in music) a partic. tone dīpta m. a partic. śakti dīpta n. Asa Foetida dīpta n. gold Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 dīpta p. p. [dīp kta] (1) Lighted, inflamed, kindled. (2) Glowing, hot, flashing, radiant. (3) Illuminated. (4) Excited, stimulated. (5) Luminous, bright. (6) Heated by the sun, exposed to sunshine. (7) Inauspicious (in general). –ptaḥ (1) A lion. (2) The citron tree. (3) Inflammation of the nose. –ptaṁ Gold. — Comp. –aṁśuḥ the sun. –akṣaḥ a cat. –agni a. kindled (as fire). ( –gniḥ) 1. blazing fire. –2. N. of agastya. –aṁgaḥ a peacock. –ātman a. having a fiery nature. –upalaḥ 1. the sunstone. –2. a crystalline lens. –kiraṇaḥ the sun. –kīrtiḥ, -varṇaḥ, -śaṁktiḥ epithets of Kārtikeya. –jihvā a vixen; (used figuratively for an ill-tempered, quarrelsome woman). –tapas a. of glowing piety, fervent in devotion. –piṁgalaḥ a lion. –mūrtiḥ Viṣṇu. –rasaḥ an earth-worm. –locanaḥ a cat. –lohaṁ brass, bell-metal. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch dīpta (partic. von dīp) 1) adj. s. u. dīp. — 2) m. a) “Löwe.” — b) “Citronenbaum” RĀJAN. im ŚKDR. — Beide so benannt nach der “Goldfarbe.” — c) “eine best. Krankheit der Nase, Nasenentzündung” SUŚR. 2, 370, 6. 371, 11. — 3) f. ā a) N. verschiedener Pflanzen mit “glühend rothen” Blüthen: “Methonica superba” RATNAM. 38. “Cardiospermum Halicacabum” (jyotiṣmatī); = sātalā RĀJAN. im ŚKDR. — b) “rother Arsenik” NIGH. PR. — 4) n. a) “Asa foetida.” — b) “Gold” RĀJAN. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 dīpta Son of Manu Uttama Uttama was the third Manu. He had three sons–Aja, Parāsu and Dīpta. (Viṣṇu Purāṇa, Part 3, Chapter 1). Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 dīpta a. blazing, flaming, glowing, hot, bright, radiant. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 dīpta tri° dīpa–kta . 1 prakāśānvite 2 samujvalite ca medi° . samiddhaśaraṇā dīptā dehe laṅkā mateśvarā bhaṭṭiḥ . 3 svarṇe 4 hiṅguni ca na° rājani° . 5 nimbūke pu° 6 siṁhe puṁstrī° rājani° striyāṁ jātitvāt ṅīṣ . 7 jyotiṣmatyāṁ (śātalā) strī ratnamālā 8 lāṅgalivṛkṣe strī ṭāp . śuṇṭhī pādamitā kaṇārṇavamitā dīptāyamānyoḥkramāt vaidyakam . 10 nāmārogabhede pu° nāsā pradīpteva ca yasya jantorvyādhintu taṁ dīptamudāharanti suśrutaḥ nāsārogabhedoktau . dopte roge paittikaṁ saṁvidhānaṁ kuryāt sarvaṁ svādu yacchītalañca suśrutaḥ svārthe ka . dīptaka svarṇe na° rājani° . |
नीललोहित – nīlalohita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899nīlalohita “nīla-lohita” mfn. dark-blue and red, purple, dark-red &c. &c.
nīlalohita “nīla-lohita” m. N. of śiva nīlalohita “nīla-lohita” m. N. of a Kalpa (see s.v.) nīlalohita “nīla-lohita” m. a mixture of blue and red, a purple colour nīlalohita “nīla-lohita” m. N. of a goddess (the wife of śiva) nīlalohita “nīla-lohita” m. “-tākṣa” m. “having dark-red eyes”, śiva nīlalohita “nīla-lohita” m. “-tāntevāsin” m. śiva’s pupil i.e. Paraśu-rāma Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch nīlalohita (nīla + lo-) 1) adj. “schwarzblau und roth, dunkelroth” ṚV. 10, 85, 28. VS. 16, 47. AV. 4, 17, 4. -tenāmūnabhyavatanomi 8, 8, 24. KAUŚ. 16. 32. 40. 48. 83. von Rudra-Śiva (auch subst.) AK. 1, 1, 1, 28. H. 198. HALĀY. 1, 13. VP. 58, N. 2. BHĀG. P. 3, 12, 7. 15. 4, 6, 41. MBH. 13. 1084. KUMĀRAS. 2, 57. ŚĀK. 194. BRAHMA-P. in LA. 53, 12. nīlalohitākṣa von Śiva ŚIV. — 2) m. N. eines Kalpa; s. u. kalpa 2,d. — 3) f. ā a) “eine best. Pflanze” (s. bhūmijambu) ŚABDAC. im ŚKDR. — b) N. einer Göttin BRAHMA-P. in Verz. d. Oxf. H. 19,a,39. Śiva’s Gemahlin ŚKDR. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 nīlalohita a. blue-red, E. of Śiva. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 nīlalohita pu° varṇāvarṇana pā° karma° . kaṇṭhena nīle keśeṣu lohitavarṇayukte 1 śive amaraḥ . aṁśāyute niṣikasya nīlalohitatisaḥ kṛpā° drāpe anyasaspate daridra! nīlalohita! yaju° 16 . 47 prajārthaṁ varayāmāsa nīlalohitasaṁjñitam bhā° ānu° 16 a° . 2 niśritanīlalohitavarṇe 3 tadyute tri° . 4 bhūbhijabyāṁ strī śabdaca° . |
परिपण – paripaṇa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899paripaṇa “pari-paṇa” m. n. ( “paṇ”) = “nīvī” (capital, stock ?)
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch paripaṇa (von 1. paṇ mit pari oder pari + paṇa) n. = nīvī AK. 2, 9, 80. 3, 4, 27, 214. H. 869 (m.). an. 2, 529. MED. v. 15. HALĀY. 5, 38. Wird durch “Kapital” erklärt; vgl. jedoch u. nīvī 2. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 paripaṇa pari-paṇa, n. playing for (-°); -pat-ana, n. flying about, hovering; -pantha-ka, m. (obstructor of one’s path), adversary, enemy; -pantha-ya, den. P. oppose, resist (ac.); -panthin, a. besetting one’s path; m. waylayer, opponent, enemy; -panthī-bhū, become the adversary of, oppose (g.); -pava-na, n. cleansing (of grain), winnowing flail; -paśavya, a. relating to the sacrificial animal; -pāka, m. becoming fully cooked; digestion; ripening; maturity; perfection; consequence, effect; fulness, fulfilment (of time): -tas, ab. in consequence of; -pācana, a. cooking fully; maturing; -pācayitṛ, a. id.; -pāṭala, a. very pale-red; -pāṭi, f. succession; -pāṭha, m. complete enumeration: in. (know) completely; -pāṇa, n. hiding-place; -pāṇḍiman, m. extreme whiteness; -pāṇḍu, a. very white or pale: -ra, a. very white; -pārśva, a. being at the side, close at hand: -vartin, a. remaining at one’s side, standing beside (g.); -pā-laka, a. protecting; maintaining; -pālana, n. protection; maintenance; nurture: ā, f. protection, nurture, ī-ya, fp. to be guarded; — maintained; -pālya, fp. to be protected; — maintained or observed; -piṅgī-kṛ, colour deep red-brown; -piñja, a. full of (in.); -piñj-ara, a. brownish-red, orange-coloured; -pi-pālayiṣā, f. desire to maintain; -pīḍana, n. squeezing out; injuring, prejudicing (-°); puṣṭa-tā, f. being nourished by, feeding on (-°); -pūti, f. complete purification; -pūra-ka, a. fulfilling; bestowing abundance; -pūr-aṇa, n. filling; completion; -pūrin, a. bestowing abundantly; -pūrṇa, pp. (1. pṛ) filled with (-°); -pūrṇendu, m. full moon; -pūrti, f. becoming full of (-°); completion; -pelava, a. very delicate, tiny; -pothaka,a. furthering, confirming; -poṣaṇīya, fp. to be cherished; -praśna, m. enquiry, after (-°); -prāpti, fp. obtainment; -prepsu, des. a. wishing to reach or obtain, seeking after, desiring (ac.); -plavā, a. running to and fro; m. fluctuation; -pluta, pp. (plu) overwhelmed; bathed (in tears: -°). |
परिपाटल – paripāṭala | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899paripāṭala “pari-pāṭala” mfn. of a pale red colour, pale red
Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 paripāṭala a. Pale red; R. 19. 10; Śi. 13. 42. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch paripāṭala (pa- + pā-) adj. “blassroth”: dhautarāgaparipāṭalādhara RAGH. 19, 10. bhrūbhaṅgabhīmaparipāṭaladṛṣṭipāta PRAB. 67, 8. abjadala ŚIŚ. 13, 42. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 paripāṭala pari-pāṭala, adj. Palered, Śiś. 13, 42. |
परिपिण्जर – paripiṇjara | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899paripiṇjara “pari-piṇjara” mf (“ā”) n. of a brownish red colour |
पलाश – palāśa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899palāśa m. a Rākṣasa
palāśa mfn. cruel (lit. = next) palāśa n. (for 1. see under “pala”) a leaf, petal, foliage (ifc. f. “ī”) &c. n. the blade of a sharp instrument (cf. “paraśu-p-“) n. the blossom of the tree Butea Frondosa palāśa n. = “śmaśāna” palāśa n. = “paribhāṣaṇa” palāśa m. (ifc. f. “ā”) the tree Butea Frondosa (its older name is “parṇa” q.v.) &c. palāśa m. Curcuma Zedoaria palāśa m. N. of Magadha palāśa m. (ifc. it denotes beauty g. “vyāghrādi”) palāśa m. cochineal palāśa m. red lac palāśa mfn. green (w.r. for “pālāśa”). Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 palāśa a. (1) Green. (2) Unkind, cruel. –śaḥ A demon. (2) N. of the Magadha country. (3) N. of a tree, Butea Frondosa (also called kiṁśuka); navapalāśapalāśavanaṁ puraḥ Śi. 6. 2. –śaṁ (1) The flower or blossom of this tree; bāleṁduvakrāṇyavikāśabhāvādbaṁbhuḥ palāśānyatilohitāni Ku. 3. 29. (2) A leaf or petal in general; calatpalāśāṁtaragocarāstaroḥ Śi. 1. 21, 6. 2. (3) The green colour. –śī Lac. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch palāśa 1) n. “Blatt, Laub” AK. 2, 4, 1, 14. H. 1123. an. 3, 723. fg. (lies palāśaṁ pattre). MED. ś. 23. HALĀY. 2, 30. ŚAT. BR. 1, 5, 4, 5. 5, 2, 1, 17. 14, 9, 3, 15. śamī- 2, 5, 2, 12. palāśasya palāśena 6, 2, 8. anuvṛtaḥ palāśairā mūlāt ŚĀÑKH. BR. 10, 2. -puṭa KĀTY. ŚR. 16, 6, 26. – ĀŚV. GṚHY. 1, 12. KAUŚ. 42. 47. 48. 116. mālāṁ saptapalāśīm 38. R. 2, 59, 9. SUŚR. 1, 108, 9. Spr. 638. śākhāpuṣpapalāśavān MBH. 3, 1400. “Blüthenblatt”: puṣkarapalāśa LĀṬY. 1, 5, 8. CHĀND. UP. 4, 14, 3. nālatāḍanavibhraṣṭaṁ palāśaṁ (collect.) nalinādiva MBH. 7, 1299. padmapalāśākṣa 1, 6399. HARIV. 4323. R. 1, 15, 2. 2, 99, 6. RĀJA-TAR. 4, 436. BHĀG. P. 3, 19, 7. puṇḍarīkapalāśākṣa R. 2, 87, 3. palāśapattra “ein einzelnes Blatt”: palāśapattrārdhamapi tvayājito na pārijātasya tava pradāsyati HARIV. 7334; dagegen ŚĀNTIŚ. 4, 11 und PAÑCAT. 245, 14 “ein Blatt der Butea frondosa.” Vgl. a-, ayuk-, aśvattha-, ni-, bṛhat-, vi-, sa-, su-. — 2) m. “Butea frondosa” (deren älterer Name parṇa ist) AK. 2, 4, 2, 10. H. 1136. H. an. MED. HALĀY. 2, 42. RATNAM. 44. AIT. BR. 2, 1. ŚAT. BR. 1, 3, 3, 19. 2, 6, 2, 8. 6, 6, 3, 7. 12, 7, 2, 15. 13, 4, 4, 10. KĀTY. ŚR. 5, 10, 9. 25, 8, 1. KAUŚ. 8. 10. 18. MBH. 1, 4868. 2, 336. 14, 2449. R. GORR. 2, 65, 7 (DAŚ. 1, 7. 9). SUŚR. 1, 6, 17. 32, 15. 138, 8. 21, 141, 10. 15. 333, 14. 2, 511, 9. PAÑCAT. 91, 7. VARĀH. BṚH. S. 28, 6. 43, 12. 53, 59. 96. BṚH. 26 (25), 11. sapalāśā vadarī BṚH. S. 53, 17. neutr. “die Blüthe des Baumes” KUMĀRAS. 3, 29. palāśa am Ende eines comp. als Ausdruck der “Schönheit” gaṇa vyāghrādi zu P. 2, 1, 56. — 3) m. “Curcuma Zedoaria Rosc.” AK. 2, 4, 5, 20. MED. RATNAM. 127. — 4) m. “ein” Rākṣasa TRIK. 1, 1, 74. H. an. MED. — 5) ein N. für Magadha ŚABDAR. im ŚKDR. — 6) adj. “grün” H. an. MED. ŚABDAR. im ŚKDR.; falsche Variante für pālāśa. — 7) adj. “grausam” (diese Bed. hat das in den Wörterbüchern in der Nähe stehende nistriṁśa) DHAR. im ŚKDR. — 8) f. palāśī a) “Cochenille” (lākṣā) — b) “eine best. Schlingpflanze” (= pattravallī, parṇavallī, palāśikā u. s. w.) RĀJAN. im ŚKDR. Vgl. gandha-. — In H. an. werden dem n. noch die Bedd. śāsana und paribhāṣaṇa ertheilt; diese sind aber ohne Zweifel aus dem 722sten Śloka irrthümlich wiederholt. — Vgl. pālāśa, pālāśaka. palāśa 2) aharniśaṁ varṣati vāridaścettathāpi pattratritayaṁ palāśe Spr. (II) 4568. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 palāśa palāśa, I. n. 1. A leaf. 2. Foliage, MBh. 3, 1400. II. m. A tree bearing red blossoms, Butea frondosa. — Comp. sa-, adj., f. śā, together with a Butea frondosa. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 palāśa n. (adj. –° f. ī) leaf, petal; m. a kind of tree ( = parṇa m.), n. its blossom. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 palāśa palāś-a, n. (a. -° f. ī), leaf; foliage (-tā, f. abst. N.); petal; flower of the Palāśa; m. a tree with large leaves, bearing red blossoms (Butea frondosa); -in, a. leafy; m. tree; N. of a town or village, Plassey. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 palāśa na° pala–gatau bhāve ghañarthe ka palaṁ gatiṁ kampranamaśnute aśa–vyāptau aṇ upa° sa° . 1 pattre amaraḥ palaṁ māṁsasavarṇaṁ brahmamāṁsotpannatvena kāraṇatayā tadvā aśnute aśa–vyāptau aṇ upa° sa° . 2 svanāmakhyāte vṛkṣabhede tasyotpattiḥ śata° brā° 1 3 . 4 . 4 māṁsebhya evāsya palāśaḥ samabhavat . tasmātsa bahuraso lohitarasī lohitamiva hi māṁsaṁtenaivainaṁ tadrūpeṇa samardhayantare khādirā bhavanti bāhye pālāśā antarāṇi hyasthīni bāhyāni māṁsāni sa evaināṁstadāyatane dadhāti . ma ca brahmamāṁsajatvāt brahmarūpaḥ yathoktaṁ śata0brā° 66 . 37 brahma vai palāśaḥ iti aśvattharūpo bhagavān viṣṇureva na maṁśayaḥ . rudrarūpo vaṭastadvat palāśī brahmarūpadṛk pahyotta 160 a° . tatparyāyaguṇādi bhāvapra° uktaṁ yathā palāśaḥ kiṁśukaḥ ṣarṇo yājñiko raktapuṣpakaḥ . kṣāraśreṣṭho vātapotho brahmavṛkṣaḥ samidvaraḥ . palāśo dīpano vṛṣyaḥ saroṣṇo vraṇagulmajit . bhagnasandhānakṛddoṣagrahaṇyarśaḥkimīn haret . tatpuṣpaṁ svādu pāke tu kaṭutiktaṁ kaṣāyakam . vātalaṁ kaphapittāsrakṛcchrajid grāha śītalam . tṛḍdāhaśamanaṁ vātaraktakuṣṭhaharaṁ param . phalaṁ lavūṣṇaṁ mehārśaḥkrimivātakaphāpaham . vipāke kaṭukaṁ rūkṣaṁ kuṣṭhagulmodarapraṇut . navapalāśapalāśavanam māghaḥ 3 striyāṁ 4 śaṭyāṁ ca strī . palaṁ māṁsamaśnāti aśa–bhojaye aṇ upa° sa° . 5 rākṣase puṁstrī° medi° striyāṁ jātitvāt ṅīṣ . tasya māṁsabhojitvāttathātvam . 6 haridvarṇe ca 7 magadhadeśe pu° śabdaratnā° 8 lākṣāyāṁ strī rājani° yaurā° ṅīṣ . |
पाटल – pāṭala | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pāṭala mf (“ā”) n. pale red, pink, pallid
pāṭala mf (“ā”) n. (f. “ī”) made of the Pāṭalī or forming a part of it g. “bilvādi” pāṭala m. a pale red hue, rose colour pāṭala m. Bignonia Suaveolens (the tree bearing the trumpet-flower) &c. pāṭala m. a species of rice ripening in the rains pāṭala m. Rottleria Tinctoria pāṭala m. N. of a man pāṭala mf (“ā”) n. (“ā”) f. Bignonia Suaveolens pāṭala m. red Lodhra pāṭala m. a kind of fresh water fish pāṭala m. a form of Durgā pāṭala m. of Dālkṣāyaṇī pāṭala n. the trumpet-flower (also “ā” f.) &c. pāṭala n. saffron Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 pāṭala a. [paṭ-ṇic kalac] Palered, of a pink or pale-red colour; agre strīnakhapāṭalaṁ kurabakaṁ V. 2. 7; R. 1. 83; 2. 29; 7. 27; pāṭalapāṇijāṁkitamuraḥ Gīt. 12. –laḥ The pale-red or pink colour; kapolapāṭalādeśi babhūva raghuceṣṭitaṁ R. 4. 68. (2) The trumpetflower, Bignonia Suaveolens; pāṭalasaṁsargasuramivanavātāḥ S. 1. 3. –laṁ (1) The flower of this tree; R. 16. 52; 19. 46. (2) A kind of rice ripening in the rains. (3) Saffron. — Comp. –upalaḥ a ruby. –drumaḥ the trumpet-flower. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch pāṭala 1) adj. f. ā a) “blassroth” AK. 1, 1, 4, 25. H. 1395. an. 3, 664. MED. l. 109. HALĀY. 4, 48. dhenu KAUŚ. 126. RAGH. 2, 29. pallavasnigdha- 1, 83. -gaṇḍalekha (mukha) 7, 24. asaṁskārapāṭaloṣṭhapuṭa (mukha) ŚĀK. 182. agre ṣtrīnakhapāṭalaṁ kuravakam VIKR. 26. VARĀH. BṚH. S. 34, 4. LAGHUJ. 1, 6. -dhāman (der Sonne) PRAB. 85, 2, v. l. -pāṇijāṅkitamuraḥ GĪT. 12, 13. aśva H. 1240. subst. “die blassrothe Farbe”: kapolapāṭalādeśin RAGH. 4, 68. — b) oxyt. (f. ī) “aus der” Pāṭalī “gebildet” oder “einen Theil von ihr bildend” gaṇa vilvādi zu P. 4, 3, 136. — 2) “Bignonia suaveolens”, ein Baum mit wohlriechender Blüthe, m. MBH. 1, 2375. 3, 11594. R. 3, 17, 11. 5, 12, 35 -puṣpa MBH. 7, 964. -kusuma VARĀH. BṚH. S. 5, 58. pāṭalā f. ŚĀNT. 1, 2. dass. (sowohl “der Baum” als auch “die Blüthe”) AK. 2, 4, 2, 35. 1, 20. H. 1144. H. an. MED. RATNAM. 1. MBH. 1, 7587. 3, 11573. 13, 635. HARIV. 945. R. GORR. 1, 27, 14. 6, 15, 4. SUŚR. 1, 32, 16. 59, 6. 137, 9. 143, 7. 144, 18. 171, 7. 2, 53, 10. 483, 20. navapāṭalāparimala Spr. 1769, v. l. smitapāṭalādhararuc 546. 1752. VARĀH. BṚH. S. 28, 7. BHĀG. P. 4, 6, 15. 8, 2, 10. “die Blüthe” auch n. P. 4, 3, 166, Vārtt. 2, Sch. AK. 2, 4, 1, 20. TRIK. 3, 5, 20. 21. MED. SUŚR. 1, 223, 19. RAGH. 16, 52. 19, 46. ŚĀK. 3. — 3) m. “eine Art Reis. der in der Regenzeit reift”, AK. 2, 9, 15. TRIK. 3, 3, 400. H. 1168. H. an. MED. SUŚR. 1, 196, 3. — 4) m. N. pr. eines Mannes RĀJA-TAR. 6, 212. — 5) f. ā a) “Bignonia suaveolens”, s. u. 2. — b) “rothblühender” Lodhra ŚABDAC. im ŚKDR. — c) “ein best. Flussfisch” SUŚR. 1, 206, 6. — d) Bein. der Durgā TANTRASĀRA im ŚKDR. eine Form der Dākṣāyaṇi MATSYA-P. in Verz. d. Oxf. H. 39,b,9. — 6) n. a) “die Blüthe der Bignonia suaveolens”, s. u. 2. — b) “Safran” H. an. — pāṭalī s. u. pāṭali. Vgl. ekapāṭalā, kāṣṭha-, citrapāṭala, divya-, pari-. pāṭala 1) a) adhara- Spr. 2981. roṣapāṭalakānti LA. (II) 90, 3. saṭā- “Röthe” RĀJA-TAR. 5, 332. pāṭala adj. von pāṭalī “Bignonia suaveolens”: mūlāni PAT. a. a. O.4,89,a. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 pāṭala A monkey. This monkey met Śrī Rāma at Kiṣkindhā when the latter was going to Laṅkā to meet Vibhīṣaṇa. (Chapter 88, Sṛṣti Khaṇḍa, Padma Purāṇa). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 pāṭala pāṭala, I. adj., f. lā. 1. Of a pale red colour, Ragh. 7, 24. 2. Pallid, Śāk. d. 182. II. m. 1. Pale red, rose colour, Ragh. 4, 68. 2. A kind of rice ripening in the rains. 3. A proper name. 4. The tree of trumpet flower, Bignonia suaveolens. III. f. lā, The tree and its flower. IV. n. Its flower, Pañc. i. d. 152. — Comp. satā-pāṭala, m. the red mane of a lion, Rājat. 5, 332. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 pāṭala a. pale-red; m. pale-red colour, redness; N. of a tree, n. its blossom, f. ā = both. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 pāṭala pāṭala, a. pale-red; m. pale-red, rose colour; the tree bearing the trumpet-flower (Bignonia suaveolens): ā, f. id.; n. and f. the trumpet- flower; (a) -kīṭa, m. kind of insect. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 pāṭala pu° pāṭayati paṭa–ṇic–kalac . 1 śvetaraktavarṇe . 2 tadvati tri° (pārula) khyāte 3 vṛkṣe strī° amaraḥ . 4 tatpuṣpe 5 āśudhānye ca na° atyuṣṇaṁ pāṭalaṁ baddhaniṣyandi ca tridoṣakṛt rājani° . 6 raktalodhre strī śabdaca° . pāṭalotpattiryathā . pradahyamānau caraṇau dṛṣṭvā’sau kusumāyudhaḥ . utsasarja dhanuḥ śreṣṭhaṁ tajjamāmātha ṣañcadhā . yadāsīnmuṣṭibandhantu rukmapṛṣṭhaṁ mahāprabham . sa campakatarurjātaḥ sraggandhādyo guṇākṛtiḥ . nāhasthānaṁ śubhākāraṁ yadāsīd vajrabhūṣitam . tat jātaṁ keśarāḍhyaṁ ca bakulo nāmato nagaḥ . yā ca koṭī śubhāhyāsīdindranīlavibhūṣitā . jātā sā pāṭalā ramyā bhṛṅgarājivibhūṣitā vāmanapu° 6 a° . pāṭalavarṇatvāt 7 durgāyām strī tantrasā° . pāṭalāvatośabde dṛśyam . pāṭalānāṁ samūha pāśā° ya . pāṭalyā tatsamūhe strī . |
पाटलक – pāṭalaka | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pāṭalaka mfn. pale red (N. of the 12th unknown quantity)
Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 pāṭalaka a. Of a pale-red colour. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch pāṭalaka (von pāṭala) adj. “blassroth” COLEBR. Alg. 228. |
पाटलय – pāṭalaya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pāṭalaya Nom. P. “-yati”, to dye pale red
Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 pāṭalaya pāṭala-ya, den. P. colour pale-red. |
पाटलिमन् – pāṭaliman | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pāṭaliman m. a pale red or rose colour
Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 pāṭaliman m. Pale-red colour. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch pāṭaliman (von pāṭala) m. “blasse Röthe” PRAB. 85, 2. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 pāṭaliman pāṭaliman, i. e. pāṭala + iman, m. Pale red, rose colour, Prab. 85, 2. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 pāṭaliman pāṭal-i-man, m. pale-red, rose colour. |
पाटलीकृ – pāṭalīkṛ | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pāṭalīkṛ “pāṭalī-kṛ” to dye pale red
Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 pāṭalīkṛ pāṭalī-kṛ, colour red. |
पीत – pīta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899pīta mfn. (1. “pā”) drunk, sucked, sipped, quaffed, imbibed &c. &c.
pīta ifc. having drunk, soaked, steeped, saturated, filled with (also with instr.) (cf. g. “āhitāgny-ādi”) pīta n. drinking pīta mf (“ā”) n. (possibly fr. 2. “pi” or “pyai”, the colour of butter ind oil being yellowish) yellow (the colour of the Vaiśyas, white being that of the Brāhmans, red that of the Kshatriyas, and black that of the śūdras) &c. pīta m. yellow colour pīta m. a yellow gem, topaz pīta m. a yellow pigment prepared from the urine of kine pīta m. N. of sev. plants (Alangium Hexapetalum, Carthamus Tinctorius, Trophis Aspera) pīta m. of the Vaiśyas in śālmala-dvipa pīta mf (“ā”) n. (“ā”) f. N. of sev. plants (Curcuma Longa and Aromatica, a species of Dalbergia Sissoo, a species of Musa, Aconitum Ferox, Panicuni Italicum = “mahā-jyotihmatī”) pīta m. a kind of yellow pigment (= “go-rocanā”) pīta m. a mystical N. of the letter “ṣ” pīta n. a yellow substance pīta n. gold pīta n. yellow orpiment Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 pīta a. [pā-karmaṇi kta] (1) Drunk, quaffed; vanāya pītapratibaddhavatsāṁ (gāṁ musoca) R. 2. 1. (2) Steeped, soaked in, filled or saturated with (3) Absorbed, drunk up, evaporated; Ku. 4. 44. (4) Watered, sprinkled with water; pātuṁ na prayama vyavasyati jalaṁ yaṣma svapīteṣu yā S. 4 8 (5) Yellow; vidyutprabhāracitapītapaṭottarīyaḥ Mk. 5. 2. –taḥ (1) Yellow colour. (2) Topaz. (3) Safflower. (4) A yellow pigment prepared from cow’s urine. –taṁ (1) Gold. (2) Yellow orpiment. — Comp. –abdhiḥ an epithet of Agastya. –aṁbaraḥ 1. an epithet of Viṣṇu; iti nigaditaḥ prītaḥ pītāṁbaropi tathākarot Gīt. 12. –2. an actor. –3 a religious mendicant wearing yellow garments. –aruṇa a. yellowish-red. ( –ṇaḥ) the middle of day-break. –aśman m. topaz. –kadalī a species of banana (svarṇakadalī). –kaṁdaṁ the carrot. –kāveraṁ 1. saffron. –2. brass. –kāṣṭhaṁ yellow sanders. –gadhaṁ yellow sandal. –caṁdanaṁ 1. a species of sandal-wood. –2. saffron. –3. turmeric. –caṁpakaḥ a lamp. –tuṁḍaḥ a Kāraṇḍava bird. –dāru n. a kind of pine or Sarala tree. –dugdhā 1. a milch cow. –2. a cow whose milk has been pledged. –3. a cow tied up to be milked. –druḥ the Sarala tree. –nīla a. green. ( –laḥ) the green colour. –pādā a kind of bird (Mar. mainā). –puṣpaḥ N. of several plants, caṁpaka, karṇikāra &c. –maṇiḥ a topaz. –mākṣikaṁ a kind of mineral substance –mūlakaṁ the carrot. –yūthī yellow jasmine. –rakta a. yellowish-red, orange-coloured. ( –ktaṁ) a kind of yellow gem, the topaz. –rāgaḥ 1. the yellow colour. –2. wax. –3. the fibres of a lotus. –lohaṁ brass. –vālukā turmeric. –vāsas m. an epithet of Kṛṣṇa. –sāraḥ 1. the topaz. –2. the sandal tree. ( –raṁ) yellow sandal-wood. –sāri n. antimony. –skaṁdhaḥ a hog. –sphaṭikaḥ the topaz. –harita a. yellowishgreen. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch pīta (partic. praet. pass. von 1. pā) “getrunken”: jīvapītasarga adj. “dessen Strahlen (Güsse) von Lebendigen getrunken sind” ṚV. 7, 149, 2. Belege aus der späteren Literatur für diese und andere Bedd. s. u. pā. pīta 1) adj. f. ā “gelb” AK. 1, 1, 4, 24. H. 1394. an. 2, 178. MED. t. 34. HALĀY. 4, 50. BALA beim Schol. zu NAIṢ 8, 98. VYUTP. 48. ĀŚV. GṚHY. 2, 8. CHĀND. UP. 8, 6, 1. SUŚR. 1, 45, 3. 61, 9. pītāvabhāsa 84, 6. 259, 6. 262, 15. VARĀH. BṚH. S. 3, 21. 29, 22. Die Farbe der Vaiśya, wie weiss die der Brahmanen, roth die der Krieger und schwarz die der Śūdra, 3, 19; vgl. MBH. 12, 6934. MUIR, Sanskrit Texts I, 191. – AK. 2, 4, 2, 52. 56. HALĀY. 2, 50. MĀRK. P. 109, 65. -kauṣeya Citat beim Schol. zu ŚĀK. 6, 5. -cchavivarṇa VYUTP. 205. -māñjiṣṭha R. 2, 94, 5. āpītasūryaṁ nabhaḥ MṚCCH. 84, 8. — 2) m. a) “Topas” RATNAM. bei WILS. RĀJAN. im ŚKDR. — b) “ein gelbes aus Kuhurin verfertigtes Pigment” RATNAM. bei WILS. — c) N. verschiedener Pflanzen: “Alangium hexapetalum” (aṅkoṭha); “Safflor, Carthamus tinctorius; Trophis aspera” (śākhoṭa) RĀJAN. — 3) f. ā a) N. verschiedener Pflanzen: “Gelbwurz”, = haridrā AK. 2, 9, 41. H. 418. H. an. MED. RATNAM. 58. = dāruharidrā, mahājyotiṣmatī, kapilaśiṁśapā, priyaṅgu RĀJAN. im ŚKDR. = ativiṣā ŚABDAC. im ŚKDR. — b) “eine Art gelbes Pigment” (gorocanā) RĀJAN. — c) mystische Bez. “des Buchstabens” ṣa Ind. St. 2, 316. — 4) n. a) “Gold” BALA a. a. O. NAIṢ 8, 98. — b) “Auripigment” RĀJAN. pīta Z. 2 lies 1, 149, 2. pīta s. u. 2. pī. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 pīta pīta, adj., f. tā, Of a yellow colour, Rām. 2, 94, 5. — Comp. ā-, adj. yellowish, Rām. 2, 76, 4. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 pīta [1] -> pā2. pīta [2] a. yellow; abstr. tā f. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 pīta 2. pīta, a. yellow: -tā, f. yellowness; yellow colour. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 pīta tri° pā–karmaṇi kta . 1 pānakarmaṇi bhāve kta . 2 pāne na° pivati varṇāntaraṁ pā–ūṇā° kartari kta . 3 varṇabhede pu° 4 tadvati tri° amaraḥ . 5 haritāle na° medi° . pītaṁ pānamastyasya ac . 6 pānakartari tri° vanāya pīta pratibaddhavatsām raghuḥ . kāvye varṇanīyapītavarṇadravyāṇi kavikalpalatāyāmuktāni yathā pītāni brahma 1 jīve 2 ndra 3 garuḍe 4 śvaradṛ 5 gjaṭāḥ 6 . gaurī 7 dvāpara 8 gomūtra 9 madhu 10 vīrarasā 11 rajaḥ 12 . haridrā 13 rocanā 14 rīti 15 gandhake 16 dīpa 17 campake 18 . kiñjalka 19 valkale 20 śāli 21 haritāla 22 manaḥśilāḥ 23 . karṇikāvaṁ 24 cakravāka 25 vānarau 26 śārikāmukham 27 . keśavāṁśuka 28 maṇḍūka 29 sarāga 30 kanakādayaḥ 31 . |
पुष्परक्त – puṣparakta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899puṣparakta “puṣpa-rakta” mfn. red as a flower
mfn. dyed red with vegetable colour puṣparakta “puṣpa-rakta” m. Hibiscus Phoeuiceus Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch puṣparakta (pu- + rakta) 1) adj. “roth wie eine Blume”; vgl. pratinavajavā- MEGH. 37. — 2) m. “Hibiscus phoeniceus Lin.” (sūryamaṇivṛkṣa) RĀJAN. im ŚKDR. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 puṣparakta pu° puṣpaṁ raktaṁ yasya . sūryamaṇivṛkṣe rājani° . |
ब्रध्न – bradhna | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899bradhna mfn. (of doubtful origin pale red, ruddy, yellowish, bay (esp. as
the colour of a horse, but also applied to Soma and the Puroḍāśa) mfn. great, mighty bradhna m. the sun (cf. “viṣṭap”) bradhna m. the world of the sun () bradhna m. a horse bradhna m. the point or some other part of an arrow (in “śata-b-” q.v.) bradhna m. a partic. disease (cf. “bradhma” and “budhna-roga”) bradhna m. N. of a son of Manu Bhautya bradhna n. lead (often w.r. for “budhṇa” and “budhnya”). -cakra, n. the zodiac Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch bradhna UṆĀDIS. 3, 5. 1) adj. “röthlichgelb” oder “falb”, als Farbe des Pferdes insbes.; daher NAIGH. 1, 14 unter den Bezz. für dieses. yuñjanti bradhnamaruṣaṁ carantaṁ pari tasthuṣaḥ ṚV. 1, 6, 1. jānanti vṛṣṇo aruṣasya śevamuta bradhnasya śāsane raṇanti 3, 7, 5. bradhnaṁ māṁścatorvaruṇasya babhrum 7, 44, 3. kṛṣṇaḥ śveto ‘ruṣo yārmo asya bradhna ṛjra uta śoṇo yaśasvān 10, 20, 9. des Soma, welcher sonst babhru heisst, SV. I, 5, 2, 3, 2 (= AV. 7, 22, 2). ṚV. 8, 4, 13. 14. 9, 97, 52. des Puroḍāśa TS. 1, 6, 3, 3. TBR. 3, 7, 5, 7. der Sonne, in der Verbindung bradhnasya viṣṭap (s. u. d. W.). Daher m. “Sonne” AK. 1, 1, 2, 30. 3, 4. 1, 5. TRIK. 1, 1, 99. H. 96. HALĀY. 5, 51. UJJVAL. Unsicher ist die Stelle niṣkā ime yajamānasya bradhne TBR. 3, 7, 5, 13 schon darum, weil AV. 7, 99, 1 dafür -sya loke gelesen wird. Nach NAIGH. 3, 3 auch Bez. fur “gross.” — 2) subst. “Spitze” (oder “ein anderer Theil) des Pfeils” in dem comp. śatabradhna (SĀY. śatāgra): śatabradhna iṣustava sahasraparṇa eka it ṚV. 8, 66, 7. — 3) subst. “Blei” BHĀVAPR. in NIGH. PR. Nach ŚKDR. = gomedaṁ patraṁ mit folgendem Citat aus DHANVANTARI’S NIGHAṆṬU in BHĀVAPR.: patraṁ dalāhvayaṁ rāmaṁ gomedaṁ rasanāhvayamiti. — 4) m. “eine best. Krankheit”: atyabhiṣyandigurvāmasevanānnicayaṁ gataḥ. karoti granthivacchothaṁ doṣo vaṅkṣaṇasaṁdhiṣu.. jvaraśūlāṅgasādāḍhyaṁ taṁ bradhnamiti nirdiśet. MĀDHAVAK. im ŚKDR. — 5) m. N. pr. eines Mannes gaṇa kuñjādi zu P. 4, 1, 98. eines Sohnes des Manu Bhautja MĀRK. P. 100, 32; vgl. brādhnāyana. — Bisweilen fehlerhaft für budhna und budhnya; s. u. d. Ww. bradhna 1) “Sonne”: bradhnasya piṣṭapam (vgl. u. viṣṭap) M. 4, 231. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 bradhna bradhna, perhaps vṛdh + na, m. 1. The root of a tree. 2. A son. 3. The body. 4. The sun, Man. 4, 231. 5. Śiva, Brahman. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 bradhna a. reddish-yellow; m. the sun. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 bradhna bradh-na, a. ruddy; m. sun; N.; n. lead: -bimba, n. disc of the sun; -maṇḍala, n. id.; (a) -loka, m. world of the sun (AV.). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 bradhna pu° bandha–nak bradhādeśaḥ . 1 sūrye 2 arkavṛkṣe amaraḥ . 3 śive hemaca° . 4 dine 5 aśve nighaṇṭuḥ 6 ṛṣibhede tasya gotrāpatyam kuñjā° ckañ . brāndhāyana tadgotrāpatye puṁstrī° . 7 bhautyamanoḥ putrabhede mārkapu° 100 a° . 8 rīgabhede abhyabhiṣyandigurvāmasevanānnicayaṁ gataḥ . karoti granthivacchothaṁ doṣo vaṅkṣaṇasandhiṣu . jvaraśūlāṅgasādādyaṁ taṁ vradhnamiti nirdiśet mādhavani0 |
मण्जिष्ठामेह – maṇjiṣṭhāmeha | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899maṇjiṣṭhāmeha “maṇjiṣṭhā-meha” m. a disease in which the urine is of a
light red colour maṇjiṣṭhāmeha “maṇjiṣṭhā-meha” m. “-hin” mfn. suffering from this disease |
मञ्जिष्ठा – mañjiṣṭhā | Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuchmañjiṣṭhā f. “indischer Krapp, Rubia Munjista Roxb.” AK. 2, 4, 3, 9. TRIK.
3, 3, 119. RATNAM. 28. KAUŚ. 38 (-ṣṭhī Hdschr.). SUŚR. 1, 38, 9. 55, 7. 145, 21. 2, 25, 1. 150, 16. 151, 2. mañjiṣṭhābha “die Farbe des indischen Krapps habend” 429, 11. VARĀH. BṚH. S. 43, 44. Wird P. 8, 3, 97 in mañji + stha zerlegt, ist aber eher als superl. von mañju zu fassen. — Vgl. māñjiṣṭha. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 mañjiṣṭhā mañjiṣṭhā, properly superl. of mañju, f. Bengal madder, Rubia manjith Roxb. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 mañjiṣṭhā f. the Indian madder (bright red). Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 mañjiṣṭhā mañj-iṣṭhā, f. [spv. very bright], Indian madder: -rāga, m. colour of Indian madder; attachment charming and durable like the colour of Indian madder. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 mañjiṣṭhā strī, (atiśayeneyaṁ mañjimatī . mañjimatī + iṣṭhaḥ . matupo lopaḥ striyāṁ ṭāp .) svanāmakhyātaraktavarṇalatāviśeṣaḥ . majīṭha iti hindī bhāṣā . tatparyāyaḥ . vikasā 2 jiṅgī 3 samaṅgā 4 kālameṣikā 5 maṇḍūkaparṇī 6 bhaṇḍīrī 7 bhaṇḍī 8 yojanavallī 9 . ityamaraḥ . 2 . 4 . 90 .. kālameṣī 10 kālā 11 jiṅgiḥ 12 bhaṇḍirī 13 bhaṇḍikā 14 bhaṇḍiḥ 15 . iti śabdaratnāvalī .. hariṇī 16 raktā 17 gaurī 18 yojanavallikā 19 vaprā 20 rohiṇī 21 citralatā 22 citrā 23 citrāṅgī 24 jananī 25 vijayā 26 mañjūṣā 27 raktayaṣṭikā 28 kṣattriṇī 29 rāgāḍhyā 30 kālabhāṇḍikā 31 aruṇā 32 jvarahantrī 33 chatrā 34 nāgakumārikā 35 bhaṇḍīralatikā 36 rāgāṅgī 37 vastrabhūṣaṇā 38 . (paryāyāntaraṁ yathā — mañjiṣṭhā vikasā jiṅgī kālā yojanaparṇyīpa . tāmravallī citraparṇī kāntārī raktayaṣṭikā .. iti ratnamālā ..) asyā guṇāḥ . madhuratvam . kaṣāyatvam . uṣṇatvam . gurutvam . vraṇamehajvaraśleṣmaviṣanetrāmayanāśitvañca . sā caturvidhā . colaḥ 1 yojanī 2 kauntī 3 siṁhalī ca 4 . iti rājanirghaṇṭaḥ .. kuṣṭhasvarabhaṅgaśothanāśitvam . varṇāgnikāritvañca . iti rājavallabhaḥ .. api ca . mañjiṣṭhā madhurā tiktā kaṣāyā svarṇavarṇakṛt . gurūṣṇā viṣaśleṣmaghnī śothayonyakṣikarṇaruk . raktātisārakuṣṭhāsrāvisarpavraṇamehanut .. iti bhāvaprakāśaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 mañjiṣṭhā strī atiśayena mañjīmatī iṣṭhan matupo lopaḥ . svanāmakhyātāyāṁ latāyām amaraḥ . mañjiṣṭhā madhurā tiktā kaṣāyā svarṇavarṇakṛt . gurūṣṇā viṣaśleṣmaghnī śothayonyakṣikarṇaruk . raktātīsārakuṣṭhāsravisarpavraṇamehanut bhāvapra° . mañjiṣṭhayā raktam aṇa . māñjiṣṭha tatkvāthena rakte tri° . |
मांजिष्ट – māṁjiṣṭa | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
māṁjiṣṭa a. (ṣṭhī f.) [maṁjiṣṭhayā raktaṁ aṇ] (1) Red as madder. (2) Dyed with madder; māṁjiṣṭheṣu vyajyate na sma sainyaiḥ Śi. 18. 34. –ṣṭhaṁ Red colour. |
माण्जिष्ठ – māṇjiṣṭha | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899māṇjiṣṭha mfn. (fr. “maṇjiṣṭhā”) dyed with madder, red as madder &c.
māṇjiṣṭha n. red, red colour |
माञ्जिष्ठ – māñjiṣṭha | Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuchmāñjiṣṭha (von mañjiṣṭhā) adj. “krapproth” H. 1395. HALĀY. 4, 48. ĀŚV.
GṚHY. 1, 19, 11. R. 2, 94, 5 (103, 5 GORR.). Spr. 3359. VARĀH. BṚH. S. 10, 11. 12. 19. 30, 12. 14 (mañjiṣṭhābha wohl vorzuziehen). TATTVAS. 12. KĀŚĪKH. 13, 84 (bei AUFRFCHT, HALĀY. Ind.). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 māñjiṣṭha māñjiṣṭha, i. e. mañjiṣṭhā + a, I. adj. Of a red colour, Rām. 2, 94. 5. II. n. Red colour. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 māñjiṣṭha a. red as madder. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 māñjiṣṭha māñjiṣṭha, a. (connected with mañjiṣṭhā), coloured with madder, red like madder: -ka, i-ka, a. id.; -ī-kṛ, colour red like madder. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 māñjiṣṭha na° mañjiṣṭhayā raktamaṇe . 1 raktavarṇe 2 tadvati tri0 |
यम – yama | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899yama m. a rein, curb, bridle
m. a driver, charioteer m. the act of checking or curbing, suppression, restraint (with “vācām”, restraint of words, silence) m. self-control forbearance, any great moral rule or duty (as opp. to “niyama”, a minor observance; in ten Yamas are mentioned, sometimes only five) &c. yama m. (in Yoga) self-restraint (as the first of the eight Aṅgas or means of attaining mental concentration) 93 m. any rule or observance yama m. (“yama”) mf (“ā” or “ī”) n. twin-born, twin, forming a pair &c. &c. yama m. a twin, one of a pair or couple, a fellow (du. “the twins” N. of the Aśvins and of their twin children by Mādrī, called Nakula and Saha- deva; “yamau mithunau”, twins of different sex) yama m. a symbolical N. for the number “two” yama m. N. of the god who presides over the Pitṛis (q.v.) and rules the spirits of the dead &c. &c. 18; 197, 198 &c. 10; 16; 289 &c. (he is regarded as the first of men and born from Vivasvat, “the Sun”, and his wife Saraṇyū; while his brother, the seventh Manu, another form of the first man, is the son of Vivasvat and Saṁjṇā, the image of Saraṇyū; his twin-sister is Yamī, with whom he resists sexual alliance, but by whom he is mourned after his death, so that the gods, to make her forget her sorrow, create night; in the Veda he is called a king or “saṁgamano janānām”, “the gatherer of men”, and rules over the departed fathers in heaven, the road to which is guarded by two broad-nosed, four-eyed, spotted dogs, the children of śaramā q.v.; in Post-vedic mythology he is the appointed Judge and “Restrainer” or “Punisher” of the dead, in which capacity he is also called “dharmarāja” or “dharma” and corresponds to the Greek Pluto and to Minos; his abode is in some region of the lower world called Yama-pura; thither a soul when it leaves the body, is said to repair, and there, after the recorder, Citra-gupta, has read an account of its actions kept in a book called Agra-saṁdhānā, it receives a just sentence; in Yama is described as dressed in blood-red garments, with a glittering form, a crown on his head, glowing eyes and like Varuṇa, holding a noose, with which he binds the spirit after drawing it from the body, in size about the measure of a man’s thumb; he is otherwise represented as grim in aspect, green in colour, clothed in red, riding on a buffalo, and holding a club in one hind and noose in the other; in the later mythology he is always represented as a terrible deity inflicting tortures, called “yātanā”, on departed spirits; he is also one of the 8 guardians of the world as regent of the South quarter; he is the regent of the Nakshatra Apa-bharanī or Bharaṇī, the supposed author of ; 14, of a hymn to Viṣṇu and of a law-book; “yamasyārkaḥ” N. of a Sāman yama m. N. of the planet Saturn (regarded as the son of Vivasvat and Chāyā) yama m. of one of Skanda’s attendants (mentioned together with Ati- yama) yama m. a crow (cf. “-dūtaka”) yama m. a bad horse (whose limbs are either too small or too large) yama n. a pair, brace, couple yama n. (in gram.) a twin-letter (the consonant interposed and generally understood, but not written in practice, between a nasal immediately preceded by one of the four other consonants in each class) on yama n. pitch of the voice, tone of utterance, key Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 yama a. [yam-ghañ] (1) Twin, twinborn. (2) Coupled. –maḥ (1) Restraining, controlling, curbing. (2) Control, restraint. (3) Self-control. (4) Any great moral or religious duty or observance (opp. niyama); taptaṁ yamena niyamena tapo’munaiva N. 13. 16. (yama and niyama are thus distinguished: śarīrasādhanāpekṣaṁ nityaṁ yatkarma tadyamaḥ . niyamastu sa yatkarma nityamāgatuṁsādhanaṁ .. Ak.; see Malli. on Śi. 13. 23 and Ki. 10. 10 also. The yamas are usually said to be ten, but their names are given differently by different writers; e. g. brahmacaryaṁ dayā kṣāṁtirdānaṁ satyamakalkatā . ahiṁsā’steyamādhurye damaśceti yamāḥ smṛtāḥ .. Y. 3. 313; or ānṛśaṁsyaṁ dayā satyamahiṁsā kṣāṁtirārjavam . prītiḥ prasādo mādhuryaṁ mārdavaṁ ca yamā daśa ..; sometimes only five yamas are mentioned: –ahiṁsā satyavacanaṁ brahmacayarmakalkatā . asteyamiti paṁcaite yamākhyāni vratāni ca ..). (5) The first of the eight angas or means of attaining Yoga; the eight angas are: — yamaniyamāsanaprāṇāyāmapratyāhāradhāraṇādhyānasamādhayo’ṣṭāvaṁ gāni. (6) The god of death, death personified, regarded as a son of the sun; dattābhaye tvayi yamādapi daṁḍadhāre U. 2. 11. (7) A twin; dharmātmajaṁ prati yamau ca (i. e. nakulasahadevau) kathaiva nāsti Ve. 2. 25; yamayoścaiva garbheṣu janmato jyeṣṭhatā matā Ms. 9. 126. (8) One of a pair or couple, a fellow. (9) N. of Saturn. (10) A crow. (11) A symbolical expression for the number ‘two’. (12) Ved. A rein, bridle. (13) Ved. A driver, charioteer. –maṁ (1) A pair or couple. (2) (In gram.) The twin letter of any consonant. (3) Pitch of the voice. –mī N. of the river Yamunā. — Comp. –anugaḥ, –anucaraḥ a servant or attendant of Yama. –aṁtakaḥ an epithet of 1. Śiva. –2. of Yama. –ariḥ, –ghnaḥ, –ripuḥ &c. N. of Viṣṇu. –īśaṁ the Nakshatra Bharaṇī. –kiṁkaraḥ a messenger of death. –kīṭaḥ 1. a wood-louse. –2. an earth-worm. –kīlaḥ N. of Viṣṇu. –koṭiḥ –ṭī N. of a mythical town to the east of Laṅkā. –ja a. twin-born, twin; bhrātarau āvāṁ yamajau U. 6; 4. –daṁṣṭrā ‘Yama’s tooth’, the jaws of death. ( –ṣṭrāḥ pl.) the last eight days of the month Asvina and the whole of Kārtika (regarded as a period of general sickness). –dūtaḥ –dūtakaḥ 1. a messenger of death. –2. a crow. –dūtikā tamarind. –devatā the asterism Bharaṇī. –dvitīyā the second day in the bright half of Kārtika when sisters entertain their brothers (Mar. bhāūbīja); cf. bhrātṛdvitīyā. –dhānī the abode of Yama; naraḥ saṁsārāṁte viśati yamadhānījavanikāṁ Bh. 3. 112. –dhāraḥ a kind of double-edged weapon. –pāśaḥ the noose of Yama. –puruṣaḥ Yama’s servant or minister. –priyaḥ the fig-tree. –bhaginī N. of the river Yamunā. –yātanā the tortures inflicted by Yama upon sinners after death, (the word is sometimes used to denote ‘horrible tortures’, ‘extreme pain’). –rāja m. Yama, the god of death. –vāhanaḥ, –rathaḥ a buffalo. –sabhā the tribunal of Yama. –sūryaṁ a building with two halls, one facing the west and the other facing the north. –svasṛ f. 1. N. of the river Yamunā. –2. N. of Durgā. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch yama (von yam) m. VOP. 26, 170. 1) “Zügel”: pṛṣṭhe sado nasoryamaḥ ṚV. 5, 61, 2. — 2) “Lenker”: rathānām ṚV. 8, 92, 10. — 3) “das Hemmen, Unterdrücken”: vācām “Schweigsamkeit” BHĀG. P. 5, 5, 12. = saṁyama AK. 3, 3, 18. TRIK. 3, 3, 302. H. an. 2, 332. fg. MED. m. 23. = yamana H. an. — 4) in der Phil. “Selbstbezwingung, das Verbot der Beschädigung Anderer durch Wort oder That und der Ueppigkeit, ein allgemeines Sittengesetz” AK. 2, 7, 48. MED. JOGAS. 2, 29. ahiṁsāsatyāsteyabrahmacaryāparigrahā yamaḥ 30. NĪLAK. 28. TATTVAS. 19. SARVADARŚANAS. 155, 10. 161, 2. 173, 16. fgg. MADHUS. in Ind. St. 1, 22, 22. VEDĀNTAS. (Allah.) No. 128. VP. 288. 653. BHĀG. P. 1, 6, 36. 4, 22, 24. H. 81. H. an. yamānseveta satataṁ na nityaṁ niyamānbudhaḥ M. 4, 204. MBH. 12, 8913. rājño vivekasya balavato yamādīnamātyān PRAB. 8, 9. fg. yamaśca daśadhā proktaḥ Verz. d. Oxf. H. 233,b,6. brahmacaryaṁ dayā kṣāntirdānaṁ (st. dessen fälschlich dhyānaṁ GĀRUḌA-P. 105 im ŚKDR.) satyamakalkatā. ahiṁsāsteyamādhuryadamāśceti yamāḥ smṛtāḥ.. YĀJÑ. 3, 313. ānṛśaṁsyaṁ kṣamā satyamahiṁsā dama ārjavam. prītiḥ prasādo mādhuryaṁ mārdavaṁ ca yamā daśa.. Spr. 350. “Observanz” überh. PĀR. GṚHY. 2, 7. — 5) “festgesetzte Ordnung”, s. yāma-. — Vgl. prāṇa-, vācaṁ-, su-. yama 1) adj. (f. ā und ī) “geminus, von Geburt doppelt, gepaart”; m. “Zwilling” TRIK. 3, 3, 302. H. 1424. H. an. 2, 232. fg. MED. m. 23. HALĀY. 4, 15. saptathamāhurekajaṁ ṣaLidyamāḥ ṚV. 1, 164, 15 (vgl. AV. 10, 8, 5). 2, 39, 2. yamā cidatra yamasūrasūta 3, 39, 3. yamā iva susadṛśaḥ 5, 57, 4. 6, 59, 2. 10, 117, 9. 1, 66, 4. yame iva yatamāne yadaitam 10, 13, 2. yasya bhāryā gaurvā yamau janayet AIT. BR. 7, 9. agnirvāva yama iyaṁ yamī TS. 3, 3, 8, 3. yamī vaśā 2, 1, 9, 5. aṣṭau yamā ādityāḥ NIDĀNA 10, 2. yamau mithunau “Zwillinge verschiedenen Geschlechts” KĀṬH. 13, 4. NIR. 12, 10. – PAÑCAV. BR. 16, 4, 10. KĀTY. ŚR. 25, 4, 35. yamāṁ dviguṇāmiva śriyamicchantaḥ ĀŚV. ŚR. 11, 5, 4. ŚAUNAKA in Z. f. vgl. Spr. 1, 442. putrau prasuṣuve yamau BHĀG. P. 3, 17, 2. 9, 11, 11. yamau “Zwillinge” M. 9, 126. MBH. 1, 124. 3818. 15694. 7, 68. SUŚR. 1, 318, 7. VARĀH. BṚH. S. 78, 24. KATHĀS. 21, 49. BHĀG. P. 1, 10, 9. 3, 16, 35. yamābhyāṁ supravṛddhābhyāmarjunābhyām HARIV. 3451 (nach der Lesart der neueren Ausg.). BHĀG. P. 10, 10, 26. n. “Paar” VARĀH. BṚH. S. 77, 33. yamau heissen die Aśvin H. 182. uṣa uṣo hi vaso agrameṣi tvaṁ yamayorabhavo vibhāvā “du” Agni “gehst voran jeder Morgenröthe, du strahltest für die Zwillinge” (nämlich, wenn sie zum Frühopfer kommen) ṚV. 10, 8, 4. “thou wast the divider of the two twins i. e. of day and night” M. MÜLLER, Lect. II, 511. yama als Bez. “der Zahl zwei” SŪRYAS. 1, 32. fg. 2, 19. — 2) m. N. des Gottes, der im Himmel über die Seligen (pitaraḥ) herrscht, deshalb auch König heisst, ein Sohn Vivasvant’s. Die nachvedische Zeit sieht in ihm den Beherrscher der Todten in der Unterwelt und fasst seinen Namen als “Bändiger” (schon ŚAT. BR. 7, 2, 1, 10. auch von yu abgeleitet TS. 2, 1, 4, 3). Die wirkliche Bed. ist “Zwilling”: Jama und Yamī sind das erste Menschenpaar. Wie diese nach der Legende NIR. 12, 10 von Vivasvant mit der Saraṇyū erzeugt sind, so zeugt derselbe mit dem Abbilde der Saraṇyū den Manu, eine andere Form des Erstlings der Menschheit. Ueber den ganzen Mythus vgl. ROTH in ZdmG.4, 425. fgg. und J. MUIR in Journ. R. As. S. new ser. I, 287. – AK. 1, 1, 1, 54. 3, 4, 7, 33. TRIK. 1, 1, 71. 3, 3, 302. H. 169. 184. H. an. MED. HĀR. 57. HALĀY. 1, 72. 100. 5, 70. 83. ṚV. 10, 14, 1. fgg. 15, 8. 18, 13. yatte yamaṁ vaivasvataṁ mano jagāma dūrakam 57, 7. 60, 10. yasminvṛkṣe supalāśe devaiḥ saṁpibate yamaḥ 135, 1. tasmai yamāya namo astu mṛtyave 165, 4. āste yama upa yāti devān AV. 4, 34, 3. 4. yamasya jātamamṛtaṁ yajāmahe ṚV. 1, 83, 5. yo mamāra prathamo martyānāṁ yaḥ preyāya prathamo lokametam. vaivasvataṁ saṁgamanaṁ janānāṁ yamaṁ rājānaṁ haviṣā saparyata.. AV. 18, 3, 13. 6, 28, 3. yamasya bhavanam ṚV. 1, 35, 6. paḍvīśam 10, 97, 16. yoniḥ 123, 6. lokaḥ AV. 6, 118, 2. 19, 56, 1. sādanam 2, 12, 7. 18, 2, 56. 3, 70. gṛham 6, 29, 3. rājyam 18, 4, 31. fg Ross 5, 5, 8. Boten 30, 6. śvānau 8, 1, 9. Mutter ṚV. 10, 17, 1. König Jama AV. 8, 10, 23. 15, 14, 7. 18, 3, 69. 1, 14, 2. AIT. BR. 8, 7. ŚAT. BR. 2, 3, 2, 1. KAUṢ. UP. 4, 15. yāvanto vai mṛtyubandhavasteṣāṁ yama ādhipatyaṁ parīyāya TS. 5, 1, 8, 2. — Jama und Yamī (Yamunā) HARIV. 552. VP. 266. BHĀG. P.6,6,38.8,13,9. MĀRK. P. 77,7. 106,4. Verz. d. Oxf. H. 82,b,41. fg. ein jüngerer Bruder Manu’s MBH. 1, 3136. fg HARIV. 552. MĀRK. P. 108, 15. fgg. māṇḍavyaśāpādbhagavānprajāsaṁyamano yamaḥ. bhrātuḥ kṣetre bhujiṣyāyāṁ jātaḥ satyavatīsutāt.. BHĀG. P. 3, 5, 20. yamaḥ saṁyamatāmaham sagt Kṛṣṇa BHAG. 10,29. pitṝṇāmadhipaḥ MBH. 14,1176. HARIV. 260. VP. 153. – 207. 286. Verz. d. Oxf. H. 61,a,1. fgg. einer der 8 Welthüter M. 5, 96. im Süden MBH. 8, 2102. R. 4, 51, 32. yathā yamaḥ priyadveṣyau prāpte kāle niyacchati Spr. 2321. śarīrāntakaro nṝṇām MBH. 3, 2138. yamo vaivaśvato devo yastavaiṣa hṛdi sthitaḥ Spr. 2406. samatayā – anuyayau yamam RAGH. 9, 6. yamastvannarasaṁ prādāddharme ca paramāṁ sthitim MBH. 3, 2228. raktākṣaṁ yamaprabhaṁ vyādham ŚUK. in LA. (III) 34, 17. sarujapada Spr. 803; vgl. HARIV. 565. fgg. und śīrṇapādayamāya nī BHĀG. P. 9, 6, 17. yamasya sadanam DAŚ. 2, 35. daṇḍī yamo mahiṣagaḥ VARĀH. BṚH. S. 58, 57. – matanibarhaṇa Verz. d. Oxf. H. 250,b,37. als Gottheit (Beherrscher) des Nakshatra Apabharaṇi (Bharaṇi) WEBER JYOT. 94. fg. Nax. 2, 300. 376. VARĀH. BṚH. S. 98, 4. der 4ten Tithi 99, 1 eines Karaṇa 4. Liedverfasser von ṚV. 10, 10. 14. Verfasser einer Hymne auf Viṣṇu Verz. d. Oxf. H. 82,b,39. eines Gesetzbuchs YĀJÑ. 1, 4. Verz. d. B. H. No. 140. 322. 1017. 1166. Verz. d. Oxf. H. 14, “a”, N. l. 266, “a”, 41. 268, “a”, 6. 12. 270, “b”, 32. 279, “a”, 22. MADHUS. in Ind. St. 1, 20, 21. -saṁhitā GILD. Bibl. 450. Vgl. kālāntaka-, bṛhadyama, mahā-, laghu-, svalpa-. — 3) m. “der Planet Saturn” H. ś. 14. MED. VARĀH. BṚH. S. 4, 21. 20, 7. 28, 21. 98, 13. Ind. St. 2, 278. fg. 283. Verz. d. B. H. No. 1249. auch Saturn gilt für einen Sohn Vivasvant’s, aber von der ChāyāH vgl. HARIV. 564. BHĀG. P. 8, 13, 10. — 4) m. N. pr. eines Wesens im Gefolge Skanda’s (neben Atijama) MBH. 9, 2547. — 5) m. pl. N. pr. einer Klasse von Göttern bei den Buddhisten LALIT. ed. Calc. 58, 4. fehlerhaft für yāma. — 6) m. “Krähe” H. an. MED. Vgl. yamadūtaka. — 7) n. in der Gramm. a) “Zwillingslaut”; so heissen gewisse von den Grammatikern angenommene “nasale Zwischenlaute zwischen Mutis und folgenden Nasalen”; vgl. WHITNEY in AV. PRĀT. S. 63. WEBER in Ind. St. 4, 123. ṚV. PRĀT. 1, 10. 49. 6, 8. fgg. 14, 10. 22. VS. PRĀT. 1, 41. 74. 82. 103. 4. 111. 161. 8, 29. AV. PRĀT. 1, 99. TS. PRĀT. 21, 8. 22, 12. PAT. zu P. 1, 1, 8. — b) “Tonlage”: samāna- AV. PRĀT. 1, 14. eka- (= ekaśruti Comm.) TS. PRĀT. 15, 9. dvi- (= svarita Comm.) 19, 3. 23, 16. caturyama 18. sapta ṚV. PRĀT. 13, 17. — 8) f. yamī N. pr. der Zwillingsschwester Jama’s. die in der nachvedischen Zeit der Yamunā gleichgesetzt wird, NAIGH. 5, 5. NIR. 11, 33. TRIK. 1, 2, 31. H. 1083. ṚV. 10, 10, 7. 9. ŚAT. BR. 7, 2. 1, 10. VS. 12, 63. KĀṬH. 7, 10. PAÑCAV. BR. 11, 10, 23. ŚAUNAKA in Z. f. vgl. Spr.1,442. HARIV. 609. fg. VP. 266. BHĀG. P.6,6,38.8,13,9. MĀRK. P. 106,4. Verz. d. Oxf. H. 82,b,41. fg. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 yama Kāla. (For more details see under Kāla). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 yama yam + a, I. adj. sbst. Twin, one of a pair. du. The twins, Draup. 6, 29. II. m. 1. Restraining. 2. Taming of passion, Vedāntas. in Chr. 217, 14. 3. Moral duty, Man. 4, 204. 4. Penance. 5. A festival. 6. Yama, the judge of the deceased ones, ruler of the infernal regions, Rām. 2, 54, 28; god of death, Pañc. 247, 8. 7. A crow. 8. A name of the planet Saturn. III. f. mī, The Yamunā. IV. n. A pair. — Comp. kāla-anta + ka-, m. Yama, as all-destroying time, Rām. 3, 32, 5. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 yama [1] m. holder, i.e. bridle or driver; restraint, self-control, any paramount moral duty or observance (ph.). yama (f. ā2 & ī) paired, twin; m. a twin (du. twins), N. of a god, either the Twin (with his sister yamī f.) or the Restrainer, the god of death. n. pair, twin letter (g.) Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 yama 1. yam-a, m. (restrainer), rein (RV.1); driver (RV.1); suppression, restraint; self-restraint; general law of morality, paramount duty (opp. niyama, minor duty); observance, rule. yama 2. yam-a, a. (ā, ī) forming a pair; m. twin (du. twins; designation of the Aśvins); N. of the male Twin of Yamī, the first man, son of Vivasvat (RV.); in the Veda Yama is the god who rules over the departed fathers in heaven; in C. he is regarded as the god of death, presiding in the lower regions (his name being supposed to mean subduer or punisher), younger brother of Manu (the first man), regent of the south, and reputed author of hymns and of a law-book; planet Saturn; n. pair. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 yama au u viratau . iti kavikalpadrumaḥ .. (bhvā°-para°-aka°-aniṭ . ktvāveṭ .) au, yantā . u, yamitvā yantvā . viratirnivṛttiḥ . yacchati pāpāt sādhuḥ . iti durgādāsaḥ .. yama ka mi pariveṣaṇe . tadabhāve . iti kavikalpadrumaḥ .. (curā°-para°- saka°-seṭ .) ka mi, yamayati yāmayati . pariveṣaṇaṁ annāderarpaṇam . veṣṭanamityeke . viṣatyavyāptāvityasya rūpamiti ramānāthaḥ . kecittu pariveṣaṇa evāyaṁ mānubandhaḥ . yamayatyannaṁ dbijāya gṛhī . anyatra niyāmayati saṁyāmayati ityāhuḥ . anye tu apariveṣaṇa evāyaṁ mānubandhaḥ . niyamayati vimārgaprasthitānāntu daṇḍam . iti śākuntale . pariveṣaṇe tu yāmayatyannaṁ dvijāya gṛhī ityāhuḥ . tena ubhayasya prāmāṇikatvādubhayatra vikalpajñāpanārthañcānubandhaḥ kṛtaḥ . iti durgādāsaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 yama uparatau bhvā° para° saka° aniṭ yacchati ayaṁsīt udit ktvā veṭ . yamitvā yatvā yattaḥ . ā + dīrghīkaraṇe ātma° . upa + vivāhe ātma° . yama pariveṣaṇe cu° u° saka° seṭ vā ghaṭā° . yamayati yāmavati ayīyamat ta ayayāmat ta . yama pu yama–ghañ . ahiṁsā satyavacanaṁ brahmacaryamakalkatā . asteyamiti pañcaite yamākhyāni vratāni ca ityukte 1 ahiṁsādau tacca dehamātrasādhyam āvaśyakamavaśyakāryaṁ nityaṁ kāryamiti amaraḥ indriyādīnāṁ 2 saṁyamane ca . yamayati ac . prāṇināṁ śubhāśubhakarmānusāreṇa daṇḍavidhāyaka īśvaraniyukte dakṣiṇasthe 3 devabhede pu° amaraḥ . tatsvāmikatvāt 4 kāke ca . bhrātṛtvena yamasambandhini 5 śanau 6 ekagarbhajāyamāne yamaje tri° medi° . 7 dvitvasaṁkhyāyāṁ 8 yamadevatāke bharaṇonakṣatre jyo° . dikpālayamabhedāḥ caturdaśa bhaviṣyapu° uktā yathā yamāya dharmarājāya mṛtyave cāntakāya ca . vaivakhatāya kālāya sarvabhūtakṣayāya ca . auḍambarāya daghnāya nīlāya parameṣṭhine . vṛkodarāya citrāya citraguptāya vai namaḥ . thogāṅgayamākṣa pāta° sū° bhā° uktā yathā yamaniyamāsanaprāṇāyāmapratyāhāradhāraṇādhyānasamādhayo’ṣṭāvaṅ gāni mū° . yathākramaṁ eteṣām anuṣṭhānaṁ svarūpañca vakṣyāmaḥ bhā° . tatra ahiṁsāsatyāsteyabrahmacaryāparigrahāyamāḥ mū° . tatrāhiṁsā sarvatho sarvadā sarvabhūtānāmanatidrohaḥ . uttare ca yamaniyamāstanmūlāstatsiddhiparatayā tatpratipadānāya pratipādyante tadavadātakaraṇāyaivopādīyante . tathācoktaṁ sa khalvayaṁ brāhmaṇo yathā yathā vratāni bahūni samāditsate tathā tathā pramādakṛtebhyo hiṁsānidānebhyo nivartamānastāmevāvadātarūpāmahiṁsāṁ karoti . satyaṁ yathārthe vāṅmanuse yathādṛṣṭaṁ yathānumitaṁ yathāśrutaṁ tathā vāṅmanaśceti svabodhasaṁkrāntaye vāguktā sā yadi na vañcitā bhrāntā vā pratipattibandhyā vā bhavet ityeṣā sarvabhūtopa kārārthaṁ pravṛttā na bhūtopaghātāya yadi caivamapyamidhīya mānā mūtopaghātaparaiva syānna satyaṁ bhavet pāpameva bhavet tena puṇyābhāsena puṇyapratirūpakena kaṣṭaṁ tamaḥ prāpnuyāt tasmāt parīkṣya sarvabhūtahitaṁ satyaṁ brūyāt . steyamaśāstra pūrvakaṁ dravyāṇāṁ parataḥ svīkaraṇaṁ tatpratiṣedhaḥ punaraspṛhārūpamasteyamiti . brahmacaryaṁ guptendriyasyopasthasya saṁyamaḥ . viṣayāṇāmarjanarakṣaṇakṣayasaṅgahiṁsādoṣadarśanā dasvīkaraṇamaparigraha ityete yamāḥ bhā° . gāruḍe tu tasya daśavidhatvamuktaṁ yathā brahmacarye dayākṣāntirdhyānaṁ satyamakalkatā . ahiṁsā’steya mādhuryaṁ damaścaite yamāḥ smṛtāḥ 105 a° . |
रंगः – raṁgaḥ | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
raṁgaḥ [raṁj-bhāve ghañ] (1) Colour, hue, dye, paint. (2) A stage, theatre, play house, an arena, any place of public amusement, as in raṁgavighnopaśāṁtaye S. D. 281. (3) A place of assembly. (4) The members of an assembly, the audience; aho rāgabaddhacittavṛttirālikhita iva sarvato raṁgaḥ S. 1; raṁgasya darśayitvā nivartate nartakī yathā nṛtyāt . puruṣasya tathātmānaṁ prakāśya vinivartate prakṛtiḥ .. Sarva. S. (5) A field of battle. (6) Dancing, singing, acting. (7) Mirth, diversion. (8) The nsaal modification of a vowel; saraṁgaṁ kaṁpayetkaṁpaṁ rathīveti nidarśanaṁ Śik. 30; see 26, 27, 28 also. (10) An extract of Khadira. –gaḥ, –gaṁ Tin. — Comp. –aṁganaṁ –ṇaṁ an arena, an amphitheatre. –avataraṇaṁ 1. entrace on the stage. –2. an actor’s profession. –avatārakaḥ, –avatārin m. an actor. –ājīvaḥ 1. an actor. –2. a painter; so, –upajīvin m. –kāraḥ, –jīvikaḥ a painter. –caraḥ 1. an actor, a player. –2. a gladiator. –jaṁ red lead. –jīvakaḥ 1. an actor. –2. a dyer, colourist. –daḥ 1. borax. –2. an extract of Khadira. –devatā the goddess supposed to preside over sports and public diversions generally. –dvāraṁ 1. a stage-door. –2. the prologue of a play. –patrī –puṣpī the indigo plant. –pīṭhaṁ a place for dancing. –vī(vī)jaṁ silver. –bhūtiḥ f. 1. the night of full moon in the month of Asvina. –bhūmiḥ f. 1. a stage, theatre. –2. an arena, battle-field. –maṁḍapaḥ a theatre. –mallī a lute. –mātṛ f. 1. lac, red-dye; or the insect which produces it –2. a bawd, procuress. –vastu n. a paint. –vāṭaḥ an arena, a place enclosed for plays, dancing &c. –vidyā the art of dancing and acting, theatrical profession. –śālā a dancing-hall, theatre, play-house. |
रक्तवर्ण – raktavarṇa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899raktavarṇa “rakta-varṇa” m. red colour or the colour of blood
raktavarṇa “rakta-varṇa” mfn. red-coloured m. the cochineal insect raktavarṇa “rakta-varṇa” n. gold raktavarṇa “rakta-varṇa” n. “-ṇaka” mfn. red-coloured raktavarṇa “rakta-varṇa” m. (scil. “varga”) = “rakta-varga” Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch raktavarṇa m. “die rothe Farbe” oder “die Farbe des Blutes” Verz. d. Oxf. H. 98,a,6. raktavarṇa 1) adj. “rothfarbig” SUŚR. 1, 199, 7. -maṇi AMṚTAN. UP. in Ind. St. 9, 37. — 2) m. “Coccinelle” (indragopa) RĀJAN. im ŚKDR. — 3) n. “Gold” H. ś. 162. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 raktavarṇa [1] m. red colour. raktavarṇa [2] a. red-coloured. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 raktavarṇa pu° rakto varṇā’sya . 1 indragopakīṭabhede rājani° . karma° . 2 rohitarūpe pu° 3 tadvati tri° . |
रक्तीकृ – raktīkṛ | Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893raktīkṛ raktī-kṛ, colour red. |
रङ्ग – raṅga | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899raṅga “raṅgita, raṅgin” see p.862.
raṅga m. colour, paint, dye, hue m. the nasal modification of a vowel m. a place for public amusement or for dramatic exhibition, theatre, play-house, stage, arena, any place of assembly &c. m. the members of an assembly, audience m. a dancing-place m. a field of battle m. diversion, mirth m. love raṅga m. (in music) a kind of measure m. borax m. an extract obtained from Acacia Catechu m. N. of a man m. of various authors (also with “bhaṭṭa” and “jyotir-vid”) raṅga n. (m.) tin (= “vaṅga”) Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch raṅga (von rañj) 1) m. a) “Farbe” TRIK. 3, 3, 67. H. an. 2, 45. fg. MED. g. 19. na bhāti vāsasi kliṣṭe raṅgayoga ivāhitaḥ SUŚR. 2, 157, 8. vāso yathā raṅgavaśaṁ prayāti MBH. 5, 1269. — b) “nasale Färbung eines Vocals” ŚIKṢĀ 26. 30; vgl. Ind. St. 4, 269. 362 und rakta. — c) “Theater, Schaubühne, Schauplatz, Arena” P. 6, 4, 27, Sch. H. 282. HALĀY. 1, 97. = nṛtyayudbhuvoḥ (ist wohl nṛtyabhū und yudbhū) H. an. = nṛtye raṇakṣitau MED. = nṛtya, raṇa, khala TRIK. – MBH. 1, 152. 4415. 4417. 5347. 3, 2193. 2198. 4, 341. 345. 6, 3528. 7, 3932. HARIV. 4211. 4532. yathācāryopadeśena raṅgaśobhī bhavennaṭaḥ BHAR. NĀṬYAŚ. 34, 82. raṅgādbahistu nepathyam BHAR. beim Schol. zu ŚĀK. 3, 6. -praveśa MṚCCH. 17, 11. 82, 23. KATHĀS. 49, 14. RĀJA-TAR. 1, 223. raṅgavighnopaśānti SĀH. D. 281. Verz. d. Oxf. H. 141,b,22. 41. malla- BHĀG. P. 10, 36, 24. 42, 33. -pīṭha DAŚAK. 77, 11. śailūṣasyeva me rājyaraṅge ‘sminvalgataściram RĀJA-TAR. 2, 156. tāruṇyahelārati- ŚRUT. 34. “Theater” so v. a. “die Zuschauer” SĀṁKHYAK. 59. aho rāgabaddhacittavṛttirālikhita iva sarvato raṅgaḥ ŚĀK. 4, 12. fg. raṅgaṁ prasādya madhuraiḥ ślokaiḥ DAŚAR. 3, 4 = SĀH. D. 284. -prasādana (- prasādhana gedr.) PRATĀPAR. 25,a,9. — d) “Borax.” — e) “der aus der Acacia Catechu gewonnene Catechu-Extract” RĀJAN. im ŚKDR. — f) N. pr. eines Mannes RĀJA-TAR. 5, 353. 396. fgg. — 2) n. (m. n. MED.) = vaṅga “Zinn” AK. 2, 9, 106. TRIK. 2, 9, 34. 3, 3, 61. 67. H. 1042. H. an. MED. — Vgl. anaṅga-, keli-, dīrgharaṅgā, dṛḍharaṅgā, naṭaraṅga, nī-, paṭṭa-, patta-, pūrva-, matsya- (unter -raṅka), yuddha-, raṇa-, rāja-, śrī-, sa-, su-. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 raṅga raṅga, i. e. rañj + a, I. m. 1. Colour, paint. 2. The place where dancing or acting is exhibited, a stage, Śāk. 4, 12; Daśak. in Chr. 190, 10; a place for an assembly, Nal. 5, 3; 8. 3. A field of battle, Pañc. 35, 3. 4. Dancing, acting, Cṛṅgārat. 17. 5. A proper name, Rājat. 5, 353. II. n. Tin. — Comp. keli-, m. a pleasure-ground, Lass. 87, 16. pūrva-, m. the prelude to a drama Śiś. 2, 8. rāja(n)-, n. silver. su-, I. m. 1. bright colour. 2. the orange. II. f. gā, crystal. III. n. 1. red sanders. 2. vermilion. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 raṅga m. colour, hue; theatre, play-house, stage, arena. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 raṅga raṅg-a, m. [rañj] colour; nasal colouring of a vowel (gr.); [bright scene], theatre, stage, scene, arena; theatrical audience; N.: -kāra, m. dyer; -cara, m. actor; gladiator; -dvār, f. stage-door; -dvāra, n. prologue in a play; -nātha, m. N.; -patākā, f. N.; -bhū-mi, f. battle-field; -maṅgala, n. festival on the stage; -maṇḍapa, play-house, theatre; -vat-ī, f. N.; -vastu, n. colouring matter; -vāra+aṅ-ganā, f. stage-dancer; -aṅgaṇa, n. arena; -avataraṇa, n. entrance on the stage; histrionic profession; -avataraka, -avatārin, m. stage-player, actor. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 raṅga puṁna° ragi–ac . 1 dhātubhede (rāṅa) rājani° . ranja–bhāve ghañ . 2 rāge . ādhāre ghañ . 3 raṇabhūmau 5 nāṭyasthāne ca amaraḥ . karaṇe ghañ . 4 nṛtye medi° . 6 ṭaṅkaṇe (sohāgā) 7 khādirasāre ca rājani° . raṅgadhātoḥ śo dhanaprakāro bhāvapra° ukto yathā ra(va)ṅganāgau prataptau ca galitau tau niṣecayet . tridhā tridhā viśuddhiḥ syādravi dugdhe’pi ca tridhā . tailatakrakāñjikagomūtrakulatthakvātheṣu pratyekaṁ tridhā tridhā . atha raṅgasya māraṇavidhiḥ . mṛtpātre drāvite ra(va)ṅge ciñcāśvatthatvacorajaḥ . kṣiptvā ra (va)ṅgacaturthāṁśamayodarvyā pracālayet . ciñcā(amilī) rajaścūrṇam . ayodarvī (karachulī) . tatodviyāmamātreṇa ra(va)ṅgaṁ bhasma prajāyate . atha bhasmasamaṁ tālaṁ kṣiptvāmlena vivardhayet . tato gajapuṭe paktvā punaramlena mardayet . tālena daśamāṁśena yāmamekaṁ tataḥ puṭet . evaṁ daśapuṭaiḥ pakvaṁ ra(va)ṅgaṁ bhavati māritam . evaṁ māritasya ra(va)ṅgasya guṇāḥ . raṅgaṁ laghu saraṁ rūkṣaṁ kuṣṭhamehakaphakramīn . nihanti pāṇḍuṁ saśvāsaṁ netramīṣattupittalam . siṁhogajaughantu yathā nihanti tathaiva ra (va)ṅgo’khila hemavargam . dehasya saukhyaṁ prabalendriyatvaṁ narasya puṣṭiṁ vidadhāti nūnam . tasyāśuddhasya doṣamāha raṅgovidhatte khaluśuddhihīnastathā hyapakvaśca kilāsagulmau . kuṣṭhāniśūlaṁ kila vātaśothaṁ pāṇḍuṁ pramehañca bhagandarañca . viṣopamaṁ raktavikāravṛndaṁ kṣamañca kṛcchrāṇi kaphajvarañca . mehāśmarīvidradhimukhyarogānnāgopi kuryāt kathitān vikārān tadbhedo yathā . śvetaṁ mṛdu laghu svacchaṁ snigdhamuṣṇasahaṁ himam . sūtrapattrakaraṁ kāntaṁ trapu śreṣṭhamudāhṛtam . kṣurakaṁ miśrakañcāpi dvibidhaṁ ra(va)ṅgamucyate . uttamaṁ kṣurakaṁ tatra miśrakaṁ tvahitaṁ matam . rājani° . |
रञ्जन – rañjana | Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuchrañjana (wie eben) 1) adj. = rañjaka H. an. 3, 403. = rāgajanana MED. n.
113. a) “färbend”: -dravya MALLIN. zu KUMĀRAS. 1, 32. -tva n. nom. abstr. SARVADARŚANAS. 152, 5. — b) “angenehm erregend, entzückend, erfreuend”: hṛdaya- GĪT. 10,7. Verz. d. Oxf. H. 141,b,21. 200,a,5 v. u. jana- 199,b, No. 472. GĪT.1,19. janarañjanī f. Bez. einer best. Gebetsformel PAÑCAR. 3, 15, 32. — 2) m. “Saccharum Munja” (muñja) “Roxb.” RĀJAN. im ŚKDR. — 3) f. ī a) wohl so v. a. “freundliche Begrüssung” BURN. Intr. 402, N. 2. — b) Bez. verschiedener Pflanzen: “die Indigopflanze” AK. 2, 4, 3, 13. “Nyctanthes arbor tristis” ŚABDAC. im ŚKDR. “Gelbwurz” RĀJAN. im ŚKDR. “ein best. wohlriechender Stoff” ebend. ŚKDR. und WILSON lassen das Wort nach MED. noch andere Pflanzen bezeichnen, die aber in der gedr. MED. unter rañjinī, in H. an. unter rājinī verzeichnet werden. — 4) n. a) “das Färben” VĀGBH. 12, 13. keśa- Verz. d. Oxf. H. 122,b,24. “Farbe”: nānārañjanaraktāḥ MBH. 12, 3689. haridrārasarañjanasya saundaryam Spr. 5036. — b) “das Nasaliren”: upadhā- Śit. beim Schol. zu VS. PRĀT. 3, 135. — c) “das Entzücken, Erfreuen, Beglücken, Zufriedenstellen” MBH. 12,1998. 2057. HARIV. 3069. R.1,3,37 (33 GORR.). Spr. 1215. RAGH.4,12.6,21. RĀJA- TAR.3,102.5,436. MALLIN. zu KUMĀRAS.4,9. Verz. d. Oxf. H. 138,b, No. 273. MĀRK. P. 27,4. — d) “rother Sandel” AK. 2, 6, 3, 33. H. 642. H. an. MED. — Vgl. keśa- (s. auch oben u. 4) “a”), nakharañjanī, netrarañjana, pāka-, mano-, yoni-, rasikarañjanī, strīrañjana. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 rañjana rañj + ana, I. m. (?), n. 1. Dyeing, colouring, Rājat. 5, 381. 2. Conciliating, befriending, Rājat. 5, 436 (at the end of a comp. adj.). 3. Exciting passion, delighting. II. n. Red sandal. III. f. nī, The indigo, and several other plants. — Comp. loka-, n. gaining public confidence. strī-, n. pan eaten with the betel-nut. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 rañjana a. (f. ī) & n. = prec.; n. also colour. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 rañjana na° rajyate’nena ranja–karaṇe lyuṭ . 1 raktacandane 2 hiṅgule 3 muñjatṛṇe rājani° 4 mañciṣṭhāyāṁ 5 nīlyāṁ 6 guṇḍarocanikāyāṁ (kamalāguḍi) strī medi° ṅīp . 6 śephālikāyāṁ śabdaca° . 7 haridrāyāṁ 8 parpaṭyāñca strī rājani° ṅīp . bhāve lyuṭ . 9 rāge . ṇic kartarilyu . 10 rāgajanake tri° . saṁjñāyāṁ kan . 11 kaṭa phale pu° rājani0 |
रागमय – rāgamaya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899rāgamaya “rāga-maya” mf (“ī”) n. “consisting of colour or of a red
colour”, red coloured, red, Kāvyad. mf (“ī”) n. dear, beloved Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 rāgamaya , rāgavat a. (1) Red, coloured. (2) Dear, beloved. (3) Impassioned. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch rāgamaya (von rāga) adj. “roth” und zugleich “verliebt” KĀVYĀD. 2, 75. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 rāgamaya a. red or enamoured. |
रूपम् – rūpam | Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona :1890
rūpam [rūp-ka bhāve ac vā] (1) Form, figure, appearance; virūpaṁ rūpavaṁtaṁ vā pumānityeva bhuṁjate Pt. 1. 143; so surūpa, kurūpa. (2) Form or the quality of colour (one of the 24 guṇas of the Vaiśeṣikas); cakṣurtātragrāhyajātimān guṇo rūpaṁ Tarka K; (it is of six kinds: –śukla, kṛṣṇa, pīta, rakta, harita, kapila, or of seven, if citra be added). (3) Any visible object or thing. (4) A handsome form or figure, beautiful form, beauty, elegance, grace; mānupīṣu kathaṁ vā syādasya rūpasya saṁbhavaḥ S. 1. 26; vidyā nāma narasya rūpamadhikaṁ Bh. 2. 20; rūpaṁ jarā haṁti &c. (5) Natural state or condition, nature, property, characteristic, essence. (6) Mode, manner. (7) A sign, feature. (8) Kind, sort, species (9) An image, a reflected image. (10) Similitude, resemblance. (11) Specimen, type, pattern. (12) An inflected form, the form of a noun or a verb derived from inflection (declension or conjugation). (13) The number one, an arithmetical unit. (14) An integer. (15) A drama, play, see rūpaka. (16) Acquiring familiarity with any book by learning it by heart or by frequent recitation. (17) Cattle. (18) A sound, a word. (19) A known quantity. (20) A beast. (21) A verse. (22) A name. (23) The white colour. (rūpa is frequently used at the end of comp. in the sense of ‘formed or composed of,’ ‘consisting of,’ ‘in the form of,’ ‘namely;’ ‘having the appearance or colour of,’ taporūpaṁ dhanaṁ; dharmarūpaḥ sakhā &c.). — Comp. –adhibodhaḥ the perception of form or colour of any object by the senses. –abhigrāhita a. caught in the act, caught red-handed. –asraḥ Cupid. –ājīvā a harlot, prostitute, courtezan. –āśrayaḥ an exceedingly beautiful person. –iṁdriyaṁ the organ which perceives form and colour, the eye. –uccayaḥ a collection of lovely forms; S. 2. 9. –kāraḥ, –kṛt m. a sculptor. –grahaḥ the eye. –jña a. perceiving forms, distinguishing visible objects. –tattvaṁ inherent property, essence. –dhara a. of the form of, disguised as; jugopa gorūpadharāmivormīm R. 2. 3. –dhārin a. 1. having a form or shape. –2. possessed of beauty, lovely. (–m.) an actor. –nāśanaḥ an owl. –bhāgānubaṁdhaḥ the addition of a fraction to a unit. –lāvaṇyaṁ exquisiteness of form, elegance. –viparyayaḥ disfigurement, morbid change of bodily form. –śālin a. beautiful. –saṁpad, –saṁpattiḥ f. perfection or excellence of form, richness of beauty, superb beauty; udapādi cāsyā rūpasaṁpadā āvirbhūtavismayasya tasya manasi K. |
रोहिणी – rohiṇī | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899rohiṇī f. see below.
rohiṇī f. (f. of “rohita”, “red”, below; also f. of “rohin” above ) a red cow or [later] any cow (represented as a daughter of Surabhi and mother of cattle, esp. of Kāma-dhenu, “cow of plenty”; in the Veda, Rohiṇī may perhaps also mean “a red mare”) &c. &c. f. N. of the ninth Nakshatra or lunar asterism and of the lunar day belonging to it (in this sense it may optionally have the accent on the last syllable; it is personified as a daughter of Daksha, and as the favourite wife of the Moon, called “the Red one” from the colour of the star Aldebaran or principal star in the constellation which contains 5 stars, prob. [characters] Tauri, and is figured by a wheeled vehicle or sometimes by a temple or fish; it is exceptionally pl., and in and there are 2 Nakshatras of this name; it may also be used as an adj. and mean “born under the Nakshatra Rohiṇī” 1) f. lightning f. a young girl (in whom menstruation has just commenced; others “a girl nine years of age”) f. N. of various plants (= Helleborus Niger; Acacia Arabica; Gmelina Arborea &c. f. inflammation of the throat (of various kinds) rohiṇī f. (in music) a partic. śruti f. a partic. Mūrchanā f. a kind of steel f. N. of two wives of Vasudeva and the mother of Bala-rāma f. of a wife of Kṛiṣṇa f. of the wife of Mahā-deva f. of a daughter of Hiraṇya-kaśipu f. of one of the 16 Vidyā-devīs f. of a river Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 rohiṇī (1) A red cow. (2) A cow in general; Śi. 12. 40. (3) N. of the fourth lunar mansion (containing five stars) figured by a cart; she was one of the several daughters of Daksha and is regarded as the most favourite consort of the moon; uparāgāṁte śaśinaḥ samupagatā rohiṇī yogaṁ S. 7. 22. (4) N. of wife of Vasudeva and mother of Balarāma. (5) A young girl in whom menstruation has just commenced; navavarṣā ca rohiṇī. (6) Lightning. (7) Inflammation of the throat. — Comp. –aṣṭamī the eighth day in the month of Bhādrapada (when the moon is in conjunction with Rohiṇī.) –patiḥ, –priyaḥ, –vallabhaḥ the moon. –ramaṇaḥ 1. a bull. –2. the moon. –śakaṭaḥ the constellation Rohiṇī figured by a cart; rohiṇīśakaṭamarkanaṁdanaścedbhinatti rudhiro’thavā śaśī Pt. 1. 213 (=Bṛ. S. 47. 14.). –sutaḥ, –bhavaḥ Mercury. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch rohiṇī s. u. rohita und rohin. rohiṇī f. “eine Art Stahl” ŚKDR. u. vajra. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 rohiṇī 1 I The mother of all the cows. The following is a story about the origin of Rohiṇī, given in Vālmīki Rāmāyaṇa, Araṇya Kāṇḍa, Sarga 14. rohiṇī 2 II rohiṇī 3 III The mother of Balabhadrarāma. rohiṇī 4 IV Niśā the third wife of the Agni (fire) called Manu or Bhānu gave birth to a daughter named Rohiṇī. Because she had done some misdeeds, she became the wife of Hiraṇyakaśipu. (M.B. Vana Parva, Chapter 221). rohiṇī 5 V The mother of Utatthya, a famous hermit. (For details see under Satyatapas). Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 rohiṇī -> rohita. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 rohiṇī rohiṇ-ī, a. f. of roh-in, and rohita; f. (roh-) red cow; (roh- or -iṇī), N. of a lunar mansion (consisting of five stars and variously regarded as resembling a cart, a temple, or a fish; personified as a daughter of Dakṣa and favourite wife of the moon); lunar day connected with Rohiṇī; young girl in whom menstruation has just commenced; cow (C.); N. of the wife of Vasudeva and mother of Balarāma: -kānta, m. moon; -tanaya, m. met. of Balarāma; -taru, m. a certain tree; -pati, -priya, m. moon; -yoga, m. conjunction of the moon with the asterism Rohiṇī; -ramaṇa, m. moon; -īśa, m. id.; -śakaṭa, m. cart of Rohiṇī (the asterism). Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 rohiṇī strī, (ruh + inan . gaurāditvāt ṅīṣ .) strīgavī . ityamaraḥ .. (yathā, māghe . 12 . 40 . prītyā niyuktāllihatīḥ stanandhayānnigṛhya pārīmubhayena jānunoḥ . vardhiṣṇudhārādhvani rohiṇīḥ payaściruṁ nidadhyau duhataḥ sa goduhaḥ ..) taḍit . kaṭumbharā . (yathāsyāḥ paryāyaḥ . kaṭvī tu kaṭukā tiktā kṛṣṇabhedā kaṭumbharā . aśokā mandyaśakalā cakrāṅgī śakulādanī .. iti bhāvaprakāśaśya pūrbakhaṇḍe prathame bhāge ..) somavalkaḥ . (yathāsyāḥ paryāyo ratnamālāyām . kaṭphalaḥ somavalkākhyaḥ somavṛkṣaśca rohiṇī .. mahāśvetā . tatparyāyo yathā — kaṭabhī kinihī śvetā mahāśvetā ca rohiṇī .. iti vaidyakaratnamālāyām ..) lohitā . iti medinī . ṇe, 37 .. jinānāṁ vidyādevīviśeṣaḥ . iti hemacandraḥ .. kāśmarī . harītakī . mañjiṣṭhā . iti rājanirghaṇṭaḥ .. kapilavarṇā vartulākārā virecane praśastā harītakī . iti rājavallabhaḥ .. * .. baladevamātā .. sā vasudevabhāryā kaśyapapatnīsurabhyaṁśajātā . yathā — devakī rohiṇī ceme vasudevasya dhīmataḥ . rohiṇī surabhirdevī aditirdevakī hyabhūt .. iti mahābhārate harivaṁśaḥ .. * .. surabhikanyā . yathā — śrīmārkaṇḍeya uvāca . dakṣasya tanayā yābhūt surabhirnāma nāmataḥ . gavāṁ mātā mahābhāgāgā sarvalokopakāriṇī .. tasyāntu tanayā jajñe kaśyapāttu prajāpateḥ . nāmnā sā rohiṇī śubhrā sarvakāmadughā nṛṇām .. tasyāṁ yajñe śūrasenādbasoriti tapojjalāt . kāmadhenuriti khyātā sarvalakṣaṇasaṁyutā .. iti kālikāpurāṇe śeṣādhyāyaḥ .. * .. navavarṣīyā kanyā . yathā — aṣṭavarṣā bhavedgaurī navavarṣā tu rohiṇī . daśame kanyakā proktā ata ūrdhvaṁ rajasvalā .. ityudvāhatattvam .. * .. (pañcavarṣā kumārī . yathā, devībhāgavate . 3 . 26 . 42 . rohiṇī pañcavarṣā ca ṣaḍvarṣā kālikā smṛtā .. roganāśāyaivāsyāḥ pūjā kartavyā . yathā, tatraiva . 3 . 26 . 48 . rohiṇīṁ roganāśāya pūjayedbidhivannaraḥ .. asyāḥ pūjāmantro yathā, tatraiva . 3 . 26 . 56 . rohayantī ca bījāni prāgjanmasañcitāni vai . yā devī sarvabhūtānāṁ rohiṇoṁ pūjayāmyaham .. hiraṇyakaśipukanyā . yathā, mahābhārate . 3 . 220 . 18 . kanyā sā rohiṇī nāma hiraṇyakaśipoḥ sutā .. * .. rohiṇi + pakṣe ṅīṣ .) aśvinyādisaptaviṁśatinakṣatrāntargatacaturthanakṣatram . tatparyāyaḥ . rohiṇiḥ 2 . iti śabdaratnāvalī .. brāhmī 3 . iti hemacandraḥ .. (yathā, mahābhārate . 1 . 146 . 33 . aṣṭame’hani rīhiṇyāṁ prayātāḥ phālaguṇasya te . vāraṇāvatamāsādya dadṛśurnāgaraṁ janam ..) tatta śakulākṛti pañcatārātmakam . tasyādhiṣṭhātrī devatā brahmā . gaganamadhye udite sati siṁhalagnasya aṣṭatriṁśatpalādhikadaṇḍatritayaṁ gataṁ bhavati . yathā — kambukaṇṭhi ! śakulākṛtau nabhomadhyamāgatavati prajāpatau . pañcabhe gajakupakṣaliptikā niḥsṛtāḥ sumukhi ! siṁhalagnataḥ .. iti kālidāsakṛtarātrilagnanirūpaṇam .. * .. tatra jātaphalaṁ yathā — syāddharmakārye kuśalaḥ kulīnaḥ sucārudeho vilasatkalevaraḥ . smarāgninākulitākhilāśayo yo rohiṇījaḥ sa dhanī sa mānī .. iti koṣṭhīpradīpaḥ .. * .. galarogaviśeṣaḥ . yathā . rohiṇīnāmakagalarogāṇāṁ nāmāni saṁkhyāñcāha . rohiṇī pañcadhā proktā kaṇṭhaśālūka eva ca . adhijihvaśca valayo’lāsanāmairavṛndakaḥ .. tato vṛndaḥ śataghnī ca gilāyuḥ kaṇṭhavidradhiḥ . galaughaḥ prasvaraghnaśca māṁsatālastathaiva ca . vidāhī kaṇṭhadeśe tu rogā aṣṭādaśa sbhṛtāḥ .. tatra pañcānāmapi rohinīnāṁ sāmānyasaṁprāptimāha . gale’nilaḥ pittakaphau ca mūrchitau pradūṣya māṁsañca tathaiva śoṇitam . galopasaṁrodhakaraistathāṅkurairnihantyasūn vyādhiriyaṁ hi rohiṇī .. anilaḥ mūrchitaḥ pravṛddhaḥ kaphapittau ca mūrchitau pittaṁ vā mūrchitaṁ kapho vā mūrchitaḥ . nanu trayo’pi mūrchitāḥ pṛthagdoṣajāyā avivakṣamāṇatvāt .. tasyā vātajāyā lakṣaṇamāha . jihvāsamantādbhṛśavedanāstu māṁsāṅkurāḥ kaṇṭhavirodhanāḥ syuḥ . sā rohiṇī vātakṛtā pradiṣṭā vātātmakopadravagāḍhajuṣṭā .. jihvāsamantāt jihvāyāḥ sarvataḥ . vātātmakopadravagāḍhajuṣṭā stambhādibhiratiśayena yuktā .. pittajāmāha . kṣiprodgamā kṣipravidāhapākā tīvrajvarā pittanimittajātā .. śleṣmajāmāha . srotonirodhinyapi mandapākā gurvī sthirā sā kaphasambhavā tu .. sroto’tra kaṇṭhasrotaḥ .. * .. sannipātajāmāha . gambhīrapākinyanivāryavīryā tridoṣaliṅgā tribhavā bhavet sā .. raktajāmāha . sphoṭaiścitā pittasamānaliṅgā sādhyā pradiṣṭā rudhirātmikā tu .. raktajetarāsaṁhārakatvāvadhimāha . sadyastridoṣajā hanti tryahāt kaphasamudbhavā . pañcāhāt pittasambhūtā saptāhāt pavanotthitā .. kaṇṭhaśālūkamāha . kolāsthimātraḥ kaphasambhavo yo granthirgale kaṇṭakaśūkabhūtaḥ . kharaḥ sthiraḥ śastranipātasādhyastaṁ kaṇṭhaśālūkamiti bruvanti .. kaṇṭakaśūkabhūtaḥ kaṇṭakavacchūkavadvedanājanakaḥ .. adhijihvāmāha . jihvāgrarūpaḥ śvayathuḥ kaphāttu jihvopariṣṭādasṛjaiva miśrāt . jñeyo’dhijihvaḥ khalu roga eṣa vivarjayedāgatapākamenam .. asṛjā miśrādevetyanvayaḥ .. * .. balayamāha . valāśa evāyatamunnatañca śothaṁ karotyannagatiṁ nivārya . taṁ sarvathaivāprativāryavīryaṁ vivarjanīyaṁ valayaṁ vadanti .. alāsamāha . gale tu śothaṁ kurutaḥ pravṛddhau śleṣmānilau śvāsarujopapannam . marmacchidaṁ dustaramenamāhuralāsasaṁjñaṁ bhiṣajo vikāram .. marmacchidaṁ hṛdayamarmaṇi chedeneva vedanājanakam .. ekavṛndamāha . vṛttonnato’ntaḥ śvayathuḥ sadāhaḥ sakaṇḍuro’pākyamṛdurguruśca . nāmnaikavṛndaḥ parikīrtyate’sau vyādhirbalāśaḥ kṣatajaprasūtaḥ .. antaḥ galamadhye . apākī īṣat pākī . amṛduḥ īṣanmṛduḥ .. * .. vṛndamāha . samunnataṁ vṛttamamandadāhaṁ tīvrajvaraṁ vṛndamudāharanti . taccāpi pittakṣatajaprakopādvidyāt satodaṁ pavanātmakantu .. * .. śataghnīmāha . vartirghanā kaṇṭhanirodhinī tu citātimātraṁ piśitaprarohaiḥ . anekaruk prāṇaharī tridoṣā jñeyā śataghnīsadṛśī śataghnī .. ghanā kaṭhinā . anekaruk vātapittakaphajatodadāhakaṇḍvādiyuktā . śataghnīsadṛśī lohakaṇṭakasaṁchannā śataghnī mahatī śilā . tattulyā yataḥ prāṇaharī .. * .. gilāyumāha . granthirgale tvāmalakāsthimātraḥ sthiro’lparuk syāt kapharaktamūrtiḥ . saṁlakṣyate śaktamivāsitañca sa śastrasādhyastu gilāyusaṁjñaḥ .. galavidradhimāha . sarvaṁ galaṁ vyāpya samutthito yaḥ śopho rujaḥ santi ca yatra sarvāḥ . sa sarvadoṣairgalavidradhistu tasyaiva tulyaḥ khalu sarvajasya .. * .. galaughamāha . śotho mahān yastu galāvarodhī tīvrajvaro vāyugaternihantā . kaphena jāto rudhirānvitena gale galaughaḥ parikīrtyate’sau .. vāyugaternihantā udānavāyugatirodhakaḥ .. * .. svaraghnamāha . yastāmyamānaḥ śvasiti prasaktaṁ bhinnasvaraḥ śuṣkavimuktakaṇṭhaḥ . kaphopaduṣṭeṣvanilāyaneṣu jñeyaḥ sa rogah śvasanāt svaraghnaḥ .. tāmyamānaḥ tamaḥ paśyan . śuṣkavimuktakaṇṭhaḥ śuṣko vimukto’svādhīnaḥ kaṇṭho yasya saḥ . asvādhīnatā bhuktaṁ gilituṁ aśakyatvāt . anilāyaneṣu vāyuvartmasu . śvasanādvātāt .. * .. māṁsatānamāha . pratānavān yaḥ śvayathuḥ sukaṣṭo galoparodhaṁ kurute krameṇa . sa māṁsatānaḥ kathito’valambī prāṇapraṇut sarvakṛto vikāraḥ .. pratānavān vistāravān . sukaṣṭaḥ atiśayitaṁ kaṣṭaṁ yatra saḥ .. * .. vidārīmāha . sadāhatodaṁ śvayathuṁ sutāmramantargale pūtiviśīrṇamāṁsam . pittena vidyādbadane vidārīṁ pārśve viśeṣāt sa tu yena śete .. śārśve viśeṣāt sa tu yena śete sa puruṣo yena pārśvena viśeṣādbāhulyena śete tasmin pārśve sā vidārī bhavati ityarthaḥ .. * .. atha galarogāṇāṁ cikitsā . rohiṇīnāntu sādhyānāṁ hitaṁ śoṇitamokṣaṇam . vamanaṁ dhūmapānañca gaṇḍūṣo nasyakarma ca .. vātajāntu hṛte rakte lavaṇaiḥ pratisārayet . sukhoṣṇān snehagaṇḍūṣān dhārayeccāpyabhīkṣṇaśaḥ .. visrāvya pittasaṁbhūtāṁ sitākṣaudrapriyaṅgubhiḥ . gharṣayet kavalo drākṣāparūṣaiḥ kathito hitaḥ .. āgāradhūmakaṭukaiḥ kaphajāṁ pratisārayet . āgāradhūmaḥ jhūla iti loke . kaṭukāni śuṇṭhīpippalīmaricāni . śvetāviḍaṅgadantīṣu tailaṁ siddhaṁ sasaindhavam . nasyakarmaṇi dātavyaṁ kavalañca kaphocchraye .. śvetā aparājitā . pittavat sādhayedbaidyo rohiṇīṁ raktasambhavām . visrāvya kaṇṭhaśālūkaṁ sādhayettuṇḍikerivat .. ekakālaṁ yavānnañca bhuñjīta snigdhamalpaśaḥ . upajihvakavaccāpi sādhayedadhijihvakam .. ekavṛndantu visrāvya vidhiṁ śodhanamācaret . ekavṛndamiva prāyo vṛndañca samupācaret .. gilāyuścāpi yo vyādhistañca śastreṇa sādhayet . amarmasthaṁ susaṁpakvaṁ chedayedgalavidradhim .. iti bhāvaprakāśaḥ .. (sthūle, tri . yathā, mahābhārate . 2 . 61 . 33 . naiva hnasvā na mahatī na kṛśā nāpi rohiṇī . nīlakuñcitakeśī ca tayā dīvyāmyahaṁ tvayā ..) Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 rohiṇī strī ruha–inan gaurā° ṅīṣ . 1 strīgavyām amaraḥ aśvinyavadhike caturthe 2 nakṣatre jyo° 3 vasudevapatnyāṁbalabhadramātari, 4 vidyuti, 5 kaṭutumbvyāṁ, 6 sopravalake ca medi° . rohita + striyāṁ ṅīp tasya natve ṇatvam . 7 raktavarṇayatyāṁ striyām . sā ca 8 haritakyām, 9 kāśmaryām, 10 mañjiṣṭhāyāśca rājani° . 11 surabhikanyāyāṁ kālisāpu° aṣṭavarṣā bhavet gaurī navavarṣā ca rohiṇī smṛtyuktāyāṁ navavarṣāyāṁ 12 kanyāyāṁ 13 galarogabhede bhāvapra° rohiṇīnāmakagalarogāṇāṁ nāmāni saṁkhyāñcāha rohiṇī pañcaṣā proktā kaṇṭhaśālūka eva ca . adhijihvaśca valayo’lāsanāmaikavṛndakaḥ . tato vṛndaḥ śataghnī ca gilāyuḥ kaṇṭhaviḍhradhiḥ . galaughaḥ prasvaraghnaśca māṁsatālastaṣaiva ca . vidāhī kaṇṭhadeśe tu rogā hyāṣṭhāviti smṛtāḥ . tatra pañcānāmapi rohiṇīnāṁ sāmānyasaṁprāptimāha gale’nilaḥ pittakaphau ca mūrchitau pradūṣya māṁsañca tathaiva śoṇitam . galopasaṁrodhakaraistadhāṅkurairnihantya sūn vyādhiriyaṁ hi rohiṇī . anilaḥ mūrchitaḥ pavṛddhaḥ kaphapittau ca mūrchitau vittaṁ vā mūrchitaṁ kapho vā mūrchitaḥ na tu trayo’pi mūrchitāḥ pṛthagdoṣajāyā avivakṣyamāṇatvāt . tasyā vātajāyālakṣaṇamāha kihvāsamantādbhṛśavedanāstu māṁsāṅgurāḥ kaṇṭhavirodhanāḥ syuḥ . sā rohiṇī vātakṛtā pradiṣṭhā vātātyakopadrava gāḍhayuktā . jihvāsamantāt jihvāyāḥ sarvataḥ . vātātmakopadravagāḍhayuktā stambhādibhiratiśayena yuktā . pittajāmāha kṣiprodgamā kṣiprayidāhapākā tīvrajvarā pittanimittajātā . śleṣmajāmāha srotonirodhinyapi mandapākā gurvī sthirā sā kaphasambhavā tu . sroto’tra kaṇṭhasrotaḥ . sannipātajāmāha gambhīrapākimyanivārthyavīryā tridoṣaliṅgā tribhavā bhavet sā . raktajāmāha sphoṭaiścitā pittasamānaliṅgā sādhyā pradiṣṭā rudhirātmikā tu . raktajetarāsaṁhārakatvāvadhimāha sadyastridoṣajā hanti tryahāt kaphasamuddhavā . pañcāhāt pittasambhūtā saptāhāt pavanotthitā . |
रोहितरूप – rohitarūpa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899rohitarūpa “rohita-rūpa” n. the red colour |
लाक्षाप्रसादन – lākṣāprasādana | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899lākṣāprasādana “lākṣā-prasādana” n. the red Lodh tree (an astringent
infusion prepared from its bark is used to fix colour in dyeing) Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch lākṣāprasādana m. “eine Art” Lodhra AK. 2, 4, 2, 21. |
लोहितक – lohitaka | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899lohitaka mf (“-tikā” or “lohinikā”) n. red, of a red colour, reddish &c. (in
arithm. said of the 5th unknown quantity lohitaka m. n. a ruby lohitaka m. a sort of rice lohitaka m. the planet Mars lohitaka m. N. of a Stūpa lohitaka m. (“-tikā”) f. a partic. vein or artery lohitaka m. a species of plant lohitaka n. bell-metal or calx of brass Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 lohitaka a. (tikā f.) Red. –kaḥ (1) A ruby; Śi. 13. 52. (2) The planet Mars. (3) A kind of rice. –kaṁ (1) Bell-metal. (2) Calx of brass. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch lohitaka (von lohita) 1) adj. (f. lohitikā und lohinikā P. 5, 4, 30, Vārtt.). 1) “röthlich, roth” P. 5, 4, 31. fg. (“vorübergehend roth” und “roth gefärbt).” MBH. 2, 355 (= HARIV. 12658). -dhvaja 5, 2240. 7, 1105. HARIV. 11817. R. 5, 55, 15. SUŚR. 1, 114, 14 (lohitikā). kopena P. 5, 4, 31, Sch. paṭa, śāṭī 32, Sch. — 2) m. a) “Rubin” P. 5, 4, 30. AK. 2, 9, 93. H. 1064. — b) “eine Reisart” SUŚR. 1, 195, 5. 11. — c) “der Planet Mars” ŚABDAM. imŚKDR. — d) N. eines Stūpa HIOUEN-THSANG I, 140. — 3) f. lohitikā a) “ein best. Blutgefäss” SUŚR. 1, 55, 1. 3. — b) “eine best. Pflanze” SUŚR. 2, 78, 18. — 4) n. “Glockengut” RĀJAN. im ŚKDR. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 lohitaka lohita + ka, I. adj. Red. II. m. 1. A ruby. 2. The planet Mars. III. n. Calx of brass. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 lohitaka lohita-ka, a. reddish, red; m. (?) ruby; -kṣaya, m. loss of blood; -tva, n. redness ; -darśana, n. (appearance =) flow of blood; -pāṁsu, a. having red earth; -pā-tra, a. holding a red vessel in the hand; -maya, a. blood-red; -akkṣa, a. (ī) red-eyed; -aṅga, m. (red-bodied), planet Mars. |
लोहितराग – lohitarāga | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899lohitarāga “lohita-rāga” m. a red colour, red hue |
लौहित्य – lauhitya | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899lauhitya m. (fr. id.) a kind of rice (cf. “lohitya”)
m. patron. (also pl.) (cf. g. “gargādi”) m. N. of a river, the Brahma-putra m. of a sea m. of a mountain lauhitya m. (prob. n.) of a Tīrtha lauhitya n. red colour, redness Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch lauhitya (von lohita) 1) m. a) patron. gaṇa gargādi zu P. 4, 1, 105. lauhityāḥ HARIV. 1771 (st. dessen lohitāḥ 1465). — b) N. pr. eines Flusses (der Brahmaputra) MED. j. 101. MBH. 2, 374. HARIV. 12830. R. 4, 40, 26. RAGH. 4, 81. VARĀH. BṚH. S. 14, 6. 16, 16. MĀRK. P. 58, 13. — c) N. pr. eines Meeres MBH. 1, 630. 2, 1100. 17, 33. HARIV. 12833. = sāgara ŚABDAM. im ŚKDR. — d) N. pr. eines Berges MBH. 2, 1864 (nach NĪLAK.). ŚATR. 1, 352. — e) N. pr. eines Tīrtha MBH. 3, 8144. 13, 1732. einer Oertlichkeit Verz. d. Oxf. H. 339,a,44. In dieser Bed. eher n. — 3) n. “Röthe” MED. vigatalauhitye savitari (vgl. u. lohitāy) SUŚR. 2, 160, 11. SĀH. D. 215, 16. fg. 297, 2. Schol. zu KAP. 1, 59. — Vgl. lohitya. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 lauhitya 1 I A country of Purāṇic fame. This country of out-castes was conquered by Bhīma and he took from there different kinds of diamonds. (Śloka 26, Chapter 30, Sabhā Parva). lauhitya 2 II A sacred place constructed by the powers of Śrī Rāma. If one bathes in a pond there one would become golden in colour. (Śloka 2, Chapter 85, Vana Parva and Chapter 25, Anuśāsana Parva). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 lauhitya lauhitya, i. e. lohita + ya, n. Redness. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 lauhitya m. a kind of rice, N. of a river etc.; n. redness. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 lauhitya lauhit-ya, m. pat. (fr. lohita), N. of a river, Brahmaputra; n. redness. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 lauhitya na° lohitasya bhāvaḥ ṣyañ svārthe ṣyañ vā . 1 raktavarṇe 2 raktatve lohitāt saraso jāto lohityastu tato ‘bhavat ukte 3 brahmaputranadabhede . tīrṇalauhitye raghuḥ . |
वर्णक – varṇaka | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899varṇaka mf (“ikā”) n. painting, picturing, representing
varṇaka m. a strolling player or singer varṇaka m. a species of plant varṇaka m. fragrant ointment varṇaka m. N. of a man (pl. his descendants) g. “upakādi” varṇaka m. or n. a model or specimen varṇaka m. n. and (“ikā”) f. colour for painting, paint, pigment, unguent, anything for smearing on the body &c. (ifc. f. “akā”) varṇaka m. sandal varṇaka mf (“ikā”) n. (“akā”) f. woven cloth varṇaka mf (“ikā”) n. (“ikā”) f. a mask, dress of an actor &c. (“- parigraha” m. the assumption of a mask or part) varṇaka m. a pencil or brush for painting or writing varṇaka m. kind, description varṇaka m. a woman’s fragrant ointment varṇaka m. (“akā” or “ikā”) f. fine gold, purity of gold varṇaka n. a chapter, section of a book varṇaka n. a circle, orb varṇaka n. orpiment varṇaka n. the red colouring or paint with which bride and bridegroom are marked at weddings, the painting of the bride by the bridegroom and of the bridegroom by the bride varṇaka n. (ifc.) a letter or syllable Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch varṇaka (von varṇa) m. f. AK. 3, 6, 5, 38. 1) “Maske, Anzug eines Schauspielers”: varṇakaiśchāditaḥ (könnte auch “Schminke” bedeuten; vgl. Spr. 4796) BHAR. NĀṬYAŚ. 34, 78. 80. varṇikā f. dass.: -parigraha MĀLATĪM.4,11. Verz. d. Oxf. H. 145,a,32. -parigrahaṇa PRAB. 3, 17. varṇakā = tāntava (= prāvaraṇabhade “eine Art Ueberwurf, Mantel” Comm.) P. 7, 3, 45, Vārtt. 8. kṛpaṇavarṇaka adj. DĀŚAK. 67, 8 (“Gesichtsfarbe” BENFEY). — 2) m. f. n. (das n. nicht zu belegen) “Farbe zum Malen, – Bestreichen des Körpers”; = vilepana AK. 2, 6, 3, 35 (n.). H. an. 3, 95. MED. k. 152 (f.). m. f. = nīlyādi MED. varṇaka ŚĀÑKH. GṚHY. 4, 15. MBH. 3, 14679. 4, 635. 13, 5039. 5237. 5506. SUŚR. 2, 152, 18. 392, 11. MṚCCH. 91, 10. VARĀH. BṚH. S. 48, 27. KATHĀS. 20, 51. WEBER, KṚṢṆAJ. 273. MĀRK. P. 15, 29. DAŚAK. 131, 10. BHAṬṬ. 19, 11. varṇikā WEBER, KṚṢṆAJ. 273. ŚĀK. 142, v. l. varṇakā ebend. mṛditavarṇakā adj. f. R. 5, 16, 21. varṇikā “Dinte” TRIK. 1, 1, 127. varṇaka n. “Auripigment” RATNAM. im ŚKDR. — 3) varṇikā f. “Schreibstift, Schreibpinsel” HĀR. 269. — 4) etwa “Probestück”: vedhasaḥ sarvasaundaryasargavarṇakasaṁnibhā von einem schönen Mädchen gesagt KATHĀS. 28, 3. sarvasundaranirmāṇavarṇakāyeva yadvapuḥ 106, 10. sarovaram – samudranirmāṇe vidhāturiva varṇakam 46, 87. vyathāṁ bhāvinirayakleśavarṇikām RĀJA-TAR. 4, 654. — 5) m. “eine best. Pflanze” (nicht candana) SUŚR. 2, 324, 9. “Sandel”, m. H. an. f. MED. n. ŚABDAR. im ŚKDR. — 6) am Ende eines adj. comp. “Silbe” ŚRUT. 34. — 7) n. so v. a. “Kapitel, Abschnitt” Verz. d. Oxf. H. 221,b, No. 538. Verz. d. B. H. No. 612. — 8) m = cāraṇa “ein umherziehender Schauspieler, – Sänger” H. an. MED. — 9) n. “Kreis” ŚABDAR. im ŚKDR. — 10) m. N. pr. eines Mannes, pl. “seine Nachkommen” gaṇa upakādi zu P. 2, 4, 69. — 11) f. “vorzügliches –, gereinigtes Gold” (kāñcanasyotkarṣaḥ) MED. — Vgl. pānīyavarṇikā, vārivarṇaka. varṇaka 1) Z. 6 kṛpaṇa- u. s. w. zu streichen, da an der angeführten Stelle mit den Calc. Ausgg. kṛpaṇavarṇaṁ kamapi zu lesen ist; die Bed. ist “Gesichtsfarbe.” — adj. (f. varṇikā) “schildernd” (mit gen.) PAT. a. a. O.7,116,a. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 varṇaka varṇa + ka, I. A substitute for varṇa, at the end of comp. adj., Daśak. in Chr. 184, 8 (kṛpaṇa-, Of a miserable complexion). II. m., and f. kā, A paint, as indigo, orpiment, etc., Bhaṭṭ. 19, 16. III. m. and n. 1. Perfume for the person. 2. Sandal. IV. m. 1. A panegyrist. 2. A circle. V. f. kā, Touch or purity of gold. — Comp. tri-, n. the three myrobalans, Suśr. 1, 161, 5. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 varṇaka f. varṇikā painting, representing; s. specimen, pattern; f. varṇikā paint, ointment (also m.), mask, dress of an actor. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 varṇaka varṇa-ka, a. (ikā) describing; m. n. specimen, model; m. pigment, unguent, paint; n. section, chapter (rare); -krama, m. order of the castes; -guru, m. king; -grathanā, f. artificial method of writing verses; -caura, m. thief of the colour of = resembling (g.) in hue; -jyāyas, cpv. superior by caste; -jye-ṣṭha, spv. higher or highest by caste. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 varṇaka na° varṇayati varṇa–ṇvul . 1 haritāle ratnamā° 2 anu lepanayogye amaraḥ 3 piṣṭe 4 ghṛṣṭe vā candanādau dravye ca . 5 hiṅgalādau puṁstrī° bharataḥ 6 maṇḍane śabdara° . ekasyaiva sūtrādeḥ pakṣāntaravyākhyānarūpe 5 granthabhede na° lipsāsūtre tṛtīyavarṇake mitā° . 8 cāraṇe pu° medi° . |
विलोहित – vilohita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899vilohita “vi-lohita” m. a kind of disease, (perhaps) bleeding of the nose
vilohita “vi-lohita” (“vi-“) mfn. deep-red &c.; m. N. of śiva ; of Rudra and Fire (is identified with Rudra) ; a kind of onion ; N. of a hell ; (“ā”) f. N. of one of the 7 tongues of fire (v.l. “su-lohitā”) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 vilohita a. (1) Of a purple colour. (2) Reddish, red; dhanurdharaḥ kopavilohitākṣaḥ R. 16. 77. –taḥ N. of Rudra. –tā One of the tongues of fire. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch vilohita (2. vi + lo-) m. “eine best. Krankheit” AV. 9, 8, 1. 12, 4, 4. vilohita (wie eben) 1) adj. “hochroth” (nach MAHĪDH.) VS. 16, 7. 52. krodhavilohitākṣa HARIV. 13164. RAGH. 16, 77. pāṁsuvilohitarūpa (rāhu) VARĀH. BṚH. S. 5, 59. vigraha der Sonne MĀRK. P. 107, 7. Beiw. Śiva’s MBH. 7, 2877. 8, 1447. 10, 256. 12, 10359. 14, 202. — 2) f. ā N. einer der sieben Flammenzungen MUṆḌ. UP. bei MAHĪDH. zu VS. 17, 79. sulohitā die gedr. Ausg. 1, 2, 4. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 vilohita A Rākṣasa (giant) who was the son of Kaśyapa. It is mentioned in Vāyu Purāṇa, Chapter 69, that Vilohita had three heads, three legs and three hands. vilohita(m) A hell. (See the section Naraka under Kāla). |
वोरुखान – vorukhāna | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899vorukhāna m. a horse (described as one of a pale red colour)
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch vorukhāna m. “ein Pferd von blassrother Farbe” H. 1240. wohl nach einem Lande, vielleicht Hyrkanien, benannt. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 vorukhāna vorukhāna, m. A horse described as of red and white colour. |
शिखर – śikhara | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śikhara &c. see col.3.
śikhara mfn. pointed, spiked, crested śikhara m. n. a point, peak (of a mountain), top or summit (of a tree), edge or point (of a sword), end, pinnacle, turret, spire &c. śikhara m. erection of the hair of the body śikhara m. the arm-pit śikhara m. a ruby-like gem (of a bright red colour said to resemble ripe pomegranate seed) śikhara m. (?) the bud of the Arabian jasmine (cf. “-daśanā”) śikhara m. N. of a mythical weapon (“astra”) śikhara m. a partic. position of the fingers of the hand śikhara m. N. of a man śikhara m. N. of a partic. mythical club (“gadā”) śikhara m. = “karkaṭa-śṛṅgī” śikhara n. cloves Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śikhara (von śikhā) gaṇa aśmādi zu P. 4, 2, 80. 1) adj. “spitzig, zackig”: keśairarālairdaśanaiḥ śikharaiḥ KATHĀS. 45, 235. -daśanā MEGH. 80 (nach einem Schol. “Zähne wie Jasminknospen habend”). śikharamutpalam = karkaṭaśṛṅgī AUSH. 95. Vgl. śikharin. — 2) m. n. gaṇa ardharcādi zu P. 2, 4, 31. TRIK. 3, 5, 10. a) “Spitze” eines Berges AK. 2, 3, 4. TRIK. 3, 3, 374. H. 1032. H. an. 3, 610. fg. MED. r. 227. fg. HALĀY. 2, 11. giri- ŚĀÑKH. BR. 26, 1. uttama Ind. St. 2, 194. MBH. 1, 1185. 3, 2441. HARIV. 6937. R. 2, 33, 26. 56, 10. 69, 8. 94, 4. 3, 61, 8. 68, 13. 4, 1, 9. 8, 5. 5, 87, 8 (masc.). 6, 83, 42 (masc.). KUMĀRAS. 5, 7. MEGH. 18. 75. ŚĀK. 167. VIKR. 10, 6. Spr. (II) 1193. 4564. VARĀH. BṚH. S. 12, 1. 16, 35. 24, 2. KATHĀS. 18, 395. 22, 224. 31, 25. RĀJA-TAR. 4, 166. Verz. d. Oxf. H. 52, “b”, 11. fg. BHĀG. P. 5, 16, 17. ŚUK. in LA. (III) 32, 17. PAÑCAT. 120, 9. valmīka- 9, 7. eines Baumes AK. 2, 4, 1, 12. TRIK. 2, 3, 2. 3, 3, 374. H. 1121. H. an. MED. HALĀY. 2, 26. HARIV. 6956. R. 3, 79, 2. 22. Spr. (II) 1312. 4929. VARĀH. BṚH. S. 28, 8. “Giebel, Zinne” oder “Thurm” (eines Palastes, eines Tempels u.s.w.) R. 2, 33, 3. R. GORR. 1, 5, 13. 2, 57, 18. 6, 104, 10. Spr. (II) 2161. VARĀH. BṚH. S. 56, 21. 27. KATHĀS. 114, 19. PRAB. 79, 12. BHĀG. P. 1, 10, 16. 3, 23, 18. 4, 9, 56. pṛṣṭha- “ein berghoher Rücken” (eines Elephanten) Spr. (II) 1324. puccha- “äusserste Spitze des Schwanzes” (beim Fisch) Verz. d. Oxf. H. 129, “a”, No. 232. daśana- “Zahnspitze” GĪT. 1, 7. dhvajasya RĀJA-TAR. 3, 77. abhra- MBH. 1, 1112. 13, 836. vīci- VARĀH. BṚH. S. 27, 1. jvalana- 2. “ein spitzer Gegenstand” z. B. ein Nagel ŚĀÑKH. ŚR. 14, 22, 9. — b) “das Sträuben der Härchen am Körper” (s. pulaka) TRIK. 3, 3, 374. H. an. MED. — c) “ein Rubinstückchen von der Farbe eines reifen Granatkerns” (pakvadāḍimabījābhamāṇikyaśakala) diess. — d) “Achselgrube” TRIK. MED. wohl eher “Achsel”; vgl. bāhu-, bhuja-. — 3) m. “eine best. Stellung der Hand” Verz. d. Oxf. H. 86,a,27. 202,a,6. — 4) n. “Gewürznelke” AUSH. 77. — 5) n. Bez. “eines best. mythischen Geschosses” (astra) R. 1, 29, 11. — 6) m. N. pr. eines Mannes KATHĀS. 67, 48. — 7) f. ā a) “Sanseviera Roxburghiana Schult.” ŚABDAC. im ŚKDR. — b) N. “einer best. mythischen Keule” (gadā) R. 1, 29, 8. — Vgl. tri-, bāhu- (HARIV. 4205), bhuja-, vahni-, vaiḍūrya-, śekhara. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śikhara śikhara (cf. śikhā), m. and n. 1. Summit, Pañc. 9, 7; end. 2. The summit of a mountain, Bhartṛ. 2, 91; Vikr. 10, 6. 3. The top of a tree. 4. The edge or a point of a sword. 5. Horripilation. 6. The armpit. 7. A gem of a bright red colour; the bud of the Arabian jasmine, Megh. 80 (Sch.). — Comp. tri-, adj. having three summits, the name of a mountain, Rām. 4, 44, 50. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śikhara a. peaked; m. n. peak, top, summit. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śikhara śikha-ra, a. pointed; m. n. peak, summit (of a mountain); tree- top; pinnacle, turret; top; point (of a tooth); mountain of a (back of an elephant, -°); N.. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śikhara na° śikhā astyasya arac ālopaḥ . 1 parvatāgre 2 antamātre ca . 3 vṛkṣāgre pu° na° amaraḥ . 4 pulake 5 śuṣkatṛṇādau pakvadāḍimavīkṣābhe 6 ratnabhede 7 sakalāgre medi° . 8 koṭau trikā° . 9 mūrvāyāṁ strī śabdaca° . |
शिलाधातु – śilādhātu | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śilādhātu “śilā-dhātu” m. “rock-mineral”, chalk
m. yellow ochre m. red chalk m. a white fossil substance m. an aluminous earth of a white or yellowish colour Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śilādhātu m. “weisse Kreide” TRIK. 2, 3, 6. “eine best. gelbe mineralische Substanz” RĀJAN. im ŚKDR. – R. 2, 96, 2 (105, 2 GORR.). 5, 32, 37. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śilādhātu pu° śilāyā dhātuścaramadhāturiva śubhratvāt . 1 śvetopale (khaḍī) trikā° . 2 pītavarṇe gairikabhede ca rājani° . |
शृङ्गार – śṛṅgāra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śṛṅgāra m. (prob. connected with “śṛṅga” as “vṛndāra” with “vṛnda”)
love (as “the horned” or “the strong one” ?), sexual passion or desire or enjoyment &c. śṛṅgāra m. (in rhet.) the erotic sentiment (one of the 8 or 10 Rasas q.v.; it has Viṣṇu for its tutelary deity and black for its colour; accord. to most authorities it is of two kinds, viz. “sambhoga”, “mutual enjoyment”, and “vipralambha”, “deception, disappointment”, to which by some is added as third “a-yoga”, “separation”) &c. m. a dress suitable for amorous purposes, elegant dress, line garments, finery &c. m. the ornaments on an elephant (esp. red marks on its head and trunk) (cf. “-dhārin”) m. any mark śṛṅgāra m. (also with “bhaṭṭa”) N. of various persons (esp. of a poet) śṛṅgāra n. (only gold śṛṅgāra n. red-lead śṛṅgāra n. fragrant powder for the dress or person śṛṅgāra n. cloves śṛṅgāra n. undried ginger śṛṅgāra n. black aloe-wood śṛṅgāra mfn. handsome, pretty, dainty, fine Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śṛṅgāra (von śṛṅga wie vṛndāra von vṛnda) UṆĀDIS. 3, 136. m. n. SIDDH. K. 249, “b”, 4. 1) adj. “schmuck”: vaktra R. 6, 95, 24. śṛṅgāraiḥ suprahāraiśca kailāso madanāyate HARIV. 12007. -veṣābharaṇa adj. MBH. 4, 2295. -veṣa adj. 5, 237. — 2) m. a) “Putz, Staat, schmucke Kleider” Spr. (II) 1649. vasantaḥ saṁtatojjṛmbhitānaṅgaśṛṅgāra eva DHŪRTAS. 69, 5. śṛṅgāraṁ vidhāya PAÑCAT. ed. orn. 32, 20. VET. in LA. (III) 8, 18. ŚUK. ebend. 36, 4. kṛta- adj. (f. ā) PAÑCAT. ed. orn. 32, 24. 51, 15. mukta- 32, 23. sa- “geputzt” 49, 21. KATHĀS. 64, 131. MED. n. 214. “Schmucksachen eines Elephanten” TRIK. 3, 3, 375. H. an. 3, 614 (gajamaṇḍana st. rājamaṇḍana zu lesen). MED. 3, 231. HĀR. 204. ŚĀŚVATA bei UJJVAL. zu UṆĀDIS. 3, 136. -dhārin R. 7, 35, 37. — b) “Geschlechtsliebe; der erotische Grundton” (rasa) “in einem Kunstwerke” AK. 1, 1, 7, 17. TRIK. 1, 1, 126. H. 229. 294. H. an. MED. HALĀY. 1, 92. 5, 75. puṁsaḥ striyāṁ striyaḥ puṁsi saṁbhogaṁ prati yā spṛhā. sa śṛṅgāra iti khyātaḥ krīḍāratyādikārakaḥ.. SUVARṆAREKHA bei UJJVAL. a. a. O. śṛṅgaṁ hi manmathodbhedastadāgamanahetukaḥ. uttamaprakṛtiprāyo rasaḥ śṛṅgāra iṣyate.. SĀH. D. 210. DAŚAR. 2, 13. 45. R. 1, 4,7 (3, 46 GORR.). śṛṅgāraikaraso madanaḥ VIKR. 9. -lajjā ŚĀK. 14, 3. Spr. 3018. (II) 1911. RĀJA-TAR. 2, 121. 3, 484. 5, 230. 233. -śūra PAÑCAR. 1, 10, 26. 11, 30. 14, 69. Verz. d. Oxf. H. 130, “a”, No. 236. 208, “b”, 27. 213, “b”, 1. dharmārthakāmaistrividhaḥ śṛṅgāraḥ SĀH. D. 516. dharma-, artha-, kāma- 193, 8. fgg. BHAR. NĀṬYAŚ. 18, 67. fgg. saṁbhoga- SĀH. D. 226. 7, 7. -ceṣṭita 95. -ceṣṭā RAGH. 6, 12. HALĀY. 1, 89. — c) N. pr. verschiedener Männer Verz. d. Oxf. H. 210,a, No. 495. RĀJA-TAR.8,329. 509. 2121. 2354. 2370. 2434. 2471. -bhaṭṭa 2427. — 3) n. a) “Mennig” H. 1061, Schol. H. an. MED. — b) “Gewürznelke.” — c) “Mehl, Pulver” H. an. MED. — d) “frischer Ingwer” (vgl. śṛṅgavera) ŚABDAC. im ŚKDR. — e) “schwarzes Agallochum” (kālāguru) RĀJAN. im ŚKDR. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śṛṅgāra śṛṅgāra (from śṛṅga, cf. the next), I. m. 1. Copulation, coition, Pañc. i. d. 191. 2. Love, Vikr. d. 9; as an object of poetical description. 3. (m. or n.?), Elegant dress (properly, a dress for amorous purposes), Pañc. 36, 18 (cf. my transl. n. 173). 4. Marks made with red lead on an elephant’s head and trunk. 5. Mark in general, Lass. 69, 5 (at the end of a comp. adj.). II. n. 1. Red lead. 2. Cloves. 3. Fragrant powder for the dress or person. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śṛṅgāra a. fair, beautiful; m. ornament, fine dress, love, sexual passion, a man’s name. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śṛṅgāra śṛṅg-āra, a. handsome, fine (rare); fine garments, finery (also of the ornamental trappings of an elephants); sexual love; erotic sentiment in a poem (it is of two kinds, sambhoga- and vipralambha-śṛṅgāra); N.: – ceṣ-ṭā, f. amatory gesture; -mañjarī, f. N.; -vat, a. erotic: -ī, f. N.; -śata: -ka, n. hundred verses treating of love, T. of the first century of Bhartṛhari; -śekhara, m. N. of a king; -siṁha, m. N.. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śṛṅgāra pu° śṛṅga kāmodrekamṛcchatyanena ṛ–aṇ . 1 rasabhede amaraḥ . 2 lavaṅge 3 sindūre 4 cūrṇe ca medi° . śṛṅgaṁ kāraṇatvena ṛcchati aṇ . 5 kālāguruṇi rājani° 6 ārdrake śabdaca° . śṛṅgaṁ prādhānyamṛcchatyanena aṇ . 7 bhūṣaṇe 8 gajabhūṣaṇe ca . svārthe ka . sindūre puṁsaḥ striyāṁ striyaḥ puṁsi saṁyogaṁ prati yā spṛhā . sā śṛṅgāra iti khyātā ratikrīḍādikāraṇam ityukte 9 strīpuṁsayoranyonyasaṁyogaṁ pratīcchābhede ca rasabhedalakṣaṇādikaṁ sā° da° uktaṁ yathā śṛṅgaṁ hi manmathodbhedastadāgamanahetukaḥ . uttasaprakṛtiprāyo rasaḥ śṛṅgāra iṣyate . paroḍhāṁ varjayitvātra veśyāñcānanurāgiṇīm . ālambanaṁ nāyikāḥ syurdakṣiṇādyāśca nāyakāḥ . candracandanarolambarutādyuddīpanaṁ matam . bhūvikṣepakaṭākṣādiranubhāvaḥ prakīrtitaḥ . tthaktvogryamaraṇālasyajugupsā vyabhicāriṇaḥ . sthāyī bhāvo ratiḥ śyāmavarṇo’yaṁ viṣṇudaivataḥ . śūnyaṁ vāsagṛhamityādi . atra uktasvarūpaḥ patiruktasvarūpā ca bālā ālambanavibhāvau . śūnyaṁ vāsagṛhamuddīpanavibhāvaḥ . cumbanamanubhāvaḥ . lajjāhāsau vyabhicāriṇau . etai° rabhivyaktaḥ sahṛdayaratibhāvaḥ śṛṅgārarūpatāṁ bhajate . tadbhedāvāha . vipralambho’tha sambhoga ityeṣa dvividho mataḥ . tatra vipralambho vipralambhaśabde uktaḥ sambhogastu darśanasparśanādīni niṣevete vilāsinau . yatrānuraktāvanyonyaṁ sambhogo’yamudāhṛtaḥ . ādiśabdādanyonyādharapānacumbanādayaḥ . yathā śūnyaṁ vāsagṛhamityādi . saṁkhyātumaśakyatayā cumbāparirambhaṇādibahubhedāt . ayameka eva dhīraiḥ kathitaḥ sambhogaśṛṅgāraḥ . tatra syādṛtuṣaṭkaṁ candrādityau tathāstamayaḥ . jalakelivanavihāraprāyamadhupānayāminīprabhṛtiḥ . anulepanabhūṣādyā vācyaṁ śuci medhyamanyacca . tathā ca bharataḥ yatkiñcilloke śuci medhyamujjvalaṁ darśanīyaṁ vā tatsarvaṁ śṛṅgāreṇopanīyate upayujyate . kiñca kathitaścaturvidho’sā° vānantaryāttu pūrbarānādeḥ . yaduktam na vinā vi pralambheṇa sambhogaḥ puṣṭimaśnute . kaṣāyite hi vastrādau bhūyānrāgo vivardhate . |
शोण – śoṇa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śoṇa mf (“ā” or “ī”) n. red, crimson, purple &c. &c.
śoṇa m. redness śoṇa m. fire śoṇa m. Bignonia Indica or a variety of it śoṇa m. red sugar cane śoṇa m. a chestnut or bay horse śoṇa m. the river śona or Sone (also “ā”, f.; it rises in Gondwana in the district of Nagpore, on the table-land of Amara-kaṇṭaka, four or five miles east of the source of the Narmadā [Nerbudda], and running first northerly and then easterly for 500 miles falls into the Ganges above Pāṭali-putra or Patnā) &c. śoṇa m. N. of a partic. ocean śoṇa m. of a man g. “naḍādi” śoṇa m. of a prince of the Paṇcālas śoṇa mf (“ā” or “ī”) n. (“ā”) f. see above śoṇa n. blood śoṇa n. red-lead Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 śoṇa a. (ṇā or ṇī f.) [śoṇ-ac] (1) Red, crimson, tinged red; styānāvanaddhaghataśoṇitaśoṇapāṇiruttaṁsayiṣyati kacāṁstava devi bhīmaḥ Ve 1. 21; āsvāditadvi daśoṇi taśoṇaśobhāṁ Mu. 1. 8; Ku. 1. 7. (2) Bay, reddish-brown. (3) Yellow. –ṇaḥ (1) Crimson, the red colour. (2) Fire (3) A kind of red sugar-cane. (4) A bay horse. (5) N. of a male river, rising in Gondavana and falling into the Ganges near Pātaliputra q. v.; pratyagrahītpārthivavāhinīṁ tāṁ bhāgīrathīṁ śoṇa ivottaraṁgaḥ R. 7. 36. (6) The planet Mars; cf. lohita. –ṇaṁ (1) Blood. (2) Red lead. — Comp. –aṁbuḥ N. of a cloud which is said to rise at the destruction of the world. –aśman m., –upalaḥ 1. a red stone. –2. a ruby. –padmaṁ a red lotus. –puṣpakaḥ the Kovidāra tree. –ratnaṁ a ruby. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śoṇa 1) adj. (f. ā und ī P. 4, 1, 43. VOP. 4, 17) “roth, hochroth” AK. 1, 1, 4, 24. TRIK. 3, 3, 140. H. 1395. an. 2, 156. MED. ṇ. 31. fg. HALĀY. 4, 48. ROSS H. 1242. H. an. MED. HALĀY. 2, 282. ṚV. 1, 6, 2. 126, 4. 3, 35, 3. 5, 33, 9. 10, 20, 9. MBH. 3, 15597. 4, 1677. 1826. 6, 751. R. 5, 12, 35. KATHĀS. 37, 162. 167. śoṇo dhāvati VEDĀNTAS. (Allah.) No. 105. vṛṣan ṚV. 9, 97, 13. yadidaṁ ghṛte hute śoṇamivārcirujjvalati KĀṬH. 8, 9. TS. 7, 3, 18, 1. KUMĀRAS. 1, 7. VARĀH. BṚH. S. 30, 22. -rāga KATHĀS. 23, 78. 109, 120. -śiras adj. (Vogel) HARIV. 1121. tālu 1145. mukha SĀH. D. 34, 4. oṣṭha KATHĀS. 35, 11. kara 105, 2. roṣasuśoṇadṛṣṭi BHĀG. P. 2, 7, 24. maṇimālā CHANDOM. 53. śoṇita- Spr. (II) 1073. KĀVYAPR. (1866) 70, 13. SĀH. D. 146, 5. sindūra- KATHĀS. 19, 68. kuṅkuma- BHĀG. P. 10, 60, 8. amlāna AK. 2, 4, 2, 54. -padma GĪT. 3, 5. -padmaka RĀJAN. im ŚKDR. -saroja Verz. d. Oxf. H. 141,b, No. 289, Z. 5. aśoṇa AV. 19, 60, 1 wohl fehlerhaft für aśīrṇa. — 2) m. a) “Röthe” AK. 1, 1, 4, 24. H. 1395. BHĀG. P. 1, 11, 2. — b) “Feuer” H. an. MED. — c) Bez. verschiedener Pflanzen: = śyonāka diess. = śyonākaprabheda und raktekṣu RĀJAN. im ŚKDR. — d) N. pr. eines in Amarakaṇṭaka entspringenden und bei Pāṭaliputra in die Gañgā sich ergiessenden Flusses AK. 1, 2, 3, 33. TRIK. H. 1090. H. an. MED. HALĀY. 3, 52. LIA. 1, 82. MBH. 2, 373. 796. 3, 8150. 12910. 14233. HARIV. 9512. 12827. R. 1, 33, 20 (34, 18 GORR.). R. GORR. 1, 37, 4. 4, 40, 20. RAGH. 7, 33. VARĀH. BṚH. S. 5, 65. 16, 1. 9. PRĀYAŚCITTEND. 11, “b”, 8. MĀRK. P. 57, 21. BHĀG. P. 5, 19, 18. Verz. d. Oxf. H. 255, “a”, 15. 339, “a”, 30. fg. 40. -saṁgama 39,b,25. gaṅgāśoṇam P. 2, 4, 7, Schol. śoṇā f. MBH. 6, 337 (śoṇa VP. 183). — e) N. pr. eines Meeres DHAR. im ŚKDR. — f) N. pr. eines Mannes gaṇa naḍādi zu P. 4, 1, 99. ŚAT. BR. 13, 5, 4, 16. — 3) f. ā s. u. 2) d) am Ende. — 4) n. a) “Blut.” — b) “Mennig” RĀJAN. im ŚKDR. — Vgl. dadhi- und śauṇāyana. śoṇa 2) d) am Ende, śoṇā f. auch R. ed. Bomb. 1, 31, 20. 35, 1. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śoṇa śoṇa, i. e. probably (although already in the Vedas). sa-varṇa, I. adj. 1. Crimson, of a crimson colour, of chesnut colour, Vedāntas. in Chr. 214, 11. 2. Red in the face, from passion, etc. II. m. 1. Crimson, the colour of the red lotus. 2. A horse of a reddish or bright chesnut colour, Vedāntas. in Chr. 214, 10. 3. Fire. 4. A red sort of sugar-cane. 5. The name of a river. 6. A flower, Bignonia indica. III. n. 1. Blood. 2. Red lead. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śoṇa a. red, deep-red; m. redness, N. of a river. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śoṇa śoṇa, a. red, crimson; m. redness (C., rare); N. of a river, the Sone or Red River which flows into the Ganges at Pāṭaliputra (C.): -tā, f. redness; -aśva, a. having red horses, ep. of Droṇa. Rādhākāntadeva: Śabdakalpadruma (5 Vol). Third edition, reprint of the 1886 edition. Varanasi : 1967 śoṇa ṛ gatau . varṇe . iti kavikalpadrumaḥ .. (bhvā°-para°-saka°-varṇe aka°-seṭ .) varṇaśceha raktībhāvaḥ . śoṇati sūryaḥ sandhyāyām . iti durgādāsaḥ .. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śoṇa gato saka° varṇe aka° bhvā° para° seṭ . śoṇati aśīṇīt ṛdit caṅi na hrasvaḥ . śoṇa na° śoṇa–ac . 1 sindūre 2 rudhire ca rājani° . 3 raktekṣau 4 śoṇākabhede rājani° . 5 maṅgale grahe 6 agnau 7 citrake 8 nadabhede sa ca amarakaṇṭakadeśagataḥ pāṭaliputrasannikṛṣṭe gaṅkāyāṁ militaḥ . 9 raktavarṇe pu° 10 tadvati tri° medi° . 11 samudrabhede dharaṇiḥ . |
शोणीकृ – śoṇīkṛ | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śoṇīkṛ “śoṇī-kṛ” P. “-karoti”, to colour blood-red
Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śoṇīkṛ śoṇī-kṛ, colour blood-red. |
श्वेत – śveta | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899śveta mf (“ā” or “śvenī”) n. white, dressed, in white, bright (with
“parvata” m. “snow-mountain” ; with “kaṭākṣa” m. “a bright side-glance” &c. &c. śveta m. white (the colour) śveta m. a white horse śveta m. a small white shell, cowry śveta m. a silver coin śveta m. a white cloud śveta m. the planet Venus or its regent śukra śveta m. a partic. comet (cf. “-ketu”) śveta m. a partic. plant (= “jīvaka”) śveta m. cumin seed śveta m. N. of a serpent-demon (with “vaidārva” or “vaidārvya” or “vaidarvya”; others give “śvaita-vaidārava” as signifying “a partic. deity connected with the sun”) śveta m. N. of one of Skanda’s attendants śveta m. of a Daitya (son of Vipra-citti) śveta m. of a Muni śveta m. of a partic. Avatāra of śiva śveta m. of a pupil of śiva 122 n. 3 śveta m. of a manifestation of Viṣṇu in his Varāha incarnation (worshipped in a partic. part of India) śveta m. of a Rājarṣi śveta m. of a son of the king Sudeva śveta m. of a general śveta m. of a son of Vapushmat śveta m. of a preceptor śveta m. of a mythical elephant śveta m. of the sixth range of mountains dividing the known continent (the white or “snowy” mountains separating the Varshas of Hiraṇmaya and Ramyaka) ( 420 n. 1) śveta m. of one of the minor Dvīpas or divisions of the world (cf. “- dvīpa”) śveta mf (“ā” or “śvenī”) n. (“ā”) f. one of the seven tongues of Fire śveta m. a small white shell, cowry śveta m. N. of various plants (accord. to the birch tree, a white bignonia, Boerhavia Procumbens, Achyranthes Atropurpurea &c.) śveta m. crystal śveta m. alum śveta m. white or candied sugar śveta m. bamboo-manna śveta m. a mystical term for the letter “s” śveta m. N. of one of the Mātṛis attendant on Skanda śveta m. of the mother of the elephant śveta (or śaṅkha) śveta m. of a princess śveta mf (“ā” or “śvenī”) n. (“ī”) f. N. of a river śveta n. the white of the eye śveta n. the growing white (of the hair) śveta n. silver śveta n. butter-milk and water mixed half and half Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 śveta a. (śvetā or śvenī f.) [śvitac ghañ vā] White; tataḥ śvetairhayairyukte mahati syaṁdane sthitau Bg. 1. 14. –taḥ (1) The white colour. (2) A conchshell. (3) A cowrie. (4) The planet Venus. (5) Śukra, the regent of the planet. (6) A white cloud. (7) Cumin seed. (8) N. of a range of mountains; see kulācala or kulaparvata. (9) N. of a division of the world. –taṁ Silver. — Comp. –aṁbaraḥ, –vāsas m. a class of Jaina ascetics. –ikṣuḥ a kind of sugar-cane. –udaraḥ an epithet of Kubera. –kamalaṁ, –padmaṁ a white lotus. –kuṁjaraḥ an epithet of Airāvata, the elephant of Indra. –kuṣṭhaṁ white leprosy. –ketuḥ 1. a Bauddha or Jaina saint. –2. the descending node. –kolaḥ a kind of fish (śaphara). –gajaḥ, –dvipaḥ 1. a white elephant. –2. the elephant of Indra. –garut m., –garutaḥ a goose. –chadaḥ 1. a goose. –2. a kind of basil. –dvīpaḥ N. of one of the eighteen minor divisions of the known continent. –dhātuḥ 1. a white mineral. –2. chalk. –3. the milkstone. –dhāman m. 1. the moon. –2. camphor. –3. the foam of the sea. –4. cuttle-fish bone. –nīlaḥ a cloud. –patraḥ a goose. -rathaḥ an epithet of Brahman. –parṇāśaḥ white basil. –pāṭalā the white trumpetflower. –piṁgaḥ a lion. –piṁgalaḥ 1. a lion. –2. an epithet of Śiva. –bhikṣuḥ a kind of white-robed mendicant; Pt. 3. 76. –maricaṁ white pepper. –mālaḥ 1. a cloud. –2. smoke. –rakta a. pale-red, rosy. ( –ktaḥ) the pink or rosy colour. –raṁjanaṁ lead. –rathaḥ the planet Venus. –rocis m. the moon. –rohitaḥ an epithet of Garuḍa. –valkalaḥ the glomerous fig-tree. –vājin m. 1. the moon. –2. an epithet of Arjuna. –3. camphor. –vāsas m. an ascetic wearing white garments. –vāh m. an epithet of Indra. –vāhaḥ 1. an epithet of Arjuna. –2. of Indra. –vāhanaḥ 1. an epithet of Arjuna. –2. the moon. –3. a marine monster (makara). –vāhin m. an epithet of Arjuna. –śuṁgaḥ, –śṛṁgaḥ barley. –hayaḥ 1. a horse of Indra. –2. an epithet of Arjuna. –3. N. of Indra. –hastin m. Airāvata, Indra’s elephant. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch śveta (von 1. śvit) 1) adj. f. ā P. 4, 1, 39; nach VOP. 4, 27 fälschlich auch śvenī, eine Verwechselung mit śyeta). “weiss, licht” AK. 1, 1, 4, 22. H. 1392. an. 2, 204. MED. t. 67. fg. HALĀY. 4, 47. Ross ṚV. 1, 116, 6. 119, 10. 7, 77, 3. 8, 41, 9. 10. AIT. BR. 6, 35. ŚAT. BR. 2, 6, 3, 9. BHAG. 1, 14. R. GORR. 2, 12, 11. HALĀY. 2, 282. ukṣaṇaḥ VĀLAKH. 7, 2. AV. 5, 17, 15. 20, 128, 6. Kuh TS. 2, 1, 8, 1. 4. śvetāyai śvetavatsāyai dugdhe TBR. 1, 7, 3, 7. KAUŚ. 120. govṛṣa R. GORR. 2, 12, 11. vṛṣabha MBH. 2, 415. aśvatarī (vgl. śvetā aśvatarāḥ Ind. St. 3, 258) 1, 8008. R. 4, 16, 41. – daśana 3, 36, 7. drapsa ṚV. 7, 87, 6. (agniḥ) citro yadabhrāṭ chveto na vikṣu 1, 66, 6. 3, 1, 4. 5, 1, 4. 8, 40, 8. kalaśa des Soma 4, 27, 5. 9, 74, 7. 7, 90, 3. 91, 3. 8, 26, 19. 10, 20, 9. lakṣman AV. 1, 23, 4. parvatāḥ “Schneeberge” ŚAT. BR. 14, 6, 8, 9. carman KĀṬH. 34, 5. -pipīlikā KAUŚ. 116. — ṚV. PRĀT. 17, 8. mālyāni R. 2, 25, 26. śilāḥ 4, 9, 44. śvetaṁ padaṁ śiroruhāṇām Spr. (II) 6599. 2104. RAGH. 1, 83. SUŚR. 1, 23, 3. surā 189, 6. 2, 440, 5. śatapadī 290, 3. 297, 7. sarṣapa RATNAM. 113. śvetotpala BHĀG. P. 3, 21, 10. yūkā PAÑCAT. 60, 24. -taṇḍulapiṣṭa WEBER, KṚṢṆAJ. 272. śoṇita HARIV. 8445. kamaṇḍalu MBH. 1, 1149. kuṇḍalabhūṣaṇa HARIV. 2437. 13065. fg. 13070. śvetātapatra Spr. (II) 6495. BHĀG. P. 4, 4, 5. VARĀH. BṚH. S. 3, 21. 25. 5, 53. 34, 23. 38, 3. anatiśveta, anatikṛṣṇa LĀṬY. 1, 1, 7. Ind. St. 1, 51. triḥśvetā śalalī GOBH. 2, 7, 8. — 2) m. a) “Schimmel (Ross”) ŚAT. BR. 13, 5, 4, 22. — b) “Otterköpfchen” H. ś. 172. H. an. “Muschel” überh. RĀJAN. im ŚKDR. — c) = jīvaka JAṬĀDH. im ŚKDR. “Kümmel” (dies wäre jīraka) WILSON nach derselben Aut. — d) “eine weisse Wolke” ŚABDAR. im ŚKDR. — e) “der Planet Venus” ebend. — f) “ein best. Komet” (vgl. -ketu) VARĀH. BṚH. S. 11, 39. fg. 97, 3. — g) N. pr. a) eines Schlangendämons PĀR. GṚHY. 2, 14. ŚĀÑKH. GṚHY. 4, 18. ĀŚV. GṚHY. 2, 3, 3. VP. 149. BHĀG. P. 5, 24, 31. eines Wesens im Gefolge des Skanda MBH. 9, 2566. eines Daitja, eines Sohnes des Vipracitti, HARIV. 2437. 2651. eines Muni MBH. 1, 962. KATHĀS. 72, 334. fgg. einer Incarnation Śiva’s Verz. d. Oxf. H. 52,a,14. 53,b,4. eines Schülers dieses Śveta 52,a,15. eines Rājarṣi MBH. 1, 226 (eig. 231). 12, 5743. 13, 5668. 7130. 7681. Verz. d. Oxf. H. 59, “a”, 20. eines Sohnes des Fürsten Sudeva R. 7, 78, 4. eines Heerführers MBH. 6, 1868. 1870. śvetopākhyāna MBH. 1, 333 (viśvopākhyāna ed. Bomb.). R. GORR. 1, 4, 140. eines Sohnes des Vapushmant MĀRK. P. 53, 27. eines Lehrers Ind. St. 8, 222. fg. 364. — b) pl. eines Volkes VARĀH. BṚH. S. 16, 38. — g) eines Weltelephanten MBH. 1, 2630. — d) eines Berges (vgl. – parvata, -śaila, śvetādri) H. an. MED. MBH.3,10820. 11527. 14429.6,198.9,3349. 13,7657. 14,1174. R.5,11,7. MĀRK. P. 54,9. VP. 167. BHĀG. P.5,16,8. Verz. d. Oxf. H. 48,a,40. — e) eines Dvīpa (vgl. -dvīpa) H. an. MED. MBH. 12, 12703. R. 7, 37, 5, 22. = śvetadvīpa bei Kāśī Verz. d. Oxf. H. 57, “a”, N. 4. — 3) f. ā a) “Otterköpfchen” MED. — b) Bez. verschiedener Pflanzen: = kāṣṭhapāṭalī (-pāṭalā) und śaṅkhinī H. an. MED. “Boerhavia procumbens Roxb.” RATNAM. 25. “Birke” 94. “Achyranthes atropurpurea Lam.” 160. = aparājitā, śvetabṛhatī, śvetakaṇṭakārī, pāṣāṇabhedī, śilāvalkalā, śvetadūrvā, chūrikāpattrī RĀJAN. im ŚKDR. – SUŚR. 1, 144, 13. 2, 114, 8. 130, 21. 285, 7. VARĀH. BṚH. S. 44, 10 (= girikarṇikā Comm.). — c) Bez. verschiedener “weisser” Stoffe: “Zucker”, = vaṁśarocanā und sphaṭī (von WILSON hier durch “Krystall” wiedergegeben) RĀJAN. im ŚKDR. — d) mystische Bez. “des Buchstabens” sa WEBER, RĀMAT. UP. 317. 319. — e) N. pr. einer der Mütter im Gefolge Skanda’s MBH. 9, 6240. der Mutter des Weltelephanten Śveta (Śañkha R.) MBH. 1, 2625. 2630. R. 3, 20, 22. einer Fürstin RĀJA- TAR. 8, 375. — 4) n. a) “das Weisse im Auge” SUŚR. 2, 303, 13. — b) “das Weisswerden der Haare” CHĀND. UP. 8, 14. — c) “Silber” AK. 2, 9, 97. 3, 4, 14, 82. TRIK. 2, 9, 32. H. 1043. H. an. MED. HALĀY. 5, 5. — d) “Buttermilch und Wasser zu gleichen Theilen gemischt” H. 409. — Vgl. mahā-, śvaitya. śveta 2) g) b) śvetahūṇāḥ besser als ein Name aufzufassen. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 śveta 1 I A King in ancient India. By his moral and spiritual power he was able to restore his dead son to life. He did not eat meat. Mahābhārata, Anuśāsana Parva, Chapter 150 mentions that he was one of the few Kings who deserve to be remembered with reverence at dawn and dusk. (M.B. Ādi Parva, Chapter 1, Verse 233; Śānti Parva, Chapter 153, Verse 68; Anuśāsana Parva, Chapter 115, Verse 66). śveta 2 II A King. Mahābhārata, Sabhā Parva, Dākṣiṇātya Pāṭha, Chapter 14 mentions that he was one of the prominent Kings in India. śveta 3 III A son of the Virāṭa King. Śveta was the son of King Virāṭa by his chief wife Surathā, who was a princess of Kosala. Śveta had attended Yudhiṣṭhira’s Rājasūya. This distinguished warrior was killed by Bhīṣma in Bhārata Yuddha. (M.B. Dākṣiṇātya Pāṭha, Virāṭa Parva, Chapter 16; Sabhā Parva, Chapter 44, Verse 20; Bhīṣma Parva, Chapter 48). śveta 4 IV A warrior of Subrahmaṇya. (Mahābhārata, Śalya Parva, Chapter 45, Verse 64). śveta 5 V Son of the elder brother of King Sudeva. There is a story of how Śveta, who was a sinner, attained mokṣa (salvation) by a vision of sage Agastya. Towards the end of his life, Śveta attained Mokṣa by performing austere tapas. But since he failed to earn God’s grace by giving food to the hungry, even in Heaven, he was tormented by hunger and thirst. His hunger was so severe that he began eating his own flesh. At last as suggested by Brahmā he was born again on earth and after a visit to Agastya re-entered Heaven. śveta 7 VII A mountain in Uttarā Khaṇḍa. In Mahābhārata, Vana Parva, Chapter 139, Verse 1, we find that the Pāṇḍavas crossed the Śveta mountain during their life in the forest. śveta 7i VIII A country situated on the northern side of the Nīla mountain. The region known as “Hiraṇyakam” is situated to the north of this country. (M.B. Bhīṣma Parva, Chapter 6, Verse 37). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 śveta śveta (i. e. śvit + a, or from śvi in śvit, śvind), I. adj., f. tā and nī, White, Pañc. 60, 24; wearing a white dress, Pañc. iii. d. 73. II. m., and f. tā, A small white shell used as a coin. III. m. 1. White (the colour). 2. A white cloud. 3. The planet venus. 4. A fabulous range of mountains. 5. One of the dvīpas, or divisions of the world. 6. A conch. 7. Cumin seed. IV. f. tā. 1. Crystal. 2. Candied sugar. 3. The name of several plants. V. n. Silver. — Comp. mahā-, f. tā, 1. Sarasvatī. 2. candied sugar. 3. the name of two plants. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 śveta a. white, bright. m. white horse, N. of a serpent-demon etc. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 śveta śvet-a, a. [śvit] white, bright; m. white horse (Br.); N.; n. (C.) white (of the eye). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 śveta pu° śvita–aca ghañ vā . 1 dvīpabhede 2 parvatabhede 3 kapardake hemaca° . 4 śukragrahe 5 pubhrābhre śabdaca° . 6 śaṅkhe rājani° . 7 jīvake jaṭā° . 8 śuklavarṇe 9 tadvati tri° amaraḥ striyāṁ ṅīp tasya naśca śvenī . 10 kaliyugīyaśivāvatāraviśeṣe yathā vedadhyāsāvatārāṇi dvāpare kathitāni tu . mahādevāvatārāṇi kalau śṛṇuta suvrata! . ādau kaliyuge śveto devadevo mahādyutiḥ . nāmrā hitāya viprāṇāmabhūdvaipakhate’nmare . himavacchisvare ramye chagale parvatottame . tasya śiṣyāḥ śikhāyuktā bubhūvaramitaprabhāḥ . śvetaḥ śvataśikhaścaiva śvetāsyaḥ śvetalohitaḥ . catvāraste mahātmāno brāhmaṇā vedapāragāḥ . subhāvo damanaścātha suhotraḥ kaṅkaṇastathā . lokākṣiratha yogāndro jaigīṣavyastu saptame . aṣṭame dadhibāhuḥ syānnavame vṛṣabha prabhuḥ . bhṛgustu daśame proktastasmādugraḥ paraḥ smṛtaḥ . dvādaśe’triḥ samākhyāto vālī cātha trayodaśe . caturdaśe gautamastu vedaśīrṣā tataḥ param . gākaṇaścāmavattasmāt guhāvāsaḥ śikhaṇḍyatha . jaṭāmālyaṭṭahāsaśca dāruko lāṅgalī kramāt . śvotastathā paraḥ śūlī tiṇḍo muṇḍī ca vai kramāt . sahiṣṇuḥ somaśarmā ca naṣkulīśo’ntime prabhuḥ . vaivasvate’ntare śambhoravatārāstriśūlanaḥ . aṣṭāviṁśatirākhyātāhyante kaliyage prabhoḥ kaurma 50 a° . śvetaparvatasya parimāṇādi yathā uttarottareṇelāvṛtaṁ nīlaḥ śvetaḥ śṛṅavān iti trayo ramyakahiraṇamaya kurūṇāṁ maryādāgirayaḥ prāgāyatāḥ ubhayataḥ kṣārodāvadhayo dvisahasnayojanapṛthava ekaikaśaḥ pūrvasyāt pūrvasyāduttarodaśāṁśādhikāṁśena dairghya eva hrasanti bhāga° . 5 . 16 . 11 rājabhede vahnipu° . saṁjñāyāṁ kan . rūpye na° rājani° . kapardake pu° . |
संध्याराग – saṁdhyārāga | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899saṁdhyārāga “saṁ-dhyā-rāga” m. the red glow of twilight
saṁdhyārāga “saṁ-dhyā-rāga” mfn. having the colour of twilight saṁdhyārāga “saṁ-dhyā-rāga” n. red-lead Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch saṁdhyārāga m. “das rothe Glühen der Dämmerung” (eine best. Naturerscheinung) VARĀH. BṚH. S. 21, 19. saṁdhyārāga 1) adj. “die Farbe der Dämmerung habend.” — 2) n. “Mennig” RĀJAN. im ŚKDR. saṁdhyārāga ZdmG.27, 62. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 saṁdhyārāga saṁdhyā-rāga, m. twilight glow; -vandana, n. morning or evening prayers; -vāsa, m. N. of a village; -vidhi, m. morning or evening prayers; -śaṅkha-dhvani, m. sound of a shell blow at the beginning of twilight; -samaya, m. period of twilight, evening-tide; -upasthāna, n. worship of twilight. |
सन्ध्याराग – sandhyārāga | Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975sandhyārāga The red colour seen in the sky in the evening is
Sandhyārāga. Rāgiṇī the daughter of Himavān did penance to obtain Paramaśiva as husband. The Devas took her before Brahmā, who said that she was not able to bear the radiance of Śiva. Hearing this opinion Rāgiṇī got angry and Brahmā cursed her and changed her into Sandhyārāga. (See under Pārvatī). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 sandhyārāga pu° sandhāyā iva rāgo’sya . 1 sindūre rājani° . 6 ta° . sandhyākālīne 2 raktavarṇe ca . |
सरक्तगौर – saraktagaura | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899saraktagaura “sa-rakta-gaura” mfn. being of a red and whitish colour
Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch saraktagaura adj. “hellroth” VARĀH. LAGHUJ. 2, 15 in Ind. St. 2, 286. richtiger wohl sa ra- zu trennen; vgl. raktaśyāma. |
सितलोहित – sitalohita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899sitalohita “sita-lohita” mfn. white and red
sitalohita “sita-lohita” m. white and red colour |
सिन्दूर – sindūra | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899sindūra m. (accord. to “syand”) a sort of tree
m. a proper N. sindūra m. = “rocanī” sindūra n. red lead, minium, vermilion &c. sindūra n. (= “rakta-śāsana, rāja-lekha”, and “rāja-lekhitadakṣiṇa” Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch sindūra UṆĀDIS. 1, 69. 1) m. a) “ein best. Baum” H. an. 3, 618. fg. MED. r. 237. VIŚVAPR. bei UJJVAL. — b) N. pr. Verz. d. Oxf. H. 79,a,14. 19. — 2) f. ī = raktacelikā, rocanī (rocanā) und dhātakī H. an. MED. VIŚVAPR. a. a. O. = sindūrapuṣpī RĀJAN. 10, 73. — 3) n. AK. 3, 6, 3, 31. a) “Mennig” AK. 2, 9, 105. TRIK. 2, 9, 33. H. 1061. H. an. MED. (raktacū- st. raratnacū- zu lesen). HĀR. 44. VIŚVAPR. a. a. O. RĀJAN. 13,52. ṚT.1,24. ZdmG.27,34. GĪT.4,23. 11,34. KATHĀS. 12,169. 18,122. 19,68. 23,78. 24,1. 35,112. 44,1. 149. 54,77. 57,1. 72,7. NAIṢ 22,45. RĀJA-TAR.1,453. CAURAP.16. PRAB. 81,9. 85,6. PAÑCAR.1,4,58. 11,13. 35. 14,61.2,4,40. fg. Verz. d. Oxf. H. 103,a,24. 121,b, No. 214. WILSON, Sel. Works 2,300. — b) = rājalekha VIŚVAPR. a. a. O. = rājalekhitadakṣiṇa DHARANI (nach AUFRECHT). = raktaśāsana (schwerlich “Mennig”, wie unter dem Worte angegeben worden ist; vielleicht fehlerhaft für rājaśāsana) HĀR. 175. Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 sindūra sindūra (vb. syand ?), I. m. A sort of tree. II. f. rī. 1. Red clothes. 2. The name of two plants. III. n. Red lead, minium, Ṛt. 1, 24; Kathās. 23, 78 (red colour). Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 sindūra n. red lead, minium. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 sindūra sindūra, n. red lead: -tilaka, m. forehead mark made with red lead; i-ta, pp. made to resemble red lead. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 sindūra na° syanda–ūran saṁprasāraṇam . svanāmakhyāte raktavarṇe 1 cūrṇabhede amaraḥ 2 vṛkṣabhede pu° medi° . sīsopadhātuḥ sindūraṁ guṇaistat sīsavanmatam . saṁyogajapabhāvena tasyāpyanye guṇāḥ smṛtāḥ . sindūramuṣṇaṁ vīsarpakuṣṭhakaṇḍūviṣāpaham . bhagnasandhānajananaṁ vraṇaśodhanaropaṇam dugdhāmlayogatastasya viśuddhirgadito budhaiḥ bhāvapra° . bharturāyurvṛddhaye sadhaṣayā taddhāraṇasyāvaśyakatā yaṣoktaṁ kāśīkha° 4 a° haridrāṁ kuṅkumaṁ caiva sindūraṁ kajjalaṁ tathā . kurpāsakañca tāmbūlaṁ māṅgalyābharaṇaṁ śubham . kaśasaskārakavarīkarakarṇavibhūṣaṇam . bharturāyuṣyamicchantī dīrayecca pativratā . |
सुलोहित – sulohita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899sulohita “su-lohita” m. a beautiful red colour
sulohita “su-lohita” mfn. very red Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch sulohita adj. “ganz roth” RĀJAN. 6, 81. f. ā Bez. “einer der sieben Zungen” Agni’s (vgl. lohitā) ŚABDAM. im ŚKDR. MUṆḌ. UP. 1, 2, 4. MĀRK. P. 99, 55. |
सुवर्ण – suvarṇa | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899suvarṇa “su-varṇa” &c. see s.v.
suvarṇa “su-varṇa” mf (“ā”) n. of a good or beautiful colour, brilliant in hue, bright, golden, yellow &c. &c. mf (“ā”) n. gold, made of gold mf (“ā”) n. of a good tribe or caste suvarṇa “su-varṇa” m. a good colour suvarṇa “su-varṇa” m. a good tribe or class suvarṇa “su-varṇa” m. a kind of bdellium suvarṇa “su-varṇa” m. the thorn-apple suvarṇa “su-varṇa” m. a kind of metre suvarṇa “su-varṇa” m. N. of a Deva-gandharva suvarṇa “su-varṇa” m. of an ascetic suvarṇa “su-varṇa” m. of a minister of Daśa-ratha suvarṇa “su-varṇa” m. of a son of Antarīkṣa, Vp. suvarṇa “su-varṇa” m. of a king of Kāśmīra suvarṇa “su-varṇa” m. of a poet suvarṇa “su-varṇa” m. (rarely n.) a partic. weight of gold (= 1 Karsha, = 16 Māṣas, = 80 Raktikās, = about 175 grains troy) &c. suvarṇa “su-varṇa” m. a gold coin suvarṇa “su-varṇa” m. a kind of bulbous plant (= “suvarṇālu”) suvarṇa “su-varṇa” m. a kind of aloe suvarṇa “su-varṇa” m. a kind of sacrifice suvarṇa “su-varṇa” mf (“ā”) n. (“ā”) f. turmeric suvarṇa “su-varṇa” m. Sida Rhomboidea or Cordifolia suvarṇa “su-varṇa” m. another plant (= “svarṇakṣīrī”) suvarṇa “su-varṇa” m. a bitter gourd, colocynth suvarṇa “su-varṇa” m. N. of one of the seven tongues of fire suvarṇa “su-varṇa” m. of a daughter of Ikṣvāku (the wife of Su-hotra) suvarṇa “su-varṇa” mf (“ā”) n. (“ī”) f. the plant Salvinia Cucullata (perhaps w.r. for “sukarṇī”). suvarṇa “su-varṇa” n. gold (of which 57 synonyms are given) &c. &c. suvarṇa “su-varṇa” n. money, wealth, property, riches suvarṇa “su-varṇa” n. a sort of yellow sandal-wood suvarṇa “su-varṇa” n. the flower of Mesua Roxburghii suvarṇa “su-varṇa” n. a kind of vegetable (= “gaura-suvarṇa”) suvarṇa “su-varṇa” n. red ochre (= “suvarṇagairika”) suvarṇa “su-varṇa” n. the right pronunciation of sounds suvarṇa “su-varṇa” n. N. of a Tīrtha suvarṇa “su-varṇa” n. of a partic. world Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 suvarṇa a. [śobhano varṇo’sya] (1) Of good or beautiful colour, brilliant in hue, bright, yellow, golden. (2) Of a good tribe or caste. (3) Of good fame, glorious, celebrated. –rṇaḥ (1) A good colour. (2) A good tribe or caste. (3) A sort of sacrifice. (4) An epithet of Śiva. (5) The thorn-apple. –rṇā (1) One of the seven tongues of fire. (2) Black aloe-wood. (3) Turmeric. (4) Colocynth. –rṇaṁ (1) Gold. (2) A golden coin (–m. also); nanvahaṁ daśasuvarṇān prayacchāmi Mk. 2. (3) A weight of gold equal to 16 Māṣas or about 175 grains Troy (m. also). (4) Money, wealth, riches. (5) A sort of yellow sandal-wood. (6) A kind of red chalk. (7) N. of a tree (nāgakeśara). — Comp. –akṣaḥ N. of Śiva. –ākhyaḥ 1. N. of a tree (nāgakeśara). –2. the thorn-apple. –abhiṣekaḥ sprinkling the bride and bridegroom with water into which a piece of gold has been dropped. –kadalī a variety of plantain. –kartṛ, –kāra, –kṛt m. a goldsmith. –gaṇinaṁ a particular method of calculation in arithmetic. –gairikaṁ a kind of red-halk. –jīṁvikaḥ N. of a tribe; (gāṁcikaḥ śāṁkhikaścaiva kāṁsyako maṇikārakaḥ . suvarṇajīvikaścaiva paṁcaitevaṇijaḥ smṛtāḥ .. –puṣpaḥ the globe-amaranth. –puṣpita a. a bounding in gold; e. g. suvarṇapuṣpitāṁ pṛthvīṁ vicinvaṁti trayo janāḥ . śūraśca kṛtavidyaśca yaśca jānāti sevituṁ Pt. 1. 45. –pṛṣṭha a. coated with gold, gilded. –biṁduḥ 1. N. of Viṣṇu. –2. a form of Śiva. –mākṣikaṁ a kind of mineral substance. –yūyī yellow jasmine. –rūṣyaka a. abounding in gold and silver. –retas m. an epithet of Śiva. –vaṇij m. N. of a mixed caste –varṇaḥ N. of Viṣṇu. –varṇā turmeric. –siddhaḥ an adept who has acquired gold by magical means. –steyaṁ stealing of gold (one of the five Mahāpātakas q. v.). Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch suvarṇa 1) adj. (f. ā) a) “schönfarbig, schön aussehend”, insbes. “von schimmernder Farbe, goldig” (Gegens. durvarṇa) ṚV. 10, 68, 3. Wasser AV. 1, 33, 1. stokāḥ 12, 3, 28. 13, 1, 22. 3, 16. TBR. 3, 7, 6, 1. darbha KĀṬH. 31, 14. ṢAḌV. BR. 4, 7. ṚV. PRĀT. 17, 9. Ind. St. 8, 273. dāsī MBH. 3, 14695. 13, 3427. ŚRUT. 22. mārjāra MBH. 5, 5437. Besonders von der Farbe des Goldes: suvarṇaṁ hiraṇyam TBR. 1, 4, 7, 4. 8, 9, 1. 2, 2, 4, 5. 3, 3, 4, 5. 8, 2, 4. ŚAT. BR. 12, 7, 1, 7. 13, 1, 1, 3. 2, 3, 2. MBH. 3, 2262. R. 1, 74, 5. hiraṇyaṁ ca suvarṇaṁ ca 2, 76, 15. nach dem Comm. zu R. soll suvarṇa “Gold” und hiraṇya “Silber” bedeuten. — b) “golden”: suvarṇarajatābhyāṁ kuśībhyām TBR. 1, 5, 10, 1. 7. ŚAT. BR. 10, 4, 5, 2. 12, 8, 3, 11. CHĀND. UP. 1, 6, 6. 3, 19, 1. bhūṣaṇāni R. GORR. 2, 99, 34. — c) “zu einer guten Kaste gehörig” MBH. 13, 2607. — 2) n. “Gold” AK. 2, 9, 94. H. 1043. an. 3, 231. MED. ṇ. 84. fg. HALĀY. 2, 18. RATNAM. 87. RĀJAN. 13, 8. AV. 15, 1, 2. sarvaṁ suvarṇaṁ (?) haritam TBR. 3, 12, 6, 6. ŚAT. BR. 11, 4, 1, 8. PĀR. GṚHY. 1, 16. KĀTY. ŚR. 20, 7, 2. M. 8, 131. 321. 11, 250. -caura 49. -steya 98. fg. 101. MBH. 13, 3936. fgg. -rajataiḥ R. 2, 32, 14. SUŚR. 1, 142, 17. 227, 19. -cūrṇa 369, 4. durjanahutāśataptaṁ kāvyasuvarṇaṁ viśuddhimāyāti Spr. (II) 2858. 4074. VARĀH. BṚH. S. 41, 7. 42, 6. WEBER, RĀMAT. UP. 356. BHĀG. P. 5, 16, 21. PAÑCAT. 191, 25. -maṇikulyā RĀJA-TAR. 1, 97. -muṣṭi LALIT. ed. Calc. 202, 4. -bhasmana Verz. d. B. H. No. 994. -dāna Verz. d. Oxf. H. 87,a,36. fg. suvarṇāṅkuśa “aus Gold” R. 1, 53, 17. 2, 81, 2. RAGH. 3, 64. HIT. 10, 9. 11, 5 -rūpakaśata RĀJA-TAR. 6, 45. zu den werthvollen Gaben gehören: -dhenu Verz. d. Oxf. H. 35,a,33. -medinī 45,a,24. -vṛṣabha 26. fg. — 3) m. (seltener n.) “als Gewicht ein” Karsha “Gold” AK.2,9,87. TR.3,3,141. H. 884. H. an. MED. M.8,134. fg. YĀJÑ.1,362. COLEBR. Alg. 2. SUŚR.2,175,13. ŚĀRÑG. SAṁH.1,1,17. WEBER, JYOT. 83. Verz. d. Oxf. H. 307,b,4. PRĀYAŚCITTEND.7,a,8. M.8,213. 220. 361. śataṁ śatasahasrāṇi suvarṇasya MBH. 3, 483. RĀJA-TAR. 6, 102. sāṣṭe śate suvarṇānām AK.3,4,1,13. MṚCCH. 34,13. 18. Verz. d. Oxf. H. 151,a,10. PAÑCAT. 134,3. fgg. HIT. 98,11, v. l. dvisuvarṇadhanam P. 6, 2, 55, Schol. adhyardha-, dvi- adj. 5, 1, 29, Vārtt., Schol. VET. in LA. (III) 23, 18. 28, 4. ṭaṅkasahasrasuvarṇa 24, 4 schwerlich richtig (suvarṇa wohl zu streichen). BURNOUF, Intr. 238. HIOUEN-THSANG 2, 29. — 4) n. “Geld, Reichthum” H. an. — 5) Bez. verschiedener Pflanzen: = suvarṇālu (suvarṇānu MED.) und kṛṣṇāguru, n. H. an. m. MED. n. = haricandana MED. = nāgakesara RĀJAN. 6, 179. = gaurasuvarṇa 7, 152. m. = kaṇaguggulu (vgl. suvarṇakaṇa) RĀJAN. im ŚKDR. “Stechapfel” ŚKDR. nach AK. (vgl. 2, 4, 2, 58). — 6) n. “eine Art Röthel” (svarṇagairika) RATNAM. im ŚKDR. — 7) n. “richtige Aussprache der Laute” ŚAT. BR. 14, 4, 1, 28. -vid 11, 4, 1, 8. — 8) “eine Art Opfer”, n. H. an. m. MED. — 9) m. “ein best.” Daṇḍaka-“Metrum” Ind. St. 8, 408. — 10) f. ā Bez. verschiedener Pflanzen: = haridrā RĀJAN. 6, 198. = vāṭyālaka ŚABDAC. im ŚKDR. = svarṇakṣīrī RĀJAN. 5, 53. — 11) f. ī “eine best. Pflanze”, = ākhukarṇī RĀJAN. im ŚKDR. richtig sukarṇī unsere Hdschrr. — 12) N. pr. a) m. a) eines Devagandharva MBH. 1, 4814. — b) pl. einer Klasse von Göttern unter dem 12ten Manu MĀRK. P. 94, 23. — g) eines Büssers MBH. 13, 4678. fgg. — d) eines Rathgebers des Fürsten Daśaratha R. GORR. 2, 82, 11. — e) eines Sohnes des Antarīkṣa VP. 463. — z) eines Fürsten der Kāśmīra RĀJA-TAR. 1, 97. — b) f. ā einer Tochter Ikṣvāku’s und Gattin Suhotra’s MBH. 1, 3787. — c) n. a) eines Tīrtha MBH. 3, 7096. — b) einer Erde: savurṇākhyaṁ jagat MBH. 5, 3551. — Nach gaṇa ardharcādi zu P.2,4,31. TRIK.3,5,10 und SIDDH. K. 249,a,5 ist suvarṇa m. n. Vgl. sauvarṇa u. s. w. und svarṇa. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 suvarṇa 1 I A Devagandharva. A famous celibate, he attended the birthday celebrations of Arjuna. (Anuśāsana Parva, Chapter 122, Verse 58). suvarṇa 2 II A Brahmin sage with his body golden in colour. He once held a talk with Manu about meritorious acts and sins. (Anuśāsana Parva, Chapter 98). suvarṇa (m) (M) A unit of measurement in ancient India Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 suvarṇa a. of a beautiful colour or appearance, glittering golden; belonging to a good caste. n. gold, riches; m. (n.) a cert. weight of gold. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 suvarṇa su-varṇa, a. V. E.: having a beautiful colour, brilliant, glittering, golden; made of gold (rare); belonging to a good caste (E., rare); n. (V., C.) gold; wealth; m. (rarely n.) a weight = one Karṣa of gold; m. N.: – kaṅkaṇa, n. glod bracelet; -kartṛ, m. goldsmith; -kāra, m. id.; -cūla, m. a bird; -dāna, n. gift of gold; -dvīpa, m. n. gold island, perhaps Sumatra; -pārśva, N. of a locality; -puṣpa, a. having gold as flowers (earth); -bindu, N. of a temple; -maya, a. (ī) consisting of gold; -roman, m. (golden-fleeced), ram; -lekhā, f. streak of gold (on a touchstone); -vat, 1. ad. like gold; 2. a. containing or possessing gold, opulent: -ī, f. N. of a town in Dakṣiṇā-patha; -vas-tra+ādhi, n. money, clothes, etc.; -sānūra, N. of a locality; -siddha, m. adept in the magical obtainment of gold. Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 suvarṇa na° suṣṭhu varṇo’sya . 1 svanāmakhyate dhātubhede amaraḥ 2 haricandane medi° . 3 svarṇagairike ratnamā° 4 dhane hemaca° . 5 nāgakesare rājani° . karṣaṁ suvarṇasya suvarṇasaṁjñam ityukte karṣamite 6 kāñcane pu° līlā° . 7 yajñabhede 8 dhustūre 9 kaṇaguggulau ca pu° rājani° . suṣṭhu varṇo rūpasakṣaraṁ vāsya . 10 surūpe 11 sundarākṣarayukte ca tri° . na suvarṇamayī tanuḥ paraṁ nanu vāgapi tāvakī tathā naiṣa° . 12 karṣaparimāṇe vaidyaka° . agniretasśabde 59 pṛ° kanakaśabde ca 1644 pṛ° suvarṇadhātūvapattiguṇādikaṁ dṛśyaṁm . tavya śodhanasāraṇaprakārādikaṁ bhāvapra° uktaṁ yathā tatra pāraṇāya yogya suvarṇamāha dāhe raktaṁ sitaṁchede niṣake kuṅkumaprabham . tāraśulvotthitaṁ snigdhaṁ komalaṁ guru hema sat (sat uttamam) chede tu kaṭhinaṁ rūkṣaṁ vivarṇaṁ samalaṁ dalam . dāhe chede’sitaṁ śvetaṁ kaṣe tyājyaṁ sphuṭaṁ laghu . dalaṁ (doyata) iti loke sphuṭaṁ yad ghanāhataṁ sphuṭati . śodhanavidhiḥ pattalīkṛtapatrāṇi hemno vahnau pratāpayet . niṣiñcet taptataptāni taile takre ca kāñjike . gomūtre ca kulatthānāṁ kaṣāye tu tridhā tridhā . evaṁ hemnaḥ pareṣaḥñca dhātanāṁ śodhanaṁ bhavet . athāśuddhasya dodhaḥ valaṁ savīryaṁ harate narāṇāṁ rogavraja poṣayatīha kāye . asaukhyakāryeva sadā suvarṇamaśuddhametanmaraṇañca kuryāt . svarṇasya māraṇavidhiḥ svarṇamya dviguṇaṁ sūtamamlena saha mardayet . tadgolakasamaṁ gandhaṁ nidadhyādadharottaram . svarṇasya atitanūkṛtapatrasya . gandham gandhakacūrṇam . golakañca tato ruddhvā śarāvadṛḍhasapuṭe . triṁśadvanopalairdadyāt puṭānyeva caturdaṁśa . nirutthaṁ jāyate bhasma gandho deyaḥ punaḥ punaḥ . ruddhvā savastrakuṭṭitacikvaṇamṛttikayā vanopalaḥ (goghaṭhāḥ iti loke) nirutthaṁ yat punarna jīvati . athānyaprakāraḥ kāñcane galite gandhaṁ ṣoḍaśāṁśena niḥkṣipet . cūrṇayitvā tathāmleta ghṛṣṭvākṛtvā tu golakam . golakena samaṁ gandhaṁ dattvā caivādharottaram . śarāvasaṁpuṭe dhṛtvā puṭettriṁśad vanopalaiḥ . evaṁ saptapuṭairhema nirutthaṁ bhasma jāyate . atrāpi pūrvavadgandhaḥ . anyacca kāñcanārarasairghṛṣṭā samasūtakagandhayoḥ . kajjalīṁ hemapatrāṇi lepayet samayā tayā . samayā hemapatra samayā kāñcanāratvacaḥ kalkairmūṣāyugnaṁ prakalpayet . dhṛtvā tatsampuṭe golaṁ mṛnmūṣāsampuṭe ca tat . nidhāya sandhirodhañca kṛtvā saṁśovya golakam . vahniṁ kharataraṁ kuryādevaṁ dattvā puṭatrayam . nirutthaṁ jāyate bhasmasarvakarmasu yojayet . kāñcanāraprakāreṇa lāṅgalī hanti kāñcanam . lāṅgalī (karihārī) jvālāmukhī tathā hanyāt tathā hanti manaḥśilā . śilāsindūrayoścūrṇaṁ samayorarkadugdhakaiḥ . saptaghā bhāvanān dadyācchoṣayecca punaḥ punaḥ . tatastu galite hemni kalko’yaṁ dīyate samaḥ . punardhamedatitarāṁ yathā kalko vilīyate . evaṁ velātrayaṁ dadyāt kalakaṁ hemamṛtirbhavet . evaṁ māritasya suvarṇasya guṇāḥ suvarṇaṁ śītalaṁ vṛṣyaṁ valyaṁ guru rasāyanam . svādu tiktaṁ ca tuvaraṁ pāke ca svādu picchilam . pavitraṁ vṛṁhaṇaṁ netryaṁ medhāsmṛtimatipradam . hṛdyamāyuṣkara kāntivāgviśuddhisthiratvakṛt . viṣadvayakṣayonmādatridoṣajvaraśoṣajit . vṛṣyaṁ vṛṣāya kāmukāya hitam . asamyaṅmāritaṁ svarṇaṁ valaṁ vīryañca nāśavet . karoti rogānmṛtyuñca taddhanyād yatnatastataḥ tadbhedādikaṁ rājani° uktaṁ yathā dāhe’tiraktamatha yacca sitaṁ chidāyāṁ kāśmīrakānti ca vibhāti nikāṣapaṭṭe . snigdhañca gauravamupaiti ca yattulāyāṁ jānīta devakanakaṁ mṛdu raktapītam . tatraikaṁ rasavedhajaṁ tadaparaṁ jātaṁ svayaṁbhūmijaṁ kiñcānyadbahulohasaṅkarabhavaṁ ceti tridhā kāñcanam . tatrādyaṁ kila pītaraktamapara raktaṁ tato’nyat yathā gaurābhaṁ taditi krameṇa gaditaṁ syāt pūrvapūrvottamam . tatra rasavedhajasya karaṇaprakāraḥ ānīya pāradaṁ devi! sthāpayet prastaropari . tasyopari japenmantraṁ sarvabandhamayātmakam . sāṣṭasahasraṁ deveśi! prajapet sādhakāgraṇīḥ . svayambhūpuṣpasaṁyukte vastre cāruṇasannibhe . saṁsthāpya pāradaṁ devi! mṛtpātra yugale śive! . puṣpayuktena sūtreṇa badhnīyāt bahuyatnataḥ . mṛttikayā rajenaiva dhānyasya parameśvari! . lepayedbahuyatnena raudre śuṣkāṇi kārayet . punaśca lepayeddhīmān tato vahnau viniḥkṣipet . aṣṭamīnavamīrātrau kṣipennaiva sureśvari! . atha vā parameśāni! mṛtpātre sthāpayedrasam . vallīrasena taddravyaṁ śodhayed bahuyatnataḥ . ghṛtanārīrasenaiva tathaiva śodhanaṁ caret . evaṁ kṛte tu guṭikā yadi syāt dṛḍhabandhanā . dhustūrañca samānīya madhye śūnyañca kārayet . kṛṣṇākhyatulasīyoge tathā ghṛtakumārikā . evaṁ kṛte vahniyoge bhasmasāt jāyate dhruvam . bhasmayāge bhavet svarṇaṁ dhanadāyāḥ prasādataḥ . vivarṇaṁ jāyate dravyaṁ yadi pūjāṁ na cācaret mātṛkā bhedatattre 5 pa° . bahulohasaṅkarabhavasya karacavidhiḥ gāruḍe 188 a° . suvarṇakaraṇaṁ śṛṇu ityupakrame pītaṁ dhustūrapuṣpañca sīsakañca palonmitam . pāṭhālāṅgalaśākhā ca mūlamāvartanāṅbhavet . suvarṇaṁ cāmbau dahyamānaṁ na kṣoyate yathoktaṁ yājña° agnau suvarṇamakṣīṇam . karṣamitabrāhmaṇasvāmikakāñcanarūpasuvarṇaharaṇaṁ mahāpāta t . mahāpātalanirūpaṇe pāyaścittavivekaḥ . |
हरित – harita | Monier-Williams, Monier: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1899harita mf (“ā” or “hariṇī”) n. yellowish, pale yellow, fallow, pale red, pale
(also, “pale with fright”), greenish, green (also; “verdant” as opp. to “śuṣka” “dry”) &c. &c. harita m. yellowish (the colour) harita m. Phaseolus Mungo qr Lobatus harita m. a lion harita m. N. of a son of Kaiśyapa harita m. of a son of Yadu harita m. of a son of Rohita harita m. of a son of Rohitāśva harita m. of a son of Yuvanāśva harita m. of a son of Parāvṛit harita m. of a son of Vapushmat harita m. of an ichneumon (v.l. “hariṇa”) harita m. pl. the descendants of Harita (also called “harītāḥ”), āśvśr. (cf. mf (“ā” or “hariṇī”) n. N. of partic. verses of the (also “haretā mantrāḥ”) mf (“ā” or “hariṇī”) n. of a class of gods in the 12th Manvantara harita mf (“ā” or “hariṇī”) n. (“ā”) f. Dūrvā grass (= “nīla-dūrva” mf (“ā” or “hariṇī”) n. turmeric mf (“ā” or “hariṇī”) n. a brown-coloured grape mf (“ā” or “hariṇī”) n. Sesbana Aegyptiaca mf (“ā” or “hariṇī”) n. a kind of Svara-bhakti harita n. a yellowish or greenish substance harita n. gold harita n. greens, vegetables (“unripe grain” harita n. a kind of fragrant plant (= “sthauṇcyaka”) Apte, Vaman Shivaram: The Practical Sanskrit-English Dictionary. Poona : 1890 harita a. (tā or hariṇī f.) [hṛ-itac] Green, of a green colour, verdant; ramyāṁtaraḥ kamalinīharitaiḥ sarobhiḥ S. 4. 10; Ku. 4. 14; Me. 21; Ki. 5. 38. (2) Tawny. (3) Dark-blue. –taḥ (1) The green colour. (2) A lion. (3) A kind of grass. — Comp. –aśman m. 1. an emerald. –2. blue vitriol. –chada a. green-leaved. Böhtlingk und Roth: Großes Petersburger Wörterbuch harita UṆĀDIS. 3, 93. 1) adj. (f. ā und hariṇī ŚĀNT. 2, 20. P. 4, 1, 39. VOP. 4, 27. AK. 3, 4, 13, 53. H. an. 3, 233. MED. ṇ. 87. VIŚVA bei UJJVAL. zu UṆĀDIS. 2, 46. hariṇī in der älteren, haritā in der späteren Sprache) “falb, gelblich; grünlich, grün” (daher auch im Gegensatz zu śuṣka dem “verdorrten Kraut”) AK. 1, 1, 4, 24. 3, 4, 13, 53. H. 1395. MED. t. 175. HALĀY. 4, 49. mṛga ṚV. 10, 86, 3. Rosse MBH. 13, 4923. Bart des Indra ṚV. 10, 23, 4. Wagen u. s. w. 3, 44, 1. 4. 10, 96, 3. 9. Soma und was dazu gehört: śṛṅge śiśāno hariṇī 9, 70, 7. ruc 111, 1. 10, 94, 2. AV. 6, 49, 2. dhānāḥ 18, 4, 34. Frosch ṚV. 7, 103, 4. 6. 10. takman AV. 1, 23, 2. 5, 22, 2. 6, 20, 3. śocañchuṣkāsu hariṇīṣu jarbhurat ṚV. 10, 92, 1. vanaspati 9, 5, 10. AV. 10, 8, 31. kuśa ŚAT. BR. 4, 5, 10, 6. Gras LĀṬY. 2, 11, 15. KĀṬH. 32, 1. KAUṢ. UP. 2, 8. HARIV. 3574. R. GORR. 2, 65, 16. 3, 73, 39. KIR. 5, 38. AK. 2, 1, 10. 9, 16. TRIK. 3, 3, 297. H. 955. HALĀY. 2, 4. BHĀG. P. 3, 22, 30. Bohne SUŚR. 1, 197, 18. kamalinīharitaiḥ sarobhiḥ ŚĀK. 86. – ŚAT. BR. 14, 7, 1, 20. ŚVETĀŚV. UP. 4, 4. VARĀH. BṚH. S. 5, 54. 8, 17. 9, 44. 30, 12. fg. 54, 30. 34. 67, 5. 68, 91. BṚH. 2, 5. LAGHUJ. 1, 6. WEBER, KṚṢṆAJ. 270. -puṣpa KAUŚ.10. 26. 116. vaiḍūryamaṇiratnābhaḥ prāsādo haritaprabhaḥ HARIV. 8985. -pāṇḍu SUŚR. 1, 159, 19. -kapiśa MEGH. 21. haritāruṇa KUMĀRAS. 4, 14. – gomaya wohl “frischer Kuhmist” KAUŚ. 19. GOBH. 4, 8, 12. “gelb” als Farbe des Goldes AV. 4, 37, 4. 7, 99, 1. 10, 2, 33. 3, 3. 11, 2, 12. 15, 2, 1. ŚAT. BR. 12, 4, 4, 6. rukma KĀṬH. 10, 14. VS. 23, 37. AIT. BR. 1, 23. TS. 6, 2, 3, 1. TBR. 1, 8, 9, 1. 2, 2, 9, 8. 3, 9, 6, 5. “gelb” (vor Schrecken), “bleich” (vgl. hariṇa) TS. 6, 5, 5, 2. hariṇī śyāvā “gelbbraun” (ohne Röthe) als Farbe der Schwangeren TBR. 2, 3, 8, 1. — 2) m. a) “Phaseolus Mungo” (mudga) H. 1172. “ein best. Gras”, = manthānaka RĀJAN. im ŚKDR. — b) “Löwe” ŚABDĀRTHAK. bei WILSON. — c) pl. Bez. eines Abschnittes des AV. 19, 22, 5. hierher vielleicht haritā mantrāḥ (so trennen wir) Verz. d. Oxf. H. 93,a,1 v. u. — d) N. pr. a) pl. einer Klasse von Göttern im 12ten Manvantara MĀRK. P. 94, 23. BHĀG. P. 8, 13, 29. — b) verschiedener Männer P. 4, 1, 100. PRAVARĀDHY. in Verz. d. B. H. 56, 7 (haritakutsa- zu lesen; vgl. ĀŚV. ŚR. 12, 12, 3). Kaśyapa ŚAT. BR. 14, 9, 4, 33. ein Sohn Jadu’s HARIV. 4206. Rohita’s 758. BHĀG. P. 9, 8, 1. Rohitāśva’s VP. 373. Yuvanāśva’s 369. Parāvṛt’s (vgl. hari) 420. 421, N. 13. Vapushmant’s MĀRK. P. 53, 27. pl. Harita’s Nachkommen (vgl. hārita) P. 2, 4, 67, Vārtt. ĀŚV. ŚR. 12, 12, 3 (im comp.). — g) eines Ichneumons (nakula) MBH. 12, 4942. hariṇa ed. Bomb. — 3) f. haritā a) Dūrvā-“Gras” TRIK. 3, 3, 194. MED. = haridrā “Gelbwurz” DHANV. 1, 17. RĀJAN. im ŚKDR. = jayantī, kapiladrākṣā, pācī und nīladūrvā RĀJAN. ebend. — b) “eine best.” Svarabhakti (v. l. haritā und hā-) Comm. zu TS. PRĀT. 21, 15. — 4) f. hariṇī s. u. hariṇa — 5) n. a) “Gold” AV. 5, 28, 5. 9. 11, 3, 8. KĀṬH. 8, 5. — b) “Grünes” so v. a. “Gemüse” CARAKA 1, 27. — c) “eine best. wohlriechende Pflanze”, = sthauṇeyaka RĀJAN. im ŚKDR. — Vgl. pīta- und hārita. harita 1) Adj. (f. haritā) in der älteren Sprache hariṇī “falb, gelblich” (von der Gesichtsfarbe eines Erschrockenen) ; “grünlich, grün” 304,23. 2) m. a) “Phaseolus Mungo.” b) “eine best. Grasart”, = manthānaka RĀJAN.8,135. c) “Löwe.” d) Pl. Bez. “bestimmter Sprüche.” Auch haritā mantrāḥ. e) N.pr. a) Pl. einer Gruppe von Göttern unter dem 12ten Manu. b) verschiedener Männer. g) eines Ichneumons. 3) f. haritā a) “Dūrvā- Gras” ŚIŚ.4,21 (am Ende eines adj. Comp. f. ā) = nīladūrvā RĀJAN.8,108. b) “Gelbwurz.” c) “grüne Traube” RĀJAN.11,104. d) “Sesbania aegyptiaca” RĀJAN.4,133. e) “eine best. Svarabhakti.” 4) n. a) “gelblicher oder grünlicher Stoff” ŚAT.BR.14,7,1,20.2,12. b) “Gold.” c) “Grünes”, so v.a. “Gemüse” VIṢṆUS.5,85 (nach dem Comm. “unreifes Getraide).” d) eine best. wohlriechende Pflanze, = sthauṇeyaka. Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975 harita 1 I A King who was the grandson of Hariścandra and son of Rohita. (Bhāgavata, 10th Skandha). harita 2 II A King, who was the son of Vapuṣmān and grandson of Svāyambhuvamanu. He was King of Haritavarṣa in the island of Śālmali. (Mārkaṇḍeya Purāṇa 50, 28; Brahmāṇḍa Purāṇa, 2, 3). harita 3 III A son born to Yadu of the nāga woman called Dhūmravaṇā. He founded an independent kingdom in the Nāga island and became a prominent leader of the Madgura tribe. (Hari Vaṁśa, 2, 38; 29, 34). Benfey, Theodor: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1866 harita harita, I. adj., f. tā, or iṇī (cf. hariṇa), 1. Green, Megh. 21; Hit. i. d. 178, M. M. (in haritī-kṛta, adj. Made green) 2. Dark blue, Kir. 5, 38. 3. Grassy. II. m. 1. Green, the colour. 2. A lion. III. f. tā. 1. Bent grass. 2. Turmeric. 3. A brown grape. Cappeller, Carl: A Sanskrit-English Dictionary, based upon the St. Petersburg Lexicons. Strassburg : 1891 harita (f. ā, older hariṇī fallow, pale, yellow, green. m. N. of sev. men etc.; f. haritā Dūrvā grass; n. gold, greens, any yellowish or greenish substance. Macdonell, Arthur Anthony: A Sanskrit-English Dictionary. London : 1893 harita har-ita, a. (ā, C.: hariṇī, V.) yellowish, tawny; pale (with fright); greenish, green (C.); n. gold (V.); vegetable (C.): -ka, a. green; n. grass; vegetable; -kapiśa, a. yellowish brown; -cchada, a. having green leaves; -dhānya, n. green = unripe corn; -pattra-maya, a. (ī) formed of green leaves; (harita) -sraj, a. bearing yellow (or green) festoons (trees; AV.); adorned with a golden chain (steed; Br.). Bhaṭṭācārya: Vācaspatyam (6 Vol). Chaukhamba Sanskrit Series 94, reprint of the 1873-1884 edition. Varanasi : 1962 harita pu° hṛ–itac . 1 siṁhe 2 manthānatṛṇe rājani° 3 haridvarṇe 4 tadvati tri° amaraḥ striyāṁ ṅīp tasya naśca . 5 dūrvāyāṁ medi° 6 jayantyāṁ 7 haridrāyāṁ 8 kapiladrākṣāyāṁ 9 pācyāṁ 10 nīladūrvāyāñca strī rājani° ṭāp . 11 sthauṇeyake na° rājani° . |
हिंगुल – hiṁgula | Mani, Vettam: Puranic Encyclopaedia. Delhi 1975hiṁgula A mineral (vermillion) obtained from mountainous regions. It
has the colour (red) of the sky at sunset. (Vana Parva, Chapter 158, Verse 94). |